Om skillnaderna mellan protestantisk och katolsk tro, del 3

Här följer den tredje och avslutande artikeln som jag skrev för Världen idag 2014. Den publicerades den 21 mars 2014 med rubriken Auktoritetssyn skiljer.

”I den förra artikeln framkom att katolikerna tror att kyrkans läroämbete är nödvändigt för att rätt förstå den uppenbarelse Gud gett kyrkan, Skriften och traditionen. Resonemanget innebär att om vi inte har en levande röst som kan sätta ned foten och slutgiltigt avgöra vad som är rätt eller fel tolkning, får var och en själv sitta med sin bibel och sin egen tolkning. Var och en – sin egen påve! Det är så katolikerna menar att evangeliska kristna har det.

Evangeliskt kristna avvisar tanken på ett auktoritativt ofelbart läroämbete och hävdar att Bibeln är den högsta auktoritet för tro och liv, att den står över egna tolkningar. Situation skulle kunna beskrivas som en långtgående tolkningsmässig pluralism. Katolikerna ser det som en svaghet, medan evangeliska kristna ser det som en självklarhet och förstår inte problemet. Bibeln är högsta auktoritet även om den ibland tolkas olika. Bibeln kan fungera som högsta auktoritet om man läser den tillsammans med den kristna kyrkan – inklusive de som gått före, det vill säga tidigare tolkningstraditioner. Evangeliska kristna kan hävda att det trots allt finns en allmän konsensus i de stora och frälsningsavgörande frågorna. Splittringarna i olika kyrkor kan ha varit ett nödvändigt medel för Gud för att bevara evangeliets sanning från att fördunklas av mänskliga traditioner. Reformationer och förnyelser har med andra ord varit nödvändiga.

Evangeliska kristna menar alltså att allt som definieras som kristen lära måste vara i överensstämmelse med Bibeln, man måste kunna se att det stämmer överens med vad Bibelns författare avser att lära ut och/eller att det är en rimlig och logisk konsekvens av detsamma. Det är på den grundvalen som evangeliska kristna tror att treenighetsläran är en biblisk sanning, medan katolikerna tror att den är sann därför att läroämbetet har slagit fast att det är så.

Katolikerna har flera läror som evangeliskt kristna har svårt att hitta ett bibliskt stöd för. Men enligt katolikerna måste inte allt stå i Bibeln. Visserligen brukar katolska apologeter anföra en mängd bibelord till stöd för dessa läror, men evangeliska kristna brukar då ofta anse denna bibeltolkning både vidlyftig och långsökt. De uppfattar det som att katolikerna försöker hitta bibliskt stöd i efterhand för ståndpunkter de redan i förväg, utifrån traditionen, har bestämt är rätta.
Dit hör exempelvis lärorna om Maria och hennes oerhört stora roll i katolsk tro och liv. Allt detta om Maria uppfattas inte nödvändigtvis som i direkt strid mot Bibeln av evangeliska kristna, utan snarare som spekulationer utan biblisk grund. Men uppfattningen att vi kristna kan och ska be Maria och helgonen om hjälp och stöd i vår förbön är ett exempel på något som betraktas som oerhört problematiskt av evangeliska kristna.

Man är inte heller helt överens i de viktiga frågorna om hur man blir frälst. Katoliker och evangeliska kristna har olika sätt att tala om tro och gärningar, och deras betydelse för frälsningen. Visserligen har katoliker och lutheraner för några år sedan skrivit en gemensam deklaration om rättfärdiggörelsen genom tro i avsikt att söka samförstånd. Men det är omdiskuterat från båda håll och frågan är hur pass eniga och samsynta man egentligen är i denna fråga. Katolikernas syn på nödvändigheten av bikten och botens sakrament är också en svår fråga för evangeliskt kristna. Exempelvis så måste en döpt kristen som begått vissa synder bikta sig för att kunna få förlåtelse för dessa. Detta är något evangeliska kristna inte tycker sig kunna finna stöd för i Bibeln.
Andra områden som på ett liknande sätt skapar problem för evangeliska kristna är den katolska kyrkans höga anspråk om sig själv och även påveämbetet, transsubstantiationsläran, den eukaristiska vördnaden, läran om skärselden med mera.

Evangeliska kristna betraktar den katolska kyrkan som en kyrka bland andra och inte som den kyrka som Jesus grundade. Visserligen har den historiska rötter som få, med det har också de ortodoxa och de orientaliska kyrkorna. Och historiska rötter i sig själv är inte en garanti för rätt lära. Man tror att Gud bevarar sin kyrka och den kristna lärans sanning på annat sätt än genom en enda institution och ett enda läroämbete. Man tror till och med att splittringarna som skett har varit nödvändiga för att evangeliets sanningar ska bevaras.

Alla dessa skillnader härrör ytterst sett ur en och samma grundfråga, nämligen auktoritetsfrågan. Vem kan avgöra vad som är rätt lära? Här har katoliker och evangeliska kristna helt olika perspektiv och utgångspunkt.
Katolikerna menar att vi alla borde tro på dessa katolska läror därför att kyrkan lär så. Kyrkan har ett ofelbart läroämbete som inte kan lära ut felaktig lära. Men när evangeliska kristna betraktar de katolska läror man inte ser harmonierar med Bibeln, ja även ibland motsägs av Bibeln, då tänker man att det är så mycket fel i dessa läror att ett ofelbart läroämbete omöjligen skulle kunna lära ut något sådant. Därför kan de inte heller tro att ett sådant läroämbete finns.

Om katolska kyrkans syn på sig själv och på påveämbetet är korrekt – om läroämbetet har tolkningsföreträde, då faller alla de andra katolska lärorna på sin plats. Om Gud beskyddar läroämbetet från att lära ut felaktigheter, då är lärorna om Maria och helgonen, om skärselden, den eukaristiska vördnaden med mera rätta.
Men om den evangeliska kristna tron är rätt, att flera katolska läror som exempelvis de nämnda inte stämmer överens med Bibeln, som är den högsta auktoriteten för tro och liv, då kan man inte överlåta sig åt tron på ett läroämbete med ofelbarhetens nådegåva i den katolska kyrkan.
För den som konverterar till den katolska kyrkan handlar det om att med sin vilja överlåta sig till att tro allt som kyrkan lär och att leva i enlighet med det. För den som går åt andra hållet gäller inte lika höga krav. För den som konverterar, oavsett riktning, handlar det dock om en rejäl perspektivförändring.”

23 reaktioner till “Om skillnaderna mellan protestantisk och katolsk tro, del 3”

  1. Av det jag läst och tror mej förstå av skillnader mellan katolsk och evangeliska församlingar så är det en hel del att tänka på för de som vill konvertera från en frikyrkoförsamling till den RKK. Här gör sej tydligen inga dumhuvuden sig besvär? Eller gör man undantag för de som inte är kapabla att klara provet? Är det lika krångligt för en icke troende eller exempelvis en muslim eller budist att bli upptagen i kyrkan?
    Vad säger du till alla dem som i all enkelhet tagit fasta på Joh 3:16 och tagit emot Jesus som Herre i sitt liv? Bekänt sina synder inför korset. Låtit sig döpas i Fadern, Sonen och DHA. s namn i all enkelhet av en grupp troende lekmän. Detta utan att någon pastor, biskop eller påve lagt sina händer på dem? De blev aldrig medlemmar i någon officiell kyrka och lämnade denna världen i full förvissning om att den Jesus som hade frälst dem hade också förberett en boning för dem i himmelen.

    1. Inge

      Dopet är alltid giltigt. Du är alltså medlem i Kyrkan (om än ofullständigt).

      För att upptas i Kyrkans fulla gemenskap, behövs utbildning. Det tar ofta ett år eller mer. Detta för att Kyrkan inte tror på hoppjärkor (som hoppar mellan olika samfund/kyrkor) eller på ”quick fixes” eller på prosetelytism (vilket många antikatolska evangelikaler gjort till en paradgren).

      Ja vägen in i judendomen eller Kyrkan är inte lätt men rätt (för oss som inte vill chansa oss in i evigheten).

      Allt gott o katolskt tillönskas dig.

      1. Ett typiskt svar från dej Anders!
        ”Dopet är alltid giltigt. Du är alltså medlem i Kyrkan (om än ofullständigt).”

        Det ofullständiga medlemskapet? Vad är det?
        Är det något du har hitte på?
        Antingen är man med eller är man inte,
        ”Låt ditt tal vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde” Matt 5:37

    2. Jag kan inte alla detaljer om hur det går till för alla olika sorters människor som vill bli medlemmar i den katolska kyrkan, så det kan jag inte kommentera. Och sedan tänker jag så här: Gud har ålagt oss vissa saker för oss, som vi bör hålla oss till, om inte särskilda omständigheter förhindrar oss, förstås, såsom sjukdom eller för tidig död eller något liknande. Dit hör dop och att tillhöra kyrkan. Gud är däremot inte själv bunden av sådant för att frälsa oss. Han frälste rövaren på korset.

      1. Rövarenpå korset är ett bra exempel!
        Inser då inte du att det är något som är fel när katolikerna kräver ett års studier för att tillhöra kyrkan när Jesus genom försoningen redan ordnat det medlemska

        1. Rövaren på korset är ett bra exempel!
          Inser då inte du att det är något som är fel när katolikerna kräver ett års studier för att tillhöra kyrkan när Jesus genom försoningen redan ordnat det medlemskapet när vi säger ja till Honom

          1. Inge

            Läste du vad jag skrev. Omm du läst men inte förstod, vad är problemet.

            Gud handlar med alla på Hans villkor. Men han har en normalväg.

            Döp o tro HELA evangeliet.

            Inte klipp o klistra ihop en egen soteriologi o kör kick-shower, så att folk trillar in i de tomma kala ”kyrkorna” o blir frälsta på 10 sek!

            Gud är större. Och Kyrkan har en hög kallelse att göra syndare till helgon.

            För vissa av oss tar det tid.

            Jag har långt kvar. 🙁

    3. Inge, lite utbildning gör varken ont eller är farligt. Vad är problemet med att de som vill bli upptagna i kyrkans fulla gemenskap (dvs. ha tillgång till alla sakramenten) får lära sig om vad kyrkan faktiskt säger om ditten och datten. Varför firar vi Mässa som vi gör, vilken betydelse har de olika momenten, vad innebär de sakrament vi har tillgång till osv osv. Det är lite skillnad på att få lära sig via av biskopen godkända läromedel järmfört med vad som sägs på diverse olika bloggar i cyberrymden om vad kyrkan lär.

  2. Inge

    Om man upptas i Kyrkans fulla gemenskap, tillhör man den ju redan. Hur svårt kan det vara att förstå???

    Vi kaller er för kristna bröder o systrar. Vad ni kallar oss är ibland bara sorgligt…

    Om man tror att rövaren på korset, är standardmodellen för Guds frälsningsverk, undrar jag hur det är ställt.

    Det är så typiskt reducerande protestantiskt. Antingen eller…

    Varför kan inte Gud handla genom dopet, sakramenten o en djupare förståelse av tron. Varför ska allt McDonaldifieras o bli lättsmällt snabbföda.

    Jag fattar inte varför det skulle va saligare att vara korkad (förutom att de inte sjunker så djupt).

    Var Paulus korkad? Och varför satt han vid Petri fötter? Och varför förklarades tron för emmausvandrarna, den etiopiske hovmannen eller hela apostlakollegiet?

    dHA är vishetens o kunskapens Ande. Tack gode Gud för Kyrkan.

    1. Anders är ett barn av den modernistiska post Vaticanum II-RKK-kyrkan. Därför erkänner han frälsning utanför RKK och kallar icke-katoliker bröder och systrar. Den nuvarande påven kallar t.o.m. muslimer bröder, vilken ingen pre-vaticanum II-påve någonsin gjort. I Katolska kyrkans katekes säger man också att hedningar kan bli frästa om de följer sitt samvetes röst (vilken gärningslära!).

      Annat var det förr! Påven Eugenius IV proklamerade i bullan ”Cantate Domino” vid konciliet i Florens år 1442:

      ”Den heliga romerska Kyrkan tror, förkunnar med stadig hand, bekänner och proklamerar att ingen som existerar utanför den Romerska Katolska Kyrkans gemenskap, inte endast hedningar, utan även judar, heretiker och schismatiker, kan bli delaktiga av det eviga livet, utan kommer att gå samma öde till mötes som dem Kristus sade i Matt. 25:42 ´Gå bort ifrån mig, I förbannade till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar´, om de inte före sitt livs slut blivit upptagen i flocken. Ingen, vilket barmhärtighetsverk de än utfört, även om de utgjutit sitt blod för Kristi skull, kan erhålla frälsning, om han inte underkastar sig och är innesluten i Kristi enda Kyrkans fullkomliga enhet”.

      Detta var den ”ofelbara” läran på 1400-talet. Idag lär man helt annorlunda.

      /Lars

      1. Lars, och ännu tidigare hade företrädare för kyrkan inga problem med fenomenet slaveri. Det som händer är att kyrkan utvecklas tillsammans med människan och samhället. Den syn man hade då, var då, och den vi har nu är nu. Är det något konstigt med det?

    2. Tack gode Gud för frälsningen genom Jesus Kristus. Tack för Guds församling där var ock en som bekänner Jesus som Herre får sitt medlemskap betalt genom försoningen på korset.
      Detta är då sannerligen ingen simpel McDonalds föda.
      Kyrkan är då endast en byggnad skapad av människor och ett redskap till hjälp under vår tid här på jorden.

      1. Inge

        Ditt samfund är kanske människoverk, min är frundad av vår Herre! 🙂

        1. Anders du har säkert rätt i att Samfunden är ett människovärk, då även ditt! Men tack ock lov att vi som är frälsta genom blodet, friköpta genom Jesu försoning på korset tillhör den den himmelska församlingen som med glädje ropar Abba Fader. Där behövs varken påvar eller biskopar.
          I den församlingen är säkert även katoliker välkomna.

          1. Inge

            Om ”församlingen” ärper definition biskopslös, o enda kravet är att man accepterar att Jesus friköpt oss (vilket jag gör); vad ska jag göra för att bli säkrare frälst; enligt dig?

            Jag ska gå ur Kyrkan (tror jag) o då ska jag gå in i ett samfund, som människor skapat.

            Vilket kriterium ska jag använda för att hitta rätt bland 40 000 motstridiga samfund? Eller är det bara viktigt att det känns bra o att de är antikatolska???

      2. Inge, även de flesta frikyrkoförsamlingar ställer vissa krav utlöver frälsningen för medlemsskap och har oftast också samtal med innan man upptar någon som medlem. Skillnaden är alltså mer hur djupgående denna process är. Sedan finns församlingar som inte har ngt medlemsskap alls typ Hillsong.

    1. Magnus

      Har syndat mot alla 15 punkterna o är inte längre protestant. 😎

      Kul sida!

      1. Speciellt punkt 14 om lidandets problem har varit tankeväckande.

        En av världens 5 bästa böcker efter Bibelns 73 är Kreefts Guds tårar. Tar filosofiskt lättförståeligt upp alla tänkbara svar på varför det finns ondska o ger det kristna kyrkliga svaret på frågan i en lysande katolsk kontext!

        Lidandet är verkligen inget framgångsteologer ger bra svar på. Ej heller de flesta evangelikaler (eller deras dekaler).

        Men att vi också kan få bära Jesu korsmärken o få nåden att dela Hans kropps lidanden (som den enda Kristi kropp vi är) är ett inomkyrkligt perspektiv som öppnar djup.

        Djup jag saknar i alla övriga religioner/samfund.

        Därför bär jag mitt krucifix med en Gud som med sin egen död, dödat döden! De såren ger hopp o tro o visar kärlek i praktiken.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.