Ett evangeliskt exodus – varför leder teologistudier så många till Rom?

Hur kommer det sig att dussintals studenter och lärare på ett konservativt evangelikalt teologiskt seminarium i North Carolina, USA, konverterar till den Katolska kyrkan? Detta trots att de studerade och/eller arbetade på ett seminarium som var specialdesignat för att bygga upp en stark evangelikal apologetik, under ledning av sin kände och populära grundare professor Norman Geisler. Och detta trots att Geisler själv har skrivit två böcker som kritiserar den katolska tron utifrån ett evangelikalt perspektiv. En av dessa katolska konvertiter –  Douglas M Beaumont, som assisterade Norman Geisler i skrivandet av hans stora systematiska teologi – har här sammanställt en bok med nio olika konversionsberättelser som förklarar varför dessa sinsemellan olika personer valt att gå denna väg. Den heter Evangelical Exodus – Evangelical Seminarians and Their Paths to Rome. I slutet av boken har de fyra längre appendix som tar upp fyra gemensamma huvudfrågor: Bibelns kanon, hur vi kan identifiera vad som är kristen ortodoxi, problemen med de protestantiska doktrinerna Skriften allena (sola scriptura) och tron allena (sola fides).

Jag kan starkt rekommendera denna bok med alla dess fotnoter och information. Den ger olika infallsvinklar utifrån olika personligheter med olika intressen på frågan om varför dessa evangelikala teologer har blivit katoliker.

Jag kan också rekommendera denna nyligen gjorda intervju med redaktören till boken, Douglas M Beaumont.

 

 

27 reaktioner till “Ett evangeliskt exodus – varför leder teologistudier så många till Rom?”

  1. En mer intresant fråga är väl varför tusentals lämnar katolska kyrkan? I sydamerika, Filipinerna men också i Europa lämnar ju massor med folk katolska kyrkan. Tråkiga gudstjänster? Teoligin? Den analysen vore intresant.

    1. Nja, för alla ni som är protestanter är det mer intressant att begrunda varför man blir katolik. Då får ni ju tänka nytt.

      1. Det håller jag med dej om, Mikael! Så jag tackar för boktipset, även om det på din rubrik låter som om teologistudier i allmänhet leder väldigt många till Rom. Vilket väl är en s.k. sanning med modifikation.

      2. Det håller jag med dej om, Mikael! Så jag tackar för boktipset, även om det på din rubrik låter som om teologistudier i allmänhet leder väldigt många till Rom. Vilket väl är en s.k. sanning med modifikation.

    2. Mikael Häggqvist!
      De har möjligen sett en föreläsningsserie på himlentv7.se
      där man tar upp vad som hände fr.o.m. 300-talet och även den allra första fram till Konstantin.
      Vad hände med evangeliet, det är frågor som belyses i dessa föreläsningar. Rekommenderas!

  2. Ja, och hur kommer det sej att Norman Geisler (uppväxt i romersk-katolsk omgivning och med master- och doktorsexamen vid ett jesuitiskt universitet) blev s.k. protestant? Kanske även hans berättelser och analyser har sitt intresse: http://normangeisler.com/rcc/

    Det är ju alltid intressant med folk som byter miljö och/eller åskådning, vare sej det är påvetrogna som blir pingstvänner eller evangelikaler som blir påvetrogna (så tack för boktipset!). Den själv i unga år troende Bertrand Russell sörjde som äldre över att två av hans pojkar blivit troende anglikaner. Både Russell och hans pojkar var förmodligen modiga, men av själva modet och självständigheten (som i båda fallen även kunde tolkas som simpla fadersuppror) kan vi förstås inte dra några slutsatser om sanningen eller motiven (det tror jag ju att du håller med om).

    Dussintalet Rom-resande evangelikalers berättelser är absolut intressanta vare sej man hoppas på fler eller vill förhindra utvecklingen (tack för boktipset!), men det tycks mej som att Norman L Geislers uppgörelse med Rom är minst lika intressant med hans egen bakgrund i åtanke (en Peter Kreeft fast åt andra hållet, tycks det!). De köpte inte hans argument. Nåväl, han köpte inte Roms, och åtskilliga andra gör det inte heller. Allra minst leder ju teologistudier eller fördjupade insikter i allmänhet automatiskt till ett accepterande av alla Roms särläror. ”Varför leder teologistudier så många från Rom?” kanske är en lika adekvat fråga som den du har i din rubrik, Mikael. Men alla vill vi väl framställa dem som ansluter sej till oss som extra ärliga, modiga och intelligenta ;o). Även om åtminstone mod och intelligens är moraliskt neutrala egenskaper, se bara på den lede fi…

    1. Självklart känns det mer utmanande för en protestant att ställa frågan som jag gör. Därav dessa motreaktioner. 🙂

      1. Jadå, det är klart du får ställa frågan den vägen också! Alltid intressant, som sagt, när folk ändrar uppfattning (och särskilt när de inte gör det för att alla andra också gör det).

  3. En stillsam fundering – de som går den omvända vägen, från RKK till andra kyrkor, är de färre eller gör de mindre väsen av sig?

  4. En klart intressant fråga, och väl värd att begrunda. McGrath har också berättat att flera av hans studenter har konverterat till RKK. Och när han har försökt utröna orsakerna till detta har han kunnat se att man finner den evangelikala traditionen tom på genuin spiritualitet. Alltså avsaknaden av mysterium, det sakramentala, andliga discipliner, osv. Man finner inte fullheten i den kristna tron inom ramen för de evangelikala rörelserna helt enkelt.

    Jag har stor förståelse för detta. Men jag tror inte att det i grund och botten handlar om den evangeliska traditionen – som för mig inte är identisk med den evangelikala – utan om den utvecklingen som alla de rörelser som avvek från Wittenberg mer eller mindre har haft. Wittenbergreformatorerna var helt klart upptagna med Ordet, men inte Ordet förstått som ändlösa bibelstudier och intellektuella resonemang. Den ursprungliga reformationen var djupt sakramental och hade ett sakramentalt förhållande även till Ordet och dess förkunnelse. Men i den reformerta utvecklingen försvann det sakramentala nästan helt och ersattes av Ordets förkunnelse som instruktion, kunskap och lärofrågor. Och något liknande skedde till dels inom den lutherska ortodoxin.

    Den katolska traditionen har bevarat den sakramentala dimensionen av den kristna tron, och det har även den genuint lutherska traditionen. Men man måste ge dessa konvertiter rätt i att den evangelikala traditionen ofta är en tunn soppa som saknar djupen i spiritualiteten. En ersättning för det har varit ”karismatiken” men som öppnat upp för en ohejdad subjektivitet och en hel räcka med underligheter. Många evangelikaler känner sig desillusionerade även inför denna utveckling.

    Jag tror att den evangelikala rörelsen behöver söka sig in mot trons och evangeliets centrum. Och då kommer man ofelbart att bli sakramental och i den meningen få många beröringspunkter med den katolska traditionen. Skillnader finns i alla fall, framför allt när det gäller soteriologin och den grundläggande förståelsen av nådens evangelium, men också många likheter. Som Luther en gång sa: ”Jag dricker hellre rent blod med påven än vanligt vin med svärmarna (Luther’s Works, 37, 317). Så här går en skiljelinje mellan det lutherska och det evangelikala, även om många evangelikaler inte verkar känna till den.

    1. Rätt så, Jonasq!
      Wittenbergsreformationen (Lutherdom) var betydligt mer sakramental även i sin syn på ordet än annan mer reformert och evangelikal förståelse.

      Om bibeln för den evangelikale kan sägas vara receptet (jfr bibelutgåvan som kallas ”Handbok för livet”- bibeln blir en instruktionsbok ur vilken ett antal efterföljansvärda ”principer” ska framhämtas) så är bibeln för lutheranen snarare själva brödet.

      1. Skillnaden mellan ”recept” och ”bröd” är verkligen träffande, tack för den! Om man vill förstå den lutherska synen på predikan ska man läsa Gustaf Wingrens bok ”Predikan”. En fantastisk bok. Och där finner man något helt annat än den evangelikala synen på bibeln som en informationsbok om ditt och datt.

    2. Tack för den analysen. Ligger mycket i det anser en konvertit, som jag. Mysteriet var viktigt för mig. Likaså blev jag helt tagen av den sakramentala synen på livet och universum.
      Ord, fyller på sin höjd två sinnen.
      Det sakramentala fyller dem alla, och ja, även det sjätte 🙂

  5. Tror det ligger mycket i din analys, Jonasq. När bibelläsningen blivit enbart instruktion och att vaska fram rätt lära blir det så tomt inombords. ”Ni rannsakar Skrifterna för att ni i dem menar er ha evigt liv” sade Jesus. ”Men till mig vill ni inte komma.” Tomhet. För att inte tala om hur tomt det blir när nattvarden degraderas till ren o skär åminnelse. Ingen Jesus där, inte. Trots allt är det direkta Gudsmötet det enda som tillfredsställer människohjärtats längtan. Det var just sakramentaliteten som gjorde att jag drogs till det högkyrkliga en gång. Samma längtan drog mig vidare till karismatiken. Den drar mig nu närmare den katolska kyrkan. Och jag hoppas nu få komma hem.

    1. Nå, den sakramentala dimensionen i bibelordet/Gudsordet – som ju ger sakramenten deras kraft! – förnekar ju inte Jesus heller (och kom ihåg hur påven berömde reformationen för att ha bidragit till att ge den heliga Skrift en centralare plats i kyrkans liv!).. ”Det är dessa som vittnar om mig”, säger han om Skrifterna i bibelstället du anförde. ”Alla dina ord är ande och liv”, sjunger vi i psaltaromkvädet. Men märkligt nog kan en människa lyssna till Guds ord, döpas och gå till nattvarden varje vecka (eller dag) och ändå förhärda sig mot själve den Frälsare som på flerfaldiga sätt är så närvarande, så närvarande (t.o.m. bland eländiga evangelikala som samlas till bön och nattvard i hans namn). Det är en gåta, ja, en för oss olöslig gåta. (Aktuell också inom romersk-katolska kyrkan så klart).

      1. I begynnelsen var Ordet, menar du.
        Ja, jo, visst är det så – i uppenbarelsen.
        Men som mystiker tycker om att säga, Gud har skrivit två böcker.
        Universum (det sakramentala).
        Och Bibeln (uppenbarelsen).

        Men egentligen, är de båda delar av en Helhet, eller hur 🙂

  6. En förklaring till båda strömningarna kan kanske vara det enkla budskapet, det enkla uttrycket, glädjen eller glättigheten i den moderna frikyrkan som också spillt över på de lutherska kyrkorna (och där blandats upp med lättsmält populism, i vart fall i Sverige). Detta i kombination med en karismatisk quick fix. Detta lockar självklart många men mär det sen möter verkligheten och avsaknaden av teologiskt djup blir mer uppenbar så ekar tomheten och man söker i de gamla brunnarna. Detta är i vart fall min upplevelse och tro efter över fyrtio år i frikyrkan.

    1. Jo Denna show verksamhet som är i de flesta frikyrkorna och som du skriver även spillt över i Svenska kyrkan , är förödande , vad är skillnad i dag mellan världens sätt och de troende ! ?
      De världsliga är mycket bättre på denna show verksamhet så vi behöver inte hjälpa dem , det blir bara fjantigt , Antingen KALL eller VARM !
      Med vänlig hälsning Lennart ö

  7. ”alltså avsaknaden av mysterium, det sakramentala, andliga discipliner osv. Man finner inte fullheten av tron inom ramen för de evangelikala rörelserna helt enkelt.” Detta, som Jonasq, skriver stämmer.

    Frikyrkan har saknat något. Men är inte motsatsen sann också? Jag tänker på alla gamla väckelsepredikanter/frikyrkopredikanter som fört så många människor fram till frälsning!

    1. Ja, det behöver inte vara något motsatsförhållande här. Det finns rikedomar i den frikyrkliga traditionen, många skatter att vårda och förvalta. Men det finns dock vissa ramar och ordningar som har växt fram inom de stora kyrkliga traditionerna, och som är viktiga för trons liv och kyrkans uppdrag i världen. De stora bekännelserna, kyrkoåret och liturgin till exempel. Det är nådegåvor som ger kyrkans liv en rytm och en god ordning.

      Den brinnande ivern att föra ut evangeliet till alla människor ges näring av dessa ordningar. Människor ska ju inte bara bli frälsta från någonting, utan också till någonting, till ett liv inför Gud som närs och bärs av kyrkans nådemedel. Att erkänna sola scriptura betyder inte att vi ska ta avstånd från allt det goda i traditionen, Skriften är definitivt den överordnade auktoriteten för lära och liv, men den är inte den enda auktoriteten. Avståndstagandet från dessa stora kyrkliga skatter har berövat oss mycket gott som Gud vill ge oss.

      En annan dimension är den estetiska. Gud är till sitt väsen skön och underbar. Kyrkorummet och liturgin hjälper oss att erfara denna skönhet med alla våra sinnen, inte bara att höra om den genom predikan och bibelstudier. Min förhoppning är att frikyrkan rör sig in mot trons centrum, och den rörelsen innefattar ett omfamnande av dessa stora kyrkliga skatter.

  8. Mikael svaret på din fråga är det enkla faktum att dessa tunga teologiska utbildningar troligen aldrig har bidragit till väckelse! De leder möjligen till Rom där väckelsen är långt borta.
    Lewi Petrus skriver i sina memoarer ”Hos Herren är makten” sidan 85
    ”Innan de fria andliga rörelserna hade några predikantskolor utgjorde de väckelserörelser, men allt eftersom deras predikanter utbildades, stannade väckelsen av.”
    LP fortsätter på sidan 87.
    ”Vad gör det, om en predikant är litet begåvad som talare och inte har en aning om homelitik, retorik och grammatik, bara hans hjärta är fyllt av Guds kärlekseld, så att han brinner för människors eviga väl”

    1. Ja då får vi knutby osv. Bristen på utbildning och inget samfund har lett till många övergreppnoch vad är frukten idag? Finns inte….

      Hur ofta har jag inte hört outbildade ”brinnande” pastorer som pratar om saker de har helt missförstått?

      Nej många av den sk väckelsen gestalter var väl utbildade inklusive Lewi Petrus,,,,, men för personer som Lewi var det lättare att STYRA outbildade pastorer…..

  9. Teologiska studier , är nog inte så konstigt att det kan leda till Rom !? eftersom man i regel stannar vid skriflärdhet , ritualer och liturgi , och just Rom är ju en godisaffär just för sådant ! Visst studier av Guds ordet och lärande är fint , men det är fortsättningen som gör och ger oss en ny syn och att Kunna bli brukade av och genom den Gudomliga i Heliges Andens kraft !

    Men det måste liksom gå från det ena till det andra utan att släppa det första , därför står ordet ÖVERGÅ ! Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke ÖVERGÅR de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket. (Matt. 5:20) 
    En Fridfull Julhelg !

  10. Personligen har jag sett på min vandring , och jag tror inte jag är unik !
    Läsandet kan till ock med bli en bindning , en liten religiös avgud , som kan dra iväg med mitt sinne och tankar Då menar jag vi kommer till ett stadium , när vi vet så mycket , så Gud själv inte får första plats , vår kunskap OM honom , men inte AV honom ! Om du sa att du var blind skulle du se ,men eftersom du säjer att du ser står din blindhet kvar ! Dessa ord förändrade min insikt om mej själv och mitt varande !! Svårt att förklara , måste nog kanske erfaras !

    1. Lennart viktiga tankar du kommer med. Kanske någon av de som utger sig vara så lärda och belästa och som skriver på denna blogg ändå fått en ny insikt som förhoppningsvis leder till någon form av eftertanke?

      1. Guds Frid Inge ! .
        Det enda som kan ena oss är att ta sitt kors för att kunna se sej som man verkligen är , då försvinner mycket av det vi ser idag . Nöd och Nåd går hand i hand .
        En sjuk människa är oerhört glad att det finns en läkare även om han måste göra svåra smärtsamma ingrepp , för att rädda livet !

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.