Vilka var de vise männen – och är det viktigt?

Vilka var de vise männen, egentligen? Och vad var stjärnan över Betlehem? Ja, alla har väl vant sig vid de traditionella förklaringarna. Och alla sitter vi med en massa tankar om denna berättelse i Bibeln (Matteus evangelium 2:1-12), där vi faktiskt läser in saker i texten som inte står där.

Vi vet inte hur många de var – om de var tre, till exempel. Vi vet inte vad de heter. Och vi vet inte om de hade rest lång väg för att komma till Betlehem. Vi vet inte deras exakta funktion i samhället. Vi vet inget om vilket land de kom ifrån.

Vi vet inte ens om de kom ridande på kameler!

Bibeltexten säger ingenting om detta.

Och vi vet ingenting om vad den här stjärnan var. Men givetvis har det spekulerats i alla tider. Alltifrån olika övernaturliga förklaringar till helt vanliga naturliga fenomen, kometer, planeter som stått nära varann etc.

Men nu finns det en bok som kanske inte har svaret på allting, men som ändå tar itu med all legendbildning och alla fantasifulla förklaringar, och försöker gå till botten med den historiska bakgrunden till denna berättelse.

Och det märkliga är att det verkar som att de nytestamentliga exegeterna överlag inte har gjort detta tidigare. De har läst berättelsen ytligt, tolkat den traditionellt som att de vise männen är stjärntydare från Persien, läst om stjärnan, och dragit slutsatsen att berättelsen är en legend skapad för att förstärka bilden av hur viktig Jesus var för de första kristna. Case closed.

Boken heter Mystery of the Magi: The Quest to Identify the Three Wise Men, skriven av Dwight Longenecker.

Han redogör för hur den enkla texten i Matteus utvecklats till legend och mytbildning genom historien, och förklarar hur det kan ha gått till.

Men framförallt ger han med hjälp av de historiska källorna en rimlig historisk förklaring till vad berättelsen faktiskt handlar om.

Med Longeneckers förklaring ser vi tydligt, att denna berättelse inte innehåller något legendärt drag över huvud taget. Det vill säga, det som så många NT-exegeter tror sig se när de läser texten på ytan. Longenecker har givetsvis själv läst dessa exegeter och deras kommentarer, och för en dialog med dem.

Jag ska inte i förväg ta ifrån läsaren all njutning av att läsa denna fascinerande bok genom att avslöja alla detaljer, utan endast kortfattat delge några glimtar:

De var inte präster/astrologer som kom från Persien.

De var sannolikt ”visa män”/astrologer som fungerade som rådgivare i den nabateiske kungen Aretas IV:s hov i Petra. Och de kom för att betyga den nyfödde kungasonen sin respekt. Just för tillfället – vid den tid man tror att Jesus föddes – var nämligen Aretas IV i behov av att smickra in sig hos Herodes. Och stjärnan var förmodligen någon typ av astronomiskt fenomen – Longenecker diskuterar flera – som tolkades rent astrologiskt i betydelsen av att en ny judisk kungason hade fötts.

Det fanns också en utbredd uppfattning bland övriga folk i den delen av världen, att det en dag skulle födas en frälsare för världen bland judarna. Man kände till de judiska profetiorna. Man kände till bland annat Jesaja.

Alltså finns inget legendärt eller inget spektakulärt i texten. Däremot avslöjar berättelsen mycket annat intressant om Jesu samtid och de historiska omständigheterna när han föddes.

Allt detta är långt mer fascinerade att läsa om i boken än vad det låter här. Till exempel, är det spännande att läsa om just Judéens grannland Nabateerriket med sin huvudstad Petra. Det är den staden som nu ligger i Jordanien och där man spelat in en Indiana Jones-film.

Relationerna mellan Judéen och Nabateerriket var omfattande hela tiden. De var ju grannar. Till exempel, var kung Herodes mor nabateisk prinsessa och han växte upp där som barn.

Men här finns många detaljer i den politiska utvecklingen mellan länderna och i relation till omvärlden, som förklarar episoden med ”de vise männen”. Longenecker utreder detta galant.

Om man kom ”från öster” till Israel, så betyder det att man kom från det vi kalla Nordarabien. De som kom från Mesopotamien eller Persien kom från norr.

Det är också fascinerande att läsa om hur mycket judisk närvaro det har funnits i norra Arabien sedan åtminstone 500-talet f.Kr. Många bibeltexter från Gamla testamentet – hela böcker – tros faktiskt ha skrivits just här. Bland annat mycket av den så kallade Vishetslitteraturen.

Longenecker resonerar om olika kopplingar mellan bibelböcker som Daniel, Jesaja, Job och Ordspråksboken, och olika nordarabiska riken.

Det finns också en koppling till Abraham här. Stammarna i nordarabien härrörde ju sitt ursprung till Ismael och andra söner till Abraham som han fick genom bihustrun Ketura.

Boken öppnar upp för många intressanta perspektiv och tankegångar kring detta. Jag kan omöjligt i denna korta recension redogöra för alla intressant resonemang och tankegångar. Jag vill inte heller förta nöjet för den potentielle läsaren.

Jag rekommenderar boken starkt för läsning. Den är skriven för den läsande allmänheten, men håller en akademiskt väl grundad nivå.

Alla ni som läst bibelvetenskap/exegetik på universitet eller högskola och som tror att ni läst allt väsentligt som finns att veta i denna fråga – läs denna bok, så inser ni likt mig att så inte är fallet!