Är strävan efter enhet under påven antikristligt?

Jag får ofta frågan – både privat och offentligt via sociala medier – om inte den starka trend vi ser idag av att vilja att konvertera till den katolska kyrkan, är början på en falsk religiös enhet under påven som banar väg för Antikrist. Jesus varnar ju för att många falska profeter ska träda fram innan han kommer tillbaka och han understryker dessutom att Antikrist kommer att göra stora tecken och under för att bedra även de utvalda, det vill säga även oss som är kristna. Biben säger också att Satan ofta uppträder som en ljusas ängel i syfte att bedra. Kort och gott, kan inte enhet under påven vara början på Antikrists välde?

Hur ser jag då på detta?

Först vill jag säga, att jag inte vill trivialisera denna fråga och ej heller raljera över dem som skriver så. Detta är nämligen en frågeställning väl värd att tas på allvar, eftersom den faktiskt ligger inmatad i den protestantiska genetiska koden ända sedan protestantismens uppkomst på 1500-talet. De som idag ställer den frågan och uppriktigt hyser denna oro, gör ju inte det utifrån något tankemässigt vakuum. Det är inte konstigt att man efter 500 års fostran tänker i dessa banor.

Men är det en rimlig oro eller föreställning?

Jag tycker inte det av flera skäl.

Det är Kristus själv som var den förste att be om kristen enhet

Strävan efter att de kristna ska vara ett kan aldrig anses vara en djävulsk eller antikristlig strävan. Det är ju Jesus Kristus själv som uttryckt denna önskan från första början, i Joh 17!

Fortsätt läsa ”Är strävan efter enhet under påven antikristligt?”

Besöket i Rom

Det har ju blivit en del rabalder kring att några företrädare för pingströrelsen har åkt på studiebesök till Rom för att bland annat träffa påven. Många ser inget problem alls med detta, utan välkomnar alla sorters försök till ”enhet”. Många anser att de läromässiga och andra skillnader som förut har orsakat konflikt mellan olika kyrkliga traditioner inte längre har någon betydelse. Nu är det dags att stryka ett streck och gå vidare. Vi lever i ett så sekulariserat samhälle, att olika kristna grupper inte har råd att ägna sig åt att vara splittrade längre.

Andra däremot, ser stora faror. De ser den stora skökan Babylon hotande i horisonten och befarar en katolsk (kanske jesuitisk) konspiration med syfte att ta över och inordna tredskande separerade kristna grupper under den påvliga stolen.

Fortsätt läsa ”Besöket i Rom”

Ekumenik mellan katoliker och pingstvänner…

Världen Idag har en artikelserie som handlar om den nya ekumeniken mellan olika frikyrkliga/protestantiska kristna och katoliker. I dagens nummer återfinns en längre intervju med den förre pingstledaren Sten-Gunnar Hedin, som förutom att ha varit ledare för hela pingströrelsen i Sverige, också varit föreståndare för landet största frikyrkoförsamling, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Fortsätt läsa ”Ekumenik mellan katoliker och pingstvänner…”

Ekumenik – vi tror på en helig och universell kyrka…

Dagen skriver idag om 00-talet som ett ekumenikens århundrade. Och visst finns det väl en del fog för detta. Vilka personer som påverkade synen på kristenheten mest i Sveriga under denna tid kan dock diskuteras. Det som beskrivs i artiklarna kan man ha många olika synpunkter på, också i frågan var de stora skiljelinjerna går. Jag tror att en huvudskiljelinje dock, som går rakt igenom många kyrkosamfund men där man ändå kan säga att vissa samfund är mer på den ena sidan än den andra, det är bibelsynsfrågan. Fortsätt läsa ”Ekumenik – vi tror på en helig och universell kyrka…”

Pingströrelsen om homovigslar

Vi lever i turbulenta tider när det gäller den kyrkliga kartan. I Dagen idag skriver tre svenskkyrkliga präster en artikel där de säger, att den lokala ekumeniken krackelerar. Det är Carl-Erik Sahlberg (St Clara, Stockholm), Christian Braw (författare, docent vid Åbo akademi) och Bengt Holmberg (professor emeritus i Nya testamtent). De tre herrarna andas ett beklagande att Svenska kyrkan från att i 1900-talets första hälft varit drivande i ekumeniska frågor med personer som Nathan Söderblom i ledningen, numera avlägsnar sig från andra kyrkor, bl a genom beslutet att ändra äktenskapsbegreppet till att även omfatta vigsel av samkönade par. De menar att detta beror på Svenska kyrkans kris i allmänhet, dess utanförskap i förhållande till den karismatiska rörelsen och dess liberala teologi. Författarna poängterar att detta leder till att tidigare gott lokalt ekumeniskt arbete nu försämras.

Dagen har också en artikel som beskriver den nu uppkomna situationen i Svenska kyrkan, och säger att det i var sjätte församling i SvK inte finns någon präst som vill viga samkönade par. En kyrkoherde i Norrland uttrycker farhågor för ett framtida vigseltvång för präster och för att det kan bli problem för de präster som inte utför homovigslar att få anställning som präst i framtiden.

Inom Svenska Missionskyrkan har styrelsen för samfundet tagit beslutet att det är upp till varje församling att själv fatta beslut i frågan, och därmed öppnat upp för homovigslar. Många ledande förkunnare inom samfundet samlar sig nu till ett upprop gentemot detta. Beslutet från styrelsen anses inte vara demokratiskt förankrat i rörelsen och ett stort svek gentemot den evangeliska tro som annars förkunnats där.

Som pingstpastor är det därför med glädje och tacksamhet jag konstaterar att det är annorlunda hos oss. Det finns nu ett policydokument från Pingst centralt, som kort förklarar var pingströrelsen står i denna fråga. Fortsätt läsa ”Pingströrelsen om homovigslar”