Franciskus av Assisi ville omvända muslimsk härskare till Kristus

De flesta människor känner till det katolska helgonet Franciskus av Assisi (1181-1226). Många känner till hans goda relation till djur och hur han såg Gud i naturen. Hans dikt ”solsången” är vida känd. Så också att han grundande en munkorden, franciskanerorden, som är känd för sitt fattigdomsideal.

Men inte så många känner till att han drevs av en stark passion att predika evangelium för muslimer.

Fortsätt läsa ”Franciskus av Assisi ville omvända muslimsk härskare till Kristus”

Fyra artiklar om islam och den kristna världen du inte får missa

Är islam en fredens religion? Betyder ordet ”jihad” verkligen i första hand bara en fredlig inre ansträngning till att bli en bättre människa? Eller betyder det i praktiken och från islams begynnelse egentligen erövringskrig”?

Och gör korstågen att vi kristna är likadana kålsupare som muslimerna? Eller gör korstågen att vi kristna från väst är värre än muslimerna? Är det vårt fel att det är konflikt mellan den islamiska civilisationen och den kristna civilisationen i dag?

Fortsätt läsa ”Fyra artiklar om islam och den kristna världen du inte får missa”

Europa, islam och aposteln Jakob

I dessa dagar av terrorism som begås i islams namn, av människor som drömmer om ett nytt muslimskt kalifat och hela världens underkastelse under islam, finns det anledning att påminna oss om vår gemensamma västerländska, kristna historia.

Som jag tidigare skrivit om här och här, så erövrades Spanien under 700-talet av muslimska erövrare – de så kallade morerna. Dessa upprättade ett kalifat i Spanien, med allt vad det innebar. Spanien var på väg att gå samma öde till mötes som hela det forna kristna Mellanöstern och Nordafrika. Den muslimska erövringsvågen stoppades i centrala Frankrike år 732 vid slaget i Poitiers, då Karl Martell och hans frankiska trupper besegrade en muslimsk armé.

Fortsätt läsa ”Europa, islam och aposteln Jakob”

Var verkligen det muslimska Spanien en tid av tolerans och fredlig samexistens? – del 2

Som jag tidigare har skrivit, så har jag läst boken The Myth of the Andalusian Paradise – Muslims, Christians, and Jews under Islamic Rule in Medieval Spain, utgiven 2016, av den amerikanske forskaren Darío Fernández-Morera.

Det är en bok vars huvudsyfte är att slå hål på vad som enligt författaren är en traditionell historisk myt, nämligen att det medeltida muslimska Spanien var ett strålande exempel på ett gott mångkulturellt samhälle där muslimer, judar och kristna levde sida vid sida i ömsesidig harmoni och samverkan och där kulturen just därför blomstrade. Darío Fernández-Morera gör detta genom att gå tillbaka till de gamla källorna från denna tid, från 700-talet till 1400-talet, både muslimska och kristna källor.

När han gör detta framstår inte det muslimska Spanien som ett tolerant samhälle med god samexistens. Inte när man läser vad dåtidens muslimer och kristna faktiskt skriver. Och boken är full av citat från dessa texter som belägger detta, både i huvudtexten och i fotnoterna.

Fortsätt läsa ”Var verkligen det muslimska Spanien en tid av tolerans och fredlig samexistens? – del 2”

Varför borde du uppskatta kejsar Konstantin den store?

År 306 blev en man vid namn Konstantin kejsare i en del av det Romerska riket. Från 312 härskade han över hela den västliga delen av riket och han hade strax innan blivit kristen! Därför genomförde han att kristendomen från och med 313 blev en tillåten/laglig religion i hela det Romerska riket. Samma kyrka som bara ett par år innan, i början på 300-talet, hade fått utstå sin kanske allra värsta förföljelse, den så kallade diocletianska förföljelsen. Nu blev samma personer som förut blev fängslade för sin tro i stället gynnade och hedrade av kejsarmakten. På den tiden sågs detta självklart som ett mirakel från himmelen.

Senare i historien har man kommit att mer betona negativa aspekter av detta – att kyrkan från och med då mer och mer kom att hamna under olika furstars inflytande och med tiden blev en statskyrka. Katoliker och ortodoxa ser i detta i allmänhet en Guds goda hand i historien, som successivt låter sitt rike genomsyra de samhällen där kyrkan finns. Så tänker även många lutheraner och reformerta. Men det finns många röster – inte bara bland olika protestantiska grupper – som snarare ser 300-talet och den epok som inträdde i och med Konstantin som det stora avfallets tid i den kristna historien.

Fortsätt läsa ”Varför borde du uppskatta kejsar Konstantin den store?”

Var verkligen det muslimska Spanien en tid av tolerans och fredlig samexistens? – del 1

Det sägs ofta att islam är en fredens religion. Det sägs ofta att våld och islam inte hör ihop. Det sägs ofta att islam egentligen är en tolerant religion och att förtryck mot människor från andra religioner, mot kristna eller judar, egentligen är något oislamskt, som inte stämmer med Koranen eller andra islamiska religiösa skrifter. Intolerans och våld sägs ofta vara en misstolkning av islam. Som exempel på denna goda bild av islam anförs ofta det moriska Spanien. Spanien erövrades ju av muslimerna (som här också kallades morerna) år 711 och ingick till en början i det ummayadiska kalifatet. Muslimerna härskade över Spanien i stort sett oinskränkt fram till 1200-talet, då de kristna kungarikena i norr började bli mer framgångsrika i att återta landet. 1492 besegrades det sista muslimska riket i Spanien, Granada. Men detta moriska välde eller denna moriska tid i Spanien sägs ofta ha varit en tid av religiös tolerans och kulturell blomstring, då muslimer, kristna och judar levde sida vid sida i fredlig samexistens och gott samarbete.

Men var det verkligen så? Stämmer detta verkligen med dåtida historiska källor på den kristna och den muslimska sidan? Stämmer det med det arkeologiska materialet? Eller är detta något som bara upprepas av forskare efter forskare utan att någon egentligen brytt sig om att gå till källorna med ett öppet, kritisk sinnelag om just detta? Är talet om denna toleransens guldålder egentligen ett uttryck för något annat?

Fortsätt läsa ”Var verkligen det muslimska Spanien en tid av tolerans och fredlig samexistens? – del 1”