Pingströrelsen om homovigslar

Vi lever i turbulenta tider när det gäller den kyrkliga kartan. I Dagen idag skriver tre svenskkyrkliga präster en artikel där de säger, att den lokala ekumeniken krackelerar. Det är Carl-Erik Sahlberg (St Clara, Stockholm), Christian Braw (författare, docent vid Åbo akademi) och Bengt Holmberg (professor emeritus i Nya testamtent). De tre herrarna andas ett beklagande att Svenska kyrkan från att i 1900-talets första hälft varit drivande i ekumeniska frågor med personer som Nathan Söderblom i ledningen, numera avlägsnar sig från andra kyrkor, bl a genom beslutet att ändra äktenskapsbegreppet till att även omfatta vigsel av samkönade par. De menar att detta beror på Svenska kyrkans kris i allmänhet, dess utanförskap i förhållande till den karismatiska rörelsen och dess liberala teologi. Författarna poängterar att detta leder till att tidigare gott lokalt ekumeniskt arbete nu försämras.

Dagen har också en artikel som beskriver den nu uppkomna situationen i Svenska kyrkan, och säger att det i var sjätte församling i SvK inte finns någon präst som vill viga samkönade par. En kyrkoherde i Norrland uttrycker farhågor för ett framtida vigseltvång för präster och för att det kan bli problem för de präster som inte utför homovigslar att få anställning som präst i framtiden.

Inom Svenska Missionskyrkan har styrelsen för samfundet tagit beslutet att det är upp till varje församling att själv fatta beslut i frågan, och därmed öppnat upp för homovigslar. Många ledande förkunnare inom samfundet samlar sig nu till ett upprop gentemot detta. Beslutet från styrelsen anses inte vara demokratiskt förankrat i rörelsen och ett stort svek gentemot den evangeliska tro som annars förkunnats där.

Som pingstpastor är det därför med glädje och tacksamhet jag konstaterar att det är annorlunda hos oss. Det finns nu ett policydokument från Pingst centralt, som kort förklarar var pingströrelsen står i denna fråga. Fortsätt läsa ”Pingströrelsen om homovigslar”

Förändringar i svensk kristenhet

Stefan Swärd skriver på sin blogg om förändringar i svenska kristenhet. Dagen har några artiklar som också belyser det frågan just nu handlar om, dels att ordföranden för den ekumeniska ungdomsorganisationen Equmenia är kritisk mot hur Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet på styrelsenivå har hanterat frågan om homovigslar, dels att missionspastorn och förre riksdagsmannen Tuve Skånberg hotar att lämna sin pastorstjänst inom Svenska Missionskyrkan om styrelsen håller fast vid sitt beslut att öppna för homovigslar. Fortsätt läsa ”Förändringar i svensk kristenhet”

Homovigslar igen

”Homovigselbeslut borde utretts bättre” är rubriken i Dagen. Det är en av de ledamöter i Svenska Missionskyrkans styrelse som reserverat sig mot styrelsens beslut att öppna för samkönade vigslar, som säger så. Det är väl på ett sätt bara att hålla med, på ett sätt… Fortsätt läsa ”Homovigslar igen”

Ekumenik eller religionsdialog?

Svenska kyrkan har idag fattat ett historiskt viktigt beslut, då kyrkomötet med stor majoritet fattat beslutet att införa vigsel av homosexuella par i kyrkan, och att kalla även det äktenskap. Det är historiskt, därför att Svenska kyrkan därmed fattat ett officiellt och bindande beslut som innebär att de anser sig själva högre än Gud, att den anser sig själva ha bättre bedömningsförmåga än den helige Ande, att de kan ta sig rätten att välsigna det Gud i himlen fördömer som synd och orättfärdighet. Den självklara frågan man kan ställa sig i detta sammanhang är därför ganska självklart: Är Svenska kyrkan fortfarande en kristen kyrka? Fortsätt läsa ”Ekumenik eller religionsdialog?”

Det allvarliga med aningslösheten

Jag tycker det är en intressant diskussion som pågår om ”kvinnoföreståndarfrågan”, både här på denna blogg och på andra ställen. Jag lovar att återkomma till den frågan längre fram. Kortfattat, kan jag säga att jag inte anser att den ur bibeltolkningsperspektiv är jämförbar med frågan om hur vi ska ställa oss till homosexualitet och s k homovigslar, vilket antytts i en del kommentarer. Jag ska argumentera mer för det i senare inlägg.

Det jag vill beröra idag är den fråga som de senaste dagarna och under denna vecka, åtminstone, lär vara högt uppe på diskussionstapeten, nämligen frågan om vigsel av homosexuella par. Det aktualiseras ju denna vecka dels av att baptistförsamlingen Norrmalmskyrkan i Stockholm har fattat ett beslut om att införa homosexvigsel (med endast ca 10 % av församlingens medlemmar som röstade för beslutet!), dels av att Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, på torsdag lär fatta samma beslut. Flera andra bloggare har redan kommenterat detta, Ulf Ekman, Stefan Swärd, Aletheia, m fl. Jag ska inte upprepa deras argumentation, utan bara konstatera att dessa beslut att införa homovigsel är klart i strid med både Bibelns samlade undervisning och den kristna kyrkans historiska tradition. Men det som kanske är allra mest alarmerande i detta är kanske den djupa aningslöshet och intellektuella blindhet detta är ett uttryck för. Fortsätt läsa ”Det allvarliga med aningslösheten”

Ben Witherington III tycker som TomWright angående homosexuella biskopar…

Just nu är ju ämnet homosexualitet och homovigslar ett aktuellt ämne, särskilt i dessa Pridefestivalens  dagar. Jag tycker att den amerikanske professorn i Nya testamentet, Ben Witherington III, skriver ett bra inlägg om detta på sin blogg. Han är väl värd att läsa. Han anknyter till en artikel av den engelska biskopen Tom Wright (också känd som N T Wright). Fortsätt läsa ”Ben Witherington III tycker som TomWright angående homosexuella biskopar…”

Behovet av ett tydligt evangelium

Jag har i flera inlägg på denna blogg förespråkat att vi kristna måste vara tydliga i vårt budskap. Vi måste vara tydliga i vår lära och vår förkunnelse. Det är extra viktigt i en tid som vår, med den tidsanda som nu råder, att vi kan säga tydligt vad som är kristen lära och teologi. Jag förespråkar inte någon återgång till någon tänkt guldålder i  kristendomens historia, det vore omöjligt. Utan jag tror, för att generalisera en aning, att vi måste ta samma gamla evangelium och lära oss att på något sätt kommunicera detta på ett nytt sätt, så att det framgår tydligt vad vi står för.  Många blandar ihop dessa två saker, det evangelium som ska predikas och sättet på vilket vi predikar. Många kan inte förstå, att evangelium/läran ska vara detsamma, men kommunikationsmetoden annorlunda. Många tror att vi måste ändra evangelium, budskapet/läran, för att kunna kommunicera, men det vore ett stort fel och ett grovt misstag.

Behovet av en tydlig lära och förkunnelse, behovet av att man lägger mer vikt vid lära och undervisning och bibelläsning, framgår med all tydlighet när man läser i tidningen Dagen idag: Fortsätt läsa ”Behovet av ett tydligt evangelium”

Det centrala först och det andra sedan…

Efter att ha läst Olof Djurfeldts artikel i Dagen i tisdags och Carl-Henric Jaktlunds referat av Pelle Hörnmarks predikan vid Pingst FFS rådslag, gör jag några reflektioner. Se även detta och detta.

Olof Djurfeldt skriver: ”Ofta har det under senare decennier talats om ‘den heliga bråten’ som hindrar människor från att uppleva kärnan i evangeliet. Med det kan man avse ‘snårskogen’ av kyrkliga traditioner och frikyrkliga beteendemönster men också tron på Bibeln som Guds ord till oss och som det avgörande rättesnöret för tro och tanke. Då blir den stora befrielsen att välja sin egen variant på det religiösa smörgåsbordet.” I sammanhanget handlar det om att de Jesustolkningar som moderna författare som Jonas Gardell och Dan Brown (Da Vinci-koden) lägger fram i sina böcker, även i många kristna sammanhang framställs som ungefär lika goda tolkningar av Jesus och bibeltexterna, som vilken normal kristen tolkning som helst.

Pelle Hörnmark säger i sin visionspredikan, enligt Jaktlund, att även om det finns mycket gott i pingströrelsen, bl.a. som arv ifrån storhetstiden på 80-talet, så är vi alldeles för inåtvända. Vi sysslar för mycket med interna frågor och alldeles för få människor kommer till tro på Jesus i våra sammanhang. Det är även här svårt att inte hålla med.

Jag tror, att om vi ska kunna återerövra den passionerade glöden för att predika evangelium för allt skapat, och vilja gå ut och vinna världen igen, måste vi förr eller senare lösa det problem som Olof Djurfeldt snuddar vid i ovanstående citat.

Jag tror, att vi måste återupptäcka och fokusera på det som är central kristen lära, och lära oss att skilja mellan det som det mest centrala och frälsningsavgörande å ena sidan, och det som är väldigt viktigt men inte frälsningsavgörande, å den andra sidan. Vi måste, kort sagt, återupptäcka vårt centrum och fokusera på att vi är evangelikala kristna mer än att vi tillhör olika samfund med olika särprägel. Fortsätt läsa ”Det centrala först och det andra sedan…”

Sarons ledning och omvändelsen

Saronkyrkans i Göteborg församlingsledning har i skrivit en artikel i dagens Dagen, där de motiverar och försvarar sin ståndpunkt angående att öppna för att de som lever i homosexuellt parförhållande ska kunna bli medlemmar i församlingen.

De skriver att församlingen förvisso predikar och undervisar att homosexuellt leverne är synd och de inte uppmuntrar sådant. Däremot håller de fast vid sin inställning att man kan bli medlem fast man fortsätter att leva i ett sådant förhållande. De motiverar det bl.a. med att de tror att när en människa kommer till tro, så blir vederbörande en lärjunge då och, om man får tolka texten, kan vid den tidpunkten kallas en ”nyomvänd”. Så är i alla fall en rimlig tolkning av det de skriver. Som nyomvänd är man ju inte färdig på något sätt, utan därefter följer ett liv med ständigt behov av förnyad omvändelse, vilket man ska kunna göra i församlingens mitt.

Och här på denna punkt om ”omvändelsen”,  tycker jag mig kunna skönja en svaghet i deras resonemang. Jag tror inte att Saronförsamlingens ledning har en fullt biblisk syn på vad omvändelse är.  Jag tror att de använder termen mer som en etikett att klistra på när någon kommit till tro, utan att tillräckligt förstå den bibliska innebörden. Enligt den bibliska innebörden nämligen, räcker det inte bara ”att tro”, man måste också ha gärningar med som visar att man har ”tro”. Fortsätt läsa ”Sarons ledning och omvändelsen”