När kyrkan börjar tänka är hon inte pacifistisk

Micael Grenholm har skrivit ett inlägg på sin blogg Hela Pingsten, i vilket han riktar viss kritik mot mig. Han menar att jag hade fel när jag i min Dagenartikel den 17 mars 2017 skrev, att den traditionella kristna förståelsen av Nya testamentets texter innebär att man bejakar att kristna kan vara soldater och poliser, och i nödfall använda även dödligt våld.

För att leda sin ståndpunkt i bevis citerar han några kyrkofäder och hänvisar till en bok han läst. Slutsatsen är att man i fornkyrkan var pacifister och att det var först från och med 400-talet som man övergick till annan uppfattning, då under påverkan av Augustinus som i sin tur skulle ha varit mer påverkad av Cicero än av tidigare kristna tänkare.

Till detta svarar jag följande:

När jag skrev om ”traditionell” kristen lära om denna fråga, så menade jag med det ordet inte ”fornkyrklig” eller ens ”för-nicensk” (det sistnämnda skulle då syfta på tiden före år 325 då kyrkomötet i Nicea hölls, på kejsar Konstantins inbjudan).

Med ”traditionell” syftar jag dels på den Katolska och de ortodoxa kyrkornas traditionella lära om detta, som man haft ända sedan Augustinus tid och fortfarande har. Dels syftade jag på de stora historiska protestantiska kyrkornas lära om detta sedan 1500-talet, det vill säga på lutherska och reformerta och anglikanska kyrkors undervisning. Jag syftade med andra ord på den stora majoriteten kristna över hela världen genom världshistorien från fornkyrkans tid fram tills idag.

Jag är medveten om att det fanns många i fornkyrkan som framför allt före Augustinus tid kring år 400 var pacifister. Men bilden är inte så entydig som Grenholm vill låta framskina. Det fanns till exempel många kristna soldater i den romerska armén alltifrån 100-talet och framåt. Och frågan är om man ens kan säga att kyrkan hade en lära om detta före Augustinus.

Den kristna kyrkan var under sina första 300 år en icke tillåten religion. Eftersom de kristna vägrade offra till kejsaren som till en gud som alla andra gjorde, utom judarna som fått dispens från det, så var den kristna tron olaglig. Om man lever i ett samhälle där den egna tron är olaglig och det allt som oftast leder till förföljelser av de kristna, så är det inte konstigt om man väljer en linje som innebär att man lever som en motkultur. Och kristna ska inte sprida sin religion med våld. Detta sammantaget leder då till att det är ganska naturligt att man hamnar i någon form av pacifism. Man är ju inte riktigt en del av samhället. Och att vara en kristen soldat i armén på denna tid och samtidigt undvika att bli tvingad till avgudadyrkan var inte så lätt. Tidvis gick det kanske, men ofta var det mycket svårt.

Så man kan kanske snarare säga att kyrkan inte hade någon lära om kristna i överhetens tjänst under de första 300 år. Det är först senare när en annan situationen och andra omständigheter gör att nya frågor väcks, som man utarbetar en sådan.

När kristendomen först blir laglig år 313 och sedan statsreligion mot slutet av 300-talet, när kejsarfamiljen själv blir kristen, då är det inte konstigt att man börjar reflektera över denna helt nya situation med de nya frågor som då har uppstått. När kyrkan och de kristna inte längre är tvingade till att vara en marginaliserad motkultur i samhällets ytterkant, tidvis förföljd, utan plötsligt kan vara en del av samhället, och till och med samhällsbärande, då uppstår nya frågor som man förut inte haft att bearbeta teologiskt. Och i den situationen har man alla de bibliska skrifterna att ta hänsyn till, inte bara Bergspredikan.

Det är i det sammanhanget man ska förstå Augustinus tankar om detta.

Och Augustinus tankar om det rättfärdiga kriget uppstod i ett historiskt sammanhang där man stred med svärd och spjut, och inte med drönare och kärnvapen. Självklart måste dessa tankar bearbetas på ett nytt sätt med tanke på moderna vapens destruktiva kapacitet. Och det kommer att leda till en utveckling av det läromässiga tänkandet kring detta. Men det kommer knappast att ändra på saker som att polismakten måste använda våld – ibland dödligt sådant – för att utföra sina uppgifter. Och det kommer knappast att innebära att man förändrar sin syn att till exempel en stat har en principiell rätt att försvara sitt eget territorium och sitt folk med dödligt våld om nöden så kräver. Men hur man ska ställa sig till kärnvapen är en annan fråga. Här är inte katoliker eniga.

Diskussionen lär fortsätta. Men att det skulle leda till en pacifism av det slag Grenholm förespråkar är inte sannolikt. Kyrkans traditionella undervisning om detta kommer säkert att utvecklas och definieras ytterligare, med tanke på den tid vi lever i, men den lär knappast leda till den pacifism som Grenholm önskar och som de katoliker han hänvisar till önskar. Det är en sak att vissa katoliker önskar ändra på undervisningen och läran, men att detta verkligen skulle förändras är en helt annan sak. Vi tror ju på både skrift och tradition. Kyrkan kan inte undervisa en sak en dagen och dess motsats den andra. Och i just detta fall lär nog  bibeltroende lutheraner och reformerta och anglikaner sannolikt att stödja oss. Även om de inte har samma fasthet vid att hålla fast vid traditionen som vi har.

15 reaktioner till “När kyrkan börjar tänka är hon inte pacifistisk”

  1. Hmm, Gud valde att låta en romersk officer vara den förste ickejuden som fick del av evangeliet och Guds Ande. Lite märkligt val kan tyckas, men Kornelius kunde vara både romersk ockupationssoldat och gudfruktig.

  2. Ja, vi har ju en annan romersk ockupationssoldat, om vilken Jesus säger att han inte i hela Israel funnit så stor tro (inte ens hos sin mor?) och som enligt ombuden hade Israels folk kärt, och ”det är han som har byggt synagogan åt oss”. Sannolikt mycket ovanliga romerska officerare, likt den som på långfredagens afton summerade: ”Så var då denne verkligen en rättfärdig man och Guds Son.” Men dock.

  3. Kyrkan är både pacifistisk och inte. Franciskaner är pacifister. De erkänner andras rätt att försvara sig med vapen men avstår själva från det.

    För en tid sedan publicerades i Katolskt magasin en text (om det var en artikel eller en intervju minns jag inte) där en amerikansk katolsk fredssträvare av något slag önskade en pacifistisk armé av, vad jag förstod, franciskanskt snitt mot IS. Enär jag verkligen avskyr våld tilltalas jag av tanken, men samtidigt har jag en familj att ta hand om. Vilken rätt har jag att när en beväpnad fiende står på min tröskel låta honom ha ihjäl mig och sedan komma in och döda min familj? Är inte det att offra andra människors liv på min pacifistiska övertygelses altare? Är det inte mitt av Gud givna uppdrag att beskydda mina barn? Är ens mitt eget liv mitt att ge upp när min familj behöver mig? Ett av de starkaste katolska argumenten mot ”dödshjälp” och självmord är i min mening just att våra liv inte tillhör bara oss utan ett helt sammanhang. Först och främst våra närmaste, men också samhället i stort.

    Jag kan alltså inte vara pacifist. Då vore jag en dålig hustru och en dålig mor. Franciskaner har avgett löften och vet att andra franciskaner har gjort detsamma. De kan stå vid tröskeln till sina kommuniteter och låta bli att ta till vapen. Deras uppdrag är innte detsamma som mitt.

    (Den amerikanske katoliken som ivrade för någon sorts pacifistisk armé hade förresten inte själv några planer på att gå med i den armén. Han har nämligen barn.)

    Däremot är det inte kristet att bedriva erövringskrig i ekonomiskt eller självförhärligande syfte. Det är inte kristet att hämnas. Det kan det aldrig någonsin vara.

  4. Hej Mikael! Tack för din respons.

    Jag skulle verkligen vilja uppmuntra dig att läsa lite om den tidiga kyrkans syn på krig och fred. Ta en titt i Cadaux The Early Christian Attitude to War, den finns fritt att tillgå på nätet, exempelvis här: http://oll.libertyfund.org/titles/cadoux-the-early-christian-attitude-to-war Som sagt betraktas den fortfarande som ett standardverk för att den behandlar frågan så djupgående och tar upp många olika aspekter (inklusive förekomsten av kristna soldater. Även Siders The Early Church on Killing vore nog värd för dig att ta en titt i.

    Det stämmer att det inte var vattentäta skott före och efter Augustinus – Basileios exempelvis var en förnicaeansk teolog som tyckte att kristna kan använda våld – men det Cadauz och Sider med flera visar på ett övertygande sätt är att generellt var kristna teologer pacifister före Augustinus medan de flesta efter honom inte var det, och du själv verkar godta det eftersom du genast går vidare med att förklara varför du tror att det är så.

    Den tes du presenterar – att pacifismen var en något ogenomtänkt position som övergavs när kyrkan ”började tänka” – stämmer inte överens med det Cadaux och Sider presenterar. Tertullianus exempelvis skrev en hel bok där han argumenterar för pacifismen (De Corona Militis), och Justinus, Irenaeus, Origines med flera använder sig av bibelord och teologiska idéer om fiendekärlek och svärd till plogbillar när de försvarar sin position. Dessa teologer kunde verkligen tänka och även om du inte håller med om det du skriver tycker jag inte du kan förminska det till någon slags ogenomtänkt nyck.

    Du beskriver det som att först när kristna i större utsträckning kom in i armén och blev ansvariga för Romarrikets säkerhet så behövde Augustinus utveckla tankar om rättfärdigt krig för då hade sådant blivit aktuellt för kristna att delta i. Min tolkning är snarlik men samtidigt väldigt annorlunda: det var först då kyrkan på allvar började försvara att kristna går med i armén. Första gången vi hör om kristna soldater är när Tertullianus skriver om det – och kritiserar det. Den apostoliska traditionen säger som sagt att soldater får inte döpas om de inte lovar att avstå från att döda. Jag menar alltså att Augustinus teologi kring detta legitimerar något som de flesta teologer innan honom förbjudit.

    Bra att du förtydligar vad du menar med traditionell kristen hållning. De kyrkor du nämner har inte bara gemensamt att de varit stora utan också att samtliga lierat sig med den politiska makten i någon form – i synnerhet de ortodoxa och protestantiska stora samfunden. Därmed har de även för det mesta varit emot religionsfrihet. Det tror jag påverkar deras syn på våld.

    Eftersom du ändå medger att pacifismen var välspridd i fornkyrkan så tycker jag du borde medge att det är en legitim kristen tolkning av NT:s etik. Även om du inte håller med oss pacifister, så kan du åtminstone medge att vi i den frågan är närmare flera tidiga kyrkofäder som stod i tidsmässig närhet till apostlarna än vad en ickepacifistisk teolog är.

    Allt gott!

    1. Jag förstår att Bergspredikan kan tolkas pacifistiskt. Men inte Bibeln i sin helhet. Och jag tror att vi ska förstå Bergspredikan i ljuset av Bibeln i sin helhet. Jag tror inte att Jesus gick på tvärs mot varken GT eller resten av NT.

      Sedan menar jag inte att kyrkofäderna innan Augustinus var allmänt ”ogenomtänkta” i någon nedsättande betydelse. Jag menar att en kyrka som är ständigt förföljd, ständigt marginaliserad i samhället, måste existera tidvis i hemlighet, utgör en subkultur i katakomberna och så vidare – en sådan kyrkan har inte ännu haft anledning att reflektera över frågor som berör sådant som vad det innebär att vara kyrka i ett samhälle där man är en laglig religion, där kyrkan kanske rent av är härskarens religion eller till och med statsbärande religion. I en sådan situation uppkommer nya frågor som man inte haft anledning att reflektera över tidigare, som man inte ens har tänkt på tidigare. Därav att det kommer nya resonemang från 400-talet och framåt.

      Så teologer före Augustinus kunde förvisso tänka, men de hade ännu inte haft anledning att tänka på hur man missionerar via internet eller använder datorer och appar i evangeliets tjänst… typ… och lite till. Det betyder inte att de var ”ogenomtänkta” eller ”inte kunde tänka”.

      Jag tror att du måste reflektera mer över varför GT är som det är och varför Gud gör som han gör och säger som han gör i GT, och om du på allvar tror att det är en annan Gud eller att Gud har ändrat sig. Felet med pacifism är att ni ofta tycks utgå från den mest bokstavliga tolkningen av vissa verser i Bergspredikan och totalt ignorerar allt annat.

      Det finns mycket mer att skriva om detta, men för tillfället räcker inte tiden till.

  5. Min undran är varför inte Jesus lärde ut mer i Bibeln om att det är helt okej att vi kan försvara oss mot våldsamma med våld, eftersom det ju tycks vara så självklart för både dig Karlendal och så många andra?
    Jag har faktiskt inte ännu funnit ett enda sådant ställe!

    Undrar dessutom om Saddam, Hitler och Isis m.fl. likasinnade också räknas till Guds överhet enligt er vapenförespråkare, och som då också givetvis borde accepteras som Guds tjänare? Eller får man fritt välja vilken ogudaktig överhet man helst vill kriga tillsammans med och som skall få styra och döma?

    Jesu frid…

    1. Måste du ha en bibelvers eller två för allt? Om du inte har en bibelvers som säger att Jesus åt nötkött, kan du inte äta nötkött då?

      Men faktum är, att om vi utgår ifrån att Jesus var en from judisk man som kunde sina heliga skrifter väl – och det är väl det minsta vi borde utgå ifrån – så är det ganska naturligt att vi kan utgå ifrån att han måste ha menat att det var statens uppgift att försvara sina medborgare med vapen i hand, både mot yttre fiender och mot kriminella. Om han skulle avvika från det mönstret, så borde vi rimligen kunna förvänta oss att det fanns klara belägg för det i t ex Bibeln. Och det saknar vi ju. Bergspredikan har en diskussion om budet mot att ”mörda”, men det är som bekant något annat än när polisen i nödfall dödar en brottsling eller militären i en krigssituationen dödar fiendesoldater.

      När Paulus skrev sina ord om överheten i Rom 13 till församlingen i Rom, så tänkte han naturligtvis på den överhet som fanns då – den romerska. Och den var inte alltid så gudfruktig. Det tycker jag att du ska betänka.

      1. Att du rättfärdigar att överheten och vissa får mörda får stå för dig själv, det är aldrig okej enligt Guds bud!
        Jag tror faktiskt på Guds bud oavsett vad du än säger och hur du än försöker få till det utan Bibelord och endast med eget förnuftstänkande.

        Står det skrivet att vi inte skall döda så gäller det oss alla utan undantag. Det finns givetvis situationer i GT där Israels folk uppmanades till att utrota folk men det var då det och för viss speciell andlig betydelse på Gamla Testamentets tid, som tyvärr inte ens många ”kristna” idag begriper sig på. Just därför så fattar man sorgligt nog heller inte Jesu bud idag.

        Jag tänker inte diskutera det här så mycket längre eftersom jag förstår att vi ändå inte kommer nån vart med det här. Jag ville bara påpeka att du har helt fel i detta tänkande Mikael.

        Jesus är vägen, sanningen och livet inte människors förnuft!

        Jesu frid….

        1. Det står inte skrivet: ”Du skall inte döda!” Det står skrivet: ”Du skall inte mörda!” Och det är stor skillnad. Dessa två verb betyder nämligen inte exakt samma sak. Effekten är naturligtvis densamma – en människa har mist livet. Men det är skillnad på hur det sker. Det är en skillnad på å ena sidan, om du är ute och kör i vinterhalkan och du trots goda däck får en halksväng och inte kan kontrollera bilen och den råkar träffa en människa som dör, och å andra sidan om du med berått mod sticker kniven i någon som sedan dör. På samma sätt är det skillnad å ena sidan mellan om polisen skulle skjuta ihjäl en terrorist i syfte att förhindra ett terrordåd, och å den andra sidan om terroristen lyckas med sitt uppsåt och dödar flera oskyldiga. Både Bibeln, i den grekiska och hebreiska grundtexten, och det svenska språket gör skillnad på detta.

          Och Jesus sade inte att staten (genom polis och försvar) inte skulle kunna ”döda” i ovanstående bemärkelse. Däremot diskuterade han budet som säger ”du ska inte mörda”.

          Har du verkligen svårt att se denna distinktion?

          1. Du har rätt Mikael. Det hebreiska ordet betyder just mörda och inte döda.
            När Paulus därför säger att ”all överhet är tillsatt av Gud” så betyder det inte att all överhet gör allt rätt utan att överheten som en institution för att begränsa ondskan och laglöshet och att upprätta domstolar är något som är sanktionerat av Gud.
            Judendomens sju noabud (sheva mitzvot) som gäller för hednanationerna har som det sjunde budet just det som Paulus formulerat sig från.

            The seven Noahide laws as traditionally enumerated are the following:
            Do not deny God.
            Do not blaspheme God.
            Do not murder.
            Do not engage in illicit sexual relations.
            Do not steal.
            Do not eat from a live animal.
            Establish courts/legal system to ensure obedience to said laws.

            De nationer som följer och upprätthåller dessa bud får ett samhälle där det är trevligt att vistas i.

          2. Nej, jag har inte så jättesvårt att se denna distinktion!

            Jag ser det Jesus lärde ut och det var inte att människor skall beväpna sig.
            Våran strid är inte mot kött och blod utan mot andemakter och just därför bör vi heller aldrig uppmuntra till jordiska strider, det ställer bara till mörker och elände!
            Den enda gång Jesus säger något som handlar om att ta med sig vapen var när Hans egen död närmade sig. Då var det för att Skriften skulle uppfyllas och Jesus med lärjungarna skulle bli kallade för brottslingar.

            (Luk 22:36‭-‬38)
            ”Men nu”, sade han, ”skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: ”Han blev räknad bland förbrytare.” Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” De sade: ”Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: ”Det räcker.”

            Både du och jag vet att dessa svärd inte alls var ämnade till något försvar, utan för att Guds profetiska Ord skulle gå i fullbordan, och ändå tas det här ofta upp av vapenförespråkare som ett helt felaktigt argument om att Jesus skulle uppmuntra till att förse sig med vapen. Petrus fattar inte detta just då eftersom han ännu inte var döpt i Guds Ande och eld, Jesus tillrättavisar dock Petrus oförstånd, men, senare begrep också Petrus detta och följde så i Herrens fotspår, så småningom blir ju också han ledd av Anden och själv avrättad av någon slags överhet just där och då!

            Denna överhet, som också den förstås var av Gud kommer givetvis vid domens dag att få stå till svars för även Petrus död, om de förstås inte omvände sig från sina synder. De var överhet tillåtna av Gud för att styra och ställa i just det samhället, också för att skydda befolkningen från fiender, de hade fått rätten att döma dem de ansåg vara terrorister och samhällsfarliga, Petrus var en av deras fiender men de skall med all säkerhet också få stå till svars för att medvetet ha släckt ett människoliv!

            Nu tar jag bara som ett slags exempel och hoppas att du förstår. Petrus blev ju korsfäst enligt tradition, men!

            Skulle kanske då t.o.m. en kristen kunnat ha ställt upp för dåtidens överhet och i lydnad för denna då helt rättfärdigt enligt dig ha kunnat avrätta Petrus innan han ur deras synvinkel kom att göra något terrordåd för landets säkerhet?

            Det är faktiskt ungefär som så jag ser på ditt resonemang.

            Nej du Mikael Karlendal!

            Gud har aldrig sagt att vi Kristi lärjungar skall rusta oss med vapen för att försvara oss utan helt tvärtom!

            Låt Gud vara den som sköter striderna inte vårat mänskliga förnuft. Om någon försöker döda dig eller din familj så beror det inte på dina jordiska vapen, egen styrka eller kraft om denne kommer att lyckas eller ej.
            Det beror helt och hållet på om Herren tillåter det eller ej, och dessutom till viss del om du valt att vandra i tro eller ej.

            Menar du verkligen på riktigt allvar att Gud inte skulle förmå att beskydda dig och de dina om du har bett om hans beskydd, menar du att Han utan dina egna muskler skulle misslyckas?

            En sådan Gud skulle jag i så fall bojkottat fullständigt, för då vore djävulen starkare än Gud!

            Jesu frid….

            1. En kristen kan delta i överhetens verksamhet som polis eller soldat, men en kristen får inte bryta mot Guds bud i detta. Om överheten befaller oss att göra något som strider mot Guds vilja, så är vi skyldiga att lyda Gud mer än människor, som apostlarna sa i Apg.

              Men det är inte emot Guds bud att polisen använder vapen mot kriminella. Hela Bibeln vittnar om att det är så Gud har ordnat det för mänskligheten. Alltifrån 1 Mos 9 och framåt.

              ”Och för ert eget blod skall jag kräva vedergällning. Jag skall utkräva den av varje djur, och av varje människa skall jag kräva vedergällning, om hon dödar en annan människa. Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor, ty Gud gjorde människan till sin avbild.” (1 Mos 9:5-6)

              Det handlar alltså inte om huruvida jag tror att Gud KAN göra det ena eller det andra, utan om hur han faktiskt har BESTÄMT att det ska gå till. Gud har bestämt att överheten ska sköta rättsskipningen. På samma sätt har han bestämt att vi ska få mat genom bönders arbete och inte genom att vaktlar flyger in genom vårt fönster eller manna faller ner vid vår dörrpost, även om han förvisso HADE KUNNAT göra allt det där.

              Så, Gud har bestämt att staten ska vara beväpnad. Men du och jag ska inte vara det. Du och jag ska inte ta lagen i egna händer. Men om vår familj blir överfallen, så har vi förvisso rätt att försvara den med våld om så krävs.

              Och huruvida du vill bojkotta en sådan Gud som har bestämt att överheten ska bära svärdet, det är en fråga du måste göra upp med inför Gud – för då är det Bibelns Gud du vill förkasta.

              1. Svärd måste absolut inte betyda detsamma som dagens handeldvapen, även om många idag tar det för givet.
                Gud har sagt att ordning bör finnas i samhället, visst men aldrig att det är Han som beordrat militärer och poliser att ta till handeldvapen, det är den ondes verk!

                Hans Ord till dem är alldeles desamma som till oss, det står Skrivet i Bibelns böcker!

                Även deras strid är den Paulus lärde;

                (Ef 6:11‭-‬17)
                Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.

                Detta är även militärers och polisers uppgift att följa och inget annat!

                Jag tror än en gång att vi inte kommer så mycket längre, så avslut vore nog lämpligt här, mvh och Jesu rikliga frid…

                1. Ursäkta att jag lägger mig i er debatt. Skulle det inte finnas en ordningsmakt med poliser, rättsväsende med domstolar och straff för överträdelse av lagarna, så skulle ondskan ta över snabbt så det blev ett helvete att leva i ett sådant land. Laglösheten måste hållas nere och för det behövs ”svärdet” i denna tidsålder.
                  Men det är naturligtvis skönt att njuta frukterna av det som ”svärdet” skapar utan att behöva delta.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.