Oklar Eldebo

Runar Eldebo skriver en artikel i Dagen under rubriken ”Fyra kriterier för trons utveckling”.

Det är för mig ganska oklart vad han egentligen vill säga med artikeln. Kanske han bara skämtar och vill provocera, kanske han bara vill kolla om Dagenläsarna är vakna, men… Det är en hel del (rätt så många) konstigheter… milt sagt.

Jag lovar att återkomma senare i helgen med ett inlägg om detta. Nu behöver jag mycket sömn, ty imorgon har jag en massa praktiskt arbete med båten att göra. Godnatt!

Herren den svartsjuke och Herren som krigare

Imorgon ska jag åka till Lund och undervisa på bibelskolan Biosfär. Ämnet är ”Krigen i Gamla testamentet”. Jag får fem lektioner där jag ska gå igenom ett för många troende mycket svårt ämne. Svårt därför att krigen i GT inte bara handlar om Israels försvarskrig, utan också handlar om krig där det ser ut som om Herren direkt befaller Israels folk att utrota andra folk.

I söndags predikade jag över ämnet ”Herren Den svartsjuke”.

I 2 Mos 20:3-5 står det:

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud

Jag kan inte tänka mig, att inkarnationen, att Gud blev människa i Jesus Kristus, skulle upphäva detta bildförbud. Dels, eftersom det ingenstans i NT uttryckligen står, att detta mycket centrala bud angående den rätta dyrkan av den enda Gud som finns, är upphävt – ett bud som inte har med offerlagar eller reningar att göra, utan mer med vem Gud faktiskt är. Dels, för att Paulus med sitt resonemang i Rom 1:18- 28 faktiskt understryker att det fortfarande gäller. Att Jesus är Gud kommen i köttet, betyder inte att vi ska bli avgudadyrkare genom att bli bilddyrkare. Det är på dem som vill använda ikoner och liknande, som bevisbördan ligger. Fortsätt läsa ”Herren den svartsjuke och Herren som krigare”

Sarons ledning och omvändelsen

Saronkyrkans i Göteborg församlingsledning har i skrivit en artikel i dagens Dagen, där de motiverar och försvarar sin ståndpunkt angående att öppna för att de som lever i homosexuellt parförhållande ska kunna bli medlemmar i församlingen.

De skriver att församlingen förvisso predikar och undervisar att homosexuellt leverne är synd och de inte uppmuntrar sådant. Däremot håller de fast vid sin inställning att man kan bli medlem fast man fortsätter att leva i ett sådant förhållande. De motiverar det bl.a. med att de tror att när en människa kommer till tro, så blir vederbörande en lärjunge då och, om man får tolka texten, kan vid den tidpunkten kallas en ”nyomvänd”. Så är i alla fall en rimlig tolkning av det de skriver. Som nyomvänd är man ju inte färdig på något sätt, utan därefter följer ett liv med ständigt behov av förnyad omvändelse, vilket man ska kunna göra i församlingens mitt.

Och här på denna punkt om ”omvändelsen”,  tycker jag mig kunna skönja en svaghet i deras resonemang. Jag tror inte att Saronförsamlingens ledning har en fullt biblisk syn på vad omvändelse är.  Jag tror att de använder termen mer som en etikett att klistra på när någon kommit till tro, utan att tillräckligt förstå den bibliska innebörden. Enligt den bibliska innebörden nämligen, räcker det inte bara ”att tro”, man måste också ha gärningar med som visar att man har ”tro”. Fortsätt läsa ”Sarons ledning och omvändelsen”

Jag skriver under…

Idag har ett antal EFK-pastorer samt Stefan Gustavsson, ordförande för SEA, skrivit en gemensam artikel i Dagen, i vilken de ger sin syn på Sarankyrkan i Göteborg och dess föreståndare Joakim Hagerius, beträffande den förändring i synen på medlemskap och utlevd homosexualitet som den församlingen och dess föreståndare gett uttryck för.

Jag, som pastor i pingstkyrkan i Ängelholm, är av naturliga skäl inte tillfrågad att skriva under i tidningsartikeln, men jag skriver härmed på denna blogg under helhjärtat på allt som står i den artikeln. Den uttrycker också min syn på detta. Läs gärna den Dagen-artikeln.

Varför allt tjat?

Varför allt tjat om homosexuella handlingar? Ja, själv är jag egentligen väldigt trött på ämnet. Men eftersom det kom upp som en stor händelse i frikyrkosverige genom Sarons och Hagerius agerande (triggat av Dagenartikeln), så blev det ju liksom nödvändigt att ta ställning. Det finns ju tyvärr alltför många som har svaga grunder i Skriften och som så uppenbart har så svårt att frigöra sig från tidsandan, att de helt enkelt inte kan fatta att Gud och Bibeln skulle kunna fördöma något som är så omhuldat, glorifierat och upphöjt i vår tid.

Men, jag lovar att denna blogg fortsättningsvis kommer att ta upp många andra ämnen. Som ny bloggare inser jag nu att jag lever i en spänning mellan viljan att kommentera den aktuella debatten och händelsflödet å ena sidan, och å den andra sidan  viljan att driva egna frågor och skriva om ämnen som jag tycker saknas i debatten eller som förtjänar att lyftas upp, av ett eller annat skäl. Så, förvänta er mycket annat här på bloggen i fortsättningen.

Söndagens predikan har rubriken: Herren Den svartsjuke

Senaste nytt: Kristen ledare möter politiker på toppnivå

Ett av mina absoluta favoritbibelord är Apg 24:24-26. Det handlar om aposteln Paulus som nu sitter arresterad och ska nu få möta den romerske ståthållaren:

Några dagar därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: ”Det räcker för den här gången. Men jag skall kalla på dig när jag får tid.” Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar, och därför lät han ofta hämta honom för att samtala med honom.

Är det någon som kan förstå varför jag associerar till detta just nu?

Hur gör kristna ledare i vårt land, om de får chansen att utlägga sin tro inför höga politiska ledare eller i TV:kanalernas pratsoffor? Finns det någon som helst ”risk” att de gör som Paulus? Jag menar, kan vi verkligen ha sådana ledare som Paulus, som när han ska prata om tron på Jesus, i stället för att betona det positiva och det som vi bejakar och alla människors lika värde, osv, i stället börjar prata om ”rättfärdighet, försakelser (eller självdisciplin, som ordet också kan översättas) och den kommande domen”?! Nu när han verkligen får chansen! Kommande domen! Inga utsvävningar här alltså, moraliska bud om hur man ska leva, vad man får och inte får göra, en Gud som är domare, en Gud som kräver att vi ska ha självdiscipin och inte ge efter för våra lustar, han är emot saker! Jag menar… hur ska vi ha det? Och hur ska vi vara som församling?

Läs gärna

Stefan Swärds blogg

Aletheia