Om tidigare icke-katolska funderingar kring helgon

Bloggarkollegan Torbjörn Lindahl  i rikets nordligaste del har ställt en fråga till mig i en kommentar. Han vill att jag ska kommentera vad jag själv har skrivit för lite mer än tre år sedan i ett blogginlägg med rubriken Funderingar kring det katolska och det icke-katolska. Torbjörn menar nämligen att jag där gav uttryck för tankar som jag nu i egenskap av blivande katolik ofta möter av mina teologiska motståndare i kommentarsfältet. Och det är ju en intressant handske att ta upp. Jag ger därför här några funderingar – inte någon fullständig och komplett teologisk redogörelse där alla detaljer tagits med och alla tänkbara invändningar bemötts – och ett försök att måla en beskrivning av en process av förändring.

Jag skrev då – den 12 februari 2013 – med anledning av den förre påvens avgång och kommenterade en bön av honom. Bönen av Benedictus XVI löd:

”And now, let us entrust the Holy Church to the care of Our Supreme Pastor, Our Lord Jesus Christ, and implore his holy Mother Mary, so that she may assist the Cardinal Fathers with her maternal solicitude, in electing a new Supreme Pontiff.” (kursiverat av mig)

Och detta var min kommentar till detta:

Fortsätt läsa ”Om tidigare icke-katolska funderingar kring helgon”

Torbjörn Lindahl ställer relevanta frågor

Min bloggarkollega långt upp i norr, Torbjörn Lindahl, präst i Svenska kyrkan i Luleå, ställer några mycket relevanta frågor i sitt senaste blogginlägg, i vilket han förklarar varför det stockar sig i halsen på honom när man idag talar om det så kallade Reformationsjubileumet nästa år. För honom känns det inte som något att fira. Och jag känner självklart med honom. Det var bland annat därför jag i somras kände att det började bli ohållbart för mig att fortsätta min dåvarande tjänst som teologisekreterare på studentföreningen Theofil i Lund. Inget ont om Theofil! Det är en bra förening och ett uttryck för det bästa och sundaste inom protestantismen och jag är tacksam för min korta tjänstetid där. Men som protestantisk studentförening ska ju även Theofil vara med och ”fira” reformationen. Det är en helt annan sak att som Katolska kyrkan officiellt vara med och ”uppmärksamma” eller ”minnas” den, men fira – nej, tack! Jag kände under året 2016 en allt starkare obehagskänsla inför tanken på att ”fira” något sådant. Och det gör tydligen Torbjörn också.

Han har rätt perspektiv på frågan om protestantiskt och katolskt. Han skriver: Fortsätt läsa ”Torbjörn Lindahl ställer relevanta frågor”

Tidskriften Inblick och behovet av att vara anti-katolik

Det är intressant att läsa vad som händer i den protestantiska världen i Sverige idag. Många är uppriktigt rädda! De fruktar att den Katolska kyrkan ska växa och göra Sverige katolskt igen. Och allt detta beror på en handfull konvertiter varav Ulf Ekman och Peder Bergqvist på stiftelsen Berget kanske är de mest kända, samt någon enstaka blivande katolik som jag själv. De sista månaderna har flera artiklar i tidningen Dagen till synes oprovocerat gett uttryck för denna fruktan. Bloggen Aletheia har alltid och konsekvent varit rädd för detta, långt innan någon känd person konverterade. Och nu senast har tidningen Inblick gett uttryck för detta i sitt förra nummer (18 feb 2016), i vilket man ägna både ledarartikeln och tre andra artiklar åt detta fenomen.

IMG_2317Detta är inget jag vill ironisera över. De har naturligtvis rätt att oroa sig. Vi vill verkligen åter göra Sverige katolskt! Riktigt katolskt! Det är den enkla sanningen. Och vi som är konvertiter eller blivande sådana – från att ha varit aktiva kristna troende i protestantiska sammanhang – vi är naturligtvis extra medvetna om detta. Kanske mer än de flesta som är födda katoliker. De senare har på grund av historien i vårt land ofta en ganska försynt inställning, en sorts attityd av att inte vilja förnärma eller göra väsen av sig. Det har varit nog svårt att vara katolik i Sverige ändå. Ända fram till 1950-talet var det till exempel omöjligt för en katolik i Sverige att studera till läkare eller bli rektor för en skola. Med en sådan bakgrund formas man till en viss försiktighet. Med en sådan bakgrund i Sverige, har svenska katoliker snarast som regel haft en sorts inställning av att ”bara du låter mig finnas i fred, så ska jag inte störa dig”. Och kanske har vissa missförstånd om vad Andra Vatikankonciliet säger om ekumenik bidragit till att befästa denna inställning. Men det är annorlunda med oss som kommer in i det hela i vuxen ålder.

Fortsätt läsa ”Tidskriften Inblick och behovet av att vara anti-katolik”

Läsning, fördjupning och bloggens framtid

Jag har bloggat sedan april 2009. Under denna tid har jag publicerat i genomsnitt 5 inlägg per månad eller 1,2 inlägg per vecka, grovt räknat. Ibland har jag gjort en del längre uppehåll. Ibland har det varit för att inspirationen tryter. Ibland för att tiden inte riktigt räckt till. Ibland blir det uppehåll av samma skäl som till exempel pastorer, präster eller lärare har när de behöver en längre tids uppehåll för vila och förnyelse. Ibland behöver man fylla på förrådet, så att det inte känns lika upprepande och enformigt. Ibland måste man ägna tid åt att läsa i stället för att skriva. Och det blir extra viktigt i min situation, då jag ju är inne i en övergång från att vara protestantisk pastor till att vara katolsk lekman. Jag läser mycket. Och här när några exempel:

The Catholic Controversy – St Francis De Sales’ Defense of the Faith.

Jag har inte läst den ännu, men ser mycket fram emot att läsa den, då jag läst mycket om den. Den är en sammanställning av ett stort antal traktat skrivna av prästen Francis De Sales (1567-1622). Han var en ung katolsk präst som skickades till staden Chablais, som 60 år tidigare hade blivit omvänd till kalvinismen av reformatorn Jean Calvin. De Sales uppdrag var att återevangelisera regionen och göra invånarna till katoliker igen. Och trots mycket hårt motstånd och förföljelse lyckades han genomföra uppgiften. IMG_2299För att kunna komma till tals med de mycket motsträviga människorna i området, skrev han en traktat i veckan och gick sedan och stoppade in den under invånarnas dörrar, så att de i hemlighet skulle kunna våga läsa argumenten för att återgå till den katolska kyrkan. Ingen ville ju visa öppet att man vågade tänka sig den tanken. Francis De Sales lyckades till slut så bra med sin uppgift, att upp till 72.000 människor till slut lämnade den reformerta kyrkan och blev katoliker, övertygade av De Sales argumentation. Detta är alltså ett stycke klassisk katolsk apologetik från slutet av reformationstiden. Fortsätt läsa ”Läsning, fördjupning och bloggens framtid”

Konstantin – var det bra eller dåligt?

År 306 blev en man vid namn Konstantin kejsare i en del av det Romerska riket. Från 312 härskade han över hela den västliga delen av riket och han hade strax innan blivit kristen! Därför genomförde han att kristendomen från och med 313 blev en tillåten/laglig religion i hela det Romerska riket. Samma kyrka som bara ett par år innan hade fått utstå sin kanske allra värsta förföljelse. IMG_2283Nu blev samma personer som förut blev fängslade för sin tro i stället gynnade och hedrade av kejsarmakten. På den tiden sågs detta självklart som ett mirakel från himmelen. Senare i historien har man kommit att mer betona negativa aspekter av detta – att kyrkan från och med då mer och mer kom att hamna under olika furstars inflytande och med tiden blev en statskyrka. För katoliker och ortodoxa är detta en Guds goda hand i historien. Så även för många lutheraner och reformerta. Men det finns många röster – särskilt bland protestanter – som här snarare ser 300-talet som det stora avfallets tid i den kristna historien.

Jag som i barndomen blev pingstvän – nu är jag på väg att bli katolik och går regelbundet i mässan – har under större delen av mitt liv haft en ganska kluven inställning till Konstantin och hans betydelse. Under den längre tiden en mer negativ syn, men med tiden och successivt har jag oundvikligen fått ändra uppfattning. Ju mer man läser historia och inte söker väja undan för sanningen, desto mer finns det att fundera över.

Fortsätt läsa ”Konstantin – var det bra eller dåligt?”

Kommer Ulf Ekman att bli katolik?

Det är mycket som händer i Sverige nu. Bland många frikyrkliga kristna finns en längtan efter något djupare och stabilare, ett sökande efter den kristna trons rötter. Det tar sig bland annat uttryck i ett ökat intresse för den Katolska kyrkan. Den norska tidningen Dagen har uppmärksammat utvecklingen som sker i Livets Ord i Uppsala och i synnerhet Ulf Ekmans utveckling. Tidningen har flera olika artiklar om ämnet, och man undrar ju i sitt stilla sinne om när de svenska kristna tidningarna ska våga sig på att ta tag i detta på ett seriöst sätt. Denna gång är norrmännen först.

Fortsätt läsa ”Kommer Ulf Ekman att bli katolik?”

Oro kring den nye påven och läroämbetet

Det verkar som om den nye påven Franciscus olika uttalande i intervjuer och liknande vållar en hel del oro i katolska kretsar. Tidningen Katolsk observatör har publicerat en artikel skriven av två italienska journalister, en intervju med de två journalisterna och en ledarartikel om saken, Får man kritisera påven? Se även länkarna till den första artikeln. Den förre pingstpastorn och snart upptagne katoliken Martin Ekenvärn skriver också om det på sin blogg, liksom Henrik Engholm, före detta äldstebroder i en pingstförsamling i Norrland och lärare på Livets Ords universitet.

Det är intressant att ha detta med i sitt perspektiv när man funderar över den senaste tidens diskussioner om läroämbete, vilket jag bland annat själv har varit delaktig i. Begreppet ”läroämbete” är ju inte ett helt oproblematiskt begrepp. Vi kan ganska lätt utifrån vårt protestantiska perspektiv av stora kyrkosplittringar och många tusen olika samfund ibland längta efter mer fasthet och ordning. Det är då lätt att fascineras av det vi uppfattar som en sådan fasthet i den Katolska kyrkan och dess påveämbete. Katolikerna talar ju om ett Kyrkans läroämbete, magisterium, och ser det framför allt förkroppsligat i påveämbetet, som anses kunna uttala sig med ofelbarhet när påven så vill. Dvs, allt en påve säger anses inte ofelbart, men i vissa lägen kan han välja att uttala sig ofelbart i lärofrågor och så att säga sätta ned foten och avsluta diskussionen.

Fortsätt läsa ”Oro kring den nye påven och läroämbetet”

Olika grenar av kristenheten eller kompletterande aspekter?

Dagen har idag en artikel om att ”svensk frikyrklighet växer åt många olika håll”.  De ”olika håll” som beskrivs i artikeln är den reformerta teologin, anabaptismen, den folkkyrkliga riktningen och den liturgiska riktningen. Jag är intervjuad som representant för den reformerta riktningen, vilket föranleder detta inlägg.

Man kan naturligtvis välja lite olika sätt att beskriva utvecklingen inom svensk frikyrklighet och detta täcker väl in några aspekter. Jag är naturligtvis glad att bli sammankopplad med den reformerta teologin av många skäl, men framför allt för att den är biblisk och enligt min uppfattning den teologi som gör mest rättvisa åt bibeltexterna som helhet. Men även om jag gärna kallar mig själv reformert, så vill jag ändå inte avfärda de andra aspekterna på kristen tro och församlingsliv som artikeln tar upp. Jag tror att dagens svenska frikyrka har något att lära av både luthersk, reformert och anabaptistisk tradition, samt även av en del andra kristna traditioner.

Fortsätt läsa ”Olika grenar av kristenheten eller kompletterande aspekter?”

Treenighetslära och kristologi, del 1

Jag har ju under en viss tid utlovat ett inlägg i ämnet treenighetslära och kristologi, med tanke på all den diskussion som förs idag på diverse bloggar. Inlägget har blivit uppskjutet av det enkla skälet, att ska man skriva en så lång bok vill man gärna ha lite sammanhållen tid till det. Så, nu har jag kapitulerat inför faktum och inlägget kommer att bli flera och förhoppningsvis något kortare inlägg. Min plan är alltså, att jag vill visa för denna bloggs läsare på ett tydligt sätt varför jag helhjärtat och med övertygelse tror på den kristna kyrkans klassiska dogmer om Gud, treenighetsläran och inkarnationen. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 1”

Sunt tänkande

Det är roligt att läsa debatten här på bloggen. Jag konstaterar att den ibland går livligt och ibland också i viss mån utöver vad mina inlägg handlar om. Som alla kanske förstår, så är det inte alltid möjligt för mig att svara på eller ta upp alla trådar som dyker upp i kommentarerna. Jag försöker i stället lägga krutet på mina inlägg, som sedan kan debatteras. Av vad man kan läsa i debatten och i vad som även kommer fram när man en längre tid följer kristna tidningar som Dagen, så finns det några områden där jag anser att jag borde lägga mer krut i framtiden för att därigenom kunna verka för ett sunt tänkande. Fortsätt läsa ”Sunt tänkande”