Varför firar vi jul just den 25 december?

Varför firar vi jul den 25 december? Bibeln anger inte något exakt datum för när Jesus föddes. Men de flesta kristna firar ändå jul den 25 december, d.v.s. juldagen motsvarar Jesu födelsedag. De ortodoxa firar sin jul den 6 januari. Vi vet att man firade Jesu födelse vid dessa datum åtminstone sedan 300-talets början. Men varför?

En vanlig och populär uppfattning idag är att julfirandet som sådant har ett hedniskt ursprung. De gamla romarna hade en midvinterfest som kallades Saturnalia och sedan fanns det också ett firande av solgudens födelsedag den 25 december. Solklart fall, skulle många redan här utropa! De kristna tog helt enkelt över en hednisk avgudafest och gjorde den kristen, efter att kejsar Konstantin gjort kyrkan till ”statskyrka”, skulle somliga lägga till. Många som har denna uppfattning använder också detta som ett argument mot att fira jul över huvud taget och/eller som ett argument mot kristen tro i största allmänhet.

Första gången denna teori om att julen tog över efter en hednisk högtid kan beläggas är i en text från 1100-talet. Sedan togs den upp av bibelforskare på 17-1800-talen som en bra teori, allmänt inspirerade av den spirande religionshistoriska forskningen. Inspiration till detta kunde man också finna i det att vissa element i julfirandet kunde spåras till ett hedniskt ursprung, som t ex bruket av julgranen.

Teorin om att firandet av Jesu födelsedag den 25 december skulle ha modellerats på ett tidigare hedniskt firande av en avgud just den dagen, är en så pass allmänt förekommande teori idag, att även jag har trott på den förut. Jag såg den dock inte som ett argument mot julfirande. För vad är problemet? Om de kristna i syfte att lättare omvända hedningar till kristen tro, ”tar över” en hednisk högtid och ger den ett kristet innehåll, så är det ju bara bra! Hedningarna blir ju omvända och innehållet är ju kristet. Dagen i sig kan ju knappast vara hednisk – det är ju Gud som skapat tiden. Vineyard-rörelsens grundare John Wimber skulle ha kallat det ett ”power encounter”. Guds makt är starkare än Djävulens och nu tar han över tideräkningen och dess olika högtider från fienden. Firandet av Jesu födelsedag kan ju inte bli ”hedniskt” bara för att hedningar tidigare har firat något annat den dagen. På samma sätt kan ju inte en kyrka bli mer ”hednisk” bara för att det legat ett avgudatempel på samma plats förut, och så vidare. Jag har aldrig förstått hur en del kan se detta som problematiskt, i alla fall inte för kyrkans del. För hedningarna kan det ju ha uppfattats som problematiskt.

Men hur är det då?

Ja, problemen för denna teori är många. Första gången som något datum nämns för Jesu födelse är från kring år 200 och första gången vi kan belägga att Jesu födelse firas, är från slutet av 200-talet, från en period när kristna inte så gärna lånade något från hedendomen och medan kyrkan fortfarande var förföljd i det Romerska riket. Senare i historien skulle kristna komma att ta över högtider och andra saker från hedningarna och senare skulle man börja bygga kyrkor på gamla hedniska offerplatser osv. Påven Gregorius den store rekommenderade exempelvis i ett brev till en kristen missionär på de brittiska öarna, år 601, att hedniska tempel inte skulle förstöras, utan omvandlas till kyrkor. (Jfr John Wimbers ”power encouners” ovan). Men poängen är att man inte kan belägga att man tänkte så i slutet av 200-talet, snarare tvärtom.

Romarna firade Saturnalia vid midvintersolståndet. Högtiden kunde börja från den 17 december och vara till den 23 december. Så datumet sammanföll alltså inte. Det tycks ha varit en allmänt folklig fest.

Firandet av Solguden tycks dock inte ha varit någon folkligt förankrad fest. Den infördes först 274 e.Kr. av kejsar Aurelius, men det finns inget belagt datum från den tiden för när denna fest firades. Vi vet inte ens om den var årlig. Första belägget för att Solgudens födelsedag firades den 25 december har vi från ett manuskript (en almanacka som upptar namn på dödsdagen för olika kristna biskopar och martyrer) från år 354, i vilket det står att det var beställt trettio spel för den ”Obesegrades” födelsedag. Den ”Obesegrade” här syftar förmodligen på guden den ”Obesegrade solen (Sol Invictus).

I samma manuskript står det också om att Jesu födelsedag den 25 december (natus Christus in Betleem Iudeae).

Det betyder att första gången vi kan belägga att Solguden firades den 25 december, så är det i en text som är skriven nästan tjugo år efter kejsar Konstantins död, han som gjorde slut på förföljelsen av de kristna och började gynna den kristna kyrkan. Första gången vi kan belägga att Solgudens födelsedag gjordes till en hednisk högtid på allvar, var under kejsar Julius Avfällingens tid (361-363 e.Kr.). Han var född kristen men avföll från tron som vuxen och ville kämpa för en förnyade hedendom. Dock lyckades han inte så bra, bland annat eftersom han dog efter blott ett par års regeringstid.

Så vem var först med att fira någon guds födelsedag den 25 december – de kristnas eller soldyrkarna?

Ja, ser man till beläggen så kan man i alla fall belägga att kristna menade att Jesus föddes den 25 december så långt tillbaka som till omkring 200 e.Kr. Så skriver en viss Hippolytos i sin Danielskommentar). Sedan har vi belägget från den text från 354 som citerats ovan. Dessutom skriver kyrkofadern Augustinus några intressanta ord kring år 400 om donatisterna. Dessa var en sorts kristen utbrytarrörelse som existerade främst i Nordafrika på hans tid. Augustinus skriver att donatisterna firade Jesu födelsedag den 25 december, men att de inte firade inte Epifaneia den 6 januari, vilket infördes senare. Detta stöder tanken att de kristna firade den 25 december innan kejsar Konstantin gjorde kyrkan tillåten och började gynna den. Den donatistiska schismen inträffade nämligen innan dess (år 312) och donatisterna var efter schismen inte mottagliga för att ta till sig seder och bruk från den kyrka de lämnat. Alltså var det etablerat att fira den 25 december som Jesu födelsedag innan schismen 312 och alltså innan Konstantin gjorde kyrkan till en gynnad religion.

Det mest troliga är därför att firandet av Solguden den 25 december kom sist. Att det infördes i syfte att ersätta ett spirande kristet firande av Jesu födelsedag, snarare än tvärtom! I mitten på 300-talet kan man tala om hedendomens sista kamp för att motverka den av kejsarmakten gynnade kyrkan (med undantag för just han som kallas Julius Avfällingen).

Men varför då just detta datum? Bibeln nämner ju inget datum.

Det har att göra med dagen när Jesus korsfästes! Enligt ett judiskt sätt att tänka och som finns belagt i Talmud, så är världens skapelse och återlösning förenade. Och kring år 200 skriver Tertullianus att man räknat ut att den 14 Nisan (dagen då Jesus korsfästes enligt Johannes evangelium) motsvarar den 25 mars. Och detta datum blev då i kyrkoåret Maria bebådelses dag. Skapelse och frälsning hänger ihop. Nio månader senare föddes Jesus – den 25 december.

I öst tänkte man likadant, fast där utgick man inte ifrån månaden Nisan i den judiska kalendern, utan ifrån vårmånaden Artemisios i den grekiska kalendern – vilket för oss motsvarar den 6 april. Och då blir Jesu födelse förlagd till den 6 jamuari, vilket är de ortodoxas datum.

Så kristna i allmänhet på den tiden tänkte sig alltså, att skapelse och frälsning hör ihop. Och därför tänkte de att bebådelsen eller ögonblicket då Maria blir havande med Jesus och datumet för hans korsfästelse var detsamma, fast de kommer fram till två olika datum förlagt på våren – 25 mars respektive 6 april. Och därför får de olika datum för Jesu födelse – 25 december och 6 april.

Tänkandet bakom detta datum kan åtminstone beläggas till kring år 200, vilket innebär att det säkerligen hade rötter långt tidigare. Att Solguden firades den 25 december kan dock inte beläggas förrän från 354 och då i en kristen skrift från tiden då Kyrkan gynnades av kejsarmakten.

Den katolska apologeten Taylor Marshall har i en e-bok också lagt fram ett annat argument för den 25 december som det korrekta datumet. Han utgår ifrån vad som står i Lukasevangeliet om Johannes Döparens födelse. Hans far Sakarias var präst i Abias avdelning och tjänstgjorde i templet då han fick synen om att han skulle få en son. Utifrån uträkningar om när denna prästavdelning tjänstgjorde, så kommer man då fram till detta datum. Abias ena tjänstgöring av två, var nämligen i början på hösten (september). Och räknar man då nio månader framåt, så hamnar vi i juni, då Johannes Döparens födelsedag firas (Midsommarhelgen). Och Johannes Döparen var sex månader äldre än Jesus, enligt Lukas. Och då bör ju Jesus ha fötts i december!

Jag är inte någon expert på tideräkningar och detaljer kring dessa ting. Kanske kommer vissa läsare av denna text att hitta mängder av fakta och citat som är av relevans för ämnet och säkerligen kan allt detta diskuteras. Men min poäng med detta inlägg är inte så mycket att slå fast med dogmatisk säkerhet att Jesus verkligen föddes den 25 december och inte på något annat datum – det har jag inte tillräcklig sakkunskap för att göra. Men jag menar att man med detta ändå kan visa att det finns en poäng med att fira just den 25 december. Det är knappast en godtycklig slump att detta datum är det som gäller. Och det verkar faktiskt mer sannolikt i mina ögon att de kristnas firande av 25 december faktiskt föregår hedningarnas firande av samma datum för Solguden.

Det sistnämnda är i och för sig inte livsavgörande för att vi ska fira jul med glädje och se julen som en urgammal kristen högtid. Den skulle vara lika mycket kristen även om den representerade ett övertagande av en gammal hednisk högtid. Det är ju innehållet, det är vad som firas, som gör högtiden kristen och inte datumet. Ett visst datum blir inte orent för att hedningar firar något vid det datumet. En högtid är kristen om det är något kristet som firas. Men jag tycker att när det ändå finns så goda skäl till att vi kan se på denna högtid som en ursprunglig kristen högtid med en ursprunglig kristen teologi bakom, så tycker jag att vi kan ta fasta på det.

För hur sekulariserade vi än är i detta samhälle, så är det ändå Kyrkan som bestämmer tideräkningen! Vi firar våra stora högtider, jul och påsk och pingst, till minne av specifika frälsningshistoriska händelser – att Gud blev människa, att Guds Son dog för oss, att Anden blev given – och vi har hela vår tideräkning byggd på Guds sons födelse. Vi räknar tiden i före och efter Kristus. Jag återkommer om det senare i ett senare blogginlägg.

Men jag tror att gamla kristna traditioner och seder och yttre handlingar/riter kan vara av avgörande betydelse för att motverka sekulariseringen. Både om man tänker som motvikt och om man tänker i mer positiv bemärkelse att vi ska befästa den kristna trons ställning som inte bara en inre tanke eller upplevelse, utan också som ett etablerat fysiskt och påtagligt faktum som föras i arv till kommande generationer.

Detta bara som några snabbt sammansatta tankar inför julen. God jul tillönskas alla läsare!

Källor:

http://www.catholic.com/blog/jon-sorensen/why-december-25

http://taylormarshall.com/2014/12/3-reasons-christ-was-born-on-december-25.html

http://www.biblicalarchaeology.org/daily/biblical-topics/new-testament/how-december-25-became-christmas/

 

15 reaktion på “Varför firar vi jul just den 25 december?

  1. Mikael,
    I bibeln är det bara onda människor som firar sin födelsedag. Den enda positiva kopplingen till en födelsedag var den att fira att ett barn var avvänt efter 24 månader. så gjordes för t.x. Isak och Samuel. Det klädsamma i bibeln är snarare att förbanna sin födelsedag (Jeremia och Job) än att fira den.

    Därför kan man ganska enkelt förstå att julfirandet var en senare påhitt som kunnat ske först efter avjudefieringen av de Jesustroende.

    Dessutom är det inget positivt att vara den som vill ändra på högtider. Läs Dan 7:25! Gör sedan ingen anakronism av högtiderna som Daniel firade!
    http://www.bibeln.se/las/2k/dan#q=Dan+7%3A25

    Även införandet av andra högtider skulle alltså ha varit omöjligt så länge någon som kände apostlarnas evangelium levde och hade det minsta inflytande.

    • Ja, fast nu är ju inte detta fråga om din eller min födelsedag. Det är frågan om en världshistoriskt och frälsningshistoriskt helt unik händelse, då Gud Sonen blir människa – den mest centrala händelsen av alla, utan jämförelser och andra kategorier. Att inte fira detta vore lika konstigt som om judarna inte skulle fira sabbat eller påsk eller pingst eller lövhyddohögtiden.

      • Nu haglar anakronismerna. Att fira att ”Gud Sonen blir människa” är ju inte möjligt förrän efter Konstantin. Det var ju först då den teologin slogs fast.

        • Läran om inkarnationen är nytestamentlig. Det är det ena. Och om den kristna tron är sann, dvs att Gud Sonen blev människa i Jesus, så blev han givetvis människa i det ögonblick han blev till i sin moders liv, inte 300 år senare. Så det är inte anakronistiskt hur man än ser det.

          • Aha ,,, det där är ju trams och det vet du.
            För varför behövde man då anordna ett möte i Nicaea år 325? Anakronismer, anakronismer och anakronismer.

            • O nej, det är Kyrkans ursprungliga lära, den lära som Gud gav de heliga en gång för alla. Men den var starkt ifrågasatt på 300-talet och Arius med anhängare ville införa något nytt. Därför behövde Kyrkan samlas och förtydliga, definiera och försvara vad man alltid trott och förstått. Det är så det fungerar med läroutveckling i kristen mening. Det är inga nya läror, utan förtydliganden och fördjupning. Och som kristen tror jag på Jesu löfte att han bevarar sin Kyrka, leder den med sin Ande och bevarar den från att slå fast felaktiga dogmer. Det var det Jesus menade, när han lovade lärjungarna att sända en annan Hjälpare.

  2. Bra Mikael. Detta tycker jag är en sund inställning till frågan om ”exakt datum för julfirande”. Jag har alltid haft denna uppfattning själv, alltså att det är innehållet i vårt julfirande som är det viktiga. Andra dispyter blir bara dimridåer som fråntar oss glädjen i att fira att Jesus är kommen till vår jord som vår Frälsare.

    God Jul, Mikael och alla övriga bloggläsare.

    Berndt Isaksson

  3. Mikael Karlendal,
    Att Gud Sonen var kyrkans ursprungliga lära är en ren efterhandskonstruktion. Du måste läsa bibeln hårt anakronistiskt för att ens komma i närheten av en sådan slutsats. Att kyrkan själv påstår att det är så, är inte mycket värt för oss som söker sanningen, men kanske för dig.

    Enligt ditt scenario skulle alltså de första Jesustroende – tiotusentals judar – inte haft behov av att fördjupa sig i hur Jesus kunde vara Gud Sonen och att försvara denna teologi, behov, som enligt kyrkan, blev aktuella först några hundra år senare.

    Men om du tänker efter så skulle de Jesustroende judarna ha haft ännu mer anledning att både fördjupa sig och försvara sig i synagogorna om de hade haft en liknande tro om Jesus. För ingen tror väl att en lära om Gud Sonen skulle ha passerat obemärkt förbi bland judiska skriftlärde i synagogorna? Skulle de sluppit undan kniviga frågor och hårda attacker på en sådan teologi? Nej, knappast. Därför skulle de första Jesustroende judarna haft minst lika goda orsaker att fördjupa sig och försvara sig, som kyrkan hade på Konstantins tid. De skulle till och med ha haft större behov än på Konstantins tid.

    Men nu fördjupade de sig inte i någon teologi om Gud Sonen och de försvarade inte heller någon sådan teologi. Varför gjorde de inte det? Jo, av den enkla anledningen att de första Jesustroende vare sig trodde på någon Gud Sonen eller hade någon sådan lära. De trodde att Jesus var Messias.

    För att ha rätt perspektiv på denna tid, så bör vi veta att alla människor i Romarriket hade plikt att delta vid avgudadyrkan, alla utom det judiska kollegiet, som fått dispens. Judarnas Gud passade helt enkelt inte in i den romerska modellen. I denna gemenskap ingick förutom judar också så kallade gudfruktiga, som var de hedningar som följde den judiska lagen. Men även de första Jesustroende höll till i denna gemenskap.

    Därför fanns det under de första decennierna ingen som helst möjlighet att komma undan med en sådan för judarna heretisk teologi och ändå vara kvar i kollegiet. En som däremot inte ville vara kvar i det judiska kollegiet var den judehatande Ignatius (runt år 100) och då gick det ju som det gick för honom. Han fick komma till lejonen därför att han inte längre hade den dispens som judarna hade fått.

    Först därefter kan den teologiska funderingarna ha undsluppit judisk granskning.
    Att det blev viktigt att avgöra vilka som var heretiker eller inte just under Konstantins tid hade att göra med den kyrkohistoria som skrevs av Eusebius just då. I den skulle den rätta apostoliska successionen presenteras och då gick det ju inte att ha förgreningar åt olika håll. Eusebius skriver exakt detta i inledningen till sin kyrkohistoria. Hans målsättning är att presentera heretikerna och genom de olyckor som drabbat judarna visa på deras underlägsenhet, allt för att få fram en kyrklig apostolisk succession.

    Så att tro att det redan från början skulle ha funnits en lära om Gud Sonen är lika naivt som att tro på tomten.

  4. Jag tycker du gjort en bra research Michael. Även vanlig muntlig hstoria har många gånger förbluffande träffsäkerhet. Min fru kommer från Jällby där den muntliga traditionen sa att träkyrkan var från 1100-talet. Forskarna fnös åt detta tills en omfattande renovering utfördes för ett pår år sedan då det beläggdes att det var äldsta träbyggnaden i N. Europa.

  5. Mikael Karlendal,
    De här frågorna hade haglat över de första Jesustroende i synagogan om de hade haft en kyrklig teologi. Därför borde vi också ha haft en fördjupning och ett försvar för en kyrklig teologi redan på apostlarnas tid. Men, nu saknas helt både fördjupning och försvar. Kan man då tro att de första Jesustroende hade en sådan för judendomen avvikande teologi?

  6. Lite tråkigt, men här kommer frågorna. Om Teologin var likadan från början hade de judiska frågorna också varit där från början.
    (Ni behöver inte lyssna på hela, bara förstå vilken typ av frågor som hade ställts.)

  7. Instämmer att datum för Kristi födelse inte är avgörande för min tro. Men Betlehem ligger ganska högt över havet och i december är det nog för kallt för att herdarna är ute med fåren.

    • Jag har aldrig varit i Israel eller Palestina och undrar ofta över klimatet, men inte bara klimatet nu utan genom tiderna. I Sverige har vi haft några hundra år då det var varmare och sedan några hundra som var kallare osv. Borde inte klimatet i det heliga landet ha gått i vågor liksom hos oss? Detta säger jag inte just apropå får och julfirande, utan det är mer fria funderingar. Kanske någon vet?

      • Jag tror att antiken var en förhållandevis varm period, men Betlehems höjd över havet (ca 800 m) borde ändå ha gett kalla vinternätter.

Kommentarer inaktiverade.