Var den tidiga kristna kyrkan protestantisk eller katolsk?

Det finns flera katolska läror och traditioner som Anders Gerdmar i sin bok ”Guds Ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk” menar är ”efterbibliska” och därmed felaktiga, men som vi katoliker menar är bibliska och sanna. Anders Gerdmar vill reducera vad man får och inte får säga är kristen lära till vad han och andra protestanter förmår läsa ut ur bara Bibeln. Det är det som menas med Skriften allena (sola scriptura). Och det får märkliga konsekvenser. Gerdmar måste dra ner en ogenomtränglig mental rullgardin mellan den siste apostelns död och den närmast efterföljande kyrkohistorien.

church-192583__180Problemet med säga att endast Bibeln är källan och normen för vad som är kristen tro är förstås att läran om Skriften allena i sig själv inte håller för det måttet. Det står inte i Bibeln att det är bara det som uttryckligen skrivs i Bibeln som är enda källan till kristen lära. Det står däremot tydligt i Bibeln att vi som kristna ska följa både den muntliga och den skrivna förkunnelsen/undervisningen. Se till exempel vad Paulus skriver i 1 Kor 11:2, 23 och 15:1-3.  Eller 2 Thess 2:15, där det står:

Fortsätt läsa ”Var den tidiga kristna kyrkan protestantisk eller katolsk?”

Oro kring den nye påven och läroämbetet

Det verkar som om den nye påven Franciscus olika uttalande i intervjuer och liknande vållar en hel del oro i katolska kretsar. Tidningen Katolsk observatör har publicerat en artikel skriven av två italienska journalister, en intervju med de två journalisterna och en ledarartikel om saken, Får man kritisera påven? Se även länkarna till den första artikeln. Den förre pingstpastorn och snart upptagne katoliken Martin Ekenvärn skriver också om det på sin blogg, liksom Henrik Engholm, före detta äldstebroder i en pingstförsamling i Norrland och lärare på Livets Ords universitet.

Det är intressant att ha detta med i sitt perspektiv när man funderar över den senaste tidens diskussioner om läroämbete, vilket jag bland annat själv har varit delaktig i. Begreppet ”läroämbete” är ju inte ett helt oproblematiskt begrepp. Vi kan ganska lätt utifrån vårt protestantiska perspektiv av stora kyrkosplittringar och många tusen olika samfund ibland längta efter mer fasthet och ordning. Det är då lätt att fascineras av det vi uppfattar som en sådan fasthet i den Katolska kyrkan och dess påveämbete. Katolikerna talar ju om ett Kyrkans läroämbete, magisterium, och ser det framför allt förkroppsligat i påveämbetet, som anses kunna uttala sig med ofelbarhet när påven så vill. Dvs, allt en påve säger anses inte ofelbart, men i vissa lägen kan han välja att uttala sig ofelbart i lärofrågor och så att säga sätta ned foten och avsluta diskussionen.

Fortsätt läsa ”Oro kring den nye påven och läroämbetet”