Treenighetslära och kristologi, del 2

Jag fortsätter här min utläggning om varför jag är en övertygad och helhjärtad kristen, dvs att jag tror på den kristna kyrkans klassiska lära om Gud som en treenig Gud, Fader, Son och Ande, som den t.ex. definieras i den niceno-konstantinopoletanska trosbekännelsen (som finns här på bloggen under fliken ”Trosbekännelse”). Den första delen av denna serie finns här. Jag skriver också detta med tanke på den diskussion som under de senaste veckorna förts på diverse andra bloggar, bl.a. här, här , här , här och här. Exemplen på inlägg från dessa bloggar kan mångfaldigas, detta är bara några. Nedanstående inlägg av mig är endast ett led i utvecklingen av min argumentation.

När man försöker förstå varför den kristna treenighetsläran ser ut som den gör, måste man gå tillbaka till tiden innan den överhuvud fanns. Man måste gå tillbaka till Jesu tid och se hur judarna talade om Gud. Man måste titta på det som kallas Andra templets tid (ca 520 f.Kr. – 70 e.Kr). Tiden har fått sitt namn efter det andra judiska templet som byggts under profeterna Haggajs (ej att förväxla med någon nutida bloggare) och Sakarjas tid och existerade fram till dess att det förstördes av romarna år 70 e.kr. Under denna tid hade den judiska tron på Gud utvecklats till en strikt monoteistisk tro och man dyrkade och erkände endast en Gud. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 2”

Treenighetslära och kristologi, del 1

Jag har ju under en viss tid utlovat ett inlägg i ämnet treenighetslära och kristologi, med tanke på all den diskussion som förs idag på diverse bloggar. Inlägget har blivit uppskjutet av det enkla skälet, att ska man skriva en så lång bok vill man gärna ha lite sammanhållen tid till det. Så, nu har jag kapitulerat inför faktum och inlägget kommer att bli flera och förhoppningsvis något kortare inlägg. Min plan är alltså, att jag vill visa för denna bloggs läsare på ett tydligt sätt varför jag helhjärtat och med övertygelse tror på den kristna kyrkans klassiska dogmer om Gud, treenighetsläran och inkarnationen. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 1”

Sunt tänkande

Det är roligt att läsa debatten här på bloggen. Jag konstaterar att den ibland går livligt och ibland också i viss mån utöver vad mina inlägg handlar om. Som alla kanske förstår, så är det inte alltid möjligt för mig att svara på eller ta upp alla trådar som dyker upp i kommentarerna. Jag försöker i stället lägga krutet på mina inlägg, som sedan kan debatteras. Av vad man kan läsa i debatten och i vad som även kommer fram när man en längre tid följer kristna tidningar som Dagen, så finns det några områden där jag anser att jag borde lägga mer krut i framtiden för att därigenom kunna verka för ett sunt tänkande. Fortsätt läsa ”Sunt tänkande”

Sissel, Jesus och religionen

En sak är säker, varje jul blir det Kalle Anka och Sissel! Den norska sångerskan kommer fram varje jul och förgyller våra julstämningstörstande själars längtan efter glans och skimmer. Och, som hon säger, alla blir mer religiösa när det är jul. Och det är ganska intressant. Jag har själv tänkt på det många gånger, att vid juletid så samlas var och varannan människa på julkoncerter, sitter och ser på soffprogram på TV där julsånger sjungs, och det är inte vad som helst som sjungs. Det är kristet! Det handlar om evangelium, om att Gud blev människa, föddes i ett stall, frälsaren har kommit till jorden för att rädda oss från våra synder, inkarnationen, jungfrufödelsen, Jesus Guds Son. Fortsätt läsa ”Sissel, Jesus och religionen”

Tydlighet och tolerans

I en intressant artikel i Dagen skriver pastor Bengt Svensson från Gislaved om att en tydlig kyrka är bra för mångfalden. Svenssons artikel går i huvudsak ut på, att om kristna församlingar är tydliga med sin tro och frimodiga att tala om den, så skapar det samtidigt utrymme för mångfald. Han tar bl.a. exempel från hjälparbete i krisdrabbade områden i Pakistan, där muslimer kände sig tryggare med kristna hjälporganisationer än med sekulariserade, därför att de kristna i alla fall trodde på Gud. Fortsätt läsa ”Tydlighet och tolerans”

Det centrala först och det andra sedan…

Efter att ha läst Olof Djurfeldts artikel i Dagen i tisdags och Carl-Henric Jaktlunds referat av Pelle Hörnmarks predikan vid Pingst FFS rådslag, gör jag några reflektioner. Se även detta och detta.

Olof Djurfeldt skriver: ”Ofta har det under senare decennier talats om ’den heliga bråten’ som hindrar människor från att uppleva kärnan i evangeliet. Med det kan man avse ’snårskogen’ av kyrkliga traditioner och frikyrkliga beteendemönster men också tron på Bibeln som Guds ord till oss och som det avgörande rättesnöret för tro och tanke. Då blir den stora befrielsen att välja sin egen variant på det religiösa smörgåsbordet.” I sammanhanget handlar det om att de Jesustolkningar som moderna författare som Jonas Gardell och Dan Brown (Da Vinci-koden) lägger fram i sina böcker, även i många kristna sammanhang framställs som ungefär lika goda tolkningar av Jesus och bibeltexterna, som vilken normal kristen tolkning som helst.

Pelle Hörnmark säger i sin visionspredikan, enligt Jaktlund, att även om det finns mycket gott i pingströrelsen, bl.a. som arv ifrån storhetstiden på 80-talet, så är vi alldeles för inåtvända. Vi sysslar för mycket med interna frågor och alldeles för få människor kommer till tro på Jesus i våra sammanhang. Det är även här svårt att inte hålla med.

Jag tror, att om vi ska kunna återerövra den passionerade glöden för att predika evangelium för allt skapat, och vilja gå ut och vinna världen igen, måste vi förr eller senare lösa det problem som Olof Djurfeldt snuddar vid i ovanstående citat.

Jag tror, att vi måste återupptäcka och fokusera på det som är central kristen lära, och lära oss att skilja mellan det som det mest centrala och frälsningsavgörande å ena sidan, och det som är väldigt viktigt men inte frälsningsavgörande, å den andra sidan. Vi måste, kort sagt, återupptäcka vårt centrum och fokusera på att vi är evangelikala kristna mer än att vi tillhör olika samfund med olika särprägel. Fortsätt läsa ”Det centrala först och det andra sedan…”