Äntligen katolik!

Idag den 26 juni 2016 har det äntligen hänt! Jag har upptagits som medlem i den Katolska kyrkan. Nu är jag katolik. Och jag har nu fått ta emot tre sakrament i den Katolska kyrkan, bikten, eukaristin och konfirmationen. Denna process började rent formellt någon gång efter den 11 oktober förra året, då jag offentligt tillkännagav mitt syfte att bli katolik och som jag skrivit om här. Efter det datumet tog jag kontakt med den katolska kyrkoherden här i Blekinge och påbörjade min trosundervisning i syfte att bli katolik. Och nu är jag framme!13522483_900937680017906_1850454479_n

Den andliga och tankemässiga processen började givetvis tidigare. De som följt min blogg har under en längre tid kunnat skönja en tilltagande ”katolicering” av min teologi. I backspegeln kan man naturligtvis hitta både det ena och det andra i sitt tidigare liv som var uttryck för denna gradvisa process. Men kanske den första och stora direkta händelsen var, när jag någon gång i slutet av 2012 eller början av 2013 för första gången i mitt liv slogs av tanken, att den Katolska kyrkan kanske faktisk har rätt. Sedan dess har jag läst och studerat, lyssnat och samtalat, haft en enorm brottningskamp och samtidigt upplevt en stor glädje i att äntligen hitta hem. Och resten är historia, som man brukar säga. Och även om jag inte tog kontakt med någon katolsk präst i syfte att konvertera innan jag offentligt tillkännagivit mina avsikter för församlingen och på bloggen, så har jag givetvis känt mig starkt dragen till det katolska i mycket god tid innan jag tog steget. Men det är inte plats att beskriva den processen här.

Fortsätt läsa ”Äntligen katolik!”

Halldorf, pingströrelsen och tystnadens metod

Joel Halldorf skriver i sin ledare i Dagen idag om den svenska pingströrelsens teologiska metod för att förändra läran. Han tar sin utgångspunkt i den förändrade synen på idrott som ägde rum under 1960-70-talen. Han skriver:

”Att en ung kyrklig rörelse ändrar sig på en del områden är i sig inte något underligt. Men förändringen av synen på idrott i Pingströrelsen verkar ha skett utan några egentliga diskussioner. Först är idrotten bannlyst och kritiserad, sedan följer under 1960-talet ett antal års tystnad. Därefter, på 1970-talet, är fotbollen accepterad och dyker exempelvis upp som ett förslag på passande aktivitet för ungdomslägren. Helt plötsligt har en förändring skett. Men man letar förgäves efter uppgörelser, reflektioner över kursändringen eller förklaringar till varför man ändrat sig. Denna tysta kursändring är inte något olycksfall i arbetet, utan något som Pingströrelsen gjort till metod.”

Fortsätt läsa ”Halldorf, pingströrelsen och tystnadens metod”

Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 2

I somras på Nyhemsveckan talade Niklas Piensoho om ett ”paradigmskifte” – att vi kristna måste ändra vårt sätt att förhålla oss till omvärlden. Han tog exempel från den i vårt tid så aktuella homo-rörelsen och s k pride-parader – i stället för att ”uscha” och ”fya” ska vi välsigna och bemöta människor med kärlek och be för dem. Samtidigt menar han sig tydligen inte ha ändrat sig vad gäller läran. Vad menade han då med ”paradigmskifte”? För han kan ju knappast ha menat att det är ett paradigmskifte att vi ska älska våra medmänniskor och be för dem eller?

I den förändringsprocess som just nu pågår i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, under Niklas Piensohos ledning, verkar det dock som att det så kallade paradigmskiftet nu börjar avslöjas. Där diskuteras inte bara frågan om dopet och medlemskapet, vilket jag skrev om i måndags, utan också andra frågor som gäller livsstil. Ska man kunna bli medlem i församlingen fast man lever i homosexuella parrelationer, heterosexuella samborelationer och liknande? Enligt vad jag erfar diskuteras även om man överhuvud taget måste ha en avgjord kristen tro och övertygelse; det kanske kan räcka med att man sjunger i kören och allmänt sympatiserar med församlingen. Frågan gäller alltså hur pass inkluderande församlingen ska vara när det gäller medlemskapet. Är måhända detta paradigmskiftet – ingen omvändelse behövs, var med och lev som du vill? Kom till smörgåsbordet Filadelfia och ät det som passar! Det sista kanske lite raljant skrivet, men andemeningen är seriös menad.

Fortsätt läsa ”Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 2”

Paulus och lagen

”Det är roligt att se all den debatt (i skrivandets stund 120 kommentarer) som uppstått i samband med mitt förra inlägg och ”Kristna och Mose lag”. En hel del intressanta tankar har kommit fram. Jag vill i denna text lägga fram några tankar om just ämnet ”Paulus och lagen”, eftersom det är en av huvudpunkterna i sammanhanget.

Just frågan om Paulus och hur han ställer sig till Mose lag och hur hans begrepp ”rättf’ärdiggörelse genom tron” ska förstås är ett ämne som vållat och vållar bibelläsare en hel del bry. Vi får konstatera att ”…där finns somligt som är svårt att förstå…” (2 Pet 3:16). På 1500-talet ledde reformatorernas återupptäckt av Paulus undervisning till en reformation inom den dåtida kyrkan och en stor kyrkosplittring som vi fortfarande lever med idag. Sedan några decennier tillbaka har NT-exegeter av flera slag börjat delvis ifrågasätta reformatorernas tolkning. Man talar om det nya perspektivet på Paulus. Många menar dock att det inte helt behöver ses som en svart-vit kontrast mot det gamla.

Följande är några av de punkter jag anser att man måste ta hänsyn till i denna diskussion. Jag är redan nu säker på att jag glömt flera punkter.

1. Om vi inte hade haft vissa textpartier i Paulus brev till Romarna, Galaterna, Efesierna och Filipperna, hade vi inte haft en kristendomstolkning som kunnat predika nåd på ett sådant sätt att människor tror att de ”inte behöver göra någonting för att komma till himlen”. Då hade all vår förkunnelse gått ut på att Gud visserligen är nådig och barmhärtig och förlåter synder, men han är också rättfärdig och straffar den som gör det onda. Den som vill finna en nådig Gud måste därför omvända sig från sin synd och vända sig till Gud. Vi skulle då kunnat referera till texter som

”Och Herren gick förbi honom och ropade: ”Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet. Han håller fast vid sin kärlek mot tusenden, han förlåter synd och skuld och brist men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led.” (2 Mos 34:6-7)

och de otaliga texter som säger ungefär så här:

”Om du vänder tillbaka, Israel, säger Herren, skall du få komma tillbaka till mig…” (Jer 4:1)

”Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö?” (Hes 33:11)

Eller varför inte Paulus egna ord i Rom 2:4-11  där han faktiskt säger samma sak:

”Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist. Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten. Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken. Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. Gud gör inte skillnad på människor.”

Faktum är, att denna ”linje” som presenteras ovan är så självklar genom hela Bibeln, att man faktiskt inte får ta några andra texter om ”lag och evangelium” eller om ”tro och gärningar” och använda dem som exegetisk hävstång och predika något annat som säger motsatsen! Det är alltså omvändelse som gäller! Det betyder att man inser sin synd och vänder om från den, lämnar den. Endast då kan man motta Guds barmhärtighet.

Fortsätt läsa ”Paulus och lagen”

”Väckelse” – är det vårt ansvar?

Pastorn och bloggaren Stefan Swärd har inlett en predikoserie i Elimförsamlingen i Stockholm om ”väckelse”. Jag har inte tagit del av just den predikan, men dock läst en del av vad han skrivit tidigare i ämnet och vad många andra skriver. Därför vill jag gärna dela med mig av några enkla tankar om just detta med ”väckelse” – det är några bibliska/teologiska påpekanden och inte något ”expertutlåtande” om hur man ”får väckelse”.

Vi som kristna har onekligen utifrån Bibeln ett stort ansvar för våra liv, vi har fått ett uppdrag av Gud att predika evangelium för allt skapat och göra alla folk till lärjungar:

Fortsätt läsa ””Väckelse” – är det vårt ansvar?”

Bana väg för Herren

När man läser i Dagens nyhetsflöde så kommer jag osökt att tänka på det jag predikade om i söndags, då jag utgick från texten i Luk 1:57-80 om Johannes Döparens födelse. Texten handlar om hans födelse (!) och innehåller hans far Sakarias profetiska ord. Sakarias talar först om att Herren snart kommer att ingripa till frälsning och befrielse för Israel, löftena till Abraham och till fäderna ska infrias, Messias ska komma. Sedan talar han om Johannes roll att förbereda detta Herrens verk.

Vad är säger då nyhetsflödet? Fortsätt läsa ”Bana väg för Herren”

Homovigslar igen

”Homovigselbeslut borde utretts bättre” är rubriken i Dagen. Det är en av de ledamöter i Svenska Missionskyrkans styrelse som reserverat sig mot styrelsens beslut att öppna för samkönade vigslar, som säger så. Det är väl på ett sätt bara att hålla med, på ett sätt… Fortsätt läsa ”Homovigslar igen”

Det allvarliga med aningslösheten

Jag tycker det är en intressant diskussion som pågår om ”kvinnoföreståndarfrågan”, både här på denna blogg och på andra ställen. Jag lovar att återkomma till den frågan längre fram. Kortfattat, kan jag säga att jag inte anser att den ur bibeltolkningsperspektiv är jämförbar med frågan om hur vi ska ställa oss till homosexualitet och s k homovigslar, vilket antytts i en del kommentarer. Jag ska argumentera mer för det i senare inlägg.

Det jag vill beröra idag är den fråga som de senaste dagarna och under denna vecka, åtminstone, lär vara högt uppe på diskussionstapeten, nämligen frågan om vigsel av homosexuella par. Det aktualiseras ju denna vecka dels av att baptistförsamlingen Norrmalmskyrkan i Stockholm har fattat ett beslut om att införa homosexvigsel (med endast ca 10 % av församlingens medlemmar som röstade för beslutet!), dels av att Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, på torsdag lär fatta samma beslut. Flera andra bloggare har redan kommenterat detta, Ulf Ekman, Stefan Swärd, Aletheia, m fl. Jag ska inte upprepa deras argumentation, utan bara konstatera att dessa beslut att införa homovigsel är klart i strid med både Bibelns samlade undervisning och den kristna kyrkans historiska tradition. Men det som kanske är allra mest alarmerande i detta är kanske den djupa aningslöshet och intellektuella blindhet detta är ett uttryck för. Fortsätt läsa ”Det allvarliga med aningslösheten”

Tro och gärningar

Ett ämne som ofta vållat stora diskussioner och många missförstånd, är ämnet tro och gärningar. Blir vi frälsta genom enbart tro, eller genom tro och gärningar? Har människans handlingar någon betydelse för vår frälsning eller är de helt ointressanta? Kan man leva hur som helst och sedan bara säga ”Gud förlåt” och så är allt bra? Eller kan man leva hur som helst och sedan gå och bikta sig och få några föreskrifter för gottgörelse och sedan är allt bra efter att man följt dem? Är det inte egentligen så, att Gud kan förlåta, men vi måste också anstränga oss och göra oss förtjänta av förlåtelsen? Många långa och hetsiga diskussioner har ägt rum om detta, och jag tror att de delvis bygger på okunskap, delvis på att man talar förbi varandra och delvis på att man faktiskt har olika uppfattning. Fortsätt läsa ”Tro och gärningar”

Frälsning av nåd i Gamla testamentet

Det händer ibland i samtal mellan olika männskor, att man glider in på hur en människa blir frälst. Ofta dyker då tanken upp, att det är tur att vi lever i det nya förbundets tid och inte i det gamla. Tankegången ser då i regel ut som sådan, att i gamla förbundets tid (GT-tiden) så var Gud hård och ställde orimligt höga krav på människor för att överhuvudtaget ha med dem att göra och än mindre behandla dem nådigt. På den tiden blev man frälst genom sina goda gärningar och framförallt genom att man höll Mose lag med alla dessa stränga regler. Nu är det helt annorlunda, sägs det, nu blir vi frälsta genom nåd. Nu finns det inga krav på det eller det. Kom som du är, var som du är… Gud är kärlek, han är nådig, han frälser utan krav! De flesta har väl hört om den svart-vita kontrasten mellan Lag och Evangelium! Men hur är det egentligen?

Orsaken till att jag tänker på detta just nu, är att jag sitter och läser Paulus brev till Thessalonike, i vilka det finns många uttryck som går stick i stäv med den ovan beskrivna schablonbilden:

”Och nu, bröder, när ni har fått lära er av oss hur ni skall leva för att behaga Gud – och det är ju så ni lever – vill vi i herren Jesu namn vädja till er och mana er att göra ännu mer. Ni vet ju vilka föreskrifter vi gav er från Herren Jesus… ” (1 Thess 4:1-2).

”Vi föreskriver er i herren Jesu Kristi namn att dra er undan de bröder som lever utan ordning och inte följer de regler de har fått genom oss… När vi kom till er gav vi er som föreskrift… Den sortens människor föreskriver och förmanar vi…” (2 Thess 3:6-12) Fortsätt läsa ”Frälsning av nåd i Gamla testamentet”