Bör kristna satsa på pacifism?

Pingstpastor Christian Mölk skriver en debattartikel i tidningen Dagen i dag med rubriken Kristna bör satsa på pacifism, i vilken han argumenterar för att kristna ska vara pacifister. Jag menar dock att hans resonemang är mycket tunna ur flera synvinklar. Som pingstpastor vill han bygga sin tro och etik på bibeltexterna, men det är just hans utläggningar av dessa som inte håller. Risken är att han målar upp vad som kan uppfattas som ett hyckleri, att kristna gladeligen ska åtnjuta fördelarna av att andra, polis och försvarsmakt, använder våld mot våldsverkare, medan man själv är för fin för att göra det smutsiga jobbet.

Mölk hänvisar till Jesu ord i Bergspredikan om ”saliga är de som håller fred” (fast han använder en översättning som säger skapar fred) och detta tolkar han som en uppmaning till kristna att inte vara bara passiva pacifister, utan aktiva fredsarbetare.

Han skriver:

”Vill vi se ett slut på krig och terror bekämpar vi detta med hjälp av de vapen vi har fått från Gud, inte med ännu mer krig och terror. Lika lite som det går att släcka en eld med ännu mer eld kan man heller få slut på våld genom att använda sig av ännu mer våld.”

Mölk argumenterar sedan mot den klassiska invändningen mot detta – att vapen- och våldsanvändning ibland är nödvändigt för att stävja ondskan i vår fallna värld.

Han skriver:

”Men, hävdar kanske någon, Paulus skriver ju i Romarbrevet 13 att ”överheten” är en ”hämnare som straffar den som gör det onda”.

Ja, det är sant, även om Jesus är världens rättmätige härskare och att alla människor en vacker dag kommer att bekänna Jesus som Herre, lever vi fortfarande kvar i den här Världen. Fram till Jesu återkomst tillåter Gud att ”överheten” upprätthåller lag och ordning i det världsliga riket eftersom motsatsen skulle leda till anarki.

Paulus skriver alltså i Rom 13 att Gud tillåter att överheten får hämnas, men konstaterar samtidigt i Rom 12, att vi kristna inte får hämnas, utan i stället ska överlämna hämnden åt Herren.

Min slutsats är därför att Gud använder ”överheten”, i vårt fall försvarsmakten eller polisen, för att med våld upprätthålla lag och ordning, men att vi kristna ska underordna oss och lyda överheten utan att själva delta i våldet, eftersom det onekligen är rätt svårt att avstå från att hämnas samtidigt som man hämnas.”

Dessa resonemang innehåller flera brister och felaktigheter.

Paulus skriver så här:

”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den , säger Herren.” (Rom 12:18-19, enligt Svenska Folkbibeln, som är den översättning Mölk verkar använda)

Lägg märke till att vi kristna ska

  • leva i fred med alla så långt det är möjligt och beror på oss
  • vi ska inte ta rätten i egna händer och själva hämnas

Dessa två punkter är vad Bergspredikan handlar om. Så långt det är möjligt ska vi söka övervinna det onda med det goda. Men lägg märke till att det står ”så långt det är möjligt”. Det kommer ibland situationer när det inte är möjligt att leva i fred med andra. Men för att vi ska undvika att vi är styrda av vrede, hämndbegär och hat ska vi lära oss en kärleksfull och barmhärtig väg och inte ta rätten i egna händer. I stället ska vi

  • vi ska ge rum för Guds vrede

Detta är en aktiv handling. Att vi inte själva, personligen och individuellt, ska skipa rättvisa och vedergälla det onda betyder inte att vedergällning inte ska ske eller att rättvisa inte ska skipas. Utan det betyder att självaste ansvaret för skipande av rättvisa ligger någon annanstans.

Lägg märke till vad Paulus skriver att Herren sedan säger:

  • Min är hämnden, jag ska utkräva den

Det betyder att rättvisa ska skipas. Men det är Herren som ska göra det. Inte den troende individen. Ondska ska inte bara sväljas och accepteras.

I Romarbrevet kapitel 13 får vi veta hur denna Herrens hämnd går till. Paulus skriver:

”Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva. De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets. Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften.” (Rom 13:1-6, enligt Svenska Folkbibeln)

Förordnad av Gud, Guds tjänare, hämnare, till vårt bästa

Här skriver Paulus att överheten är tillsatt eller förordnad av Gud. Han skriver att den är Guds ordning. Han skriver tre gånger att överheten är Guds tjänare; till vårt bästa; som en hämnare som straffar den som gör det onda; en tjänare som ständigt är verksam för just den uppgiften, nämligen att bära svärdet, vara en hämnare. Det är därför vi betalar skatt och ska betala skatt.

  1. I allt detta hittar jag ingenting som ens antyder att överhetens våldsanvändning bara är något som Gud ”tillåter”, som pastor Mölk säger. Tvärtom framstår det som en tydlig del av Herrens rättfärdighet och rättvisa att ondska ska få sin vedergällning.
  2. Gud har inte bara ”tillåtit” att överheten använder våld. Han har aktivt förordnat och tillsatt överheten för att göra detta.
  3. Överheten är Guds tjänare när den använder våld mot den som gör det onda. Det är alltså på Guds uppdrag som överheten använder våld.
  4. Och vi kristna ska aktivt stödja detta genom att underordna oss överheten och betala skatt för att överheten ska kunna utföra sitt gudomliga uppdrag att utkräva ”Herrens hämnd” över dem som gör det onda.
  5. Både dessa bibeltexter och Bibeln som helhet är också tydlig med att ”hämnd” eller ”vedergällning” eller ”straff” mot det onda – Herrens vrede – inte är något som Gud ber om ursäkt för. Det är rätt och gott att det onda straffas. Det är rätt och gott att det onda hålls tillbaka eller stoppas med våld om så krävs. Det ord som i dessa texter översätts med ”hämnd” är ett ord som i sin grundbetydelse innebär att rättvisa ska skipas. Det handlar inte om primitivt hämdbegär.
  6. Det finns ingenting i dessa texter eller i några andra texter som antyder att kristna människor inte får vara en del av ”överheten”.
Är kristna för fina för att utföra det smutsiga jobbet?

Och hur kan man som pastor Mölk antyda att överhetens jobb är någonting smutsigt eller syndigt som vi kristna gladeligen ska åtnjuta fördelarna av (”eftersom motsatsen skulle leda till anarki”), samtidigt som vi är för heliga och fina för att delta i det smutsiga jobbet själva? Överheten är ju Guds tjänare och utför Guds uppdrag, den är förordnad av Gud.

Har då Gud verkligen förordnat en ”dirty business”, något smutsigt och syndigt som vi kan sätta oss till doms över? Är det inte ett rent hyckleri när man gärna vill åtnjuta fördelarna av att andra (polisen och försvarsmakten) utöver våld för att stävja det onda, när man själv håller sig för fin?

Tomma floskler

Uttalandet att ”lika lite som det går att släcka en eld med ännu mer eld kan man heller få slut på våld genom att använda sig av ännu mer våld” är ett typiskt exempel på floskeluttalande som tyvärr upprepas så ofta att folk tror att det är sanningar som uttalas. Vad gör brandmän när de släcker skogsbränder? De anlägger brandgator. De tänder alltså eld. Vad gör polisen då de skjuter ner en terrorist som skjuter mot andra? De får slut på våld genom att använda våld. Vad gjorde de allierade under Andra världskriget då de besegrade Hitler? De använde våld för att få slut på ett ännu större våld.

Slutsatser

Men Mölk har bestämt sig för att en speciell tolkning av Bergspredikan, en tolkning lösryckt ur det bibliska sammanhanget, ska utgöra tolkningsnyckel när han läser hela Bibeln. Därför måste han göra våld på texten i Romarbrevet och där läsa in att Gud bara ”tillåter” det överheten ska göra. Han bortser då ifrån att ”hämnden” eller skipandet av rättvisa både i den texten och i Bibeln som helhet ses som något positivt gott. Han bortser från att Gud i dessa texter beskrivs som att han aktivt förordnar överheten och ger den dess uppdrag. Han bortser ifrån att överheten är en Guds tjänare när den gör detta.

Min slutsats av dessa texter är att jag som kristen ska bli mer helig. Jag ska låta mig uppfyllas av Guds kärlek till alla människor. Jag ska inte låta mig styras av hämndbegär, hat och bitterhet. Jag ska så långt det på mig beror och så långt det är möjligt leva i fred med alla människor. Men det kan komma situationer när jag måste försvara mig eller någon annan från det onda, från våld. Jag kan för min egen del avstå från småaktigt självförsvarande i småsaker. Men har jag familj, har jag också ett ansvar för dem. Jag har inte rätt att utlämna dem till våldsverkare och bara vara passiv.

Jag ska också stödja Guds verk genom överheten genom att underordna mig den och betala skatt. Och eftersom överheten är Guds tjänare och utför Guds verk, så kan jag som kristen också själv vara en del av överheten.

Ska kristna satsa på pacifism?

Nej! Inte utifrån Bibelns undervisning i sin helhet. Inte utifrån vad kyrkans traditionella undervisning säger. Däremot är det givetvis ett mål i skapelsen att våldet ska försvinna. När Jesus kommer tillbaka och vi får nya himlar och en ny jord, då ska våld inte mer finnas. Då ska ondska inte mer finnas. Men till dess finns det.

Det är naturligtvis rätt av kristna att söka fredliga lösningar på konflikter. Kan man undvika våld utan att rätten trampas till marken ska man givetvis försöka med det. Men i den värld vi lever i så kräver ibland både rätt och rättvisa, kärlek och godhet, att våld används. Så har Gud bestämt.

5 reaktioner till “Bör kristna satsa på pacifism?”

  1. Ska man vara pacifist eller egentligen en riktig anabaptist så borde man löpa linan fullt ut det vill säga: att inte engagera sig politiskt heller.
    Men som sagt frågan är klurig i en kyrkohistoriskt synvinkel. Olika tolkningar har gjorts.
    Men bra bloggpost. Bra med flera synvinklar.

    P.s Mölk kanske blivit inspirerad av den tämligen gripande filmen Hacksaw Ridge? 🙂

  2. Gud har i sin allmakt gett Djävulen access till sin skapelse. Då är det min plikt att strida för det goda krafterna på jorden och inte sitta med armarna i kors .

    1. Det är inte är en strid mot kött och blod vi är kallade till. Den verkliga striden mot det onda sker inte med vapen gjorda av människor, utan den striden utkämpas i andevärlden och i människors hjärtan.
      Paulus har förstått detta och skriver därför i Ef. 5:10-20 om den andliga vapenrustning vi kristna måste ha och påminner oss i vers 12 om att vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och värdshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.

  3. Det här hör ju ihop med diskussionen om kejsar Konstantin! Till Konstantins och kristna polisers och soldaters försvar behöver ju sägas att a) en mycket stor del av romarrikets invånare på 300-talet blivit kristna och b) att kriminaliteten fördenskull inte upphört (p g a arvsynden o.s.v.). Och t.o.m. Jehovas vittnen skulle ju i en sådan situation behöva fråga sej vem som ska ta ansvar för rättsskipning och legalt våld om inte kristna kan göra det?

    Idealistiskt svammel om att det inte skulle bli någon brottslighet om alla blev kristna är inte trovärdigt (kristna kan också råka i luven på varann, t.o.m. verkliga kristna, eller råka i ännu gräsligare syndafall). En annan sak är att makt lätt korrumperar, och att det finns gräsliga exempel på hur polis och militär, befolkad även av kristna, fallit i fruktansvärda synder och begått rella övergrepp (arvsynden osv). Men det förtar inte rättssamhällets och försvarets legitimitet – i princip.

  4. Apropå detta med rättssamhälle. Jag har just läst boken ”Från Hanna till Anna” av Anna Melle,en assyrisk kristen kvinna som tvingades fly på 70-talet från Turkiet till Sverige.
    Hon beskriver häpnaden hon kände över rättssamhället i Sverige till skillnaden från det land hon kom ifrån:
    ”Jag hade svårt att förstå att en myndighet kunde vara på min sida. I Turkiet måste man antingen ha bra personliga kontakter eller muta personalen för att få hjälp.”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.