Tänk så olika man ändå kan tänka!

I helgen höll jag en predikan utifrån denna söndags evangelietext, Joh 15:26-16:4. Med utgångspunkt ifrån den och dess kontext, har jag reflekterat en del över förföljelsen av kristna på Nya testamentets tid och jämfört med vår svenska situation. Detta är inte en nedskriven predikan som jag hållit, utan en efterreflektion.

I texten och i sammanhanget varnar Jesus de tolv för förföljelse. Jesus säger bland annat: ”Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert.” (Joh 15:18-20).

Vi kan läsa om förföljelsen av de första kristna i Apostlagärningarna. De blir inte förföljda för att de är allmänt goda och fromma människor som gör goda gärningar mot andra eller för att de tillber en ny Herre och Messias. De blir förföljda för att de rent andligen inte tillhör världen, utan tillhör Jesus, precis som Jesus sade. Men det som rent konkret orsakade utbrotten av förföljelse under Nya testamentets tid var rent generellt det som de predikade. De blir förföljda för att de predikar evangelium, och evangelium har ett innehåll som alla inte blir glada över. Förföljelsen börjar med vrede över det kristna säger, och slutar i misshandel och ibland dödande av kristna.

I Apg 4-5 blir apostlarna förföljda för att de predikar om Jesu uppståndelse, att de predikade om Jesus och talade på ett sådant sätt att det judiska stora rådet uppfattade att de försökte ge dem skulden för Jesu död, att de predikade om omvändelse och syndernas förlåtelse. Rådsmedlemmar blir ursinniga och straffet blir till slut prygel.

I Apg 6 börjar några i en synagoga att diskutera kraftfullt med Stefanos, men de klarar inte av att argumentera mot honom. Då skickas det fram falska vittnen som påstår att Stefanos talat hädiskt mot Gud och Mose. Stefanos grips och de falska vittnena säger: ”Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.” (Apg 6:13-14). Man kan säga, att debatten här så att säga blir ”snedvriden”. Med falska vittnen blir det knappast en saklig och konstruktiv diskussion.

Sedan håller Stefanos ett långt försvarstal som är en lång predikan om det judiska folkets historia. I slutet säger han: ”Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder. Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den.” (Apg 7:51-53). Knappast särskilt insmickrande eller diplomatiskt, med andra ord.

Och följdriktigt står det också därefter: ”När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder.” (Apg 7:54)

Det slutar med att Stefanos blev stenad till döds, och sedan står det, ”Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien.” (Apg 8:1). Här drabbas alltså ”vanliga” kristna av förföljelse som en direkt följd av en känd kristen predikants förkunnelse, som man i detta fallet med rätta knappast kan anklaga för att vara politiskt korrekt, i sitt historiska sammanhang.

Ett annat liknande exempel är från Apg 22, när Paulus är arresterad i Jerusalem. Vid ett tillfälle håller han ett försvarstal och berättar om sin omvändelse. När han talar om hur han såg Jesus på Damaskus-vägen, återger han en sak som Jesus sade till honom vid det tillfället: ”Då sade han till mig: ’Gå, jag skall sända dig till hedningarna långt borta.’” (Apg 22:21) Sedan fortsätter texten: ”Ända hit hade de lyssnat, men när han sade detta började de ropa: ”Bort med honom från jordens yta! En sådan bör inte få leva.” De skrek, slet i sina kläder och kastade upp sand i luften…” (Apg 22:22-23) Åter igen, i detta fall var den kristne förkunnaren inte politiskt korrekt, sett utifrån sin samtid.

När det gäller just Paulus, så kan man se att han inte bara blev förföljd och dåligt behandlad vid dessa tillfällen, utan att det skedde gång på gång, i stad efter stad. Han drog inte någon slutsats av förföljelsen att han skulle ändra sin förkunnelse eller att han skulle säga saker annorlunda. Han predikade samma budskap i stad efter stad, och förföljelsen upprepade sig också.

Längre fram i Apostlagärningarna, Paulus är fortfarande arresterad, kallas han till att tala med den romerske ståthållaren:

”Några dagar därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus för att höra vad han hade att säga om tron på Kristus Jesus. Men när Paulus började tala om rättfärdighet och försakelser och den kommande domen blev Felix förskräckt och sade: ’Det räcker för den här gången. Men jag skall kalla på dig när jag får tid.’” (Apg24:24-25)

En intressant iakttagelse vid detta fall är att den kristne predikanten inte heller här är ute efter att göra det lätt för sig. När han ombeds att tala om ”tron på Kristus Jesus”, så kommer han in på hur man ska leva, på självdisciplin och den kommande domen, då vi ska lönas efter våra gärningar. Och detta inför den som hade makt att frige honom! Varför inte ett mer anpassat och diplomatiskt innehåll? Varför prata om sådant som kan verka ”dömande” och som kan verka ställa krav på att någon måste ändra sig?

Hur hade kristna ledare och samfund i Sverige reagerat på fall som Stefanos och Paulus? Hur hade de ställt sig om detta hade hänt i vår ankdamm? Kan vi dra några slutsatser utifrån hur debatterna brukar vara här?

Ja, det är naturligtvis svårt att säga säkert. Men det har tydligen hänt i ett annat land – Ankedammien – som liksom Sverige har en stor före detta statskyrka och flera protestantiska småsamfund. (Observera, texten som här följer innehåller starkt satiriska inslag. Känsliga läsare ombedes sluta läsa här!)

Från den före detta statskyrkans – Ankedammiska kyrkan (AK) – högsta ledning och från det ena sammanslagna frikyrkosamfundets – Ekonomi-kyrkan (den heter så, eftersom den av ekonomiska skäl är en sammanslagning av tre mindre och tynande samfund) – högsta ledning kommer följande pressmeddelande:

”I god ekumenisk anda vill vi som är kyrkoledare för Ankedammiska kyrkan och Ekonomikyrkan härmed uttrycka vårt djupa avståndstagande från herrarna Stefanos och Paulus. Den fundamentalism och religiösa hårdhet som de representerar är fjärran från den inklusiva kärlekens teologi och nådens förkunnelse som vi vill bära fram. Deras sätt att rycka ut lösa bibeltexter och tolka dem på ett inskränkande och exkluderande sätt, tjänar inte till annat än att så in hat i den mänskliga gemenskapen.

”Vi är självklart inte motståndare till några tempel – vi betalar gärna när andra religioners utövare vill bygga sina tempel och vi rekommenderar gärna våra medlemmar att besöka dem. Även vi kan lära oss något av de grekiska och romerska gudarna.

”Vi vill inte tala om Jesu död och uppståndelse på ett sådant sätt att det ger uttryck för att vi har några sanningsanspråk. Tvärtom, vill vi dela den trösterika och fina bild av livet efter detta som de flesta människor i detta land har. Vi tror att alla har det bra där de hamnar. Och det är djupt felaktigt att ställa krav på andra människor att de ska ändra sig på något sätt. Alla är bra som de är. Alla utom mördare, miljöförstörare och anti-feminister.

Undertecknat,

Ärkebiskop och kyrkoledare (jag har strukit namnen av personliga integritetsskäl)

 

Även det något större frikyrkosamfundet – Påskkyrkan – har genom några av sina ledande pastorer uttalat sig i följande pressmeddelande:

”Vi beklagar djupt de uttalanden av Stefanos och Paulus som sårat så många. En del av oss var tidigare inne på samma linje, men efter att vi sett den snedvridna debatt som uppstått i kölvattnet av dessa mäns ord, vill vi som deltog i deras verksamhet be om förlåtelse för att vi kan bli associerade med detta.

”Självklart är det inte vår roll att döma någon människa till helvetet. Självklart vill vi inte peka finger mot någon för vår Herres korsfästelse. Vi vill inte bli kända för att vara motståndare mot templet, utan bara för vad vi är för. Och vi anser det vara djupt felaktigt och lagiskt när någon blandar ihop tron på Jesus med krav på en rättfärdig livsstil och i samband med det hotar med helvetet och domen. Vi tror att det enbart är Guds nåd som öppnar vägen till himlen och endast han kan döma. De uttalanden som främst Paulus, men även Stefanos, gjort är därför djupt olyckliga och vi beklagar att de har sårat många.

”Vi beklagar att Stefanos och Paulus inte har tänkt på och tagit ansvar för vad deras ord kan komma att innebära för vanliga kristna på deras arbetsplatser. Kristna som nu får stå till svars för dessa ogenomtänkta uttalanden. Vi anser inte att man som Paulus och Stefanos ska uppträda offentligt och diskutera religiösa frågor, utan vi menar att den bästa platsen för denna typ av samtal är i det privata rummet. Helst ska de inte ske alls.

”Att Paulus och Stefanos har blivit illa behandlade, är naturligtvis något vi beklagar, men samtidigt anser vi att de har sig själva att skylla. Vi vill vara en öppen kyrka där alla ska känna sig välkomna och glada. Ingen ska ha någon anledning att bli sårade av oss och bli arga på oss, för vi är de justaste av alla goa killa och tjejer.

Snälla, fortsätt att tycka om oss. Det har ju ända börjat bli så bra!”

Undertecknat,

Stor föreståndare och några andra föreståndare (även här är namnen strukna av integritetsskäl)

Detta är en djupt satirisk text och självklart vill jag inte antyda att det finns några likheter med verklighetens Sverige. Dessa fiktiva kyrkor i det fiktiva landet är självklart alldeles oerhört överdrivna och tillspetsade och har därför ingen verklighetsanknytning. Och jag beklagar djupt om någon snedvriden debatt skulle uppstå av detta och gör därför självklart en pudel med piruett och allt, och tar tillbaka allt jag skrivit redan i förväg. Betrakta det som icke skrivet. 😉

 

24 reaktioner till “Tänk så olika man ändå kan tänka!”

  1. De 380 Undertecknarna kan möjligen förväntas döma ut texten som ett resultat av illvilliga fördomar och falskhet.

    Det som är positivt ur ett visst perspektiv är ”rätt” medan det som är negativt ur samma perspektiv är ”fel”. Detta gäller alldeles oavsett mindre viktiga omständigheter såsom exempelvis sakförhållanden. Detta är inte mycket att säga om. Det förekommer i en liknande tappning inom islam och kallas där ”taqiyya”, rätten att skydda sig och islam. ”Ur ett visst perspektiv” är det alltid rätt att hävda just det som gynnar islam. Till exempel.

    1. Varför ta bort det sista stycket, det är ju ironi på en galxisk nivå. Kul med lite humor mitt i allvaret

  2. Helt fantastiskt !! Men man måste ju bara få skratta ibland!
    Hans G. Eriksson nämnde också de 380 undertecknarna !
    Med vänlig hälsning
    Lillian

  3. Jamen tänk att ironin kan spegla sig i dagens verklighet och visa sig vara sann. Så strålande vackert och bra.
    Paulus stod och såg på och biföll att Stefanos stenades. Idag är det åtskilliga pastorer som på samma sätt ser på och genom sin tystnad indirekt ger sitt medgivande när deras pastorsbröder får löpa gatlopp i media och utstå verbala stenkastningar för att de sagt det Bibeln säger.

  4. Klart o konsist,med glimten i ögat men det är bra,mycket bra! Det visar på vår rädsla att stå för sanningen med det pris det medför i denna världen,,,
    Tack Broder för denna text,den öppnade mina ögon o ger mig mod!

    God Bless!
    Nisse B

  5. Ack så fyndigt, ack så sant. Kanske tar någon sitt förnuft till fånga!

  6. Hahaha! Helt klockrent,tack för din humör. Ibland undrar man om man ska skratta eller gråta , det finns tid och anledning för båda delar. Gud välsigne dig ,du är utrustad men en härlig gåva att sätta ord på det många tänker i sina hjärtan. Sverige behöver dig och flera ”små Paulus och Stefanos”. Mig veterligen var de av samma kött och blod som Svenson,Karlson eller Anderson…eller?

  7. Roligt läsa.
    Och sista stycket för ju satiren till fulländningens nivå.

    Men saken är allvarlig. Den fråga som senaste tiden varit i fokus är ju den om homosexuell samlevnad. Kristna står under trycket från den omkringliggande världen och står även mot varandra.

    För oss inom svenska kyrkan är dock den situationen inget nytt. Vi har stått i den i över 50 år gällande frågan om kvinnor som präster. (Den intresserade läser Dag Sandahls kapitel i boken ”Värstingkristna i drevet”, Artos förlag. Hela boken mycket läsvärd. Behandlar även hur pingströrelsen i begynnelsen beskrevs i pressen mm) Trycket utifrån på kyrkan – media, politiska beslut, statens styrning av kyrkan mm – har varit konsekvent och tydlig. Och det faktum att oenigheten funnits även inom kyrkan har gjort att även internt har de ”gammaltroende” kunnat utmålas som ”fundamentalister”, ”dömande”, ”kärlekslösa”, ”bakåtsträvare” – you name it! Men den frågan är nu vunnen av moderniserarna.

    Jag menar: se mönstret. I konfrontationen mellan tron/kyrkan och världen kommer striden att gälla olika frågor utifrån och in. Ungefär som när två bilar frontalkrockar: först knycklas stötfångarna, sedan motorrummet sedan kupén.
    Först en yttre ”ordningsfråga” om vilken sägs att det här är ju inte centralt för tron. Kan alltså inte vara avgörande. Kvinnoprästfrågan.

    Sedan, och där är vi nu, en etisk fråga. Homosexuell samlevnad. (Även abortfrågan kunde nämnas men där har de inomkyrkliga striderna inte varit tydliga. Men väl i samhället. Våta filten på. Inte ens inom kristdemokraterna är ju någon som helst allvarlig karriär längre möjlig om man inte helt står bakom nuvarande abortlag.)

    Vad blir tredje steget (jag börjar undra om jag har profetisk gåva)? Naturligtvis frågan om Namnet Jesus är det enda genom vilket vi kan bli frälsta. Att hävda detta kommer att betraktas som uttryck för kärlekslöshet och islamofobi och brist på tron på allas lika värde.

    Enligt min ringa mening kommer den s k dominoeffekten att vara tydlig: viker man ner sig (eller redan gjort det) i en tidigare fråga kommer man ha mindre motståndskraft i en senare. (Jag menar att kopplingen mellan fråga ett och två enligt ovan är mycket tydlig fr a inom svenska kyrkan.)

    Stå fasta, bröder och systrar!

    1. Tredje steget, Torbjörn Lindahl, är redan här. Det finns många präster och även biskopar som inte ser någon skillnad på Allah och Gud, som menar är muslimer är våra bröder (det begrepp som Paulus använder om våra medkristna syskon), och att man kan komma till Gud på olika sätt. Dvs Jesus som enda vägen till Gud är redan sidsteppad, omkörd.

      Det är alltså inte något nytt. Därmed har man lagt de första våningarna i världssynkretismens husbygge – det som längre fram blir den dominerande antikristliga religionen, mycket större, mycket mera omfattande, mycket farliga än den katolska kyrka som många menat vara just antikrist. Det vore alldeles för enkelt, det har jag tyckt långt innan jag kunnat formulera argument.

      Däremot kommer det i denna antikristliga ”kyrka” finnas med många katoliker, många ortodoxa, många lutheraner, många ur de klassiska frikyrkorörelserna och sannolikt också många ur pingstkarismatiska sammanhang.

          1. Ww

            Frågar du mig, tror jag du snöat in på rätt skumma eskatologiska tassemarker, som är kända för att just inte använda någon del av huvudet. Alla som förutspått framtiden har haft fel. Varför har du rätt?

            Allt Gott.

          2. Du vill väl ändå inte påstå att du är totalt blind och inte ser det som håller på att hända? Ser du en utveckling mot mer bibeltro, mer Jesustro, bland de flesta kyrkor och samfund? Det har ju sedan 1800-talet gått precis åt motsatt håll. Man måste vara blind på alla tolv ögon för att inte se det.

            Ser du inte alla s k ekumeniska strävanden som innebär att man måste koka ner sanningen till en minsta gemensam nämnare? Ser du inte alla anklagelser om islamofobi även från de som är kristna ledare när man påstår att islam är en anti-kristen religion vars påverkan och väg leder raka vägen till helvetet? Och eftersom inget sådant får sägas ska man stryka dem medhårs och snart har vi ”tron på en enda gud” som minsta gemensam nämnare och Jesus är borttrollad. Det händer ju redan!

            Jag bara ser och iakttar, jag läser inte ens några obskyra eskatologiska sajter. Det räcker med huvet och det som finns på insidan.

          3. Ww

            Nej jag drar inte dina slutsatser.

            Att protestantismen skulle bli mer katolsk, ju fler splittringar den får är inte rimligt.

            Ekumenik för Kyrkan är inte vad det verkar blivit i Svedala. Vi jobbar för att det som är Sant, ska vara Sanning. Er protestantekumenik är en osalig röra.

            Och din Islamsyn, har en hel del övrigt att önska.

            Och ffa är din analys om översamfundet som tar över världen, hämtat från någon dålig amerikansk eiseget m sista tiden som enda intresse.

            Allt Gott

      1. Jo, det jag beskrivit som tredje steget är redan här i den meningen att det finns kyrkliga företrädare som svävar på målet om Kristus som ende frälsare eller t o m tydligt bekänner flera frälsningsvägar, men det är ännu inte här i den meningen att de präster m fl som predikar biblisk tro i denna fråga aktivt bekämpas i kyrkor och bespottas i media (på det sätt som ”kvinnoprästmotståndare” gjorts i årtionden och de som etiketterats som ”homofober” fått börja uppleva på senare år).
        Vad gäller eventuell synkretistisk framtidskyrka är väl bara att säga: den som lever får se.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.