Äntligen katolik!

Idag den 26 juni 2016 har det äntligen hänt! Jag har upptagits som medlem i den Katolska kyrkan. Nu är jag katolik. Och jag har nu fått ta emot tre sakrament i den Katolska kyrkan, bikten, eukaristin och konfirmationen. Denna process började rent formellt någon gång efter den 11 oktober förra året, då jag offentligt tillkännagav mitt syfte att bli katolik och som jag skrivit om här. Efter det datumet tog jag kontakt med den katolska kyrkoherden här i Blekinge och påbörjade min trosundervisning i syfte att bli katolik. Och nu är jag framme!13522483_900937680017906_1850454479_n

Den andliga och tankemässiga processen började givetvis tidigare. De som följt min blogg har under en längre tid kunnat skönja en tilltagande ”katolicering” av min teologi. I backspegeln kan man naturligtvis hitta både det ena och det andra i sitt tidigare liv som var uttryck för denna gradvisa process. Men kanske den första och stora direkta händelsen var, när jag någon gång i slutet av 2012 eller början av 2013 för första gången i mitt liv slogs av tanken, att den Katolska kyrkan kanske faktisk har rätt. Sedan dess har jag läst och studerat, lyssnat och samtalat, haft en enorm brottningskamp och samtidigt upplevt en stor glädje i att äntligen hitta hem. Och resten är historia, som man brukar säga. Och även om jag inte tog kontakt med någon katolsk präst i syfte att konvertera innan jag offentligt tillkännagivit mina avsikter för församlingen och på bloggen, så har jag givetvis känt mig starkt dragen till det katolska i mycket god tid innan jag tog steget. Men det är inte plats att beskriva den processen här.

Fortsätt läsa ”Äntligen katolik!”

Varför detta nu?

Jag har i dagarna gjort ett stort vägval som får stora konsekvenser. Jag har gått ut med att jag tror att det är rätt att döpa även spädbarn till Kristus. Det betyder att jag inte längre ser dopet i första hand som ett uttryck för den enskilda individens personliga ställningstagande för Kristus. Dopet är ett sakrament i vilket Gud handlar frälsande och genom vilket en människa – spädbarn till vuxen – blir upptagen som medlem i Guds församling. Detta sker en gång i livet och är inte något som behöver upprepas. Jag delar alltså inte längre den baptistiska uppfattning som jag vuxit upp med, som medlem i en pingstkyrka sedan barnaår. Jag kan inte se dopet som bara en yttre symbolhandling, utan det är något mycket mer än så.

Fortsätt läsa ”Varför detta nu?”

Jag lämnar pingströrelsen

Min tid i pingströrelsen är över. Jag avstår av fri vilja från att söka pastorstjänster inom samfundet igen. Det bibelstudium jag skulle ha hållit på den nationella pingspastorskonferensen i januari är avbokat, dock inte för att jag ville det, utan för att planeringskommittén för konferensen ville det.

Allt detta beror på en och samma orsak: Jag har ändrat dopsyn. Jag kan inte längre utifrån Bibeln motivera varför spädbarn ska utestängas från det kristna dopet och från att upptas i Guds församling. Och jag kan inte längre försvara omdop av dem som redan är döpta, och än mindre utföra dem själv, förstås. Av det skälet kan jag naturligtvis inte vara anställd som pastor i en renodlat baptistisk rörelse.

Fortsätt läsa ”Jag lämnar pingströrelsen”

En tredje väg i dop- och medlemskapsfrågan?

Daniel Norburg, som är föreståndare för Immanuelskyrkan i Malmö, skriver en mycket bra artikel i Dagen idag. Han argumenterar för vad han kallar en tredje väg i dop- och medlemskapsfrågan. Han menar att det är problematiskt både att välja vägen att slopa dopet som krav för medlemskap, och att välja vägen att erkänna barndopet som ett dop. Han menar att en baptistisk församling som vill slå vakt om troendedopet och samtidigt med kärlek, respekt och ödmjukhet ta in dem som är övertygade om barndopets giltighet, kan göra det på ett annat sätt än de ovan och i debatten hittills föreslagna.

I artikeln berättar han om hur de gjort i Immanuelskyrkan. Han skriver:

Fortsätt läsa ”En tredje väg i dop- och medlemskapsfrågan?”

Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 2

I somras på Nyhemsveckan talade Niklas Piensoho om ett ”paradigmskifte” – att vi kristna måste ändra vårt sätt att förhålla oss till omvärlden. Han tog exempel från den i vårt tid så aktuella homo-rörelsen och s k pride-parader – i stället för att ”uscha” och ”fya” ska vi välsigna och bemöta människor med kärlek och be för dem. Samtidigt menar han sig tydligen inte ha ändrat sig vad gäller läran. Vad menade han då med ”paradigmskifte”? För han kan ju knappast ha menat att det är ett paradigmskifte att vi ska älska våra medmänniskor och be för dem eller?

I den förändringsprocess som just nu pågår i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, under Niklas Piensohos ledning, verkar det dock som att det så kallade paradigmskiftet nu börjar avslöjas. Där diskuteras inte bara frågan om dopet och medlemskapet, vilket jag skrev om i måndags, utan också andra frågor som gäller livsstil. Ska man kunna bli medlem i församlingen fast man lever i homosexuella parrelationer, heterosexuella samborelationer och liknande? Enligt vad jag erfar diskuteras även om man överhuvud taget måste ha en avgjord kristen tro och övertygelse; det kanske kan räcka med att man sjunger i kören och allmänt sympatiserar med församlingen. Frågan gäller alltså hur pass inkluderande församlingen ska vara när det gäller medlemskapet. Är måhända detta paradigmskiftet – ingen omvändelse behövs, var med och lev som du vill? Kom till smörgåsbordet Filadelfia och ät det som passar! Det sista kanske lite raljant skrivet, men andemeningen är seriös menad.

Fortsätt läsa ”Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 2”

Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 1

I Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, under Niklas Piensohos ledning, är det bråda dagar nu. Det är mycket som diskuteras. Världen idag skriver om det. Ska troendedop krävas för medlemskap eller ska även andra släppas in? Ska det krävas någon livsstilsförändring hos dem som vill bli medlemmar? Ska de som lever i homosexuella parrelationer kunna bli medlemmar utan att sluta med det? Osv. Niklas Piensoho betonar att det måste ske en synkronisering mellan det som är gemenskapen och det som är medlemskapet. Församlingen ska vara en varm gemenskap med plats för upprättelse.

Här finns det flera frågor att diskutera. Det gäller dels naturligtvis dopet och församlingssynen, och dels frågan om omvändelse, synd och dom och församlingssynen. Utifrån tidningsartikel och lite information jag fått från annat håll, är jag tämligen säker på att min egen uppfattning skiljer sig ganska väsentligt från Niklas Piensohos och hans vapendragares åsikter.

Jag väljer här att diskutera enbart den första frågan som handlar om dopet och församlingssynen. De andra frågorna är av något större karaktär och jag kommer ta upp dem ordentligt i kommande inlägg. Men jag tror att alla dessa frågor sammantaget visar att Filadelfia i Stockholm, om Piensoho får som han vill, är på väg att utvecklas bort ifrån att vara en stabil pingstförsamling av klassiskt evangelikalt snitt till att bli en mer allmänreligiös intresseförening av mer folkkyrklig karaktär. Orsakerna till det tror jag är olika. Jag tror inte att Niklas Piensoho är en liberalteolog eller har felaktiga motiv, men jag tror att konsekvensen av hans undervisning och den praxis han driver kommer att få konsekvensen att Filadelfia blir en liberalteologisk församling på lite längre sikt. Jag tror inte att det är hans avsikt, men jag tror det blir konsekvensen. Goda avsikter är inte alltid tillräckligt, vilket kommer att visa sig.

Fortsätt läsa ”Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 1”

Vad är ”församlingen” eller ”kyrkan”?

Bibeln använder många olika begrepp och bilder för att beskriva det vi oftast kallar ”kyrkan” eller ”församlingen”. Det är ord som Guds folk, Guds utvalda, ett heligt folk, Guds hushåll, den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval, Kristi kropp osv. Här kommer några tankar kring vad ”församlingen” är, lite ecklesiologiska tankar.

När Bibel 2000 översätter med orden ”kyrka” eller ”församling” är det samma ord i grundtexten som används, det grekiska ordet ekklesia. Det betyder i grunden just ”församling” och används bland annat även i den antika grekiska översättningen av Gamla testamentet när det talas om Israels folk och motsvarande hebreiska ord för församling används. Det används även för att beteckna de styrande folkförsamlingarna i vissa grekiska stadsstater.

Ekklesia används i Nya testamentet både som en beteckning på Guds universella församling, dvs när man ser till hela församlingen över hela världen. Ordet används även som regional term, om Guds församling i Judéen eller i Makedonien, osv. Det används om församlingen i en stad, i Korinth, i Rom osv. Det används om församlingen som kommer tillsammans i någons hus. Med andra ord, det är en term som kan syfta på allt från den universella Guds församling till den minsta lilla gruppen. Översättarna till Bibel 2000 översätter med ordet ”kyrka” när det är den universella församlingen som åsyftas.

Här följer några punkter om vad som kan anses grundläggande för ett bibliskt, kristet församlingsliv och struktur, utan någon särskild tanke på ordningsföljden:

Fortsätt läsa ”Vad är ”församlingen” eller ”kyrkan”?”

Rucka inte på läran!

Jag håller med Elisabeth Sandlund om att Svenska kyrkan borde satsa på att hålla sig väl med sin kärntrupp av trogna gudstjänstbesökare, dem som vill vara en gudstjänstfirande församling och som har en levande kristen tro. Jag håller med om att man inte ska rucka på läran. Problemet är väl att man dessvärre redan gör det i väldigt stor utsträckning. Den bästa vägen för Svenska kyrkan anser jag vara följande:

Fortsätt läsa ”Rucka inte på läran!”

Folkkyrka eller folkrörelse, valet är vårt!

Jag var på Pingströrelsens rådslag i Norrköping detta år. Det var väl inte så extremt upphetsande som många kanske tror, men det är alltid trevligt att träffa kollegor och stifta nya bekantskaper. Mycket av denna typ av tillställning är ju sådant som rör formalia och andra nödvändigheter i föreningslivet. Lite grann av visionssamtal och framtidsstal var det dock. Men, inte riktigt på det sätt som jag hade föreställt mig.

Fortsätt läsa ”Folkkyrka eller folkrörelse, valet är vårt!”

Medlemskap i församlingen och dopet – ny ”utredning”

Som Dagen skriver om idag, så har det kommit en ”utredning” från Institutet för Pentekostala Studier om medlemskapsbegreppet i pingströrelsen. Den heter Medlemskap- En tvärvetenskaplig studie av medlemskap i Pingströrelsen, Jan-Åke Alvarsson, red. (Institutet för Pentekostala Studier, Uppsala, 2011). Utredningen är föranledd av att det gamla medlemskapsbegrepp vi har i många avseenden ”glappar” lite grann i förhållande till verkligheten. Studien kan laddas ner på följande hemsida: http://www.ips-uppsala.se/forskningsrapporter.html. Här följer några begränsade och enstaka reflektioner över ett alltför stort ämne:

Jag har nu ögnat igenom rapporten. Som vanligt i en bok med flera författare, så är bidragen av varierande kvalitet. Personligen anser jag att om man inte har tid att läsa allt, så kan man koncentrera sig på att läsa kap 1 (Redaktörens introduktion, sammanfattning och slutsatser), kap. 2 (Stefan Green: Församling och medlemskap ur ett bibelteologiskt perspektiv) och kap. 4 (Karl Inge Tangen: Dåp og medlemskap i Pinsebevegelsen – et forsök på klargjöre praktisk teologiske posisjoner). Det övriga kan man läsa om man har extra tid.

Fortsätt läsa ”Medlemskap i församlingen och dopet – ny ”utredning””