Är det legitimt att kalla Gud för ”moder”?

Joel Halldorf skriver i Dagen med rätta en kritisk krönika om den teologi som ligger bakom de märkliga språkbruk som somliga försöker införa i Svenska kyrkans liturgi – böner där man åkallar Gud som fader och moder, och där man försöker undvika ord som ”fader” och ”herre” och kanske använder ordet ”Gud” i stället. Han skriver:

”I Bibelns värld innebär kunskap om någons namn makt över personen. Vad ska vi då säga om den som hittar på nya namn på Gud? Nej, denna form av tippex-teologi, där obekväma namn stryks eller uppdateras, är ett dåligt alternativ. Människan har rätt att ge namn åt skapelsen. Skaparens namn får hon nöja sig med att ta emot.

”Men hur ska vi då hantera det problem som den feministiska teologin här identifierat: att brutala härskare och grymma fäder märkt så mycket av vårt tal av Gud?

”Språket som vi använder är sårat och kan fortsätta att såra. Om vi inte är aktsamma spelar det ingen roll hur renläriga vi tror oss vara: kvarnstenen väntar ändå på oss. Lösningen är emellertid inte att byta ut fadersspråket mot andra namn. Den friheten blir en chimär…” Fortsätt läsa ”Är det legitimt att kalla Gud för ”moder”?”

Tomrummet efter Konstantin

Jag talade nyligen med en kvinna som fungerar utmärkt som evangelist i sin vardag. Hon berättade att hon nyligen varit inkallad till sin chef och fått frågan om hon berättar om evangelium på sin arbetsplats – för det får man ju inte. Hon frågade då sin chef om det var OK om hon och de kristna kollegorna började använda yoga och mindfulness och liknande för klienterna. Det fick de gärna göra, sade chefen förtjust, och poängterade att även hon var kristen! Dagen har en insändarartikel idag där skribenten berättar om en liknande situation. Han är sjukgymnast och får höra att det inom den offentliga vården gärna får användas qigong och liknande metoder inspirerade av österländska religioner som hinduism och buddhism. Däremot, som skribenten påpekar, höjs det ju nu röster att psalmsång och andakter för äldre på vårdboenden ska avskaffas, trots att de äldre vill ha det. Att skolavslutningar ska hållas i kyrkor vållar ju också numer ofta strid.

Den tanke som slår mig i sammanhanget är att vi sett detta förr och inte så sällan heller! Nämligen, Fortsätt läsa ”Tomrummet efter Konstantin”

Dalai Lama i Lunds domkyrka

I april kommer tibetanbuddhismens högste andlige ledare Dalai Lama att medverka i en gudstjänst i Lunds domkyrka. Enligt domprosten Håkan Wilhelmsson är det en stor glädje att ta emot honom. Han ser inget som helst problem med att en buddhistisk andlig ledare deltar i en gudstjänst i en kristen kyrka. Han säger:

”Det är inte främst religionen han är känd för utan för att han står för det allmänmänskliga. Jag tror inte alls det finns risk för att det blir sammanblandade religioner. Alla, oavsett religiös eller politisk övertygelse, ser upp till honom. Han äger ett högt symbolvärde.”

Wilhelmsson tycker det är bra att kyrkan får vara ett bönehus för människor av alla religioner. Han menar också, att förtroendet för Dalai Lama är så stort, att man inte behöver se något manus i förväg om vad han ska säga, han är inte rädd för någon buddhistpropaganda och vill inte censurera någon. Han är mer rädd för dem som är tvärsäkra, än för den i hans ögon öppne Dalai Lama.

Inte heller OAS-rörelsens ledare Leif Nordlander verkar speciellt bekymrad över besöket. Han menar att det förekommer så många dåliga predikningar i Svenska kyrkan, som är sämre än vad Dalai Lama kan tänkas säga, att det knappast torde föranleda någon oro i detta fall. Det viktiga i alla dialogsituationer är att man är tydlig om var man själv står.

Vad ska man då säga om detta? Fortsätt läsa ”Dalai Lama i Lunds domkyrka”

Treenighetslära och kristologi, del 3

Jag fortsätter här min serie inlägg om varför jag är en övertygad kristen och just därför tror på en treenig Gud. Tidigare inlägg kan du hitta här och här. Till detta inlägg hittar jag dock tacksamt en aktuell anknytningspunkt:

I dagens Dagen kan vi läsa att man i Svenska kyrkan i Nacka bjuder på nyandliga övningar, påhejat av biskop emeritus Bengt Wadensjö och Stockholms stifts nuvarande biskop Eva Brunne. Övningarna går ut på att förespråka reinkarnationsläran (den österländska lära som säger att människans själ ständigt återföds) och via grupphypnos försöka hjälpa människor att minnas sina tidigare liv. Eftersom människor idag inte längre har fokus på att Jesus dog för våra synder när det tänker på religiösa frågor, utan i stället strävar efter harmoni, så är detta vad kyrkan ska erbjuda, enligt Bengt Wadensjö. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund, som själv är medlem i Svenska kyrkan, uttrycker ett tydligt avståndstagande från detta i väl valda och sunda ord.

Detta påminner mig om en annan liten artikel jag läste i senaste numret av Svenska kyrkans tidning Amos. Det var i frågespalten i tidningen, där prästen och teologie doktorn Annika Borg besvarar läsarnas frågor. Borg får där en fråga av en person som under en resa till Indien köpt hem några gudabilder och sedan dess varje dag bett till guden Vishnu. Frågan gäller om detta skulle vara ett problem för en som är medlem i kyrkan och går till nattvarden. Borg svarar bl.a. att det är viktigt att hitta en trygghet i sin egen tro oavsett vilken det är. Hon stryker under att det finns likheter mellan kristen tro och hinduism, hon tror inte att att en kristen människa eller ens kristna tro far illa av att man tillber Vishnu (!), och hon vill gärna uppmuntra personen extra att gå till nattvarden. Sedan anser hon att det är viktigt för denna person att ordentligt  fundera igenom sin tro och vad han/hon gör. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 3”

Treenighetslära och kristologi, del 1

Jag har ju under en viss tid utlovat ett inlägg i ämnet treenighetslära och kristologi, med tanke på all den diskussion som förs idag på diverse bloggar. Inlägget har blivit uppskjutet av det enkla skälet, att ska man skriva en så lång bok vill man gärna ha lite sammanhållen tid till det. Så, nu har jag kapitulerat inför faktum och inlägget kommer att bli flera och förhoppningsvis något kortare inlägg. Min plan är alltså, att jag vill visa för denna bloggs läsare på ett tydligt sätt varför jag helhjärtat och med övertygelse tror på den kristna kyrkans klassiska dogmer om Gud, treenighetsläran och inkarnationen. Fortsätt läsa ”Treenighetslära och kristologi, del 1”

Kristna och människor med annan tro

Jag konstaterar att det uppstått en hel del diskussion angående det faktum att en ledande amerikansk kyrkopolitisk makthavare ämnar delta i muslimsk religionsutövning, i Ramadan. Som vanligt finns det en hel del välmenande kristna syskon som är allmänt förvirrade i situationen och som har svårt att hänga med i debatten.

Många är förvirrade, eftersom de är vana vid att höra att kärleken till människor är det viktigaste. Och i och med att de stannar där, i sitt tänkande, så har de svårt att förstå att det kan uppstå en sådan diskussion om en sån här sak. Fortsätt läsa ”Kristna och människor med annan tro”

Brian Mclaren firar Ramadan!

Den i kristna sammanhang kände författaren och skribenten Brian Mclaren ska i år fira den muslimska religiösa fastemånaden Ramadan tillsammans med några av sina anhängare. Jag blev uppmärksammad på det genom bloggen Aletheia.

Mclaren skriver på sin blogg (enligt min översättning):

”Vi gör inte detta för att bli muslimer: vi är djupt överlåtna kristna. Men som kristna vill vi komma närmare våra muslimska nästan och dela denna viktiga del av livet med dem. Precis som Jesus, en from jude, övervann sina religiösa fördomar och tog lärdom från en syro-fenicisk kvinna och inspirerades av hennes tro för två tusen år sedan (Matt 15:21 ff, Mark 7:24 ff), så försöker vi lära oss något från våra muslimska systrar och bröder idag.” Fortsätt läsa ”Brian Mclaren firar Ramadan!”