Skrivbord, kyrkohistoria och liberalteologer

Tiden går ibland fort och jag noterade just att det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Jag har börjat ägna mig åt att städa mitt skrivbord – i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Min tjänst i Ängelholm närmar sig sitt slut. Från och med november går jag på semester och avslutar därmed min tjänst i Ängelholm. Vad som händer därefter vet endast vår Herre. Men det betyder i alla fall att mitt skrivande och läsande lär ta fart från november.

Under hösten har jag förutom min vanliga pastorstjänst i Ängelholm, även ägnat mig åt att undervisa på onsdagskvällarna i pingstförsamlingen Europaporten i Malmö. Fram tills nu har jag undervisat om tro och förnuft. Jag har talat om hur vi fått vår Bibel, närmare bestämt kanonutvecklingen, som kan sägas vara i huvudsak avslutad först kring år 400 e.Kr. Jag har talat om skrift och tradition. Eller egentligen hur den första kristna församlingen enbart byggde på en muntlig förkunnelse och undervisning och praxis under kanske 25 år innan de första nytestamentliga skrifterna började komma till. De första 50-60 åren minst av den första församlingens historia byggde i huvudsak på enbart muntlig undervisning och praxis instiftad av apostlarna, då ju ännu ingen samling av nytestamentliga skrifter till en bok kan ha hunnit äga rum. Jag har i sammanhanget talat om den s k trosregeln, regula fidei.

Fortsätt läsa ”Skrivbord, kyrkohistoria och liberalteologer”

Påven – med vem kan man likna honom med?

En del har jämfört Niklas Piensohos nyhemstal med den den nye påven Franciscus uttalanden i några intervjuer. De menar att dessa har gjort samma sak när de försöker mana fram en annan ton hos oss kristna i vissa frågor. Någon har till och med ställt frågan om vad jag anser om den jämförelsen. Jag börjar nu bli tämligen trött på Piensoho-debatten; det är ju inte speciellt roligt att försöka diskutera viktiga teologiska sakfrågor med dem som vägrar delta. Men jag ska försöka ge ett svar på just detta, eftersom det inte kommer från dem som är direkt inblandade i debatten.

Fortsätt läsa ”Påven – med vem kan man likna honom med?”

Kompromisslös och evangelisk?

Säga vad man vill om Carl-Henric Jaktlund, men nog är det lätt att tolka honom som om han var en listig debattör, som knappast något politiskt parti skulle avvisa som talskrivare åt sina politiker! Med retorisk slughet har han, i sin ledarkrönika i Dagen idag, i några snabba, enkla penseldrag målat upp alla som inte sympatiserar med honom och Niklas Piensohos nyhemstal som lagiska och kärlekslösa personer som inte förmår predika ett sant evangelium om nåd! Samtidigt framställer han sig själv som en oskuldsfull försvarare av det sanna evangeliet om nåd, och han har fått beröm för det på twitter! Det måste värma! OK, han kanske bara syftar på en del kommentatorer på vissa bloggar, men lite generaliserande verkar det ändå. Jag visste heller inte att det var kutym för debattredaktörer på Dagen, att på ledarsidan själva blanda sig i debatter där tidningen inte själv är part i målet. Men så är det tydligen.

Visst, Jaktlund skriver en del bra saker i krönikan. Men – sammanhanget är allt! Jaktlund sätter ju själv in sin krönika i ett särskilt sammanhang – debatten som pågått med utgångspunkt från Niklas Piensohos nyhemstal –  och i det ljuset får man ett annat perspektiv än det som ligger på ytan. Utan detta sammanhang hade jag utan tvekan låtit Jaktlunds artikel passera och knappt lagt märke till vad han skriver, som med så mycket annat i kristna tidningar, men nu är det annorlunda.

Fortsätt läsa ”Kompromisslös och evangelisk?”

Varför denna fobi mot att vara tydlig i läran?

I dagens nummer av Världen idag har jag en debattartikel inne, i vilken jag ställer frågan om varför somliga har så svårt för att man kan vara tydlig i läran samtidigt som man är kärleksfull.

Anders Gerdmar har också en debattartikel i samma nummer , i vilken han argumenterar för varför vi kristna bör tala om sexualetiska frågor. Han talar om en ”kroppens teologi”. Han är kritisk till Niklas Piensohos nedlåtande tweet i vilken han kallar sexualetiken ”underlivsteologi.” Faktum är, att det vore märkligt om inte ytterligare en eller annan pingstpastor reagerade på det. Och inte bara jag.

Är det verkligen ett förtydligande?

Ibland har man full upp och hinner inte göra långa analyser och skriva djupa texter. Men jag kan konstatera att sista ordet i debatten kring Piensohos tal på Nyhemsveckan och det han skrivit i Dagen, inte är sagt. Och jag kommer förvisso att skriva mer framöver om de frågor som väckts upp av detta.

Jag har tidigare skrivit att jag är glad över att Piensoho förtydligat sig på en punkt – att han inte avsåg att förändra något i läran. Men för övrigt har han lämnat många frågor obesvarade och man kan tycka att han försvårar debatten något, då han ställer upp som enda alternativ: antingen är ni med mig eller också bryter ni bekantskapen med och markerar avstånd från alla icke troende ni känner. Jag tror inte att någon seriös debattör skulle acceptera den dikotomin.

Fortsätt läsa ”Är det verkligen ett förtydligande?”

Är vi inne i en liberalteologisk utveckling?

En teolog jag läst definierar begreppet liberalteologi ungefär så här: Det är teologin maximalt anpassad till modernismen. Den som är hågad kan lägga till begreppet postmodernism till modernism, om så önskas, även om det är diskutabelt, men den diskussionen tar jag inte här. Men det betyder att liberalteologi är när man försöker anpassa det kristna budskapet och läran så mycket som möjligt till tidsandan. När man skalar bort eller nedtonar allt som man inbillar sig verkar stötande för dem som inte är troende. När man anser att man inte ska predika eller undervisa sådant som människor ”idag inte kan höra” osv.

Frågan är om det är det som är den logiska konsekvensen av det Niklas Piensoho predikar och gör. Jag har skrivit en debattartikel i dagens Världen idag. Den kan du läsa här. Jag är även intervjuad i en nyhetsartikel om ämnet, som du kan läsa här.

Fortsätt läsa ”Är vi inne i en liberalteologisk utveckling?”

Svagt av Piensoho!

I dagens Dagen finns två debattartiklar. Den ena av Peter Abramsgård, som kritiserar Niklas Piensohos otydliga föredrag på Nyhemsveckan, vilket jag också skrivit om tidigare på denna blogg. Den andra är Niklas Piensohos svar på Abramsgårds artikel. Detta blogginlägg är min kommentar och analys till Niklas Piensohos artikel.

Att läsa Piensohos artikel ger en högst otillfredsställande känsla. Han tar inte chansen att förtydliga sig när det gäller de allvarliga frågor han fått och den kritik som hans otydlighet orsakat. I stället upprepar mer eller mindre ordagrant det han sade i sitt föredrag på Nyhemsveckan, dvs det som orsakade frågorna och kritiken. Det visar att han antingen inte har förstått kritiken eller att han har det, men inte vill eller förmår förtydliga sig. Vilket som är värst av detta låter jag vara osagt. Det verkar inte heller som om Piensoho har någon djupare förståelse för den bibliska frälsningshistorien eller vad texten som talar om att Abraham skulle vara till välsignelse för alla folk innebär.

Fortsätt läsa ”Svagt av Piensoho!”

Sökarinriktad eller församlingsinriktad?

När många frikyrkorförsamlingar idag funderar över hur de ska förnya sig och nå nya människor utanför den egna kretsen, börjar man ganska snabbt fundera över gudstjänsterna. Ska de vara sökarvänliga eller ska man inrikta sig på de redan troende? Ska allt i gudstjänsten anpassas till vad en tänkt utomstående kan ta till sig och uppskatta, eller ska den i första hand vara inriktad på de redan troende och deras tillfälle att tillbe Gud?

Tim Keller berör detta ämne i boken Center Church: Doing Balanced, Gospel-Centered Ministry in Your City, som gavs ut 2012. Jag tänker här på kapitel 23, Connecting People to God, s 297-310. Jag tycker att hans tankar är mycket intressanta att läsa och begrunda, eftersom han är en man som genom praktisk erfarenhet vet vad han talar om. Han flyttade med sin familj till Manhattan, New York, 1989 och startade en helt ny församling. Den har nu vuxit till 5000-6000 medlemmar. Dessutom har det vuxit fram en hel församlingsgrundarrörelse kring detta mm. Men poängen är att detta har vuxit fram i USA:s kanske mest sekulariserade storstad och genom att människor kommit till tro och inte genom överföring från andra kyrkor.

Här kommer ett mycket kort referat av några av hans tankar:

Till att börja med, konstaterar han att frågan är fel ställd.

Fortsätt läsa ”Sökarinriktad eller församlingsinriktad?”

Hur ska vi då predika?

När vi predikar evangelium i den kultur och det samhälle vi lever i, måste vi tänka på följande saker:

Vår kultur är en blandning av både gott och ont.

Eftersom Gud har skapat hela världen, eftersom Han skapade människan till sin avbild och gav henne ett kulturellt uppdrag att föröka sig och uppfylla världen och råda över den, så finns det något gott i varje mänsklig kultur och samhälle. Det inkluderar alla områden av livet, både praktiska konkreta ting som jordbruk, hantverk, industri mm, till sådant som religion, konst, litteratur, filosofi mm. Gud skapade människan till sin avbild, med förnuft, vilja och känslor. När människor använder dessa gudomliga gåvor och förvaltar sin av Gud givna begåvning, så skapas sådant som är gott.

Men Bibeln talar också om ett syndafall. Människan blev stolt och gjorde uppror mot sin Skapare. Konsekvensen av det blev att vi förvisades från Eden, vår relation med Skaparen blev bruten och syndens förstörelsebringande kraft verkar nu i hela vår mänskliga natur. Inget av det vi tänker, säger och gör är nu fullständigt perfekt; allt är i större eller mindre omfattning påverkat av syndafallet. Eftersom människan blev bortvänd från Gud, så innebär det t.ex. för all mänsklig religion och filosofi, att det nu inte bara finns goda och bra saker, som är en konsekvens av att vi är skapade till Guds avbilder, utan också att det finns en mängd felaktiga och onda saker. Våra tankar och handlingar kan vara både goda och onda. Men som helhet leder de oss bort från Gud, om vi är lämnade åt oss själva.

Fortsätt läsa ”Hur ska vi då predika?”

Om predikan(ter)…

På denna min semesters sista dag, läste jag följande, som jag bara måste få dela med mig av:

”Många predikanter försöker göra kristendomen i allmänhet och saligprisningarna i synnerhet acceptabla – detta nyckelord i den moderna etiken. Vårt beteende måste vara ”acceptabelt” eller ”passande” snarare än ”gott” eller ”rätt” eller (Gud hjälpe oss!) ”dygdigt” eller (det mest otänkbara av allt) ”heligt”. För om vi är acceptabla, så kommer världen att acceptera oss. Och är detta inte kyrkans uppgift: att vinna världen, att få sitt budskap accepterat?

”Nej, det är det inte.

”Jesus befallde oss inte att lyckas, utan att lyda, inte att sälja evangeliet, utan att förkunna det…”

Fortsätt läsa ”Om predikan(ter)…”