Adam och Eva – historia eller fiktion?

Det har pågått en intensiv debatt på Stefan Swärds blogg om hur man ska tolka 1 Mos 1-3. Frågan gäller bland annat om hur bokstavligt man ska tolka texterna och särskilt huruvida man som kristen måste tro att Adam och Eva var historiska personer och att syndafallet var en historisk händelse. Stefan Swärd hävdar att det är centralt i kristen tro att tro detta, medan andra (en GT-forskare med stark koppling till Örebro Teologiska Högskola), en Equmeniapastor och en annan frekvent bloggkommentator som inte vill ha sitt namn google-bart när det gäller kristna debatter) häftigt har argumenterar mot Stefans Swärds grundposition. Debatten har spritt sig till kristna tidningar som Dagen och Världen idag och är inte slut ännu. Bland annat har Örebro Teologiska Högskolas förre rektor Pekka Mellergård skrivit ett i tonen påfallande aggressivt debattinlägg i Dagen mot Stefan Swärd. Svar väntas i tidningen.

Jag ämnar inte i detta inlägg fördjupa mig i argumentationen för och emot de olika ståndpunkterna. Utan jag vill bara dels beskriva hur jag själv tänkte innan när jag var evangelikal protestant, och dels hur jag tänker nu som katolik.

Min protestantiska tid – symboliskt och historiskt

Under min tid som evangelikal protestant hade jag mestadels den uppfattningen att man som god kristen – och med det syftade jag då mest på evangelikaler – kan tolka 1 Mos 1-3 ganska symboliskt, men inte som en icke-historisk text. Texten är skriven utifrån dåtida genrer och normer, mycket symbolisk, men skriven på ett sådant sätt att dåtidens människor kunde förstå den. Den är dock inte en poetisk text och den talar om historiska händelser.

Jag menade att man kunde tänka sig tanken att Gud använde evolution som metod för att skapa livet här på denna planet. Och sedan, någon gång under utvecklingens gång, valde Gud ett par hominider och gjorde dem till människor. Han gav dem en mänsklig själ och skapade en god omgivning i vilken de skulle bo – Edens trädgård – med tillgång till livets träd och möjlighet att leva för evigt. Men så skedde där ett syndafall i stället. De blev frestade av Djävulen och de föll för frestelsen och satte sig upp mot Gud. Och resten är historia, som man brukar säga. Människan har sedan dess varit dödlig och burit på arvsynden – som är både en skuld och en skada i hennes grundsystem som gör henne böjd åt att synda.

Jag menade att Gud kan ha använt sig av evolutionen som metod för det generella i skapelseverket. Men jag såg det som en nödvändig del av kristen tro att man måste betrakta åtminstone följande saker som historiska faktum och inte bara som symboler:

  • Att Gud skapade världen ur intet
  • Att Gud skapade människan till sin avbild för att råda över denna värld
  • Att Gud skapade människan till man och kvinna och därmed hade en grundtanke med relationen mellan människor; att han instiftade äktenskapet till att vara mellan man och kvinna
  • Att Gud direkt gjorde ett första människopar från vilka vi alla härstammar, möjligen av ett par välutvecklade hominider.
  • Att Guds tanke var att detta människopar (Adam och Eva) skulle ha tillgång till livets träd – ha någon sorts möjlighet att leva för alltid – och genom sin avkomma uppfylla jorden
  • Att Edens trädgård, ormen och syndafallet ska förstås som en avgörande historisk händelse i mänsklighetens historia, även om berättelsen i sig i mångt och mycket kan förstås som symbolisk till sin karaktär

Jag menade att både Nya testamentets texter om skapelsenberättelserna och hänvisningarna därtill, och den kristna läran som sådan, krävde att man höll fast vid ett sådant historiskt minimum. Det vill säga, Nya testamentet och den kristna läran i sig kräver att man tror på ett historiskt par Adam och Eva och ett historiskt syndafall med mera, även om själva berättelsen kan innehålla mycket symboler i sig.

Så ungefär tänkte jag som evangelikal. Och jag visste ju då att så tänkte och tänker många ledande konservativa evangelikaler. Observera, att jag här inte går in på frågan om varför och hur jag kommit fram till detta, utan här beskriver jag bara vad jag trodde.

Hur tänker jag nu som katolik?

Jag tänker faktiskt likadant. Det jag kan konstatera som nybliven katolik är att Katolska kyrkans läroämbete faktiskt har satt ner foten lite grann i denna fråga och i princip slagit fast ungefär det som jag tidigare trodde i denna fråga.

En katolik kan tro på evolutionen, dock inte en evolution utan Gud. Ingen evolution är möjlig utan Gud.

Texterna i 1 Mos 1-3 talar om historia, men de är skrivna för mycket länge sedan enligt dåtida normer för hur man skriver sådana här texter. De är mycket symboliska till sin karaktär. Men att det jag ovan skrev måste betraktas som historiska fakta och inte bara som uppbygglig fiktion, är faktiskt även vad en katolik ska tro på som historiska fakta.

Den som vill läsa en god text om detta kan med fördel läsa ”Adam, Eve, and Evolution”Catholic Answer’s hemsida. Där förklaras både att 1 Mos 1-3 talar om historiska fakta, samtidigt som den texten är mycket symbolisk och inte helt kan tolkas som ren sakprosa. Där förklaras både att man kan tro att Gud använde evolutionen som metod (men man behöver inte tro att Gud gjorde så) och att man måste hålla fast vid ett historiskt första par människor och ett historiskt syndafall.

Artikeln resonerar en del kring hur man ska tolka 1 Mos 1-3 – och det är alltså inte en traditionellt fundamentalistisk läsning.

Katolska kyrkans katekes anförs:

”337 Det är Gud själv som har skapat den synliga världen i hela dess rikedom, mångfald och ordning. Skriften framställer symboliskt skapelsens verk som en följd av sex dagars gudomligt ”arbete” som avslutas med den sjunde dagens ”vila”. När det gäller skapelsen lägger den heliga texten fram sådant som uppenbarats av Gud för vår frälsning och som låter oss ”erkänna att hela skapelsens innersta natur, dess värde och dess ordning tjänar Guds lov”.

338 Det finns ingenting som inte kan tacka Gud, Skaparen, för sin existens. Världen har tagit sin början när Guds ord lät den bli till ur intet; allt som finns, hela naturen och hela människans historia har sina rötter i denna allra första, grundläggande händelse: den utgör världens tillblivelse och tidens början.

När det gäller just att man som kristen måste tro att Adam och Eva har funnits på riktigt och att syndafallet har ägt rum på riktigt, så anförs både katekesen och den påvliga encyklikan Humani Generis som kom ut 1950, av påven Pius XII.

Katekesen har först rubriken, ”Hur man skall läsa berättelsen om syndafallet”, och skriver sedan:

”390 Berättelsen om syndafallet (1 Mos  3) använder sig av bildspråk, men den säger att en ur-händelse har ägt rum, något som inträffade i början av människans historia. Uppenbarelsen ger oss trons visshet om att hela den mänskliga historien är präglad av den första synd som våra ur-föräldrar i frihet begick.

Pius XII skriver:

”When, however, there is question of another conjectural opinion, namely polygenism, the children of the Church by no means enjoy such liberty. For the faithful cannot embrace that opinion which maintains either that after Adam there existed on this earth true men who did not take their origin through natural generation from him as from the first parents of all, or that Adam represents a certain number of first parents. Now, it is in no way apparent how such an opinion can be reconciled that which the sources of revealed truth and the documents of the teaching authority of the Church proposed with regard to original sin which proceeds from a sin actually committed by an individual Adam in which through generation is passed onto all and is in everyone as his own” (Humani Generis 37).

För de av läsarna som inte är så hemma i engelska, så kan jag i korthet sammanfatta det som att påven skriver, att en kristen inte kan tro något annat än att alla nu levande människor härstammar från ett historisk första par människor. Och man kan inte heller tro att Adam representerar ett visst antal första föräldrar, utan alla härstammar från just Adam och Eva. Uppfattningar som säger att Adam skulle kunna stå för en grupp med ännu fler människor än Adam och Eva (så kallad polygenism) går inte att förena med ”källorna till den uppenbarade sanningen” och de lärodokument som Kyrkans läroämbete har lagt fram angående arvsynden eller ursprungssynden. Denna begicks av Adam och förs vidare till alla andra människor i rakt nedstigande led.

Så, sammanfattningsvis kan en katolik precis som många konservativa evangelikaler och bibeltroende protestanter, såsom C S Lewis, John Stott och Tim Keller, tro att Gud skapade det biologiska livet på denna jord med hjälp av evolutionen som metod. Samtidigt tror vi som även dessa nämnda att just berättelsen om Adam och Eva – att Gud skapade dem till man och kvinna, att de frestades av Satan och föll i synd, och att arvsynden sedan dess drabbat oss alla – är en berättelse som återger ett historiskt faktum. Berättelsen är fylld av symboler och kan i sig förstås symboliskt i mångt och mycket, men det förtar inte det faktum att den handlar om något som har hänt i historien. Det fanns ett ursprungligt par av människor skapade av Gud, och vi härstammar alla från just det paret. De föll i synd och därför är alla nu levande drabbade av arvssynden.

Så, jag fortsätter att tro på en historisk Adam och Eva, på att Gud skapade dem till man och kvinna, instiftade äktenskapet till att vara mellan man och kvinna, att Adam och Eva föll i synd frestade därtill av Satan, och att texten innehåller den första messianska profetian – att Kvinnans säd ska söndertrampa ormens huvud.

11 reaktioner till “Adam och Eva – historia eller fiktion?”

  1. Äntligen en vad jag ser som sansad och redig (som vi säger i södra delen av landet) genomgång som jag lätt kan ansluta mig till.
    Det enda jag vänder mig emot är vad du säger om P Mellergårds ton, tycker nog att det tyvärr som vanligt är S Svärd som anslagit den hårda tonen. Skönt att du för upp samtalet på en trevligare nivå.
    Allt gott
    Bo

  2. För mig som vetenskapligt skolad person bär jordens geologi vittnesbörd om katastrofala händelser, djurs lidande och död långt innan människan gjorde entré. Den nuvarande skapelsen bristfällighet som längtar efter förlossning och befrielse vid förvandlingen till en ny skapelse förblir för mig en omformulering av teodicéns gåta: varför finns ondskan och lidandet?

  3. Bra Mikael, att du går in i denna debatt som ju faktiskt är mycket viktigare än vad många tycks förstå.

    Själv skulle jag dock inte säga att ”arvssynden drabbat oss alla” utan snarare att vi alla föds med syndanaturen. Spädbarnet har ju som jag ser det ingen syndaskuld (arvssynd) och skulle det dö innan det döpts så går det hem till Gud. Men syndanaturen är ju något som är med oss från födseln och inget som kommer in vid ett senare tillfälle i människan.

    Mvh

    Berndt

  4. Ja visst är det skönt att det mest grundläggande man trodde som protestant är superkatolskt = sant.

    Det är ofta i några perifera frågor som perifera rörelser gradvis avknoppat sig från sann lära, sant liv o ett liturgiskt sant, skönt o rätt kyrkligt böneliv.

    Att bli katolik är att behålla ALLT sant, skönt o rätt och bli upptagen till Kyrkans fulla gemenskap.

    Hallelujah.

    1. Tänk att herr Gunnarsson fortfarande sjunger katolicismens lov. Det är ju härligt med personer som inte avviker från läran medan man själv inte kollat Karlendals blogg varje dag. Annars verkar man ju kasta det mesta överbord som just idag inte går att förstå.

      Ska jag vara ärlig har jag inga större problem med Adam och Eva. Problemen kommer i nästa generation. Om Abel dödades av Kain och Kain visades bort från gemenskapen, vem var dessa folk som skulle hota honom? Hur kunde man på några få år ha blivit så många tusentals människor att dessa inte visste vem han var? Set föddes ju långt senare och hann väl inte producera ikapp – frågan är dessutom med vem. Förvisso kan ju evolutionen ha tagit sin tid, men när väl Adam och Eva var etablerade första människor med distinkta åldershänvisningar så finns ingen möjlighet att förlora sig i tusentals extra år som skulle kunna förklara befolkningsexplosionen.

      1. Just det med Kain som ska skyddas mot andra människor som vill döda honom – det har jag också hakat upp mig på. Jag har svårt att se Adam och Eva samt syndafallet som annat än metaforiskt, se sista avsnittet här:
        http://tidskriftenevangelium.se/gamla/vad-menas-med-det-kristna-hoppet/

        Då har jag enklare att förlika mig med jungfrufödelsen, ungefär resonerande så här:

        En nyrik som läser Magdalena Ribbings ”Vett och etikett” från pärm till pärm och följer alla regler slaviskt – han/hon uppfattas som dödstråkig. En person som alltid struntar i alla uppföranderegler – den är bara ett irriterande skoskav. Gentlemannen följer etiketten för det mesta, just för att någon enstaka gång kunna bryta mot den med finess, för att få fram ett budskap.

        På samma sätt är det med under: En värld helt utan under, avmytologiserad med teologen Rudolf Bultmanns bultsax som klipper bort allt övernaturligt – den är platt och hopplös. En värld där det händer under jämnt och ständigt – det blir en magisk värld, rena Harry Potter, fullständigt oförutsägbar och otrygg. Ingriper Gud föredrar han att göra det inom ramen för sin egen skapelse, naturlagarna, som när vinden blåste bort vattnet i havet, så israeliterna kunde fly från farao, Men – någon gång bryter Gud mot etiketten och låter undret ske – inte som självändamål, men för att bryta vägen!

        Jag är benägen att tro att jungfrufödelsen är ett Guds etikettbrott, för att bryta väg för hans son och frälsningen.

      2. Om någon är intresserad så har creation.com artiklar/diskussioner om dessa ämnen utifrån kreationistisk synvinkel. (Man kan googla creation.com och Kain t ex).

  5. Här ett utdrag från en sann kristen bekännelse, antagen av Missourisynoden (Luthersk kyrka i USA) 1932 (min översättning):

    Om skapelsen

    5. Vi lär att Gud har skapat himlen och jorden på det sätt och under den tidsrymd som den Heliga Skrift anger, särskilt i 1 Mos. 1-2, nämligen genom sitt Ord och på sex dagar. Vi förkastar varje lära som förnekar eller begränsar skapelseverket såsom det beskrivs i Skriften. I vår tid förnekas eller begränsas det genom dem som hävdar, med skenbar vetenskaplighet, att världen kom till genom en evolutionär process, d.v.s. att den under enormt långa tidsperioder utvecklats mer eller mindre av sig själv. Eftersom ingen människa var närvarande när det behagade Gud att skapa världen, måste vi vända oss till en tillförlitlig skildring av skapelsen i Guds egen redogörelse, som återfinns i Guds egen bok, Bibeln. Vi accepterar Guds egen redogörelse med full tillit och bekänner med Luthers Katekes: ”Jag tror, att Gud har skapat mig och alla varelser”.

    /Lars Borgström

    1. Amen ! Lars Borgström . Herren Skaparen av skapelsen , vill ha ett äkta skap med oss äktenskap , Brud och brudgum.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.