Leva i homosexualitet och äta skaldjur – är det samma sak?

Bibeln innehåller många olika bud till oss människor. Den är en bok som människor i århundraden har använt som vägledning till hur man ska leva sitt liv. Men gäller allt som står i Bibeln alla människor i alla tider? Eller kan man göra några distinktioner?

Den kristna kyrkan har i alla tider följt Bibelns ord om mänskliga relationer och sexualitet. Den synen säger oss att Gud skapat människan till man och kvinna och att människan är tänkt att leva i ett livslångt äktenskap mellan just man och kvinna. Några andra sexuella relationer är inte tillåtna.

Först i vår tid har revisionistiska strömningar uppstått som villa att kyrkan/kyrkorna ska anpassa sig till tidsandan – att inte ha ett eget och evigt budskap, utan bara säga samma sak som den allmänna opinionen för tillfället säger. Och för närvarande innebär det att den traditionella kristna synen på sex och samlevnad just nu inte följer den allmänna opinion. Därför måste den ändras, enligt somliga.

Och detta sammanhang är det många som inte kan förstå hur kristna kan strunta i ett biblisk påbud som förbjuder ätande av skaldjur, samtidigt som vi vill hålla fast vid den bibliska undervisningen om mänskliga relationer och samlevnad.

Här är ett gammalt blogginlägg från den 10 april 2015 i detta ämne, som jag här återpublicerar. Jag har i ett annat inlägg fått en följdkommentar om detta, som jag ämnar försöka besvara framöver i ett nytt inlägg. Just därför återpublicerar jag mitt gamla inlägg som bakgrund.

”Men förbjuder oss Bibeln inte att äta skaldjur?”

Jag har noterat att en del lustigkurrar på social medier är oroliga för oss bibel- och bekännelsetrogna kristna i dessa tider. Vi talar offentligt om den kristna sexualetiken och vi hävdar sådana ”omoderna” saker som att sex är tänkt bara för man och kvinna inom äktenskapets ram, och att homosexuellt leverne är synd. Nu undrar somliga om inte vi som är så noga med dessa bud, inte också borde följa andra bud som också står i Bibeln, som till exempel förbudet mot att äta skaldjur. Men om vi ändå äter räkmackor, så borde vi i så fall vara konsekventa och lägga ner motståndet mot homosexuella äktenskap. Med denna uppseendeväckande logik och djuplodande exegetik tror de nu att de satt dit oss som inkonsekventa och godtyckliga i vår bibelläsning. Typ.

Svaret är givetvis ganska enkelt ett nej – åtminstone om man läser någotsånär bokstavligt.

Grundregeln som alla kan komma ihåg när det gäller läsningen av Mose lag och Gamla testamentet i allmänhet är, att det som i texten och i sammanhanget klart framgår är något som gäller för alla folk, det gäller för alla folk. Det vill säga, även för oss som inte är judar eller israeliter. Men om det framgår av texten att något är tidsbestämt och/eller bara gäller Israels folk, så gäller det bara för Israels folk, och eventuellt bara under en tidsbestämd tiden. Sådant brukar framgå vid noggrann läsning av texten och de större sammanhangen.

När det gäller sexualetik kan man vid en enkel och okomplicerad läsning av till exempel 3 Mos 18 se, att det där räknas upp vissa sexuella synder som anses som synd oavsett vilka människor eller vilka folk som begår dem. Förbuden mot dessa sexuella synder angår alltså alla människor.

Först säger Herren:

”Säg till israeliterna: Jag är Herren, er Gud.  Ni skall inte göra som man gör i Egypten, där ni en gång bodde, inte heller som man gör i Kanaan, dit jag skall föra er. Ta inte efter deras seder.  Följ mina stadgar, håll mina bud och rätta er efter dem.” (3 Mos 18:2-4)

Därefter räknas olika synder upp, bland annat detta:

”…. Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.  Du får inte ha könsumgänge med djur av något slag och bli oren genom det…” (3 Mos 18:22-23).

Förbud mot homosexualitet och tidelag, med andra ord.

Sedan kommer en förklaring som visar att detta gäller alla folk. Lägg märke till att samma sak upprepas gång på gång här. Ett sätt i Bibeln att understryka att detta är oerhört viktigt:

Ni skall inte göra er orena genom något av detta, ty med allt detta har de folk orenat sig som jag driver undan för er.  Landet blev orent, och jag straffade det för dess synder, så att det utspydde sina invånare.  Men ni skall hålla mina bud och stadgar och inte göra någon av dessa vidrigheter; det gäller både infödda och invandrare.  Sådana vidrigheter gjorde landets invånare före er, och då blev landet orent.  Låt inte landet utspy er för att ni orenat det, så som det utspydde det folk som var före er.  Var och en som gör någon av dessa vidrigheter skall utstötas ur sitt folk.  Ni skall lyda mitt förbud mot att ta efter de avskyvärda seder som rådde före er; ni skall inte göra er orena genom dem. Jag är Herren, er Gud.” (3 Mos 18:24-30)

Med andra ord, att leva i dessa synder är vidrigt inför Gud, enligt denna text. Och det gäller såväl israeliter som icke-judiska folk, infödda såväl som invandrare. Sexualetiken gäller lika för alla. Att de andra folken som ditintills levt i Kanaans land hade begått dessa synder, var en orsak till att de nu skulle fördrivas från landet till förmån för israeliterna. Allt knappast ett bud som bara kunde gälla Israels folk!

Och allt detta bekräftas genom Nya testamentets fortsatt undervisning om detta.

I Rom 1:24-28 talar Paulus om den synd som innebär att män upptänds av begär till män, och kvinnor till kvinnor. Han kallar det för förnedrande lidelser, onaturligt och villfarelse. I 1 Kor 6:9 använder Paulus två ord som betecknar dels den passiva manliga och dels den aktiva manliga parten i ett homosexuellt förhållande, och skriver att inga som lever så ska ärva Guds rike. Och liknande i 1 Tim 1:10. För att ta de mest uppenbara exemplen. Rent generellt, så ägnar alltså Nya testamentet en hel del utrymme åt att slå fast att buden angående sex är giltiga för alla, inklusive alla kristna från andra folk än judarna.

Så, här finns en konsekvent linje av sexualetisk undervisning genom hela Bibeln, som blir tydligare ju längre fram man kommer, om en etik som gäller alla människor. Den blir dessutom strängare ju längre fram man kommer – Jesus fördjupar och förtydligar och gör den strängare. Paulus likaså. När det gäller just Jesus, så visar han på en snarast strängare än mildare riktning, då han dels i Bergspredikan (Matt 5:27-30) till och med går på synden redan när den föreligger enbart som hjärtats begär. Dels då han Matt 19 skärper förbudet mot skilsmässa, och i princip förelägger människan bara två vägar: Antingen livslångt äktenskap eller celibat.

Men skaldjuren då? Är det inte samma sak där? Nej, det är alldeles uppenbart och mycket tydligt inte samma sak.

Man kan läsa om de stackars skaldjuren i 3 Mos 11:9-12. Och i bland annat 3 Mos 20:25-26, får det och buden om andra orena djur på ett aningen underhandsvis en motivering:

”Och ni skall skilja mellan rena och orena djur och mellan orena och rena fåglar. Gör er inte själva till något avskyvärt genom de fyrfotadjur, fåglar eller kräldjur som jag har skilt ut som orena för er.  Ni skall vara helgade åt mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.”

Motiveringen till att detta bara gäller israeliterna och inga andra, som kanske inte är uppenbar vid den första snabba genomläsningen och särskilt inte för att det står i ett sammanhang där även andra förbud som uppenbarligen gäller alla folk förekommer, är det som står i v 26 och som jag strukit under: Förbudet mot att äta skaldjur såväl som andra matföreskrifter är givna endast till Israels folk med syftet, att orsaka deras praktiska avskildhet från andra folk. Att inte kunna äta tillsammans med andra, försvårar nämligen den nära gemenskapen. Syftet var att israeliterna, genom att inte kunna gå hem till hedningar och delta i deras måltider, därmed skulle få hjälp att avhålla sig även från dessa folks avgudadyrkan.

Att detta var syftet med matreglerna och att matreglerna därför bara kunde gälla israeliterna och inga andra, blir klarare när vi läser i Nya testamentet om hur Gud tar bort det budet, eller snarare låter det gälla men gör det obsolet, då dess funktion är uppfylld av avklarad.

Under den första kristna tiden bestod församlingen bara av Jesus-troende judar. Ganska snart intågade även Jesus-troende samarier, men det var efter specialbehandling med apostlarnas handpåläggning (Apg 8). Men evangeliet kunde inte predikas för rena icke-judar förrän Gud hade gett aposteln Petrus specialbehandling. Petrus fick se samma syn tre gånger:

”Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden,  och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar.  En röst sade till honom: ”Petrus, slakta och ät!”  Petrus svarade: ”Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.”  Då hörde han för andra gången en röst: ”Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.”  Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen.” (Apg 10:11-16)

Jämför denna syn med det som stod ovan om matreglerna i 3 Mos! Petrus grubblar över sin syn och förstår först inte innebörden. För en from jude var matreglerna självklara att hålla. Just då kommer sändebud fram till Petrus, från den romerske officeren Cornelius, en from icke-jude som trodde på Israels Gud. Petrus beger sig iväg för att besöka honom. Och när han är framme och får höra hur en ängel från Gud sagt till Cornelius att kalla på Petrus för att han skulle få höra evangelium, då förstår Petrus successivt vad synen betydde:

Först säger Petrus:

”Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren.  Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig.” (Apg 10:28-29)

Efter att ha hört mer av Cornelius, säger han vidare:

”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor  utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus – han är allas herre…” (Apg 10:34-36)

Synen betydde alltså, att de matregler som förut var givna för att försvåra och förhindra normalt umgänge mellan judar och icke-judar, i syfte att hjälpa judarna att avhålla sig från avgudadyrkan, nu var satta ur kraft. Nu ska Jesus-troende judar äta med icke-judar, för nu ska evangelium predikas även för dem. Guds frälsningsplan, hans utkallande av ett folk, omfattade nu hela mänskligheten, människor från alla folk. Så just genom att i synen som Petrus såg, ge honom en befallning som var i uppenbar strid mot de matregler som står i Mose lag, så visade Gud för Petrus att icke-judarna nu är välkomna in i Guds folks gemenskap. Matreglerna ska inte längre utgöra det hinder som de var tänkta att vara innan.

Poängen med de gamla matreglerna – att hjälpa israeliterna att avhålla sig från avgudadyrkan genom att försvåra måltidsgemenskapen med hedningarna – var nu uppfylld. Reglerna hade nått sitt tidsbegränsade syfte. Nu hade Gud ett annat syfte – evangelium till alla folk, Gud kallar människor från alla folk till att tillhöra hans folk, Kyrkan.

Alltså var det en poäng i Mose lag, att skaldjursförbudet inte skulle gälla icke-judar, sådana som de flesta av oss, de flesta av denna bloggs läsare. Och de reglerna hade nu uppfyllt sitt syfte och var obsoleta. Det var aldrig en tanke att de skulle gälla alla folk. Nu, när syftet är att evangelium ska predikas för alla folk och att alla folk offensivt  ska kallas till att överge avgudadyrkan och omvända sig till den levande Guden, då är skaldjursförbudet och de andra buden om ren och orena djur helt plötsligt inaktuella, i och genom Kristi verk.

Detta framgår också på olika sätt i andra bibeltexter i Nya testamentet. Bland annat i Rom 14 och 1 Kor 8 och 10. Hebreerbrevets författare säger bland annat:

”… Liksom när det gäller mat och dryck eller olika tvagningar är det fråga om idel yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.” (Heb 9:10)

och

”Låt er inte ryckas med av alla slags främmande läror. Vår inre styrka beror av Guds nåd och inte av en viss sorts mat. Att lägga vikt vid matregler har aldrig gagnat någon.” (Heb 13:9)

Eller som Paulus uttrycker det i Kolosserbrevet, där han också anger att en förändring skett i och med Kristus:

”Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater.  Sådant är skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är Kristus.” (Kol 2:16-17)

Så, sammanfattningsvis:

När det gäller sexualetik, så har vi en utveckling i Bibeln från det något mindre stränga, men ändå stränga, till något mer strängt i och med Jesus. Och det är en etik med olika konkreta bud, som gäller för alla människor. Judar såväl som icke-judar. Och syftet med sexualetiken i Bibeln bottnar i skapelseberättelsen, hur Gud skapade människan till man och kvinna. Att de kompletterar varandra. Och syftet är ett liv i helighet, därför att Gud är en helig Gud (jämför 1 Thess 4:1-8).

När det gäller matföreskrifterna i Mose lag, så gavs de till enbart Israels folk, det judiska folket, och hade ett tidsbestämt religiöst syfte, att hjälpa israeliterna att avhålla sig från avgudadyrkan genom att de inte kunde umgås på ett obehindrat sätt med människor från andra folk. Dessa föreskrifter var tidsbegränsade, fram till den tiden, då Guds frälsningsplan och handlande med mänskligheten skulle vidgas till att omfatta alla folk, till tiden från och med Kristus. Därför var det en poäng med matföreskrifterna – i synnerhet förbudet mot räkmackor – att de bara gällde det judiska folket och inte svenskar, romare och greker.

Man behöver inte vara ett teologiskt universalgeni för att begripa detta. Det framgår tämligen enkelt för den som läser hela Bibeln med ett öppet sinne och inte i syfte att förvränga boken till att passa de egna begären eller lusten att följa tidsandan.

Så vill du följa Bibeln och vara en god kristen, så avhåll dig från alla otuktssynder. Sex är till enbart för man och kvinna inom äktenskapets ram. Och du eller ni får gärna äta skaldjur, om ni så önskar. Det är god exegetik och teologi konsekvent tillämpad.

7 kommentarer

  1. Intressant läsning. Men säg mig, varför vill Gud utse ett visst folkslag som sitt speciellt utvalda folk, för vilka speciella matregler etc ska gälla? Innebär inte det att just judar är mer värdefulla i Guds ögon än alla andra folkslag?

    Eller formulerat annorlunda: Är inte Gud den allsmäktige allas Gud? Varför ska i så fall just judarna intaga en särställning och därmed anses vara i behov av särskilda matregler?

    Vidare: Menar du, Mikael Karlendal, att judarna än i dag behöver följa dessa specialregler? Eller är det numera fritt fram även för judar att äta skaldjur, griskött o d? Om inte, varför måste de fortsätta att följa de mosaiska matreglerna?

    Tacksam för svar! // BB

    1. Bäste Buster, Gud är Gud för alla folk, men han kan ändå välja ut ett särskilt folk som sin speciella egendom och för ett speciellt uppdrag. Alla kan ju inte göra allt. Hur skulle det se ut?

      Särskilda matregler försvårar för umgänget med dem som inte har de reglerna. Och det är det som är poängen. Genom att inte umgås för djupt med hedniska folk som dyrkar avgudar, så skulle Israels folk i stället lära sig att hålla fast vid dyrkan av den ende Guden.

      Idag behöver inte judarna hålla fast vid dessa matregler, om de inte vill. De kan nämligen i stället hålla fast vid Jesus Kristus.

  2. Tack för snabbt svar, Mikael Karlendal!

    Även ditt svar är intressant att ta del av. Jag ångrar verkligen inte att jag en gång började att följa din spännande blogg.

    Men nu väcks det nya frågor inom mig, vilka jag hoppas att du lika snabbt och fermt vill besvara.

    Jag har en del judiska ”vänner”. Kan jag alltså säga till dem, att det är fritt fram för dem numera, om de vill och känner för det, att börja äta skaldjur och griskött?

    Kan de alltså bli kvar i den judiska gemenskapen, ifall de tar det steget?

    Eller måste de i så fall först konvertera till kristendomen, oavsett om de innerst inne önskar byta från den judiska religionen till den kristna dito eller inte?

    Det vill säga: Tror du, Mikael Karlendal, att Gud kräver, att de först konverterar till kristendomen, om de önskar att börja äta skaldjur och griskött? Eller kan de stanna kvar i judendomen med Guds tillåtelse? Mycket torde väl bero på vad Guds syfte med att ha ett utvalt folk egentligen är?

    Jag är inte säker på att jag förstår ditt resonemang fullt ut.

    Menar du månne att Gud absolut inte kan tillåta att de förblir judar ( = Guds utvalda folk med judisk religionstillhörighet med de för denna religion tillhörande generella och mer specifika kraven) i den mån de övergår till att äta även ”hednisk mat”?

    Eller är det numera, enligt dig, helt OK för Gud, att den jude som vill äta skaldjur eller griskött får fortsätta att tillhöra det av Gud speciellt utvalda folket utan att samtidigt behöva konvertera till kristendomen, på det att Gud ska kunna fortsätta att finna behag i honom eller henne?

    Eller annorlunda formulerat: Är enda chansen för en jude, som vill fortsätta att kunna få räkna sig som medlem i ”klubben” Guds utvalda folk, att – för att så att säga kvalificera sig för (fortsatt) medlemskap i denna illustra ”klubb” – även framdeles tvingas avstå från att äta skaldjur eller griskött? Dvs gäller det kravet för alltid för just en jude eller har det omvandlats till ett tidsbegränsat krav, som numera har spelat ut sin roll med tanke på att kristendomen är så oerhört mycket större än judendomen i dagsläget?

    För visst är väl judarnas Gud (i Gamla Testamentet i vår kristna Bibel) samma gudom som de kristnas Gud (i det Nya Testamentet i vår kristna Bibel)? Varför vill Han då fortsätta att särbehandla just judarna (och tvinga dem att fortsätta följa alla de mosaiska födolagarna)?

    Vad tror du om detta? Vad vet du om detta?

    MVH // Buster Bullskit

    1. Ur kristen synvinkel – och det är ju ur den jag talar – så bör alla judar erkänna att Jesus är Messias och Guds son. Om de gör det och således blir kristna, så kan jag inte säga att de måste följa gamla judiska matregler. Men jag kan inte heller säga att de inte får det. Den judiska kristna församlingen i Jerusalem i Apostlagärningarna fortsatte att leva enligt alla judiska regler och traditioner fast de trodde på Jesus. Men jag tror inte att de måste det. Paulus verkar ha intagit en mer liberal attityd i förhållande till judiska matregler och liknande, än de i Jerusalem.

      När det gäller judar som inte tror på Jesus och följer honom, så har jag inga synpunkter.

      Jag tror att en som har tänkt mycket på dessa frågor och som har genomtänkta och väl grundade svar är Dr Michael Brown:

      https://askdrbrown.org

      Jag rekommenderar att du kollar vad Brown skriver. Han är genomtänkt.

  3. Å, jag tackar! Inte minst för ditt avslutande länktips.

    Kan det vara denna artikel du har haft i åtanke: https://askdrbrown.org/library/are-jews-who-believe-jesus-still-jews ?

    Eller du menade att jag skulle söka efter ännu fler artiklar på Ask Dr. Brown-sajten, vilka kan tänkas ha större eller mindre bäring på det som du och jag har diskuterat nu i kväll?

    Avslutningsvis vill jag tacka dig för det sätt du har behandlat mig på. Sanningen är att jag normalt sett inte brukar bli så här artigt bemött som jag har blivit av dig, Mikael Karlendal. Inte sällan brukar jag få mina kommentarer raderade och jag själv bli bannlyst. Så ditt trevliga bemötande kommer jag inte att glömma i första taget.

    Det enda jag finner lite konstigt är, att mina kommentarer först måste godkännas av dig, innan de kan hamna i kommentarsfältet? Innebär det, att jag ska utgå ifrån, att du hyser en viss misstro mot mig (kanske för att jag skriver under pseudonymen Buster Bullskit)?

    Alltnog, ha en trevlig avslutning på den här söndagskvällen!

    MVH // Din tillgivne Buster Bullskit

    1. Roligt att du känner dig väl bemött.

      Jag har det systemet för närvarande att alla kommentarer från alla alltid hamnar i moderationskö. Utan undantag. Jag införde det för ett par år sedan, då jag tyckte det blev lite väl vildvuxet ett tag, och då jag tröttnade på att utsätta vissa för moderationskö och andra inte. Och sen fundera på om det ska gälla för alltid eller för en tid. Det blev enklare på det här sättet. Men om jag ändrar det i framtiden är svårt att säga.

      När det gäller Brown, så tänkte jag att du rent allmänt kan söka efter vad han skrivit eller sagt (Youtube) i ämnet. Han har skrivit mycket om det hela.

      Ha en trevlig kväll du också!

  4. Kanske respektlöst att bloggkommentera på långfredagen – men jag har uppfattat det att långfredagen inte är lika mycket helgdag hos katolikerna som hos protestanterna – i alla fall jobbade man för fullt denna dag när jag pluggade i Frankrike. Vilket i så fall skulle vara logiskt, det är ju inte som jag numera läst på åtskilliga ställen att ”kristna firar påsk för att Jesus dog”.

    I vilket fall, vad jag saknar i de konservativt kristnas fasthållande vid Paulus ord är VARFÖR Gud skulle tycka att det var en avskyvärd handling. När det gäller precis alla andra regler som Gud ger i NT så är det fullkomligt glasklart varför de finns och vilken skada ett brytande mot dem medför. Men inte här.

    Men kom nu inte med lidande som kan ske ”i förlängningen” som pedofili eller beroende på hur man ställer sig i adoptionsfrågan, om barns uppväxtvillkor – för där går det sannerligen att se vad andra bibelord ”i förlängningen” lett till också. Marias idealiserade jungfrudom spär på hederstänkande och hedersmord (förekommer ju även bland kristna), att mannen är kvinnans huvud har lett till långt och svårartat kvinnoförtryck osv. Alltså, själva handlingen i sig med två vuxna frivilligt deltagande? Många uppfattade nog att Jesus upphävde regler ”som vi inte riktigt förstår nyttan med” som just den om skaldjur till exempel. På vilket sätt skadar det att äta en räka såsom en skilsmässa skadar både vuxna och barn? På samma sätt frågar sig nog många, på vilket sätt skadar en homosexuell parrelation någon? ”Uppluckrandet av moralen ” har de heterosexuella klarat alldeles utmärkt utan de homosexuella!

    Eller ska man inte fråga sig varför utan bara lyda? Men har inte just en sådan, icke förankrad tro också ställt till med mycket elände och varit direkt livsfarlig ibland?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.