Vad var klumpigt uttryckt – vad skrev de 22 egentligen?

Tidningen Dagen skriver idag både i nyhetsartikel och på ledarplats om hur Örkelljunga kommun drar in bidraget till Korskyrkan där, på grund av att pastor Timo Lordhem har gett uttryck för ”fel syn” på homosexualitet. Han var nämligen en av dem som skrev på de 22 pingstpredikanternas artikel ”Bibeln tydlig om homosexualitet”. Kommunens företrädare anser nämligen inte att man får ha uppfattningen att homosexuella handlingar är synd, då kan man inte få bidrag från kommunen. Läs gärna nyhetsartikeln för att se den kommunala motiveringen!

Ur ett historiskt perspektiv är ett myndighetsagerande av detta slag inte nytt i sig. I frågan om just homosexuella handlingar är det ganska nytt, men inte om man ser till försöket att styra och ställa över den kristna kyrkan. Om man läser kyrkohistoria kan man hitta många liknande exempel. Under hela medeltiden och ända fram till 1800-talet var det till exempel normalt att kungar och andra härskare försökte kontrollera vilka som utnämndes till biskopar i de katolska stiften, ibland även präster och ledare för kloster. Påvedömet har hela tiden fått föra en hård kamp för kyrkans självständighet. I protestantiska länder är situationen liknande, speciellt i länder med lutherska folkkyrkor som Sverige. Här har kungen setts som kyrkans högste ledare och här var det regeringen som utsåg biskopar i Svenska kyrkan ända fram till år 2000, då relationen mellan SvK och staten ändrades. Att vi nu har ett demokratiskt styrelseskick och inte enväldig monarki, betyder alltså inte att myndigheterna har ändrat sin böjelse att vilja kontrollera och styra över religionen i riket. Sensmoralen är att vi kristna alltid måste vara vakna och se till att vår frihet bevaras. Vi ska inte sälja vår själ för 30 silverpenningar!

Dagens ledarskribent Elisabeth Sandlund skriver kritiskt angående detta i sin ledare. Dock har hon en formulering som jag reagerar på. Hon skriver:

”Den här gången handlar det om den heta frågan om homosexualitet, där Korskyrkan ska straffas för att dess pastor tillsammans med 21 kolleger undertecknat en debattartikel i D­agen med ett innehåll som inte föll politikerna på läppen. En principiellt uttalad ståndpunkt om konsekvenserna för livet e­fter detta av utlevd homosexualitet – förvisso utmanande, för att inte säga klumpigt, uttryckt – förutsätts utan närmare utredning innebära att församlingen ägnar sig åt otillåten diskriminering.”

Vad menar hon med ”klumpigt uttryckt”? Jag vill här gärna tro att hon i skrivandets stund faktiskt inte hade de 22 pastorernas artikel framför sig och i färskt minne, utan att detta bara är ett misstag.

Ibland sägs saker i debatter som inte är korrekta. Ibland uppträder ”falska vittnen” (som dem som anklagade Stefanos i Apg 6 – se mitt föregående blogginlägg) och tillvitar kristna förkunnare saker som de egentligen inte sagt, att de förvränger vad förkunnarna sagt. Vad är det egentligen i de 22 pastorernas artikel som kan tolkas som klumpigt uttryckt? Jag tog mig friheten att läsa artikeln igen och jag hittade följande:

”När Paulus skriver om förutsättningarna för att ärva Guds rike så är det inte en lokal fråga. Den är universell och därmed en slutsats i Skriften som ingen kan ändra på. Dock är det Gud, och inte människan, som till slut ska stå som domare över allt skapat.

”Vi menar att praktiserande homosexualitet, utifrån vad Bibeln säger, är synd. Det har funnits en samstämmighet om detta genom hela…

”Vi söker inte identiteten i etiketteringar men ser det som en synd mot både den enskilda människan, församlingarna och oss själva om vi inte är tydliga i frågor där Bibeln tveklöst säger att om du lever på det sättet så ärver du inte Guds rike. Med andra ord, i så fall missar du himlen.

”Det gör ont i oss alla när vi ser att den enskilda människan såras, men om vi verkligen älskar vår medmänniska, måste vi då inte berätta sanningen, även om det gör ont? Det har att göra med vår lojalitet till och trohet mot Gud, hemma i våra församlingar men även i ledarspalterna på tidningen Dagen.

”Men till sist handlar det om himlen och evigheten. Tidsandan och sanningen går inte alltid i takt.”

Jag konstaterar följande saker:

  1. De skriver tydligt att det är Gud och inte människan som till sist ska stå som domare.
  2. De skriver att praktiserad homosexualitet är synd utifrån både bibeln och den kristna kyrkans samstämmiga tradition
  3. De har formuleringen: Bibeln tveklöst säger att om du lever på det sättet så ärver du inte Guds rike. Med andra ord, i så fall missar du himlen.
  4. De skriver att det gör ont i dem om människor känner sig sårade, men att kärleken ändå kräver att man säger sanningen till dem. Det har med vår lojalitet och trohet till Gud att göra, om vi säger sanningen eller inte.

Då undrar jag åter: Vad är klumpigt formulerat?

Att skriva att praktiserad homosexualitet är synd? – det har kristen teologi sagt i alla tider och det bygger på Bibeln.

Att skriva ”Bibeln tveklöst säger att om du lever på det sättet så ärver du inte Guds rike. Med andra ord, i så fall missar du himlen”? Men det är ju en nästintill ordagrann omskrivning av 1 Kor 6:9-10, där det står: ”Låt inte bedra er. Inga… män som ligger med andra män… – ingen sådan får ärva Guds rike.” I så fall är ju också bibeltexten klumpigt formulerad.

Jag menar att man tydligt i denna artikel kan utläsa, att det är Gud som är domaren och inte vi människor. Dvs det är inte vi människor eller vi predikanter som dömer någon till helvetet. Man kan tydligt utläsa att det är praktiserad homosexualitet som är synd och inte den homosexuella läggningen i sig. Man kan tydligt i formuleringarna se att författarna i princip inte säger något annat än det som uttryckligen står i bibeltexterna, i detta fallet nästan ordagrant från 1 kor 6:9-10. De gör en omskrivning av bibeltexten och de 22 pastorernas formulering är knappast mer ”klumpig” än Paulus formulering. Och när blev det olämpligt för pingstpastorer att följa Bibelns formuleringar?

De 22 pastorerna har inget stycke om omvändelsens möjlighet och att man i och med det kan få syndernas förlåtelse. Men det borde man å andra sidan i en kristen debatt egentligen kunna förutsätta att alla känner till – eller? Det finns dock inget i de 22 pastorernas artikel som motsäger att inte de också i denna fråga står för traditionell kristen tro och predikar omvändelse och syndernas förlåtelse. Man skulle till och med kunna hävda att följande formulering förutsätter att möjligheten till omvändelse finns: ”Det gör ont i oss alla när vi ser att den enskilda människan såras, men om vi verkligen älskar vår medmänniska, måste vi då inte berätta sanningen, även om det gör ont?”

I den debatt som uppstått efter denna artikel, då sekulära media fick nys om saken, har det sagts en hel del olika saker och känslorna har varit upprörda. Över huvud taget är det känsligt att hävda den kristna läran om den dubbla utgången – att det finns både en himmel och ett helvete, och att alla inte kommer till himlen. Det mest konstiga och på ett sorgligt sätt mest avslöjande är dock att så många pastorer och präster i landet, inte minst inom pingströrelsen, så tydligt indoktrinerats av ett sekulariserat perspektiv att de tagit avstånd från de 22 pastorernas artikel. Att den över huvud taget blev kontroversiell i just kristna kretsar – med de formuleringar den har – säger ganska mycket om den kristna kyrkans inre sekularisering i Sverige. Det talar inte om ”påkristning” som Elisabeth Sandlund så gärna vill lyfta fram.

Att man i en artikel både säger att praktiserad homosexualitet är synd, att de som lever så riskerar att missa himlen, men underförstått att omvändelsens möjlighet finns för alla. Att man också tydligt utskriver att det är Gud som är domaren och som har bestämt reglerna för vem som får komma till himlen och inte. Det borde inte vara kontroversiellt i bibeltroende och traditionella kristna kretsar. Är det det, så är det mycket sorgligt. Och det är rent bedrövligt att ett par av de 22 är så veka och osäkra om sin tro att de bett om ursäkt för att de skrev under. Vad hade de förväntat sig egentligen – att Satan och världen plötsligt skulle älska Jesus och den kristna tron?

 

 

42 reaktioner till “Vad var klumpigt uttryckt – vad skrev de 22 egentligen?”

  1. Tack för att du tar dig besväret och omaket att bevaka och lyfta denna fråga, Mikael. Jag tycker det är rätt tydligt att din vånda ligger på ett djupare plan än det aktuella ärendet, och jag delar den.

  2. Frågan är hur länge pastorerna kan räkna med fri sjukvård med så avvikande åsikter. Har de barn i skolåldern…?

  3. Givetvis var inget klumpigt uttryckt i de 22 pingstpastorernas artikel! Det som får mig att kippa efter andan är att några, som Mikael skriver, ångrade sig efteråt. Det är ynkrygghet i kvadrat och kubik! Jag vill inte höra ett ljud från dessa som ångrat sig (något namn har väl dykt upp) om följsamhet i Tredje Riket eller liknande regimer där människor under extremt mycket svårare omständigheter har valt att vara tysta! Det kostar än så länge ingenting, bara lite sekulärt mediabrus, att stå upp för bibeltro i Sverige! Med tillräckligt många ynkryggar kommer det snart kosta en fängelsedom! Det ligger i tangentens riktning, man behöver inte vara superprofet i Citykyrkans konferens för att se det.

    Det är uppenbarligen ett sökt bidrag som kommunen nu diskuterar. Generellt har det sagts sedan 80talet att kyrkor inte får bli beroende av kommunala eller statliga bidrag. Jag hoppas att detta bidrag inte är något Korskyrkan räknat med. Att få söka bidrag står ju alla fritt, men att förlita sig på bidrag är att bakbinda sin frihet.

    Det framgår inte ur artikeln om fritidsnämnden är enig i sitt beslut. Jag tycker iof att isåfall kan KD’s reprensentant avgå och gå hem och lägga sig om han var med i besultet. Jag skulle gärna vilja höra vad SD tyckte om detta, det är i Örkelljunga ett stort men utäcklat 25procentigt parti. Kan dock inte skriva till ledamoten från jobbmailen, så det får vänta till ikväll.

    Det är ju så här det börjar. Vi får vänja oss vid det. Framöver kan kyrkor få problem med byggrätter, med skatteregler, med livsmedelsregler osv. Har vi velat vara snälla och mysiga kristna i alla år för att inte stöta oss med omgivningen – ja, då får vi finna oss i den här behandlingen och att det fortsätter på samma sätt. Det är i högsta grad självvalt! Vi kan inte skylla på någonting annat än oss själva att kyrkor nu hamnar i denna sits. Det behövs alltså många fler artiklar av kategorin som de 22 pingspastorerna skrev under, inte färre!

    1. ”Det kostar än så länge ingenting…” Det skulle i så fall vara hela bidraget, då…

      1. Man får ju hoppas att bidraget inte var den felande länken till att kunna betala pastorns lön. Då har man gjort felprioriteringar i sin budget.

        1. Det håller jag inte alls med om! Jag menar att det bygger på en felsyn.

          Även bibeltroende är skattebetalare. Ofta dubbelt betalande genom skatt till Svenska kyrkan och därutöver till ett samfund, eller liknande, som genomför en samhällsbärande verksamhet som typiskt bekostas med skattemedel.. Fanns det tillräcklig stake hos kristna skulle de självfallet se till att inte berövas sin rättmätiga ersättning – i vart fall så länge inte en alternativ verksamhet var mera värd att stötta.

          På motsvarande sätt har en märklig inställning börjat göra sig gällande när det gäller minoriteters avvikelser från majoritetsrutinerna på individplanet. ”Anpassar de sig inte till… så ska de heller inte få bidrag.” Vad säger att de som inte ställer sig i majoritetsfållan är sämre skattebetalare?

          Ingen organisation har bättre rätt till bidragen än församlingarna där de 22 pastorerna är verksamma. Åtminstone så länge inte grundlagen säger att diskriminering av kristna minoriteter ska eftersträvas eller i vart fall accepteras.

          1. Absolut har kristna församlingar och bibeltroende i synnerhet all rätt till alla bidrag som går att få. Det var inte så jag menade.

            Men om bidraget villkoras, så att biblisk kristendom inte kan predikas, då gäller bibeltro före bidrag.

            Har man som församling i ett sånt läge målat in sig i ett hörn att man är totalt beroende av statliga bidrag för att klara sin verksamhet så är ju frågan vad man gör när någon kommunalpamp vill ha ändring i det som sägs och predikas. Sannolikheten är då överväldigande att man tonar ned eller inte nämner det som stör den sekulära allmänheten.

            Och det är att sälja sin själ.

            1. För mig är ”min” linje snarare motsatsen till att sälja sin själ eller något annat.

              Det är klart att den kristna verksamheten ska vara starkt beroende av sina egna pengar av vilka en del är skattemedel. Pedagogiken är i stället att förtydliga, att det är egna pengar och inga villkorsberoende allmosor.

              Ut med bröstet, upp med hakan och huka gärna för helt andra saker än att du har ett viktigt uppdrag i tjänst för många människor.

          2. Jag har fortfarande inget emot det du skriver i sak. Men dessvärre tror jag att det synsättet redan – eller i en nära framtid – tillhör historien. Det sekulära samhället kommer bli/är redan fientligt inställt till sanningen som presenteras av bibeltroende pastorer. Sanningen är ju ett hot. Sanningen är att det finns synd och evigt fördärv, något man visserligen påstår sig inte tro på, men ändå reagerar över när en pastor säger att något är ”synd” – tror man inte på det, varför hetsa upp sig över ordet?

            Sammanfattningsvis – visst ska den kristna kyrkan hävda sin rätt så länge det går, det gjorde den kristna kyrkan i Sovjet också (det gjorde Paulus också som hänvisade sin rätt som romersk medborgare att hänvisa sin sak till kejsaren) men till slut går det inte längre eftersom lagarna böjs till förmån för att förfölja kyrkan och i det läget är det väldigt bra att inte vara ekonomiskt beroende av det omgivande samhälle som inte vill oss väl. Då styrs vi av detta och kan inte stå fria i kritiken av synd, orätt och ondska.

            1. Jag säger inte att du har helt fel. Det finns en klar logik i att det är verkligheten så som den ter sig snarare än den vi önskar oss. Så långt är jag med. (En parallell finns i bedömningen av domar i brottmål: De kommenteras hellre utifrån de lagar vi tycker borde gälla framför de lagar som domstolen har att rätta sig efter.)

              Du nämner Paulus. Det är glest med Paulussjälar i kristenheten idag. När det stod klart att Paulus som romersk medborgare var rättsvidrigt fängslat, antog han inte erbjudandet att lämna fängelset. Han menade – ska vi säga förvånansvärt kaxigt – att den som sett till att hamnade där också fick komma och hämta honom. Vart har den potenta förebilden smusslats undan?

              I dag ska du inte bara den egna kinden vändas mot den enskilda som gjort dig ont. Du förväntas vända alla andra kristnas kind till och det till ondskan själv. Det kan jag aldrig köpa. Den kristne och ondskan är i min föreställningsvärld i fiendskap – fortfarande.

              Den kristne har i alla tider haft en naturligt böjelse att att böja sig inför korset. Nu tycks den angelägenheten snarare gälla sekularismen, en diktaturanpassad konkurrerande religion där fiendskap mot den kristna i många fall är en naturlig del av religionsutövningen.

              Det predikas och proklameras att undrens tid inte är förbi. Men det är inte längre självklart att kristnas skattepengar ska behandlas med samma grundlagsmotiverade hänsyn som övrigas. Vad får mig att ha respekt för den kristnes anpasslighet?

          3. wildwest skriver bl a: ”Men om bidraget villkoras, så att biblisk kristendom inte kan predikas… Sannolikheten är då..att man tonar ner eller inte nämner det som stör det sekulära samhället.”
            Ja, om t ex regeringen beslutar att enbart ge bidrag till sin egen interreligiösa religion:
            http://www.barometern.se/ledare/regeringen-religion/

            1. Bidragen ges på lokal nivå, men förändringens vind med omisskännligt drag av en demokrati med totalitära tendenser skär genom hela landet och snart genom märg och ben.

          1. Vi talar om kommunala bidrag (Örkelljungafallet) till den lokala församlingens ideella verksamhet och till bidrag till samfundens med jämförelse i Svenska kyrkans beskattningsrätt.

            Gemensamt för de olika formerna är åsiktsstyrningen organiserad som en utpressning gentemot de berättigade bidragsäskande. Gemensamt är i hög grad ”mössan-i-hand-mentaliteten” hos kristna som tycks se en självklarhet i att alternativet är att man står för finansiering BÅDE genom skatt och egna gåvor. De krökta ryggarnas undergivenhet.

  4. Tack för dina artiklar, Mikael! De ingjuter mod i mig personligen och uppenbarligen också i andra som bejakar kallelsen att predika evangeliet om Guds nåd och sanning. Evangeliet har ju en oöverträffad förmåga att som ingenting annat ingjuta hopp i människan om förvandling och frälsning, så varför skulle vi (med sköna ord) dölja möjligheten att genom tro på Jesus och omvändelse från synd ta emot just detta? Hellre ska vi ”fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” Önskar dig Guds frid!

  5. Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid, frågar Paulus på tal om att tala?
    Så är det också med svenska pastorer. Om dom inte talar begripliga ord med sina tungor, hur ska man då kunna förstå vad dom säger?

    Det måste väl för övrigt finnas fler än 22 pastorer som hör trumpeten. Fast, det förståss, det var ju 380 som varken hörde eller såg. Och skrev under.

    1. Det var tydliga ord och inga visor!

      När det gäller de 380 Undertecknarna så är jag tämligen säker på att en och annan ångrar tydligheten i debattartikeln i Dagen. Formuleringarna kommer att bli alltmer obekväma i takt med utvecklingen. Det kan inte kännas självklart över tid att hålla fast vid mästrande av feltänkande trossyskon, som dristat sig att knysta om ett samband mellan utvecklingen av islam i Sverige och den ökade invandringen. ”Fördomar.”

  6. Mikael, du nämner om katolska kyrkan och sedan sv kyrkan i Sverige men om du verkligen vill finna de som bände emot allt de orkade mot staten OCH kyrkan så är det den fria församlingen.
    De döpte, delade ut traktater, samlades i hemmen och dess ledare åkte i omgångar i fängelse, värst kanske då på 1700-talet för att under ca 150 år bli stegvis bättre.
    Löpa gatlopp i Dagens Nyheter varje vecka var vanligt. Inte minst hängdes ledarna ut som till exempel P.P Waldenström.
    Och hur reagerade frikyrkoledarna på det? Var det viktigt med ”vilken ton man har” eller ” hur vi uttrycker oss”. Visst var Waldenström vältalig men han var frimodig som ett lejon! 🙂
    Att tänka på ”vilken ton man har” är ingen prioritet när en rörelse går framåt, men väl en prioritet när en rörelse tidsanpassar sig till rådande statliga uppfattningar steg för steg.
    De som uttalar sig så är inga företrädare för en väckelserörelse, utan för sig själva och sin egen ställning. De är fega för att uttrycka det enkelt.

    1. Jag säger inte emot dig, Jonas, när det gäller väckelsepionjörernas mod i Sverige. Men det jag tog exempel på var inte kristna kyrkans mod, utan på den politiska maktens vilja att styra och ställa över kyrkan. Och då är ju katolska kyrkans mycket långa historia och Svenska kyrkans blott 500-åriga historia en rik källa till exempel.

      1. Jag har en teori Mikael. Du har läst så mycket om katolska kyrkan på sistone att du hade det färskast i minnet. Jag har läst så mycket om vår frikyrkohistoria att det låg färskast i minnet. Har jag fel?
        🙂

        1. Jag får erkänna att jag alldeles nyligen avslutat en mycket spännande bok om påvarnas historia. Och det är ju slående vilken stor kamp de under nästan hela kyrkans historia har haft att kämpa mot de världsliga furstar som velat styra över kyrkan.

  7. Lite trött blir jag allt. Här skriver jag en ledare som entydigt och utan förbehåll försvarar de 22 pastorernas rätt att hävda att utlevd homosexualitet är en synd utan att det ska leda till repressalier. Då blir jag anfallen inte bara av dem som tycker att jag har fel i sak utan också av dem som tycker som de jag försvarar därför att jag dristar mig till att anse att de kunde ha uttryckt sig bättre i sin artikel.
    Den formulering som jag anser mindre lyckad, rent av klumpig, är mycket riktigt den som säger att vissa människor kommer att missa himlen. Stöd finns förvisso i Bibeln men min uppfattning är att vi måste vara tydliga i alla sammanhang med att det är Gud och inte aldrig så många pastorer som avgör var en individ får tillbringa evigheten. Jag kan inte hur många gånger jag än läser texten se att detta klart framgår även om jag är övertygad om att artikelförfattarna delar denna uppfattning. Inte heller håller jag med om att det är onödigt att påpeka att det finns något som heter omvändelse och syndernas förlåtelse. Det behöver sägas även i en kristen debatt. Den sammanlagda effekten av formuleringen om att missa himlen och avsaknaden av ett resonemang om hur detta kan undvikas blev, i mitt tycke, olycklig och gjorde att fokus försköts från det riktigt viktiga i de 22 pastorernas inlägg.
    Det var, just det, ”klumpigt”.

    1. Jag kan kanske förtydliga stt jag tycker att just denna ledarartikel av dig var mycket bra i sin helhet. Sedan tycker jag att uttrycket ”klumpig” var fel val. De 22:s artikel var i så fall knappast mer klumpig än Paulus text. Men det har jag precis argumenterat om i bloggtexten ovan, så det upprepar jag inte här. Sedan blev du knappast ”anfallen” av mig i alla fall. Om du har blivit det på någon annan blogg, känner jag inte till. Men orden i bloggtexten ovan kan knappast tolkas på det sättet. men det gäller förstås, i ledartexter också, att man är tydlig med på vilken sida man står. Att du företräder en linje och dina kollegor ger intryck av att ha svängt till en annan, ger inte ett riktigt bra intryck. Och där har ni på Dagens ledarredaktion en del att fundera över. Men det är förstås en annan diskussion. De 22:s debattartikel var en reaktion på en tidigare artikel av de tio, och de 22 ville slå fast den traditionella kristna läran när det gäller synen på homo-frågor. Då behöver de inte skriva utförligt om allt i frälsningen.

    2. Välformulerad som vanligt. Jag skulle gärna se de 22:s artikel formulerad av Elisabeth Sandlund, om än på bekostnad av en mindre upphetsande debatt.

  8. Måste hålla med Elisabeth Sandlund – det är Gud som avgör detta. Med tanke på hur den sekulära pressen älskar att ge sig på alla går emot den rådande tidsandan, i synnerhet de som hänvisar till Bibeln, var det också lite klumpigt att uttrycka sig så som pastorerna gjorde. Bibeln tar ju inte specifikt upp homosexualiteten som synd, utan man räknar ju upp ett antal synder som alla gör att man riskerar att missa Guds rike ( t ex 1 Kor 6.) Synder som vi alla begår. Men Paulus menar väl också att alla dessa syndare inte för evigt förbjudits tillträde till himlen. Alla kan få sina liv förändrade av Jesus Kristus och av Guds Ande – bli renade och få förlåtelse för sina synder.
    Så, precis som E S skriver, så hamnade fokus i debatten helt fel, och öppnade för alla dessa påståenden och löpsedelsrubriker om att ”pastorerna vill skicka alla homosexuella till helvetet”. Vilket man ju inte sa, men som blir bra bränsle på åsiktsbrasan.

    1. Nu handlade ju debatten om äktenskap och homosexualitet i grunden och det blir därför märkligt när så många säger sig i sak hålla med men alltid hittar ett ”men” att föra debatten åt ett annat håll.
      Jag vill också tacka dig Mikael för att du så troget står upp för bibelordet i en tid där vårt egna tyckande och tänkande gäller nog så högt som Guds ordet.
      Ett tydligt och enkelt evangelium kommer att förvandla Sverige igen, om vi vill. Men då behöver Guds ord få framgång först och främst i församlingarna igen, och det sker när vi öppet predikar och lever ut det fulla evangeliet

  9. De som predikar sanningen kommer få lida förföljelse, då världen ligger i strid med Herrens evangelium. Mitt råd till alla är att fortsätta vara ett salt. Det ger oss välsignelse från vår skapare. Påbörja gärna ett nytt manifest om sanningen, där präster och pastorer skriver under detta.

    ”Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.” (1 Kor.1:18)

    Vi skall leva av Guds kraft och inte av vår egen köttsliga viljas kraft.

    Jesu Kristi frid
    lärjungen http://jesukristiord.blogspot.se/

  10. Jag tycker inte heller att de 22 pastorerna uttryckte sig klumpigt. Det måste vara svårt för pastorer: Den kristna läran körs över av ångvältar – men ska de försvara den så krävs det att de trippar fram som i en porslinsfabrik.

  11. Rättelse: Den kristna läran körs över av ångvältar – men ska de försvara den så kräver man att de trippar fram som i en porslinsaffär.

  12. Varför engagerar detta ämne så!? Varför skapar det vånda?
    Som jag tidigare skrivit tror jag detta ärende aktualiserar något underliggande, nämligen hur vi som Kyrka/församling förhåller oss till Nåden överhuvudtaget. Jag tror det är detta som gör våndan stor i det ärende som nu diskuteras.
    Frågan gäller egentligen något djupare än utlevt homosexualitet och även något djupare än hur kristliga publikationer väljer att märka ord, nämligen: är Nåden något vi hanterar hur vi vill?
    Jag tror denna fråga konkretiseras i hur vi hanterar ‘Förlåtelse (det Nåden syftar till för vår mänskliga del)’; dess förutsättningar och konsekvenser. En bok jag skrivit om detta, ‘Förlåtelse som nödvändig frihet’, finns beskriven på:
    http://discursia.se/f%C3%B6rl%C3%A5telse%20som%20n%C3%B6dv%C3%A4ndig%20frihet.html
    Jag tror alla vi som yttrar oss i kommentarsfältet känner vånda, och vånda beror ofta på en oro utan ansikte eller konturer.
    Varför är det så svårt för den kristna församlingen att yttra sig om moral och etik (obs ordningen!)? Är det för att såväl vi själva som omgivningen uppfattar det som att vi ‘kastar sten i glashus’?
    Jag tror lösningen ligger i en radikal omvändelse där inte mycket blir kvar av vår frikyrkliga eller kyrkliga egna rättfärdighet, ja, sentida fariséism.
    Men jag menar inte, till skillnad från många, att vi härigenom skall upplösa Bibelns förmaningar.

  13. Mikael Karlendal!
    I min bibel hittade jag ett datum från år 2003, då jag bett om samtal med Smyrnas föreståndare Jack-Tommy Ardenfors och Urban Ringbäck. Jag skulle få en halvtimma men det blev totalt misslyckat därför att två unga killar kommit före och berättat att deras radikale präst dött. Nu kan jag läsa om detta via Google. Han hette Erling Ivarsson. (Jag hade också haft samtal med honom om bibeltro. Men det räknades inte.)
    Nästa år 2004 blev jag avstängd från ”bibelsajten.nu” för 12-20+ åringar. Pastorerna i Pingströrelsen, Missionskyrkan och Baptistsamfundet fick veta gång på gång vad jag sett mellan åren 2000 – 2004 av tydlig undervisning i hbtq-läran. Det ordet fanns inte då men frånvaron av bibelundervisning syntes från ledningens sida. Svenska Kyrkans Unga stod bakom och längst ner en rad med EFS, Bibel 2000 med flera. Jag blev avstängd år 2004. De hade varnat mig flera gånger, att jag var för gammal! Ingen pastor läste ”bibelsajten.nu” mer än tre präster från LBK. De tre och jag hade samma ”bibelsyn”, som det heter.

    Lite tråkigt är det att bli nonchalerad som kvinna och bibelläsare, som inte får undervisa. Du svarar män men hoppar över mina inlägg, tycker jag.

    Signatur kanske fast jag lämnade ut hela rätta E-postadressen från början år 2000 i ”bibelsajten.nu”: ”Den arga tanten” och är klar och tydlig i min bibelsyn fortfarande: Låt det stå som står där! http://www.gunnelsplats.wordpress.com

    1. Jag svarar bara på en bråkdel av alla kommentarer här på bloggen. De flesta kommentarer tycker jag är av det slaget att de inte kräver ett individuellt svar. Och jag bryr mig inte om huruvida det är en kvinna eller en man som skrivit. Det beror på om det är något i kommentaren som uppväcker behovet av ett svar.

  14. Detta är oerhört starkt skrivet av Tommy Dahlman. Tror vi är många som med handen på hjärta får erkänna att vi känner igen oss i detta:

    ”Jag sitter försjunken, ett vemod faller över mig. Vad har hänt med mig? Har jag abdikerat? Orkar jag inte ens stå rak för de mest basala sanningarna längre? Är jag så rädd för att förlora anseendet bland människor, kollegor, media – för karriärens skull. Vem är jag när jag läser om den första kristna församlingen eller när jag idag, år 2015, läser om mina kristna syskon runt om på vår jord som hudflängs, pryglas, våldtas och bränns upp? Och detta av bara en enda anledning: De avsäger sig inte sin kristna tro. Jag ska svara mig själv: Jag är en förlorad själ. Bekväm, sekulariserad och full av kompromisser. Jag är en ynkrygg och ber till Davids Gud: ”Skapa i mig ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande” I mig själv har jag ingen chans att stå emot den västerländska gudlösheten som föraktar, hånar och marginaliserar allt vad genuin kristen väckelsetro heter. Behövde de första kristna ett dop i helig Ande är jag tveklöst förlorad i denna denna tid utan detta dop i ande och eld. ” SLUT CITAT

    http://www.inblick.se/bloggar/tommy-dahlman/tommy-dahlman/2015/05/22/pingst-innebar-v%C3%A4rdighet-f%C3%B6r-apostlarna-att-lida-sm%C3%A4lek

    Berndt Isaksson

  15. Även om diskussionen är under avtagande i denna bloggpost så har jag funderat mycket i helgen på hur man ska se på de präster och pastorer som ser som sin sanning att utlevd homosexualitet inte är synd utan ett lika naturligt i skapelsen nedlagd beteende som hetereosexuella förbindelser med chans till biologisk barnalstring.

    Här har jag faktiskt inte sett att foten satts ned tydligt ens av de goda predikanterna Karlendal, Swärd och Dahlman. Om en präst eller pastor för sin allmänhet och i media förkunnar att något ur Guds Ord, dvs Bibeln, inte ska förstås som det är skrivet utan att vi i vår fantastiska tid har nytt ”ljus” över skriftstället vilket innebär att utlevd homosexualitet och homosexuella s k ”äktenskap” är helt och hållet kompatibla med Guds Ord och välsignas av Honom så är han enligt min mer och mer mycket bestämda mening en falsk lärare, en falsk profet, som predikar ett budskap som inte leder till himlen utan till helvetet!

    Att redan tala om nytt ljus likställer dessa personer nästan ordagrant med Pauli ord till korintierna att djävulen förkläder sig till ljusets ängel och förleder de troende som inte är grundade i Bibelordet. Djävulen kan inte förleda några kristna, och inte så många andra heller, om han stormar fram som en hollywoodsk animerad skräckvarelse med treudd, horn och lång svans. Ingen går på det, resp alla blir rädda och flyr för honom.

    Men att som förmenta kristna förkunnare gå ut och säga: allt är väl, 2000 år av kristen förkunnelse är felaktig, vi vet bäst, vi har ljuset, fortsätt med era homosexualla relationer, de är lika välsignade av Gud som heterosexuella – det är att förklä sig till ljusets ängel och förleda! Det är att skicka människor man har ett andligt ansvar för till helvetet.

    Från och med nu betraktar jag sådana präster och pastorer inte som kristna bröder och systrar. Det går inte. Då ger jag dem indirekt rätt att förvanska, förleda och förstöra. Om jag måste upplysa kristna medsyskon om precis raka motsatsen mot det de hört sina andliga ledare tala så kan jag inte se dessa andliga ledare som kristna medbröder.

    1. Om du har rätt eller fel: det glesnar i leden omkring dig.

      Se på utvecklingen på andra områden inom ”branschen”. För inte länge sedan rådde förbud inom vissa församlingar för frånskilda förkunnare att just förkunna. Idag finns församlingar som har korsförbud, rent fysiskt, i kyrkan. Utmärkande för baptismen idag är trenden som går åt att dop inte är ett medlemsgrundande krav.

      Du kan göra katalogen själv. Avstegen från tidigare förkunnelser är gigantiska.

      1. Men det är olika dignitet på frågorna.

        Att inte ha kors i kyrkan står det inget om i Bibeln, huruvida dop är medlemsgrundande eller inte är inte en frälsningsfråga, det är en speciifk fråga för den folkrörelsestyrda svenska frikyrkomodellen.

        Frånskilda förkunnare, ja det är svårt med trovärdigheten i äktenskapsfrågor om man är frånskild, men som jag tolkar Pauli ord om ”en enda kvinnas man” är att vederbörande inte är polyamorös resp har en älskarinna vid sidan om.

        Om däremot grundläggande sanningar i Bibeln som i samma andetag varnar för evigt fördärv om man bryter dessa, om dessa sanningar vänds på av förkunnare – då har man ställt sig utanför ”herde”-rollen och har blivit varg.

        Homosexualitet hör till dessa. Det står solklart om man kan läsa innantill. Kan man vända dessa ord till sin motsats som är tydligt skrivna – ja, då kan man vända vartenda ord för övrigt till sin avart eller motsats.

        1. Frågorna är av olika dignitet, där har du helt rätt i meningen ”grundläggande sanningar i Bibeln”.

          Du har också rätt när det gäller frånvaron av kyrkkors i Bibeln. Mitt exempel är avsett att vara lite djupare än så. Ärkebiskopen har poängterat vikten av att kristna inte generar muslimerna med att sätta Jesus före Muhammed. Närmandet till islam inbjuder till och motiverar allt flera, allt allvarligare avsteg från Korsets princip. Det tar sig olika uttryck – däribland symboliska. Är vi inte på väg mot en korsförlamning i kyrkorna? Det finns åtminstone två förkunnare som reagerat på att de inte varit välkomna till vissa pingstkyrkor när ämnet för deras besök tillkännagetts: Jesu återkomst och uppryckningen.

          I Missionskyrkan i Uppsala svarade en rikskänd imam på frågan från en medlem i kyrkan om bön till Jesus. Han menade att bön till Jesus var en svår hädelse mot Gud. Föreståndaren i kyrkan, som bjudit in imamen, försäkrade leende att han inte brukade be till Jesus i kyrkan utan till Gud. Vem är det som får krypa till korset idag?

          Med de här och tidigare exempel vill jag ha sagt, att det finns åtskilliga områden och situationer där anpassningen är spektakulär. Inte mindre märklig när man sorterar ut vissa ”grundläggande sanningar i Bibeln” och, kanske, tonar ner andra. Även här gäller att frågorna kan vara av olika dignitet. Jag är inte säker på att den du tar upp är av större vikt än att Jesus förminskas till Profeten-nivå utan att det väcker annan indignation än den som kommer till uttryck i de 380 Undertecknarnas artikeln i Dagen, där de går tillrätta med trossyskon som uttrycker sig negativt om islam.

          Är kyrkan beredd att ompröva fundamentet för tron – Kristus själv – så blir det alldeles uppenbart problematiskt att vara teologiskt rigid när det gäller sanningar av lägre dignitet.

          1. Nej, självklart är det ultimata avfallet att inte acceptera Jesus som Guds son och påstå att Han inte är enda vägen till Gud! Genom att acceptera något annat diskvalificerar man sig totalt och helt som kristen! Pseudo-kristna finns det i parti och minut numera.

            Uppsala Missionskyrka kan man inte förvänta sig mycket av. Att inte ens säga emot en imam i den egna kyrkolokalen är i mina ögon en synd av allvarligast möjliga karaktär. På kyrkofädernas tid hade pastorn förvisats till en myggig skogskoja i övre Norrland under sin återstående livstid.

            Med korssymbolen i kyrkolokalen eller runt halsen så menar jag helt enkelt att det ingenstans i Bibeln står att den låter mig bli heligare eller att den som inte bär kors eller inte har kors i sin lokal är en sämre kristen. Men självklart ska korset synas klart och tydligt så mycket det går! Jag är ingen anhängare av moderna ”lagerlokalskyrkor” där korset får en undanskymd plats. Hellre då som Crystal Cathedral gjorde på sin tid, lyckades få byggrättsbeviljande på det högsta korset i hela LA-regionen trots jordbävningsreglerna.

            Att ärkebiskopen krälar och kryper för muslimer är ingen nyhet. Vi lär få vår beskärda del av mental och fysisk förföljelse i kalifatet Sverige längre fram.

  16. Den 20/5 rapporterade dagen om att pingstförsamlingen i Örkelljunga fått ett kommunalt bidrag indraget http://www.dagen.se/kommun-drar-in-bidrag-till-pingstkyrka-1.359026. Samma dag skickade jag nedanstående till Dagen. Jag har inte fått något svar. Därför har jag nu skickat insändaren till Världen Idag, som också rapporterat om händelsen.

    ——
    Gud eller Mammon?

    Dagen rapporterar (20/5) att Örkelljunga kommun dragit in kommunalt stöd på ca 40 000 till pingstkyrkan på orten. Anledningen är att en av pastorerna hävdat att homosexualitet är synd. Pingstkyrkan försöker få tillbaka det kommunala stödet och säger att de ”välkomnar alla till vår verksamhet oavsett kön, etnicitet eller sexuell läggning och stänger därmed inte ut någon människa.” Det finns åtminstone tre saker att säga om denna beklämmande historia.

    1. Det är skamligt att kommunerna tar ut höga skatter av sina förvärvsarbetande invånare, för att sedan betala tillbaka pengar till dem som ”sköter sig”, d.v.s. instämmer i de värderingar som anses korrekta. Om skatterna sänktes skulle medborgarna själva i högre utsträckning än nu kunna understödja de verksamheter, föreningar och kyrkor de önskar med sina egna medel. Men den rådande inställningen i Sverige är att stat och kommun vet bäst, bättre än medborgarna vilka föreningar och trossamfund som ska ha ekonomiskt stöd.

    2. I kristna församlingar är inte alla ”lika välkomna”. Det finns något som kallas kyrkotukt. När Paulus fick veta att församlingen i Korint i sin mitt hade en man, som levde i otukt, gick han till rätta med dem för deras tolerans: ”I stället borde ni ha blivit så bedrövade att den som gjort det hade drivits ut ur er gemenskap” (1 Kor. 5:2). Synd och otukt kan naturligtvis inte accepteras i församlingen. Paulus fortsätter: ”Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg, för ni är osyrade” (1 Kor. 5:6-7).
    Syftet med kyrkotukten är a) att skydda församlingen från att synden breder ut sig, vilket den gör när den accepteras b) att få den syndande att förstå allvaret och omvända sig, ”för att anden ska bli frälst på Herrens dag” (1 Kor. 5:5).

    3. När nu skatte- och bidragssystemet ser ut som det gör, ställs många kyrkor och församlingar inför valet Gud eller Mammon? Ska man följa Guds ord och därmed mista de offentliga bidragen eller skall man följa tidsandan och behålla bidragen? För de församlingar som fruktar Gud och har det eviga livet som mål, är valet enkelt. Jesus säger: ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” (Matt. 16:26).

    Lars Borgström,
    präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

    1. Jag håller med, men brevet kanske snarare ska skickas till Fritidsnämnden i Örkelljunga eller lokala nyhetsbladet än till Dagen o Världen Idag. Jag lovade någonstans att adressera ledamöterna i fritidsnämnden i den här frågan, det har jag inte hunnit. Kan inte göra det från jobbmailen.

      Jag kan också tycka att församlingen i Örkelljunga uttrycker sig något för defaitistiskt och kryper mer än nödvändigt. Om några ska hålla huvudet högt eftersom vi är världens salt så är det kristna.

      Samtidigt så måste alla sexuella läggningar få komma till kyrkan. Däremot kan de inte bli medlemmar och i de fall de vidhåller sin läggnings legitimitet i förhållande till Bibeln så kan de inte heller betraktas som kristna. I en kyrka som tydligt predikar dessa saker är inte sannolikheten överväldigande att särskilt många med udda sexuella läggningar dyker upp.

  17. Kanske jag får ge en synpunkt från min blogg.

    Upproret mot Gud
    tar sig allt grövre former och den moderna kyrkan med sitt ledarskap som har till uppgift utgöra en motkraft mot förruttnelsen tittar bort. Anklagelsen från omvärlden att inte vara tillräckligt kärleksfulla känns svår och ledarna söker efter en bekvämare väg. Och man får som väntat stöd av Satan. Ni måste framstå som positiva, tala om det goda i detta, som en form av frihet, säger han, och för övrigt finns det ju en bred samsyn i form av ekumeniken, synkretismen ej att förglömma, du är inte ensam.

    Att ansluta sig till dessa strömningar måste vara en svår frestelse för många. Är det vägen, att vara många att samordna, organisera? Låt oss tänka på Gideon och hur hans behov av många såg ut. Vad sa Jesus om den breda och den smala vägen? – –

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.