Varför borde du uppskatta kejsar Konstantin den store?

År 306 blev en man vid namn Konstantin kejsare i en del av det Romerska riket. Från 312 härskade han över hela den västliga delen av riket och han hade strax innan blivit kristen! Därför genomförde han att kristendomen från och med 313 blev en tillåten/laglig religion i hela det Romerska riket. Samma kyrka som bara ett par år innan, i början på 300-talet, hade fått utstå sin kanske allra värsta förföljelse, den så kallade diocletianska förföljelsen. Nu blev samma personer som förut blev fängslade för sin tro i stället gynnade och hedrade av kejsarmakten. På den tiden sågs detta självklart som ett mirakel från himmelen.

Senare i historien har man kommit att mer betona negativa aspekter av detta – att kyrkan från och med då mer och mer kom att hamna under olika furstars inflytande och med tiden blev en statskyrka. Katoliker och ortodoxa ser i detta i allmänhet en Guds goda hand i historien, som successivt låter sitt rike genomsyra de samhällen där kyrkan finns. Så tänker även många lutheraner och reformerta. Men det finns många röster – inte bara bland olika protestantiska grupper – som snarare ser 300-talet och den epok som inträdde i och med Konstantin som det stora avfallets tid i den kristna historien.

Fortsätt läsa ”Varför borde du uppskatta kejsar Konstantin den store?”

Nio viktiga fakta som kommer att förändra din syn på korstågen

Det är en allmän uppfattning idag att korstågen är någonting som vi i västvärlden behöver skämmas för, i synnerhet vi som kallar oss kristna och i allra högsta grad den Katolska kyrkan. De flesta tror antagligen att vi får skylla oss själva lite grann för all fiendskap som finns mellan västvärlden och stora delar av den muslimska världen, för vi har ju en gång varit imperialistiska och kolonialistiska och angripit de fredliga muslimerna i det heliga landet under korstågstiden. ”Det var ju vi som började”. Enligt allmän uppfattning var också korstågen ett försök att med våld försöka tvångsomvända muslimer till kristen tro.

Den uppfattningen delas också av förmodligen de flesta i den muslimska världen. Fortsätt läsa ”Nio viktiga fakta som kommer att förändra din syn på korstågen”

Juluppropets författare förstår inte kritiken

Juluppropets skribenter är missnöjda med den kritik de fått. Och idag har de skrivit en debattartikel som svar i Aftonbladet. Skribenterna visar att de inte förstått vad kritiken gått ut på. Och vi bör komma ihåg att dessa skribenter sannolikt egentligen bara utgörs av ett fåtal frikyrkopastorer – de övriga kyrkoledarna har nog bara skrivit på i god tro.

”Juluppropets författare” skriver först lite allmänt om sina upplevelser och känslor och sina goda kristna värderingar. Och, ärligt talat, finns det verkligen någon kritiker som har ifrågasatt det? Jag känner i alla fall inte till någon.

Sedan skriver de:

Fortsätt läsa ”Juluppropets författare förstår inte kritiken”

Vilseledande eller verklighetsfrämmande

Juluppropet framstår numera som i huvudsak ett verk av Equmeniakyrkans representanter. Lasse Svensson som är kyrkoledare för Equmeniakyrkan och ordförande för Sveriges kristna råd, och Karin Wiborn som är generalsekreterare för det sistnämnda, har skrivit ett debattinlägg som försvarar juluppropet mot delar av den kritik som framförts. Det kanske är de två som skrivit texten och sedan har alla andra skrivit på. Jag hävdar att dessa två antingen är avsiktligt vilseledande och försöker kasta dimridåer kring juluppropets verkliga effekter om det skulle bli politik eller så är de synnerligen verklighetsfrämmande och politiskt ansvarslösa.

Fortsätt läsa ”Vilseledande eller verklighetsfrämmande”

Aggressiv sekularism fick kristna att rösta mot Clinton

Jag tror att en av de grundläggande orsakerna till att Donald Trump blev vald till president och inte Hilary Clinton är den aggressiva sekularism som den senare representerar – en sekulariserande rörelse som inte bara vill hävda människors frihet från att leva efter traditionell kristen etik, utan snarare vill tvinga kristna att tänka och leva i enlighet med sekulära icke-kristna normer. Jag menar att detta är av avgörande betydelse för att vi ska förstå varför så många kristna röstade på en presidentkandidat – Donal Trump – som i så många etiska och anständighetsmässiga hänseenden framstår som omöjlig att rösta på. För dessa kristna var helt enkelt alternativet mycket värre.

Om man vill hävda att samhället ska vara sekulärt, så kan man göra det genom att hävda att det gäller alla människors frihet från att vara styrd av någon viss religions krav. Då ger man människor och institutioner frihet att leva som man själv vill. Men vissa sekulära krafter vill ju i stället kräva att religiösa människor och organisationer ska efterleva den sekulära livsåskådningens normer och krav. Då vill man påtvinga alla medborgare ett och samma tänkande – de sekulära normerna för vad som är rätt och fel. Religionsfrihet är då reducerad till att vara enbart en sorts inre tankens frihet.

Fortsätt läsa ”Aggressiv sekularism fick kristna att rösta mot Clinton”

Hur kunde det gå så här?

Hur kunde det gå så här? Det är den stora frågan i dessa dagar efter valet i USA. Jag undrar också. Hur kunde det bli så att så många journalister och förståsigpåare tog så gruvligt miste? Hur kunde så många inte begripa någonting? Hur kunde man inte fatta? Det är den stora frågan för mig. Inte varför Donald Trump vann. Jag menar, kunde han vinna det republikanska partiets nominering trots allt som i våra svenska och europeiska ögon som talade emot honom, så borde det ha varit självklart för oss att han också hade kunnat vinna mot Hilary Clinton.

Om jag hade varit amerikan, hade jag mest största sannolikhet alltid varit republikan. Och under primärvalssäsongen denna gång hade jag önskat att någon annan kandidat hade tagit hem nomineringen till att vara det republikanska partiets presidentkandidat. Men hur hade jag röstat när det nu blev Donald Trump som blev kandidaten?

Fortsätt läsa ”Hur kunde det gå så här?”

Religionsfrihet – en medborgerlig rättighet enligt katekesen

Tidningen Dagen skriver om att sju evangelikala kristna i den mexikanska delstaten Chiapas har fängslats efter att de vägrat att konvertera till katolicismen. Enligt vad som står i artikeln är det de lokala myndigheterna som agerar på detta sätt, trots att Mexiko har religionsfrihet inskrivet i sina grundlagar. Som blivande katolik kan jag bara konstatera att detta agerande av de lokala politiska myndigheterna i Mexiko är i strid mot katolsk lära. Den Katolska kyrkans katekes är tydlig på denna punkt. Jag citerar här ett längre stycke från katekesen, som kan läsas på internet.  Fortsätt läsa ”Religionsfrihet – en medborgerlig rättighet enligt katekesen”

Joel Halldorf och pacifismen

Joel Halldorf försöker sig i en ledarkrönika i Dagen den 10 november, på det mycket udda aktstycket att framställa pacifismen som den enda realistiska hållningen i vår värld idag! Han vill med sin artikel motbevisa det som pacifister ofta blir framställda som, eller som JH skriver:

Om man sympatiserar med pacifismen anses man i bästa fall naiv och godtrogen. I värsta fall betraktas man som omoralisk, eller, med Sara Skyttedals ord, som ”ett större hot än kärnvapen”.

Tanken är väl att när man läser hans krönika, så ska man ha kommit fram till motsatsen! Han tycker det är orättvist att bevisbördan ska läggas på pacifisterna och tar upp Hitler och IS som exempel.

Fortsätt läsa ”Joel Halldorf och pacifismen”

Rätt väg för KD

Jag gläder mig över att KD:s partistyrelse nu föreslår inför partiets riksting i oktober, att Sverige ska gå med i NATO. Det måste sägas vara i god förening med kristdemokratisk ideologi. Det är en gammal och stabilt förankrad kristen uppfattning att en av statens viktigaste funktioner är att skapa och upprätthålla lag och ordning; att försvara lagen, tryggheten och freden i riket mot både yttre och inre fiender. Omsatt i praktisk handling i vårt närområde innebär detta att ett NATO-medlemskap är den bästa vägen för vårt land att gå. Det skulle innebära att vi förstärker försvaret och kommer att ingå i en ömsesidig försvarsallians med andra likasinnade länder.

Fortsätt läsa ”Rätt väg för KD”

Ebba Busch Thor och populismen

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor (EBT) har i en artikel i Dagen nyligen försökt förklara att det inte är populism när hon och partistyrelsen nu vill ändra partiets politik angående vissa frågor.

Jag är inte någon expert på politiska ideologier. Jag har inte läst på i böcker om kristdemokratisk ideologi. Men jag kan ändå som kristen ha några synpunkter på när en partiledare för resonemang utifrån den kristdemokratiska ideologin och försöker tillämpa detta praktiskt på hur man som parti ska ställa sig i vissa politiska frågor. Här tänker jag på hur EBT har uttalat sig om hur KD borde ändra sin linje när det gäller lagen om rätten för homosexuella par att prövas som adoptivföräldrar och att KD även borde ändra sig när det gäller tvångssterilisering av dem som ämnar genomgå könsbytesoperation och frågan om eventuell ersättning till sådana som genomgått detta tidigare.

Fortsätt läsa ”Ebba Busch Thor och populismen”