Gudsrikesperspektiv och samtal

Onsdagens predikantvecka känntecknades av Gudsrikesperspektiv och samtal. På förmiddagen var det Mikael Tellbe som först talade om att anlägga ett Gudsrikesperspektiv på församlingen.

Han ledde oss igenom Gamla testamentets tal om Gud som kung, och hur detta starkt förknippades med kungariket Israel, med tanken på att Israel ska befrias från sitt betryck bara Gud blir kung och tar makten. Successivt blir perspektivet mer och mer framtidsinriktat, messianskt och uttrycket Herrens dag börjar användas. Under den interstestamentala perioden myntas begreppet Guds rike. Detta begrepp syftar i första hand inte på ett geografiskt landområde, utan snarare på Guds herravälde, att Gud regerar. Fortsätt läsa ”Gudsrikesperspektiv och samtal”

Jaktlund på gatuevangelisation och andra funderingar

Jag sitter och funderar över evangelisation (också över söndagens predikan förstås). Jag har just läst C-H Jaktlunds tankar kring detta i samband med att han gjorde ett reportage om gatuevangelisation. Ämnet evangelisation (alltså inte bara på gatorna) är ju ett ämne som borde uppta oss en hel del – den kristna församlingen i vår del av världen är ju inte precis snabbväxande. Här följer bara några lösa funderingar och ett reportagetips till Jaktlund. Fortsätt läsa ”Jaktlund på gatuevangelisation och andra funderingar”

Sanningens Ande

I helgen firar vi pingst och då är det lämpligt att varje pingstpastor, med ett minimum av känsla för rörelsens historia, predikar om Anden. Det gör väl för övrigt förmodligen även de flesta inom andra samfund.

Något som jag särskilt tänker på denna gång är, att den helige Ande kallas ”Sanningens Ande.” Jesus säger: Fortsätt läsa ”Sanningens Ande”

Även pingstväckelsen öppnar för andra kristna…

Sten-Gunnar Hedin skriver i en krönika i Dagen att också pingstväckelsen öppnar för andra kristna. Äntligen!?!

Han skriver en del tankeväckande saker om varför det tidigare under 1900-talet har varit så svårt för pingstvänner att öppna upp för gemenskap med andra kristna. Historien har gjort att vi i huvudsak har definierat oss själva utifrån vad som skiljer oss från andra. Det har främst varit pingstvännernas andliga erfarenheter och tolkning av ”andedopet” med medföljande tungotal som varit den definierande faktorn. Nu är vi, enligt Hedin, mer trygga i vår erfarenhet och har lättare för möten med andra kristna och med andra kristnas erfarenheter. Hedin ser också ett fortsatt behov av pingstväckelsen särerfarenhet där Andens främsta kännetecken är kärlek, och det är den som bryter ner gränserna mellan svarta och vita, fattiga och rika, män och kvinnor, osv.

Jag tycker personligen att det är mycket skönt att pingströrelsen kan känna denna öppenhet gentemot andra kristna, jag som personligen rört mig över samfundsgränser en hel del under de senaste ca 25 åren, även om jag sedan barnsben är uppvuxen inom pingströrelsen. Men jag är lite tveksam till att tala om det i andliga erfarenhetstermer, inte för att det i sig behöver vara fel, utan snarare för att jag tycker det vore bättre om vi fick en starkare fokusering och tonvikt på den kristna läran och teologin som sådan. Fortsätt läsa ”Även pingstväckelsen öppnar för andra kristna…”