Lärdomar från 100-talet

image-2016-10-29-at-22-35

Hur gör man som pingstpastor eller som annan protestantisk pastor eller präst, om man upptäcker att den kristna kyrkan redan på 100-talet var katolsk? Lutheraner och anglikaner har inga problem med biskopar – det har dock många frikyrkliga. Men alla dessa har problem med att tala om Skrift och Tradition. Och de har problem med att erkänna påveämbetet. Hur gör man då man upptäcker att allt detta finns i ett tidigt utvecklingsstadium redan i 100-talets kyrka? Ska man dra den naturliga konsekvensen av det och bli katolik eller ska man försöka hitta bortförklaringar?

Kyrkofadern Irenaeus, som levde ungefär 130-200 och var biskop i Lyon, skrev mot slutet av 100-talet ett stort verk med titeln Mot heresierna. I detta verk bekämpar han de olika gnostiska heresier som plågade kyrkan på denna tid. När man läser vad han skriver och hur han argumenterar, så tycker jag att det är slående hur katolsk och totalt annorlunda gentemot min tidigare protestantiska bakgrund han är i sin argumentation.

Irenaeus hänvisar inte bara till Skriften som högsta auktoriteti sin argumentation, som en protestant skulle ha gjort. Han hävdar inte bara att det är självklart vad Skriften säger. Han hänvisar till (1) apostolisk succession – den rätta raden av biskopar i succession från apostlarna, (2) apostolisk tradition – som är både apostlarnas förkunnelse och den traditionella tolkningen och förståelsen av läran, (3) Skriften och till (4) biskopsstolen i Rom. Allt detta är viktigt för honom. Och allt detta hör ihop.

Hur kan man då veta vad som är rätt lära respektive fel lära, enligt Irenaeus? Svaret är att läran måste överensstämma med apostlarnas lära och med de heliga Skrifterna. Hur vet man att man har tillgång till denna lära och rätt skrifter och den rätta tolkningen av detta? Genom att hålla sig till den kyrka som biskopar i rätt ordning – i apostolisk succession. Biskopar som i rakt nedstigande led är insatta av apostlarna. Dessa biskopar har en lärostol, ett läroämbete. De har fått sanningens osvikliga nådegåva att undervisa rätt. Och alla kristna måste rätta sig efter biskopsstolen i Rom!

Kyrkan har alltid varit katolsk

När jag som tidigare var pingstpastor och läste detta var jag tvungen att ställa mig frågan: Är Irenaeus hänvisningar till allt det ovanstående ett uttryck för att kyrkan på hans tid hade avfallit från det som jag trodde var de bibliska och rätta apostoliska ordningarna och tänkandet (Skriften allena i protestantisk tappning) och utvecklats till något som mer liknar Katolska kyrkan. Eller visar detta i stället att kyrkan redan från första början var katolsk? För det är ju tydligt att Irenaeus gör en distinktion mellan apostlarnas lära eller tradition i sig, och den heliga Skrift. Han hänvisar ju också tydligt till apostolisk succession av biskopar och deras läroämbete och nådegåva att undervisa rätt. Och han framhåller särskilt biskopsstolen i Rom, till vilken alla kristna överallt måste hålla sig. Här måste man välja – ska man vara katolsk som Irenaeus eller ska man vara något annat? Om man inte blir katolik, så måste man kunna förklara hur det kunde bli så här fel, så snabbt och så snart. Man måste hitta en bra bortförklaring.

För mig ledde bland annat det Ireanaeus skriver, till att jag med tiden blev övertygad om  att den tidiga kristna kyrkan från apostlarnas tid och framåt faktiskt var katolsk redan från början och sedan oavbrutet fortsatt att vara det. Den har aldrig varit något annat. Hela kyrkan har styrts av biskopar i apostolisk tradition ända fram till 1500-talet, när protestanterna bröt sig ur detta och bildade egna samfund. Men den Katolska kyrkan har fortsatt i samma tradition med samma biskopsstol i Rom och samma apostoliska tradition även därefter.

Konsekvensen för mig blev på sikt, att jag insåg att jag insåg att reformationstidens radikala kyrkosplittring inte var rätt. Jag måste för egen del återförenas med den kyrka som Jesus grundade – det vill säga, inte bara vara en kristen utanför den synliga apostoliska kyrkan som bara tillhör Kristi mystiska kropp i kraft av sitt dop, utan också som en fullvärdig medlem i Kristi synliga kyrka på jorden.

När ständigt nya protestantiska ”väckelserörelser” dyker upp som ständigt vill ”gå tillbaka” till det ursprungliga och apostoliska, så är det i grunden en sund längtan efter det rätta. Men de söker det på fel sätt. Den apostoliska kyrkan har aldrig lämnat planeten jorden. Den finns fortfarande kvar med apostolisk succession, Petrus och heliga skrifter och allt annat. Den leds av påven i Rom.

Läs Irenaeus och tänk efter själv!

Här följer några citat från Irenaeus som handlar om allt detta. Kom ihåg att de han skriver mot är olika gnostiska villolärare eller heretiker, som hävdar egna uppenbarelser, hemlig andlig insikt som bara vissa riktigt andliga vet, de vill ta bort de skrifter vi idag erkänner som ”Bibeln” och de vill lägga till egna sådana skrifter. Men här följer några brottstycken ur Irenaeus argumentation mot allt detta:

I sammanfattningen av den andra boken av sitt verk skriver Irenaeus:

”Eftersom mina ord stämmer överens med apostlarnas förkunnelse, Herrens undervisning, profeternas budskap och lagens tjänst, som prisar allas ende och samme Gud Fader och inte än den ene och än den andre… det tror jag att jag har visat tillräckligt… Men för att det inte skall se ut som om jag utelämnade bevisen från Herrens skrifter, när just de lägger fram det tydligare och klarare för dem som inte har en förvänd inställning, skall jag i följande bok lägga fram bevis ur de gudomliga skrifterna för alla som älskar sanningen.” (II.35.4)

Lägg märke till att Irenaeus i detta citat förutsätter att man känner till apostlarnas lära för sig och de heliga Skrifterna för sig. Läran och Skriften måste harmoniera, men man har tillgång till de båda var för sig.

Vi ser detta även i inledningen till tredje boken där han skriver om upplägget på sina böcker mot heresierna:

”… Den första innehåller alla deras läror, vanor och säregna uppförande. Den andra vederlägger deras falska läror, de avslöjas och visas som de är. I denna tredje bok tillfogar jag skriftbevis… Ta vara på det som jag har skrivit i de två första böckerna, lägg till det här så får du en fullständig vederläggning av alla heresier, och du kan bemöta dem frimodigt och ståndaktigt med den enda sanna och livgivande tron som kyrkan har tagit emot av apostlarna och skänker sina barn. Herren gav sina apostlar fullmakt att förkunna evangeliet och genom dem känner vi sanningen, det är Guds Sons lära…”

Därefter skriver Irenaeus om hur kyrkan tagit emot evangeliet genom apostlarna och skriver bland annat:

”… Matteus lade fram sin evangelieskrift för hebreerna på deras eget språk, när Petrus och Paulus predikade i Rom och grundade kyrkan där… ” (III.1.1)

Lite längre fram fortsätter han med detta – och lägg nu märke till dels att apostlarnas tradition är viktig och dels att den bevarats genom apostolisk succession, och att läran måste stämma överens med både Skriften och traditionen:

”Men när vi utmanar dem genom apostlarnas tradition, som bevarats genom raden av presbyterer i församlingarna, då motsäger de traditionen och säger att de är visare än presbytererna och inte bara mer än dem, och att de har funnit sanningen, för apostlarna hade blandat in lagbud i Frälsarens budskap. Inte bara apostlarna utan Frälsaren själv formade sina ord än efter ”demiurgen”, än efter ”medlaren” och än efter ”allmakten”, men själva känner de osvikligt, oblandat och rent den dolda hemligheten. Men detta är att på det fräckaste häda deras egen skapare. Av det följer att de varken är ense med Skriften eller traditionen.” (III.2.2)

I nästa citat hävdar han att apostlarnas tradition kommer till oss genom den apostoliska successionen av biskopar. Här nämns också orda ”lärostol”, med betydelsen att biskopens roll är en del av ett läroämbete.

Apostlarnas tradition som trätt fram i hela världen kan alla som vill se sanningen ta del av i alla församlingar, och jag kan räkna upp de biskopar som har satts in av apostlarna i församlingarna och deras efterträdare ända till nu. De lärde inget sådant och kände inte till sådant som dessa yrar om. Om apostlarna kände till dolda hemligheter som de enskilt och hemligt undervisade de andra fullkomliga om, skulle de framför allt ha överlämnat det åt dem som de anförtrodde själva församlingarna åt. De ville ju att de skulle vara helt fullkomliga och fläckfria när de lämnade dem som sina efterföljare och överläts sin lärostol åt dem…” (III.3.1)

Irenaeus hävdar i nästa citat att Petrus och Paulus grundat församlingen i Rom. Han hänvisar till raden av biskopar och säger att hela kyrkan – alla kristna överallt – måste vara ense med denna församling eller biskopsstol, om vi betänker även det förra citatet.

”Om det blir för långt att räkna upp alla församlingars längder i den här boken så stannar jag vid den väldiga, urgamla och välkända församling som de båda ärorika apostlarna Petrus och Paulus grundade och upprättade i Rom. Genom att visa hur apostlarnas tradition och den tro som förkunnats för människorna nått fram till oss genom raden av biskopar skall jag få dem att skämmas… Med denna församling måste hela kyrkan, det vill säga de kristna överallt, vara ense på grund av dess märkliga upphov; i den har apostlarnas tradition bevarats åt alla överallt.” (III.3.2)

I nästa citat beskriver han raden av biskopar i Rom och illustrerar hur levande det var för honom att betänka hur biskop Clemens faktiskt ännu hade apostlarnas förkunnelse klingande i öronen.

”De saliga apostlarna grundade och byggde upp församlingen i Rom, och sedan överlät de biskopstjänsten åt Linus, den som Paulus nämner i breven till Timotheos (2 Tim 4:21). Anacletus följde honom och efter dem utsågs Clemens som den tredje efter apostlarna. Han hade också både sett apostlarna och umgåtts med dem. Deras förkunnelse klingade ännu i hans öron och han hade deras tradition för ögonen, ty då fanns många kvar som hade undervisats av apostlarna… På denne Clemens följde Eurasistus och därefter… Genom denna ordningsföljd har apostlarnas tradition och sanningen nått oss. Detta är ett fullödigt bevis på att en och samma tro har bevarats från apostlarna tills nu.” (III.3.3)

Hur gör man om det uppstår tvister i lärofrågor? Man vänder sig till de församlingar som har står i tradition ända sedan apostlarna och följer deras ordning och tradition. Vilket betyder att man följer den traditionella och hävdvunna förståelsen av tradition och Skrift. Och så gör alla kristna som inte kan läsa eller skriva. Alla dem genom historien som kommit till tro och blivit kristna genom förkunnelse och inte genom skrifter. Majoriteten av alla kristna i världen innan boktryckarkonstens uppfinning på 1400-talet, eller innan det blev någotsånär billigt att trycka och massprida böcker flera århundraden ännu senare.

”När det finns så starka bevis skall man inte söka sanningen hos andra, och det är lätt att ta emot dem när apostlarna har sammanfört allt som hör till sanningen… Därför skall man avvisa dem, men med största iver gärna ta del i det som hör till kyrkan och sanningens tradition. Vad då? Också om det blir en tvist i en obetydlig fråga, bör man inte då vända sig till den äldsta församlingarna där apostlarna vistades och få ett klart besked av dem? Om apostlarna själva inte lämnat skrifter, bör man då inte följa den ordning och tradition som förts vidare av dem som de överlät församlingarna åt?” (III.4.1)

Denna ordning följer alla enkla människor som kommit till tro på Kristus utan bläck och papper, när de har den skriven i hjärtat genom Anden. De bevarar sin frälsning och den gamla traditionen noga när de tror på en enda Gud… De som kommit till tro utan att läsa är språkligt obildade men med sitt tänkesätt, sina vanor och sin vandel är de genom tron mycket visa… Om någon kommer till dem med heretikernas påhitt på deras eget språk, sluter de öronen och flyr långt bort, när de inte står ut med att höra det hädiska talet. Tack vare apostlarnas gamla tradition ägnar de inte ens en tanke åt deras gyckel.” (III.4.2)

Det handlar om apostolisk succession – rätt rad av biskopar. De som står utanför är fel ute och är inte att lita på. Denna ordning med biskopar i succession från apostlarna har bevarat de rätta skrifterna utan att utesluta eller lägga till skrifter, och de har bevarat den rätta utläggningen av skrifterna. Det är ett läroämbete som Jesus instiftat och som apostlarna för vidare till sina efterträdare biskoparna. De som är ledare i den apostoliska succession har fått ”sanningens osvikliga nådegåva”. Betyder det inte att de har fått en nådegåva att framlägga sanningen, den rätta läran, i motsats till dem som inte står i apostolisk succession. Hur ska kyrkan bevaras i rätt lära? Genom att hålla sig till rätt läroämbete.

”Därför bör man lyda kyrkans presbyterer som är apostlarnas efterföljare, som jag visat, och tillsammans med följden av biskoparna har de fått sanningens osvikliga nådegåva efter Faderns välbehag. De andra som står utanför den gamla successionen och har sina samlingar på det ena eller det andra sättet kan misstänkas för heretiker och falska lärare eller högmodiga och fräcka söndrare eller hycklare som gör det för vinning eller fåfäng ära.” (IV.26:2)

”Den sanna kunskapen är apostlarnas lära, kyrkans gamla ordning i hela världen, Kristi kropps prägel genom följden av biskopar åt vilka de anförtrodde kyrkan på varje ort, och den har nått ända till oss, ett oförfalskat bevarande av skrifterna, en fullständig samling utan tillägg eller uteslutningar, en felfri uppläsning, en värdig och samvetsgrann utläggning av skrifterna, fri från misstag och hädelse och därtill kärlekens utomordentliga gåva, dyrare än kunskapen, härligare än profetian och förmer än alla de andra nådegåvorna.” (IV.33:8).

Slutord

Är detta katolskt eller inte? Som tidigare pingstpastor kunde jag inte annat än slås av hur djupt annorlunda detta är i förhållande till den bakgrund jag kommer ifrån. När jag under min tidigare pastorstid bloggade och argumenterade för olika punkter i läran, så kunde jag bara hänvisa till Bibeln som enda och högsta auktoritet. Inget annat är allmänt erkänt som argument i mina tidigare sammanhang. Jag kunde förstås hänvisa till andra bibelutläggare som var duktigare eller mer insatta än mig – nu levande eller äldre. Men till syvende och sist handlade allt om vem som lyckades argumentera bäst eller härda ut längst eller hitta bästa boken som vann över de andras argumentation.

Men jag kunde aldrig hänvisa till kyrkans auktoritet, till något läroämbete som slagit fast vissa saker. Om det kom till debatter med personer som jag menade vara kättare, så blev det alltid en strid om vem som var skickligast på att argumentera utifrån Bibeln, vem som hade bäst koll på exegetikens senaste rön eller på grundspråken. Och ingen lära – inte ens treenighetsläran och kristologin – var undantagen från att ifrågasättas. Jag kunde aldrig argumentera som Ireanaeus och hänvisa till raden av biskopar, till läroämbetet, till ”sanningens osvikliga nådegåva” eller ofelbarhetens smörjelse som vi nu säger. Jag kunde aldrig hänvisa till biskopen eller påven i Rom som slutgiltig auktoritet.

Frågan för mig blev ju då till slut: Har jag eller vi rätt som lever i tron att vi bara ska hänvisa till Bibeln och tro att den ensam och i sig själv är så klar att den tolkar sig själv? Har vi rätt som frångått Irenaeus och en samstämmig kyrklig tradition? Eller borde vi bli katoliker? Alla vet väl redan hur det gick för mig.

På måndag kommer innehavaren av samma biskopsstol som Irenaeus menade att alla kristna i världen måste rätta sig efter till Sverige.

Tilläggas bör, att alla citat av Ireneus ovan kommer från hans bok Mot heresierna, som finns i svensk översättning i urval av Olof Andrén, utgiven av Artos förlag. Och det är jag som markerat vissa ord med fet stil, inte Irenaeus eller översättaren.

9 reaktioner till “Lärdomar från 100-talet”

  1. Om Kyrkan alltid varit katolsk måste ju Paulus varit katolik. Frågan är om inte också Jesus var katolik. 🙂

    Ditt påstående följer samma tankemönster som när muslimer hävdar att Abraham var den förste muslimen. Man projekterar en senare utveckling tillbaka till det ursprung man kom ifrån för att legitimera den nya tron. Så gjorde kristendomen med judarnas Tanach. Den var egentligen en kristen bok, sa man.
    Den som klarar att ha en nykter bild av Romkyrkan har inga svårigheter att se att den haft en lång utveckling och att man först på 300-talet kunde tala om en kyrka styrd från Rom.

    De församlingar som Paulus skapade, då man inte tog emot hans budskap i de olika lokala synagogorna, hade synagogans organisation som förebild, vad annars. Biskopen (Episkopos) var alltså detsamma som synagogsföreståndaren och hans tjänst sträckte sig bara inom den lokala församlingen. Biskopen var den ledande bland de äldste i synagogan. Att man sedan översatt äldste och föreståndare till grekiska gör dem inte mer katolska. Sanningen är att Paulus predikade en messiastroende judendom som var anpassad till att hedningarna inte behövde leva som judar, men det var ändå en typ av judendom eftersom någon kristendom (som vi känner den) inte existerade. Men i och med att man avlägsnade sig från ursprunget och medvetet profilerade sig, skapades en ny religion som fick namnet kristendom. Allt detta känner du till mycket väl, men vill nu omtolka allt detta.

    Den ledande messianska församlingen fram till katastrofen år 135 med bar Koshba var den i Jerusalem. Efter detta försvann det judiska inflytandet i ledningen och ickejudar med hellenistiskt tänkande tog över. Då började utvecklingen till en kyrka styrd från Rom och då behövdes det samlas till kyrkomöten för att definiera den nya tron.

    Citat: ”Därför bör man lyda kyrkans presbyterer som är apostlarnas efterföljare, som jag visat, och tillsammans med följden av biskoparna har de fått sanningens osvikliga nådegåva efter Faderns välbehag. De andra som står utanför den gamla successionen och har sina samlingar på det ena eller det andra sättet kan misstänkas för heretiker och falska lärare eller högmodiga och fräcka söndrare eller hycklare som gör det för vinning eller fåfäng ära.” (IV.26:2)

    Det är samma revirtänkande som alltid har funnits. Detta fanns också i Pingströrelsen (då den kallades Pingstväckelsen). Då kunde Pethrus ha en notis i Dagen om att den och den förkunnaren inte hade hans förtroende. Då var han ute i kylan hastigt och lustigt. Det fanns en oskriven dogm (muntlig tradition) att det bara skulle finnas en pingstförsamling på varje ort. När detta utmanades på Pethrus tid i Stockholm så blev dessa utfrysta. Samma sak hände för inte så länge sedan när Stanley & Kjell Sjöberg startade sina församlingar.
    Det Irenaeus skrev var alltså vad varje andlig ledare skulle ha skrivit för att hålla ordning på sin flock.

  2. Vad menar du då du säger ”redan på 100-talet” ? Var den inte katolsk innan det då? / Micke

    1. Självklart var den det, men nu utgick jag för resonemanget skull från det protestantiska tänkandet.

  3. Tack Mikael
    Jag har inte läst teologi eller kyrkohistoria på din nivå. Har en master, men inom ett helt annat område.
    Jag har dock läst, utöver din blogg, en hel del andra katolska bloggar på engelska. Några böcker från konvertiter har jag även hunnit plöja igenom under de senaste åren (jag är inte katolik, än). Trots att jag är novis inom detta område förstår jag inte hur man inte ser att den tidiga kyrkan var katolsk.
    I mina ögon är det helt uppenbart.
    Antingen vill man inte se detta (upprorisk eller ej ödmjuk inför Guds plan) eller så är man blind. Kanske en del lärda män/ledare inom de reformerta rörelserna har för mycket att förlora. Därför kämpar de emot in i det sista.
    För oss andra dödliga borde vara enklare att acceptera en uppenbar sanning när den presenteras.
    Till er som lever i olika evangelikala rörelser och som anser att samhället/journalistet har fördomar om er församling borde ödmjukt ransaka er själva när det gäller er bild av Kyrkan.
    Det var hatet/fördomar bland oss evangelikala emot kyrkan som väckte min nyfikenhet. Jag insåg ganska snart hur fel jag/vi hade. Det är mycket lätt att utbilda bort fördomar. Fakta finns och är gratis, bara viljan finns
    Allt gott önskar jag er.

    1. Håller med NG Björn bara man vill och tar sig tid.Och söker sanningen så ser man ens fördomar försvinna gentemot den Katolska Kyrkan och man ser vilket ärv vi har i Kyrkan

  4. Jag menar att det är fullständigt okontroversiellt att Kyrkan var tänkt att vara odelad och osplittrad, och att den var tänkt att verka i kontinuitet med apostlarna och deras undervisning (av vilket allt väsentligt bevarats i den heliga Skrift). Det är inte heller på minsta vis konstigt att hänvisa till Rom som kristenhetens huvudförsamling och trovärdiga lärobevakare (jfr Filadelfia i Stockholm), liksom det inte är konstigt att se Ireneus själv som en god och trovärdig lärare. Det är heller inte alls konstigt att se värdet av en tradition som är förenlig med Skriften, jfr Waldenströms argumentation i http://www.dopochbarndop.blogspot.se Men ballar Fillans föreståndare ur, kanske även en pingstvän måste börja varna för honom (med risk för att själv bli kättarstämplad)?

    Samvetsfrågan är ju vad som händer om ”traditionen” efterhand börjar fastslå saker om t.ex. skyddshelgon, skärseld och jubelår som dels ter sej obekräftade av Skriften, dels direkt skriftvidriga inte minst så här inför Allhelgona (Marie himmelsfärd må vara, men annat…). Det kontroversiella är ju huruvida 1500-talets påvar och den som besökte Lund idag och sa snälla saker om Luther och reformationen verkligen står i samma kontinuitet med apostlarna och deras lära – i allt väsentligt redovisad i Nya testamentets apostoliska skrifter – som Linus (men hur var det nu, stod han verkligen som ”Petri efterträdare” över den samtide aposteln Johannes i ”hierarkin”?), och som Clemens eller dåtidens biskop i Rom och Irenaeus själv? Apostlarnas förkunnelse klingar ju inte i Franciskus öron på annat sätt än den klingar i våra: nämligen genom läsningen av Nya testamentets apostoliska skrifter. Om något slags esoterisk tradition – om skyddshelgon för borttappade grejor eller särskild avlösning under jubelår? – som påven efter hundra eller tusen år skulle kunna ‘uppenbara’ gäller väl vad Ireneus skriver om gnostiska kätterier: ”De lärde inget sådant och kände inte till sådant som dessa yrar om. Om apostlarna kände till dolda hemligheter som de enskilt och hemligt undervisade de andra fullkomliga om, skulle de framför allt ha överlämnat det åt dem som de anförtrodde själva församlingarna åt.”

    Att en sak, t.ex. kyrkans ledarskap, är TÄNKT att optimalt fungera på ett visst sätt garanterar ju inte att den också alltid GÖR det. Jfr syndafallet. Som dock inte heller gjorde oss till smådjävlar, människor är vi fortfarande, och hela Guds tanke med oss är inte förfelad: fridens tankar och inte ofärdens, till att ge oss en framtid och ett hopp. Precis som dödsrikets portar trots allt inte ska bli Kyrkan övermäktiga.

  5. F.ö. har Luther alls inga problem att själv hänvisa till kyrkolärare och kyrkans äldsta tradition, även den med litet t. Det är klart att det kan vara ett argument för en viss tolkning eller lära (t.ex. om den ofria viljan!) att även lärda teologer som Augustinus eller Bernhard drivit den. Men det är när traditionen med litet t skiljer sej alltför mycket från, eller bygger på uppenbara vantolkningar av, Traditionen med stort T, den som kommer till uttryck i den heliga Skrift, som han med all rätt reagerar och ber oss sätta Skriftens vittnesbörd högst – också det med hänvisning till just traditionen och kyrkofäderna!

  6. Ja, de protestanter(frikyrkliga eller inte) som är pålästa i Kyrkans historia och har en nyanserad bild det finns en del, dessa har en sund uppfattning om hennes historia och tro o lära. Andra är mindre pålästa om Katolska Kyrkans historia. Den okunskap eller ovilja att förstå Kyrkans tro och frälsningshistoria, baserar sig främst på den anti-katolska felaktiga reformationsbild från medeltiden, som har huserat på svensk mark i cirka 500 år. Denna felaktiga bild är rena villfarelsen. Om man verkligen vill veta vad Kyrkan har trott och praktiserat genom 2000år, så är man böjd till att vara ödmjuk och inse att man inte har hela sanningen, eller en egen definition om vad sanning är.
    Ef.1:10. Rom.16:25-27.
    Recapitulatio!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.