Hur snabbt blev den tidiga kyrkan katolsk?

Hur snabbt blev den tidiga kyrkan katolsk? Frågan är formulerad som en protestant skulle ställa den. För mig som katolik är det självklart utifrån historiska skäl att kyrkan alltid har varit katolsk. Med tiden har olika splittrarkyrkor brutit sig ur, och den största splittringen ägde rum på 1500-talet i och med den protestantiska reformationen. Men alla dessa splittringar har varit just splittringar från den Katolska kyrkan.

I protestantisk historieskrivning och självuppfattning är det däremot ofta så att man menar att den allra tidigaste kyrkan, den som Jesus grundade, var en mer ren och ädel kyrka, men som med tiden stelnade och förföll och så blev den avfallna Romerskt-katolska kyrkan.

Är man riktigt pingstvän eller pingstkarismatiker, så tänker man sig också att den äldsta nytestamentliga församlingen var en äkta friförsamlingsrörelse med självständiga lokalförsamlingar och ett karismatiskt ledarskap.

Men när skedde då avfallet? När slutade den första församlingen följa den goda protestantiska urbilden? När blev kyrkan ”katolsk”?

Här följer några punkter att fundera över. Tanken med detta inlägg är inte att gå in på djupet om någonting, utan bara att nämna och räkna upp några intressanta punkter. Tanken är att det ska uppväcka en vilja till reflektion och fördjupning. Jag har säkert missat några punkter som också kunde ha varit med. Men detta borde väcka viss fundering.

Man kan fundera vid denna genomläsning. Vad är mest sannolikt av två alternativ: 1) att den tidiga rena urförsamlingen snabbt förföll och blev katolsk, för att sedan återuppväckas först vid 1500-talet, eller 2) att dessa punkter inte representerar ett förfall, utan i stället avslöjar vad kyrkan alltid varit?

Jag vill också säga, att lutheraner och frikyrkliga här kan ha lite olika ståndpunkter om dessa olika punkter.

Jesus och apostlarna

Jesus dog och uppstod år 33 e.Kr.

Den siste av de tolv apostlarna, Johannes, dog någon gång på 90-talet. Och då var det vi kallar Nya testamentets tid slut. Alla kristna tror att tiden för gudomlig uppenbarelse av den kristna läran därmed var slut. Och därmed skrevs inte heller någon ytterligare nytestamentlig bok som ska in i kanon. Jag bortser här av tids- och utrymmeskäl från somliga exegeter spekulationer som så kallade pseudepigrafer i Bibeln och den diskussion som har med det att göra.

90-talet – apostolisk succession

Ungefär samtidigt med aposteln Johannes sista tid i livet – alltså på 90-talet e.Kr. – skriver en biskop från Rom ett brev till församlingen i Korinth och förmanar dem på olika sätt. I detta brev talar han om vikten av det vi kallar apostolisk succession. Det är att de som ska vara kyrkans ledare, har fått sin myndighet att vara det i rakt nedstigande led från apostlarna. Apostlarna tillsatte män i ledande position, som i tur tillsatte andra i ledande position, och så vidare.

90-talet – Herrens måltid är ett offer

Vid ungefär samma tid – alltså 90-talet – skrivs en bok som kallas De tolv apostlarnas lära eller Didache. I denna bok kallas Herrens måltid eller eukaristin för ett offer. Och det hänvisas till en bibeltext i Malaki 1:11, där det står om att det ska frambäras rena offer till Herren bland alla folken.

Runt år 110 – brödet och vinet är bokstavligen Kristi kropp och blod, kyrkan ska ledas av biskopar

Runt år 110 skriver en biskop från Antiokia ett antal brev i vilka han dels talar om att brödet och vinet i Herrens måltid – eukaristin – bokstavligen är Kristi kropp och blod, och att de som förnekar detta är villolärare. Dels talar han om vikten av att hålla sig till biskopen och att ingenting får ske i kyrkan som inte är i samhörighet med biskopen. Det är på olika sätt ett mycket tydligt episkopalt ledarskap för kyrkan som här framhävs.

Runt år 150 – dopet i vatten föder på nytt och verkar syndernas förlåtelse

Från 150-talet och framåt ser vi tydligt hos mer än en författare att dopet i sig föder människan på nytt och förmedlar syndernas förlåtelse.

Strax efter 155 – vördande av reliker

I en skrift från runt 155 och framåt några år, får tydligt beskrivet för oss hur de kristna noga tar hand om benen/relikerna från en kristen martyr och vördar dem.

Runt 160 – Maria är den nya Eva

Från runt 160 har vi för första gången belagt att man talar om Maria som den nya Eva, med allt vad det innebär för vördnaden av Maria, Herrens mor.

Runt 180 – biskopen i Rom har en särskilt framträdande roll

Runt år 180 talas det tydligt om biskopen av Rom och den särskilda framträdande roll som denne hade och betydelsen av att foga sig efter honom.

200 – latinska termer som motsvarar treenighet, person och substans används för att tala om Gud

Runt år 200 har vi belagt att man talar om Gud med termerna treenighet, person och substans. Alltså termer som kommit att få en stor betydelse senare i kyrkans historia för hur vi ska tänka om Gud.

Slutet av 200-talet – första skriftliga beläggen för böner till Maria

Från någon gång i slutet av 200-talet, innan kyrkan blev en tillåten religion, har vi ett första skriftligt belägg för böner direkt riktade till Maria, och att Maria kalla Guds moder.

325 och 381 – två allmänna koncilier på vilka treenighetsläran formuleras och slås fast som den rätta läran

Dessa årtal betecknar koncilierna i Nicea respektive Konstantinopel. Och det är vid dessa koncilier – med mycket diskussion och strid mellan och omkring – som treenighetsläran slås fast som den sanna och rätta kristna läran. Det är vid dessa två koncilier som den nicenska trosbekännelsen får sin form –  den som används ännu idag i de historisk kyrkorna och samfunden.

Slutet av 300-talet – Nya testamentets kanon är fastslagen

Biskop Athanasios skriver år 367 i ett påskbrev om vilka skrifter som är att räkna som heliga. Han räknar här upp exakt de 27 vi har i vårt Nya testamente. Dessa 27 fastslås senare på 300-talet av några regionala kyrkomöten i väst som en slutlig kanon, och det bekräftas av dåvarande påvar i Rom.

Frågor
  1. Om dessa punkter inte visar att kyrkan alltid varit katolsk, hur ska man då förklara att kyrkan så snabbt blev katolsk?
  2. Hur kommer det sig att saker som  – eukaristin som ett offer, brödet och vinet som bokstavligen Kristi kropp och blod, att kyrkan ska styras av biskopar, att biskopen av Rom har en extra framträdande position, att dopet föder på nytt, bön till Maria, vördande av reliker – hur kommer det sig att allt detta finns i kyrkan innan treenighetsläran och Nya testamentets kanon är färdiga?
  3. Varför tror de frikyrkliga på treenighetsläran och NT:s kanon, men inte på allt det andra som fanns redan innan i kyrkans historia.

11 reaktioner till “Hur snabbt blev den tidiga kyrkan katolsk?”

  1. Didaché kallar inte måltiden för ett offer. Dessutom följer denna tacksägelsemåltid inte den ordning som var då Jesus och lärjungarna åt påskmåltiden. Där tog Jesus först brödet och sedan vinet. Den måltid som Didaché berättar om har inget att göra med det katolska mässoffret. Det är så här det går till när katolsk teologi söker stöd för sina villoläror i Skriften. Jesu död nämns överhuvud taget inte i texten i Didaché.
    Så är det min vän.

    Kapitel 9

    1. Och beträffande tacksägelsemåltiden – tacka Gud på detta sätt.

    2. Först beträffande kalken:

    Vi tackar dig, vår Far, för din son Davids heliga vinstock, som du gjorde känd för oss genom din son Jesus. Din är härligheten, för alltid.
    3. Sedan beträffande det brutna brödet:

    Vi tackar dig, vår Far, för livet och kunskapen som du gjorde känd för oss genom din son Jesus. Din är härligheten, för alltid.
    4. Liksom detta brutna bröd, som var spritt över bergen, samlades ihop och blev ett, må också din församling samlas från jordens ändar in i ditt rike; ty härligheten och makten är din, genom Jesus Kristus, för alltid.

    5. Men låt inte någon äta eller dricka av denna tacksägelsemåltid som inte har blivit döpt i Herrens namn. Ty sannerligen sade Herren beträffande detta: Ge inte det som är heligt till hundar.”

    1. Jag tänkte på detta citat från Didaché, kapitel 14:1-3,

      1På Herrens dag ska ni samlas, bryta bröd och hålla tacksägelsemåltid efter att först ha bekänt era felsteg så att ert offer är rent. 2Men låt inte någon som har en konflikt med ett syskon delta i ert möte förrän de har försonats, så att ert offer inte blir vanhelgat. 3Det var ju om detta Herren sa: »På varje plats och i varje tid, ge mig ett rent offer, för jag är en stor Konung, säger Herren, och mitt namn är underbart bland folken.«

      Citatet är hämtat från den översättning som finns på denna hemsida: http://didache.se

      Detta är mig veterligen första gången vi i skrift kan se att man använder sig av Malaki 1:11f (som citeras i Didache) om eukaristin. Det var säkert inte första gången, men det är första gången i skrift.

  2. Man förundras hur snabbt den judisk/messianska Jeshua-rörelsen avföll från apostolisk tro. Förklaringen är att det judiska inflytandet, som hade kunnat hejda avfallet, raderades ut genom Roms krossande av bar Kochba-upproret år 135. Då togs ingen hänsyn till om juden trodde på Jeshua eller inte. Ingen såg någon skillnad när det gäller det yttre. Avfall kan gå snabbt, på mindre än en mansålder. När de tre första kyrkomötena hållits och kristendomen blivit en previligerad religion kan man tala om en katolsk kyrka, men splittrad.

  3. Nu har jag inget emot vad du skriver och det är en intressant läsning att få dessa dogmer uppdelade på år eller perioder.

    Funderingen som slog mig är enbart denna – varför skulle det som alla dessa kyrkofäder, biskopar och lärde män som här uttalat sig nödvändigtvis vara rätt? Vad hände med alla andra varianter av läran? De hör vi inte talas om längre. Det kanske finns sådana att läsa fortfarande, men de tystas ned och tas inte upp. Vilket givetvis är logiskt om man har fastlagt läran en gång för alla. Det skulle ju lika gärna kunnat bli så att andra uttalanden av biskopar och lärda hade blivit bestående som inte alls nödvändigtvis står på tvärs med bibelordet.

    Visserligen håller jag med om att det är bra med en lära som inte ändras på stup i kvarten. Men den här katolska hållningen (numera) gör ju också att en förnyelse av kyrkan och läror blir väldigt trögrörlig. Dvs väckelser av svensk folkväckelsetyp blir praktiskt taget omöjliga inom katolska kyrkan, även om det inte är några dramatiska skillnader i läran i sig.

    Det handlar ju här om rätt många hundra år. Betänker vi läget i Sverige så hade vi som sagt en enormt stark folkväckelse för 100-150 år sedan. Pingströrelsen var världens starkaste per capita i Sverige så sent som 1950. Det uppstår nya rörelser grundat på nya tolkningar av det ena av det andra nästan varje år, det sker alltså en oerhört snabb utveckling (eller vad man ska kalla det) av läran på väldigt kort tid. Och dessa diskussioner måste ju ha pågått även på historisk tid.
    .

  4. Även om vi i dagens protestantiska led kan och ska vara kritiska till vissa läror inom Katolska kyrkan, så har vi likväl mycket att vara tacksam till den för – inte minst när man sammanfattade bibelns vittnesbörd om Gud i Treenighetsläran och i läran om vem Jesus är (Sann Gud och Sann Människa. De formulerade dogmerna fungerade under de första århundradena som en barriär mot ”jesusförnekarna”. Och den barriären är lika viktig idag mot vår tids förnekare av Jesus och vem han är.

  5. Om man vänder på frågan. Var inte katolska kyrkan förfallen på 1500-talet?

    1. Om man vänder lite på den frågan, så kan man ställa frågan: Har det någonsin funnits en period i den kristna historien, då kyrkan inte på något sätt har behövt reformeras och förnyas? Det går väl naturligtvis lite upp och ner med saker och ting under olika perioder och i olika delar av världen, men när har kyrkan varit utan behov av detta?

    1. Åjo, vi ska inte dra alla över en kam. Men de som inte gillade Paulus var säkert en hel del. Han fick som bekant utstå en del från sina landsmän. Liksom Jesus, när han pratade om eukaristin:

      ”Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?… Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom” (Joh 6:60, 66).

      Jag tror att Paulus var katolik och att kyrkan alltid varit katolsk, givetvis inte med all den utveckling som hänt under de nästan 2 000 år som gått sedan dess, men latent. Jag menar alltså att fröet till den senare utvecklingen fanns given redan i urkyrkan, och det var katolskt och inte protestantiskt.

      Sedan kan det vara så, att vi ibland när vi diskuterar saker som dessa, fastnar för mycket i ett väldigt sentida perspektiv, då vi frågar när övergick det från judendom till kristendom, när blev det en annan religion. Jag tror inte att vi ska fastna i det när vi läser NT. Men den första församlingen hade något långt mer att predika en bara en annan variant av tolkning av Mose, och de hade något att säga som för all framtid skulle ändra en hel del på hur Israels Gud skulle dyrkas. NU skulle Jesus vara med i bilden, till exempel.

      1. Mikael,
        Det är ju frågan om när skiftet från judendom till kristendom skedde som egentligen är den riktigt intressanta. Och till den frågan hör då också naturligtvis vem som genomförde det skiftet.

        En gång i tiden trodde man ju att det var Jesus, men så tror väl ingen längre. Sedan har man trott att det var Paulus och det tror väl fortfarande en och annan, men det mest sannolika var väl att det var efter Paulus som skiftet från judendom till kristendom skedde.

  6. Kyrkan var redan splittrad när Martin Luther framträdde. Den hade då varit splittrad i femhundra år. I övrigt Mikael K:tack för detta intressanta inlägg och för intressanta kommentarer till det.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.