Är det legitimt att kalla Gud för ”moder”?

Joel Halldorf skriver i Dagen med rätta en kritisk krönika om den teologi som ligger bakom de märkliga språkbruk som somliga försöker införa i Svenska kyrkans liturgi – böner där man åkallar Gud som fader och moder, och där man försöker undvika ord som ”fader” och ”herre” och kanske använder ordet ”Gud” i stället. Han skriver:

”I Bibelns värld innebär kunskap om någons namn makt över personen. Vad ska vi då säga om den som hittar på nya namn på Gud? Nej, denna form av tippex-teologi, där obekväma namn stryks eller uppdateras, är ett dåligt alternativ. Människan har rätt att ge namn åt skapelsen. Skaparens namn får hon nöja sig med att ta emot.

”Men hur ska vi då hantera det problem som den feministiska teologin här identifierat: att brutala härskare och grymma fäder märkt så mycket av vårt tal av Gud?

”Språket som vi använder är sårat och kan fortsätta att såra. Om vi inte är aktsamma spelar det ingen roll hur renläriga vi tror oss vara: kvarnstenen väntar ändå på oss. Lösningen är emellertid inte att byta ut fadersspråket mot andra namn. Den friheten blir en chimär…” Fortsätt läsa ”Är det legitimt att kalla Gud för ”moder”?”

Läsning, fördjupning och bloggens framtid

Jag har bloggat sedan april 2009. Under denna tid har jag publicerat i genomsnitt 5 inlägg per månad eller 1,2 inlägg per vecka, grovt räknat. Ibland har jag gjort en del längre uppehåll. Ibland har det varit för att inspirationen tryter. Ibland för att tiden inte riktigt räckt till. Ibland blir det uppehåll av samma skäl som till exempel pastorer, präster eller lärare har när de behöver en längre tids uppehåll för vila och förnyelse. Ibland behöver man fylla på förrådet, så att det inte känns lika upprepande och enformigt. Ibland måste man ägna tid åt att läsa i stället för att skriva. Och det blir extra viktigt i min situation, då jag ju är inne i en övergång från att vara protestantisk pastor till att vara katolsk lekman. Jag läser mycket. Och här när några exempel:

The Catholic Controversy – St Francis De Sales’ Defense of the Faith.

Jag har inte läst den ännu, men ser mycket fram emot att läsa den, då jag läst mycket om den. Den är en sammanställning av ett stort antal traktat skrivna av prästen Francis De Sales (1567-1622). Han var en ung katolsk präst som skickades till staden Chablais, som 60 år tidigare hade blivit omvänd till kalvinismen av reformatorn Jean Calvin. De Sales uppdrag var att återevangelisera regionen och göra invånarna till katoliker igen. Och trots mycket hårt motstånd och förföljelse lyckades han genomföra uppgiften. IMG_2299För att kunna komma till tals med de mycket motsträviga människorna i området, skrev han en traktat i veckan och gick sedan och stoppade in den under invånarnas dörrar, så att de i hemlighet skulle kunna våga läsa argumenten för att återgå till den katolska kyrkan. Ingen ville ju visa öppet att man vågade tänka sig den tanken. Francis De Sales lyckades till slut så bra med sin uppgift, att upp till 72.000 människor till slut lämnade den reformerta kyrkan och blev katoliker, övertygade av De Sales argumentation. Detta är alltså ett stycke klassisk katolsk apologetik från slutet av reformationstiden. Fortsätt läsa ”Läsning, fördjupning och bloggens framtid”

Treenighetslära och kristologi, del 7

I detta sjunde inlägg om treenighetsläran och kristologin, ämnar jag titta lite närmare på hur man kan hitta grunder för denna lära i Apostlagärningarna. Christian Malm har redan skrivit ett längre inlägg om detta på bloggen Erevna och i mångt och mycket gör jag en upprepning av vad han redan skrivit, men är det bra, sant och riktigt, så är det! Samtidigt ämnar jag också fokusera på vissa detaljer och tittar lite extra på en del han inte skrivit lika mycket om.

Jag tänker inte här repetera vad jag skrivit i tidigare inlägg, utan endast hänvisa till dem, framför allt det sjätte inlägget, som i sig innehåller mycket repetition från föregående inlägg i serien, samt lägger vissa grunder för detta inlägg. Övriga delar hittar du här: 1, 2, 3, 4, 5.

Christian gör helt rätt som kopplar samman Apostlagärningarnas historiskt berättande text med bl.a. de nytestamentliga brevens undervisning. Det är genom att göra så, som man får den mer fulla bilden av den nytestamentliga församlingens lära och liv. Man måste helt enkelt se det vi kan kalla de mycket kortfattade läromässiga referenserna i Apg i ljuset av den mer fylliga undervisning som breven och resten av Bibeln ger. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 7”

Dagens Gardell och andra ting

Även jag har tittat på Jonas Gardells första TV-program i serien ”Åh, Herregud!”. Enligt Dagen är recensenterna relativt måttligt förtjusta – lite för mycket av Gardells ego, helt enkelt. Bitte Assarmo skriver en kritisk recension av serien efter några förhandstittar i Världen Idag. Jag tycker att C-H Jaktlund är inne på några kloka tankar om serien i sin blogg. Fortsätt läsa ”Dagens Gardell och andra ting”

Treenighetslära och kristologi, del 6

Detta är nu sjätte inlägget i min serie om treenighetslära och kristologi. Övriga delar finner du här: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5.

Jag vill med serien förklara varför jag som kristen anser det självklart att tro och bekänna mig till den treenige Gud som den kristna kyrkan alltid och överallt har bekänt sig till och hyllat. Det har alltid funnits människor som ifrågasatt den kristna församlingens tro och lära. Det har alltid funnits dem som ifrågasätter den kristna tron att Gud har blivit människa i Jesus från Nasareth, det som vi kristna kallar inkarnationen. Argumenten är sällan nya och de dyker upp tid efter annan i olika skepnader hos olika individer och grupper, och det gör att vi kristna ständigt måste vara vakna och medvetet söka bygga vår tro på de skrifter som Gud har gett oss som grund för denna tro.

I mina tidigare inlägg har jag visat att man på ett tidigt stadium i den kristna församlingen hade en riktig ”högkristologi”. Dvs., en lära om Kristus som satte honom på en väldig mycket högre nivå än en vanlig människa. Efter en sammanfattning av vad jag tidigare skrivit om detta, kommer jag i detta inlägg börja titta på hur detta kan relateras till Apostlagärningarna. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 6”

Treenighetslära och kristologi, del 5

Detta är nu femte inlägget i min serie om treenighetslära och kristologi, i vilken jag förklarar varför jag är kristen och därför av hela mitt hjärta och tror och bekänner mig till den treenige Guden, så som det förklarats i de fornkyrkliga bekännelserna. Tidigare inlägg finns här: Del 1, del 2, del 3, del 4.

I de förra två inläggen kunde vi konstatera att Paulus på ett mycket tydligt sätt skriver om Jesus som om han är Gud. Han skriver om Jesus Kristus på ett sätt som samtida judendom endast skulle skriva om Gud själv, när de skulle beskriva sin Guds unika identitet.

Kristus är den genom vilken allting är skapat, han existerade innan världen blev till, han blev människa och dog för våra synders skull, han uppväcktes från de döda och sattes på Guds högra sida och fick det namn som är över alla andra namn (Guds eget namn) och blev insatt som den yttersta härskaren över allting. Därför ska han äras som Herre, Gud Fadern till är. Han är den genom vilken Gud ska döma världen. Allt detta och mer därtill talar ett tydligt språk om att Jesus Kristus inte är någon vanlig människa; han är Gud. Paulus använder inte exakt de ord och begrepp som senare användes i fornkyrkan när man formulerade treenighetsläran (se fliken ”Trosbekännelse” här på bloggen, där jag citerar en sådan text), men steget mellan Paulus och fornkyrkans formuleringar och teologi är inte så långt. I detta inlägg ska vi nu se på hur en annan judisk kristen författare behandlar detta ämne. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 5”

Treenighetslära och kristologi, del 4

Detta är nu fjärde inlägget i min serie Treenighetslära och kristologi, i vilken jag försöker förklara varför jag är en kristen som helhjärtat bekänner mig till den kristna kyrkans gemensamma tro på en treenig Gud och på att Gud har blivit människa i Jesus från Nasareth. Jag vill visa varför det är självklart som kristen att ha denna tro, även om inte alla ord och begrepp som används i den s k treenighetsläran bokstavligen står i Bibeln. Läran är biblisk, därför att den är en korrekt bibelutläggning.

I andra inlägget i serien skrev jag om judisk gudstro på Jesu och apostlarnas tid. Judisk tro under det andra templets tid (ca 520 f.Kr. – 70 e.Kr.), var mycket starkt monoteistisk. Judarna tänkte inte så mycket i termer av vad Gud är, utan mera i termer av vem Gud är. Och när man skulle beskriva vem Gud är, så betonade man oerhört starkt att Gud är den som skapat allt annat. Hela universum och alla varelser som finns, i himlarna eller på jorden, inklusive alla varelser som hedningarna dyrkade som gudar, allting och alla var skapade av Gud och därför också underställda Gud. Gud härskade ytterst över allting och delar inte den makten med någon annan. Alla andra varelser, inklusive änglar är honom underställda och är endast hans tjänare.  Gud skapade världen ensam, utan någon medhjälpare. Eftersom Gud ensam är Gud, eftersom han skiljer sig från allt annat och alla andra genom att han har skapat allt, så är han den ende som är värd att dyrka och den ende som man får dyrka. Och endast Gud är evig. Allt annat är ju skapat och har en början och ett slut. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 4”

Treenighetslära och kristologi, del 3

Jag fortsätter här min serie inlägg om varför jag är en övertygad kristen och just därför tror på en treenig Gud. Tidigare inlägg kan du hitta här och här. Till detta inlägg hittar jag dock tacksamt en aktuell anknytningspunkt:

I dagens Dagen kan vi läsa att man i Svenska kyrkan i Nacka bjuder på nyandliga övningar, påhejat av biskop emeritus Bengt Wadensjö och Stockholms stifts nuvarande biskop Eva Brunne. Övningarna går ut på att förespråka reinkarnationsläran (den österländska lära som säger att människans själ ständigt återföds) och via grupphypnos försöka hjälpa människor att minnas sina tidigare liv. Eftersom människor idag inte längre har fokus på att Jesus dog för våra synder när det tänker på religiösa frågor, utan i stället strävar efter harmoni, så är detta vad kyrkan ska erbjuda, enligt Bengt Wadensjö. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund, som själv är medlem i Svenska kyrkan, uttrycker ett tydligt avståndstagande från detta i väl valda och sunda ord.

Detta påminner mig om en annan liten artikel jag läste i senaste numret av Svenska kyrkans tidning Amos. Det var i frågespalten i tidningen, där prästen och teologie doktorn Annika Borg besvarar läsarnas frågor. Borg får där en fråga av en person som under en resa till Indien köpt hem några gudabilder och sedan dess varje dag bett till guden Vishnu. Frågan gäller om detta skulle vara ett problem för en som är medlem i kyrkan och går till nattvarden. Borg svarar bl.a. att det är viktigt att hitta en trygghet i sin egen tro oavsett vilken det är. Hon stryker under att det finns likheter mellan kristen tro och hinduism, hon tror inte att att en kristen människa eller ens kristna tro far illa av att man tillber Vishnu (!), och hon vill gärna uppmuntra personen extra att gå till nattvarden. Sedan anser hon att det är viktigt för denna person att ordentligt  fundera igenom sin tro och vad han/hon gör. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 3”

Treenighetslära och kristologi, del 2

Jag fortsätter här min utläggning om varför jag är en övertygad och helhjärtad kristen, dvs att jag tror på den kristna kyrkans klassiska lära om Gud som en treenig Gud, Fader, Son och Ande, som den t.ex. definieras i den niceno-konstantinopoletanska trosbekännelsen (som finns här på bloggen under fliken ”Trosbekännelse”). Den första delen av denna serie finns här. Jag skriver också detta med tanke på den diskussion som under de senaste veckorna förts på diverse andra bloggar, bl.a. här, här , här , här och här. Exemplen på inlägg från dessa bloggar kan mångfaldigas, detta är bara några. Nedanstående inlägg av mig är endast ett led i utvecklingen av min argumentation.

När man försöker förstå varför den kristna treenighetsläran ser ut som den gör, måste man gå tillbaka till tiden innan den överhuvud fanns. Man måste gå tillbaka till Jesu tid och se hur judarna talade om Gud. Man måste titta på det som kallas Andra templets tid (ca 520 f.Kr. – 70 e.Kr). Tiden har fått sitt namn efter det andra judiska templet som byggts under profeterna Haggajs (ej att förväxla med någon nutida bloggare) och Sakarjas tid och existerade fram till dess att det förstördes av romarna år 70 e.kr. Under denna tid hade den judiska tron på Gud utvecklats till en strikt monoteistisk tro och man dyrkade och erkände endast en Gud. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 2”

Treenighetslära och kristologi, del 1

Jag har ju under en viss tid utlovat ett inlägg i ämnet treenighetslära och kristologi, med tanke på all den diskussion som förs idag på diverse bloggar. Inlägget har blivit uppskjutet av det enkla skälet, att ska man skriva en så lång bok vill man gärna ha lite sammanhållen tid till det. Så, nu har jag kapitulerat inför faktum och inlägget kommer att bli flera och förhoppningsvis något kortare inlägg. Min plan är alltså, att jag vill visa för denna bloggs läsare på ett tydligt sätt varför jag helhjärtat och med övertygelse tror på den kristna kyrkans klassiska dogmer om Gud, treenighetsläran och inkarnationen. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 1”