Är strävan efter enhet under påven antikristligt?

Jag får ofta frågan – både privat och offentligt via sociala medier – om inte den starka trend vi ser idag av att vilja att konvertera till den katolska kyrkan, är början på en falsk religiös enhet under påven som banar väg för Antikrist. Jesus varnar ju för att många falska profeter ska träda fram innan han kommer tillbaka och han understryker dessutom att Antikrist kommer att göra stora tecken och under för att bedra även de utvalda, det vill säga även oss som är kristna. Biben säger också att Satan ofta uppträder som en ljusas ängel i syfte att bedra. Kort och gott, kan inte enhet under påven vara början på Antikrists välde?

Hur ser jag då på detta?

Först vill jag säga, att jag inte vill trivialisera denna fråga och ej heller raljera över dem som skriver så. Detta är nämligen en frågeställning väl värd att tas på allvar, eftersom den faktiskt ligger inmatad i den protestantiska genetiska koden ända sedan protestantismens uppkomst på 1500-talet. De som idag ställer den frågan och uppriktigt hyser denna oro, gör ju inte det utifrån något tankemässigt vakuum. Det är inte konstigt att man efter 500 års fostran tänker i dessa banor.

Men är det en rimlig oro eller föreställning?

Jag tycker inte det av flera skäl.

Det är Kristus själv som var den förste att be om kristen enhet

Strävan efter att de kristna ska vara ett kan aldrig anses vara en djävulsk eller antikristlig strävan. Det är ju Jesus Kristus själv som uttryckt denna önskan från första början, i Joh 17!

Fortsätt läsa ”Är strävan efter enhet under påven antikristligt?”

Var den tidiga kristna kyrkan protestantisk eller katolsk?

Det finns flera katolska läror och traditioner som Anders Gerdmar i sin bok ”Guds Ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk” menar är ”efterbibliska” och därmed felaktiga, men som vi katoliker menar är bibliska och sanna. Anders Gerdmar vill reducera vad man får och inte får säga är kristen lära till vad han och andra protestanter förmår läsa ut ur bara Bibeln. Det är det som menas med Skriften allena (sola scriptura). Och det får märkliga konsekvenser. Gerdmar måste dra ner en ogenomtränglig mental rullgardin mellan den siste apostelns död och den närmast efterföljande kyrkohistorien.

church-192583__180Problemet med säga att endast Bibeln är källan och normen för vad som är kristen tro är förstås att läran om Skriften allena i sig själv inte håller för det måttet. Det står inte i Bibeln att det är bara det som uttryckligen skrivs i Bibeln som är enda källan till kristen lära. Det står däremot tydligt i Bibeln att vi som kristna ska följa både den muntliga och den skrivna förkunnelsen/undervisningen. Se till exempel vad Paulus skriver i 1 Kor 11:2, 23 och 15:1-3.  Eller 2 Thess 2:15, där det står:

Fortsätt läsa ”Var den tidiga kristna kyrkan protestantisk eller katolsk?”

Den bibliska modellen för kyrka och ledarskap

Finns det ett samband mellan Nya testamentets beskrivning av kyrkans ledarskap och den utveckling som vi ser i kyrkan under århundradena direkt efter apostlarnas tid? Jag tror det.

St-Peters-Square-I-believe-in-the-Holy-Catholic-ChurchKyrkohistorikerna är överens om att vid mitten av 100-talet efter Kristus, så är modellen med det så kallade monarkiska episkopatet väl etablerat i hela den kristna kyrkan överallt i världen där den finns. Det betyder att varje lokal församling i varje större stad styrdes av en biskop. Denne hade ett antal präster (presbyterer, ofta översatt ”äldste”) under sig. Och därunder fanns en mängd diakoner. Det var alltså ett hierarkiskt ledarskap. Dessa biskopar stod i en relation till varandra, därför att man såg på hela kyrkan i hela världen som en enda. Man kan se detta tänkande tydligt beskrivet redan i biskop Ignatios av Antiokias brev från runt 110 e.Kr.

Fortsätt läsa ”Den bibliska modellen för kyrka och ledarskap”

Nej, Anders Gerdmar, Irenaeus var inte protestant!

Jag har tidigare skrivit att jag har funnit så många enligt min mening märkliga och tunna resonemang i Anders Gerdmars bok Guds ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk, att jag har svårt att veta var jag ska börja när jag skriver om den. Här följer ett mycket uppseendeväckande och tydligt exempel.

Anders Gerdmar är väldigt angelägen om att på olika sätt slå fast den protestantiska principen sola scriptura eller Skriften allena, även om han inte lyckas prestera några bibliska bevis för denna lära (se mitt föregående inlägg). Han gör dessutom ett försök att förankra läran om Skriften allena i fornkyrkan, närmare bestämt hos kyrkofadern Irenaeus som levde under andra halvan av 100-talet. Och frågan är nu, har Gerdmar lyckats hitta en protestantisk pingstpastor bland kyrkofäderna? Har han hittat det som gör att vi katoliker måste lägga ner vårt tal om Skrift och Tradition, och erkänna att protestantismen är väl förankrad hos de tidiga kyrkofäderna?

Gerdmar skriver i ett sammanhang om hur central bibeltexterna var för kyrkofäderna i deras kamp mot heresierna, mot bland annat gnostikerna. Och det är vi katoliker helt överens med Gerdmar och andra evangelikala protestanter om. Vi har alltid trott att Bibeln är Guds ofelbara ord och inspirerat av Gud. Vi är helt överens om Skriftens centrala roll för den kristna läran och för hur vi kan bemöta heresier. Men frågan här gäller vilken roll det vi katoliker kallar Traditionen eventuellt har i förhållande till Skriften.

Fortsätt läsa ”Nej, Anders Gerdmar, Irenaeus var inte protestant!”

Tunn argumentation i nyutkommen bok

Jag har nu läst Anders Gerdmars nya bok Guds ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk. Jag fick den av Livets Ords förlag som ett recensionsexemplar. Så tack, förlaget! Nu sitter jag och begrundar hur jag ska skriva om denna bok. Det är nämligen inte så lätt att veta i vilken ända jag ska börja! Det finns nämligen så mycket som är tunt och märkligt i resonemangen och bibelutläggningarna, i historieskrivningen och egenuppfattningen, att det lätt skulle kunna bli en bloggtext som är minst lika lång som boken. Och det är ju inte så bra i en blogg!

Gerdmar försöker verkligen. Och han är tydligen den enda på den pingst-karismatiska protestantiska sidan som vill så mycket att han försöker. Och alla de ”stora” namnen som skrivit rekommendationer till boken, i boken, är tydligen själaglada över att han gjort det. De är säkert glada att de själva inte behöver sätta sig in i frågorna och litar på att Gerdmar har klarat av det.

Fortsätt läsa ”Tunn argumentation i nyutkommen bok”

Äntligen katolik!

Idag den 26 juni 2016 har det äntligen hänt! Jag har upptagits som medlem i den Katolska kyrkan. Nu är jag katolik. Och jag har nu fått ta emot tre sakrament i den Katolska kyrkan, bikten, eukaristin och konfirmationen. Denna process började rent formellt någon gång efter den 11 oktober förra året, då jag offentligt tillkännagav mitt syfte att bli katolik och som jag skrivit om här. Efter det datumet tog jag kontakt med den katolska kyrkoherden här i Blekinge och påbörjade min trosundervisning i syfte att bli katolik. Och nu är jag framme!13522483_900937680017906_1850454479_n

Den andliga och tankemässiga processen började givetvis tidigare. De som följt min blogg har under en längre tid kunnat skönja en tilltagande ”katolicering” av min teologi. I backspegeln kan man naturligtvis hitta både det ena och det andra i sitt tidigare liv som var uttryck för denna gradvisa process. Men kanske den första och stora direkta händelsen var, när jag någon gång i slutet av 2012 eller början av 2013 för första gången i mitt liv slogs av tanken, att den Katolska kyrkan kanske faktisk har rätt. Sedan dess har jag läst och studerat, lyssnat och samtalat, haft en enorm brottningskamp och samtidigt upplevt en stor glädje i att äntligen hitta hem. Och resten är historia, som man brukar säga. Och även om jag inte tog kontakt med någon katolsk präst i syfte att konvertera innan jag offentligt tillkännagivit mina avsikter för församlingen och på bloggen, så har jag givetvis känt mig starkt dragen till det katolska i mycket god tid innan jag tog steget. Men det är inte plats att beskriva den processen här.

Fortsätt läsa ”Äntligen katolik!”

Israel och Kyrkan

Hur ska man se på Israel och kyrkan/församlingen? Hur ska man se på det gamla respektive det nya förbundet? Har kyrkan ersatt Israel? Finns det två frälsningsvägar? Finns det någon plats för Israel även i nya förbundets tid? Hur är det med Israel idag? Är det en skillnad på hur katoliker och protestanter tänker i denna fråga eller är skillnaden något som går på tvärs över alla kyrko- och samfundsgränser? För dem som funderar på dessa och närbesläktade frågor och som också undrar över det katolska tänkandet i denna fråga, kan jag rekommendera följande pedagogiska och icke-polemiska artikel av kardinal Avery Dulles, som publicerades i tidskriften First Things i november 2005:

Fortsätt läsa ”Israel och Kyrkan”

Torbjörn Lindahl ställer relevanta frågor

Min bloggarkollega långt upp i norr, Torbjörn Lindahl, präst i Svenska kyrkan i Luleå, ställer några mycket relevanta frågor i sitt senaste blogginlägg, i vilket han förklarar varför det stockar sig i halsen på honom när man idag talar om det så kallade Reformationsjubileumet nästa år. För honom känns det inte som något att fira. Och jag känner självklart med honom. Det var bland annat därför jag i somras kände att det började bli ohållbart för mig att fortsätta min dåvarande tjänst som teologisekreterare på studentföreningen Theofil i Lund. Inget ont om Theofil! Det är en bra förening och ett uttryck för det bästa och sundaste inom protestantismen och jag är tacksam för min korta tjänstetid där. Men som protestantisk studentförening ska ju även Theofil vara med och ”fira” reformationen. Det är en helt annan sak att som Katolska kyrkan officiellt vara med och ”uppmärksamma” eller ”minnas” den, men fira – nej, tack! Jag kände under året 2016 en allt starkare obehagskänsla inför tanken på att ”fira” något sådant. Och det gör tydligen Torbjörn också.

Han har rätt perspektiv på frågan om protestantiskt och katolskt. Han skriver: Fortsätt läsa ”Torbjörn Lindahl ställer relevanta frågor”

Guds moder

Många svenska protestanter känner i dessa dagar ett stort behov av att markera att de inte är katoliker och absolut inte tänker bli det. Ett av argumenten de då tar till är att hävda att katoliker tillber Maria som en gudinna. Ibland påstås det att Maria-kulten har sitt ursprung i gamla hedniska modergudinnekulter från antiken och forntiden. mariaTidskriften Inblick är ett av de senaste exemplen på denna trend. Se mina tidigare inlägg i ämnet (1, 2, 3). Detta  ämne är ganska omfattande, men jag ska försöka vara kortfattad.

Men först måste vi klarlägga vissa enkla fakta om saken. Den Katolska kyrkan betraktar inte Maria, Jesu mor, som en gudinna. Hon är en människa. Enligt Kyrkan ska man därför inte heller tillbe eller dyrka Maria som en gudinna. Punkt. Och vördnaden för denna Maria uppstod i den förföljda kyrkan, inte i någon statskyrka. Och vördnaden för Maria växte i samband med att man förstod hennes roll bättre när man förstod bättre vem Jesus Kristus är. Det var i samband med treenighetslärans och kristologins utveckling som Maria-fromheten tog extra fart. Fortsätt läsa ”Guds moder”

Är helgon och reliker ett hedniskt arv?

Många protestanter är av den uppfattningen att den katolska tron på Maria och andra helgon, och bön till dem, är hednisk avgudadyrkan och vidskepelse som smugit sig in i den kristna kyrkan under antiken eller medeltiden. Många tror att detta skedde efter att kejsar Konstantin ”gjorde kyrkan till statskyrka”. De tror att bön till Maria har sitt ursprung i hednisk dyrkan av olika modergudinnor, som var vanlig i antikens värld. På samma sätt tror man att vördnaden för reliker är ett hedniskt arv från samma tid eller senare. Det kan dock inte bli mer fel än så. I detta blogginlägg börjar jag med frågorna om Konstantin och relikerna.cropped-St-Peters-Square-I-believe-in-the-Holy-Catholic-Church.jpg

 

Konstantin

Kejsar Konstantin, som blev medkejsare i Romarriket (en av fyra) år 306, ensam kejsare 324 och dog 337, gjorde inte kyrkan till statskyrka. Det är helt enkelt ett felaktigt påstående. Konstantin blev själv kristet troende någon gång tidigt under sin kejserliga karriär, men han döptes först strax innan sin död. Han gjorde kristendomen till en tillåten och laglig religion. Dessförinnan hade den alltså var olagligt och hade bara ett par år innan, i början av 300-talet, varit utsatt för en av de största förföljelserna någonsin. Eftersom Konstantin själv var troende och menade att det vore bra för riket om den kristna tron spreds, så började han också gynna kyrkan på olika sätt, bland annat genom att betala för olika kyrkobyggnationer. Men kyrkan blev inte statens religion förrän i slutet av 300-talet, långt efter Konstantins död.

Fortsätt läsa ”Är helgon och reliker ett hedniskt arv?”