Så kan man beskriva den utveckling som vi nu tycks se i ett av Sveriges största samfund. ”Kasta ut barnet med badvattnet” är ett annat lika passande uttryck. Jag skriver detta med anledning av artikeln ”Synden – en privat angelägenhet” som publicerades i Dagen i fredags, skriven av Leif Carlsson och Rebecka Söderbladh. De beskriver i artikeln hur man tänkte förr i pingströrelsen och hur man tänker nu. Det sistnämnda utifrån intervjuer med tio pingstpastorer.
När jag på 90-talet började hålla bibelstudier i Centrumkyrkan i Sundbyberg, drev jag bland annat en speciell tes om sättet att predika om synd och frälsning inom pingströrelsen. Tesen kan i korthet beskrivas ungefär så här:
Fram till åtminstone 1970-talet predikade och undervisade man inom pingströrelsen (och i stor utsträckning även inom andra närstående samfund) en så kallad ”syndakatalog”. Det var en uppräkning av vad som ansågs vara synd och opassande för goda kristna människor. Syndakatalogen innefattade alltifrån sådant som är direkt förbjudet i Bibeln (som otukt, äktenskapsbrott, mord, stöld etc) till helt andra saker (som bio-besök, rökning, alkoholförtäring, snusning, rökning, dans, deltagande i idrott vid olämpliga tider, teaterbesök med mera). Carlssons och Söderbladhs artikel ger bra exempel på detta.
Min tes var att det är obibliskt och olämpligt att undervisa på det sättet. Man ska bara kalla sådant för synd som Bibeln tydligt förklarar vara synd eller det som är en nödvändig konsekvens av vad Bibeln säger. Enligt denna princip är till exempel mord synd, då det direkt utsägs i Bibeln. Abort är också synd, även om det inte direkt utsägs i Bibeln, då det är en nödvändig konsekvens av vad Bibeln säger dels om människolivet och dels om mord. Men saker som att dricka vin och öl, röka och snusa, och gå på bio eller dansa pardans är inte synd. När det gäller till exempel vin, så är det direkt felaktigt att kalla vindrickande för synd, eftersom det skulle göra Jesus till en stor syndare. Han både drack vin och tillverkade vin i stor mängd.
Att predika syndakatalogen ger också en del märkliga konsekvenser – om så mycket är synd som inte Bibeln kallar för synd. Ett exempel på det är en god vän till mig, som jag lärde känna under tiden i Centrumkyrkan. Han är ungefär i min ålder och uppvuxen som pingstvän i en småstad i Mellansverige. När han var i tonåren ”föll han för frestelsen” att dricka folköl av den gamla 3,6-procentiga sorten. Innan dess hade han varit en mönstergill pingstungdom som ivrat för evangelium. Men nu när han hade syndat på ett sätt (genom att dricka 3,6-procentig folköl!), så tyckte han att han lika gärna kunde synda ordentligt, och därefter började han även ragga tjejer och ha sex med dem. Och därefter följde, som ett brev på posten, ett liv i ”sus och dus” där inte allt kan beskrivas som inom de bibliska ramarna för ett gudfruktigt liv. Hade han väl syndat lite, kunde han lika gärna göra det ordentligt; han var ju redan avfällig.
Min tes är att allt detta är helt onödigt och en frukt av en felaktig förkunnelse. (Jag bortser här från de annars självklara aspekterna att vi människor syndar därför att vi har en natur som är böjd åt att synda och att vi saknar förmåga i oss själva att helt behaga Gud). Min tes var (och är) att min vän kastade ut barnet med badvattnet. På grund av den undervisning han fått i pingstkyrkan kunds han inte se skillnaden mellan bud som människor uppfunnit och de bud som Gud gett i Bibeln. När han bröt mot en av syndakatalogens bud – förbudet mot att dricka alkoholhaltiga drycker – och inte kunde skilja det mänskliga budet från Guds bud i Bibeln, så kastade han ut barnet med badvattnet; han började bryta även mot Guds bud och inte bara mot de mänskliga buden.
Min tes då var att detta var en allmän företeelse bland pingstvänner på 80-90-talen. Jag hade sett det så många gånger. De flesta läste inte själva så mycket i Bibeln att de kunde göra skillnad mellan Bibelns bud och de bud som uppfunnits i väckelserörelserna under 1800-1900-talen. Jag hade då sett fler liknande fall. Och detta är inte bara en sak för pingstvänner, även om de kanske är sist ut bland de samfund som avskaffat syndakatalogen. Alla samfund och rörelser med rötter i 1800-talets väckelser har haft detta i någon mån. Och det är helt obibliskt och felaktigt även om det har rötter i väckelserörelsen! Allt som kommer från sådant håll är inte av godo.
Mitt eget liv är dock ett undantag från detta. Jag såg redan på 70-talet att Bibeln inte förbjuder drickande av vin och insåg att pingströrelsens predikanter drev en obiblisk och felaktig linje när de predikade helnykterism som ett krav. Därför drack jag av vin första gången i mitt liv på studentbalen på Örebro stadshotell 1981, då jag även dansade! Jag gjorde det av bibliska och teologiska principskäl. Det var ett billigt och illa smakande spanskt vin och jag blev inte berusad, men jag gjorde det därför att det var rätt. Punkt. För mig personligen, avskaffade jag syndakatalogen i mitt eget liv genom att successivt sluta leva efter bud som inte direkt är utsagda i Bibeln eller som är nödvändiga konsekvenser av det. Sedan dess har jag bara varit helnykterist under ett av mina levnadsår, läsåret 1987-1988. Men för mig innebar alltså denna process inte att jag slängde ut barnet med badvattnet. Jag slängde ut mänskliga bud, men inte Bibelns bud. Det betyder inte att jag påstår att jag aldrig syndat mot Bibelns bud, men det betyder att jag aldrig medvetet undervisat att det Bibeln förbjuder är tillåtet. Jag har alltså kastat ut syndakatalogen, men inte Bibeln. Jag menar alltså att man kan slänga ut de mänskliga buden, men hålla fast vid de bibliska buden. Man kan dricka vin och man ska avhålla sig från otukt. Och man ska undervisa så.
Det vi nu ser i pingströrelsen – och jag tror att samma sak har skett eller sker inom andra svenska frikyrkosamfund – enligt ovanstående nämnda artikel, är att detta med att kasta ut barnet med badvattnet nu har blivit väl etablerat på pastorsnivå. Det min vän och många andra vänner gjorde när de kastade ut barnet med badvattnet och inte kunde skilja mellan Bibelns bud och mänsklig bud, är nu officiell pingstteologi! Därav det som sägs av de tio intervjuade pastorerna.
Leif Carlsson och Rebecka Söderbladh beskriver tydligt och bra det dike som predikanterna befann sig i förr. De ger exempel på diket man befann sig i förr. Men sedan beskriver de var pastorerna befinner sig nu! Man har definitivt gått från det ena diket till det andra. Förr var det synd att gå på bio, nu är inte någonting synd. Nu är synd en rent privat fråga. De bygger sin artikel på att de intervjuat tio pingstpastorer. Det är i och för sig en ganska liten grupp, men man får väl hoppas att den utgör ett representativt urval och att intervjuerna har varit någon form av djupintervjuer, så att de resultat som presenteras är representativa. Detta är vad pingstpastorer idag säger:
”Numera framställs inte synden i första hand som handlingar utan snarare som ett tillstånd som människan måste tackla varje dag. En av pastorerna säger: ”Syndare är något människan är på grund av syndafallets konsekvenser, inte så mycket det hon gör.” Försöken att leva rent är därför en svårighet för alla människor eftersom ”vi alla är bristfälliga”. En annan pastor uttrycker att han inte vill ge några konkreta exempel, eftersom synd inte är en sak man gör först och främst. Visserligen finns det en gräns för vad som är passande men var denna gräns går är inget man kan fastslå. Det som upplevs som synd för en människa, behöver inte vara det för en annan. Synen på synd har gått från en tonvikt på yttre handlingar med en mer objektiv exemplifiering gällande alla till att i stället framstå som formbar och individbaserad.
Den enskilda människas synd är inte heller självklart sammankopplad med församlingen. Därför bör den enskildes bekännelse inte ske i det offentliga rummet. Endast en av de tillfrågade pastorerna svarar att han kunde tänka sig en offentlig bekännelse men då endast vid exceptionella fall bland ”offentliga personer”. Det kan då röra sig om framstående ledare när synden fått stora konsekvenser och påverkat stora kretsar.
Den slutsats man kan dra av undersökningen är att synden har blivit en privat angelägenhet. Det ligger i linje med den församlingssyn som kännetecknar vår tids frikyrklighet som helhet. Individens moral lämnas åt sidan. Den tidigare bilden av församlingen som en skara med ett kollektivt ansvar för varandra är inte längre lika tydlig.
Församlingsmedlemmens synd är individens ensak som inte primärt berör hela församlingens renhet. De gemensamma uppfattningarna berör i stället övergripande frågor om fred, miljö, rättvisa och jämställdhetsfrågor. Ofta ligger dessa i linje med vad samhället i övrigt anser. Kyrkan riskerar då inte att stöta sig med världen eller ha uppfattningar som framstår som otidsenliga.”
Detta beskriver pastorer som varken läser Bibeln eller begriper traditionell kristen teologi. Sättet att göra en motsättning mellan tillståndet att vara syndare och vad vi gör och de konsekvenser som dras av det, är felaktigt. Genom att göra på det viset, går man från ett dike till ett annat. I stället borde man ställa sig på den klassiska kristna teologins grund och vara allsidig, och inte bry sig så mycket om huruvida man riskerar att stöta sig med världen och betraktas som otidsenlig.
Enligt ett traditionellt sätt att beskriva klassisk kristen tro är vi människor syndare som begår synder. Sedan den första människans syndafall, vilket var ett brott mot Guds bud, så är vi alla födda i synd. Vi saknar den ursprungliga rättfärdigheten och vi är till naturen böjda till att synda, och vi saknar förmågan att ta initiativ till att söka Gud och att behaga honom. Av den anledningen är begår vi synder, vilka alltså är brott mot Guds vilja, mot hans bud. Det är av den anledningen vi missar målet – att få leva i gemenskap med Gud.
Guds lösning på det har genom hela Bibelns historia varit att kalla människor till omvändelse. Det betyder att man kommer till insikt om sin synd, vänder sig ifrån den och börjar handla rätt. Denna omvändelsens möjlighet med syndernas förlåtelse är ett uttryck för Guds nåd. Det innebär dock inte att man är ”frälst för alltid” om man har omvänt sig en gång. Vi har fortfarande kvar vår av syndafallet skadade mänskliga natur som är böjd åt att synda. Och vi faller i synd gång på gång. Därför är omvändelsen inte något man gör en gång, utan som måste upprepas gång på gång.
Men en viktig grundpoäng kontra de intervjuade pastorerna är detta: Vi är både syndare till vår natur och vi bryter mot av Gud givna bud. Vi har en böjelse åt att synda, men vi har ett ansvar att inte ge efter för den böjelsen. Synd är både en skada på vår natur eller en brist i vår natur, och brott mot konkreta bud. De konkreta brotten mot konkreta Guds bud är något som är lika för alla. Det är inte en subjektiv eller privat fråga vad som är synd eller inte.
Pingstpastorernas ovanstående förkunnelse är alltså felaktig. Man kan inte utifrån talet om att vi är syndare till vår natur, dra slutsatsen att synd är en privatsak och att det kan vara olika från person till person. Det är en horribelt dålig teologi! Mord är alltid synd, oavsett om jag är böjd för det eller inte. Äktenskapsbrott, otukt, stöld etc likaså. Dessa pastorer hamnar i villfarelse därför att de inte bygger sin förkunnelse på Bibeln utan i stället på hur saker och ting skulle kunna uppfattas – därav talet om ”tonvikt” hit och dit. Det handlar inte om tonvikt. Vi är syndare, vi kämpar alla mot frestelser och vi faller alla i synd då och då. Men det betyder inte att man inte ska predika Guds bud. Det betyder inte att man inte kan vara konkret i förkunnelsen om vad som är synd eller inte. Bibeln och klassisk kristen tradition är tydlig om dessa saker. Och vi är alla skyldiga att lyda Gud, som en dag ska döma oss efter våra gärningar.
Man kan möjligen fundera över pastorernas märkliga uttalanden och tänka att det kanske gäller saker som snusning, rökning och alkohol och så vidare. Det kanske är så att inte ens dagens pastorer förmår att skilja mellan Bibelns bud och mänskligt påhittade bud. Det kanske är så, som jag fått höra från pålitligt håll om en svensk pastor i en av de större mellansvenska pingstförsamlingarna, att de inte kan skilja mellan en sak som att snusa och att leva i homosexuella relationer! Förr skulle man förbjudit både två, nu menar man att det är en privatsak och vill inte säga någonting.
Jag har alltid förundrats över hur det gick till när syndakatalogen försvann från förkunnelsen. Jag hörde aldrig talas om någon teologisk eller exegetisk diskussion om detta. Den tycks bara ha försvunnit av något känslomässigt skäl, kanske för att den upplevdes som för ”hård”. Kanske det faktiskt är så illa, att ingen av pastorerna någonsin har ägnat någon djupare tanke åt frågan om vad Gud faktiskt förbjuder och vad människor har tillagt? Kanske har man inom en rörelse som en gång i tiden var en väckelserörelse av människor som ville vara radikala för Kristus och som längtade efter ny väckelse, numera bara en längtan att nå människor som vilken mobiltelefonförsäljare som helst. Då kan man ju inte bry sig för mycket om sådana saker som teologi och vad Bibeln säger. Då är det bara viktigt att man upplevs som att man är med sin tid och inte provocerar folk i onödan.
Om Carlssons och Söderbladhs artikel är en representativ beskrivning av pingströrelsens pastorer och därmed kanske även för andra frikyrkosamfunds pastorer, så är det en beskrivning av en rörelse som inte längre älskar Bibeln och vill följa den. Det som beskrivs utifrån dessa tio pastorer, är inte en kristen teologi. Dessa pastorer vill inte väckelse och omvändelse till Gud; de vill ha tillväxt i sina mänskliga projekt och i sina sociala subkulturer.
Svar till Peter T
Käre broder, orkar bara svara på första frågan. det andra kanske jag tar upp på bloggen -klassiskbaptism.se – där jag skriver ibland.
Du säger:
”Torbjörn, om syndakatalogen ska isoleras till de tio budorden och förmaningarna i de pastorala breven ska tolkas för att ”betrakta individen ur ett andligt synsätt”, hur ska vi då göra med det rätta bruket som samma brev förespråkar?
Alla påståenden här blir lite förenklade. Då jag säger att det bara är 10 Guds bud som gäller ( samt dess innehåll, som bla. Jesus och Paulus uttyder) så kanske man skulle tillägga slutet av Romarbrevet där Paulus säger : ”Allt som inte sker av tro är synd”. Det är viktiga ord.
Därför är det så oerhört viktigt att SJÄLV läsa skriften och bilda sig en stark grundad uppfattning och inte bara gå på det som det allmänna kristna medvetandet säger. Annars kan man inte ha ett gott samvete.
Tillbaka till ditt påstående: För det första har jag inte sagt: förmaningarna i de pastorala breven ska tolkas för att ”betrakta individen ur ett andligt synsätt”.
Det jag sa gällde endast det citerade bibelrummet. Om påhängda gyllene smycken. Låt mig förklara mitt synsätt:
# 1 Oerfarna kristna tar det som ett förbud. Okej, låt dem hålla på med det. Det kan vara lämpligt en tid.
# 2 När man ser mer av friheten i Kristus tar man det som en uppmaning. Lägg inte krutet på det yttre…
# 3 Friheten i Kristus. När du har växt i Kristus så lockar det inte alls. Hela din åstundan blir att vara och uppskatta det som verkligen betyder något, men om du vill klä upp dig till tex. ett bröllop så tar du på det utan något som helst dåligt samvete, vetande att din verkliga skönhet är inte alls där.
Tack för klarläggandet.
Då tycker vi nog rätt lika i sak, d.v.s. det är inte alltid vist att ta med alla förmaningar man hittar i NT i den lokala församlingens syndakatalog.
Din bibliska princip hjälper till att förklara det på ett sätt jag saknades i orginalbloggen.
Mikael, några avslutande anmärkningar kring ovanstående diskussion (har varit upptagen med arbete de senaste dagarna).
Av utrymmesskäl påbörjar jag en ny tråd.
Nej Mikael, exemplet med Gustav Vasa (1500 år av progressiv alkoholutveckling senare med etablerandet av destillationsprocessen samt en framväxande massproduktion och marknad för alkoholkonsumtion) har ingenting att skaffa med dryckeskulturen under biblisk tid (med ett måttlighetsideal som imperativ) att göra; inte ens i närheten. Återigen vi har inga bibliska exempel el. antika motsvarigheter på beskrivningar av alkoholism i dess snäva moderna betydelse som ett samhällsproblem. Om så varit fallet hade vi haft det i tryck.. Ånyo ligger bevisbördan hos dig 😉 .
Jag har dessutom aldrig sagt att det skulle saknas exempel senare i historien (medeltiden och framåt) på stor eller överdriven alkoholkonsumtion; men dylikt vet vi dock pga. historisk data och inte genom gissningar.
Vidare är det viktigt att hålla i huvudet att begreppet alkoholist (el. rättare sagt ”alcoholismus chronicus”) myntades på mitten av 1800-talet av den svenske läkaren Magnus Huss i relation till ett gigantiskt samhällsproblem med avseende på alkohol. Magnus var den första för övrigt som klassificerade fenomenet som en kronisk sjukdom.
Det är alltså bortom tvivel att Jesu judiska måttlighetskultur på intet sätt är kontextuellt översättbar visavi 1800-talet (el. 1500-talet) eller vår moderna supkultur. Detta är icke en liten faktor att ta i beaktande när man alltså hänvisar till Jesus för att legitimera/rättfärdiga sitt eget alkoholbruk i nuet. Vad vi regel också glömmer är att vinet under Jesu tid i första hand fungerade som måltidsdryck i en tid då rent vatten var en bristvara.
Det förefaller därmed inte så konstigt att Jesus drack vin. Vårt vatten är emellertid rent likaså har vi också en massa nyttiga måltidsdrycker att välja på som alternativ till vin.
När det sedan gäller den hypotetiska frågan hur Jesus skulle förhålla sig till alkohol om han gick på jorden idag så utgår jag givetvis ifrån den uppståndne Kristus som är världens Herre och inte den historiske och partikuläre Jesus som endast verkade bland sitt eget folk (och i undantagsfall hedningar) där alkoholism lyser med sin frånvaro ur textuellt hänseende.
I ett avseende vandrar Jesus på jorden idag genom sin Kyrka och genom sin Ande. Denne Jesus är intresserad av alla människor och i den meningen bör han vara brydd över att runt 1604 (SCB) personer under 2013, i Sverige, dog en alkoholrelaterad död.
Likaså bör han var brydd över antalet – pga. alkohol:, utslagna, sönderslagna familjer, alkoholrelaterat våld, övergrepp osv.
Det bör knappast vara en överraskning att Jesu Kristi Ande inspirerade forna tiders väckelseförkunnare att föra ett oresonligt krig mot alkohol och dryckenskap. Jag övertygad att om man söker Jesu hjärta i denna fråga så kommer han att uppenbara att han önskar våra församlingar vara alkoholfria zoner givet det stora antalet alkoholiserade människor i vårt samhälle.
Det är en fråga om hänsyn till de utsatta samt kärlek till nästan.
Magnus
Återigen, ett argument som menar att missbruk upphäver bruk är totalt irrelevant. Abusus non tollit usum!
Kom hem från semestern igår kväll med förhoppningsvis mindre stress i kroppen och läser detta – och förvånas storligen! Hela debatten är en kopia på syndakatalogstänkandet som Mikael i blogginlägget vänder sig emot! Hur kan alla debattörer gå rakt genom en öppen dörr och ändå slå huvudet i den? Dessutom ett extremt provinsiellt tänkande då det rör svenska frikyrkliga kretsar och där det glöms bort att 99,9999% av världens befolkning inte tillhör den.
Säg till en tysk eller fransk kristen från pingströrelse till katolicism att vindrickande är något en kristen ska avhålla sig från och de kommer få veva upp sina tappade hakor under en halvtimma! Som ett brev påå posten kommer då motargumentet hur vi i Sverige knappast kan sitta still tills gudstjänsten är över innan vi behöver kaffe! (Detta lärde sig medlemmar ur min barndoms församling när de åkte ut i Europa och hälsade på väckelsekyrkor!)
Betyder det nya syndakatalogsbudet i denna bloggpost, nämligen att inte dricka vin för att det skulle kunna föra någon vilse som har problem med detta, att jag inte heller ska diskutera en aktuell film med någon eftersom det kan föra denna person vilse att gå på bio och se en film som understödjer ett utsvävande liv eller, hu, titta på långfilm på tv? Eller får jag inte diskutera sex med någon eftersom det skulle kunna förleda någon att leta efter kontaktannonser i obskyra tidningar? Eller får jag inte ha en klädedräkt på mig som skulle kunna utmana någon jag just samtalar med att få erotiska känslor som vederbörande kanske tar ut på någon ung kvinna i en mörk park?
Har jag inget eget ansvar alls för mitt liv? Kommer Gud på domens dag frikänna mig från mina synder eftersom mina medmänniskor inte höll mig om ryggen utan curlade mig genom livet?
Att alkoholism är ett gissel är inget snack. Men det går inte att förbjuda tillverkning av vin i Chile för att en svensk i Ytterhogdal inte ska känna sig ledd att ta sig en sup på utedasset.
😎
På kornet.
”Betyder det nya syndakatalogsbudet i denna bloggpost, nämligen att inte dricka vin för att det skulle kunna föra någon vilse som har problem med detta…”
Om man som kristen säger till en annan kristen: ”Du får inte dricka vin!” – då är det ju syndakatalogstänkande.
Men när man läser Guds Ord, så talar det till en själv – och det är upp till var och en hur man då förhåller sig till ett Ord som detta: ”Men se till att denna er frihet inte blir till fall för de svaga.” (1 Kor 8:9)
Ja, ämnet kantrar en del genom att fokus så dominerande faller på en – visserligen viktig men dock – detalj i det hela. Intressant att se hur en jämförelsevis liten del av inläggen uppehåller sig vid Bibelns hantering av ämnet medan lämplighetsaspekten växer.
BALLAT UR…
Jag tycker att hela diskussionen har ballat ur.
Karendals utmärkta artikel tunnas ut till en diskussion om vin.
Vad det hela handlar om är att syndabegreppet förfalskas då vi likt fariseérna lägger till några egna bud eller lämpligheter till den gudagivna lagen.
TIO GUDS BUD, där har du syndakatalogen.
Även om det nu är okej att dricka vin är det därför inte okej att strunta i budet om att hedra sin far eller sin mor, eller stöld , eller äktenskapsbrott. Eller att strunta i det största budet ; att älska Gud av allt sitt hjärta.
Varför ballar det ur?
Därför att folk inte läser Bibeln. Folk läser bara brottstycken och då för man till en sådan kommentar som:
”Jag tycker dock att man kan behöva se över vilka förmaningar i bibeln som är tidsbundna och vilka som rimligen är giltiga idag.
Ska kvinnor i församlingen undvika att pynta dig med guld och fina smycken? Då skulle pingstkyrkorna bli väldigt tomma trots att denna förmaning står uttryckligen”.
Vad detta bibelrum säger är att fokuset ( för både man och kvinna ) är att både män och kvinna skall lära sig att uppskatta – en stilla och underordnande ande hos en kvinna och inte vara som världens barn som bara glor på det yttre.
Alltså inte ett bud, inte ens en försiktig förmaning, utan snarare ett ställningstagande att betrakta individen ur ett andligt synsätt.
Om vi ska gå tillbaks till urballningen vinet så är det viktigt att påpeka att om det på 1 ställe talas positivt om vinet så finns det 5 ställen som varnar för missbruket. Detta är väldigt viktigt att påpeka. ”Titta inte på hur vackert det röda är, hur lätt det slinker ner. I fortsättningen i Ordspråksbokens versar beskrivs delirium tremens. Men är det synd att dricka vin? Nej, lika lite som mjölk.
För övrigt är återhållsamhet en av andens verkningar på en människa. Om man har Anden vill det säga.
För övrigt retar det mig att katoliker och Jehovas vittnen har en mer sund inställning till bruket än vi i frikyrkan.
Men avslutningsvis gillar jag den negativa inställning frikyrkan har till alkoholen även om jag själv motarbetar att det betraktas som synd.
Torbjörn, om syndakatalogen ska isoleras till de tio budorden och förmaningarna i de pastorala breven ska tolkas för att ”betrakta individen ur ett andligt synsätt”, hur ska vi då göra med det rätta bruket som samma brev förespråkar?
Om vi firar Nattvard enligt 1 Kor 11 så kan det ju vara relevant att ha en praxis om hur 1 Kor 11:2-16 ska tolkas i församlingarna idag, eller hur?
Ska hela 1Kor 11 tolkas lika bokstavligt, eller varför ska det inte det?
Ska påbudet om Dop enligt 1 Kor 15:29 tolkas bokstavligt?
Jag känner inte till någon trinitatiskt samfund som gör det.
Är det då tidsbundet eller inte och av vilket skäl står det i skriften?
När Karlendal skriver att vi endast ska förbjuda det som skriften förbjuder, är det väl rimligt att dela in bruk och beteenden i olika fack enligt ”allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt”?
(Det sistnämnda kan i synnerhet användas om alkoholintag där mängden i en skål Kefir med övermogen banan både är tillåtet och nyttigt, medan en liter brännvin vare sig är tillåtet eller nyttigt.)
Som en del av arbetet med att definiera en ny ”syndakatalog” så tror jag det vore bra att tydliggöra. att även en pånyttfödd kristen tyvärr ibland fortsätter synda – Luthers ”Simul iustus et peccator ”.
Hur pass väl känt är detta egentligen i frikyrkliga kretsar? Jag har intrycket av att man i vissa (många?) fall ser sig som syndfri efter omvändelsen. Att trosrörelsen ser det så är ju en sak, men jag tycker mig se det även i pingst. Undrar hur mycket gemene medlem egentligen reflekterar över detta förhållande? Syndabekännelse förekommer ju ytterst sällan, eller aldrig.
Kanske skulle medlemmarna vara betjänta av ett teologiskt klargörande från centralt pingsthåll?
Hej alla debattörer!
Att läsa alla inläggen på din blogg Mikael gav mig en verklig tankeställare. Är det sant det jag läser? Det verkar faktiskt taget så.
Jag vet inte hur många av er som förespråkar en biblisk ”frihet”, vad gäller vindrickande, har vuxit upp i familjer och släkter där spriten och vindrickande skrämt barnen så att man darrat när pappan kommer hem.
Personligen vaknade jag ofta och fann mina farbröder blodiga efter våldsamma slagsmål.
När jag därför blev frälst förväntade jag mig att kyrkan skulle vara en alkoholfri zon. Och det var den under de första decennierna. I stället var vi ungdomar fokuserade på att vinna de alkoholskadade för Kristus. Sedan dess har många upplevt ”friheten” att dricka. Tragiskt.
När ja därför läser vad en del av er skriver, kan jag inte annat än tycka synd om er. Ta hänsyn till de svaga som lätt kan missförstå er frihet och komma helt fel.
Jag kom utifrån världen in i en varm kristen miljö, och tackar Gud för att många visa och mogna ledare i församlingen pekade på alla vinster med frälsningen och helgelsen och visade mig att jag behövde varken dans, bio, sprit eller andra frestelser. Det var ju det jag levde för tidigare.
Var inte fulla av vin men av Guds Ande.
Nils-Olov Nilsson, teolog, författare
Nils
Du argumenterar utifrån att (vin) missbruk gör bruk obrukbart.
Det är dålig teologi, logik o helt vansinnig debattteknik.
Abusus tollit non usum.
Anders Gunnarsson
Icke-teolog! Nykter o på semester i det feta skånelandet som flyter av mjölk (vin) o honung.
Sorry
Abusus non tollit usum ska det vara…
När det gäller användandet av vin och starka drycker framhåller Paulus i Romarbrevet 14:13-23 att din tro inte skall demonstreras på ett sådant sätt att du orsakar en broder med svag tro att falla ( dvs om denne broder t ex har varit svag för alkohol osv ), detta innebär då att om du själv är stark i din tro så är du samtidigt fri att i en sådan situation avstå från alkohol, som Paulus själv poängterar så består Guds rike inte i mat och dryck utan i rättfärdighet, glädje samt frid. Det är alltså bättre att i en sådan situation framhålla rättfärdigheten än att framhålla friheten i att dricka alkohol.
Pingströrelsen har i sitt notoriska förakt för liturgi konsekvent uteslutit syndabekännelsen från gudstjänsten. Jag har aldrig varit med om gemensam syndabekännelse under de tio år jag söndagligen firade gudstjänst i en pingstförsamling.
När man då dessutom unviker att prata om synd i predikan så försvinner medvetenheten om vad synd är och vad den får för konsekvenser.
I min nuvarande församling, Centrumkyrkan i Sundbyberg, läser vi syndabekännelsen gemensamt vid varje nattvard.
Jag tycker dock att man kan behöva se över vilka förmaningar i bibeln som är tidsbundna och vilka som rimligen är giltiga idag.
Ska kvinnor i församlingen undvika att pynta dig med guld och fina smycken? Då skulle pingstkyrkorna bli väldigt tomma trots att denna förmaning står uttryckligen.
Ett annat problem är att pastorerna är så oförmögna att predika med sina egna brister som exemplifieringar av gudsordet. Om JAG visar på min synd och vad det får för konsekvenser i mitt liv och för min omgivning, istället för att peka på andras försyndelser, så ger det större trovärdighet och troligen större efterföljelse.
Jag kan konstatera att författarna till Dagen-artikeln jag skrev om ovan, Rebecka Söderlunds och Leif Carlsson, nu har utvecklat sina egna tankar kring ämnet. Första artikeln var ju mera en redogörelse för hur det är vanligt att tänka i dagens pingstförsamlingar. Här följer författarnas egen kommentar, en del av den:
”Vad är då anledningarna till att uppfattningen om synd har förändrats? En orsak är att syndakatalogerna länge har varit en belastning för frikyrkan. Man vill helt enkelt komma bort ifrån dem. Men pendeln har slagit över åt andra hållet. Kyrkan har hamnat i en situation där man helst inte vill stöta sig med någon och då blir det vanskligt att precisera synder. Predikanten måste tänka: ”Tänk om det finns någon som lyssnar och känner sig träffad eller kanske till och med drabbas av dåligt samvete?” I sin ambition att vara inkluderande har Kyrkan reducerats till en social gemenskap med hög trivselfaktor….”
”Behövs då syndakataloger? Vårt svar är ja. Men inte i den form som fanns för 50–60 år sedan. Det behövs nya upplagor med nytt innehåll men enligt de gamla grundtankarna. En av dessa handlar om att den kristne är en del av en gemenskap som påverkas negativt och positivt av den enskildes handlingar. Dagens ”katalog” måste kunna guida nya generationer till ett sunt förhållande till sin omvärld, livet och synden. I detta krävs samtal, bön och gemensamma linjer för gott och ont. Annars riskerar framtidens Kyrka med dess människor bli utlämnade åt sitt eget samvete och värderingar. Ensam är inte stark. Så länge Kyrkan tiger om hur människan ska förhålla sig till gott och ont, kommer någon annan ta det inflytandet…”
Som helhet tycker jag att de framför kloka synpunkter på frågan.
Läs gärna artikeln i sin helhet: http://www.dagen.se/debatt/det-behövs-nya-syndakataloger-1.375495
En reflektion slog mig då jag läste den debatt som uppstod här: de som försvarar vad man skulle kalla ett bevarande av syndakatalogen på en ( oftast alkoholfrågan) eller flera frågor resonerar oftast utifrån praktiska konsekvenser, tex de sociala eller vad som leder till flest omvändelser.
Intressant nog är det ofta samma typ av resonemang man ser hos de som avskaffar allt vad synd heter.
Jag menar inte att det nödvändigtvis är fel med ett konsekvensialistiskt tänkande, men att det kan vara bra att synliggöra vilka utgångspunkter man resonerar från.
Jag tror denna typ av konsekvensialism är väldigt rotad i svenskt tänkande ( och min avsikt var alltså inte att påstå att det behöver vara fel); tex har svenskar väldigt svårt att förstå varför många amerikaner anser det vara viktigt att hålla fast vid en ” rätt” att bära vapen oberoende av vilka konsekvenser det får för samhället.
Michael – Men detta är kyrkans historiska brottningskamp. Teori kan förenklas men praktiken och konsekvensen blir inte alltid enkel.
Det är kyrkans historiska kamp hur vi tydligast ska gestalta evangeliet rent praktiskt i våra liv och här svänger pendeln beroende på hur samhället utformas. Alltifrån pelarhelgon som ville markera i samhället till de kvinnliga gråkoltarna i Sverige med sina dräkter som markörer.
Vad blir då vår tids tydligaste markör, ja här tycks trenden svänga till det social arbetet allteftersom de sociala problemen i vårt samhälle tilltar.
Men jag skulle vilja våga påstå att den tydligaste markören i dagens samhälle blir den sexuella avhållsamheten om man inte är gift som man och kvinna. Att välja celibat helt enkelt om man inte är gift.
Liberal syn här avspeglar sig nämligen i liberal syn på mycket annat.
För vad blir annars den tydligaste markören i dagens samhälle? Socialt arbete görs av många andra frivilligorganisationer. Detta kan komma ändras och markörerna blir fler eller förändras, det får vi se och det blir vår kamp och identitetskamp i församlingen.
Vill utveckla lite med vad jag avsåg med liberal syn på sexualitet leder till liberal syn på mycket annat. Det gäller även vice versa. Liberal syn på alkoholintag leder till liberal syn på mycket annat. Människan i sin natur har tämligen svårt med måttfullhet. Vi ska ha mer i lön, vi äter kanske ibland för mycket eller har överdrivna fritidsintressen eller stressar nästan ihjäl oss på jobbet, måttfullhet är inte allmänt rådande.
Nu menar jag inte att Karlendal har en liberal syn på många områden, snarare tvärtom. Karlendal är en typisk lärargåva ( men har inte alltid teologiskt rätt för det sakens skull 😉 ) och har begåvats med en ypperlig förmåga att utlägga Guds Ord. Lärargåvan ser mer explicit på vad skriften säger och tar inte diakonala hänsyn som är vanligast när man rent praktisk ska diskutera om frågor runt livsstil. Därför kan lärargåvan i det avseendet upplevas som något fyrkantig och snäv i resonemangen.
Både profetens och lärarens roll är något undanskymda, de tar nämligen mest hänsyn till Guds Ord och inte allt runtikring och kopplar mer Gudsfruktan till lydnaden och längtan att följa Guds Ord. Allteftersom våra församlingar har blivit ”pastoriserade” dvs det är just herdegåvan som anställds på heltid och inte de andra gåvorna kan betoningen bli annorlunda och hänsynen bredare. Profeten vill peka ut och läraren vill mest se vad skriften säger. Det mest använda ordet för tjänande är inget av dessa gåvor utan det är diakonens tjänst och gåva. Med rätta egentligen eftersom vi ska tjäna varandra och inte upphöja den ena gåvan framför den andra. Risken är bara att vi inte förmår tolka varandra utifrån de olika roller vi har som tillsammans kan bygga upp Kristi kropp utan det blir den för stunden mest rådande rollerna, dvs den diakonala aspekten och herdens längtan att hålla ihop allt som får dominera. Därmed tappas viktiga aspekter och därmed byggs inte Kristi kropp upp som det är tänkt och diskussionerna blir därefter med många missförstånd.
Kan även ytterligare tillägga att flera av våra stora församlingar har pastorer med evangelistisk betoning, även det bidrar att lyfta fokus till omvärlden och bort från bibelfrågor *till viss del*. Sedan finns det församlingar som har pastorer med mer lärargåva, de tenderar till att bli något torra i sin framtoning, där evangelisten mer skulle behövas med sitt upplyftande perspektiv.
En typisk evangelist skulle uttrycka typ ” varför tjafsar ni om bibelfrågor när hela världen går under, har ni inte annat att göra”
Medans en lärargåva skulle peka på att ” kan vi inte ta bibeln på allvar faller hela grunden vi står på och kvar blir ingenting möjligen bara en social inrättning”
Lite haltande beskrivningar men ett försök…
Eleasar! Pelle och Evie var inte ens födda på 30-talet. Så nu var du ute i ogjort väder om du skulle göra dig lustig.
Eleasar, Pelle och Evie var inte ens födda på 30-talet. De tillhör yngre upplagor. Så var det med det!
Har funnit en bra bok som jag vill dela. Lägger ut nya kapitel (finns ingen Copyright) allteftersom jag hinner. Kapitel 1-4 finns just nu här.
https://litevardagstro.wordpress.com/2015/07/11/boken-synd-och-sanning-av-frank-mangs-forord-och-kap-1/
/Ulrika
Jag läste idag 1 Korintierbrevet 8. Det handlar om kött från avgudaoffer, men jag tycker att tänkandet här kan tillämpas även när det gäller alkohol
Bo Giertz skriver angående detta kapitel bl a: ”Tillämpat på mat och dryck betyder detta, att ingendera avgör vår ställning till Gud. Den som har betänkligheter och avstår blir inte bättre genom sin askes. Den som inte har några betänkligheter utan använder sin kristna frihet, blir inte heller bättre på det viset. Vad som är avgörande är att vi lever i Kristi kärlek…. Jag får inte bli en stötesten för någon. Med stötesten menar Bibeln… något som blir min broder till fall, något som gör att han tar efter det som jag gör utan att veta vad jag vet och utan att vara skyddad så som jag. Det som inte skadar mig, det skadar alltså honom och kan dra honom bort från Kristus. ´Genom din kunskap går då den svage förlorad – han, din broder, som Kristus har lidit döden för.´ Och detta får inte ske!”
(Ur Bo Giertz, ”Att leva med Kristus”)
Bra inlägg Mikael. Diskussion rör sig kring syndfrågan. Frågan vad synd är, är viktig.
Jag vill dock ställa en fråga kring alkoholfrågan. Är modern forskning mer sund i alkoholfrågan än vad Bibeln är? Bibeln förespråkar inte absolutism däremot förbjuder Bibelns författare missbruk. Modern forskning lutar mer åt avhållsamhet.
Ex: http://www.forte.se/pagefiles/5376/Forskning%20i%20korthet%20-%20Alkohol%20-%20Slutgiltig%20inkl%20referenser.pdf
Jag lutar mer åt att ”Bibeln har rätt”. Dvs om Gud vår skapare som ligger bakom Bibeln inte har infört ett generellt förbud mot att dricka rusdrycker, utan bara manar till självdisciplin och måttlighet i både Gamla och Nya testamentet och dessutom infört vin som en del av gudsdyrkan (nattvarden, där det ursprungligen är riktigt vin och inte vinjuice), så är det ”good enough for me”. Jag tänker dessutom att vi i vår tid har för mycket av ”du-kan-inte-hjälpa-vad-du-gör-för-du-är-sjuk-tänkande” när det gäller bland annat detta. Nyfrälsta eller gammalfräslta alkoholister måste själva ta ett ansvar för att inte dricka starka drycker även om personer i deras omgivning gör det. Det är för mycket av att skylla ifrån sig och inte ta eget ansvar, i detta sammanhang.
Hela denna debatt om att det är Ok att dricka alkohol som kristen känns väldigt trist!
Finns det någon här som kan vittna om att det var en kristen persons positiva inställning till alkohol som bidrog till att denne person fick föra honom till frälsning?
Jag har i alla fall aldrig hört ett sådant vittnesbörd!
Däremot det motsatta där man sett föredömmen som frivilligt valt att avstå alkohol där är vittnesbörden många.
Inge
Jag kan vittna om många avfällingar från frikyrkan pga dess idiotiska syndakataloger.
Folk slänger ut barnet (=Kristus) med badvattnet (=typ vinet).
Det är i sanning ett misslyckande o en märklig hållning.
Min Gud var Jude, dansar o dricker vin. Vem är din Gud???
Anders vi är inte ense i mycket men kan vi enas om en sak?
Alkoholen har förnedrat och skadat fler människor än den har upprättat människor till frälsning!
Inge
Alkohol är verkligen inte oproblematiskt, speciellt inte klardestillerad (typ vodka, som jag anser barbariskt).
Grejen är dock dubbeleggad. Den fromhetsriktning du tillhör har säkert vart betydande för många (speciellt LP-arbetet är fantastiskt), MEN pietismen har också brytit ner och enligt min enkla mening varit helt fördummande, lagisk, glädjefattig, obiblisk o omänsklig.
Så i stort har denna ”fromhetsinriktning” varit mer till skada än till glädje (dock inte att förringa den bibelglägje o kristuscentrering jag uppskattar).
Pietism är trist. Ja livsfientligt. Den blir bara rolig utifrån den mörka bakgrund den växte fram ur (se min länk).
Själv har jag fått mer ut av alkoholen, än vad alkoholen fått av mig.
Speciellt sydafrikanska viner o belgiska klosteröl är en gåva till mänskligheten. Men jag dricker sällan. 🙁
Allt gott i lagom mängd.
Inge
Ett komplement. Det sakrament – vi brukar oftast – är instiftat 2 ggr av vår Herre (i egypten o övre salen) under (bröd o) vinets gestalt. Det sakramentet har upprättat miljarder till frälsning o aldrig brutit ner någon.
Ära vare Fr, Px o dHA. Nu o alltid o i evigheters evighet. AMEN!
Anders blanda inte ihop nattvards vinet som påminner om Jesu blod och försoningen på Golgata, med vinpimlares försvar av sitt drickande.
1:Kor 11:27
Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
Inge
Min poäng, var att Gud använder som element att meddela sig själv o sin nåd; i något som ni pietister tror är av den onde påkommet.
Det är synd.
Hela detta samtal vad som är synd och inte är egentligen ointressant för Gud, Han ser till våra hjärtan hur vi prioriterar våra liv, låter vi våra själviska behov gå före vår nästa som är i nöd? Är vi villiga att släppa på vår frihet för att rädda en broder? Om vi vet att vår frihet är vår broder till fall, kan vi då med bibeln i hand hävda vår rätt och kräva att vår svaga broder själv tar sitt ansvar?
Jag har exempel på bådadera. Att förtroende som lett till frälsning skapats genom
1. att tacka ”nej” – ”varför inte?” – ”Jag behöver inte dricka för att känna mig bättre, jag har något som slår det” – ”Jaså? berätta…”
2. att tacka ”ja” – ”Jag trodde religiösa var riktiga torrbollar och tråkiga.” – ”Gud håller inte på med att förbjuda inte en massa saker, Han ger glädje. Och det kan vara gott med ett glas någon gång.” – ”Det låter så klokt och naturligt, du är så annorlunda, berätta mer…”
Lite sammandraget…
Jag har aldrig hört att någon skulle sagt ”Jag tror inte på Gud, för de kristna dricker”
Däremot finns massor av exempel (i omgivningar där jag SJÄLV har varit, så inga internetskrönor här) på att människor stötts bort av andra saker: pastorers och församlingsmedlemmars lögner, stölder, bedrägerier, äktenskapsbrott, elakhet, hårdhet, fördömanden, hyckleri, falskhet, tvång, dubbelmoral, våld, sexuellt utnyttjande av minderåriga, förtal, intolerans, skrämselpropaganda, religiöst högmod etc etc listan kan göras lång. Där skulle vi ha krav på absolutism…
”Alkohol är verkligen inte oproblematiskt, speciellt inte klardestillerad (typ vodka, som jag anser barbariskt).”
Där håller jag verkligen med. Det var inte vin nykterhetsrörelsen bekämpade för ca 100 år sedan och dessförinnan utan brännvinet. Vissa bönder for till stan, sålde mjölken i sin kanna, köpte brännvin för pengarna som de fyllde mjölkkannan med och åkte hem. Hustrumisshandel och annat elände följde på detta. Nykterhetsrörelsen är mycket berättigad så länge de angriper det verkliga problemet.
Sprit smakar skit. Vill man va fin så dricker man vin.
Tack Mikael för ett bra inlägg. Jag uppfattar ditt inlägg som mer funderingar kring om ett potentiellt förändrat synsätt (inom Pingst) på vad synd är. Jag håller med dig om de två dikena. Av kommentarerna att döma så handlar det mest om vin, vilket jag uppfattar som att ha missat huvudpoängen med inlägget.
Det som fungerar bäst är att söka en livsstil som Gud har tänkt. Att söka Gud och ständigt omvända sig. Vi människor har emellanåt en tendens att lägga till eller dra från sådant som behagar oss själva, eller tjänar våra egna syften. Synd är att missa målet.
Det stämmer att de missar poängen eller så kan man säga att de illustrerar poängen på ett omedvetet sätt; de visar nämligen på hur de själva är exempel på en av de sista kvardröjande resterna av den gamla syndakatalogen. Trots att det är uppenbart i Bibeln att Jesus inte var helnykterist, så kan de ändå skriva att det är ovärdigt en pastor att inte vara helnykterist! Då har man starkt färgade glasögon, för att uttrycka det milt. Då visar man att man inte grundar sin etik på bara Bibeln och därav nödvändiga konsekvenser, utan på helt separata mänskliga traditioner.
Det är sant att en del av grundtextens ord för synd har ursprungsinnebörden att missa målet. När vi bryter mot Guds bud, missar vi målet att leva rättfärdigt och i slutändan riskerar att missa vårt eviga slutmål.
Rent teologiskt hade det förmodligen underlättat bedömningen av det pastorala ansvaret om det i 1 Tim 3:2 inte enbart stått ”nykter” utan istället stått ”helnykterist”
😉
Det hade definitivt underlättat för helnykteristen, om det inte stått i versen efter att en episkopos ska vara en som inte är begiven på mycket vin (grundtextens ord har den innebörden). Det är naturligtvis konstigt att skriva så om man förutsätter att vederbörande är helnykterist och inte en som faktiskt dricker vin. 🙂
”Synd är att missa målet.”
Någon kristen filosof, kan vara Francis Schaeffer, skrev att ”synd är allt som skiljer oss från Gud”. Vem är Gud? Har Han levt på jorden? Hur levde Han? Vilka av sina egna bud höll Han själv strikt? Hur lever en av Hans efterföljare/lärjungar?
Svaret på på fråga A är: Jah
På fråga B: Ja
På fråga C: Strikt, enligt de bud Han själv gav åt människorna.
På fråga D: Se svaret på fråga C.
På fråga E: ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” (1Joh 2:6)
Drack Gud vin när Han levde på jorden? Se Karlendals artikel och hans kommentarer.
Som jag citerar Arild Edvardsen om synden, bland de första kommentarerna, ”den mur, som skiljer människan från Gud”.
En bra artikel för dem som vill fördjupa sig om vinet på Bibelns tid är denna: Vin i bibelns värld, av Rikard Roitto, http://www.bibeln.se/bibelvetenskap/artiklar/2011/04/20/vin-i-bibelns-varld/
Ja hur var det nu att ”ta korset på”? Idag är det minsta motståndets lag som råder. Vi vill inte offra så mycket till förmån för vår medbroder. Huvudsaken att inte bibeln förbjuder så får var och en ta sitt eget ansvar. Helst inte får det kosta något! Trenden är tydlig!
Rolle
I min Kyrka tar vi korset på allvar. Sånt kostar o är kruxit.
Hos oss är vinet en icke-fråga o har så varit i 2000 år.
De religiösa rörelser som har teologiska problem med vinet är frikyrkan o muslimer. Där är (=var) ni överens. Muslimerna står fast, ni vacklar som rörelse. Om denna punkt är viktig, kanske Islam kan vara intressant att beakta. Till skillnad från frikyrkan har de denna dogm i sin urkund (fast vinet flödar i deras himmel, där jungfrur väntar, de i jihad dödade).
Ja dogmutvecklingen i svensk pietism är ömsom vin, ömsom vatten. 🙂
Kanske man behöver skriva om Joh 2, så att vår Herre ger just 600 l vatten (omvandlat från vin) till de redan redigt nyktra o fromma bröllopsgästerna. För inte kan väl vatten se sin Skapare o rodna? 😎
Rolle
I min Kyrka tar vi korset på allvar. Sånt kostar o är smärtsamt kruxit.
Hos oss är vinet en icke-fråga o har så varit i 2000 år.
De religiösa rörelser som har teologiska problem med vinet är frikyrkans helyllekristna o muslimer. Där är (=var) ni överens. Muslimerna står fast, ni vacklar som rörelse. Om denna punkt är viktig, kanske Islam kan vara intressant att beakta. Till skillnad från frikyrkan har de denna dogm i sin urkund (fast vinet flödar i deras himmel, där jungfrur väntar, de i jihad dödade).
Ja dogmutvecklingen i svensk pietism är ömsom vin, ömsom vatten. 🙂
Kanske man behöver skriva om Joh 2, så att vår Herre ger just 600 l vatten (omvandlat från vin) till de redan redigt nyktra o fromma bröllopsgästerna. För inte kan väl vatten se sin Skapare o rodna? 😎
Så många tänkvärda tankar och synpunkter här! Jag tycker Mikael har rätt i sitt resonemang (att Bibeln inte förbjuder att dricka vin). Men som vuxet barn till en alkoholist så kan jag ändå inte låta bli att helt och hållet instämma med Ulf.
Klarsynt, Mikael.
En bra och tänkvärd artikel. Dock reagerar jag på tanken att det är ok med alkohol och vindrickande som kristen. Nej, det finns inget direkt förbud mot att dricka vin men det finns dock varningar att berusa sig. Sen är det är desto större anledning till att avstå alkohol pga att inte vara min broder till fall. Själv blev jag frälst vid 21 års ålder från ett missbruk av alkohol och andra droger. Hur tror ni jag hade reagerat om jag blivit bjuden på öl eller vin i församlingen där jag tillhörde? Tror ni att jag fallit tillbaka till mitt gamla liv? Själv är jag helt och fullt övertygad om att mitt liv hade tagit en helt annan vändning än vad det gjorde om alkoholen funnits i församlingen.
Sen tycker jag nog att snacket kring att ”jag har rätt att dricka alkohol för att det finns inget förbud i bibeln” känns en aningen krystat. Kom sedan ihåg att judarna spädde ut vinet med vatten, ibland flera ggr. Sen står det om vin och ”starka drycker” i GT. Vad är det? Jo starka drycker är just det, outspätt vin vilket ansågs barbariskt att dricka av judarna.
Jo jag är medveten om att artikeln inte i första hand var skriven utifrån användningen av alkohol i församlingen utan utifrån en förskjutning från syndakatalog till något flummigt att synden är en privatsak….
Jag tackar min Gud för att jag blev frälst i en helnykter pingstförsamling i mitten på 80-talet. Av leva nyktert är väl viktigare än någonsin idag. Inte bara utifrån berusning av alkoholen, det finns ju mer saker som man kan berusa sig på.
Min fasta övertygelse är dock att vi som troende, frälsta människor bör avstå från alkohol för att inte väcka anstöt och bli någon broder till fall. Allt är tillåtet men inte allt är nyttigt. Även om du har dålig mage kanske det finns annat att bota den med än lite vin?!
Behovet av en helnykter miljö är mer än viktigt idag då det dör 1000tals människor varje år i Sverige av alkoholskador. Sen för att inte tala om alla krossade familjer och barn som blir misshandlade pga av alkoholen, listan kan göras lång….
”Låt er istället uppfyllas av Den Helige Ande” är uppmaningen vi får i NT. Låter mycket bättre tycker jag….
Ulf, du har goda poänger i resonemanget ovan. Men att vi inte längre har samma solidaritetstanke i att undvika att komma vår broder (eller syster) på fall, visar förmodligen bara på vilken distans vi fått till vårt frikyrkoarv. Frikyrkan är till stor del bestående av en relativt välmående medelklass som till viss del vill ta del av livets goda som övrig medelklass, och man möter inte permanent behovets barn i jämförelse med pionjärgenerationen i väckelsen, och i den mån det sker i nån större omfattning är det utlagt på entreprenad.
Möjligen en begynnande ökande del invandrare i våra frikyrkor som fått starta från noll sätter tryck på att möta behoven mer konkret och nära och det bekväma medelklasslivet får flytta på sig en del…jag skulle gissa att det blir utvecklingen, inte minst också om svårare tider kommer, vilket det finns flera tecken på, inte minst profetiskt i form av tilltal om tuffare tider.
Hmm.. har vi att göra med ett s k nättroll?
Jag skulle inte heller bjuda en nyfrälst fd missbrukare på öl eller vin; jag vill inte utsätta honom eller henne för frestelse. Men jag skulle å andra sidan också förutsätta att sådan person själv tog sitt ansvar och tackade nej till erbjudandet om det ändå kom, pga att den som bjöd på vinet eller ölet inte kände till den fd missbrukarens bakgrund. Det finns lite för mycket av offertänkande och ”jag kan inte hjälpa vad jag gör”-tänkande i mycket frikyrkligt tänkande kring dessa frågor.
Sedan handlar det inte om att hävda sin ”rätt” att dricka starka drycker för att Bibeln inte förbjuder dem. Det är fel tänkande. Det handlar tvärtom att inga religiösa föreningar har rätt att kräva av alla andra kristna att de måste vara helnykterister, då detta krav inte är förenligt med Bibeln. Ingen religiös förening har rätt att ålägga andra människor strängare levnadsregler än vad Gud kräver. Det är däremot helt OK att leva helnyktert, om man väljer det frivilligt av olika skäl, och det kan ju finnas många goda sådana skäl för den enskilde individen.
Det är korrekt att man blandade vin och vatten under Bibelns tid, men det betyder inte att det var lättöl man drack. Man kunde bli berusad på allt som kallas vin, öl eller starka drycker i Bibeln, oavsett blandning med vatten. Så det är ingen framkomlig väg.
För mig tycks det vara mer av ett värdsligt beteende att kunna ”ta sig ett glas och vara som folk”. Varför ska vi pånyttfödda kristna i allt likna världen? Vi som har den äkta varan, det verkliga livet med Jesus.
Mikael! jag dömer dig inte om du vill dricka ett glas vin.
Och jag kan hålla med om att det inte går att avkräva nykterhet av människor.
Det måste komma inifrån sas.
Själv kommer jag att avstå från all form av alkohol, med Guds hjälp, (är viktigt att tillägga).
Jag säger det igen…det behövs helnyktra miljöer.
Jag tror att människor förväntar sig att i pingst kyrkan är det nyktert. I annat fall kan man ju lika gärna gå till puben….
”Varför ska vi pånyttfödda kristna i allt likna världen?”
Är det inte vad ni gör? I allt, förutom att ta en öl och va som fölk.
Så en kristen kan inte gå till puben med sina vänner??? Att inte likna världen handlar inte om att ta på sig speciella kläder, ha ett religiöst språkbruk eller vara förbjuden vissa nöjen. Den som vandrar med Guds Ande har dens atmosfär och den kan likaväl komma till uttryck bland människorna i deras vanliga miljöer, såsom Jesus verkade. Han hade med all säkerhet gått till pubar och prata med folk där, utan att dricka sig full, förstås… Har vi inte Guds kärlek, kraft, vishet och nåd i vårt agerande spelar det ingen roll var vi är, det är detta som särskiljer oss från världen. Att vi inte ser mera av radikalt befriande och helande av missbruksrelaterade problem, kanske är mera förknippat med vår brist på detta… Förbudsreligion har aldrig gjort människor fria.
Att man kan blanda hälften vatten i vin i varma länder är ju mycket för vätskebalansens skull. Även skottarna blandar vatten i whiskyn. Och att dricka vatten direkt brukar ju vara förenat med fara för magsjuka. Var har du hittat att judarna ansåg det barbariskt att dricka outspätt vin? Starkvinet i Jes 25:6 torde knappast ha varit utblandat. Likaså gjorde Jesus 600 liter vin i kana och om det dracks tillsammans med vatten beskrivs inte, det är fortfarande en mängd som räcket att göra ett par tusen människor onyktra eller 300 riktigt fulla….
Det är utmärkt att människor väljer att avstå från saker som privata uppoffringar – det kan vara kött, fisk, alla animaliska produkter, icke-ekologisk mat, godis, alkohol, smink, TV, bilresor, produkter från diktaturer och exploatörer såsom Kina, militärtjänst, sex innan bröllopsdagen etc etc. problemet blir när militanta veganer och fundamentalister vill tvinga andra till samma sak. Den som är fylld av Guds Ande är ansvarig inför Gud för sin lydnad, får sin glädje direkt från Anden, men har frihet att glädja sig av Guds gåvor på ett ansvarsfullt sätt eller fasta från det av någon PRIVAT anledning. Vem är du som dömer en annans tjänare, står det… (Rom 14:4)
Alla ni som reagerar negativt på det jag skrev om vinet:
Nu är det inte praktiskt möjligt, men det skulle vara intressant att studera om ni hade haft möjligheten att skriva samma kommentarer till Jesus dagen efter att han tillverkat 600 liter vin till bröllopet i Kana eller dagen efter att han varit hemma hos någon syndare på fest.
Det ni använder som motiv till era ståndpunkter är en beskrivning av missbruket, men det är jag också mot; jag skrev det i inlägget. Men missbruket förtar inte att det finns ett riktigt bruk. Om kristna använder sig av starka drycker, ska de göra det på ett sunt sätt, inte på det sätt ni beskriver som skräckinjagande exempel.
Mikael skulle du kunna tänka dej att frivilligt avstå från alkohol om du visste att du med detta räddade en broder från förfall?
Vi är fria i Kristus men skall vi verkligen låta vår frihet få sänka vår broder som nyss kommit tilltro på Jesus efter att ha lämnat ett liv i missbruk?
Om jag skulle gå ut och äta mat på restaurang med en broder som var alkoholist, en nykter men kämpande sådan, så skulle det för mig personligen vara ganska självklart att dricka Cola eller vatten till maten. Men av detta drar jag inte slutsatsen att alla andra måste göra det eller att mitt handlande vid just den måltiden skulle vara allmän lag för alla. Jag drar inte heller slutsatsen att jag alltid vid alla restaurangbesök och/eller vid andra tillfällen alltid måste vara helnykterist. Jag skulle bara välja att agera helnykterist vid enstaka tillfällen och i enstaka situationer.
Jag talar inte om att det är en lag att avstå alkohol utan om du frivilligt kan tänka dej att avstå för att inte fresta en broder som inte har samma karaktär som du? Men om jag uppfattat dej rätt så är du bara villig att avstå alkohol när den svaga brodern själv ser dej?
Ja, när jag umgås med en broder som har alkoholproblem och till exempel äter med honom på restaurang, så kan jag gärna avstå från starka drycker just då. Men jag ser ingen anledning till att jag skulle avstå från det alla andra dagar. Och det handlar inte om hålla något hemligt – jag gör inte anspråk på att vara helnykterist, jag ger inte sken av att vara det, och då skulle jag heller knappast ha skrivit detta på min blogg. Däremot kan mycket väl anpassa mig till olika situationer och visa hänsyn i situationen.
Här infinner sig en viss frivillighet:
”Ej konungar tillkommer det, Lemuel, ej konungar tillkommer det att dricka vin, ej furstar att fråga efter starka drycker”
(Ords. 31:4)
Läs vidare om varför.
Ett annat ord att beakta:
”Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer icke så snart’, och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna, då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.”
(Matteus kap 24)
Så här använder man vin enligt Skriften:
”Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.”
För mig personligen är det större problem (”synd”) att dricka Coca-Cola än att dricka vin… Det är ju att stödja ett bolag ansvarigt för en massa hemskheter. Att dricka icke-kravmärkt kaffe är ju att inte ta hänsyn till de svagare syskonen i produktionsländerna… Detta borde predikas lika tydligt som man förr kritiserade öl och annat. Men kyrkkaffet är ju heligt…
Annars är jag 100% överens om denna kommentar.
Håller med Stefan om att omdömet sjunker snabbt även med små mängder alkohol.
Jag vill ge två exempel. Var på ett 50-års kalas för några år sedan. Där deltog även en äldstebroder från en av våra stora pingstförsamlingar. Han uppträdde mot mig, som jag inte hade varit med om förut. Lite närgånget. Han var absolut inte sortens människa. Han hade alltid verkat reko. MEN han hade just kommit ut från sjukhuset, där han hade gjort ett mindre ingrepp och det behövdes inte mer än den bedövningen, för att han skulle uppföra sig lite omdömeslöst.
Ett annat exempel. Jag jobbade för många år sedan på bank. Vi hade en säljkampanj och vi som personal skulle åka till ett hotell på kvällen. Jag ville inte följa med, men kamrern hälsade att jag skulle följa med. Man hade fått lite starkt i sig, men var inte direkt berusade, men uppförde sig ändå lulligt och löjligt. Då sa jag ifrån att nu vill jag gå hem. Då blev det en annan ton i skällan. ”Ingrid, du vet att vi har förtroende för dig och du får ta en taxi hem”. Det var mellan 2-3 mil. Banken skulle betala kostnaderna. Det hördes aldrig ett ljud om dessa pengar och jag gick inte konkurs för det heller. Men där vinet går in, där går vettet ut.
Så Mikael jag skulle råda dig att helt avstå från alkohol. Jag tycker det är förnedrande för både dig själv och församlingen. En pastor skall leva nyktert och klanderfritt.
När min pappa blev frälst på 30-talet i ett litet kapell på västkusten, en torsdagskväll knäböjande vid första bänken, började han att göra rent hus hemma samma kväll. Han bodde hemma hos sina föräldrar, som inte var frikyrkliga, men han visste ändå vad som var rätt och fel. Han kastade sprit, tobak och grammofonskivor, som inte hörde hemma hos en kristen.
Pappa berättade att han var så beroende av tobak, att han skar ut fickan där han hade haft tobaken liggande och tuggade på den när han stod vakt ombord.
Men han saknade aldrig det gamla livet. Min svåger sa om pappa att han hade en glad kristendom. Jesus tar inte glädjen av livet, men Han ger oss en ren och äkta glädje så vi slipper dricka ur världens usla brunnar.
Att en pastor ska leva nyktert och klanderfritt förnekar jag inte. Men leva nyktert är inte samma sak som helnyktert. Jag undrar om du skulle säga samma sak till Jesus efter bröllopet i Kana, att hans tillverkning av 600 liter vin var förnedrande för honom och hans lärjungar?
Mikael! Ett enda bibelställe från Joh Ev. med sååå mycket symbolisk laddning – fungerar dåligt som argument för att Jesus skulle vara förespråkare för vindrickande eller begiven på vin (det är fullt möjligt att bibelpassagen endast är en berättelse och inte autentisk historia givet Johannes Ev struktur).
Det är dock viktigt att hålla i huvudet när man argumenterar för vindrinkande att alkoholism under Jesu samtid i princip var obefintligt i jmf med den industrialiserade och postindustrialiserade världen med dess sociala utslagning till följd.
Med facit i hand kan man stilla undra hur effektiv väckelserörelserna under slutet av 1800 och första hälften av 1900-talet varit om dess företrädare inte varit absolutister. Vindrinkaren Jesus Helige Ande uppmanade tydligen väckelseförkunnare till att föra krig mot dryckenskapen.
Mot bakgrund av vår väckelsehistoria och vår egen tids stora problem med alkohol undrar jag om inte Jesus skulle ha varit absolutist om han vandrade på vår jord idag.
Magnus
Personligen anser jag att en pastor av idag bör vara absolutist i frågan om alkohol.
Denna gång tycker jag att du skriver ganska många märkligheter på gång i samma kommentar, Magnus. Jag ska försöka fatta mig kort:
Jag betvivlar starkt ditt påstående att den inte fanns någon alkoholism på Jesu tid; det får man se som ett ganska häpnadsväckande och ogrundat påstående. Finns det alkoholhaltiga drycker, då finns det missbruk; och finns det missbruk, så finns det alkoholism. Alla bibliska förmaningar mot supande är naturligtvis orsakade av att det fanns ett behov av sådana förmaningar.
Sedan kan du kika i vilken exegetisk eller bibelvetenskaplig litteratur du vill, men jag tvivlar på att det finns något annat än möjligen fundamentalistisk amerikansk litteratur som inte erkänner som en självklarhet att man runt hela Medelhavet brukade vin och ”öl”. Judar drack vin. De använde vin till sabbatsmåltiden och till påskmåltiden. Därför gjorde Jesus självklart det. Och därför var det just en bägare vin han tog i handen när han instiftade eukaristin. Och självklart drack Jesus vin, annars skulle det vara framhävt av Bibeln att han inte gjorde det – på samma sätt som det framhävdes att Johannes Döparen inte drack vin. Det finns många bibeltexter man kan anföra som stöd för detta, bl a Matt 11:18-19,
Och varför inte detta uttalande strax därefter:
Det var också därför Paulus fick skriva om eukaristin till församlingen i Korinth. Där var det nämligen några som drack för mycket vin under firandet:
På grund av flera exempel som dessa, så ser jag det som en så pass självklar sak att de flesta av Bibelns författare och huvudpersoner drack vin precis som alla andra i deras samtid. Vid vissa speciella tillfällen och beträffande vissa speciella personer, så sägs det rakt ut att de åtminstone för en tid inte drack vin, som t ex nasirerna eller när man under en viss tid ville fasta, som Daniel i Dan 10:2-3, då det står att han avstod från vin och kött under tre veckors tid.
På detta sätt eller som det står om Johannes Döparen, skulle det naturligtvis inte stå om det var en självklarhet för alla att vara helnykterister. Alla uppmaningar om att dricka ”lite” vin eller förklaringar om att vissa gjorde det eller helt avstod en tid, är naturligtvis meningslösa om man inte drack vin normalt sett.
Sedan kan jag inte låta bli att citera från en text om hur man ska offra sitt tionde:
Och om hur de gamla israeliterna fröjdades i Herren på Nehemjas tid (denna gång i 1917:s översättning):
Av dessa och många andra skäl, tror jag inte att Jesus skulle ha varit absolutist om han vandrat på jorden idag heller. Han var jude och skulle varit så idag också. Och fromma judar är inte absolutister.
Några tänkta pragmatiska slutsatser om verksamhet bland alkoholister är därför inte en god grund för att bygga läran på. Som pastor vill jag följa jag Bibeln och inte 1800-talets väckelserörelser. Sedan är jag inte liberalteolog, utan jag tror att berättelsen om vinundret i Kana gick till exakt som Johannes berättar (Joh 2).
Läs även detta: Vin i bibelns värld
Mikael! Jag tror du har missförstått mig kapitalt: därav ditt långa svar samt alla dina bibliska citat.
Min invändning var endast mot ditt bruk – i din argumentation – av Johannesevangeliets berättelse om vinundret i Kana : Jesus som ”tillverkade vin i stor mängd” el. ”600 liter vin” osv.
Ditt hopande av övriga bibelcitat bevisar iofs föga; d.v.s. endast det historiskt självklara nämligen att Jesus och andra judar genom historien drack vin/alkohol. Det är inte vad jag problematiserar eller ifrågasätter. Frågan gäller hur Jesus skulle se på alkohol i relation till nuet…
Vad jag påstår a posteriori och som du verkar tycka besynnerligt är att alkoholism såsom socialt fenomen med utslagning av det slag som historiker, samhällsvetare och sociologer tecknat mot bakgrund av industrialiseringen, urbaniseringen samt den framväxande kapitalismen från mitten av 1800-talet och första hälften av 1900-talet; i princip är obefintlig i Jesu judiska kontext.
Eftersom du hävdar motsatsen ber jag dig producera de senantika exemplen på ngt motsvarande givet familjens starka roll som socialt kontrollerande kitt.
Märk väl jag förnekar inte att det kunde finnas enstaka personer med alkoholproblem under biblisk tid givet människans natur; utan endast i vilken storlek och omfattning; och huruvida ngt sådant ens går att jämföra med det gigantiska samhällsproblem som alkoholen orsakade under slutet av 1800-talet och som senare aktivt kom att bekämpas på statsnivå samt föreningsnivå tillika i de stora väckelserörelserna.
Det är mot bakgrund av detta i konjunktion med alkoholismen i nuet (som ett alltmer tilltagande samhällsproblem) som jag har svårt att se Jesus- om han gick på jorden idag – skulle ha varit ngt annat än absolutist..
Magnus
Jag förstår. Självklart är det så att alkoholismens och alkoholmissbrukets proportioner kan se olika ut i olika kulturer och länder och tider. Och jag ifrågasätter inte att Sverige på 1800-talet intog en historisk särställning på området. Men det betyder inte att man utifrån sociologiska spekulationer ska förneka att missbruk förekom även på Jesu tid i Israel med omnejd. Jesus kom dessutom från Galileen, där judarna bara utgjorde kanske hälften av befolkningen. Att jag skulle behöva producera bevis för att missbruk förekom på hans tid och där han rörde sig utifrån eventuella sociologiska spekulationer är rent nonsens.
När det sedan gäller Jesus, så är det ett enkelt faktum: Han var inte frikyrklig!
Det betyder att han inte tänkte pragmatiskt när det gäller alkoholfrågan. Han var from jude. Sådana är inte helnykterister. Hade Gud väntat med att sända sin son till vår tid, så hade han ändå sänt Jesus till det judiska folket, som from jude. Att han därmed inte skulle vara frikyrklig och att han skulle ha varit jude betyder att han inte skulle ha varit helnykterist.
Allt annat är rent önsketänkande. 🙂
Jag kan också tillägga vad Alf Åberg skriver på sidan 155 i sin bok ”Vår svenska historia” om ölransonera på Gustav Vasas tid:
Detta på tal om industrialism och kapitalism osv.
”Bibeln att han inte gjorde det – på samma sätt som det framhävdes att Johannes Döparen inte drack vin.”
Han var en Guds nasir. Men det visste du ju redan.
”Så länge hans nasirtid varar, skall han icke äta något som kommer av vinträdet, icke ens dess kartar eller späda skott.”
(4 Mos 6:4)
Återigen Mikael, så gäller inte frågan huruvida den historiske Jesus och hans samtida drack alkohol eller inte. Frågan är om Jesus skulle dricka alkohol i nuet mot bakgrund av vårt moderna fenomen av social utslagning pga alkoholmissbruk.
Exemplet från Gustav Vasas tid är för mig obegripligt i sammanhanget; inte heller är det jämförbart med förhållandena under industrialismens era och framåt.
Vad jag har kontrasterat är Jesu senantika kontext visavi statens krafttag mot det epidemiska superi som hittills saknat motstycke i mänsklighetens historia (jmf för övrigt med det England som William Booth verkade i).
Jag tror inte att jag är ensam om åsikten att vi i nuet sakta börjat röra oss mot detta fenomen (Gud förbjude att det skulle inträffa igen i samma skala)..
Vad jag har bett dig Mikael, är att producera fram historiska källor som skildrar alkoholism som ett gigantiskt samhällsproblem under Jesu levnad likt mitten av 1800-talet fram t o m början av 1900-talet eller varför inte under senantiken.
Om fenomenet existerade (märk väl jag förnekar inte att det fanns människor med alkoholproblem) bör du givetvis också kunna producera fram sådana texter som beskriver stora grupper av människor som är oförmögna att arbeta tillika fungera pga alkohol och relaterad misär (yrkesalkoholister om du så vill 😉 ).
Själv har jag inte funnit dylika exempel i mina studier av antik litteratur annat än hos överklassen och då har det inte handlat om alkoholism i vår moderna förståelse av begreppet utan mer om dryckenskap och festande i samband med gästabud och dyl.
Magnus
Återigen, Magnus, jag har redan svarat på den frågan: Jesus var inte en frikyrklig pragmatiker, han var en from jude. Och fromma judar är inte helnykterister ens i en svensk eller rysk sup-kultur. Därför skulle han inte varit helnykterist om inkarnationen först inträffat idag, inte ens om det judiska folket hade bott grannar med svenskar och ryssar. Bibeltexterna resonerar inte i dina 1800-talstermer om hänsynstagande till alkoholister. Vin är en Guds goda gåva till människorna, men som sådan kan den missbrukas. Men missbruket förtar inte att det finns ett rätt bruk och att man som kristen därför på Bibelns grund (här kan jag resonera både i sola-scriptura- och i katolska termer) ska tacka Gud för denna goda gåva.
Exemplet från Vasas tid har med det du skrev att göra. Det visar att alkoholism måste ha funnits även före ditt av sociologer tolkade 1800-tal. Jag behöver inte bevisa att alkoholism var ett lika stort samhällsproblem runt Medelhavet på Jesu tid som i Sverige på 1800-talet, för att hävda det jag skrivit. Frågan avgörs nämligen inte av huruvida en viss befolkning som helhet har passerat någon viss missbruksgräns. Åter igen: Jesus var inte frikyrklig.
”Med facit i hand kan man stilla undra hur effektiv väckelserörelserna under slutet av 1800 och första hälften av 1900-talet varit om dess företrädare inte varit absolutister.”
På den tiden handlade det inte om vin utan sprit. Det vi idag skulle kalla hembränt med en mängd skadeverkningar av diverse slag. Bonden körde sitt 20-liters mjölkkrus till staden med mjölk och vände åter hem med samma krus fyllt med brännvin. Inte att undra över att folk och i synnerhet familjen reagerade.
Sprit smakar skit, vill man vara fin ska man dricka vin. Såsom de övre klasserna gjorde på den tiden.
Magnus
Missbruk upphäver inte bruk. Inte då, inte nu o inte ens i den himmelska måltiden.
Abusus non tillit usum, som de lärde sa förr.
Anders! Ingen kristen alkoholmotståndare värd namnet hävdar att det är synd att dricka alkohol. Det finns inget sådant bibliskt förbud utan de bibliska varningarna i relation till alkohol avser att dricka sig berusad och de konsekvenser som följer på dylikt förfarande.
Dock, den kristna kärleken eller omsorgen om våra små bröder och systrar som inte förmår att bruka alkoholen bör ge oss en tankeställare om också vi borde avstå vårt eget bruk för deras skull.
Det är inte en liten synd om man genom sina s.k. rättigheter i fråga om livsstil för sin broder el syster bort från livet med Gud (jmf Paulus argumentation om kött offrat till avgudar = ett kontextuellt problem för Paulus; likt alkoholen är ett kontextuellt problem för oss i nuet).
Jag vidhåller att Jesus skulle sannolikt ha avstått från alkohol om han gick på vår jord idag pga det uppenbara samhällsproblem som alkoholen medför för ett stort antal människor.
Magnus
”alkoholism såsom socialt fenomen … mot bakgrund av industrialiseringen, urbaniseringen samt den framväxande kapitalismen från mitten av 1800-talet”
Detta stämmer säkert. Jag har dock alltid hört att det var enorma problem med alkoholmissbruk på 1700-talet (på Bellmans tid ) – alltså redan innan ”industrialiseringen, urbaniseringen och den framväxande kapitalismen”
Sen är jag lite fundersam kring påståendet om kapitalismens roll – har aldrig hört att kommunistiska länder är nyktrare.
@Anonym! Problem med alkohol fanns givetvis tidigare i vår svenska historia. Bellmans 1700-tal är exempel på detta; Karlendal har nämnt Gustav Vasas ransoneringar på området. Föregående är dock inte jämförbar med den sociala situationen under industrialismens framväxt fram till 1930-talet; d.v.s. inte av det övergripande och dominerande slag som kom att resultera i krafttag från stat och folk- och väckelserörelser.
Nej, kapitalismen är inte större orsak till alkoholism än andra ismer. Dock: Rovdriften på arbetare, trångboddheten i industristäderna uppbrottet från familjen på landsbygden till vistelserna i trånga baracker i industristäderna samt de slavliknande villkoren bidrog till alkoholrusets eskapism 😉 .
Magnus
*Mikael skrev: Bibeltexterna resonerar inte i dina 1800-talstermer om hänsynstagande till alkoholister.
**Vilket beror på att bibeltexterna speglar en kontext ej jämförbar med 1850-1900-talet. Därav min problematisering.
Magnus
Magnus! Det du skriver om ”trångboddheten i industristäderna, uppbrottet från familjen på landsbygden” osv. som orsak till behov av ”alkoholrusets eskapism”, stämmer säkert. Jag undrar om till detta inte kom en andlig rotlöshet. På landsbygden hade många förmodligen gått i sin sockenkyrka varje söndag, var konfirmerade och igenkända av prästen…Nu tappade de denna andliga tillhörighet. Och så tillkom nu istället arbetarrrörelsen, som säkert gjorde mycket gott – men som blev en ersättning för den kristna tron. Finns dessa mina gissningar bekräftade av historisk forskning månntro?
Både den grekiska grundtexten och översättningar i olika tider fastställer att man serverar det goda vinet först och det sämre när gästerna är berusade (och inte känner skillnaden). ”methuo”=to be drunken, intoxicated (Liddell & Scott) vilket Hieronimus översätter ”inebriati”
Att Jesus gör 600 liter vin till druckna bröllopsgäster, en helflaska per man om de var 800 gäster, vänder ju lite upp-och-ner på våra frikyrkliga föreställningar… Men ser man i skriften så fördöms berusning när förstånd och behärskning behövs, såsom vid gudstjänst i templet och vid beslutsfattande, men att festa vid högtidligheter verkar inte vara något problem alls.
Påståendet, förr ofta hört inom pingst, att det var alkoholfritt vin håller inte.
oinos (lat. vinum)=vin (26 platser i NT)
gleukos (lat. mustum)=sött vin (Apg 2:13), och de ansågs berusade av omgivningen…
I hebreiskan görs skillnad mellan (Gesenius):
jajin=vin (antagligen avlett av jäsa)
tirosh=inte färdigt jäst druvsaft, ibland översatt ”must” istället för ”vin” och används oftast om vinskörden kopplat till säd, nämnt drucket endast i Jes 62:8, dock översatt ”vinum”. Namnet kommer av jarash=besitta, ”it takes possession of the brain”
shekar=rusdryck (kornöl eller jäst av dadlar och honung etc)
shemer/shmarim=renat åldrat starkvin (lyxvin)
asis=druvsaft
mishrat-’enavim=saft av vindruvor
Både jajin och tirosh tar, jämte lösaktighet, bort förståndet enligt Hos 4:11
”Han kastade sprit, tobak och grammofonskivor, som inte hörde hemma hos en kristen.”
Inte ens kristna grammofonskivor med Evie och Pelle?
Hej Mikael!
Jag håller helt med om din framställan.
När det gäller vindrickandet vill jag framhålla en annan aspekt.
Jag arbetar med ungdomar där de flesta inte kommer från kristna miljöer. Lite över tusen ungdomar seglar med oss varje år.
Så många unga hatar stora helger och fester för sina föräldrars alkoholvanor. Det är ett jätteproblem för många av dem. Andra har brottas med eget missbruk.
Jag håller med när du beskriver att Jesus var ingen nykterist. Men i ett land där närmare 400000 barn plågas i mer eller mindre skala, skulle han av Bibelns hänsynsperspektiv låtit glaset vara?
När destillerad dryck uppfanns 800 år eKr så fick skadorna andra verkningar än innan, halterna helt andra nivåer.
När jag diskuterar detta med unga människor är det hänsyn och hälsa som står i fokus.
Jag brukar dessutom hänvisa till den undervisning som vi fick i krishanteringskursen för sjöbefäl. Omdömet sjunker snabbt även med små mängder alkohol.
Slutligen vill jag tänka på de fd pastorer jag känner som började pimpla vin i små mängder för frihetens skull utan reflektera över sin genetiska bakgrund med flera generationer med missbruk bakom sig och som nu förlorat allt.
Jag förlorar inget på att låta bli, men vinner mina utsatta vänners förtroende…
En sak till. I södra Europa är hälften av alla engelska män behäftade med aalkohol problem, schysst att erbjuda alkoholfria zoner. Kyrkan tex
Bless
Det finns förvisso många goda skäl till att praktisera avhållsamhet när det gäller dylika drycker i olika sammanhang och situationer. Men då är det just i de sammanhangen och situationerna man gör det. Men någon allmän frälsningslära om helnykterhet som man förr förde fram får det inte vara tal om. Det är bibliskt och teologiskt principiellt viktigt att man inte kan missförstås på det viset.
Mikael Karlendal, denna bloggpost var botten! Jag håller med Stefan Abrahamsson och andra som höjer sitt finger. Vi som är äldre glömmer aldrig, när Tarren blev frälst och Erik Edin! Jag trodde inte mina öron, när Erik Edin vädjade i Smyrnaförsamlingen att vi skulle låta bli alkohol! När slog din förkunnelse igenom Mikael Karlendal? Jag glömmer aldrig heller när en ungdomspastor var nästan gråtfärdig i Smyrnaförsamlingen och vädjade till de äldre att låta bli alkohol för ungdomarnas skull! Han som var ledsen den gången heter Mats Särnholm. Jag för min del har arbetat 20 år på Räddningsmissionen bland barn till alkoholister. Din bloggpost nu är ett bottennapp! Jag tar kopia av vad jag skrivit!
”När destillerad dryck uppfanns 800 år eKr så fick skadorna andra verkningar än innan, halterna helt andra nivåer.”
Är du säker på att det var så sent? Så här säger Moses:
”Varken du själv eller dina söner må dricka vin eller starka drycker, när I skolen gå in i uppenbarelsetältet, på det att I icke mån dö. Det skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.”
(3 Mos 10:9)
Varför skiljer Moses på vin och starka drycker?
Jag skulle tro att det som åsyftas med starka drycker är öl. Starkdricka i motsats till svagdricka. Vin var alltså ännu starkare. Destilleringsprocessen uppfanns av arabiska alkemister som försökte framställa guld. al-cohol på arabiska är bestämd form för ”substans”
Jag håller med i stort i alkoholfrågan. I mitt arbete bland missbrukare är det självklart att jag inte konsumerar alkohol eller förhärligar det, av HÄNSYN, inte på grund av religiösa dogmer utan bibliskt stöd. Det är Guds kärlek som driver oss att ta ansvar i varje situation, och den situationen brukar kräva avhållsamhet från öl etc. Det är klokt att höra sig för i ett blandat sällskap om det kan finnas problem med att någon dricker alkohol – hänsyn om den svagaste får vara avgörande.
Sedan finns det helt andra sammanhang, där alkohol ingår i gästfriheten och detta avgörs inte av mig själv. Där brukar det vara kärleksfullt och hedersamt att bli serverad en mängd alkohol som inte leder till berusat tillstånd. Även det är bibliskt och hänsynsfullt. Det kan faktiskt hända att jag känner mig manad att köpa en vinflaska som uppskattad present….
Jag har själv erfarit hur båda sätten har lett till människors frälsning när det visar på vad Gud gjort i mitt liv, Hans Namn till ära, att hedersamt tacka ja eller nej. Att ha en avvikande men öppen inställning leder ofta till intressanta samtal. Det sker inte lika gärna om man är fyrkantig eller bara följer strömmen. Vanliga människor respekterar faktiskt klokhet…
I varje situation kan man ju fråga Herren själv och fråga sig ”hur förhärligar jag Kristi namn här?” Var och en måste lyda Herren själv och inte påstå att andra ska handla på samma sätt. Precis som med fasta, vi kan inte säga att andra ska fasta för att vi gör det. Den som vill fasta från vin eller leva som nasir får göra gärna det om det är bra för Guds verk… Men Bibeln uppfattar vinet (i måtta) som en stor välsignelse, normalt vid festliga tillfällen, såsom bröllop (Joh 2), kommer att bjudas på av Gud själv (Jes 25:6), central i Pesach Seder (Matt 26:27) och därigenom Nattvarden, och till och med rekommenderad mot depression (Ords 31:6) och magbesvär (1 Tim 5:23), och Jesus drack (Luk 7:34), och av grundtextens ordalydelser är det otvetydigt att det var alkoholvin…
Det är mycket som sker (dolt i smyg) Det finns tydligen undersökningar i USA som visar på att 60% av pastorer!! som bor på hotell tittar på porrfilmer som visas på rummen. Det praktiseras förmodligen mycket mer oralsex, analsex, och role play osv. i många kristna äktenskap än vad människor tror. Orsaken är att ingen säger att det är en form av synd. Många kristna omvänder sig inte från dessa synder därför att predikanter och pastorer aldrig
har sagt att det är syndigt!
Det är väldigt viktigt att veta vad som är Guds vilja, och vad som inte är Guds vilja.
Det kommer att visa sig att de har mycket större ansvar inför Gud än de tror, de begriper tydligen inte vilka konsekvenser det ger….
Men så länge människor lever så har de möjlighet att omvända sig.
När blev oralsex synd ?? Var i Bibeln står det ?? / maja
Jag ser inget bibliskt stöd alls för att kritisera oralsex eller andra sexuella uttryck MELLAN ett älskande gift/trolovat par som inte upplevs som skadliga. En predikant påstod att bara missionärsställningen skulle vara tillåten… Samma gamla galenskaper fast i modernare tappning. Vi är kallade till frihet och Bibeln gör det klart att de som vandrar i ande uppfyller lagen och allt som inte sker av tro är synd. Den som låter Gud vara Herre över sitt sexualliv kan själv fråga vad Han säger och så i lydnad ta emot alla välsignelser som finns, gärna med inspiration från Höga Visans erotiska lek. Gud är inte det minsta pryd… Varför skulle han skapa alla dessa erogena zoner på kroppen om de inte skulle fylla någon funktion…? Förbudsreligion är bara ett sätt att nära det köttsliga fast i andlig förklädnad. Guds lagar är till för att skydda de svaga, inte för att göra livet komplicerat eller tråkigt. Att visa sin älskade kärlek på de sätt som denna uppskattar det förhärligar faktiskt Guds namn och är in enlighet med Ordet. Och att se sex i äktenskapet mest som en plikt gör det faktiskt inte…
Angående porr, har jag i själavården sett att det är ett omfattande problem, och det är nog minst 50% bland manliga frikyrkoledare. Precis som med onani i allmänhet kan det bli en form av otrohet mot sin partner. Ens sexuella yttringar tillhör den partner som man lovat trohet inför Gud och inte en själv (1 Kor 7). Skulle det någonsin komma på fråga måste detta, precis som onani, ske gemensamt eller i överenskommelse, för att inte betraktas som otrohet. Telefonsex med sin respektive kan ju vara nyttigt när man är på längre resa. Och att betala för porr är att göda den grova brottsligheten och stödja det cyniska utnyttjandet av kvinnor som objekt. Dock förstår jag om handikappade och andra som inte tycks kunna få en partner känner behov av det, och väljer att inte döma, utan ha förbarmande.
Otrohet mot sin partner, samt promiskuitet, är de sexuella synder som Bibeln poängterar, inget annat kommer sedan i närheten av andra synder såsom girighet, underlåtelse att hjälpa behövande, falskhet etc som sällan lyfts fram i predikan. Att man sällan talar om äktenskapsbrott i predikan är kanske för att minst en undersökning visar att 30% av evangeliska pastorer har erkänt sådant, med tillägg för okänd mängd sexuellt utnyttjande av minderåriga. Själv kan jag namnge otaliga exempel från de församlingar där jag verkat och bara en bråkdel får ta sina konsekvenser.
Dikenas vänner
Jag är tillräckligt gammal för att känna igen mig i det Mikael Karlendal skriver på sin blogg, jag blev frälst 1956. Jag är tillräckligt gammal för att känna igen mig i det Mikael Karlendal skriver, jag blev frälst 1956.
https://www.mikaelkarlendal.se/
Som nyfrälst var man ett lättfångat byte för de hårda dogmerna och det tog ett antal år innan man började förstå sammanhangen. Hur kunde det gå så snett? Att det mesta var bra förtar inte detta. Hur många var inte livrädda att inte få följa med när Jesus kom och levde med någon sorts oro som gnagde? Och gick pliktskyldigt på alla möten i tro att det förbättrade oddsen. —
stigmelin.wordpress.com
Stig
Så snett går det i pietismens dike. Det är problemet när småpåvarna får råda.
Därför är det farligt när bokstavstron blir sekterism.
Amor vincit omnia.
Jag utvecklade precis denna ovanstående poäng en gång i tiden här</A
Bra länk Anders.
Jag är uppväxt inom pingst, dock avfällig sedan många år ( i pingst ögon). Sedan snart ett och ett halvt år sedan går jag regelbundet till katolska kyrkan i Uppsala.
En kyrka som ännu står rak. Som inte vänder kappan efter vinden eller följer ”galna utbrytare” utan vandrar tryggt enligt Traditionen sedan tusentals år. Jag har äntligen hittat hem.
Björn
Det är så skönt att kunna njuta av livet, slippa pietismen o få gå till bikt för att hämta mer nåd.
Ett glömt (o gömt) kristusliv, mitt ibland de pietetsfullt överfromma (= ja många ”frikyrkliga” får lätt ett överandligt drag).
Jag älskar denna fromhet. Jag älskar Kyrkans väg. Jag älskar det goda, det sanna o det rätta. Då blir det lätt o rätt att falla i Kyrkans stora famn. 😎
En bra artikel, som vanligt. Den tiden då pappan i familjen kom hem, nyfrälst från tältmötet och kastade snusdosan i pannan, det första han gjorde, den tiden är förbi. Som väl är.
Vill infoga en rättelse:
”Men nu när han hade syndat på ett sätt (genom att dricka 3,6-procentig folköl!)”
Den drycken kallades mellanöl. Den höll 3,6 viktprocent. Dagens folköl håller 3,5 volymprocent vilket är en betydande mindre halt. Mellanölet idag har samma styrka som 1970-talets och håller ca 4,5 volymprocent. Kuriosa kring öl är att de äldsta lämningarna av öltillverkning har påträffats i Hebron och dateras till ca 2000 f v t.
Tack för rättelsen angåenden ölen! 🙂
Så lite så. Abraham var möjligen den ende rättfärdige mannen på jorden år 2000 f v t. I lämningar från hans tid i Hebron finner man lämningar av öltillverkning. Kanske alla dessa goda ölsorter vi har i vår tid (speciellt från Tjeckien) är en del av våra hebreiska rötter?
Den ende rättfärdige mannen på jorden lämnade sin ark och gjorde vad? Bibeln och Bellmans epistlar är överenstämmiga över vad som hände men dessa berättelser disharmonierar med frikyrkornas syndakataloger. En del saker i Bibeln måste tystas ned helt enkelt.
Bra skrivet Siv!
Tillhör själva en EFK-församling. När min make fyllde jämna år för 5 år sedan hade vi besök från ett par i församlingsledningen bl.a.
En annan av gästerna sa ”Tänk vad jag längtar efter en riktigt gammaldags väckelse med syndanöd och omvändelse.”
Jag instämde helt i det hon sa. Då säger den kvinnliga församlingsledaren ”Nej, nu är det andra tider.”!!!!
Med vänlig hälsning
Lillian
Bra skrivet om resan från det ena diket till det andra. Visst kan man le med ett överseende åt de små synderna. Men där fanns också de stora synderna, de som bröt mot Bibelns budskap. Många blev uteslutna eller lämnade sin församling efter att ha brutit mot dessa. Den sortens uppbrott måste ha varit oerhört smärtsamma för alla inblandade och många vittnar om att de hamnade i ett livslångt utanförskap. På något plan kändes det ändå rättvist. Det var en pingströrelse som var begriplig och kändes äkta.
Jag hör själv till gruppen avfällingar. I 30 år har jag levt utan närmare kontakt med pingströrelsen bortsett ifrån den närmaste släkten. Jag kom ganska nyligen i kontakt med personer som i tonåren varit skötsamma och stannat kvar inom rörelsen, men som nu i övre medelådern börjat leva som tonåringar igen. Otrohet, skilsmässor, ja, det var ingen måtta på alla synder. Vilken chock!!! Vad skulle hända med dem? Inget hände. De fortsatta delta i gudstjänsterna. Man hänvisade till att ”det är andra tider nu”, att det handlar om ”förlåtelse” och ”att älska i den sanna Kristliga andan”. Jag fick veta att det har med tron och inte med handlingarna att göra. Det kändes som ett grymt hån mot alla som blivit uteslutna.
Men hur kunde detta accepteras? Bibeln var ju kristallklar. För säkerhets skulle letade jag upp min gamla barndomsbibel och läste nu 30 år senare om raderna med de röda understrykningar jag gjort som tonåring. Nej, det stod inte ”Du bör inte” … det stod ”Du skall inte” ….
Jag förstod verkligen inte.
Hela min världsbild krossades. Det kändes som att ha gjort en tidsresa och över en natt bli förflyttad till en annan värld. Jag skämtar om att jag är ett levande fossil. Men bakom skämtet finns ett djupt allvar. Var mitt och andras utträde helt meningslöst? Jag ville säga, men vad har ni gjort? Ska ni förstöra allt det fina ni byggt upp? Hur kan ni avsiktligt strunta i Guds bud och ändå kalla er för Guds barn? Men man ryckte bara på axlarna och sade att ”det är andra tider nu”.
Hur kan det vara andra tider nu? Är man kristen har man väl Bibeln som sin grund, hela pingströrelsen bygger ju på att man som enskild individ läser sin Bibel och pratar med varandra om hur man ska tolka budskapet? Ett budskap som varit aktuellt i 2000 år kan väl inte bli inaktuellt på bara 20 år?
Men ingen verkar läsa sin Bibel längre. ”Det är andra tider nu”. När jag nu läser inlägget i Dagen faller myntet ner. Jag förstår plötsligt vad som händer. Pingstledarna har rationaliserat bort synden. Man motiverar det med att synden är individ-baserad och att individen själv bär ansvar för sin synd. Det blir jobbigt att prata om synden i församlingen. Istället pratar man om kärlek och ägnar sig åt jämställdhet och miljöfrågor.
Individ-baserad synd. Jag smakar på ordet. Det är ju det jag ägnat mig åt i 30 år. För det behövs ingen församling.
OM det är så att pingstledningen verkligen anser att man nu år 2015 kommit till ”den rätta insikten”, ja då måste man börja med att göra upp med sitt förflutna och offentligt be alla dem som tidigare blev uteslutna om ursäkt.
OM man älskar alla de församlingsmedlemmar som nu halkar runt i dikena, ja då måste man börja med att kopiera tillbaka 10 Guds bud i sin helhet och alla andra verser som man raderat eller modifierat av rädsla för att stöta sig med ”världen”.
Mkt bra.
Allt gott i sommarhettan.
Tack..viktigt inlägg!
Med tanke på innehållet i inlägget undrar jag och har ofta funderat över bibelordet där det sägs att ”Var dag ta korset på och följa mig”! Vad menade Jesus med det? (Jag tror iaf att det var Han som sa det.)
Sen undrar jag om begreppet ”helgelse”, vad betyder det månntro. Har vi som kristna något ansvar att vara förebilder. Ta t.ex vindrickandet. Har vi ett ansvar att avstå för att visa på en annan väg och därmed ”ta korset på”? Funderat mycket över detta!
Kan inte svara på alla dina frågor just nu, men när det gäller vindrickandet, så kan jag säga detta:
Bibeln förespråkar att vi dricker måttligt, om vi dricker starka drycker. Vi ska inte dricka oss berusade på så sätt att vi inte har kontroll över oss själva och vårt handlande. Vi kristna ska därför vara föredömen i ett klokt och balanserat användande av starka drycker – dvs om vi använder oss av dem. Vi är däremot inte kallade att vara föredömen i helnykterhet.
Men vi är inte kallade till helnykterhet. Det kan däremot gälla för enskilda individer. Och att avstå från vin och god mat under en kortare tidsperiod kan ses som en sorts fasta.
En människa kan ha personliga skäl till att helt avstå från alkohol, t ex om vederbörande är alkoholist eller på gränsen att bli det. Då måste kanske vederbörande helt avstå från starka drycker för att kunna uppnå målet att vara nykter. Men detta gäller endast den individen. Andra personer i den människans närhet kan kanske känna ett behov av att uttrycka solidaritet med detta och även de bli helnykterister. Men det är i så fall deras eget val och inte ett bibliskt krav.
Michael jag kan i princip hålla med dej i ditt resonemang om alkohol, men samtidigt är det något som säger att du kanske är fel ute i ditt sätt att rättfädiggöra drickandet bland de troende. Jag dömer inte de troende som resonerar som du men samtidig är vi kallade att inte vara våra syskon till fall. Läs gärna vad Paulus skrev i Rom 14:14-23
Inge
Jag har inget problem med nykterister, men med helnykterismen som tvinga de hållning (= sekteristisk subkultur).
Gudgav oss njutning. Calvin gav oss en kal sal, utan fin vin. Den sakramentala tråkigheten är ogudaktig.
Allt gott (men inte för mkt alkoholen).
Vill bara rätta dig lite: Calvin införde inte helnykterhet; han hade ett löneavtal med staden Geneve som bland annat innefattade flera hundra liter vin per år. Han behövde en stor mängd pga all representation.
Helnykterheten uppstod under de stora väckelserna i De brittiska kolonierna i Nordamerika på 1700-talet.
Jo jag vet att reformert arv är olika strikt med just alkoholen.
Fast det är reformert ådra som skapat just syndakatalogiseringen.
Men i Tyskland/England/Holland är det andra kataloger. Där är alkohol betydligt mer accepterat.
Allt gott i lämpliga mängder.
Tack för förklaringen! Tur att Herren inte förändras. Var Välsignad!
”Man ska bara kalla sådant för synd som Bibeln tydligt förklarar vara synd eller det som är en nödvändig konsekvens av vad Bibeln säger.” Bra formulering!
Arild Edvardsen, norrmannen som stavade sitt namn baklänges i Dagen för att kringgå annonsbojkotten, predikade på Sheraton i Stockholm, början på 80-talet, över synden som ”den mur som skiljer människan från Gud”. Han berättade hur han ännu fick rysningar vid tanken hur han som ung såg ljuskäglan i biografen när dörren öppnades under visningen och hans pappa ledsagad av vaktmästaren hämtade sonen ur publiken med ett fast tag i kragen. Som vuxen kom han hem till sin ensamstående pappa efter en tid i USA. Pappan visade ingen större glädje, han hade blivit avbruten i en TV-film. Då kanske jag kan få se slutet , menade Arild. Det är en av filmerna du hämtade mig från.
Knorren var: När de danska pingstvännerna fick höra att de franska pingstvännerna dricker vin tappade de cigaaaren av pur förvåning.
Traditionellt har det varit så att det syndstämplade har blivit tillåtet med en viss fördröjning. När svenska pastorer efter ett par års tjänst i USA kom hem med välfriserad hustru och den i Sverige förbjudna klackringen och därtill utmanande gräll slips började saker hända. ”Systrarna” började använda svagt färgat cerat och använda hatt enbart på estraden. En accelererande samhällsutveckling har säkert skapat en del fartblindhet i utvecklingen mot en ökad tolerans.
”När han var i tonåren ”föll han för frestelsen” att dricka folköl av den gamla 3,6-procentiga sorten. Innan dess hade han varit en mönstergill pingstungdom som ivrat för evangelium.” Är det inte det förloppet som till dels ligger bakom katalogrevisorernas nya tolkning? Kanske påskyndad av det pragmatiska i att bromsa minskningen i medlemskadern i en miljö där auktoritetstron gentemot pastorer minskat. Kanske inte så märkbart i de framgångsteologiska församlingarna – där pastorn fortfarande tituleras – som inom pingströrelsen.
Det kan diskuteras vad som är rätt eller fel, men även om det görs intelligent som i artikeln här, så är väl oddsen givna när det gäller teologins svårighet att styra utvecklingen.
Varmt tack för det du skriver här!
Det väcker många gamla minnen till liv.
Själv är jag uppväxt i en församling med en pastor som faktiskt höll sig PÅ vägen! Vi tonåringar kunde få ställa vilka frågor vi ville och togs alltid på allvar. Han var en verklig herde!!
Församlingen var en ICKE delad ÖM-BM -församling.
Jag hade en klasskamrat i realskolan som tillhörde pingstförs. i sta´n. Där var det hårknutar och ”hattparad” som gällde. Min väninna och flera ungdomar där var förtvivlade. Min väninna hade dessutom mkt självlockigt hår – så hon kunde inte göra någon ”knut”.
Hon träffade så småningom en ung man från västra Sverige. Han var själv illa ansedd hemma, jämfördes alltid med sin bror – som var SÅ DUKTIG! Men det var inget fel på honom. Han var mkt vänlig och omtänksam.
Ungdomarna gifte sig till slut, men hittade ingen församling där de kände sig hemma. De bor utanför Sthlm i dag och skulle troligtvis enligt gammal sed kallas avfällingar. Men tack och lov – HERREN SER TILL HJÄRTAT!
Med vänlig hälsning
Lillian
Tack Mikael för denna intressanta artikel. Mycket tänkvärd för hela frikyrkligheten.
mvh
Berndt Isaksson