Europa, islam och aposteln Jakob

I dessa dagar av terrorism som begås i islams namn, av människor som drömmer om ett nytt muslimskt kalifat och hela världens underkastelse under islam, finns det anledning att påminna oss om vår gemensamma västerländska, kristna historia.

Som jag tidigare skrivit om här och här, så erövrades Spanien under 700-talet av muslimska erövrare – de så kallade morerna. Dessa upprättade ett kalifat i Spanien, med allt vad det innebar. Spanien var på väg att gå samma öde till mötes som hela det forna kristna Mellanöstern och Nordafrika. Den muslimska erövringsvågen stoppades i centrala Frankrike år 732 vid slaget i Poitiers, då Karl Martell och hans frankiska trupper besegrade en muslimsk armé.

I Spanien lyckades dock de kristna behålla sin frihet längst upp i norr och i nordväst. Här hämtade de inspiration från vad de menade var deras kristna ursprung. Enligt en tradition var det aposteln Jakob som först predikade evangelium i Spanien. Dock under en kort tid, för sedan kom han tillbaka till Judéen där han ju blev avrättad av kung Herodes enligt Apostlagärningarna 12:2. Enligt en legend ska hans kvarlevor efter hans död ha förts tillbaka till Spanien och begravts där, i Santiago de Compostela. (Santiago är det spanska ordet för Sankt Jakob).

Det finns en annan legend om Jakob som handlar om hur han ska ha uppenbarat sig vid det mytiska slaget vid Clavijo i mitten på 800-talet mellan den spanske kungen Ramiro I av Asturien och en muslimsk armé. Sankt Jakob ska ha visat sig sittande på en vit häst och med ett vitt banér och ha hjälpt de kristna att vinna slaget. De dödade 5000 fiendesoldater i slaget och Jakob blev därefter känd som Santiago Matamoros, ”Den helige Jakob, dödaren av morer”.

Myt eller inte, så har detta och annat liknande inspirerat spanjorerna att sedan den tiden och framåt att kämpa för att återerövra och befria Spanien från morerna, en återerövring som fullbordades först år 1492. Den kamp som de europeiska folken haft mot de muslimska väldena, är ju inte en renodlad idéernas kamp, utan en högst reell kamp på liv och död mot en fiendemakt som vill erövra ens land och förslava det.

Och människor i de kristna länderna i Europa har hämtat inspiration ifrån denna helgonlegend och liknande under alla de århundraden då länderna i Europa var fattiga och svaga och stod under hotet att bli erövrade och slukade av det muslimska kalifatet, vare sig det leddes av araber som på 600-talet till 900-talet, eller av av turkar som på 1000-talet och fram till 1800-talet.

Från 600-talets mitt, då islam började expandera genom jihaderövringskrig – och fram till 1700-talet, var de islamiska väldena militärt starkare än de splittrade europeiska kristna länderna. Och det fanns under hela denna tid en risk att bli erövrade och islamiserade.

Vi kan här minnas de militära slag då européerna med nöd och näppe klarade sig och lyckades behålla sin frihet, som till exempel slaget vid Lepanto 1571 då den osmanska flottan besegrades och erövringshotet via Medelhavet därmed för stunden var avvärjt, eller slaget vid Wien 1683 då det osmanska försöket att erövra den kejserliga huvudstaden Wien och därmed öppna dörren till resten av Europa för den osmanska erövringen stoppades. Det osmanska väldet – det turkiska muslimska väldet – behärskade i stort sett hela Balkanhalvön ända fram till efter försöket att inta Wien 1683. Därefter började de successivt förlora greppet om Europa.

Santiago de Compostela är och har varit en av Europas största och viktigaste pilgrimsmål ända sedan tidig medeltid. En del säger att den europeiska identiteten har formats av dessa pilgrimsfärder, känslan av att vi européer med vår kristna civilisation i väst hör ihop.

Europas känsla av samhörighet – känslan av att vi mitt i all olikhet och mitt i alla skillnader och krig som varit mellan oss – är en produkt av att vi alla har ett gemensamt kristet ursprung. Vi är formade av den Katolska kyrkan från fornkyrkans tid och framåt.

När det gamla Romarriket under slutet av antiken på allvar började knaka i fogarna, när man inte längre kunde stå emot de så kallade folkvandringarna på 400-talet och var tvingade att ge upp gränserna och släppa in de olika folken som kom vandrande österifrån, när den romerska kejsarmakten i västra Europa upphörde att fungera och finnas till – den siste västromerske kejsaren dog år 476 – då var det kyrkan i Rom med påven i ledningen som var den enda fungerande sammanhållande länken.

Och det är under hotet av den totala erövringen från islam som denna identitet utmejslats. Legender sådana som den om Santiago Matamoros har bidragit till att inspirera oss till att kämpa för vår frihet och vår kristna identitet.

Jag ska inte här försöka sammanfatta hela den europeiska historien. Men givetvis blev bilden något mer splittrad i och med den så kallade Reformationen på 1500-talet. Och ännu mer så efter Upplysningstiden och den framväxande nationalismen som följde därefter.

Men trots allt detta, så har vi européer en känsla av att vi är en civilisation som hör ihop och det härrör sig ur att vi alla en gång har tillhört samma kristna civilisation –  detta oavsett hur ”genomkristen” denna nu var. Den europeiska identiteten bygger även dag på detta kristna ursprung, fast nu formad i sekulariserad opposition till detta. Även den rent sekulariserade svensken eller tysken eller spanjoren är formad och definierad i sekulär opposition till just kristendomen – inte till någon annan religion. Men tar man bort kristendomen, vad finns det då kvar av självdefinitionen?

Frågan är om Europa utan den kristna grunden, med kapade rottrådar till det som en gång byggde upp och formade oss, har en framtid. I dag är det inte många som minns Santiago Matamoros, även om många känner till att man kan gå på pilgrimsfärd till Santiago de Compostela. Men varför inte återuppliva minnena från förr och låta oss inspireras inför framtiden.

Detta betyder ju inte att inte fredliga muslimer skulle kunna vara en del av våra länder – särskilt inte om de är liberala och/eller liberalteologiska i förhållande till sin egen religion och på så sätt anpassar sig till våra västerländska humanistiska och i relation till kristendomen uppkomna värderingar. Men det man kallar islamism, och västerländsk demokrati och samhällssystem, låter sig knappast förenas.

Och med detta vill jag inte heller mana till krig i kristendomens namn eller till ”korståg”. Men som kristen tror jag ju att överheten i ett land har rätten att använda att använda det våld som nöden kräver för att försvara sitt folk och land från yttre och inre fiender. De senaste terroristdåden understryker detta. Och jag tror att vi måste ta den allvarsamma situation vi befinner oss i på långt större allvar.

Men med skrivandet om denna gemensamma kristna historia, vill jag påminna oss om vad som en gång format oss, och samtidigt väcka en fundering om vad som blir kvar av vår identitet om vi kapar rötterna till detta arv.

Läs gärna denna intressanta artikel om Santiago Matamoros: Europe, Islam, and Saint James the Moorslayer

3 reaktioner till “Europa, islam och aposteln Jakob”

  1. I en annan blogg är det en viss Michael Häggqvist som i kommentarsfältet skriver:

    ”Om katoliker inte är kristna så är det dags att sluta säga att kristna blir förföljda av muslimer då det mest är katoliker och ortodoxa som blir det i mellanöstern….”

    Berndt Isaksson
    Equmeniapastor

  2. Ett citat ur Melanie Phillips bok ”Londonistan” (från 2006):

    ”Muslims denounce any resistance to the imposition of an Islamic perspective as ”Islamophobia”. Britain has been unable to counter such intimidation because it has already sold the pass to other ”victim” groups. It has allowed itself to be taken hostage to militant gays, feminists…

    This has led to the extraordinary phenomenon of radical Islam – which denies female equality and preaches death to gays – marching under the banner of human rights. The self-styled progressives on the British left, for whom human rights have replaced Christianity as the religion for a godless society, have formed a jawdropping axis with militant, fundamentalist Islamism. These two revolutionary camps have put their very sizeable differences to one side so that each can use the other to advance their goal, which is the destruction of Western society and its foundations.”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.