Varför blir en teolog och kyrkohistoriker katolik?

Den som vill ha en snabb och relativt översiktlig och samtidigt djupsinnig förklaring till varför en teologiskt bildad man blir katolik, kan med fördel se denna intervju med Dr David Anders, Ph.D i teologi. Han växte upp som en typisk evangelikal presbyterian i USA. Han utbildade sig vid Wheaton College och Trinity Evangelical Divinity School, de klassiska och stora evangelikala lärosätena i USA. Och doktorerade sedan med en avhandling om Jean Calvin, den franske reformatorn verksam i Genève.

images

Intervjun är på strax under en timme och väl värd sin tid. David Anders går systematiskt igenom de frågor som var viktigast för honom, bland annat sola-scriptura, skrift och tradition, kyrkosyn, frågan om hur man blir frälst, rättfärdiggörelsen genom tron allena, helgon och reliker. Han visar med tydlighet och skärpa hur ohållbar den protestantiska positionen är, enligt honom. Han visar också vilken stor skillnad det är mellan så kallad evangelikal kristendom från 1700-talet och framåt, gentemot 1500-talets protestantism.

Intervjuaren pratar mycket de första två-tre minuterna, men sedan drar han sig tillbaka och låter David Anders lägga ut texten på ett systematiskt sätt.

David Anders har också skrivit ner sin berättelse om vägen till Katolska kyrkan här:

http://chnetwork.org/2012/02/a-protestant-historian-discovers-the-catholic-church-conversion-story-of-a-david-anders-ph-d/

 

42 reaktioner till “Varför blir en teolog och kyrkohistoriker katolik?”

  1. Ja, du evangeliserar frimodigt nu, Mikael. Intressant! Kanske hamnar i JH själv så småningom? Och ”Den förlorade sonen”-motivet är lika fint där som på Åhs stiftsgård. Men både det och det underbara temat ”The Journey Home” skär i mina ögon och öron när det handlar om en kristen broder som gått över till ett annat kristet samfund. Vilken okristlig triumfalism det hade betraktats som ifall Ulf Ekman och Livets Ord – eller Svenska kyrkan – gjort en serie TV-program om andra kristna som blivit livetsordare – eller svenskkyrkliga – under rubriken ”The Journey Home” och med Den förlorade sonens hemkomst i bakgrunden! Alldeles bortsett från diskussionen om vad ”hemma” egentligen är för en kristen (främst ”Rome sweet home” eller det Jerusalem som är därovan) och vilket samfund som har de bästa skälen för sej. Och kan verkligen upptäckten av just romersk-katolska kyrkans prerogativer kallas den STORA upptäckten i en kristen människas liv (apropå en annan konversionsberättelse)?

    Man måste väl ändå vara naiv i överkant om man blir förvånad över att Augustinus inte i alla stycken lärde som Luther? Å andra sidan får man när det gäller de ännu tidigare kyrkofäderna (100- och 200-talets) inse att de inte i alla stycken lär som påven heller (jfr dogmerna om Treenigheten och Kristi natur). Augustinus var en hederspascha (inte minst i striderna mot Pelagius och Johannes Cassianus), och Luther var augustinermunk – men det är faktiskt ”en äldre tradition”, d.v.s. Skriftens ord hos Habackuk och S:t Paulus som Luther och i hans efterföljd t.ex. Rosenius lutar sej mot. Jfr http://efsidag.blogspot.se/2015/10/sasom-for-en-manniskas-olydnad-manga.html (i evangelisk förståelse kompletterat av http://efsidag.blogspot.se/2015/10/rosenius-gastbloggar-om-helgelsen.html ).

    1. Vem vet! 🙂 Det här med ”triumfalism” är något du borde tänka lite extra på och lägga ett längre historiskt perspektiv på. För tänk om den Katolska kyrkan faktiskt har rätt! Tänk om det verkligen är så, att den är grundad av Jesus Kristus på Petrus. Tänk om det verkligen var Jesu tanke att denna kyrka skulle vara ledd av Petrus och hans efterträdare. Tänk om det verkligen är så att denna kyrka är nödvändig för frälsningen, och så vidare. Tänk om – i dessa och några frågor till – då är verkligen den protestantiska reformationen en allvarlig synd och splittring. Då är det inte triumfalism att hävda det den Katolska kyrkan hävdar, att alla ättlingar och arvtagare till reformationen borde lägga ner upproret och återförena sig med Rom. Då det faktiskt det enda logiskt självklara. Tänk om!

      Nej, Augustinus lärde självklart inte som Luther. Men så är ju inte heller Luther någon norm, men däremot Augustinus. Självklart lärde inte Augustinus som Rosenius eller Waldenström eller K G Hammar heller! Att äldre kyrkofäder före 300-talet inte alltid lär exakt i enlighet med de formuleringar som står i nicenska trosbekännelsen är inget att förvåna sig över. Kyrkan hade ännu inte satt ord på sin intuitiva förståelse av Gud som treenig. Men det är det som är teologisk utveckling. Luther är dock inte ett uttryck för det. Han reagerade av allt att döma mot en felaktig uppfattning om Augustinus och mot en felaktig uppfattning av vad som var Kyrkans lära om frälsning (se den protestantiske teologen Alster McGRath om detta, böckerna Reformation Thought och The Intellectual Origins of the European Reformation). Du kan här inte hävda att Luther stod för en äldre tradition än Augustinus genom att hänvisa till Habakkuk och Paulus, för då förutsätter du att Luthers tolkning av Hab och Paul är den korrekta, vilket många inom modern exegetik ifrågasätter. Och så gör även jag.

      1. *Tänk om det verkligen är så att denna kyrka är nödvändig för frälsningen, och så vidare.

        **Problemet med denna utsaga är som bekant att RKK efter Andra Vatikankonciliet erkänner andra vägar till frälsning så alltså inte ens nödvändig 😉 .

        1. Här blandar du ihop en del saker, Magnus. Katolska kyrkan erkänner inga andra frälsningsvägar än Jesus Kristus. Men det betyder inte att det är omöjligt att bli frälst för den som inte har kunskap om Jesus Kristus. Tag t ex alla det gamla förbundets människor, Abraham, Mose, David osv. De blev frälsta genom Jesus Kristus fast i ”förskott”, s a s. Och det kan åtminstone teoretiskt vara så att det finns människor som följer den gudskunskap som är nedlagd i skapelsen och samvetet (det som bl a omtalas i Rom 1) och blir frälst genom Jesus kristus. Men, observera att jag säger teoretiskt, ingen av oss kan med säkerhet uttala oss om det. Ingen av oss kan med säkerhet uttala oss om hur många procent som kommer till himlen eller helvetet. Men Kyrkan är kallad att predika evangelium för allt skapat, att predika omvändelse och tro på Jesus Kristus – inte att sitta stilla och spekulera.

          Sedan tycks det råda ett visst missförstånd här. Varken jag eller den Katolska kyrkan säger att bara katoliker kommer till himlen. Faktum är, att Katolska kyrkan har en mycket generös inställning till möjligheten att bli frälst. Ska man översätta till gammal pingstvänsspråkbruk, så säger man att Gud kommer att döma oss efter det ljus vi har. Dvs, man blir inte dömd för det man inte vet eller inte har ljus över. Den som har mer ljus över saker och ting, har därför på ett sätt ett större ansvar. Och det är här som jag kan tänka mig att missförståndet har uppstått: Jag har nämligen skrivit om det som bl a uttrycks i texter från Andra Vatikankkonciliet och i katekesen: ””Man kan därför inte bli frälst, om man vet att den Katolska Kyrkan är instiftad av Gud genom Jesus Kristus som något nödvändigt men ändå vägrar att inträda i den eller stå kvar i den” (Lumen Gentium, nr 14). Om man alltså ”har ljus över” att Katolska kyrkan är instiftad av Jesus Kristus och nödvändig för frälsning men ända vägrar att inträda i den, kan man inte bli frälst. Den insikten/vetskapen har förmodligen inte du, Svenne P, och därför går du fri. Du kommer enbart att dömas enligt det ljus du har. Men den som efter bön och idoga studier har kommit fram till detta, skulle därför bryta mot sitt samvete och det man innerst inne vet, om man inte inträder i den Katolska kyrkan, och det är en allvarlig sak.

          1. Mikael, låt mig förtydliga vad jag menade:
            i. Frälsningen=Jesus.
            ii. Vägar till Jesus=flera: RKK och allsköns undantag (övriga kristna samfund + myriader av religioner) i vilket människan följer det ljus hon har.

            Jag är införstådd med den efter Andra Vatikankonciliet försåtliga och synkretistiskt generösa hållningen. Problemet som jag sökte uppvisa är orimligheten att kvarhålla sin historiska hållning ”ingen frälsning utanför kyrkan” och omtolka tillika devalvera föregående medelst sin moderna andliga brasklapp.
            Detta är ett ypperligt exempel på RKK:s metodik mao: att både äta och ha kvar kakan på samma gång 😉 .

            Självfallet är Kyrkan inte nödvändig för frälsningen i absolut menig om undantag existerar vilket är min poäng. Detta Mikael, borde ha fått dig mindre ängslig ifråga om din själ och istället bidragit till ett teologiskt-historiskt omprövande av RKK givet hennes skiftande karaktär i relation till tiden.

            När det gäller pingstvänsspråkbruket känner jag inte igen mig; möjligen skymtar jag en svag referens till Paulus tal på Aeoropagen att Gud haft överseende med hedningarna under ”okunnighetens tider” men befaller nu (νῦν) d.v.s. post-Jesus; att alla och överallt skall omvända sig.
            Inget utrymme för s.k. anonyma kristna a´la Karl Rahner här 😉 .

            /Magnus

            1. Nu gör du ungefär samma sak som Ormen i Edens lustgård; du tar den katolska läran och förvränger varje enskild del lite grann och du får därmed en helhetsbild som är totalt skruvad. Det är kanske helt omedvetet som du gör det, men fel blir det i vilket fall. Och att du inte känner igen pingstspråkbruket kan ju bero på att du kanske har en viss ringa ålder. Man pratar inte idag inom pingst som man gjorde på 70-talet.

              Den katolska kyrkan har en genomtänkt teologi där man har tänkt igenom både bibelord som Joh 14:6 och Apg 4:12, och satt samman det med Joh 1, Apg 17, Rom 1 osv. Och då blir resultatet en mer nyanserad lära än ditt eget svartvita tänkande.

              1. Mikael! Du menar alltså på fullaste allvar att RKK historiskt sett haft denna inklusiva och generösa hållning från begynnelsen ända fram till Karl Rahner formade konceptet och efter att man i Vatican II slagit fast detta i Lumen Gentium?

                1. Vad du menar med inklusiv hållning kan jag inte uttala mig om. Men Karl Rahner representerar av vad jag vet inte Kyrkans mittfåra. Av vad jag förstår av det du skriver, så verkar du dra resonemangen lite väl långt ut i kanterna, för att det ska tjäna ditt retoriska syfte. Men redan Justinus Martyren och andra förde fram en logos-tanke, att det finns ett mått av gudomligt förnuft i hela skapelsen, vilket innebar att även människor som inte hört evangelium i alla fall rent teoretiskt skulle kunna bli frälsta. Man syftade väl här på judar före Jesu tid och på vissa av de förnuftiga filosoferna från förr, typ Sokrates. Och tanken att man blir dömd utifrån den kunskap man har och inte utifrån den kunskap man inte skulle kunna ha fått, är ju en tanke som också har bred acceptans även inom svensk frikyrklighet.

              2. Det är allmänt känt att Karl Rahner påverkat Vatican II i detta avseende. Ja, Justinus är självklart bekant; och hans hållning korresponderar inte med Lumen Gentum eftersom den syftar bakåt pre-kristus inte post-kristus. Inte heller har denna hållning haft effekt förrän man dogmatiskt slagit fast detta; vilket bekant gjordes under 1960-talet.

                /Magnus

                1. Att han har varit med och bidragit till diskussionerna är allmänt känt, ja. Men det betyder inte att allt är enligt hans tankegångar. Det är fler som varit med. Och om det är sant som Justinus Martyren säger om logos, så kan det inte bara gälla bakåt i tiden utan lika mycket i denna tiden. Frågan är som sagt, skulle Gud döma någon till helvetet bara för att denne inte fått höra evangeliet och fått en chans att omvända sig, eller finns det en annan möjlighet? Det är lätt att här ta till vissa bibelord som kan anses tala ett tydligt språk, men det finns som bekant även andra bibelord. Viktiga är dock att de kristna inte fastnar i att bara öppna för teoretiska möjligheter att någon skulle kunna bli frälst utan att ha hört evangelium men bara följt sitt samvete, utan kyrkan har fått ett uppdrag att förkunna evangelium för alla och göra alla folk till Jesu lärjungar.

      2. Ja, tänk om påven har rätt. Eller om Luther hade rätt, tänk om ;o)! (Eller om Ulf Ekman hade rätt för 30 år sedan men inte nu, tänk om!) Rent hypotetiskt kan mycket tänkas. Alla har förstås rätt att tro sej ha rätt och glädja sej över andras anslutning, i den meningen går det förstås inte att ha en åsikt ö.h.t. utan att vara ”triumfalist” när någon börjar dela den. Men att börja jämföra den förlorade sonens återkomst till sin Fader, inte med upptagandet i Kyrkan genom det heliga dopet eller med en vuxens bot och omvändelse till Gud eller ö.h.t. med ett återknutet med-lemskap i Kristi kropp, den världsvida Kyrkan, genom Ordet och den helige Ande – utan med en konversion till just romersk-katolska kyrkan, DET är den triumfalism jag vänder mej emot och som liknar en spegelbild av den antikatolska propaganda David Anders växte upp med. Att bekänna just sitt eget kristna samfund i trosbekännelsen – och därmed dissa alla andra, vare sej man skildes åt 1054 eller 500 år senare – är verkligen höjden. Jag hoppas i varje fall att inte också ”de heligas samfund” avser endast RKK!

        Sen är det förstås rätt dubiöst att hävda att Luther missförstod både Paulus och romersk-katolska kyrkans lära. Enligt en tes, driven i JD-sammanhang, tyckte ju Luther och romersk-katolska kyrkan egentligen ungefär samma sak men råkade prata förbi varandra; enligt Henrik Englund var det Luther som missförstod påven, men enligt Anders´ och din tes, Mikael, ÄR rättfärdiggörelsen genom tron allena verkligen en villolära, fullt värdig att dömas ut av Trident-konciliet. (Även om jag undrar om ni verkligen förstått Luther, vilket man väl kan undra lika frimodigt som ni undrar om han verkligen förstått Paulus ;o).

        Jag har heller aldrig i verkligt ”lutherska” sammanhang fått lära mej att bara för att tron på Jesus allena rättfärdiggör/medför frikännande och syndernas föråtelse/ och ger själva ”drivet” i det nya livet, skulle livet och levernet som kristen vara oviktigt eller förmaningsorden oviktiga – det avvisade ju Luther skarpt som antinomism och även Rosenius är mycket tydlig på den punkten! Vi har ett ”kött” som dagligen måste dödas och vi blir ju hans egna ”för att tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, såsom han är uppstånden ifrån döden, lever och regerar i evighet. Det är helt och hållet sant.”

        Sen kan ju tillämpningen vara si och så – så är det nog i allas liv och alla samfund – och det är nog fler än David Anders (kanske t.o.m. katoliker?) som upplevt ensidigheter på ett eller annat håll. Sakramentens viktiga roll har jag aldrig sett mörkas i det sammanhang jag vuxit upp i (det är väl frälsis som tonat ner dem mest av alla men många reformerta ö.h.t.). F.ö. torde det väl även finnas även romersk-katolska familjefäder som begravt sej för mycket i studier – eller debatter på internet ;o). Jag köper i alla fall inte ett ögonblick tanken att man måste bli romersk katolik för att vilja och i någon mån också kunna hålla samman lära och liv, eller för att ha teologiskt goda skäl till att vilja göra det. Se http://sionstoner.blogspot.se/2015/08/vardagskristen-vill-jag-vara.html. Goda gärningar är ju nödvändiga och något Gud kräver av oss! Tro och gärningar hör också enligt luthersk lära ihop i kristet liv och praktik, men tron sätter sitt hopp och sin förtröstan enbart till Jesus och hans förtjänst. (Inte till helgonens eller – ve och fasa – sin egen). Det är allvarligt att i praktiken ”hålla sej till gärningar” i paulinsk bemärkelse, se http://corosenius.blogspot.se/2015/10/honom-som-haller-sej-vid-garningarna.html – och nej, jag tror inte att Paulus syftar bara på den mosaiska ceremoniallagen eller typ omskärelsen. Här handlar det absolut om goda gärningar ö.h.t.

        God helg!

      3. Mikael,
        Det är mycket underligt att du inte förstår att JESUS ÄR PETRA dvs hälleberget. Och Hans församling byggs på HÄLLEBERGET. Du kan inte vara någon lärare om du förkastar Jesus och att det är Jesus är hälleberget. Men som det står i hebr. 6. Det är omöjligt att övertyga någon som har förkastat sanningen. Och då måste man starta igen och dricka mjölk.

        1. Curt, jag tror på det som står skrivet. Jesus säger till Petrus i Matt 16:18:

          Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.

          Får jag inte tro på Guds heliga ord, enligt dig?

          Jesus är ingen Petra, han är en man! Jesus talade med fiskare Simon Jonas son och till honom, ”Du är Kefas, och på den Kefas ska jag bygga minförsamling. Även protestantiska exegeter erkänner detta självklara, dvs de som är intresserade av vad bibeltexten faktiskt säger och inte av hur de kan använda den i osaklig antikatolsk argumentation.

    2. Andreas

      Om Luther i sin upptäckt – I frälsningsläran, vilket var den punkt där reformationen började och varmed hela det lutherska “kyrkoprojekt” stod eller föll med (”articulus stantis et cadentis ecclesiae”) – är helt okyrklig/obiblisk/ohistorisk/oaugustinsk och splittrande; får ju det konsekvenser.

      Läs gärna o här.
      här,
      här,
      här,
      här och
      här

      Allt Gott

  2. ”Tänk om denna kyrka är nödvändig för frälsningen”
    Brottas man med såna tankar, så förklarar det mycket av det som har skrivits i denna fråga. Tillbaka till ordet, där kan man med säkerhet finna vägen till frälsning.
    I ingen annan finns frälsning och under himlen finns ingen annan väg till frälsning än genom namnet Jesus. Här göre sig inget kyrkosystem besvär. Jesus Kristus är den som ensam förlåter synder. Åter till bibeln, är nog ingen dum idé och tänk att detta kan man göra något åt.
    Det finns alltid en väg tillbaka!

    1. Rolle

      Jag har brottats hels mitt liv.
      Vad är åter till Bibeln? Vilken av de 40 000+ (Varav 50+ finns bara i Jönköping) motstridiga samfundslärorna i protestantismen är rätt; enligt dig.

      Vilken biskop/guru/pastor ska jag följa (jag vill gärna ha någon att följa o inte hitte-på min väg – likt Sinatra – eller klipp-o-klistra ihop en egen bibeltolkningsmall)?

      Finns det någon bra i Uddevalla, du kan rekomendera?

      Omm man inte kan tänka något bättre/trovärdigare/bibliskare/urkyrkligare alternativ än Fr Samuel, står jag kvar i Kyrkans fullhet. En hamn jag f ö älskar oväntat mycket. 🙂

  3. Ag
    Med citat ”Åter till bibeln” menar jag att en grundsanning som att frälsning endast finns i och genom namnet Jesus kan aldrig
    användas till andra syften som att t.ex. att man måste tillhöra ett visst system för att få del av. Rövaren på korset är ett bra exempel. Han gick direkt till paradiset.
    Tänk vilken nåd han fick uppleva.

    Allt gott!

  4. Svaret på din rubrikfråga har det enkla sanna svaret:
    De har aldrig upplevt väckelsen med nedslag av den Helige Ande !

    Jag vågar faktiskt påstå det i linje med pionjärernas analyser – de som stog som bärare av väckelseförkunnelse altifrån Azusa street till Georg Gustafssons Småland.

    Jonas Rosendahl sätter fingret på det kännetecknande i sin kommentar till David Smeds:
    http://aletheia.se/2015/10/15/jonas-rosendahl-summerar-rikskonferensen-ett-fritt-natverk-vallingby-10-11-okt/#comment-332552
    Rosendahl sammanfattar:
    ”Även om man nu skulle anse det ohållbart på sikt med total avsknad av formalism så är signavärdet från dem som var MED i väckelserörelserna tydligt. All form av liturgisk ordning och formalisering sågs som ett hinder, inte som något hjälpmedel för en väckelse. Rätt eller fel men det är tankeväckande!

    Denna signal är så pass tydlig att det räcker inte med förenklade förklaring om ”Vi måste förstå hur det var på den tiden och motsatsförhållandena som fanns då”

    Därför är det obegripligt om man läser om dessa signalvärden att samtidigt se en del ställa sig och förespråka införandet av mer liturgi och sakramental formalism.
    För mig är det ett tecken på annat, inte att man förstått väckelsehistorien, det är ett andligt fattigdomstecken. ”

    Jag instämmer i de slutsatserna och de som wildwest hänvisar till sin tidsepok i citykyrkan i Sthlm.
    Vad man smakat, sett och erfarit i sitt liv – det är långt mer värt än liturgiska formalia som ändå inte öppnar för Andens vind.

    Nej Karlendahl du är inne på en villfarelsens väg och borde istället söka dig tillbaks till de platser som pekades på när du begynnte din tjänst, så att du får smaka på det andra erfarit som hållbart och beprövat.
    Var stilla där likt de första lärjungarna – tills den Helige Ande kommer över er. Rusa inte iväg därifrån på telogins irrvägande gränder…

    1. Nils

      Liturgi är något alla lever med. Den frikyrkliga är oftast friare o mindre genomtänkt, men likafullt liturgisk.

      Frågan är då, vad styrde urKyrkan? Är judendomen liturgisk? Hur beskriver kyrkofäderna mässan? Är den katolsk eller pinstigt fri?

      1. Man kan självklart tolka en frikyrkas gudstjänstordning som liturgi. Och idag är det väldigt mycket liturgi, både den stelnade frikyrkans ordning och de nya påfunden som kommer från de historiska kyrkornas, där man lånar det som passar och struntar i det som man inte törs införa än (ljusbärarna finns numera i var och varannan pingstkyrka, svängande rökelsekar återstår att introducera). Det är givetvis enklare att vila i ett färdigförberett körschema än att behöva lyssna till den helige Andes ingivelse och handla därefter, att gå utanför den föreskrivna ramen. Har inte Anden alltid agerat så? Den blåser vart den vill. En stelnad kyrkorörelse är en motsägelse, en rörelse är i rörelse.

        I väckelsetider, som en del av oss har upplevt, försvinner alla liturgiska detaljer och det finns bara det ramverk kvar som även omnämns i Apg. Predikan och att alla har något att bidra med för att uppbygga varann.

        Jag har varit på katolska gudstjänster. Inte minst pga dessa upplevelser kan jag aldrig bli katolik.

        Sen blir jag ganska orolig över Mikaels kommentar om att skulle man fått ljus över att ingen frälsning finns att få förutom i RKK (märkligt ”ljus”) så går man evigt förlorad. Därmed har man ställt upp en slags gärningslära för sin frälsning (ingen frälsning finnes utom i RKK allena, gå åstad och bliv medlem).

        1. Ww

          Min Kyrka är inte stelnad. Hon förnyas o växer överallt.

          Att du inte blir katolik för att du varit på någon mässa är lika intelligent som att säga att jag vägrar äta mat för jag blev magsjuk en gång. 🙂

          1. Jag kan ju inte ens skriva mitt alias rätt! Det var därför kommentaren satt på moderation.

            Det är mycket jag inte äter för att jag inte mår bra av det eller för att jag en gång haft en mycket dålig upplevelse av maten. Så din liknelse med magsjukan blev högst relevant i mitt fall.

            Jag hoppas du förstår att jag inte vill raljera över en katolsk mässa. Det kanske ger en och annan en gudomlig närhet. Men mig ger det inget. Mig ger många högmässor i Sv Kyrkan inte heller något och i många frikyrkor är liturgin inte traditionsrik och överflödande, men den kan vara träaktigt tråkig och jag går inte till en sån kyrka heller – numera. Förr trodde jag att jag måste gå till kyrkan varje söndag, oavsett ”personligt lidande” och bara för att sitta av – eftersom det verkade kristligt och bra. Men där har jag radikaliserats. Är det en levande församling och en bra predikant, som har något att säga, kan jag återkomma. Annars inte.

            1. Ww

              Som allt gott i livet kräver mässan tillvägning.

              En bra ingång till liturgi är Martling. Läs den. Predikan är inte allt. Jag förstår dig att du inte går varje söndag. En trött bak o ett trött öra ger slöa protestantiska sinnen.

              Själv kan jag inte släppa mässan. Den är himlastormande. Bokstavligen.

  5. Mikael!
    Tänk dig att du kör på motorvägen, E6, mot Danmark över Öresundsbron, du kanske nu är vid Arlöv(jag hoppas det), och då har du ett antal avfarter att svänga av på för att stanna i Sverige, men när du har har kört förbi den sista kommer du obevekligen till Danmark. Man kan ha en trevlig dag i Danmark och åka tillbaka, men kör du vilse i Köpenhamn eller blir rånad på Norrebro är det inte så kul längre. Har jag alltså haft så fel i 40 år när jag förlitat mig på Sverigekartan för att ta mig fram i trafiken? Nej, självklart tror jag på att få komma till Himmlen när det är dags!

    1. Jag ser att ränderna sitter i en gammal taxichaufför! 😉

      Det tycks råda ett visst missförstånd här. Varken jag eller den Katolska kyrkan säger att bara katoliker kommer till himlen. Faktum är, att Katolska kyrkan har en mycket generös inställning till möjligheten att bli frälst. Ska man översätta till gammal pingstvänsspråkbruk, så säger man att Gud kommer att döma oss efter det ljus vi har. Dvs, man blir inte dömd för det man inte vet eller inte har ljus över. Den som har mer ljus över saker och ting, har därför på ett sätt ett större ansvar. Och det är här som jag kan tänka mig att missförståndet har uppstått: Jag har nämligen skrivit om det som bl a uttrycks i texter från Andra Vatikankkonciliet och i katekesen: ””Man kan därför inte bli frälst, om man vet att den Katolska Kyrkan är instiftad av Gud genom Jesus Kristus som något nödvändigt men ändå vägrar att inträda i den eller stå kvar i den” (Lumen Gentium, nr 14). Om man alltså ”har ljus över” att Katolska kyrkan är instiftad av Jesus Kristus och nödvändig för frälsning men ända vägrar att inträda i den, kan man inte bli frälst. Den insikten/vetskapen har förmodligen inte du, Svenne P, och därför går du fri. Du kommer enbart att dömas enligt det ljus du har. Men den som efter bön och idoga studier har kommit fram till detta, skulle därför bryta mot sitt samvete och det man innerst inne vet, om man inte inträder i den Katolska kyrkan, och det är en allvarlig sak.

          1. Nä men han är blogginehavaren och det är med honom som diskussion förs, definitivt inte med självutnämnda försvararen av rkk AG

            1. Läsare

              Då kanske vi kan lägga ner den diskussionen.

              Angående AMS är det inte min blogg o har aldrig varit tänkt som en blogg (utan som ett ställe där argument samlades).

              Allt Gott

            2. Än en gång så är det med Mikael vi för dialog jag försöker hålla mig från att argumentera/bry mig när någon skriver till Mikael han kan svara för sig själv

              1. Läsare

                Visst kan han det. Men du klagade på att jag bröt in. Har du dubbel standard???

                Anledningen att jag brutit in ibland är att flera av er uppvisar en så skrämmande okunskap om det mest basala av min tro. Då har jag ifrågasatt er saklighet.

                Jag tror MK kan bättre än någonsin försvara sig själv o Kyrkans tro.

                Sluta med din dubbla standard bara…

        1. Tack Läsare! Min avsikt var också att få honom att hitta tillbaka.

          Min kommentar är en liknelse:
          Motorväg = nått man färdas på,
          Danmark= RKK,
          Köpenhamn=överdådet i katedraler och mässor, avgudabildsshopen i Assisi(månglarna), inkvisitionen(förfärligt) plus annat som andra nämt här på bloggen,
          Sverigekartan=Bibeln,
          40 år som jag varit frälst. Inte taxichaufför.
          Och tydligen har frälsningen olika nivåer beroende på hur beläst man är. Trodde det var inom buddismen!

          1. Jag antar att jag får tacka för välvilligheten. I övrigt är jag rätt tveksam till resonemanget i ovanstående kommentar.

  6. Vill bara rekomendera er att se videon ovan (har lyssnat 2 ggr). Anders är en riktig forskartyp, och även spdana får plats i Kyrkan. Hans resonemang är välgrundat o man ser att denna brottning har kostat.

    Allt gott o katolskt tillönskas er!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.