Är strävan efter enhet under påven antikristligt?

Jag får ofta frågan – både privat och offentligt via sociala medier – om inte den starka trend vi ser idag av att vilja att konvertera till den katolska kyrkan, är början på en falsk religiös enhet under påven som banar väg för Antikrist. Jesus varnar ju för att många falska profeter ska träda fram innan han kommer tillbaka och han understryker dessutom att Antikrist kommer att göra stora tecken och under för att bedra även de utvalda, det vill säga även oss som är kristna. Biben säger också att Satan ofta uppträder som en ljusas ängel i syfte att bedra. Kort och gott, kan inte enhet under påven vara början på Antikrists välde?

Hur ser jag då på detta?

Först vill jag säga, att jag inte vill trivialisera denna fråga och ej heller raljera över dem som skriver så. Detta är nämligen en frågeställning väl värd att tas på allvar, eftersom den faktiskt ligger inmatad i den protestantiska genetiska koden ända sedan protestantismens uppkomst på 1500-talet. De som idag ställer den frågan och uppriktigt hyser denna oro, gör ju inte det utifrån något tankemässigt vakuum. Det är inte konstigt att man efter 500 års fostran tänker i dessa banor.

Men är det en rimlig oro eller föreställning?

Jag tycker inte det av flera skäl.

Det är Kristus själv som var den förste att be om kristen enhet

Strävan efter att de kristna ska vara ett kan aldrig anses vara en djävulsk eller antikristlig strävan. Det är ju Jesus Kristus själv som uttryckt denna önskan från första början, i Joh 17!

”Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.” (Joh 17:20-23)

Gud vill alltså kristen enhet, och det är när vi kristna är ett som världen kan tro på att Gud har sänt Jesus Kristus. I ljuset av detta kan alltså strävan efter kristen enhet per definition aldrig ses som en förberedelse för Antikrist, utan tvärtom.

”Strider… vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp… och annat av samma slag.” är däremot mycket allvarliga synder. ”Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.” (Gal 5:20-21).

Kristen enhet är alltså i enlighet med Gud vilja, medan motsatsen alltså kommer från kommer från Djävulen, som vill splittra, bryta sönder och förstöra Guds församling.

Vi får i detta sammanhang inte heller glömma hur den kristna kyrkan såg från första början.

Kyrkans enhet är det ursprungliga

Jesus omgav sig med tolv apostlar. Han gjorde den ene – Petrus – till högste ledare bland dem. Och dessa apostlar bildade den första kristna kyrkans högsta ledarskap alltifrån Kristi himmelsfärd och Andens utgjutande. Apostlarna var ledare för kyrkan i hela världen, det vill säga överallt i världen där den kristna kyrkan fanns. Vi ser det bland annat i hur apostlarna och främst Petrus är inblandade när evangelium sprids utanför det judiska folket, till samarierna (Apg 8) och till de andra icke-judiska folken (Apg 10). Vi ser det också längre fram när det uppstår strid kring det sistnämnda. I Apg 15 står det om hur apostlarna och de äldste samlas i Jerusalem för att ta itu med frågan om huruvida icke-judar som blir troende måste omskäras eller inte. Där fattas ett beslut som blir gällande för alla församlingar överallt. Ett sådant beslut visar därmed att den kristna kyrkan i världen vid den tiden hade ett ledarskap i toppen och att detta ledarskaps beslut var giltiga överallt. Det fanns alltså en enda kyrka i hela världen. Forskarna är överens om att detta möte ägde rum år 49 e.Kr., alltså 16 år efter Jesus död och uppståndelse, som de flesta beräknar till år 33.

St-Peters-Square-I-believe-in-the-Holy-Catholic-ChurchKyrkan fortsatte att agera på detta sätt även efter apostlatiden. Apostlarnas efterträdare var biskopar. Och dessa samlades på liknande sätt till olika regionala kyrkomöten för att besluta i gemensamma frågor. Från 300-talet och framåt samlas man på så kallade ekumeniska koncilier. Ordet ”ekumenisk” betyder att det omfattar hela världen. Det betyder inte att det omfattar alla samfund, för det fanns inte olika samfund då, utan det omfattade alla kristna – hela kyrkan överallt. Dessa kyrkomöten ansågs vara så allmänna att besluten som togs där var allmänt giltiga för hela den kristna kyrkan i hela världen. Man såg på sig själv, med den nicenska trosbekännelsens ord, som en helig, katolsk och apostolisk kyrka”. Ordet ”katolsk” betyder allmän, universell och syftar på att det finns en kyrka i världen som omfattar alla folk.

Den stora schismen

Denna enda katolska kyrka samlades på ekumeniska  koncilier och fattade beslut i både lärofrågor och ordningsfrågor. Men Kristi kyrka har en fiende som inte gillar att det fungerar på detta sätt. Olika omständigheter, olika språk och kultur, olika etniska motsättningar, olika politiska omställningar och mycket annat gjorde att kyrkan i väst och öst med tiden gled ifrån varann alltmer. Och 1054 inträffade den så kallade stora schismen, då påvens sändebud i Konstantinopel och patriarken i samma stad ömsesidigt exkommunicerade varandra.

Fram tills dess talar man i både väst och öst om den odelade kyrkans tid. Det fanns alltså bara en katolsk kyrka i världen, för att tala med trosbekännelsens ord. Från 1054 och framåt gled väst och öst isär. Försök till försoning skedde under de närmaste århundradena, men det lyckades aldrig. Och sedan dess talar vi om den katolska kyrkan i väst och de ortodoxa kyrkorna i öst.

De ortodoxa i öst har delat upp sig i självständiga lokalkyrkor efter nationalitetsgränser och dessa styrs av varsin patriark. Kyrkan i väst har bevarat sin relation till petrusämbetet i Rom. Väst och öst är sinsemellan splittrade, men man erkänner ömsesidigt varandras apostoliska succession och giltighet i eukaristin. Det är inte mycket egentligen som skiljer.

Protestantismen

Den största splittringen i kristenheten ägde egentligen rum på 1500-talet, då de protestantiska reformatorerna vände upp och ned på allting som gäller kyrkosyn. Utifrån egenkonstruerade premisser som Skriften allena bröt man sig ur Kyrkan och bildade eget. Man baserade sitt handlande på den fundamentala tanken att Skriften är högsta auktoritet över alla påvar, biskopar och kyrkomöten, och att Skriften i sig själv är så tydlig att varje individ egentligen själv kan komma fram till allt som är nödvändigt för frälsningen och vad som är rätt lära.

Det formulerades givetvis inte så enkelt som jag framställt det här, men konsekvensen av ett sådant tänkande – om Skriften som högsta auktoritet och om Skriftens klarhet och Skriften som sin egen tolk –  blev just denna splittring i en sådan stor mängd olika protestantiska samfund och riktningar som vi har idag. Luther och Calvin avsåg inte att kyrkan skulle splittras i otaliga samfund. De avsåg inte att varje individ som var missnöjd med det samfund han tillhörde, skulle vara fri att starta ett eget. Men det blev ändå den oundvikliga konsekvensen.

I dag

Att därför idag sträva efter enhet bland kristna – vare sig det sker genom att olika protestantiska samfund går ihop eller genom att enskilda individer eller grupper återansluter sig till den Katolska kyrkan – är därför inte något antikristligt. Det antikristliga ligger i själva splittringen av den ursprungliga enda katolska kyrkan. Att människor idag återupptäcker varifrån de egentligen kommer och inser att de måste gå tillbaka till den kyrka som Jesus Kristus själv grundade med Petrus och de andra apostlarna som ledare, är alltså i grunden ett verk av den helige Ande.

Sekterism är något som uppstår när man tänker om Kristi kyrka som ett franchise-koncept. Där var och en som är driftig nog kan få starta eget, bara man håller sig till en minsta gemensamma nämnare. Det blir också konsekvensen av att var och en anser sin egen tolkning av Skriften som säkrare och bättre än andras, och där man inte erkänner en kyrklig auktoritet. Det vill säga, där man inte erkänner den auktoritet som det av Jesus instiftade apostoliska ledarskapet innebär. Ett ledarskap som först utgjordes av apostlarna, sedan av deras efterträdare biskoparna i gemenskap med biskopen av Rom som var Petrus efterträdare.

Oavsett hur vi tolkar bibeltexterna angående Antikrist, så har det alltså ingenting att göra med hur människor i dag blir katoliker som jag själv, eller med hur protestantiska samfund går ihop för att övervinna intern protestantisk splittring. Hur Antikrist än kommer till makten, hur han än utnyttjar religion för sina syften, så har det inte med Kyrkan att göra. Kyrkans enhet är något som Kristus själv bad om i Joh 17. Kyrkan var faktisk en odelad kyrka i ca 1000 år innan den stora schismen mellan väst och öst. Att vilja vara en del av svaret på Kristi bön och att därför vilja återgå till en biblisk ordning med biskopar i gemenskap med Petrus, är Guds vilja. Det är en annan fiende som är emot detta.

Men det är också viktigt i detta sammanhang att åter stryka under, att eftersom kyrkan var en odelad kyrka i 1000 år, så är denna kyrkans enhet den ursprungliga. Det är alla dem som är födda in i och lever som arvtagare till 1500-talets protestantiska splittring, som måste fråga sig om det verkligen var rätt att bryta med den Kyrka och den ordning som Kristus själv instiftat. Och vill dagens protestanter verkligen själva leva kvar i denna splittring som deras andliga förfäder har orsakat?

När den Katolska kyrkan idag därför gör detta i mångas ögon oerhörda anspråk på att vara den Kyrka som Jesus Kristus grundade, så gör man inte detta utifrån samma pluralistiska perspektiv som olika protestantiska samfund eller fria församlingar talar. Katolska kyrkan talar utifrån perspektivet av att vara den enda odelade kyrkan under de första 1000 åren. Från katolskt perspektiv har alltså de ortodoxa försatt sig i schism genom att inte vilja erkänna petrusämbetets ledarskap. Protestanterna har gjort det ännu värre genom att helt avsöndra sig inte bara från sin patriark i Rom, utan också från hela det historiska episkopatet. Katolska kyrkan är därför inte ett samfund bland andra, som råkar ha storhetsvansinne. Utan Katolska kyrkan är den moderkyrka som inget annat vill än att åter få välkomna sina splittrade barn tillbaka.

50 reaktioner till “Är strävan efter enhet under påven antikristligt?”

  1. Finns det några konkreta siffror på ”den starka trend vi ser idag av att vilja att konvertera till den katolska kyrkan”?

    1. I detta fall var det bara ett citat som jag gjorde av en frågeställares fråga. Men ser man i absoluta tal så är det kanske inte en stark trend, dvs om man räknar antalet som blir katoliker respektive antalet katoliker som blir protestanter. Men om man ser till antalet protestantiska pastorer/präster i olika samfund som blir katoliker, så har det antagligen ökat markant under de senaste decennierna. Därav att det pratas så mycket om det.

    2. I Sverige brukar man tala om ett hundratal varje år, men jag tror att det faktiskt är mer nu. I Göteborg t.ex var det häromåret 18 personer som upptogs i Kyrkans gemenskap vid ett och samma tillfälle och de var inte de enda under det året. I USA handlar det däremot om tusentals varje år, främst vid påsk. Här finns en artikel från USA:s biskopskonferens med siffror per stift. (Kandidater betyder människor som redan är döpta, katekumener är de som är odöpta): http://www.usccb.org/news/16-032.cfm

      1. Pratade med en katolsk bloggare och han menade att det snarare var en flykt bland ungdomar FRÅN katolska kyrkan. Däremot var det en del äldre protestanter som gick till Rkk.

        Vet inte om han avsåg det problem många kyrkor har i att ha kvar ungdomar eller att han menade att de aktivt lämnade.

  2. Intressant genomgång. Fast jag tror de flesta i dagens kristenhet knappt vet vem antikrist är så du kämpar nog mot en krympande skara människor i detta försvarstal. Jag är som bekant klassad som ‘antikatolsk’ men skiljer som du vet och förstår på människor och lära.

    T.o.m. jag som upphovsman till ett av de sista ‘antikatolska’ fästena på nätet (i detta land) har reviderat de gamla väckelseprefikanternas syn på påven som antikrist. Jag förstår att olika påvar under århundraden för många varit en antikrist pga svår förföljelse, men jag är idag inte lika övertygad.

    Det jag har sagt i omgångar säger jag igen. Du och Ekman kommer inte finna det ni söker i rkk. Hon (Kyrkan) är mitt uppe i stora förändringar vad ni än tror. Nya påven är inte som de gamla. Kommet utveckla det hela lite mer vid tillfälle på egen post. Fransiscus är mitt uppe i att byta ut så många konservativa kardinaler han kan. Tror han är uppe i ca 40% nu. Han håller på att anpassa rkk till nya tider och ett nytt liberalare ‘evangelium’. Inom loppet av ett år eller två kommer detta vara uppenbart, vad du än säger.

    http://www.breitbart.com/big-government/2016/10/09/new-cardinal-picks-pope-francis-sidelines-conservatives-promotes-progressives/

  3. P.s. Tycker det är ojuste att alltid ge Luther hunhuvudet för ‘splittringen’. Alla som studerat Lutherdom vet att han in i det sista A) endast ville reformera kyrkan. B) Deklarerade att han INTE ville ha en kyrka eller samfund uppkallad efter sitt namn. C) En hel del av de områden han ville förändra, är idag förändrade, fast det tog lite tid.

    Samma sak med splittringen öst/väst. Det var mycket stolthet och prestige på båda sidor. Varför hela tiden fria Kyrkan dess ansvar?

    1. Jag säger inte att allt är Luthers fel. Jag säger inte att man inte begick fel på den katolska sidan. Men faktum kvarstår att det var Luther och hans anhängare som gjorde uppror och fasthöll vid att inte underordna sig den kyrkliga auktoriteten. Och det har fått katastrofala konsekvenser för kristendomens ställning i Europa.

      1. Mikael du har helt rätt i att de som underordnar sig kyrkliga auktoriteter som avfallit från sanningen i Guds ord är farligt och kan få katastrofala följder för den enskilde människan.
        Exemplen är många genom historien och din kyrka står inte utan skuld i den frågan.

      2. Förstår ditt resonemang, men jag har en annan syn på vilka krafter som ligger bakom kristendomens fall i Europa och det är vare sig katoliker eller protestanters fel.

        1. O ja, det finns många faktorer bakom sekulariseringen. Men man kan definitivt säga att den protestantiska reformationen starkt bidrog. Den underlättade i vart fall inte för kyrkan att hålla sina ställningar eller svara på de utmaningar som tiden bjöd. Den ledde ju nästan till att det Osmanska riket lyckades överflygla hela Europa.

      3. En av dessa katastrofala konsekvenser av protestantismen är ju de stora väckelserörelser som följde i spåren av reformationen. Tänk om världen ändå hade förskonats från dessa skadliga rörelser där Den Helige Ande har varit mäktigt utgjuten och löst människor från ett liv i synd och elände. Tänk om vi ändå hade sluppit bevittna händelserna på Azsusa Street 1906 och pingstbudskapets genombrott i t.ex. Brasilien.
        Tänk så mycket bättre världen hade varit utan den Andens vind som dragit fram över världen de senaste århundradena utan att fråga Rom och påven om tillåtelse.

        1. Så har du givetvis full frihet att tänka, men jag tänker inte så. Enligt min uppfattning är alla dessa väckelserörelser uttryck för hur Guds Ande har verkat bland protestantiska kristna för att föra dem närmare Kristus, och för att återföra delar av den fullhet i Kristus som de blev av med då deras fäder gjorde uppror och splittrade kyrkan. Påven Leo (minns ej siffran) som var påve år 1900, proklamerade då att 1900-talet skulle vara Andens århundrade. Var det profetiskt eller inte?

          1. Andens syfte med väckelserörelserna var att frälsa människor och få Guds rike att växa.
            Det var inte i den katolska världen som väckelserörelserna bröt fram. Hur många miljoner människor över hela världen hade inte gått miste om detta utan Luthers reformation.
            Denne påve hade säkert rätt i sin förutsägelse för troligen hade han sett vad som var på gång under 1800-talet.

            1. Det var precis det jag sade. Jag skrev: ”Enligt min uppfattning är alla dessa väckelserörelser uttryck för hur Guds Ande har verkat bland protestantiska kristna för att föra dem närmare Kristus, och för att återföra delar av den fullhet i Kristus som de blev av med då deras fäder gjorde uppror och splittrade kyrkan.” Det betyder, för att nu upprepa det, att Guds Ande i detta fallet verkade bland protestanter, inte i den katolska världen. Han återförde dem till Kristus, dvs protestanter som inte hade en levande tro på Herren fick en sådan, dvs ”blev frälsta”, ”räckte upp handen på sista raden”, ”kom fram till förbön” eller vad du nu vill kalla det. Men från att inte ha andligt liv, så fick de andligt liv.

              Och det är definitivt inte Luther och hans verksamhet du ska tacka för detta, utan Gud. Luther gjorde ingenting för detta. Han rev ner. En av de stora negativa konsekvenserna av den protestantiska reformationen är att den starkt bidrog till Europas sekularisering.

              1. Jag tackar inte alls Luther utan jag tackar Gud. Verkligen!
                Det jag säger är att väckelserörelserna kom i reformationens fotspår, i den protestantiska kyrkan. Tror du verkligen på fullt allvar att detta hade hänt inom ramen för den katolska kyrkan, utan reformationen.

                Betänk att Luther levde samtidigt med påven Alexander IV och vad den mannen stod för är du säkert inte omedveten om. Det är väl inte underligt att han undrade vart kyrkan var på väg.
                Kristi ställföreträdare på jorden, gestaltad av en ogudaktig påve!?

                Din inledande skrivning visar att du anser att den protestantiska mångfalden (splittringen) helt och hållet är ett verk av Satan. Du är inte rädd om din trovärdighet precis.

                1. Det har förekommer ”väckelserörelser” och förnyelserörelser ständigt inom den Katolska kyrkan under hela dess historia, både före och efter den protestantiska reformationen. Men i det här fallet talade vi om rörelseer inom protestantismen. Och där har Guds Ande onekligen uppväckt olika förnyelserörelser för att återföra förlorade katolska drag till de protestantiska syskonen.

                  Det har funnits dåliga påvar under historien, ja. Men de flesta har varit gudfruktiga och bra. Det fantastiska är att Gud bevarat kyrkan även under de dåliga påvarnas tid. Ingen av just dem har slagit fast någon felaktig lära för att t ex rättfärdiga sitt eget omoraliska liv. Jämför detta med hur man inom protestantiska samfund med tiden vänder kappan efter vinden och förklarar att ”Guds kärlek och nåd” gör att vi måste ändra på än det ena och än det andra. Men vi katoliker hamnar inte i stor förvåning om en eller annan biskop visar sig vara en ulv i fårakläder. vi har ju bibliska exempel – Judas Iskariot.

                  Jag nämnde inte Satan i det jag skrev. Men om man betänker att Jesus grundade en kyrka i världen under de tolvs ledarskap och med Petrus som ledare bland de tolv; om man betänker att denna kyrka agerade som en kyrka i Apg; om man betänker att de kristna som levde närmast efter NT:s tid inte hade några andra referensramar än denna enda kyrka ledd av apostlarna och därför fortsatte att praktisera detta – så kan man ju förstås undra varifrån tanken på alla dessa otaliga samfund har sitt ursprung. I Gal 5 skriver Paulus om strider, kätterier och maktkamp med mera och han säger att de är köttets gärningar. Och läser man genom hela Bibeln, så ser man att splittring och strid inom Guds folk inte är ett positivt uttryck för mångfald, utan snarare ett följd av mänsklig synd, inspirerad inte från Guds goda vilja i himlen utan snarare från något annat håll.

                  Men visa mig gärna ett bibelord som säger att Jesus grundade flera samfund och att han tyckte att det var bra om man hade minst tio samfund eller fler.

                2. Jesus grundade en enda kyrka, en universell församling. Den kyrkan grundade han på sig själv och inte på någon apostel. Petrus var inte ens föreståndare för församlingen i Jerusalem, utan det var Jakob. Långt efter sin död utnämns han till den påve han aldrig har varit.

                  Att denna enade kyrka under efterapostolisk tid gick vilse på olika sätt är givetvis inget som du eller någon annan katolik heller är ansvarig för. Däremot är du ansvarig för den missvisande historiebeskrivning som du lutar dig mot.

                  Det är inte en organisatorisk enhet som är det övergripande målet för kristenheten, utan det är SANNINGEN! Den sanning som bara Den Helige Ande kan förmedla.

                3. Ingen katolik förnekar att Kristus Jesus själv är hörnstenen i byggnaden eller att Kristus själv är klippan. Men Kristus själv sade faktiskt till Petrus: ”… du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka” (Matt 16:18). Och det tror vi katoliker på.

                  På pingstdagen i Jerusalem föll Anden och kyrkan var ett faktum. Det var den katolska kyrkan som bildades, dvs den kyrka som var universell och omfattade människor från alla språk och som skulle komma att sträcka sig över hela jorden med tiden. Det var i första hand denna kyrka som grundades och först i andra hand en lokalförsamling i Jerusalem.

                  Från början var det Petrus som var ledare. Men från möjligen Apg 12:17 ser vi att Jakob har en biskopsfunktion över lokalförsamlingen i Jerusalem. Men Petrus är fortfarande ledare för kyrkan som helhet – den universella eller katolska kyrkan i världen.

                  Denna universella kyrka var en enda kyrka i världen från apostlarnas tid och framåt. Och det är därför de kristna på t ex 300-talet bekänner att de tror ”på en enda helig, katolsk och apostolisk kyrka”. 1500-talet innebar dock en sönderslitning och splittring av denna kyrka. Det är sanningen som den helige Ande visat i Bibeln, Traditionen och genom historien för de troende. Varifrån du har din historieskrivning kan man ju undra.

                4. Min historiebeskrivning delar jag med över 1 miljard protestanter, så helt gripen ur luften är den inte.
                  Det du kallar splittring på 1500-talet var ju en helt nödvändig protest mot en fullständigt urspårad katolsk kyrka.
                  När du påstår att väckelserörelserna på 1800- och 1900-talen skulle ha som syfte att återföra människor till den katolska kyrkan, så tar jag mig för pannan. Jag undrar vad vännerna på Azsuzsa Street skulle ha sagt om det. Väckelsen i Wales 1904 med 70 000 människor omvända skulle alltså ha varit Guds metod att återföra dessa till katolska kyrkan.
                  Synnerligen hemvävda och absurda tankegångar enligt mitt förmenande.

                  Nu avbryter jag det här meningsutbytet, eftersom jag inte tror att vi kan övertyga varandra. Sanningen kommer till sist att segra.

                  Vi är trots allt trosbröder, även om meningarna går isär i vissa fundamentala frågor.

                5. Klokt! Vi kan ju inte fortsätta hur länge som helst.

                  Dock tror jag inte det är lämpligt att bedöma en historieskrivnings sannhet utifrån hur många människor som tror på den. Då skulle vi få sluta vara kristna. Majoriteten av världens befolkning är nämligen inte kristen. Och skulle vi ändå göra en sorts inomkristen jämförelse, så skulle de i alla fall utfalla till katolikernas fördel, då dessa utgör ca 1,3 miljarder. Jag tror inte att det finns så många som 1 miljard protestanter. Siffran är nog mindre.

                  Den metodistiska väckelsen införde ju en tro på att frälsningen även innebär en förvandling av den kristna människan, inte bara en syndernas förlåtelse. De sa också att det var möjligt att med Guds nåd uppnå stor helgelse. Det är mer katolskt än vad lutheraner och reformerta hade uttryckt sig innan.

                  Pingstväckelsen återförde en levande tro på Andens kraft, tecken och mirakel, bland protestantiska kristna. Det hade varit lite lågvatten för sådan tro innan. Och det är också mer katolskt än vad det var innan.

                  Från 1700-talet och framåt, genom de väckelser som pågick då, började även protestanter att missionera och försöka omvända andra folk. Det hade man slutat med på 1500-talet vid reformationen, nämligen, och av bibeltolkningsskäl. Men nu kom det tillbaka. Det är också mer katolskt än vad det var innan.

                  Så, du ser, det är inte absurda tankegångar bara för att du inte känt till det innan. Och definitivt inte hemvävt. Detta kan man läsa om i normal kyrkohistorisk litteratur.

              2. Jag ska inte lägga mig i ert meningsutbyte här. Men bara för att det inte ska bli allt för grötigt när det gäller sanningen så måste jag sätta ett stort frågetecken framför det här, Mikael:

                ”en metodistiska väckelsen införde ju en tro på att frälsningen även innebär en förvandling av den kristna människan, inte bara en syndernas förlåtelse. De sa också att det var möjligt att med Guds nåd uppnå stor helgelse. Det är mer katolskt än vad lutheraner och reformerta hade uttryckt sig innan.”

                Du har väl ändå läst något av Luther? Och kanske också Melanchthon? Chemnitz? Några teologer under ortodoxins tid? Du har ju i alla fall läst Calvin har du skrivit. Hur kan du då tro att luthersk och reformatorisk kristendom inte tror på och betonar både möjligheten och betydelsen av ett förvandlat liv? Det finns knappast någon predikan av Luther där han inte starkt betonar vikten av goda gärningar. Och att Guds Ande genom evangeliet frambringar en ny skapelse som lägger sig vinn om helighet och goda gärningar. Att Calvin starkt betonar helgelse kan väl knappast ha undkommit dig?

                Däremot skiljer vi i reformationens tradition på rättfärdiggörelse och helgelse, och blandar dem inte samman som RKK gör. Gud rättfärdiggör oss genom tro helt utan gärningar. På detta följer ett nytt liv i Andens kraft där vi lever som döpta människor, det är helgelsen. När det gäller det förra är vi helt passiva och mottager Guds fria gåva. När det gäller det senare är vi aktiva i kraft av den helige Andes liv. Luthers första tes, av de 95 teserna, handlar ju om att det kristna livet är ett liv i daglig omvändelse. Det var definitivt inget som metodisterna uppfann på 1700-talet.

                1. Det håller jag med om. Och under min tid som pingstpastor predikade jag ofta om behovet av att göra de gärningar som följer av tron. Men när jag skrev om det på bloggen och när jag kritiserade diverse fenomen inom frikyrkans värld, för att man inte höll fast vid eller var tydlig med etiken, så fick jag ofta kritik för att jag skymde nåden. Jag har för mig att du också var inblandad här. Så det finns ett stort problem inom diverse former av protestantisk teologi.

                  De lite illa valda och obibliska lutherska formuleringarna om rättärdiggörelse genom tron allena har ju också lett till en myckenhet av missförstånd. Och på denna punkt menar jag att metodismen innebar ett återupptäckande av helgelsen, en starkare betoning än tidigare på behovet av att bli förvandlad från hjärtat och ut. Men att den extremt drivna tron-allena-förkunnelsen har orsakat många problem är ju ingen hemlighet.

                  Men har ingen avsikt att driva detta hur långt som helst. Jag minns att jag fick försvara behovet av att predika även etik och omvändelse gentemot dig för några år sedan. Så jag vet att Calvin talar om detta. Men det räcker uppenbarligen inte vad han och Luther säger om detta, då det finns ett fel tidigare i systemet – i talet om rättfärdiggörelse genom tron allena.

  4. När man talar om en enad kyrka i 1000 år, går man väl lite för lättvindigt förbi de orientaliska kyrkor som bröts lös från enheten efter Kalcedon. Eller räknar vi dom likväl som ortodoxa? Lite väl västligt perspektiv i så fall?

    1. De är ett intressant kapitel. Och man kanske såg lite annorlunda på dem då och än nu.

  5. När det gäller Antikrist/den sista tiden/vilddjurets rike, så vet vi ju genom Bibeln att detta någon gång ska komma. Förhoppningsvis dock inte i vår tid.

    Men , som Bo Giertz skriver angående Upp. 13:1-18, så är bilden kuslig på grund av vad som skedde under 1900-talet: ”Inget tidigare sekel har frambragt någonting som kommer så nära vilddjurets rike.”

    Bo Giertz menar att det Uppenbarelseboken syftar på är ”en totalitär stat, en stat med obegränsad makt och med totalitära krav på sina undersåtar… Och denna stat har inte längre något att göra med det samhälle, den överhet som är av Gud. Den är demonisk….
    Det sker från tid till tid saker, som påminner om de stora hemsökelserna i ändens tid och för var gång liknar de alltmer det stora upproret mot Gud.. .
    Det kan hända, att ondskan ännu en gång viker… Men det kan också vara frågan om den sista stora prövningen… ”
    (Ur ”Att leva med Kristus”)

  6. När man läser verserna om enhet i Joh 17 framgår det tydligt att Herren ber om att ett tillstånd som redan rådde mellan hans lärjungar och Honom skulle bevaras och att de som skulle komma till tro på Herren skulle bevaras i denna redan befintliga enhet. Denna enhet har alltid sedan dess funnits, bevarats, bland dem som levt i Kristus och sökt hans sanning med hjälp av den levande Helige Anden.

    ”Bevara dem” är ett uttryck för att behålla något som redan finns i sitt befintliga skick.

  7. Låsta teologiska uppfattningar har varit förödande för Guds folk. Tyvärr är jag själv skyldig till en överfokusering på den kyrkliga världen i min eskatologi. Missade under många år att kyrkan inte är ground zero i ändens tid utan Israel. Ordet ”antikrist” kommer från grekiskans ”anti christos” som egentligen betyder ”istället för Kristus”. I denna beskrivning passar påven som handen i handsken, men såvida han inte är jude, får han nöja sig med en annan titel, typ den falske profeten. Tror dock inte detta är något som glädjer dig Mikael….

    Antikrist är troligtvis något större en rkk. Han kommer under en tid samla de tre monoteistiska religionerna. I detta krävs ingen uppenbarelse för att se hur rkk som i alla tider, allierar sig med världslig makt. Propagerar öppet för en ny världsordning med tillhörande världsvaluta. Helt i linje med det påvar av forna dar med rätta kallade satans synagoga, dvs Frimurare och Illumnati.

    1. ”men såvida han inte är jude”, skriver Daniel F (12 okt 8:34) . Nu förstår jag inte alls… Som jag citerade Bo Giertz ovan (12 okt 01:22) så har vi under 1900-talet kommit nära vilddjurets rike. Ett kännetecken var hatet mot judar – önskan om deras utplåning. Och uppstår det återigen en sådan här ond stat så kommer den att hata judar och Israel och kristna.

  8. Ah! Nu förstår jag vad som är grunden till missuppfattningen här.

    Du citerar Bibel 2000 ”Jag ber att de alla skall bli ett”

    Bibeltexten är egentligen ”Jag ber att de alla ska vara ett, ” (Folkbibeln)

    1. Apostlarna som var där när han bad, var ju ett. Och han för att de skalle vara ett även framöver. Kyrkan var en på apostlarnas tid. Och Jesus bad för att den skulle förbli sådan.

      1. Tack Mikael för svar,

        ”Apostlarna som var där när han bad, var ju ett. Och han för att de skalle vara ett även framöver. Kyrkan var en på apostlarnas tid. Och Jesus bad för att den skulle förbli sådan.”

        Ja, så är det. Herren hade enat dem.

        Problemen uppstår då vi alla talar om olika saker när vi talar om ”kyrkan.”

        I varje samling människor (församling) som har Herren som sitt Huvud och lever i gemenskap med honom och i hans sanning finns den heliga enheten.

        Idag menas ofta med enhet att tex vara sams till vilket pris som helst. I sitt brev till församlingen i Galatien skriver vår Apostel Paulus hur han fick lov att öppet gå till rätta med broder Petrus då Petrus inte stod upp för friheten i Kristus utan vek ner sig inför de judiska traditionerna så snart det dök upp omskurna i Galatien. Paulus stod upp för sanningen. För Kristus skull, för församlingens skull och för sin broder Petrus skull, givetvis. Vad jag vet blev inte Petrus och Paulus osams av detta utan hölls samman genom Guds ord och kärleken till varandra. Däremot gick Paulus och en annan broder skilda vägar under en tid pga olika meningar i en fråga. Dock vittnar texterna om att de båda var samman igen åtminstone 14 år senare efter de skilda vägarna, för att tillsammans bege sig till ursprungsförsamlingen (kyrkan om man så vill) i Jerusalem för att besöka dess ledare Jakob och de äldste för råd.

        ///

        Splittringar har i alla tider skett inom både den protestantiska och den katolska grenen.

        Många har idag lämnat den ”protestantiska kyrkan” ,Svk, pga dess liberalteologi. Håller med Daniel F i hans siande att när motsvarande liberalisering deklareras från de katolska ledarnas sida kommer motsvarande delningar ske inom den katolska grenen.

        Under andra världskriget stod katolska grupper starkt mot varandra. Främst katolska ungdomar gick i påtaglig demonstration mot förföljeserna av judarna. Det var katoliker och protestanter mot andra katoliker och protestanter.

        Rent hypotetiskt hade förmodligen tex Luther med sina antisemitiska drag stått och vinglat någonstans mellan dessa grupper om man plockat honom direkt från sin plats under 1500-talet och ställt honom i ett demonstrationståg i München under 1900-talet. Som vi förstår är det meningslöst att göra sådana hypoteser. Var och en är barn av sin tid och har sin väg att gå. Men vi är inte Herdelösa. ”Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

  9. Än har jag inte nått in i den katolska gemenskapen, men kanske snart. Däremot så uppskattar jag redan nu ditt ganska ”hårda” tonläge (eller snarare argumentation). Från protestanter har jag ofta hört en närmast galen inskränkthet när det kommer till katoliker. Som detta året (eller var det det förra…) då en luthersk pastor skrev att katoliker är rädda för Kristus, att han för dem är en laggivare strängare än Moses, och att de därför flyr till helgonen istället. Snälla nån….
    Själv är jag tveksam till vissa katolska läror, men vad är de emot det avfall som skett inom de Lutherska kyrkorna, och andra protestantiska samfund. Man tycker att detta enorma avfall borde väcka någon sorts insikt hos dem. Lutherska kyrkan i Sverige har avfallit, dukat under för liberalteologin, För KG Hammar och hans lakejer. Samma sak med Lutherska kyrkan i Finland. Samma sak med Lutherska kyrkan i Danmark, där det kan annonseras om att församlingen söker en troende präst. Den Lutherska kyrkan har dukat under i Norge. Den har dukat under i Island. Och den stora tyska Lutherska kyrkan har också den övergivit det som traditionellt betraktades som kristendom för en slag ljum privatreligiositet och vänsterpolitiska ställningstagande. Vad är Maria, helgonen och skärselden i jämförelse med detta! Något måste ju vara fel med den Lutherska (protestantiska principen) om detta har blivit resultatet! Det är inte katolska kyrkan som lagt sig platt för moderniteten, även om andra Vatikankonciliet får betraktas som en mycket kostsam reformering som gjort mycket skada.

    1. Martin: Många av de gamla Lutheraner du stöter på uppfattas kanske som fyrkantiga, oresonliga och hårda av följande skäl om jag får filosofera lite: De går i viss mån på räls, och är innerst inne ovissa själva över det märkliga läge Krist Kropp befinner sig i. Speciellt den Lutherska ådran globalt. Det är till föga hjälp att försöka stoppa konvertiter med hjälp av Luthers 500 år gamla syn på Rkk. Skrivet innan andra vatikankonciliet och innan det stora avfall vi nu ser.

      Själv håller jag envist fast vid Sola Scriptura eftersom jag anser det harmoniserar med Guds Ord. Däremot är samtalet och världsbilden annorlunda idag vg att konvertera eller ej. Utifrån det stora avfall vi nu ser har jag en stor förståelse för er som söker er till Rkk. Ur ett allmänmänskligt perspektiv. Tryggheten i kyrkan som stått sig i 2000 år (1700 om du frågar mig).

      Problemet är att ni hoppat/hoppar för sent. Jag siar givetvis om framtiden nu, vilket är svårt att både styrka och bemöta, men liberalteoligin har i och med sista påven nått även Kyrkan med stort ‘K’. Kanske vill ni förneka det i några månader år till, men tänk då på dessa mina ord. Skrivet av en lekmannateolog i oktober 2016.

      Rkk kommer att bli en drivkraft i nya världskyrkan som bidrar i att förena de stora världsreligionerna. Öppna upp för villfarelser som kommer få påvar från Ratzinger till Konstantin (ok, Petrus i er mening) att vända sig i sina gravar. Kommer som jag sagt i annan kommentar utveckla detta lite mer vid tillfälle på aletheia.

      Men, som sagt – förstår precis er tankegång när ni lämnar det Luthetska till synes sjunkande skeppet, men någon/några har redan slagit hål i skrovet på det lite större skeppet ni hoppat/hoppar till. Kvar finns Klippan med stort ‘K’ jag ämnar bli kvar på, om än så stormigt, blåsigt och till synes ensamt. Kaxigt och lite elakt, jag vet. Men, jag talar från hjärtat i hopp om att andra hjärtan ska lyssna…

      Allt gott /Daniel

      1. Daniel Forslund

        ”Kyrkan” är fel för att jag vet hur det blir.

        Ja problemet med yttersta-tiden-profeter är att de samtliga haft fel.

        Och varför ska vi lita på dig. Du ägnnade nästan all vaken tid på att kasta skit på Kyrkan och Ulf Ekman. Och med rätt dålig ”hit-rate”.

        Nu ska vi lita på dig. Sanningen. Pravda. Aletheia.

        Ja uppblåst o högmodigt är bara förnamnet.

        Man tar sig för pannan o svimmar en stund.

        Kyrie eleison!

        1. Anders Gunnarsson skriver:

          ”Ja problemet med yttersta-tiden-profeter är att de samtliga haft fel.”

          Här är tydligen en kille som redan har alla svaren och som tror sig ha full koll på världsläget?

            1. Bibeln varnar för falska profeter och allt skall prövas mot ordet, men att som Anders Gunnarsson döma ut samtliga profeter i vår tid är att förakta profetsians gåva.
              1Tes 5:19-22

              1. Inge

                Jag dömmer ffa ut Daniel Forslund.

                Han är ingen profet, inte ens nästan.

                Han påstår – i all sin uppblåsthet – att just han vet något om framtiden i Kyrkan.

                Med tanke på att han inte ens ytligt känner ens till hennes tro, lära eller liv (lika lite som du); känns det en aningen pinsamt.

                Ja man skäms i ert ställe….

      2. Tack Daniel för den kommentaren! Du har förmodligen hittat ”huvudet på spiken”!! Inte helt lätt att ta in men dessvärre helt nödvändigt!

        1. Det är för stort fokus på människor.

          Herren har segrat på korset och gjort det enda viktiga vi behöver för att möjliggöra tron / relationen med Gud.

  10. Mikael, jag håller med om att den lutherska kyrkan av idag i stora delar av världen verkar vara på väg mot ett totalt avfall även om det säkert finns en och annan präst som fortfarande håller fast vid apostlarnas lära. Detsamma får väl sägas om stora delar av frikyrkan. Men för mig är detta inte ett argument för att ansluta mig till RKK, som Jesus sade så skulle ogräset och den riktiga skörden få växa sida vid sida, dvs i många kyrkor finns det både får och getter och på domens dag blir det alltså uppenbart vilka som är vad. Det kommer alltid att finnas kyrkor där apostlarnas lära predikas och det kommer alltid att finnas några verkliga herdar som vakar och beskyddar flocken mot vargarna. Apostlarna sade om detta avfall att det från deras egna led skulle uppstå falska lärare som skulle försöka få människor att avfalla från den sanna läran, så rätt dessa apostlar fick för de visste ju vad som fanns och finns i en människa och dess bedrägliga hjärtan. Så jag håller med dig om att det finns många lycksökare som alltid kommer att starta församlingar men som gör det med felaktiga motiv, men detta visste både Jesus och apostlarna att så skulle framtiden se ut fram till Jesu återkomst. Därför är det a och o att alltid läsa ordet och förkovra sin tro och vandra i lydnad samt att försöka hitta en sann herde och genuina kristna så långt det är möjligt.

  11. Som uppväxt i Tyskland blir jag gång på gång förvånad hur infekterad diskussionen mellan katoliker och protestanter ofta blir. Som tysk protestant (hade jag fötts i en katolsk familj troligen som tysk katolik) är jag van med samexistens (det var t o m så att ingen talade om mig att jag inte fick ta kommunion i en katolsk kyrka, så jag gjorde det lyckligt ovetande) och att vi protestanter uppfattar oss som ett skott på den västliga kyrkogrenen med kontinuitet till den förreformatoriska tiden. Jag längtar efter kristen enhet och i vilken form detta sker – det ligger i Herrens händer. I väntan på detta låt oss kristna av olika kulör samarbeta så gott det går i den vardagliga ekumeniken och fortsätta prata med varandra, Jag hoppas den stundtals hårda tonen är övergående och vi hamnar i ett mera avspänd läge. Det är i alla fall bättre att det är någon debatt än att man nonchalera varandra och lever parallella liv som aldrig korsar varandra!

    1. Hej Thorsten,

      Visst är det som svensk förvånande att se de protestantiska och de katolska kyrkorna ligga sida vid sida. Så var det åtminstone för mig under den tid jag vistades i tyska byar.

      Här i mellanmjölkens land (Sverige) är det svenska kyrkan och frikyrkorna som ligger intill varandra, vilket kan vara tillräckligt utmanande.

      En av verserna i det kapitel som vi talar om här, Joh 17, lyder
      ” Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.”

      Det är alltså genom Herrens sanning och som uppenbaras genom hans ord som vi helgas och som förenar.

      Gud välsigne dig.

  12. Jag tror inte att det var Luthers val att inte underordna sig den katolska auktoriteten som har fått katastrofala följder för den europeiska kristenheten utan det är avfallet och olydnaden till apostlarnas lära som har lett fram till detta, lärdomen från GT är ju att Israels folk som hade fått den rätta läran från Moses de rätta auktoritetskedjorna helt enkelt avföll och slutade att följa Guds sanningsbegrepp och istället följde andra sanningsbegrepp hos andra avgudar och religioner.

      1. Daniel, jag rekommenderar dig att läsa två böcker av den protestantiske teologen Alister McGrath. Det är dels hans bok Reformation Thought och dels boken Christianity’s Dangerous Idea. Du kommer säkert att finna dem mycket intressanta.

        McGrath är protestant och han försöker inte göra någon till katolik. Så det ligger ingen dold avsikt bakom min rekommendation. 🙂

  13. Lärdomen från GT och NT är att människor alltid kommer att avfalla från den sanna läran, detta understryks av både Jesus och apostlarna: i den sista tiden kommer kärleken att kallna hos de flesta och i den sista tiden skall människor endast tänka på sig själva och på pengar. Vi vet att människan är en skicklig självbedragare och att människors hjärtan är bedrägliga, därför säger Gud att Herrens fruktan är vishetens begynnelse och att känna den helige är förstånd.
    Sverige befinner sig idag i ett väldigt allvarligt tillstånd där man för några årtionden sen genomförde den sexuella revolutionen och sedan kom den homosexuella revolutionen och nu står vi inför ett tillstånd som är på väg att bli depraverat där Gud kanske helt överlämnar det svenska folket till att fullständigt leva ut sina synder med de konsekvenser vi just nu ser, förmodligen får vi se ett samhälle som sjunker allt djupare ner i avgrunden.
    Därför är det viktigt för Sveriges kristna att lägga ner allt käbbel och börja berätta om Jesus Kristus därför att Han är den enda räddningen för detta moraliskt depraverade land. Annars är risken snart att något annat tar över detta land fullständigt eftersom Sverige nu valt att förkasta Jesus Kristus. Och eftersom den grund Sverige har byggt sitt hus på varit kristendomen, vad händer när man raserar den grunden, jo huset faller till slut, det är väl detta vi ser håller på att hända i Sverige. Det finns i Ordspråksboken 1 en varning som skulle kunna stämma överens på Sverige, det står: ” Därför att de hatade kunskap och inte fann behag i Herrens fruktan, ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning, därför skall de få äta sina gärningars frukt och bli mättade av sina egna onda planer”.

    1. Janne2 du har troligen missat något viktigt när du sätter din tillit till påven?
      I min bibel står det att Jesus är vägen sanningen och livet och ingen kommer till Fadern (himmelen) utom genom mej säger Herren.
      Varken påven, Maria eller någon annan människa levande eller död kan varken frälsa eller leda dej till himlen.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.