Paulus och lagen

”Det är roligt att se all den debatt (i skrivandets stund 120 kommentarer) som uppstått i samband med mitt förra inlägg och ”Kristna och Mose lag”. En hel del intressanta tankar har kommit fram. Jag vill i denna text lägga fram några tankar om just ämnet ”Paulus och lagen”, eftersom det är en av huvudpunkterna i sammanhanget.

Just frågan om Paulus och hur han ställer sig till Mose lag och hur hans begrepp ”rättf’ärdiggörelse genom tron” ska förstås är ett ämne som vållat och vållar bibelläsare en hel del bry. Vi får konstatera att ”…där finns somligt som är svårt att förstå…” (2 Pet 3:16). På 1500-talet ledde reformatorernas återupptäckt av Paulus undervisning till en reformation inom den dåtida kyrkan och en stor kyrkosplittring som vi fortfarande lever med idag. Sedan några decennier tillbaka har NT-exegeter av flera slag börjat delvis ifrågasätta reformatorernas tolkning. Man talar om det nya perspektivet på Paulus. Många menar dock att det inte helt behöver ses som en svart-vit kontrast mot det gamla.

Följande är några av de punkter jag anser att man måste ta hänsyn till i denna diskussion. Jag är redan nu säker på att jag glömt flera punkter.

1. Om vi inte hade haft vissa textpartier i Paulus brev till Romarna, Galaterna, Efesierna och Filipperna, hade vi inte haft en kristendomstolkning som kunnat predika nåd på ett sådant sätt att människor tror att de ”inte behöver göra någonting för att komma till himlen”. Då hade all vår förkunnelse gått ut på att Gud visserligen är nådig och barmhärtig och förlåter synder, men han är också rättfärdig och straffar den som gör det onda. Den som vill finna en nådig Gud måste därför omvända sig från sin synd och vända sig till Gud. Vi skulle då kunnat referera till texter som

”Och Herren gick förbi honom och ropade: ”Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet. Han håller fast vid sin kärlek mot tusenden, han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led.” (2 Mos 34:6-7)

och de otaliga texter som säger ungefär så här:

”Om du vänder tillbaka, Israel, säger Herren, skall du få komma tillbaka till mig…” (Jer 4:1)

”Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö?” (Hes 33:11)

Eller varför inte Paulus egna ord i Rom 2:4-11  där han faktiskt säger samma sak:

”Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist. Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten. Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken. Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. Gud gör inte skillnad på människor.”

Faktum är, att denna ”linje” som presenteras ovan är så självklar genom hela Bibeln, att man faktiskt inte får ta några andra texter om ”lag och evangelium” eller om ”tro och gärningar” och använda dem som exegetisk hävstång och predika något annat som säger motsatsen! Det är alltså omvändelse som gäller! Det betyder att man inser sin synd och vänder om från den, lämnar den. Endast då kan man motta Guds barmhärtighet.

Fortsätt läsa ”Paulus och lagen”

Tro och gärningar

Ett ämne som ofta vållat stora diskussioner och många missförstånd, är ämnet tro och gärningar. Blir vi frälsta genom enbart tro, eller genom tro och gärningar? Har människans handlingar någon betydelse för vår frälsning eller är de helt ointressanta? Kan man leva hur som helst och sedan bara säga ”Gud förlåt” och så är allt bra? Eller kan man leva hur som helst och sedan gå och bikta sig och få några föreskrifter för gottgörelse och sedan är allt bra efter att man följt dem? Är det inte egentligen så, att Gud kan förlåta, men vi måste också anstränga oss och göra oss förtjänta av förlåtelsen? Många långa och hetsiga diskussioner har ägt rum om detta, och jag tror att de delvis bygger på okunskap, delvis på att man talar förbi varandra och delvis på att man faktiskt har olika uppfattning. Fortsätt läsa ”Tro och gärningar”

Frälsning av nåd i Gamla testamentet

Det händer ibland i samtal mellan olika männskor, att man glider in på hur en människa blir frälst. Ofta dyker då tanken upp, att det är tur att vi lever i det nya förbundets tid och inte i det gamla. Tankegången ser då i regel ut som sådan, att i gamla förbundets tid (GT-tiden) så var Gud hård och ställde orimligt höga krav på människor för att överhuvudtaget ha med dem att göra och än mindre behandla dem nådigt. På den tiden blev man frälst genom sina goda gärningar och framförallt genom att man höll Mose lag med alla dessa stränga regler. Nu är det helt annorlunda, sägs det, nu blir vi frälsta genom nåd. Nu finns det inga krav på det eller det. Kom som du är, var som du är… Gud är kärlek, han är nådig, han frälser utan krav! De flesta har väl hört om den svart-vita kontrasten mellan Lag och Evangelium! Men hur är det egentligen?

Orsaken till att jag tänker på detta just nu, är att jag sitter och läser Paulus brev till Thessalonike, i vilka det finns många uttryck som går stick i stäv med den ovan beskrivna schablonbilden:

”Och nu, bröder, när ni har fått lära er av oss hur ni skall leva för att behaga Gud – och det är ju så ni lever – vill vi i herren Jesu namn vädja till er och mana er att göra ännu mer. Ni vet ju vilka föreskrifter vi gav er från Herren Jesus… ” (1 Thess 4:1-2).

”Vi föreskriver er i herren Jesu Kristi namn att dra er undan de bröder som lever utan ordning och inte följer de regler de har fått genom oss… När vi kom till er gav vi er som föreskrift… Den sortens människor föreskriver och förmanar vi…” (2 Thess 3:6-12) Fortsätt läsa ”Frälsning av nåd i Gamla testamentet”

Omskärelse av olika slag…

Det skrivs en hel del om manlig omskärelse (OBS! Detta handlar bara om manlig omskärelse och inte om kvinnlig dito, som är något helt annat)  i tidningen Dagen. Många läkare i Sverige vill inte utföra ingreppet som de hävdar är onödigt och kanske rent av skadligt. Men folkhälsoprofessorn Hans Rosling menar dock att dessa läkare är okunniga. Den senaste forskningen visar, enligt honom, på att det tvärtom finns många medicinska fördelar med manlig omskärelse. Örebroteologen Greger Andersson, lärare i GT vid Örebro Missionsskola, anser att det är en svår fråga. Om barn skadas, kan det komma i konflikt med de krav religionen har på omskärelse. Dessutom får vi reda på att EFK:s ordförande Stefan Swärd blev omskuren som 19-åring, vilket han berättat om på sin blogg idag. Han upplevde det som en mycket negativ upplevelse, medicinskt nödvändig enligt läkarna, men smärtsam. Fortsätt läsa ”Omskärelse av olika slag…”