Religionsfrihet – en medborgerlig rättighet enligt katekesen

Tidningen Dagen skriver om att sju evangelikala kristna i den mexikanska delstaten Chiapas har fängslats efter att de vägrat att konvertera till katolicismen. Enligt vad som står i artikeln är det de lokala myndigheterna som agerar på detta sätt, trots att Mexiko har religionsfrihet inskrivet i sina grundlagar. Som blivande katolik kan jag bara konstatera att detta agerande av de lokala politiska myndigheterna i Mexiko är i strid mot katolsk lära. Den Katolska kyrkans katekes är tydlig på denna punkt. Jag citerar här ett längre stycke från katekesen, som kan läsas på internet. Om man använder sökfunktionen och söker på ordet ”religionsfrihet” hittar man följande sammanhang:

”Den sociala förpliktelsen till religion och rätten till religionsfrihet

2104 ”Alla människor är förpliktade att söka sanningen, framför allt när det gäller det som rör Gud och hans kyrka; och när de har funnit den, skall de ansluta sig till den och vara den trogna.”[21] Denna förpliktelse kommer från ”själva den mänskliga naturen”.[22] Den strider inte mot den ”uppriktiga respekt” man hyser för olika religioner som ”ofta har en stråle av den sanning som upplyser alla människor”[23] och inte heller mot kärleken som förmår de kristna att ”uppföra sig kärleksfullt, klokt och tålmodigt mot dem som har en felaktig uppfattning eller är okunniga om tron”.[24] [2467; 851]

2105 Människans plikt att på ett riktigt sätt dyrka Gud berör henne både individuellt och kollektivt. Detta är ”den traditionella katolska läran om människans och samhällets moraliska plikt i förhållande till den sanna religionen och Kristi enda kyrka”.[25] Genom att ständigt förkunna evangeliet för människorna arbetar kyrkan för att ”med kristen anda genomsyra mentalitet och seder, lagar och strukturer i den gemenskap där de lever”.[26] Det är kristna människors sociala plikt att respektera och väcka kärleken till det som är gott och sant i varje människa. Den ålägger dem att lära känna den Gudsdyrkan som utövas av den enda sanna religionen som har sin fulla verklighet i den katolska och apostoliska kyrkan.[27] De kristna är kallade att vara världens ljus.[28] Så visar kyrkan på Kristi herravälde över hela skapelsen och särskilt över det mänskliga samhället.[29] [854; 898]

2106 ”Ingen får när det gäller religiösa angelägenheter tvingas att handla mot sitt samvete och heller inte hindras att inom rimliga gränser handla i enlighet med sitt samvete både privat och offentligt, ensam eller tillsammans med andra.”[30] Denna rätt har sin grund i människans egen natur som person, vars värdighet får henne att i frihet bejaka Guds sanning som överskrider den timliga verkligheten. Därför finns denna rätt kvar ”även hos dem som inte rättar sig efter plikten att söka sanningen och ansluta sig till den”.[31] [160, 1782; 1738]

2107 ”Om ett visst religiöst samfund på grund av särskilda omständigheter i vilka vissa folk lever får en särskild, statsrättsligt reglerad ställning, är det nödvändigt att samtidigt rätten till frihet för alla medborgare i religiösa angelägenheter erkänns och respekteras.”[32]

2108 Rätten till religionsfrihet är varken en moralisk tillåtelse att anta en irrlära[33] eller en tro att irrläran har någon rätt,[34] utan människans rätt som person till medborgerlig frihet, det vill säga att inom rimliga gränser vara fri från att utsättas för yttre tvång i religiösa angelägenheter från den politiska maktens sida. Denna naturliga rätt måste erkännas i samhällets rättsordning så att den utgör en medborgerlig rättighet.[35][1740]

2109 Rätten till religionsfrihet kan inte i sig vara obegränsad[36] och heller inte bara begränsas av en ”offentlig ordning” som uppfattas på ett naturalistiskt eller positivistiskt sätt.[37] De ”rimliga gränser” som hänger samman med denna rätt måste bestämmas för varje situation i samhället av den politiska klokheten som ser till de krav som ställs upp av det allmänna bästa. De skall bekräftas av samhällsmyndigheten i enlighet med ”juridiska regler som står i överensstämmelse med det som gäller på den objektiva moralens område”.[38] [2244; 1906]

Under rubriken ”Det allmänna bästa” i en artikel om att delta i samhällslivet, står det också:

1907 Det förutsätter för det första respekt för människans person som sådan. För det allmänna bästas skull är offentliga myndigheter förpliktade att respektera den mänskliga personens grundläggande och oförytterliga rättigheter. Samhället är skyldigt sig självt att tillåta var och en av sina medlemmar att förverkliga sin kallelse. Det allmänna bästa förverkligas på ett särskilt sätt i de villkor som råder för utövandet av de naturliga fri- och rättigheter som är oundgängligen nödvändiga för att människans kallelse skall kunna utveckla sig: ”rätt att handla efter sitt samvetes riktiga normer, rätt till skydd för privatlivet och rätt till sann religionsfrihet”.[13] [1929; 2106]

Det finns mycket intressant att diskutera i ovanstående citat och som jag gärna diskuterar i ett annat blogginlägg. Men här vill jag endast peka på de av mig understrukna meningarna i texterna ovan. Det säger klart och tydligt att de lokala myndigheterna i Mexiko har agerat felaktigt, enligt den katolska läran. Detta agerande var normalt och allmänt accepterat under medeltiden och den tidiga moderna tiden. Då ansåg alla att det var av oerhört stor vikt att man som kollektiv i samhället förhöll sig rätt till den gudomliga makten. Och hur det tolkades varierade naturligtvis mellan katolska, ortodoxa, lutherska och reformerta länder. I exempelvis Sverige var det under lång tid belagt med dödsstraff att konvertera till katolicismen. Tack och lov har vi i de flesta västländer utvecklats åt det bättre hållet i denna fråga. Och i dag står både protestantiska och katolska länder på samma sida i denna fråga. Men det finns uppenbarligen vissa undantag – åtminstone på lokal nivå, enligt denna nyhetsartikel.

Detta är alltså den Katolska läran och den är giltig över hela världen i hela kyrkan. Om den inte praktiseras i vissa länder, så är det fel på praktiken där. Det är alltså inte en lära i fria demokratiska och välutvecklade västländer och en annan i fattigare och mindre demokratiska länder där man så att säga skulle kunna ”passa på” att agera lite hårdare. Religionsfrihet ska gälla överallt.

De som läser dessa citerade texter från katekesen, kan på den internetsidan också klicka på fotnoterna och hänvisningarna till andra paragrafer i katekesen.

 

62 reaktioner till “Religionsfrihet – en medborgerlig rättighet enligt katekesen”

  1. Det här handlar ju inte om människor som är ett dugg intresserade av Katekesen utan om människor som inte kan hantera att någon tänker annorlunda. Kristna överhuvudtaget är måltavlor i Mexico eftersom de – både katoliker och protestanter – envisas med att bl a bedriva verksamheter som hjälper drogberoende att sluta missbruka. Mexico är svårt korrumperat och drogmaffian stark. Människor med en stark uppfattning om vad som är rätt och fel får räkna med motstånd.

  2. Utan att kommentera just förhållandena i Mexico så kan man konstatera att RKK inte alltid följt sin katekes. Tvångskonverteringarna av judar i Spanien är bara ett exempel på denna kyrkas kriminalitet.
    Mvh

  3. Det står skrivet om ”rimliga gränser” som inte får överskridas. Här kanske de lokala katolska makthavarna tycker att mission bland det som katoliker anser är den enda rätta kyrkan är att överskrida dessa rimliga gränser. En advokat för de katolska makthavarna skulle nog hårt nischa in sig på denna begränsning som dyker upp i de olika skrivningarna. Inte säkert att en oberoende domstol skulle döma de katolska makthavarna för maktövergrepp.

    1. ”människans rätt som person till medborgerlig frihet, det vill säga att inom rimliga gränser vara fri från att utsättas för yttre tvång i religiösa angelägenheter från den politiska maktens sida. Denna naturliga rätt måste erkännas i samhällets rättsordning så att den utgör en medborgerlig rättighet.”

      Håller med wildwest63, denna skrivning är en gummiparagraf som i länder där RKK dominerar och har viss politisk makt kan användas helt godtyckligt. Detta visar också historien.

    2. Teologiskt sett har de i så fall fel, eftersom det är av avgörande betydelse att en omvändelse sker av fri vilja. Den är inte en riktig omvändelse annars. Man kan jämföra med äktenskapet: Om äktenskapet inte ingås frivilligt av båda parter, är det inte ett giltigt äktenskap enligt katolsk tro. Och ej heller enligt protestantisk, om jag nu inte minns fel. 🙂

      1. Katolska kyrkan har mer än teologiskt fel om man tvångskonverterar människor. Att välja mellan att dö eller konvertera är minst sagt mer än ett teologiskt fel.
        Du har mycket att rättfärdiga för kyrkan kan vi inte ha fel, den är led av DHA.
        Mvh

      2. Utan att kritisera någon kyrka undrar man ju vad som menas med ”frivillighet” om det är så att ett äktenskap är ogiltigt om det inte ingåtts på frivillig grund (detta har jag faktiskt aldrig hört tidigare).
        Man skulle utan vidare kunna anföra att en tjej blivit med barn och av det religiösa trycket (t ex katolska kyrkan) och allmän konvenans tvingas att ändå gifta sig med barnafadern trots att det varit ett oöverlagt ”ligg”. Läste just lite om Sven Lidman och hans första fru, Carin Thiel, som han enleverade och – i dagens språkbruk – i princip våldtog. Det krävdes av hennes släkt (som för övrigt inte var särskilt noggrann med moralen på detta område) att hon gifte sig med Lidman. Att det givetvis inte vara något lyckligt äktenskap är inte att förvåna sig över. Men var det frivilligt?

  4. Mikael! Har påven och Vatikanen fördömt detta tilltag; d.v.s. med alla för dem tillgängliga instrument? Mig veterligen har det varit ett tyst från Vatikanen om dessa skeenden i Mexiko. Vatikanen är dock knappast okunniga om detta emedan detta varit i medias ljus en tid.

    /Magnus

    1. Har inte kollat upp det, Magnus. Men katekesen är klar i sig själv, så man får väl utgå ifrån att berörda kyrkliga myndigheter gör vad de skall.

  5. Jag tror som Maria Breskic ovan, att Mexiko är ett av drogkarteller så genomkorrumperat land, att vi kan förvänta oss korruption och maktmissbruk från vem som helst i det landet. Om några präster eller andra kyrkliga är inblandade i detta, så är det fel enligt katolsk tro. Men det är inte förvånande i sig om det skulle ha inträffat dylika ting i Mexiko, i alla fall inte om man har en bibliskt realistisk syn på människan. Och vi vet alla att det inte finns någon kristen gruppering som kan svära sig fri från all ondska och synd. Även Jesus hade sin Judas Iskariot bland de tolv.

  6. Jag vill påpeka att den liberala uppfattningen om religionsfrihet som den romersk-katolska kyrkan idag företräder ligger stick i stäv med den uppfattning det kyrkosamfundet hade för inte särskilt länge sedan. I Pius IX’s Syllabus Errorum från 1864 möter en helt annan lära än i Katolska Kyrkans Katekes från 1990-talet. I detta fall har den romersk-katolska läran förändrats till det bättre, vilket inte kan sägas om de andra förändringar som skett särskilt under det senaste halvseklet.

    /Lars Borgström

  7. Skönt med denna blogg som motvikt till den förvirrade antikatolska apg29. Blir mörkrädd av den.

  8. Intressant artikel… och nej, vi kan inte kränka människovärdet genom att tvinga folk till något som går emot deras samvete.
    Men lokala myndigheter kan gå hur fel som helst. Det vet vi.
    Men nej, Vatikanen kan inte göra så mycket. Det är den lokala Biskopens uppgift att upprätthålla katekes och kyrkolag i sitt stift. Om han däremot bad om hjälp så…

    Men jag tror knappast att Kyrkan har ”utvecklats” på den här punkten heller… möjligen har man blivit tydligare och utbildat präster och biskopar bättre… och förr var det vanligare med både världsliga intressen i Kyrkan och åtminstone lokalt rena felaktigheter. Inget hemligt eller konstigt med det 🙂
    Kyrkan är ett Folk.
    Och vi har fullt med både syndare och helgon, och allt däremellan.

  9. På tal om religionsfrihet, titta gärna på denna länk!

    http://www.youtube.com/watch?v=Nq7us5Lf5IU

    Religionsfrihet i all ära, men detta var inte väntat från det hållet. Är detta början till
    den världsreligion som många pratat om och som man menar finns förutsagd.

    ”Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.» Apg 4:12

    Det finns enligt påven flera vägar till Gud men där blir det tyvärr helt fel!

    Låt oss aldrig underordna oss denna främmande lära!!!

  10. En fråga till Mikael

    Jag tillhör de många som genom åren uppskattat det du skriver på denna blogg. Mycket klokt och bra pedagogisk undervisning. Sen har jag också för egen del uttryckt här och på andra ställen att jag sörjer över ditt beslut att konvertera till Katolska kyrkan. Och det förvånade mig att du tog det beslutet. Men det är ett val du har gjort.

    Syftet med detta inlägg är dock bara en fråga; nämligen om du vill ge en kommentar till hur du ser på Påvens senaste videobudskap utlagt på nätet. Dvs detta:
    https://www.youtube.com/watch?v=Nq7us5Lf5IU

    Jag tycker i tanke på den tydliga Jesuscentrering du gett uttryck för genom åren borde känna oro inför budskapet i denna Påve-video…?

    Jag hoppas att du inte avfärdar det hela med att Påvens syfte bara skulle handla om något allmänmänskligt samförstånd och inte syftar till någon religionssynkretism.

    Broderligen

    Berndt Isaksson
    Vetlanda

    1. Tack Berndt! Bra fråga.

      Om man ser till katolsk lära, så finns det en bakgrund till detta. Enligt katolsk tro (med rötter i de allra tidigaste kyrkofäderna) så finns det ett mått av gudomlig uppenbarelse hos alla människor. Ja, egentligen är det så även enligt reformert tro. Det bygger på vad Paulus skriver i Rom 1,

      ”Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. 19Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. 20Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; 21de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom…” (Rom 1:18-21, se även hela sammanhanget).

      Det bygger också bl a på följande bibeltexter:

      ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det… Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.” (Joh 1:4-5, 9)

      ”Paulus steg fram inför areopagen och sade: ”Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. 23När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. 24Gud som har skapat världen och allt den rymmer… för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss. 28Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom.” (Apg 17:22-28)

      Man brukar ofta kalla detta för den allmänna uppenbarelsen – att Gud har nedlagt en kunskap om sig själv och om etiken (Rom 2) i varje människas hjärta. Var och en vet egentligen att Gud finns, att han är skaparen av allt, hans gudomliga makt och egenskaper, att det finns en absolut etik och moral… Men, människan i allmänhet förkastar, förnekar och förtränger detta, som en följd att synden och upproret mot Gud.

      Denna allmänna uppenbarelse som är nedlagd i skapelsen, i naturen, ska alltså skiljas från den speciella uppenbarelsen som är när Gud talat genom olika profeter och genom sin Son och genom Bibeln. Och det är pga att vi människor inte tar tillvara på detta som vi med rätta kan dömas av Gud.

      Men just det faktum att denna kunskap, detta världens ljus som Ordet är, detta som människan kan veta om Gud och etiken därför att det är nedlagt i oss som skapade av Gud, det gör att människor ibland när hon funderar och filosoferar över de stora livsfrågorna ändå ibland kan komma fram till många sanningar om Gud och etik och om världen, fast man inte är troende på Kristus. Det är sanningar, men inte den fulla sanningen. Men all sanning är Guds sanning, oavsett var den finns och vem som insett den.

      Och det är när katoliker anknyter till detta som man kan tala om att det finns sanningar i alla religioner och livsåskådningar, och det är med anknytning till detta som man kan tala som påven gör på denna video.

      Med tanke på situationen vi har nu i världen med krig och terrorism, där människor dödar i Guds namn, så vill påven anknyta till den allmänna uppenbarelsen som Gud har lagt ner i sin skapelse och som ändå leder till att även människor med annan tro kan komma fram till vissa saker som faktiskt är sanna och goda. Genom att anknyta till just detta (liksom Paulus anknöt i Athen och sade att han predikar om den okände Gud som de dyrkade) som påven vill väcka upp de goda tendenserna som finns och locka fram det som är bra, allt i ett fredsstiftande intresse vilket är till det allmännas bästa. Det syftar alltså inte till synkretism eller religionsblandning, utan det syftar på att anknyta till de sanningar som människor med annan tro faktiskt har, därför att de är skapade av samma Gud som vi. Påven uppmanar oss här att ta fasta på det, befästa det och be för fred i världen med utgångspunkt ifrån det.

      Du gör förmodligen något liknande när du vittnar om Jesus för vanliga sekulariserade människor. Du anknyter till saker där du och de sekulariserade är överens, och utifrån det bygger du sedan vidare. Du är säkert inte motståndare till att man utifrån gemensamma ståndpunkter i vissa frågor kan samarbeta även med icke-troende.

      I fornkyrkan fanns det också kyrkofäder som framhävde denna allmänna uppenbarelse och visade hur den förberedde människor för att ta emot det fulla evangeliet. Givetvis kunde man särskilt peka på hur judarna förberetts genom uppenbarelsen i GT, men man hävdade t ex också att det bästa av den grekiska, romerska eller hellenistiska filosofin och kulturen var en förberedelse för evangeliet. Det fanns flera saker som de här kunde hänvisa till som just en sådan mental förberedelse (skuggbild) för när verkligheten/evangeliet skulle komma.

      På samma sätt har vi många vittnesbörd från även protestantiska missionärer som var de första att nå vissa tidigare onåds folk – det brukar finnas ibland ”märkliga” tankar och föreställningar hos dessa folk som man i efterhand verkligen kan tolka som en sådan ”förberedelse för evangeliet.”

      Katolsk teologi i allmänhet betonar gärna och lyfter fram detta. Man tror att nåden fullbordar naturen. Guds uppenbarelse genom evangelium är inte i konflikt med den uppenbarelse han nedlagt i skapelsen, utan fullkomnar den.

      1. När Paulus predikade för athenarna på Aeropagen, om en okänd Gud, var det för att de skulle OMVÄNDA sig till den Ende sanne Guden och lära känna Honom. Syftet var INTE att säga att ”det går lika bra att tro som ni, ni kommer till Gud till slut ändå”. Jesus själv säger ”ingen kommer till Fadern UTOM genom mig”. Antingen ljög Jesus eller de som säger att det räcker att tro på Skaparen.
        Dessutom så tror buddister inte på någon gud alls, Buddha är en titel som betyder upplyst. Buddismen har ingen skapelseberättelse och ingen skapare!

        1. Javisst, Paulus talar tydligt om behovet av omvändelse längre fram i predikan. Men han anknyter till och bejakar det som är rätt i atenarnas gudsdyrkan, och därifrån bygger han vidare och för det fram till Jesus Kristus och behovet av omvändelse. Och det är exakt det som vi också kan göra. Det är härvidlag ingen skillnad om man är protestant eller katolik. Paulus talar tydligt om att det finns en gudskunskap nedlagd i alla människor (här i Apg 17 och i Rom 1-2). Den kan vi anknyta till, för att sedan bygga vidare med uppenbarelsen av Jesus och omvändelsen.

          Helt korrekt så är buddhismen annorlunda. Men de kan ju säga andra saker som är sanna, än sådant som handlar om Gud.

      2. Mikael!
        Här har du konflikten mellan vad påven säger i videon, som det länkades till ovan, och Guds ord:

        I Johannesevangeliet läser vi: ”Men åt alla som tog emot Honom (Jesus) gav Han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans namn” (Joh. 1:12).

        Påven säger däremot att muslimer, judar, buddhister och kristna allesammans är Guds barn.

        Tilläggas kan att påvens uttalande är en urspårning inte bara från biblisk tro, utan även från tidigare romersk-katolsk lära. Ingen påve före Andra Vatikankonciliet kallade hedniska trosutövare ”Guds barn”.

        /Lars Borgström

  11. Hej Mikael!

    Ja, du är duktig på att försiktigt dribbla med orden och anknyta allmän uppenbarelse lite här och lite där.

    Din papa påven är inte lika blygsam som du.
    Vid tidpunkt 0.46 i videon slår han med skärpa fast
    att hans buddist och muslim-kompis
    är Guds barn.

    Påven skulle behöva läsa från Guds Ord i Gal.3:26:

    ”Alla är ni Guds barn genom tron, I KRISTUS JESUS”

    Det är alltså BARA i JESUS KRISTUS man är ett GUDS BARN.
    Alltså inte i Buddha eller Allah som påven påstår.

    Påven är en villolärare och du har hamnat i villolära.

    Mvh. Lennart Svensson

    1. Påven tänker i termer av följande bibeltext:

      ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom. 29 När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga…” (Apg 17:28-29)

      Det är från samma tal av Paulus på areopagen i Athen. Han citerar här från någon grekisk författare och talar om och utifrån och med anknytning till den allmänna uppenbarelsen. Han resonerar utifrån att vi har ”vårt ursprung i Gud” – i 1917 års bibelöversättning är det mer ordagrant översatt, ”Vi äro ju ock av hans släkt.’ 29Äro vi nu av Guds släkt”.

      Det syftar givetvis på att alla vi människor har ett gemensamt ursprung i det att vi är skapade av en och samma Gud. Han danade oss av stoft från marken och inblåste livsande i oss. Och alla vi människor är skapade till Guds avbilder, enligt Bibeln. Det är i denna mycket specifika mening som påven kallar alla människor ”Guds barn”. Detta och det jag skrev i föregående kommentar är alltså förklaringen.

      Och, måste jag tillägga: Den katolska läran säger inte att alla människor oavsett tro är ”kristna” som kommer till himlen oavsett vad de haft för tro eller hur de levt. Så påven kan inte lära ut det du påstår, att man är Guds barn i Buddha och Allah. Du har förvrängt det hela eller åtminstone missförstått det.

      1. Läser vi i Katekesen i avsnitt 241 så står det.
        http://katekesen.se/

        841 Kyrkans förhållande till muslimerna. ”Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.

        En vanlig ”dödlig” evangelikal kristen tolkar denna text som det står, att ALLA som erkänner skaparen (precis som påven i videon säger) FRAMFÖRALLT muslimerna omfattas av frälsningsplanen.

        Här står det ingenting om att frälsningen BARA går genom Jesus.
        Skulle jag vara troende i någon annan religion, skulle jag tolka texten som det står och se att Påven erkänner min tro som rätt och riktig.

        Hur ser DU på Katekesens avsnitt?
        Har du någon egen åsikt eller MÅSTE du anamma denna villolära som Påven kommer med?

        MVH
        Jan-Åke

        1. Det som sägs om muslimerna i katekesen, innebär att vi betraktar dem som Paulus betraktade vissa hedningar i Athen, enligt Apg 17. Där talade Paulus om att han sett ett altare med inskriften ”Åt en okänd Gud”. Och den Guden, som vissa atenare dyrkade, är den som Paulus sade att han predikade om. På samma sätt kan vi säga att när muslimerna säger att de dyrkar den osynlige Guden som har all makt och har skapat hela världen (Rom 1), samme Gud som Mose lag och evangelium talar om – det är den Guden de menar sig tillbe – så kan även vi i analogi med Paulus säga, att det är den Guden vi talar om. När Paulus sade det han sade i Athen, så sade han inte att atenarna blev frälsta genom sitt dyrkande av den ”okände Guden”, utan han ledde dem vidare till Jesus och talade om omvändelse. På samma sätt kan vi erkänna att muslimerna i sin avsikt vänder sig till Bibelns Gud, samtidigt som vi kan säga att de gör det med väldigt liten insikt och mycket bristfällig och många gånger felaktig kunskap. Men vi kan bejaka det som är rätt och fortsätta därifrån och leda dem vidare till Kristus Jesus och omvändelse.

          Den katolska kyrkans katekes är för övrigt mycket tydlig med att all frälsning som sker sker i Jesus Kristus. Så, t ex GT:s fromma blev också frälsta genom Kristus fast de inte medvetet kände honom.

          1. Hej Igen!

            Mohammed tog sin gud i Mecka, en av 360 gudar som de dyrkade där.
            Mohammeds gud var månguden vilket ALLA muslimska flaggor entydigt bekräftar med månskäran.

            Du skriver:
            ”På samma sätt kan vi säga att när muslimerna säger att de dyrkar den osynlige Guden som har all makt och har skapat hela världen (Rom 1), samme Gud som Mose lag och evangelium talar om”

            Hur då du eller RKK kan påstå att bibelns Gud och Mohammeds avgud är samma gud kan jag inte förstå.

            Islam har i sin trosbekännelse att Gud inte har en son (Sura 4:171)
            http://www.koranensbudskap.se/translations.aspx?chapterID=4&verseNr=171&langID=1

            Alla icke kristna omfattas av frälsningsplanen, varför skulle muslimerna SPECIELLT omfattas, förstår jag inte, om det inte vore så att de (precis som Katekesen säger i 841) kommer till himelen ändå.

            Hur ser du själv på de som inte har tagit emot frälsningen, vart kommer de när de dör?

            Är muslimer frälsta?

            1. Om vi bortser från vad religionshistoriker må debattera angående ursprunget till islam, så är det dock ingen tvekan om vilken avsikt muslimerna har med sin gudsdyrkan. De är tydliga med att den Gud de avser att dyrka är Abrahams Gud, Mose Gud, Davids Gud, Jesu Gud. Det är i den meningen man kan säga att de tillber samma Gud.

              Det betyder dock inte att de har rätt i allt de säger om denne Gud. Gud har talat genom Gamla testamentets profeter och framför allt genom sin Son och genom apostlarna – vilket lett till Bibeln. Den speciella uppenbarelsen är avslutad i och med den siste apostelns död. Muhammed räknas inte som en Guds profet inom kristendomen. Och islam lär därför många saker om Gud, både i det som de positivt framhäver och i det inom kristen tro som de förnekar, som är felaktigt. Att de förnekar treenigheten, att Jesus är sann Gud och sann människa, att Jesus dog på korset och uppstod, etc. är exempel på felaktigheter.

              Guds frälsningsplan omfattar alla människor, men alla människor blir inte frästa. Det finns ingen frälsning genom islam eller genom Muhammed. Det finns ingen frälsning genom någon annan än genom Jesus Kristus. Han är vägen, sanningen och livet.

              I slutändan finns det bara två mål, himlen eller helvetet. Så har den kristna kyrkan alltid lärt. Gud kan frälsa människor även fast de inte har en medveten tro på Jesus. T ex tror ju många kristna att spädbarn som dör eller foster som aborteras blir frälsta. Alla fromma på Gamla testamentets tid blev frälsta, dvs om de inte avföll från det Gud uppenbarat för dem. Tidigt i kyrkans historia trodde man också att Gud frälst även icke-judar som ärligt sökt Gud, skaparen, och följt sitt samvetes röst. De räknades som ”kristna” innan Kristus kom. Huruvida Gud frälser människor även idag som saknar en medveten tro på Kristus är en omdiskuterad fråga även bland katoliker. Det finns en teoretisk öppning för det i Andra Vatikankonciliets texter och i katekesen, men där sägs också saker som får en att betänka att det kanske inte är så många ändå som det gäller.

              Men på en generell fråga om muslimerna är frälsta (om jag nu tror att du tolkar ”frälst” ungefär som man i allmänhet gjort inom frikyrkligheten förr), så måste jag av teologiska skäl säga nej.

      2. Men Mikael!

        Om jag skulle säga till dig, så som påven sa, att buddister och muslimer är Guds barn, hur skulle du då svara mig?

        Skulle du säga, att så inte är fallet, eller?

        Bb

        1. Jag skulle säga att om du egentligen menar att alla vi människor är skapade till Guds avbilder med mera, så är det bättre att formulera sig så. Då slipper vi en onödig diskussion där vi riskerar ätt tala förbi varandra.

          1. Mikael!

            Är det inte skillnad att vara skapad till Guds avbild och att vara Guds barn?

            Bb

            1. Om man enbart utgår från hur begreppet ”Guds barn” används i Nya testamentet, så är det en skillnad. Därför håller jag med om att det är förvirrande med att påven använder det begreppet som han gör, även om jag kan begripa det utifrån vad jag skrev. Och jag vidhåller att det inte betyder att han säger att man blir frälst oavsett vad man tror eller oavsett hur man lever. Det säger nämligen inte den katolska läran, och den kan påven inte ändra på.

      3. Mikael Karlendal svarade: ”Så påven kan inte lära ut det du påstår, att man är Guds barn i Buddha och Allah. Du har förvrängt det hela eller åtminstone missförstått det.”

        Katolsk maxim som försvarar allt man själv vill försvara, och plattar till all opposition. Läroämbetet är Machiavellis bästa vän!

        Cirkelbevis att Påven alltid har rätt, fastän man (alltså du Mikael) samtidigt erkänner att det fanns massor av felaktigheter tidigare i påvars läror.

        Joh 8:43-45 Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke ‘stån ut med’ att höra på mitt ord. I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning.

        Jag räknar med att du kommer att vägra denna kommentar. Den kommer för nära ditt hjärta. Törs jag skriva att jag faktiskt tror att ditt val styrs av begär?

        Om du dock publicerar den kommer jag att prisa den ärlighet du trots allt fortfarande har kvar. Med Herrens nåd och välsignelse kan den bli dej till frälsning från din nuvarande villa.

        Din vän som önskar dej och de dina allt gott!

        /Kjell

        1. Din kommentar är lite svår att svara på. Den är ganska obegriplig. Men jag kan ju skriva något allmänt:

          Att Guds ord visar att det både finns en allmän och en speciell uppenbarelse är något som både katoliker och protestanter har vetat hela tiden. Men i pingstkarismatiska sammanhang har det i allmänhet varit ganska dåligt med undervisning på den punkten. Så det bidrar väl till svårigheterna för människor med den bakgrunden att ta till sig dessa tankegångar.

          Men, för tydlighetens skull:

          Katolska kyrkan lär att all frälsning som sker, sker i och genom Jesus Kristus. Därför har han gett kyrkan uppdraget att predika evangelium för alla människor och döpa dem och lära dem att hålla allt vad han befallt.
          Gud är dock fri att tillämpa denna frälsning på vem han vill. Han är är inte bunden av t ex dopet. Han har bundit oss vid dopet i den meningen att om vi vet om att vi ska vara döpta men vägrar dopet, så säger vi nej till frälsningens gåva. Men för sådana som inte vet det eller som aldrig får möjlighet att bli döpta, så kan Gud frälsa dem ändå. Ett exempel är rövaren på korset.
          Enligt klassisk kristen tro har det alltid varit så att man har ansett att de fromma i gamla förbundets tid också är exempel på detta. Vad visste t ex Isak om Jesus kristus? Men frälst blev han – genom Jesu Kristi verk.
          Rom 1-2 håller en teoretisk möjlighet öppen för att människor som aldrig hört eller aldrig har kunnat få möjlighet att höra evangelium på ett korrekt sätt, ändå kan bli frälsta (genom Jesus Kristus). Men texten säger inte att det sker. På samma sätt håller Katolska kyrkan också detta öppet som en möjlighet, men det finns inget tydligt om att det sker eller att det skulle ske ofta, om det sker.
          Kallelsen till kyrkan är tydlig och klar – predika evangelium och omvändelse till Jesus Kristus för alla människor.
          Klassisk kristen tro har också alltid vetat att det finns en sann gudskunskap och sann kunskap om etiken som är nedlagd i själva skapelsen, i varje människas inre. För en del människor leder detta till nobla tankar som står evangelium när, för andra leder det ingen vart överhuvud taget. En del förtränger detta och förhärdar sig, osv. Men just denna aspekt är något vi som kristna kan anknyta till i evangelisationen. Denna insikt finns både i katolsk och protestantisk teologi, även om kanske katolikerna betonat det mer och varit mer medvetna om det, rent generellt, än vad protestanter har varit. De senare har ju ofta splittrat av sig in mindre grupper och riktningar och menat sig vara bättre kristna än andra, och då ligger det mer sekteristiska svart-vita tänkandet närmare till hands.

          1. Visst förstår jag att ”min fråga” är ”svår” att svara på. Jag tänker inte bråka vidare om detta utan nöja mej med att konstatera varför denna ”svårighet” finns för oss båda. Det beror på att vi har olika paradigma.

            När man har det händer det att man tror att man förstår varandra bara för att man använder samma ord. Men det är inte så, för man menar olika med orden.

            Eller att man tror att man har meningsskillnader bara för att man använder olika betydelser av ord. Men det behöver då inte alltid vara så. (Förlåt mitt intresse i semantik.)

            Jag stannar där. Det var inte min avsikt att ”bråka”. Din högsta auktoriet är påven, min högsta auktoritet är Guds ord. Båda måste tolkas. Det leder ingen vart att förkasta ”sola scriptura”! Man tvingas bara tolka något som inte bevisligen är Guds ord, i stället.

            Tack för din reaktion.

            /Kjell

            PS. Känn inget svarstvång.

            1. Då svarar jag inte, så slipper du svara. Men jag graderar inte auktoritet som du tror. Jag ser att Bibeln är en del av Traditionen och ska förstås tillsammans med Kyrkan i alla tider och att vi har ett läroämbete som sista instans i tolkningsfrågor. Skillnaden mellan dig och mig är nog att jag tror att Jesus instiftade ett läroämbete i Petrus och de andra apostlarna, medan du verkar tro att något sådant inte finns, utan att det är upp till var och en att tolka som man vill.

              1. Ja, då skall inte heller jag svara. Bara använda Petri ord: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.”

                Se där Guds eget ”läroämbete”. ”Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen.”

                /Kjell

                1. Håller fullständigt med! Läroämbetet under Petrus ledning talade. Sanningens Ande gavs till apostlarna för att de skulle kunna utföra sitt uppdrag att förvalta och förkunna hela sanningen.

                2. Svar till Mikael,

                  Ja, precis så tokigt går det när människor med olika paradigma försöker kommunicera. Då menar man diametralt motsatta saker fastän man säger samma ord.

                  Den Helige Ande är läroämbetet och alla troende får ta emot Honom som gåva.

                  /Kjell

        2. Jag hade tänkt att bara läsa och inte kommentera i den här tråden, men jag har svårt att förstå vad signaturen Kjell menar i sin kommentar ovan. Framförallt vilket begär som han tror driver Karlendal. Jag säger inte att han har fel, eller rätt, jag förstår helt enkelt inta vad han syftar på. Inte heller kopplingen mellan det citerade bibelstället, som handlade om att hata sanningen och älska lögnen. Alltså, kopplingen mellan detta ställe och ett odefinierat begär.

          1. Jag förstår att jag uttryckte mej otydligt. Tack att du protesterar. Det ord jag hade i huvudet var ἐπιθυμία vars huvudbetydelse är ”längtan”.

            Här får du 4 texter som använder det ordet. Jag har avsiktligt plockat 3 positiva och en negativ text.

            Lukas 22:15 Och han sade till dem: ”Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar.

            Fil. 1:23 Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre.

            1 Tess. 2:17 Bröder, då vi nu för en kort tid har varit skilda från er, till det yttre, inte till hjärtat, har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få träffa er personligen.

            2 Tim. 4:3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.

            Det närbesläktade ἐπιθυμέω betyder att ”inrikta sig på”, ”låta bli dominerande” och därför ”längta efter”.

            Och orden kommer av θυμός. Jag ger Strongs översättning av detta ord: passion (as if breathing hard): – fierceness, indignation, wrath.

            Du kan väl inte undgå att se hur Mikael passionerat och offensivt strider för och längtar efter att sprida evangelium enligt RKK?

            /Kjell

            1. Uno, att Karlendal är passionerad för sina övertygelser ser jag ( och det var han långt innan övertygelserna såg ut som de gör nu. Förstår jag dig rätt om du menar att hans vilja att konvertera enligt dig är ett begär efter det som kliar i örat enligt ditt sista citat, medan han själv skulle anse att det är en passion för sanning och Gud.

              En sista fråga till Kjell (eller egentligen även till Karlendal och andra som läser här); anser du/ni att man kan komma fel med en ärlig längtan efter sanning, eller måste det alltid vara med ett osunt begär. Frågan gäller alltså oavsett vad som egentligen är sant.

              Kjell, anse

              1. Michael

                Klart man kan komma fel.

                Det makabra med antikatolicismen är att den bygger på missuppfattningar, halmgubbar, nidbilder o rena lögner.

                Och hittills har jag inte hittat en enda giltig invändning mot Kyrkans tro. Och jag har letat.

                Därför tror jag som den en heliga, katolska o apostoliska Kyrkan alltid överallt trott, lärt o bekänt vara sant.

                Den tron är sammanfattningen av allt sant, skönt o rätt som finns i denna värld. Och i dess mitt vilar Han; Sanningen, Skönheten och Rätten själv; J E S U S.

              2. Ja, jag tror att man kan komma helt fel även om man tror sig vara ärlig och tror sig söka efter sanningen.

                Jag tror dock att det finns indikatorer och varningstecken som är till hjälp att förstå vart man är på väg.

                Om man kommer i en situation där man förlorar förnöjsamhet, tacksamhet och frid är det viktigt att vara hörsam. Lika så om man söker sanningen på fel ställe.

                Frälsningen har blivit ett kontrakt för väldigt många och detta lägger en grund för förvillelse. Samma händer om man börjar tro på kalvinistisk predestination, karma eller arvsskuld.

                Frälsningen handlar om ett förbund (covenant) på samma sätt som ett rätt äktenskap handlar om ett förbund.

                Så snart man börjar leta efter kryphål eller gränser är det något galet med förbundet.

                /Kjell

  12. Om du läser HELA bibeln, kan du känna att du har stöd för religionssammanblandning som detta i praktiken leder till.
    Kan du stå framför vår Fader och känna i ditt hjärta att Påvens upprop till gemensam bön och mottagande av andra religioners avgudar, är rätt (0:32 in i videon)?

    Det måste vara oroväckande för en fd. EFS:are som håller Jesus högst av alla att plötsligt se sin Guds ställföreträdare och ofelbarhet i sitt ämbete säga att det är FEL att ha en personlig, direkt och omedelbar relation med Jesus Kristus utanför kyrkan (Katolska Kyrkan) är farlig , ja det kan till och med vara skadligt.

    Hur ser du på påvens uttalande om detta?
    Står du bakom hans uttalade att vi som har en personlig tro på vår frälsare Jesus Kristus och inte är med i ”Kyrkan” har fel?
    Anser även du att det är farligt och kan vara skadligt?
    https://youtu.be/pmjAjrlrE10?t=23

    MVH
    Jan-Åke

    1. Du verkar ha en tendens till att förvränga det du hör och läser. Påven talar här om det självklara, att man inte kan vara en kristen och strunta i kyrkan. Är man döpt och troende, så kan man inte vara utanför Kristi kropp,kyrkan. Man kan inte vara ett avhugget finger och solo-köra. Det är absurt.

      1. Om jag läser Katekesen.se under avsnitt 846 så står det

        ”Man kan därför inte bli frälst, om man vet att den katolska kyrkan är instiftad av Gud genom Jesus Kristus som något nödvändigt men ändå vägrar att inträda i den eller stå kvar i den.”

        Fråga 1.
        Här tolkar jag det som om det inte går att vara frälst utanför den katolska kyrkan, stämmer den tolkningen?
        Eller anser katolska kyrkan att frikyrkorna är legitima kyrkor som frälsningen kan finnas i?
        Om inte, så varnar ju påven för att ha en personlig relation med Jesus Kristus UTANFÖR kyrkan?

        Fråga 2
        Hur förklarar man att människor måste varnas för att ta emot Jeus utanför kyrkan?

        MVH
        Jan-Åke

        1. 1. Om man är född och uppvuxen i ett protestantiskt sammanhang eller alternativt blivit personligt troende kristen in i ett sådant sammanhang, och inte vet om något annat, om man inte inser att Katolska kyrkan är den kyrka Jesus instiftade, så är Gud barmhärtig och kan frälsa även sådana människor. Detta givetvis under förutsättning att man verkligen tror och verkligen lever i tron, att man tagit emot nåden och kärleken från Gud och förblir i den.
          2. Exakt så behöver man inte varna. Men man måste varna dem som tror att man kan vara solo-kristen utanför kyrkan. Det är naturligtvis inte bra att stå utanför den Katolska kyrkan. Men om man är en sådan som jag skrivit om i första punkten – om man är personligt troende protestant – så är det ju ännu värre om man tillämpar solo-kristen-tänkandet i det sammanhanget, än om man faktiskt är med i någon kristen gemenskap.

          Det är alltså privatkristendom och tron att man kan vara kristen helt på egen hand, som man måste varna för. Det är en illusorisk och farlig väg.

  13. För att förgripa senare svar….

    Tack för ditt mod att bemöta min kommentar.

    Huruvida ”onödig diskussion är nödvändig eller onödig” kan diskuteras. Jag är beredd att ”zip” som det heter i anglo-speaking språk. (Dra igen dragkedjan för munnen.) I alla fall på värderade medmänniskors bloggar. (Kanske inte på egen… 🙂 …)

    Men aldrig kan Jesu ord om fromma, religiösa, traditionsdyrkares lott (destination) diskuteras. Vem är vår Fader?

    Jesus var inte politiskt korrekt!

    I all min ofullkomlighet och uppenbara brist på total sikt väljer jag att ”cry out instead of the rocks”. They’ll have to wait their turn!

    /Kjell

  14. Många som diskuterar på kristna bloggar som denna och liknade forum är säkert ganska teologiskt och bibliskt bevandrade. Men ”vanliga” mer eller mindre sekulariserade människor som lyssnar till Påvens nya video lär ju rimligen inte kunna uppfatta budskapet som annat än att alla de olika religionerna är likvärdiga frälsningsvägar SAMT att vi ska leva i fred och samförstånd. Och jag kan inte hur jag än vrider och vänder på denna ”påvevideo” tro annat än att det också är vad den vill säga. Jag tror inte på den välvilliga tolkningen att den bara vädjar om dialog och samförstånd för att undvika religionskonflikter. Jag vill hävda att jag inte är konspiratoriskt lagd, men tror ändå att det finns just en agenda för en ny ”enhetens religion” och att Påven i Rom och många andra ”småpåvar” medvetet verkar i denna agenda.

    Tack Mikael att du håller din blogg öppen för detta viktiga samtal. Det hedrar dig!

    Broderligen

    Berndt

    1. Det är mycket möjligt att det kan tolkas så och kommer att tolkas så i vida kretsar. Jag skulle definitivt inte använt orden på det sättet. Och jag finner inte någonstans i katekesen att orden används på det sättet, i alla fall inte av vad jag hittills kunnat hitta. Men jag tror att människor i allmänhet inte använder sig av begreppet ”frälsningsväg” eller tänker i de termerna. Förmodligen ligger det närmare till hands att tro att de tänker i termer av just samförstånd och fred, kontra extremister som IS och liknande. Och det är mest sannolikt att det är den typen av tänkande som påven är ute efter.

      Och det finns flera skäl till varför du ändå ska göra den ”välvilliga” tolkningen. Dels, så är det inte Katolska kyrkans lära att alla religioner är likvärdiga frälsningsvägar, utan den läran säger tydligt att det är genom Jesus Kristus. Och inte ens en påve kan ändra på läran, även om han personligen skulle vilja det.

      Alla uttalanden från en påve är inte heller att betrakta som Kyrkans stadfästa lära. Det är skillnad på dogmer som man måste tro på, på allmän undervisning från läroämbetet som man också ska tro på, och alla enskilda uttalanden i alla enskilda intervjusituationer eller i en ”reklamfilm” som denna. Den ligger inte på nivån fastslagande av dogmer. Sedan är det också så, att även inom den katolska kyrkan finns det en spännvidd av olika åsikter. Även om det är så att många av oss som kommer från protestantisk bakgrund dras till Katolska kyrkan delvis för att vi insett behovet av ett läroämbete och en fastslagen lära som inte ändras hela tiden, så inser vi samtidigt att inte allt som sägs från den Katolska kyrkan är lära av det slaget och inte allt som sägs av biskopar, kardinaler och påvar är lära av det slag som är bindande för den troende. Vill man veta vad Katolska kyrkan lär, så kan man lämpligen läsa katekesen.

      Och i egenskap av ledare för en kyrka omfattande 1,25 miljarder människor, åtminstone nominellt, så agerar påven och Vatikanen många gånger på ett annat plan än en normal samfundsledare gör. Som representant för så många människor kan han t ex här vädja om dialog och samförstånd mellan människor av olika tro, i det goda syftet att minska spänningarna i världen. Han kan försöka vädja till vad vi kallar ”måttliga” eller ”moderata” krafter inom islam, till exempel.

      Sedan menar jag, att du inte bör vara konspiratorisk i ditt tänkande. Jag tror att du här utgår från en felaktig eskatologi som får dig att ”vilja” tolka saker och ting som ledande till en ”enhetens religion”, därför att just din eskatologi säger att det är det som du ska förvänta dig. Jag är inte så säker på att bibeln leder oss till att tro så. Om man tänker på alla de texter som brukar anföras för det och jämför dem med vad som var förhållandena i det Romerska riket under församlingens första århundraden, så ser man varför. Då existerade ingen ”enhetens religion”, men det fanns en sak som kejsarna krävde av alla: att de skulle offra till kejsarna. Judarna var beviljade undantag. För övrigt, fick man praktisera vilken religion man ville hur man ville, bara man offrade till kejsaren. Det behövdes alltså ingen ”enhetens religion”, men väl en enhetens kult eller offrande till kejsaren. Och på denna punkt tror jag att vi mer har att se på liberalteologins infiltrerande av all kristendom och sekularismen krav på att all religion ska inordna sig i den sekularistiska tolkningsmodellen – att det inte finns något sant eller falskt när det gäller religion och att religion är en privatsak. Man skulle ju kunna tänka sig i framtiden ett krav från det sekularistiska samhället om en viss typ av att man ska skriva under vissa ”spelregler” som syftar till att skapa lugn och ro under sekularismens paraply. Men det är bara en spekulation.

      Så sammantaget, så tror jag alltså att man som alltid bör tolka påven i ljuset av katolsk lära och inte i ljuset av vad man fruktar eller av vad man förväntar sig utifrån andra tankesystem, eskatologiska eller andra.

      1. Jag håller med Berndt om att det hedrar dig att hålla detta viktiga samtal öppet………fortsätt med det.

        Du skriver:
        ”Alla uttalanden från en påve är inte heller att betrakta som Kyrkans stadfästa lära”

        Katekesen skriver i artikel 889, 890, 891 att påven är ofelbar när det gäller tolkningar.
        http://katekesen.se/

        Vad gäller biskoparna så är de enl. artikel 888
        ”De är autentiska lärare” i den apostoliska tron, ”beklädda med Kristi auktoritet”.

        Här kan jag bara tolka det som att det påven säger är en lära som RKK skall följa.

        Eller kan även det ”skruvas till”?
        Om så är fallet……..hur skall en vanlig ”dödlig” kunna tolka det påven säger och det katekesen lär ut, utan att vara en teolog?
        Hur kan i så fall vi läsa Guds ord utan ledning från RKK?

        1. Påven är inte ofelbar som människa, varken i hur han lever eller i vad han säger. Däremot har han i kraft av sitt ämbete en speciell smörjelse som gör att Guds Ande bevarar honom från att slå fast felaktiga läror. Han kan i kraft av sitt ämbete under specifika omständigheter slå fast dogmer ofelbart. Men det händer mycket sällan. För övrigt, är hans uttalanden alltså inte att betrakta som ofelbara. Men självklart ska de troende naturligtvis underordna sig sina ledare som Skriften säger och hysa respekt för dem.

          Man kan jämföra denna ofelbarhet med hur det var när Bibeln skrevs. Ingen av Bibelns mänskliga författare var ofelbara som människor, ingen av dem var fullkomlig eller syndfri. Men ändå tror vi kristna att Guds Ande bevarade dem från att skriva och lära ut saker som är fel. På samma sätt tror katoliker att Guds Ande bevarar påven från att slå fast läror som är fel. Han kan vara full av brister som människa, säga saker som blir fel, men han slår inte fast felaktiga läror.

          Det är vad katekesen säger om ofelbarheten.

          Biskoparna tillsammans och tillsammans med påven har delaktighet i detta läroämbete. Det är Kyrkans tro att Jesu löften om Hjälparen, sanningens Ande som ska leda er fram till hela sanningen, handlar om just detta – att Anden leder påven och biskoparna och bevarar dem från att lära ut felaktig lära. Det betyder dock inte att Guds Ande gör att påvarna eller biskoparna är syndfria, felfria eller fullkomliga och utan brist. De kan vara bristfälliga i sina kunskaper, i sin fromhet, etc och de kan vara bristfälliga i sin pedagogik. Så var det på NT:s tid, så är det nu. Det betyder att de ibland kan famla sig fram i lärofrågor, som klarnar först med tiden. Ett exempel på hur man ibland nästan trevat sig fram, ibland varit otydlig, ibland nästan backat, men till slut ändå hamnat rätt, är historien om hur treenighetsläran och inkarnationen till slut mejslades fram under 300-400-talen.

  15. Det har debatterats om påven stöder synkretism eller inte. Låt oss lyssna på vad påven säger utan några sidokommentarer. Videon är textad på engelska.

    1. Nå vad tyckte ni? Anser ni att påven framhöll kristendomen eller Jesus Kristus som den enda rätta tron? Eller, vad mer skulle han behöva säga för att det skall vara synkretism?

  16. Jag tycker nuvarande påvens budskap om religionssynkretism är oroande. Jag föredrog absolut den tidigare påven och tyckte det var synd att han avgick. (Den där blixten som slog ner i Petrusskyrkan samtidigt som den påven meddelade att han skulle avgå … var det ett varningstecken för vad som skulle komma?) . Den förra påven var avskydd av sekulär media, men den nya är väldigt populär….

  17. För mig är det en svår logisk kullerbytta att försöka begripa varför muslimer tillber samma Gud som vi. När man mördar kristna och judar med att högt utropa att Gud är stor, då är det alltså samma Gud man anropar som när vi ber Gud måtte lära oss att älska våra fiender?

    Så varför skulle då en muslim ändra sättet att be på när kristna (typ påven) säger att det ändå är samma Gud de ber till, bönen måste ju då gå fram till denna Gud, om man hävdar att det är samma Gud. Det finns ingen annan logisk förklaring än att låta muslimerna hållas. Att Gud inte svarar alla muslimer på deras krigiska böner (IS är ju på nåt sätt muslimernas fundamentalistiskt/rättrådigt troende) kanske är sant, men Gud svarar inte oss kristna heller, inte så det omedelbart går att registrera.
    Varenda en som vänder sig till en högre makt i sin bön, oavsett syfte, oavsett om det är för att be om regn eller för att be om att fienderna ska massakreras, ber alltså till samma gud?
    Denne Gud, som är densamme som sände sin son att dö på korset, kanske inte svarar muslimer eller animister på deras böner, men han svarar inte heller på de kristnas böner heller.
    Jag skulle snarare vilja säga så här – man tillber Guds motståndare, i de ord man använder ser det ut som det är Gud, men det är inte Gud man tillber. Det är ondskans herre.

    1. Frågan är om Paulus tillbad samma Gud innan och efter sin omvändelse på vägen till Damskus.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.