Lärdomar från 100-talet

image-2016-10-29-at-22-35

Hur gör man som pingstpastor eller som annan protestantisk pastor eller präst, om man upptäcker att den kristna kyrkan redan på 100-talet var katolsk? Lutheraner och anglikaner har inga problem med biskopar – det har dock många frikyrkliga. Men alla dessa har problem med att tala om Skrift och Tradition. Och de har problem med att erkänna påveämbetet. Hur gör man då man upptäcker att allt detta finns i ett tidigt utvecklingsstadium redan i 100-talets kyrka? Ska man dra den naturliga konsekvensen av det och bli katolik eller ska man försöka hitta bortförklaringar?

Kyrkofadern Irenaeus, som levde ungefär 130-200 och var biskop i Lyon, skrev mot slutet av 100-talet ett stort verk med titeln Mot heresierna. I detta verk bekämpar han de olika gnostiska heresier som plågade kyrkan på denna tid. När man läser vad han skriver och hur han argumenterar, så tycker jag att det är slående hur katolsk och totalt annorlunda gentemot min tidigare protestantiska bakgrund han är i sin argumentation.

Irenaeus hänvisar inte bara till Skriften som högsta auktoriteti sin argumentation, som en protestant skulle ha gjort. Han hävdar inte bara att det är självklart vad Skriften säger. Han hänvisar till (1) apostolisk succession – den rätta raden av biskopar i succession från apostlarna, (2) apostolisk tradition – som är både apostlarnas förkunnelse och den traditionella tolkningen och förståelsen av läran, (3) Skriften och till (4) biskopsstolen i Rom. Allt detta är viktigt för honom. Och allt detta hör ihop.

Fortsätt läsa ”Lärdomar från 100-talet”