Nytt arbete, nya böcker, nya perspektiv – men samma kallelse

Varför kommer det inga nya blogginlägg på denna blogg? Många har undrat och jag har fått frågan några gånger via epost. Är det slut med skrivandet eller kommer han att fortsätta? Här kommer svaret.

Under hösten drabbades jag av känslan av att jag redan hade skrivit allt jag hade att säga eller hann att säga om allt som jag brukat skriva om. Den känslan har nog drabbat de flesta bloggare någon gång, och mig flera gånger sedan jag började skriva 2009.

Det är också så att jag sedan höstterminen 2015 arbetar heltid som lärare på en gymnasieskola. Jag undervisar i religionskunskap, historia och svenska som andra språk för nyanlända asylsökande. Jag är inte frikyrkopastor längre och kan därför inte som förr åtminstone delvis se bloggandet som en del av mitt arbete.

Förut kunde jag ju se mitt bloggande och artikelskrivande som ett uttryck för min pastorala omsorg om församlingen/kyrkan i Sverige. Som avlönad pastor kunde jag se det som ett herdeansvar att vaka över den sunda läran och varna för villolära, i enlighet med den modell för herdeskap som till exempel Paulus lägger fram i exempelvis talet till de äldste i församlingen i Efesos (Apg 20:17-37). Liknande tankegångar förs fram med stark betoning  i Timotheosbreven och Titusbrevet.

Så här säger Paulus,

”Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod. Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida.” (Apg 20:28-30)

Eftersom det ingår i det nytestamentliga begreppet ”herde”/pastor att vaka över hjorden/församlingen och skydda den mot villoläror och villolärare, så kan man ju därmed säga att teologiskt skrivande av det slag jag sysslat med tidigare, i egenskap av först pingstpastor och sedan EFS-predikant, var och är en central del av jobbet.

Om man sedan betänker att alla som tror på evangelium om Jesus Kristus och är döpta och sedan inte avfallit från tron och lämnat allt vad kyrka eller församling heter, rent faktiskt tillhör kyrkan på något sätt – och detta sagt ur både protestantisk och katolsk mening – då angår allt vad som händer i kristenheten i stort även mig. Det vill säga, även om jag är avlönad som till exempel pingstpastor i en småstad i södra Sverige, så angår allt som händer i svensk kristenhet mig i någon mån. Hittar man på dumheter i Stockholm eller Göteborg, så angår det mig i allra högsta grad. Även om det händer i andra samfund. För vi sägs ju tillhöra samma ”Guds församling”.

I det ljuset har jag tyckt att det var en ganska rimlig och sund sak att utöva en del av detta pastorala uppdrag genom en blogg. Genom att skriva argumenterande och debatterande texter där jag tagit upp kontroversiella frågor och har jag försvarat den sunda kristna läran.

Alla mina medpastorer var förstås inte lika förtjusta i den idén. Deras bild av vad en pastor ska vara, var till vissa delar ganska annorlunda än min. Vikten av att vaka över hjorden gentemot ”vargar” (Apg 20:29f) var för dem något okänt och främmande.

Men det jobbigaste för många var nog att jag skrev om kontroversiella frågor och tog ställning och vid behov strid i dessa frågor. I vår tid i Sverige har begreppet ”herde” eller ”pastor” oftast reducerats till att betyda predikande själavårdare eller verksamhetsledare. Och som sådan ska man tydligen till varje pris undvika konflikt. Inte göra någon arg, ledsen, upprörd.

Nytt arbete, andra sorters människor – andra böcker

Men nu arbetar jag som lärare i en kommunal skola och kan därför inte blogga å arbetets vägnar.

Mitt jobb som lärare innebär dock att jag numera läser förhållandevis fler böcker i historia och religionsvetenskap, än vad jag förut gjorde.

På samma sätt som när jag förr läste mycket bibelexegetisk litteratur för att förbereda predikningar, så måste jag nu läsa böcker om historia, olika världsreligioner och idéhistoria.

Och jag möter ju andra människor i mitt dagliga arbete nu, vilket i sig leder till nya reflektioner. Mina elever är till 90 % muslimer, till 90 % unga män i vapenför ålder, till 95 % från Mellanöstern, Nordafrika eller Iran och Afghanistan.

Detta leder av naturliga skäl till fler reflektioner över fler saker som jag förut inte ägnade lika mycket tanke åt. Och det har ju också hänt en del i Sverige och i världen sedan jag slutade som pastor.

Från pingstpastor till katolsk lekman – från hemmavan till novis

En annan sak som förändrat läget för mig hör ihop med detta att jag slutade som pastor. Och det är ju självklart det att jag blivit katolik.

Jag är uppvuxen inom pingströrelsen. Jag har varit personligt bekännande kristen i nästan hela mitt liv, sedan åtminstone nio års ålder. Jag började läsa teologisk och exegetisk litteratur i tonåren, och fortsatte sedan med det på universitet. Jag upptäckte under min tonårstid den evangelikala och främst reformerta teologin från den engelskspråkiga världen, och såsom pingstförsamlingen United i Malmö nu har upptäckt den lutherska teologin och hittat en ny identitet och nu ska bli en EFS-församling, så blev det evangelikala och reformerta min nya identitet i tonåren.

Dock grundade jag aldrig en egen reformert församling. Jag är inte den där entreprenörstypen. Utan jag verkade i de sammanhang som finns. Och först blev det pingströrelsen och sedan lågkyrkliga och lite reformert anstrukna EFS.

Under denna tid kunde jag dock blogga som något av en ”expert”. Jag var ju född och uppvuxen i det, hade läst ”rätt teologi” sedan barnsben etc. Med mer relevant akademisk utbildning än de flesta pingstpastorer, kunde jag skriva om olika saker utifrån ett hyfsat kunnigt perspektiv.

Nu däremot när jag är katolik och katolsk lekman därtill, har jag plötsligt hamnat i den situationen att jag inte har det från barnsben. Jag har i detta perspektiv inte läst ”rätt litteratur” eller ”rätt teologi” från barnsben. Jag är inte ”expert” i det katolska i den mening som jag var ”expert” och hemmavan i det gamla. Jag är nybörjare i allt som har med liturgi, olika seder och bruk – allt som är självklarheter för den som är uppvuxen i det. Från att ha alla associationer klara vid uttryck som ”räck upp din hand”, ”du som är här för första gången” etc, så är jag nu helt enkelt novis.

Och jag kan inte den kanoniska lagen på mina fem fingrar! Ej heller har jag läst katolska mystiker och jag har ännu aldrig varit på en retreat.

Sondering av terrängen

Det har gjort att jag har tagit ett litet steg tillbaka och begrundar läget – för en stund. Jag vill sondera terrängen lite, om jag får uttrycka mig enkelt. Jag vill liksom fundera lite över vilken sorts bloggare och skribent jag vill vara framöver. Jag har till exempel redan bestämt att jag inte kommer att skriva och debattera om kanonisk lag eller om katolsk mystik. Det är inte mina områden och kommer aldrig att bli.

Men däremot har jag en viss känsla av att jag i framtiden kan tänkas återkomma i en eller annan form i en sorts vaka-mot-vargar-funktion.

Om den katolska är sann, vilket ju jag tror, så gäller ju faktiskt Paulus ord som jag citerade här ovan om ”farliga vargar” och ”ur era egna led…” den katolska kyrkan på Nya testamentets tid, likväl som i vår egen tid. Den måste ju rent logiskt gälla alla kristna på hans tid likväl som alla kristna efter hans tid.

Om detta bibelord var rätt och handlade om alla kristna i frikyrkliga och svenskkyrkliga sammanhang när jag var pingstpastor, så gäller den ju lika mycket nu i mitt nya katolska sammanhang, nu när jag är katolik, som förut i mitt frikyrkliga sammanhang som frikyrklig.

Kallelsen att försvara evangeliet gäller ju mig som kristen människa. Den är inte beroende av i vilket kristet sammanhang jag befinner mig.

Katolska kristna behöver lika mycket som alla andra god bibelundervisning och undervisning i den kristna läran –  det är sånt som katoliker kallar katekesundervisning.

De som är födda katoliker är naturligtvis mer hemmastadda i allt som man på engelska kallar ”smells and bells”, än vad vi nyblivna katoliker är. De kan liturgin utantill, de kan helgdagarna och helgonen, de kan alla sederna och bruken. Det är sådant som de sett och hört och tagit in genom alla fem sinnen sedan barnsben.

Men den katolska läran är dock inte lika genetiskt betingad. De som är födda katoliker har hört bibeltexter i myckenhet genom själva liturgin, men de har nog inte hört så där väldigt mycket av utläggning av texterna eller av läran, förutom när de var barn och fick den sedvanliga fostran och sedermera konfirmationsundervisningen.

Många är katoliker för att de är polacker eller kroater eller filippinare. Det är en del av nationaliteten. Men man går ju inte ut och missionerar för att göra andra till polacker eller kroater. Och man lär sig inte att argumentera för tron eller att försvara den, för man är ju född polack.

Så, visst finns det områden för verksamhet.

Och alla de frestelser som drabbar vanliga människor, frikyrkliga och svenskkyrkliga, drabbar också katoliker. Så… på det sättet har inget ändrats.

Men sedan har vi ju det där med anställningen och innehållet i det nya jobbet.

Nya perspektiv utifrån nya utgångspunkter

Att läsa historia och religion har alltid varit mina intressen. Och detta med att bli katolik har på ett förunderligt sätt för mig vävt samman alla min intressen i en större helhet. Och sedan jag blev katolik har jag kommit att reflektera över vårt västliga samhälle på ett helt annat sätt än vad jag gjorde tidigare. Eller kanske snarare på ett vidare och djupare sätt.

Jag påstår inte att det blir så för alla nyblivna katoliker eller att man inte skulle kunna reflektera så i egenskap av frikyrklig protestant. Men det blev så för mig. Jag har fått delvis nya perspektiv, nya utgångspunkter. Jag kan se på min tillvaro som kristen människa och svensk medborgare boende i Sverige ur ett delvis annat perspektiv.

Det leder till att jag tror att jag kommer att fortsätta att vara en skribent och bloggare som tar upp de kontroversiella frågorna. Men kanske delvis nya frågor, andra frågor än vad jag tog upp förut. Men många frågor är desamma.

Det är alltid aktuellt att försvara den kristna trons sanning, att vi tror på en treenig Gud, att vi tror på inkarnationen, på Jesus död och uppståndelse – på hela den klassiska kristna läran.

Det är alltid aktuellt att försvara den klassiska kristna synen på äktenskapet och relationen mellan man och kvinna. Något annat än det är det inte tal om.

Men det är också intressant att mer ta upp frågan om hur vårt samhälle blivit som det blivit. Hur har västvärlden vuxit fram och formats ur de judiskt-kristna rötterna. Vad är sekulariseringen och hur har den påverkat? Vad är det för tomrum som uppstått i vår kultur på grund av sekulariseringen och med vad kommer det tomrummet att fyllas, om vi inte kan återevangelisera vår del av världen.

Hur kan en västerländsk kultur som förkastat och försökt rensa ut sina kristna rötter, som dekonstruerat och relativiserat allt som vår civilisation byggts upp på, kunna klara av den stora invandring av muslimska folkgrupper från andra kontinenter och civilisationer? Hur klarar man det med det andliga tomrum och dåliga självkänsla och dåliga samvete gentemot den egna historien som man har i västvärlden, och särskilt i Europa och Sverige?

Kommer det att bli så att islam tar över Europa, därför att den intellektuella och den politiska eliten i vår del av världen helt enkelt har urholkat det som är det andliga hjärtat i vår civilisation – kristendomen?

Det finns här många frågor och många aspekter att behandla.

Jag ser här framför mig många saker att ta upp. Utöver klassiska frågor om den kristna läran och bibeltolkningar.

Utöver det jag oftast brukat ta upp i rena lärofrågor och bibeltolkning, tänker jag på sådant som jag redan delvis har skrivit om, som exempelvis

Nio viktiga fakta som kommer att förändra din syn på korstågen

Var verkligen det muslimska Spanien en tid av tolerans och fredlig samexistens? – del 1

Var verkligen det muslimska Spanien en tid av tolerans och fredlig samexistens? – del 2

 

Jag läser mycket böcker just nu. Jag reorienterar mig lite grann utifrån min nya position som katolsk lekman och icke del av det prästerliga ståndet.

Mitt nya arbete gör att jag läser lite mer av annan litteratur än när jag var pastor. Men jag rör mig inom mina intresseområden. Jag rör mig inom apologetiken.

Så, sammanfattningsvis, har jag ett starkt intresse av att skriva och debattera. Jag har bara tagit mig lite tid för reflektion och läsning av böcker.

En fråga som man kan fundera över är dock: Vad gör man med allt jag skrivit tidigare på bloggen? Den spänner ju över en tid då jag var reformert pingstpastor, lite snudd på arminiansk pingstpastor, slutat som pingstpastor och blev ”barndöpare”, blev EFS- och Equmeniapastor, vandrade mot Rom och simmade sedan över Tibern, och sedan en liten tid efteråt. Ska jag behålla allt jag skrivit på bloggen eller ska jag bara behålla ett urval av de bästa texterna? Eller ska jag rensa bort allt som är före den prokatolska perioden? Ska jag behålla det som det är eller ska jag rensa bort de frikyrkliga texterna från tiden då jag var övertyga icke-katolik?

På återseende!

Uppdatering den 7 maj 2022

Sedan detta skrevs har jag lämnat den katolska kyrkan och blivit protestant igen. Men jag jobbar fortfarande som lärare i historia och religion. Läs mer här: Var jag står och vart jag går.

5 reaktioner på ”Nytt arbete, nya böcker, nya perspektiv – men samma kallelse”

  1. Magnus Persson har i sin bok, KRISTI KYRKA, många intressanta reflektioner ang. reformationen och det som var reformatorernas verkliga syften och längtan. Persson skriver:

    ”Reformatorerna började alltså inte om från början och ville inte bryta sig ur kyrkans tradition; de ville återupprätta det genuint evangeliska i traditionen. Därför behöll de i stor grad kyrkorummets utformning, liturgin, mässan, korstecken, kyrkliga ordningar, ja, allt som befordrar evangeliets förkunnelse, eller åtminstone inte skymmer evangeliet. I vår svenska katolikskräck har vi tyvärr förlorat flera omistliga delar av kyrkans arv genom att negligera kyrkans katolicitet.” SLUT CITAT

    (sid 34 i boken KRISTI KYRKA)

    Med vänlig hälsning
    Berndt Isaksson
    Equmeniapastor

  2. Den här kommentaren skulle jag skrivit under inlägget ”Libris förlagschef vill ändra den kristna läran” (men det gick inte att kommentera där längre):

    Jag läste nyss SvD-artikeln ”Förlagen: bara ”godkända” böcker får stöd av staten” Och det fick mig att fundera över om orsaken till att Libris ger ut dessa böcker har att göra med det som står i den artikeln (= en önskan att hålla sig väl med staten för att få ekonomiskt stöd). Citat ur artikeln:

    ”Kulturrådet skriver att det har i uppdrag att driva på frågor om jämställdhet, hbtq, mångfald…i praktiken så innebär det att pengar slussas till böcker, verksamheter och utställningar som har kodorden feminism, jämställdhet, hbtq och minoriteter”.

  3. Instämmer i att du inte ska rensa din blogg. Det finns så många värdefulla bloggposter i den. Ser fram emot nya sådana också.

    Med vänlig hälsning

    Berndt Isaksson
    Equmeniapastor

  4. Bara en kort kommentar: ”Rensa” inte – din blogg har stort dokumentariskt värde! Läsaren – och kanske forskaren – får ju följa en s.k. ”resa”. (Lika med t.ex. Leo Holtters blogg). Det är intressant i sej!

  5. Så roligt att du är tillbaka. Det ska bli såväl roligt, intressant som tankeväckande att följa ditt fortsatta skrivande.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.