Läsning, fördjupning och bloggens framtid

Jag har bloggat sedan april 2009. Under denna tid har jag publicerat i genomsnitt 5 inlägg per månad eller 1,2 inlägg per vecka, grovt räknat. Ibland har jag gjort en del längre uppehåll. Ibland har det varit för att inspirationen tryter. Ibland för att tiden inte riktigt räckt till. Ibland blir det uppehåll av samma skäl som till exempel pastorer, präster eller lärare har när de behöver en längre tids uppehåll för vila och förnyelse. Ibland behöver man fylla på förrådet, så att det inte känns lika upprepande och enformigt. Ibland måste man ägna tid åt att läsa i stället för att skriva. Och det blir extra viktigt i min situation, då jag ju är inne i en övergång från att vara protestantisk pastor till att vara katolsk lekman. Jag läser mycket. Och här när några exempel:

The Catholic Controversy – St Francis De Sales’ Defense of the Faith.

Jag har inte läst den ännu, men ser mycket fram emot att läsa den, då jag läst mycket om den. Den är en sammanställning av ett stort antal traktat skrivna av prästen Francis De Sales (1567-1622). Han var en ung katolsk präst som skickades till staden Chablais, som 60 år tidigare hade blivit omvänd till kalvinismen av reformatorn Jean Calvin. De Sales uppdrag var att återevangelisera regionen och göra invånarna till katoliker igen. Och trots mycket hårt motstånd och förföljelse lyckades han genomföra uppgiften. IMG_2299För att kunna komma till tals med de mycket motsträviga människorna i området, skrev han en traktat i veckan och gick sedan och stoppade in den under invånarnas dörrar, så att de i hemlighet skulle kunna våga läsa argumenten för att återgå till den katolska kyrkan. Ingen ville ju visa öppet att man vågade tänka sig den tanken. Francis De Sales lyckades till slut så bra med sin uppgift, att upp till 72.000 människor till slut lämnade den reformerta kyrkan och blev katoliker, övertygade av De Sales argumentation. Detta är alltså ett stycke klassisk katolsk apologetik från slutet av reformationstiden. Fortsätt läsa ”Läsning, fördjupning och bloggens framtid”

Religionsfrihet – en medborgerlig rättighet enligt katekesen

Tidningen Dagen skriver om att sju evangelikala kristna i den mexikanska delstaten Chiapas har fängslats efter att de vägrat att konvertera till katolicismen. Enligt vad som står i artikeln är det de lokala myndigheterna som agerar på detta sätt, trots att Mexiko har religionsfrihet inskrivet i sina grundlagar. Som blivande katolik kan jag bara konstatera att detta agerande av de lokala politiska myndigheterna i Mexiko är i strid mot katolsk lära. Den Katolska kyrkans katekes är tydlig på denna punkt. Jag citerar här ett längre stycke från katekesen, som kan läsas på internet.  Fortsätt läsa ”Religionsfrihet – en medborgerlig rättighet enligt katekesen”

Skrivbord, kyrkohistoria och liberalteologer

Tiden går ibland fort och jag noterade just att det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Jag har börjat ägna mig åt att städa mitt skrivbord – i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Min tjänst i Ängelholm närmar sig sitt slut. Från och med november går jag på semester och avslutar därmed min tjänst i Ängelholm. Vad som händer därefter vet endast vår Herre. Men det betyder i alla fall att mitt skrivande och läsande lär ta fart från november.

Under hösten har jag förutom min vanliga pastorstjänst i Ängelholm, även ägnat mig åt att undervisa på onsdagskvällarna i pingstförsamlingen Europaporten i Malmö. Fram tills nu har jag undervisat om tro och förnuft. Jag har talat om hur vi fått vår Bibel, närmare bestämt kanonutvecklingen, som kan sägas vara i huvudsak avslutad först kring år 400 e.Kr. Jag har talat om skrift och tradition. Eller egentligen hur den första kristna församlingen enbart byggde på en muntlig förkunnelse och undervisning och praxis under kanske 25 år innan de första nytestamentliga skrifterna började komma till. De första 50-60 åren minst av den första församlingens historia byggde i huvudsak på enbart muntlig undervisning och praxis instiftad av apostlarna, då ju ännu ingen samling av nytestamentliga skrifter till en bok kan ha hunnit äga rum. Jag har i sammanhanget talat om den s k trosregeln, regula fidei.

Fortsätt läsa ”Skrivbord, kyrkohistoria och liberalteologer”

Påven – med vem kan man likna honom med?

En del har jämfört Niklas Piensohos nyhemstal med den den nye påven Franciscus uttalanden i några intervjuer. De menar att dessa har gjort samma sak när de försöker mana fram en annan ton hos oss kristna i vissa frågor. Någon har till och med ställt frågan om vad jag anser om den jämförelsen. Jag börjar nu bli tämligen trött på Piensoho-debatten; det är ju inte speciellt roligt att försöka diskutera viktiga teologiska sakfrågor med dem som vägrar delta. Men jag ska försöka ge ett svar på just detta, eftersom det inte kommer från dem som är direkt inblandade i debatten.

Fortsätt läsa ”Påven – med vem kan man likna honom med?”

Varför denna fobi mot att vara tydlig i läran?

I dagens nummer av Världen idag har jag en debattartikel inne, i vilken jag ställer frågan om varför somliga har så svårt för att man kan vara tydlig i läran samtidigt som man är kärleksfull.

Anders Gerdmar har också en debattartikel i samma nummer , i vilken han argumenterar för varför vi kristna bör tala om sexualetiska frågor. Han talar om en ”kroppens teologi”. Han är kritisk till Niklas Piensohos nedlåtande tweet i vilken han kallar sexualetiken ”underlivsteologi.” Faktum är, att det vore märkligt om inte ytterligare en eller annan pingstpastor reagerade på det. Och inte bara jag.

Är det verkligen ett förtydligande?

Ibland har man full upp och hinner inte göra långa analyser och skriva djupa texter. Men jag kan konstatera att sista ordet i debatten kring Piensohos tal på Nyhemsveckan och det han skrivit i Dagen, inte är sagt. Och jag kommer förvisso att skriva mer framöver om de frågor som väckts upp av detta.

Jag har tidigare skrivit att jag är glad över att Piensoho förtydligat sig på en punkt – att han inte avsåg att förändra något i läran. Men för övrigt har han lämnat många frågor obesvarade och man kan tycka att han försvårar debatten något, då han ställer upp som enda alternativ: antingen är ni med mig eller också bryter ni bekantskapen med och markerar avstånd från alla icke troende ni känner. Jag tror inte att någon seriös debattör skulle acceptera den dikotomin.

Fortsätt läsa ”Är det verkligen ett förtydligande?”