Vilseledande eller verklighetsfrämmande

Juluppropet framstår numera som i huvudsak ett verk av Equmeniakyrkans representanter. Lasse Svensson som är kyrkoledare för Equmeniakyrkan och ordförande för Sveriges kristna råd, och Karin Wiborn som är generalsekreterare för det sistnämnda, har skrivit ett debattinlägg som försvarar juluppropet mot delar av den kritik som framförts. Det kanske är de två som skrivit texten och sedan har alla andra skrivit på. Jag hävdar att dessa två antingen är avsiktligt vilseledande och försöker kasta dimridåer kring juluppropets verkliga effekter om det skulle bli politik eller så är de synnerligen verklighetsfrämmande och politiskt ansvarslösa.

De skriver bland annat:

Juluppropet är en väl definierad uppmaning och på intet sätt ett upprop för obegränsad invandring. Inte heller handlar det om att ignorera ”politikens villkor”. Meningen är inte att komma tillbaka till den situation som rådde hösten 2015, utan vi vill värna de villkor som det svenska samhället kan erbjuda barn och unga, liksom föräldrar, som redan är här: nämligen trygghet, framtidstro och att få leva tillsammans med sin familj.

Juluppropets tre uppmaningar till regeringen är: ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro, ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv, samt undanröj praktiska hinder mot familjeåterförening.”

Med tanke på att jag själv i ett tidigare blogginlägg kritiserat juluppropet för en ansvarslös invandringspolitik, så vill jag säga följande:

Att de påstår att juluppropet ” på intet sätt ett upprop för obegränsad invandring” och att meningen inte är ”att komma tillbaka till den situation som rådde hösten 2015” motsägs av vad som sägs om dem ”som redan är här” att de ska ”få leva tillsammans med sin familj” och att regeringen uppmanas att ”ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv” samt att regeringen uppmanas att undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening.

Juluppropet kan för det första tolkas som att man önskar att de som redan är här ska beviljas asyl. Men kanske inte. Däremot, sägs det för det andra rakt ut att de som beviljas asyl ska kunna ta hit sina familjer. Och om vi då drar den minimalistiska slutsatsen att juluppropet inte säger att alla som redan är här ska beviljas asyl utan man är tyst i den frågan och låter allt ha sin gilla gång, så kan vi ändå dra slutsatsen att juluppropet faktiskt uppmanar regeringen att låta minst ett par hundra tusen ytterligare personer från mestadels Afghanistan, Syrien och andra muslimska länder att komma hit genom anhöriginvandring.

Och slutsatsen måste ju då rimligen bli, att juluppropet förespråkar att mer än dubbelt så många personer som kom hösten 2015 ska få komma hit till Sverige och stanna här. Och då har vi bara räknat minimalistiskt och inte alls räknat med alla andra flyktingar som hela tiden droppar in, de ca 30.000 ytterligare som kom 2016 till exempel. Om vi dessutom skulle räkna med att man vill att de flesta som ”redan är här” ska beviljas uppehållstillstånd, då handlar det inte bara om ett par hundratusen ytterligare flyktingar; då stiger siffran betydligt.

Den enkla frågan är då: Hur ska detta finansieras? Vilka grupper i Sverige ska få det sämre ekonomisk? Vilka grupper i Sverige ska få svårare att få bostad? Vilka patienter på våra sjukhus ska behöva dö därför att sjukvården inte mäktar med den ytterligare anstormningen av immigranter. Vilka grupper i Sverige ska få se sina bostadsområden drabbade av den utanförskapsproblematik som det skulle innebära när flera hundra tusen människor från tredjevärldenländer flyttar in, sådana som omöjligt kan få jobb ens inom tio år? Vilka fler grupper i Sverige ska känna sådan oro att de inte vågar gå ut när det är mörkt? Hur många fler ska inte våga gå till ett köpcentrum för att handla på grund av den otrygga situationen? Se detta reportage från Nordstan i Göteborg som är bara ett av många exempel på den sistnämnda problematiken. Hur har juluppropets pastorala författare tänkt sig att den svenska polisen ska kunna klara av den ökande brottslighet som detta oundvikligen kommer att föra med sig? Kanske Lasse Svensson eller Karin Wiborn ska bli rikspolischef? Dessa och fler frågor måste besvaras om vi ska kunna ta dessa två skribenter på allvar.

Som de allra flesta som kritiserar juluppropet och den tidigare förda politiken, så anser även jag att invandring i sig är bra för Sverige. Vi har alltid haft en viss invandring och det måste vi ha även i framtiden. Men alla historiska jämförelser blir missvisande. Man kan inte jämföra inflyttning från andra EU-länder med det vi upplevt under 2000-talet. Man kan inte jämföra arbetskraftsinvandringen med den massiva invandring av mestadels ekonomiskt/sociala flyktingar och även i viss mån krigsflyktingar vi sett de senaste åren. Man kan inte heller jämföra tidigare invandringen av människor från mestadels den kristna kultursfären med invandring från mestadels den muslimska kultursfären. Det kommer att bli mycket annorlunda och historien lär visa vad resultatet blir. Och man kan inte jämföra de senaste årens stora volym invandrare med tidigare invandringsvågor.

Sverige behöver invandring, men den måste vara mycket strikt reglerad. Men Sverige behöver i första hand arbetskraftsinvandring, och dit räknas inte tiggare från vissa EU-länder. Sverige bör också som ett rikt land välkomna flyktingar. Men man kan utan tvekan säga att vi gjort vår del av detta för mycket lång tid framöver. Om inte övriga EU-länder kan förmås ta ett större ansvar för detta genom förhandlingar, så bör Sverige tvinga dem till det genom att åtminstone temporärt ta bort asylrätten. Det skulle tvinga övriga EU-länder som hittills fungerat som transitländer att ta ett större ansvar.

Men vi behöver inga fler julupprop skrivna av Equmeniakyrkans pastorer eller eventuellt av företrädare från Svenska kyrkan, och sedan underskrivna av andra.

3 reaktioner till “Vilseledande eller verklighetsfrämmande”

  1. Sverige har sedan slutet på 80-talet haft en stor skillnad i sysselsättningsgrad mellan utrikesfödda och svenskfödda.
    Se tex sid 47 i denna skrift från SCB
    http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/LE0105_2013A01_BR_BE57BR1301.pdf

    En mängd åtgärder från både höger och vänster har prövats men skillnaden är fortsatt lika stor.

    http://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac3871599d0d/1462790765011/Beviljade%2Buppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd%2B1980-2015.pdf
    Som man kan se från Migrationsverkets statistik har vi beviljat en enorm mängd permanenta uppehållstillstånd de senaste 15 åren, år 2016 har det ökat till 150 000.

    Effekten blir att vi får fler och fler bidragstagare och fortsätter det i samma takt som de senaste 30 åren blir det snart en välfärdskollaps.

    Godhetskrigarna tror att analfabeter kan få jobb genom att vanliga svenskar beskylls för rasism, men verkligheten kan inte anpassas till deras feberfantasier.

  2. Precis som goda kommunister går det bra att skriva brinnande och tårdrypande inlägg – så länge som det man förespråkar ska betalas med andras pengar, nämligen skattebetalarnas. Även om man säkert inte själv räknas till gruppen Wallenberg/Kamprad i inkomstligan har jag inga illusioner om att de kyrkoledare som skrivit under juluppropet har det gott ställt, äldre personer med kanske betalda villor/bostadsrätter, sommarstugor, bilar, normalt två större semestrar per år.

    Inget ont om det. Men det man beskriver som sin önskan innebär ju att man tar bort den möjlighet att ha det bra, som de själva har, för kanske två generationer framåt. Man tar stora ord i sin mun och vältrar över ansvaret på de barn som idag inte ens har rösträtt (men däremot är välindoktrinerade av dessa floskler om att invandring, vilken sort det än handlar om är nödvändig).

    Någon kanske undrar varför jag och andra är arga, irriterade, oerhört förnedrade av ljugande politiker men samtidigt mycket engagerade i migrationsfrågan. För det första för det stora sveket fullt i klass med DDR – officiell sanning är en sak, alla andra ser den andra sanningen men den får inte nämnas med risk för avsked, bokbränning eller något annat. För det andra för att ingen annan fråga sedan möjligen Karl XII nederlag vid Poltava kommer påverka Sverige så mycket som detta.

    Inte bara kostar detta oss en omgång polis och försvar extra varje år bara för att hålla dessa människor med sociala förmåner, vi bygger in enorma spänningar i landet. Spänningar mellan muslimer och kristna som bara kan sluta på ett sätt – militärt fördriva muslimerna från landet (som i Spanien), eller se oss underkastade och kuvade av den muslimska majoriteten (det som skedde i Mellanöstern mellan år 700 och år 1100). Islam och kristendom är två oförenliga ismer. Det är rent vedervärdigt att det finns biskopar i detta land som likställer religionerna. De är de stora förrädarna, den moderna tidens Judas-gestalter, som dömer sina medkristna syskon till undergång (nej, inte imorgon, nej, inte år 2025, men kanske år 2080!) och inbillar oss alla att detta är en fredsälskande religion. Hur kan man bara! De som agerar mest rabiat mot att Jesus är Guds son hyllas av svenska kristna företrädare som lika goda troende som vi. Det är avfallets främsta garde vi ser. Just biten med islam som hot ser ju inte den sekulära delen av Sverige. Här är det vi kristna måste stå upp och visa på konsekvenserna – var i historien har det någon gång varit möjligt för en minoritet av kristna att leva ett fullödigt liv när majoriteten är muslimsk? Ska man vara statistiskt alarmistisk så går det redan idag att genom befolkningsutvecklingen (etniska svenskar föder knappt barn, de aborterar dem, muslimer föder många barn) räkna ut när diverse samhällen i Sverige har en majoritet muslimer som på fullständigt demokratiskt sätt kan införa andra kommunala regler än de vi har idag. Hur enkelt är det idag att sätta upp den sjuarmade adventsljusstaken i Rinkeby eller Rosengård?

    En annan konsekvens är den hord av unga män som kommit, dessa 25-35-åringar kallas till stora delen för ensamkommande barn, vilket är lögn och åter lögn. I Norge och Danmark har det visat sig att närmare 65% har ljugit så pass om sin ålder att de betraktas som äldre än 18 år. I det genomnaiva Sverige har man istället låtit alla komma in och vägrat åldersbestämma så att vi nu har en gigantisk uppgift framför oss men vi har redan dragit på oss enorma kostnader och ingen ska inbilla mig att vi lyckas skicka hem särskilt många. Vad händer med ett samhälle, där det finns 100 Mellanöstern-män med sina värderingar av kvinnan och samtidigt 80 svenska kvinnor? Det är så det redan ser ut i delar av Norrland. Kommer det ens kännas att komma hem framöver när man varit på utlandssemester? Kommer kvinnor i små svenska städer ens våga gå ut?

    En tredje stor kostnad, som jag kort samtalade om med SEB’s chefsekonom Robert Bergqvist i höstas – och som han medgav inte har debatterats särskilt mycket – är hur det blir när alla dessa invandrare som aldrig får ett jobb, som har skattefinansierade välfärdsarbeten eller som – för all del – lyckats skaffa ett jobb med låg lön, ska gå i pension! Redan idag kan en svensk, som arbetat hela livet och har en genomsnittslön, knappt leva på den som pensionär. Hur blir det då med alla dem som livet igenom varit arbetslösa, gått på bidrag eller haft jobb med 20.000/mån? Nej, just det. De klarar sig inte. Alltså får vi då än en gång öppna plånboken och se till att de överlever. Räkna sannerligen inte med nån pension att leva på. Spar allt du kan (och gå inte på Grenholm och andra och skänk 60% av din nettolön till märkliga organisationer som ska fördela dessa bland s k fattiga).

    Jag är född i Sverige, det är denna storfamilj som Gud satt mig att verka i, att hjälpa och att utveckla. Det är mina landsmän som min lojalitet först ska rikta sig emot. Det är de som gör att jag är ”hemma” någonstans. Ser Stockholm om 50 år ut som Bagdad eller Kairo, varför ska jag vara här då?

  3. ”Ser Stockholm om 50 år ut som Bagdad och Kairo…”

    Lars Åberg ställer en besläktad fråga i den läsvärda boken ”Framtidsstaden” :”om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.