Var den tidiga kristna kyrkan protestantisk eller katolsk?

Det finns flera katolska läror och traditioner som Anders Gerdmar i sin bok ”Guds Ord räcker – evangelisk tro kontra romersk-katolsk” menar är ”efterbibliska” och därmed felaktiga, men som vi katoliker menar är bibliska och sanna. Anders Gerdmar vill reducera vad man får och inte får säga är kristen lära till vad han och andra protestanter förmår läsa ut ur bara Bibeln. Det är det som menas med Skriften allena (sola scriptura). Och det får märkliga konsekvenser. Gerdmar måste dra ner en ogenomtränglig mental rullgardin mellan den siste apostelns död och den närmast efterföljande kyrkohistorien.

church-192583__180Problemet med säga att endast Bibeln är källan och normen för vad som är kristen tro är förstås att läran om Skriften allena i sig själv inte håller för det måttet. Det står inte i Bibeln att det är bara det som uttryckligen skrivs i Bibeln som är enda källan till kristen lära. Det står däremot tydligt i Bibeln att vi som kristna ska följa både den muntliga och den skrivna förkunnelsen/undervisningen. Se till exempel vad Paulus skriver i 1 Kor 11:2, 23 och 15:1-3.  Eller 2 Thess 2:15, där det står:

Fortsätt läsa ”Var den tidiga kristna kyrkan protestantisk eller katolsk?”

Den bibliska modellen för kyrka och ledarskap

Finns det ett samband mellan Nya testamentets beskrivning av kyrkans ledarskap och den utveckling som vi ser i kyrkan under århundradena direkt efter apostlarnas tid? Jag tror det.

St-Peters-Square-I-believe-in-the-Holy-Catholic-ChurchKyrkohistorikerna är överens om att vid mitten av 100-talet efter Kristus, så är modellen med det så kallade monarkiska episkopatet väl etablerat i hela den kristna kyrkan överallt i världen där den finns. Det betyder att varje lokal församling i varje större stad styrdes av en biskop. Denne hade ett antal präster (presbyterer, ofta översatt ”äldste”) under sig. Och därunder fanns en mängd diakoner. Det var alltså ett hierarkiskt ledarskap. Dessa biskopar stod i en relation till varandra, därför att man såg på hela kyrkan i hela världen som en enda. Man kan se detta tänkande tydligt beskrivet redan i biskop Ignatios av Antiokias brev från runt 110 e.Kr.

Fortsätt läsa ”Den bibliska modellen för kyrka och ledarskap”

Torbjörn Lindahl ställer relevanta frågor

Min bloggarkollega långt upp i norr, Torbjörn Lindahl, präst i Svenska kyrkan i Luleå, ställer några mycket relevanta frågor i sitt senaste blogginlägg, i vilket han förklarar varför det stockar sig i halsen på honom när man idag talar om det så kallade Reformationsjubileumet nästa år. För honom känns det inte som något att fira. Och jag känner självklart med honom. Det var bland annat därför jag i somras kände att det började bli ohållbart för mig att fortsätta min dåvarande tjänst som teologisekreterare på studentföreningen Theofil i Lund. Inget ont om Theofil! Det är en bra förening och ett uttryck för det bästa och sundaste inom protestantismen och jag är tacksam för min korta tjänstetid där. Men som protestantisk studentförening ska ju även Theofil vara med och ”fira” reformationen. Det är en helt annan sak att som Katolska kyrkan officiellt vara med och ”uppmärksamma” eller ”minnas” den, men fira – nej, tack! Jag kände under året 2016 en allt starkare obehagskänsla inför tanken på att ”fira” något sådant. Och det gör tydligen Torbjörn också.

Han har rätt perspektiv på frågan om protestantiskt och katolskt. Han skriver: Fortsätt läsa ”Torbjörn Lindahl ställer relevanta frågor”

Inblicks bloggare fäktar i blindo – Mölk missar målet

Pingstpastor Christian Mölk som är en av tidningens Inblicks flitigaste bloggare, har i dagarna publicerat en bloggpost i vilken han på något sätt försöker argumentera mot katolsk tro. Hur lyckas han med det? Jag ska här gå igenom det han skriver punkt för punkt, och förhoppningsvis kan Christian Mölk därefter bli en bättre kritiker. Av praktiska skäl kommer jag därför att citera ganska mycket av det han skriver.

Mölk börjar:

”Ofta hör man katoliker påstå att den Romerska Katolska kyrkan är den ”ursprungliga kyrkan”, att alla andra kyrkor är avknoppningar av den och att alla kristna borde gå in under påvens ledarskap. Men stämmer verkligen detta, eller är det ett mantra som är tänkt att upprepas tillräckligt många gånger så att folk till slut tror på det? Låt oss i all enkelhet gå igenom detta steg för steg och se vart vi landar:

”Var Rom den plats där kyrkan föddes?”

”Normalt sett så brukar man räkna församlingens födelse till Pingstdagen i Apg 2, dvs. då den helige Ande utgjöts över alla lärjungar. Detta skedde i Jerusalem, inte i Rom.”

Ja, men det är ju exakt det vi katolskt troende alltid har hävdat. (Jag skriver ”vi katolskt troende”, eftersom jag själv inte ännu i formell mening är katolik). Den katolska kyrkan föddes i Jerusalem på pingstdagen, i det som beskrivs i Apg 2. Vem har sagt något annat?

Fortsätt läsa ”Inblicks bloggare fäktar i blindo – Mölk missar målet”

Den problematiska troendeförsamlingen

Det är inte en enkel sak att förena följande: (1) Att vara en ”troendeförsamling” – en församling vars medlemmar bara utgörs av personligt troende personer. (2) Och samtidigt som det, vara lika med en ideell demokratisk förening. Det sista i syfte att kunna vara juridisk person med möjlighet att äga lokal och anställa folk.

Detta är dock den modell som de allra flesta – i stort sett alla – frikyrkoförsamlingar i Sverige menar sig ha. De allra flesta frikyrkliga tror nog också att detta är den mest bibliska modellen för att vara församling. En sådan församling styrs idag i regel av en vald styrelse, som väljs av ett församlingsmöte där varje enskild medlem har rösträtt. Pastorer och andra anställda kan ibland också vara förtroendevalda, men behöver inte vara det. Och de är formellt underställda styrelsen som är arbetsgivare och församlingsmötet som är föreningsstämman. Allt detta sker helt demokratiskt, oavsett hur detaljerna när det gäller styrelsens verkställande makt i förhållande till församlingsmötet kan se ut.

Fortsätt läsa ”Den problematiska troendeförsamlingen”

Jag lämnar pingströrelsen

Min tid i pingströrelsen är över. Jag avstår av fri vilja från att söka pastorstjänster inom samfundet igen. Det bibelstudium jag skulle ha hållit på den nationella pingspastorskonferensen i januari är avbokat, dock inte för att jag ville det, utan för att planeringskommittén för konferensen ville det.

Allt detta beror på en och samma orsak: Jag har ändrat dopsyn. Jag kan inte längre utifrån Bibeln motivera varför spädbarn ska utestängas från det kristna dopet och från att upptas i Guds församling. Och jag kan inte längre försvara omdop av dem som redan är döpta, och än mindre utföra dem själv, förstås. Av det skälet kan jag naturligtvis inte vara anställd som pastor i en renodlat baptistisk rörelse.

Fortsätt läsa ”Jag lämnar pingströrelsen”

Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 2

I somras på Nyhemsveckan talade Niklas Piensoho om ett ”paradigmskifte” – att vi kristna måste ändra vårt sätt att förhålla oss till omvärlden. Han tog exempel från den i vårt tid så aktuella homo-rörelsen och s k pride-parader – i stället för att ”uscha” och ”fya” ska vi välsigna och bemöta människor med kärlek och be för dem. Samtidigt menar han sig tydligen inte ha ändrat sig vad gäller läran. Vad menade han då med ”paradigmskifte”? För han kan ju knappast ha menat att det är ett paradigmskifte att vi ska älska våra medmänniskor och be för dem eller?

I den förändringsprocess som just nu pågår i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, under Niklas Piensohos ledning, verkar det dock som att det så kallade paradigmskiftet nu börjar avslöjas. Där diskuteras inte bara frågan om dopet och medlemskapet, vilket jag skrev om i måndags, utan också andra frågor som gäller livsstil. Ska man kunna bli medlem i församlingen fast man lever i homosexuella parrelationer, heterosexuella samborelationer och liknande? Enligt vad jag erfar diskuteras även om man överhuvud taget måste ha en avgjord kristen tro och övertygelse; det kanske kan räcka med att man sjunger i kören och allmänt sympatiserar med församlingen. Frågan gäller alltså hur pass inkluderande församlingen ska vara när det gäller medlemskapet. Är måhända detta paradigmskiftet – ingen omvändelse behövs, var med och lev som du vill? Kom till smörgåsbordet Filadelfia och ät det som passar! Det sista kanske lite raljant skrivet, men andemeningen är seriös menad.

Fortsätt läsa ”Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 2”

Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 1

I Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, under Niklas Piensohos ledning, är det bråda dagar nu. Det är mycket som diskuteras. Världen idag skriver om det. Ska troendedop krävas för medlemskap eller ska även andra släppas in? Ska det krävas någon livsstilsförändring hos dem som vill bli medlemmar? Ska de som lever i homosexuella parrelationer kunna bli medlemmar utan att sluta med det? Osv. Niklas Piensoho betonar att det måste ske en synkronisering mellan det som är gemenskapen och det som är medlemskapet. Församlingen ska vara en varm gemenskap med plats för upprättelse.

Här finns det flera frågor att diskutera. Det gäller dels naturligtvis dopet och församlingssynen, och dels frågan om omvändelse, synd och dom och församlingssynen. Utifrån tidningsartikel och lite information jag fått från annat håll, är jag tämligen säker på att min egen uppfattning skiljer sig ganska väsentligt från Niklas Piensohos och hans vapendragares åsikter.

Jag väljer här att diskutera enbart den första frågan som handlar om dopet och församlingssynen. De andra frågorna är av något större karaktär och jag kommer ta upp dem ordentligt i kommande inlägg. Men jag tror att alla dessa frågor sammantaget visar att Filadelfia i Stockholm, om Piensoho får som han vill, är på väg att utvecklas bort ifrån att vara en stabil pingstförsamling av klassiskt evangelikalt snitt till att bli en mer allmänreligiös intresseförening av mer folkkyrklig karaktär. Orsakerna till det tror jag är olika. Jag tror inte att Niklas Piensoho är en liberalteolog eller har felaktiga motiv, men jag tror att konsekvensen av hans undervisning och den praxis han driver kommer att få konsekvensen att Filadelfia blir en liberalteologisk församling på lite längre sikt. Jag tror inte att det är hans avsikt, men jag tror det blir konsekvensen. Goda avsikter är inte alltid tillräckligt, vilket kommer att visa sig.

Fortsätt läsa ”Nyordningar i Filadelfia, Stockholm, del 1”

Intressant av Ulf Ekman – men följdfrågor kommer

Det har börjat komma fram en del intressanta ting i den senaste tidens olika debatter i kristna tidningar och på bloggar. Det senaste är Ulf Ekmans artikel i Dagen idag: Församlingen är ingen isolerad ö. Den är i sin tur närmast ett svar på Sigvard Svärds artikel i gårdagens Dagen, där han ställde frågan: Hade Livets Ord grundats idag?

Ekman skriver huvudsakligen om den viktiga frågan om hur teologin/läran ska skötas hos oss kristna idag. Han skriver detta med utgångspunkt från de debatter som uppstått bland annat i samband med den s k  piensoho-debatten, även om han inte direkt nämner det. Några pingstpastorer i ledande ställning gjorde då klart att i pingströrelsen så sköts teologin av och i den lokala församlingen. Varje församling är en autonom enhet och kan själva bestämma över sin teologi och är i princip inte ansvarig inför någon.

Fortsätt läsa ”Intressant av Ulf Ekman – men följdfrågor kommer”

Vad är ”församlingen” eller ”kyrkan”?

Bibeln använder många olika begrepp och bilder för att beskriva det vi oftast kallar ”kyrkan” eller ”församlingen”. Det är ord som Guds folk, Guds utvalda, ett heligt folk, Guds hushåll, den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval, Kristi kropp osv. Här kommer några tankar kring vad ”församlingen” är, lite ecklesiologiska tankar.

När Bibel 2000 översätter med orden ”kyrka” eller ”församling” är det samma ord i grundtexten som används, det grekiska ordet ekklesia. Det betyder i grunden just ”församling” och används bland annat även i den antika grekiska översättningen av Gamla testamentet när det talas om Israels folk och motsvarande hebreiska ord för församling används. Det används även för att beteckna de styrande folkförsamlingarna i vissa grekiska stadsstater.

Ekklesia används i Nya testamentet både som en beteckning på Guds universella församling, dvs när man ser till hela församlingen över hela världen. Ordet används även som regional term, om Guds församling i Judéen eller i Makedonien, osv. Det används om församlingen i en stad, i Korinth, i Rom osv. Det används om församlingen som kommer tillsammans i någons hus. Med andra ord, det är en term som kan syfta på allt från den universella Guds församling till den minsta lilla gruppen. Översättarna till Bibel 2000 översätter med ordet ”kyrka” när det är den universella församlingen som åsyftas.

Här följer några punkter om vad som kan anses grundläggande för ett bibliskt, kristet församlingsliv och struktur, utan någon särskild tanke på ordningsföljden:

Fortsätt läsa ”Vad är ”församlingen” eller ”kyrkan”?”