Det centrala först och det andra sedan…

Efter att ha läst Olof Djurfeldts artikel i Dagen i tisdags och Carl-Henric Jaktlunds referat av Pelle Hörnmarks predikan vid Pingst FFS rådslag, gör jag några reflektioner. Se även detta och detta.

Olof Djurfeldt skriver: ”Ofta har det under senare decennier talats om ‘den heliga bråten’ som hindrar människor från att uppleva kärnan i evangeliet. Med det kan man avse ‘snårskogen’ av kyrkliga traditioner och frikyrkliga beteendemönster men också tron på Bibeln som Guds ord till oss och som det avgörande rättesnöret för tro och tanke. Då blir den stora befrielsen att välja sin egen variant på det religiösa smörgåsbordet.” I sammanhanget handlar det om att de Jesustolkningar som moderna författare som Jonas Gardell och Dan Brown (Da Vinci-koden) lägger fram i sina böcker, även i många kristna sammanhang framställs som ungefär lika goda tolkningar av Jesus och bibeltexterna, som vilken normal kristen tolkning som helst.

Pelle Hörnmark säger i sin visionspredikan, enligt Jaktlund, att även om det finns mycket gott i pingströrelsen, bl.a. som arv ifrån storhetstiden på 80-talet, så är vi alldeles för inåtvända. Vi sysslar för mycket med interna frågor och alldeles för få människor kommer till tro på Jesus i våra sammanhang. Det är även här svårt att inte hålla med.

Jag tror, att om vi ska kunna återerövra den passionerade glöden för att predika evangelium för allt skapat, och vilja gå ut och vinna världen igen, måste vi förr eller senare lösa det problem som Olof Djurfeldt snuddar vid i ovanstående citat.

Jag tror, att vi måste återupptäcka och fokusera på det som är central kristen lära, och lära oss att skilja mellan det som det mest centrala och frälsningsavgörande å ena sidan, och det som är väldigt viktigt men inte frälsningsavgörande, å den andra sidan. Vi måste, kort sagt, återupptäcka vårt centrum och fokusera på att vi är evangelikala kristna mer än att vi tillhör olika samfund med olika särprägel. Fortsätt läsa ”Det centrala först och det andra sedan…”

Saron, medlemskap och homosexualitet, mm

Dagen berättade i fredagens tidning(1) att Sveriges största EFK-församling, Saronkyrkan i Göteborg, håller på att förändra sin församlingsordning och vill nu öppna för att även utlevande homosexuella, sådana som lever i partnerskap, ska kunna bli medlemmar i församlingen.

Joakim Hagerius, församlingens föreståndare, motiverar förändringen genom att problematisera det traditionella frikyrkliga medlemskapsbegreppet. Samtidigt har han oklara glidningar och vagheter i sina uttalanden om huruvida utlevd homosexualitet är synd eller inte och dess konsekvenser.

Till att börja med menar Hagerius att det traditionella frikyrkliga medlemskapsbegreppet kanske inte längre är det lämpliga. Därför att människor har så många olika sätt att vara knutna till församlingen, en del genom medlemskap, andra genom att sjunga i kören, gå på gudstjänster, etc. Enligt min mening, finns det dock ännu mer som gör detta medlemskapsbegrepp problematiskt.

Hur ser då det traditionella medlemskapsbegreppet ut? Fortsätt läsa ”Saron, medlemskap och homosexualitet, mm”