Halldorf, pingströrelsen och tystnadens metod

Joel Halldorf skriver i sin ledare i Dagen idag om den svenska pingströrelsens teologiska metod för att förändra läran. Han tar sin utgångspunkt i den förändrade synen på idrott som ägde rum under 1960-70-talen. Han skriver:

”Att en ung kyrklig rörelse ändrar sig på en del områden är i sig inte något underligt. Men förändringen av synen på idrott i Pingströrelsen verkar ha skett utan några egentliga diskussioner. Först är idrotten bannlyst och kritiserad, sedan följer under 1960-talet ett antal års tystnad. Därefter, på 1970-talet, är fotbollen accepterad och dyker exempelvis upp som ett förslag på passande aktivitet för ungdomslägren. Helt plötsligt har en förändring skett. Men man letar förgäves efter uppgörelser, reflektioner över kursändringen eller förklaringar till varför man ändrat sig. Denna tysta kursändring är inte något olycksfall i arbetet, utan något som Pingströrelsen gjort till metod.”

Fortsätt läsa ”Halldorf, pingströrelsen och tystnadens metod”

Varför detta nu?

Jag har i dagarna gjort ett stort vägval som får stora konsekvenser. Jag har gått ut med att jag tror att det är rätt att döpa även spädbarn till Kristus. Det betyder att jag inte längre ser dopet i första hand som ett uttryck för den enskilda individens personliga ställningstagande för Kristus. Dopet är ett sakrament i vilket Gud handlar frälsande och genom vilket en människa – spädbarn till vuxen – blir upptagen som medlem i Guds församling. Detta sker en gång i livet och är inte något som behöver upprepas. Jag delar alltså inte längre den baptistiska uppfattning som jag vuxit upp med, som medlem i en pingstkyrka sedan barnaår. Jag kan inte se dopet som bara en yttre symbolhandling, utan det är något mycket mer än så.

Fortsätt läsa ”Varför detta nu?”

Jag lämnar pingströrelsen

Min tid i pingströrelsen är över. Jag avstår av fri vilja från att söka pastorstjänster inom samfundet igen. Det bibelstudium jag skulle ha hållit på den nationella pingspastorskonferensen i januari är avbokat, dock inte för att jag ville det, utan för att planeringskommittén för konferensen ville det.

Allt detta beror på en och samma orsak: Jag har ändrat dopsyn. Jag kan inte längre utifrån Bibeln motivera varför spädbarn ska utestängas från det kristna dopet och från att upptas i Guds församling. Och jag kan inte längre försvara omdop av dem som redan är döpta, och än mindre utföra dem själv, förstås. Av det skälet kan jag naturligtvis inte vara anställd som pastor i en renodlat baptistisk rörelse.

Fortsätt läsa ”Jag lämnar pingströrelsen”

Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 2

I somras på Nyhemsveckan talade Niklas Piensoho om ett ”paradigmskifte” – att vi kristna måste ändra vårt sätt att förhålla oss till omvärlden. Han tog exempel från den i vårt tid så aktuella homo-rörelsen och s k pride-parader – i stället för att ”uscha” och ”fya” ska vi välsigna och bemöta människor med kärlek och be för dem. Samtidigt menar han sig tydligen inte ha ändrat sig vad gäller läran. Vad menade han då med ”paradigmskifte”? För han kan ju knappast ha menat att det är ett paradigmskifte att vi ska älska våra medmänniskor och be för dem eller?

I den förändringsprocess som just nu pågår i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, under Niklas Piensohos ledning, verkar det dock som att det så kallade paradigmskiftet nu börjar avslöjas. Där diskuteras inte bara frågan om dopet och medlemskapet, vilket jag skrev om i måndags, utan också andra frågor som gäller livsstil. Ska man kunna bli medlem i församlingen fast man lever i homosexuella parrelationer, heterosexuella samborelationer och liknande? Enligt vad jag erfar diskuteras även om man överhuvud taget måste ha en avgjord kristen tro och övertygelse; det kanske kan räcka med att man sjunger i kören och allmänt sympatiserar med församlingen. Frågan gäller alltså hur pass inkluderande församlingen ska vara när det gäller medlemskapet. Är måhända detta paradigmskiftet – ingen omvändelse behövs, var med och lev som du vill? Kom till smörgåsbordet Filadelfia och ät det som passar! Det sista kanske lite raljant skrivet, men andemeningen är seriös menad.

Fortsätt läsa ”Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 2”

Påven – med vem kan man likna honom med?

En del har jämfört Niklas Piensohos nyhemstal med den den nye påven Franciscus uttalanden i några intervjuer. De menar att dessa har gjort samma sak när de försöker mana fram en annan ton hos oss kristna i vissa frågor. Någon har till och med ställt frågan om vad jag anser om den jämförelsen. Jag börjar nu bli tämligen trött på Piensoho-debatten; det är ju inte speciellt roligt att försöka diskutera viktiga teologiska sakfrågor med dem som vägrar delta. Men jag ska försöka ge ett svar på just detta, eftersom det inte kommer från dem som är direkt inblandade i debatten.

Fortsätt läsa ”Påven – med vem kan man likna honom med?”

Kompromisslös och evangelisk?

Säga vad man vill om Carl-Henric Jaktlund, men nog är det lätt att tolka honom som om han var en listig debattör, som knappast något politiskt parti skulle avvisa som talskrivare åt sina politiker! Med retorisk slughet har han, i sin ledarkrönika i Dagen idag, i några snabba, enkla penseldrag målat upp alla som inte sympatiserar med honom och Niklas Piensohos nyhemstal som lagiska och kärlekslösa personer som inte förmår predika ett sant evangelium om nåd! Samtidigt framställer han sig själv som en oskuldsfull försvarare av det sanna evangeliet om nåd, och han har fått beröm för det på twitter! Det måste värma! OK, han kanske bara syftar på en del kommentatorer på vissa bloggar, men lite generaliserande verkar det ändå. Jag visste heller inte att det var kutym för debattredaktörer på Dagen, att på ledarsidan själva blanda sig i debatter där tidningen inte själv är part i målet. Men så är det tydligen.

Visst, Jaktlund skriver en del bra saker i krönikan. Men – sammanhanget är allt! Jaktlund sätter ju själv in sin krönika i ett särskilt sammanhang – debatten som pågått med utgångspunkt från Niklas Piensohos nyhemstal –  och i det ljuset får man ett annat perspektiv än det som ligger på ytan. Utan detta sammanhang hade jag utan tvekan låtit Jaktlunds artikel passera och knappt lagt märke till vad han skriver, som med så mycket annat i kristna tidningar, men nu är det annorlunda.

Fortsätt läsa ”Kompromisslös och evangelisk?”

Vem bestämmer över teologin i Pingströrelsen?

Dan Salomonsson sade i en intervju i Världen idag den 21 augusti:

”– Teologin i Pingströrelsen äger varje pingstförsamling. Det är inte så att det teologiska nätverket utformar teologin. Möjligtvis beskriver vi den. Men det är den lokala församlingen som är ansvarig för den teologiska utformningen. Det finns ingen instans över den, konstaterar Salomonsson.”

I tidningen Dagen den 10 sep skriver Dan Salomonsson, Sören Perder och Ulf Sundkvist, som är föreståndare i Uppsala respektive Örebro respektive Karlskrona, och medlemmar i det teologiska nätverket:

”Alf B Svensson riktar en uppmaning till det teologiska nätverket inom Pingst om att tala klartext och ge en tydligare vägledning till församlingarna. Vår församlingssyn innebär att det är den lokala församlingen som är ansvarig för den teologiska utformningen. Varje församlingsledning står ansvarig inför Gud för sin undervisning och för teologins tillämpning. Det är inte det teologiska nätverket, en samfundsledning eller någon utanför den lokala församlingen som ansvarar för teologin. Den gemensamma teologin i Pingströrelsen är den som lokala församlingar bär gemensamt. Det är inte heller den enskilde som definierar teologin som den personliga bekännelsen knyter an till. Det är tillsammans med alla de heliga vi förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet. Teologinätverket kan i bästa fall betjäna de troende genom att beskriva den gemensamma tro som mejslats fram under lång tid. Parallellt med det ganska omfattande skrivandet arrangerar Teologinätverket också hearingar och samtalsdagar i olika ämnen.”

Den store debattören Pelle Hörnmark, högste ledare för Pingstsamfundet, skriver i sin blogg den 23 augusti:

Fortsätt läsa ”Vem bestämmer över teologin i Pingströrelsen?”

Tala mer om arvsynden!

Då var semestern slut för denna gången och jag är åter i hetluften.

Det finns vissa ord och begrepp som det inte är värt att kämpa för. Dit hör alldeles uppenbart begrepp som ”kristen höger” och fundamentalist. Men ett ord som dock förtjänar att lyftas fram ur glömskan är följande:

När stora katastrofer och saker som kan karaktäriseras som onda handlingar inträffar, är det aldrig lätt att finna de rätta orden och definitivt inte i snabba intervjusituationer. Därför kan jag inte bedöma vad den norske biskop som intervjuats i tidningen Dagen egentligen vill ha sagt. Det finns dock i sammanhanget god anledning till att lyfta fram behovet av en mer tydlig kristen förkunnelse om arvsynd och vad det innebär.

 

Fortsätt läsa ”Tala mer om arvsynden!”

Rucka inte på läran!

Jag håller med Elisabeth Sandlund om att Svenska kyrkan borde satsa på att hålla sig väl med sin kärntrupp av trogna gudstjänstbesökare, dem som vill vara en gudstjänstfirande församling och som har en levande kristen tro. Jag håller med om att man inte ska rucka på läran. Problemet är väl att man dessvärre redan gör det i väldigt stor utsträckning. Den bästa vägen för Svenska kyrkan anser jag vara följande:

Fortsätt läsa ”Rucka inte på läran!”

Reformera Svenska kyrkan – och frikyrkan!

Jag hör till dem som har lite blandade känslor inför Svenska kyrkan. Ibland kanske det också märks i mina blogginlägg. En del upprörs kanske också över en del kritik jag ibland framför gentemot detta samfund. Men, faktum är att jag trots all kritik ändå i grunden är mer positiv än negativ till Svenska kyrkan och hade jag varit något mer luthersk i teologin, så skulle jag gärna ha verkat inom det samfundet på något sätt, om det hade varit möjligt. Frågan är om det negativa inom Svenska kyrkan hade omöjliggjort detta eller inte?

Jag tar det negativa först, sedan går jag in på det positiva som för min del alltså gör att jag faktiskt har en viss ”kärlek” till Svenska kyrkan.

Fortsätt läsa ”Reformera Svenska kyrkan – och frikyrkan!”