Om tidigare icke-katolska funderingar kring helgon

Bloggarkollegan Torbjörn Lindahl  i rikets nordligaste del har ställt en fråga till mig i en kommentar. Han vill att jag ska kommentera vad jag själv har skrivit för lite mer än tre år sedan i ett blogginlägg med rubriken Funderingar kring det katolska och det icke-katolska. Torbjörn menar nämligen att jag där gav uttryck för tankar som jag nu i egenskap av blivande katolik ofta möter av mina teologiska motståndare i kommentarsfältet. Och det är ju en intressant handske att ta upp. Jag ger därför här några funderingar – inte någon fullständig och komplett teologisk redogörelse där alla detaljer tagits med och alla tänkbara invändningar bemötts – och ett försök att måla en beskrivning av en process av förändring.

Jag skrev då – den 12 februari 2013 – med anledning av den förre påvens avgång och kommenterade en bön av honom. Bönen av Benedictus XVI löd:

”And now, let us entrust the Holy Church to the care of Our Supreme Pastor, Our Lord Jesus Christ, and implore his holy Mother Mary, so that she may assist the Cardinal Fathers with her maternal solicitude, in electing a new Supreme Pontiff.” (kursiverat av mig)

Och detta var min kommentar till detta:

Fortsätt läsa ”Om tidigare icke-katolska funderingar kring helgon”

Kan döda helgon höra våra böner?

Den katolske apologeten Dave Armstrong, som driver bloggen Biblical Evidence for Catholicism och även ger ut många böcker, har i ett av sina blogginlägg några intressanta resonemang i ämnet om döda helgon kan höra våra böner eller inte. Han tar upp både den bibliska scenen där Saul genom andebesvärjelse lyckas kalla fram den döde profeten Samuels ande – o nej, Armstrong försvarar inte spiritism! – och berättelsen om Lasaros och den rike mannen. Dessa texter handlar inte direkt om ämnet bön till helgon och huruvida dessa kan höra oss, men de bygger på vissa antaganden om verkligheten som har med detta att göra. Armstrong tar givetvis Fortsätt läsa ”Kan döda helgon höra våra böner?”

Är helgon och reliker ett hedniskt arv?

Många protestanter är av den uppfattningen att den katolska tron på Maria och andra helgon, och bön till dem, är hednisk avgudadyrkan och vidskepelse som smugit sig in i den kristna kyrkan under antiken eller medeltiden. Många tror att detta skedde efter att kejsar Konstantin ”gjorde kyrkan till statskyrka”. De tror att bön till Maria har sitt ursprung i hednisk dyrkan av olika modergudinnor, som var vanlig i antikens värld. På samma sätt tror man att vördnaden för reliker är ett hedniskt arv från samma tid eller senare. Det kan dock inte bli mer fel än så. I detta blogginlägg börjar jag med frågorna om Konstantin och relikerna.cropped-St-Peters-Square-I-believe-in-the-Holy-Catholic-Church.jpg

 

Konstantin

Kejsar Konstantin, som blev medkejsare i Romarriket (en av fyra) år 306, ensam kejsare 324 och dog 337, gjorde inte kyrkan till statskyrka. Det är helt enkelt ett felaktigt påstående. Konstantin blev själv kristet troende någon gång tidigt under sin kejserliga karriär, men han döptes först strax innan sin död. Han gjorde kristendomen till en tillåten och laglig religion. Dessförinnan hade den alltså var olagligt och hade bara ett par år innan, i början av 300-talet, varit utsatt för en av de största förföljelserna någonsin. Eftersom Konstantin själv var troende och menade att det vore bra för riket om den kristna tron spreds, så började han också gynna kyrkan på olika sätt, bland annat genom att betala för olika kyrkobyggnationer. Men kyrkan blev inte statens religion förrän i slutet av 300-talet, långt efter Konstantins död.

Fortsätt läsa ”Är helgon och reliker ett hedniskt arv?”