Har vårt liv någon betydelse för var vi kommer att tillbringa evigheten?

Det tycks mig vara två stora frågor som berör och upprör både kristna och sekulariserade människor i en del av de debatter som förs idag. Den ena frågan är om det förutom himlen också finns ett helvete, och om någon människa över huvud taget kan tänkas komma dit. Den andra frågan är om det liv vi lever skulle kunna tänkas ha någon avgörande betydelse för var vi kommer att tillbringa evigheten, i himlen eller i helvetet.

I denna artikel kommer jag inte att beröra den första frågan mer än nödvändigt, då jag främst vill fokusera på den andra. Det viktiga här att är bara att slå fast det faktum att Bibeln lär att vi står inför det vi ibland brukar kalla för en ”dubbel utgång”. Vi ska alla en gång dö och sedan ska vi dömas. Vid den yttersta domen, när Jesus kommit tillbaka, ska vi alla avlägga räkenskap för våra liv och då blir det antingen evigt liv eller evigt straff (Matt 25:31-46). Det blir nya himlar och en ny jord eller den brinnande sjön (Upp 20-22). Eller mer kortfattat – himmel eller helvete.

Bibeltexterna talar ett tydligt språk om att det blir en sådan dubbel utgång. Och den kristna kyrkan har alltid, i 2000 år, tolkat Bibeln på det sättet. Visst har det då och då funnits enstaka individer med avvikande meningar och andra tolkningar. Det har funnits dem som hävdat att alla blir frälsta till syvende och sist. Men dessa utgör undantag från den stora samstämmiga kyrkliga traditionen. Under de senaste decennierna har det dykt upp individer som hävdat att himlen är evig, men inte straffet. Man har hävdat att de som inte kommer till himlen kommer att utplånas i stället för att plågas i evigheter; att straffet med andra ord har en evig slutgiltighet men inte en evig varaktighet. Men även de utgör en avvikelse från den stora samstämmiga kyrkliga tolkningstraditionen, även om de ju också tror på en dubbel utgång.

Men den stora frågan som kanske gör detta mer brännande just i vår tid, är om och på vilket sätt i så fall, vårt liv här och nu har någon påverkan på vart vi i slutändan hamnar. Den senaste tidens diskussioner om den kristna synen på homosexuella handlingar har inte minst belyst detta. Frågan blir känslig därför att missförstånden är stora. Jag ska i detta inlägg försöka reda ut en del saker som jag uppfattar blir väldigt lätt missförstådda.

Om man ser det ur ett större bibliskt/teologiskt perspektiv, så kan man fråga sig: Hur kan Gud döma någon över huvud taget och hur kan han döma människor till helvetet? Och hur kan någon över huvud taget bli frälst?

Man kan säga att hela Bibeln på ett sätt talar om just detta, men ett av de mest intressanta ställena att gå till för detta är Rom 1-2. Det finns oerhört mycket att säga om denna text. Här är bara några slutsatser från dessa kapitel.

Paulus säger, att Gud har gett alla människor en grundläggande uppenbarelse om sig själv, om sin existens, allmakt, gudomlighet osv. Han har också skrivit sin lag i människornas hjärtan, i våra samveten. (Denna inneboende kunskap om Gud och moralen kallas ofta av teologer för den allmänna uppenbarelsen, i motsats till den speciella som är Bibeln). Och när Gud en dag dömer oss, så dömer han oss efter det ljus vi fått. Han dömer oss efter vad vi gjort med vår inneboende kunskap om Gud och moralen. Har vi ärat och upphöjt Gud eller har vi i trots mot Gud förfallit till att dyrka det skapade, till att bli avgudadyrkare? Har vi ärat Gud och lytt honom eller har vi gjort oss själva till gudar och följt våra egna begär?

När Gud en dag ska döma oss, så kommer han att döma oss efter våra gärningar. ”Han ska löna var och en efter hans gärningar” (2:6). Straff över dem som gjort det onda, evigt liv för dem som gjort det goda. Gud kommer alltså att döma oss utifrån vad vi gjort med den kunskap om Gud och moralen som vi faktiskt har som människor. På så sätt är hans dom helt rättvis. Och det finns en dubbel utgång.

Detta betyder att våra liv är av avgörande betydelse för var vi ska tillbringa evigheten.

Ovanstående låter mycket konstigt i många nutida kristnas öron, åtminstone dem med typisk protestantisk bakgrund, svenskkyrkliga såväl som frikyrkliga. Vi har ju lärt oss att vi blir frälsta uteslutande av nåd, genom tron allena. Om vi bara tror, så spelar det ingen roll egentligen, hur vi lever. För vi misslyckas ju allihop ibland, och det viktiga är att vi tror. Men är det så? Nej, det är en förvrängning av Bibeln och faktiskt även av vad de stora reformatorerna på 1500-talet faktiskt menade. Även om de sistnämnda i sin polemik gentemot den katolska kyrkan faktiskt ibland valde ett och annat uttryck som är mindre lyckat som bibeltolkningsglasögon.

Det är förvisso riktigt att vi blir frälsta genom nåd. Det är en nåd att vi kan komma till insikten om att vi är syndare. Det är en nåd att vi får kraft och möjlighet att omvända oss och söka Gud. Det är en nåd att få syndernas förlåtelse. Det är en nåd att få omvända oss på nytt, om och om igen, när vi återfaller i synd. Och det är en nåd att vi får kraft till att förvandlas och bli mer heliga, mer kärleksfulla, mer Kristuslika, osv. Och det är en nåd att vi blir bevarade och frälsta i slutändan. Frälsningen är nåd från början till slut.

Och det är riktigt att vi blir frälsta genom tro. Det står på många ställen i Nya testamentet, och bland annat i Rom 1:16-17. Men då är det viktigt att veta vad som menas med ”tro” i dessa texter. Det betyder nämligen inte det som många moderna kristna ofta tror, att man bara håller vissa saker om Gud och Kristus för sanna och går på gudstjänster och lyfter händerna som de andra. Det betyder inte att man har vissa allmänt hållna allmänreligiösa föreställningar och tycker att kyrkan är bra när den uppfyller vissa sociala funktioner i samhället. För om det är sant som det står i Rom 2 och på otaliga andra ställen, att vi ska lönas efter våra gärningar, gott som ont, så kan inte den frälsande tron bara vara att ha ett paket allmänt hållna religiösa åsikter.

Den tro som frälser oss är nämligen aldrig en ensam tro. Det är inte heller en tro som bara är att hålla vissa trosuppfattningar för sanna. Den frälsande tron är enligt Bibeln alltid en tro som bär gärningar som frukt. Den är som Paulus skriver på ett annat ställe, ”en tro som är verksam i kärlek” (Gal 5:6). Det betyder att den frälsande tron alltid är av den kalibern att den gör att den som har den tron eller får den tron, omvänder sig. Omvändelse innebär att man inser sin synd och gör upp med den. Man inser att man är på fel väg och vänder om och går tillbaka och slår in på rätt väg. Det är därför Jakob skriver i sitt brev, ”Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.” (Jak 2:24).

Bibeln säger alltså inte att vi blir frälsta eller rättfärdiggjorda genom bara tron. Den säger att vi blir frälsta genom tron. Punkt. (Fotnot 1, se slutet) Och det är en tro producerar gärningar, som bär gärningar som en frukt, en tro som är verksam i kärlek. Och därför blir även en kristen lönad efter sina gärningar.

Så här skriver Paulus – och här beskriver han en tro verksam i kärlek – och dess motsats:

”Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten. Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken. Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. Gud gör inte skillnad på människor.” (Rom 2:6-11).

Det viss säga, den som tar vara på den kunskap om Gud och moralen man fått, och handlar rätt därefter – den som tror och låter den tron bära frukt – kommer att få evigt liv. Den som inte tar vara på den kunskapen om Gud och moralen – den som inte vill tro utan ytterst väljer att göra sig själv till gud och skapa sin egen moral utifrån sina egna begär, kommer att få evigt straff.

Ser man till Bibelns helhetsbild angående omvändelse, så ser man att Gud ständigt sträcker ut sin barmhärtiga hand, ständigt har överseende med oss människor i sin godhet, och ständigt vädjar till oss att omvända oss. Ibland hotar han med straff, ibland vädjar han, men han önskar alltid den orättfärdiges omvändelse. Så länge det finns liv, så finns det hopp om omvändelse. Men Gud tvingar inte fram det. Vi har friheten att vägra omvändelse.

Det är i ljuset av detta vi ska förstå den senaste tidens diskussion om huruvida homosexuella handlingar är synd eller inte, och om de eventuellt kan leda någon till helvetet.

I ljuset av Rom 1 – som är ett konkret uttryck för Bibelns helhetsförståelse av detta – så ser vi att homosexuella handlingar i sig är ett resultat av att människan gjort uppror mot Gud. De homosexuella handlingarna beskrivs i Rom 1 som syndiga i sig. Det vill säga, det är för att de är sexuella handlingar mellan personer av samma kön som de är syndiga. Texten talar här om sådana handlingar i allmänhet – den talar om hur män upptänds av begär till varandra, och kvinnor till varandra – alltså ömsesidig homosexuell och lesbisk attraktion. Det finns ingenting i texten eller i sammanhanget, varken här eller i Bibeln som helhet eller i den historiska situationen, som säger att det här bara skulle syfta på vissa specifika homosexuella handlingar, att en man går till en prostituerad pojke, eller nyttja sig av sin slav eller något liknande. Utan det är ett generellt påstående om all homosexuell attraktion och därpå följande handling.

Det framgår av texten/kontexten att de homosexuella handlingarna räknas till de onda gärningar som vi enligt Paulus kommer att straffas för. Det är den som inte tar vara på sin kunskap om Gud och moralen, som förfaller till dessa gärningar. Paulus lösning på detta är att vi ska omvända oss. Vi måste inse, erkänna och göra upp med vår synd. Om vi inte är villiga till det, så sätter vi oss själva under domen.

Det är i linje med detta han också skriver denna text, som också citerats i debatten:

”Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. Så har somliga av er levt, men ni har låtit tvätta er rena, ni har helgats och gjorts rättfärdiga genom herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds ande.” (1 Kor 6:9-11)

I grundtexten används två olika grekiska ord som här är översatt med ” män som ligger med andra män”. Det ena ordet betyder i grunden”mjuk” och syftar på den som ställer upp som den passiva parten i ett homosexuellt samlag (oavsett ålder eller om det är frivilligt eller ej). Det andra ordet syftar på en man som ligger med en man, den aktiva parten i ett homosexuellt samlag. Med dessa ord täcks alla varianter av homosexuella handlingar in.

Vi ser också att Paulus här skriver till korintierna, att en del av dem har varit sådana, men har nu slutat vara det. Paulus förutsätter alltså att livet, gärningarna, ändras vid frälsningen.

Vi förstår av helhetsbilden i Bibeln, att Paulus här inte menar att varje person som någon gång har begått otukt eller mer specifikt en homosexuell handling, kommer till helvetet. Utan han syftar här på personer som helt enkelt bestämt sig för att leva så här och som inte har för avsikt att ändra på det. ”Att inte ärva Guds rike” är ett uttryck som här får tolkas som att hamna i helvetet.

Men vilka är det han menar inte ska ärva Guds rike, vilka menar han ska komma till helvetet? Det kan i ljuset av helhetsbilden av Paulus undervisning eller resten av Bibeln inte vara:

  • alla som en gång fallit i någon av dessa synder
  • alla kristna som kämpar med en eller flera av uppräknade synder men ständigt återfaller i synd och ständigt kommer tillbaka och ber Gud om förlåtelse
  • kristna som känner sig som ständigt misslyckade

Paulus och kyrkan tycks i stället mena, att den som valt att leva i dessa synder och inte vill ändra på det, inte vill erkänna sin synd och göra upp med den, en sådan kommer inte att ärva Guds rike. Men alla personer som idag kan räknas in i denna grupp, kan ju faktiskt i morgon höra till dem som ändra sig.

Sammanfattningsvis:

  1. De som blir frälsta, blir det av nåd från början till slut.
  2. Rättfärdiggörelsen sker genom tro.
  3. Denna frälsande tro måste dock definieras eller förstås rätt. Det handlar inte bara om att ha en viss typ av religiösa åsikter och religiösa beteendemönster på till exempel en gudstjänst, utan det handlar om en tro som bär gärningar som en frukt, en tro som leder till omvändelse och nytt liv. Det är Guds nåd som gör att vi kan komma till insikt om vår synd och bli villiga att omvända oss, och ha förmågan att omvända oss.
  4. Så länge en människa lever, finns det hopp om omvändelsens nåd
  5. Ingen går förlorad bara för att man fallit i en viss synd en gång eller några enstaka gånger
  6. Ingen går förlorad för att man inte är fullkomlig, för att man inte är perfekt
  7. Ingen går förlorad för att man ständigt kämpar och ständigt återfaller i synder och aldrig riktigt lyckas övervinna frestelsen.
  8. Ingen går förlorad för att man i största allmänhet upplever sig som en misslyckad människa och eventuellt i andra människors ögon också ser ut som en sådan, och kanske rent av är det på många sätt.
  9. Den går dock förlorad som vägrar att ta vara på sin kunskap om Gud och moralen som han givit varje människa i samvetet, och som vägrar att dra rätt konsekvenser av det genom att omvända sig till Gud och lyda honom, utifrån det ljus man har. Den som helt enkelt vägrar omvändelse med allt vad det innebär, går förlorad.
  10. Den som lever i de synder som till exempel räknas upp i 1 Kor 6 går bara förlorad om man konsekvent vägrar erkänna sin synd och vägrar göra upp med den och överge den. Men om det är så avgörs inte förrän den människan är död. Om man alltså slutligen dör i sin vägran att erkänna sin synd och göra upp med den, om man dör med oförlåten och allvarlig synd, om man kort och gott vägrar att ta emot den omvändelsens och förlåtelsens och upprättelsens nåd som Gud ger, så har man helt enkelt själv valt att gå förlorad.

Vi kan också dra några andra slutsatser:

Den som hävdar att han med gott samvete kan leva i homosexuella relationer eller som hävdar att andra kan göra det med gott samvete, hör till dem som Paulus skulle säga inte har tagit vara på kunskapen om Gud och inte följt den lag som Gud skrivit i hans hjärta. En sådan person skulle alltså få sin dom av Gud med rätta, enligt Paulus. Han har förträngt, förvrängt och förkastat den kunskap om Gud som är nedlagd i skapelsen. Han är utan försvar.

Den som vägrar ta vara på kunskapen om Gud och moralen, den som inte vill erkänna sin synd och omvända sig, har med det ställningstagandet och med det valet, valt att gå en väg som leder bort från Gud och den eviga gemenskapen med honom. Om en människa vägrar ändra sig och väljer att fortsätta denna väg tills hon dör, så tvingar inte Gud den människan till något annat beslut. Gud respekterar den människans val och den människan kommer inte till himlen.

Gud älskar alla människor och alla människor har samma inneboende värde i sig själva som skapade till Guds avbilder – oavsett våra eventuella böjelser och preferenser, oavsett om vi är stora eller små syndare, oavsett kön, religion etc. Människans egenvärde ligger i att hon är skapad till Guds avbild. Därför har homosexuella samma värde som heterosexuella, osv.

Vi människor har samma värde som människor i oss själva, men det vi gör är inte av samma värde och vi kan inte tillåtas följa alla våra lustar och begär. Detta erkänner de flesta människor, inklusive de sekulariserade. Diskussionen uppstår kring den etiska frågan om just vilka begär man ska följa och vilkas man inte bör följa. Kristen lära och etik handlar inte om att utpeka vissa människor som mer eller mindre värda, utan den handlar i detta fallet om vilka beteenden som är bra eller dåliga.

 

(Fotnot 1)

Det finns några kapitel i Bibeln som ofta lösrycks från sitt sammanhang och misstolkas och dessvärre sedan också får vara den sorts tolkningsglasögon som man använder för att förstå Bibeln. Dessa kapitel är Rom 3-4 och Gal 2-4. I dessa kapitel hävdar Paulus med bestämdhet att människan blir rättfärdiggjord genom tro och inte genom laggärningar. Med uttrycket ”laggärningar” syftar han på judiska särregler, sådant som omskärelsen och alla de renhetsföreskrifter och matregler som just bara judarna var tvungna att hålla enligt Mose lag. Vissa personer i den tidiga kristna församlingen vill tvinga de hednakristna att hålla även dessa regler och bli riktiga judar, annars kunde de inte bli frälsta eller anses som riktiga medlemmar i församlingen. Det var dessa som Paulus fick ägna flera år av sitt liv åt att med kraft bekämpa. Ovanstående kapitel är ett uttryck för just detta.

Tyvärr har den historiska kontexten bakom dessa kapitel ofta varit förträngd i kyrkans historia och dessa kapitel har då av vissa tolkats som att Paulus gör en skarp kontrast mellan att antingen bli rättfärdiggjord genom bara tron (eller tron allena) och att goda gärningar vi gör inte har den minsta betydelse eller rent av är förkastliga. Om en sådan tolkning vore korrekt, så skulle dessa fem kapitel stå i skarp kontrast mot resten av Bibeln, ja, till och med mot resten av det Paulus själv skriver. Och det är knappast rimligt. Men den missuppfattningen bidrar idag till att många kristna får skrämselhicka om de hör ord som ”goda gärningar” eller omvändelse eller att man måste överge sin synd – i samband med att man blir kristen eller lever som kristen. Denna misstolkning av dessa kapitel gör att många har svårt för talet om omvändelse eller för talet om att våra liv har betydelse för var vi tillbringar evigheten. Men det beror alltså på en sorts misstolkning av en polemiskt färgad och nästan slagordsmässig 1500-talstolkning av dessa texter, som är mindre lämplig att använda som tolkningsglasögon om man vill förstå Bibeln som helhet.

Jag påstår alltså inte att allt som skrevs om detta på 1500-talet nödvändigtvis var fel i sak, men jag hävdar att formuleringarna är mindre lyckade och ofta leder till missuppfattningar och ofta lägger hinder i vägen för en sund förkunnelse.

71 reaktioner till “Har vårt liv någon betydelse för var vi kommer att tillbringa evigheten?”

  1. Brilliant skrivet Mikael! Dock en fråga du skriver:

    *Den som hävdar att han med gott samvete kan leva i homosexuella relationer eller som hävdar att andra kan göra det med gott samvete, hör till dem som Paulus skulle säga inte har tagit vara på kunskapen om Gud och inte följt den lag som Gud skrivit i hans hjärta. En sådan person skulle alltså få sin dom av Gud med rätta, enligt Paulus. Han har förträngt, förvrängt och förkastat den kunskap om Gud som är nedlagd i skapelsen. Han är utan försvar.

    **Tolkar jag dig riktigt utifrån ovanstående att du anser att s a s kompromissande pastorer i denna fråga samt ev. teologer/lärare som undervisar kontra Scriptura riskerar att gå förlorad?

    Magnus

    1. Där kanske jag var något otydlig. Jag menar att en sådan kompromissande pastor inte rätt tar tillvara sin kunskap om Gud och moralen. I pastorns fall kanske det inte leder till homosexuell synd, men det kan leda till en sorts förförelse, där man förleder människor till att tro att det inte spelar någon roll om man lever si eller så. Då spelar man roulette med människors frälsning. Och det är ju kanske minst lika allvarligt.

  2. Lysande och klargörande genomgång! Helt i enlighet med min tolkning av bibeln. Publicera denna artikel i Dagen eller Världen idag, kanske fler ledare och pastorer slutar försvara synden, och behovet av omvändelse.

    1. Med ”laggärningar” menas ingalunda endast mosaiska bud (omskärelse, matregler och sabbaten). När Paulus talar om laggärningar menar han alla lagens bud.

      Om vi läser Romarbrevet och undersöker om laggärningar är bara dessa tre mosaiska bud, så har vi en beskrivning av judarna i Rom 2:17-24. Men där talar Paulus varken om omskärelse eller sabbat eller ren mat, utan om moraliska bud. Och när Paulus sammanfattar sin anklagelse i Rom 3:19 skriver han om ALLT vad lagen säger:

      ”Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud.”

      Laggärningar är alla lagens krav. Detta är evighetsviktigt att hålla fast vid! När Paulus i nästa vers skriver att ”ingen människa förklaras rättfärdig inför Honom genom laggärningar” (Rom. 3:20) menas också den moraliska lagens gärningar. Endast Kristus är vår rättfärdighet! Kristus allena!

      Lars Borgström,
      präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

      1. Jag kan nog inte se utifrån de texter du nämner, att uttrycket ”laggärningar” skulle syfta på hållande av alla bud. Det Paulus argumenterar emot i Romarbrevet och i Galaterbrevet, är en viss sorts judekristna villolärare (som han kallar ”falska bröder”), som vill tvinga de hednakristna till omskärelse så att det ska bli riktiga judar enligt judisk lag. För dessa personer var det inte tillräckligt att tro evangelium och omvända sig och döpas, för att bli frälsta. För dem blev hela Mose lag, i den meningen att man skulle omskäras och bli jude på riktigt, en frälsningsväg. Enligt Paulus var detta grovt fel. Att bli jude genom omskärelse och allt annat som hör därtill var inte vägen till frälsning. Det räckte med tron på evangelium. Och en sådan tro är verksam i kärlek och bär goda gärningar som en frukt. Vänder man på det, så skulle man kunna ifrågasätta om någon har den frälsande tron, om vederbörande inte har gärningarna.

        1. Bakgrunden till Galaterbrevet var helt riktigt att judaister försökte föra in de kristna till den mosaiska lagen, men detta gäller ju inte Romarbrevet. Hur som helst sammanställer Paulus, som jag påpekade, ”laggärningar” (v 20) med ”ALLT vad lagen säger” (v 19) i Rom. 3:19-20 och inte bara med mosaiska bud.

          Amerikanerna har ett talesätt som lyder: Alla vägar leder till Rom eller Genève. Calvin är den store reformatorn i amerikanska sammanhang, och han verkade i Genève, så därför nämner man Genève. Vi är i ett gammalt lutherskt land, så talesättet blir hos oss: Alla vägar leder till Rom eller Wittenberg (där Luther verkade).

          Rom står för en katolsk förståelse av rättfärdiggörelse, och den går ut på att vi blir rättfärdiggjorda genom en kombination av tro och gärningar. Wittenberg står för en luthersk förståelse. Utifrån en luthersk ståndpunkt lär man att vi blir frälsta genom tron allena, utan gärningar. Tron ska inte kompletteras med något, utan det är tron allena, som mottager rättfärdighet och frälsning.

          Talesättet är korrekt. Principiellt sett finns det bara två former av rättfärdiggörelse. Antingen rättfärdiggörs vi genom tro plus något mer, och det kan vara gärningar, kärlek, lydnad, trohet eller vårt kristna liv. Eller så rättfärdiggörs vi genom tron allena, utan gärningar, kärlek, lydnad, trohet och vårt kristna liv.

          ”The new perspectve on Paul” (N.T. Wright m.f.), som du tycks följa, innebär en återgång till den romersk-katolska frälsningslära, som Luther och de andra reformatorerna räddade oss ifrån.

          Paulus uppfattning är att vi blir rättfärdiggjorda UTAN gärningar. Det är glasklart i t.ex. Rom. 4:1-5, där Paulus inte talar om ”laggärningar” utan rätt och slätt om gärningar:

          ”Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet? Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.
”

          På domens dag gäller endast en sak: Att tro på Jesus, att förtrösta endast på Honom. Ingenting eget håller måttet utan endast Jesus och Hans rättfärdighet, som vi får ikläda oss. Paulus skriver:

          ”Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron” (Fil. 3:8-9).

          /Lars Borgström

  3. Jag tycker det är en fullkomligt briljant text! Det är inte ofta jag läser om nånting två gånger efter varann. Tänk om det så här tydligt kunde predikas. Jag gillar dina omtag i texten, Mikael, så att det hela tiden poängteras vad du menar.

    Jag har ju i min allmänna elakhet länge förfäktat uppfattningen att präster/pastorer som tolkar Bibeln på ett tidskonformt sätt och därmed med berått mod – de vet att de tolkat Bibeln på ett tidskonformt sätt som strider mot hur Bibeln tolkats tidigare – leder människor fel inte kan vara något annat än ulvar i fårakläder, inte kan vara något annat än de som förför dessa mina minsta och kommer få en kvarnsten om halsen osv. Hur i hela friden ska man annars bedöma dessa? Med andra ord, här väntar ingen himmel om inte omvändelse sker. Någonstans skriver också Paulus att ledare döms hårdare, de som haft sanningen och avvikit döms hårdare (det sistnämnda kan ju t ex gälla hela det svenska folket).

    Du Mikael är ju en av få som talat om synders gradering (vilket man logiskt måste hålla med om: snatteri av en apelsin jämfört med mord), och nu talar du om gärningar. Det måste ju då innebära att ju fler goda gärningar, desto bättre ställning i himlen. Lärjungarna strävade ju också efter att sitta på Jesu sida istället för att befinna sig nånstans i periferin, Jesus motsäger inte detta utan menar bara att den störste ska/kan bl den minste.

    I motsats till Paulus, Wesley, Lewi Pethrus och Robert Schuller har vi ju t ex rövaren på korset. Hans goda gärningar kan inte ha varit många – han omvände sig i dödsögonblicket, hur många goda gärningar hann han med? Brukar även skojbråka med min mor och säga att hon kanske kommer möta Josef Stalin i himlen, ingen vet ju vad han gjorde på sin dödsbädd.

    Jag är ju bara glad om jag får ligga innanför himmelrikets tröskel. Men rimligen ska man ju sträva efter att komma längre. Finns det något i bibeln som talar om dessa graderingar i himmelriket?

    1. Det talas om lön, och även om att bygga med ädla metaller i motsats till halm och trä. Men jag skulle gissa att gärningar som görs själviskt enbart för lön inte räknas.

      1. Ja, det talas om lön. Men vad innebär det? Det finns ingen avundsjuka i himlen, ingen missunnsamhet, jag kommer aldrig se ner på min medmänniska som fick en högre lön än jag, fastän jag kanske kände honom på jorden och då tyckte att han inte gjorde nåt för mig synlig för Guds rike.
        Vad ska vi då få olika lön till? Om jag finns nånstans i köksregionen och jag inte får sitta vid honnörsbordet – på jorden skulle jag vara missnöjd, men i himlen kan jag inte bli missnöjd, jag borde inte heller kunna känna en besvikelse över att jag inte lyckades samla lika många stjärnor i kronan som min medvandrare som nu upphöjs?

        1. Lönen kanske finns för att vi med syndfria naturer ska kunna glädja sig för andras skull. Det finns dessutom något objektivt rätt i att korrekt belöning slutligen uttalas. Dessutom skulle jag inte trivas i en platt värld utan några att se upp till (fast vad jag trivs med är rätt oviktigt i sammanhanget).

    2. Angående rövaren på korset. Bibeln likställer en kristen som ett träd – vi bär ju frukt – och ett ungt träd där knopparna som skall bli den goda frukten inte hunnit växa till kan fortfarande vara ett gott träd. En pånyttfödd människa är alltid en pånyttfödd människa :-).

      Fred,
      Aron

  4. Jesus strök inte alltid heller sina åhörare medhårs och lärjungarna hörde det och några drog sig undan.

    ”Då sade Jesus till de tolv: ”Inte tänker ni väl också gå?” Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.” Jesus svarade dem: ”Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul.” Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.”

    Guds ords auktoritet ifrågasätts i dag, även bland kristna människor. Apostlarna tillsammans med Petrus var på sin tid också ansatta av människor som inte ville höra om Jesus. Då, som nu, blev budskapet om räddning från synden hånad. Det finns många synder en människa behöver lämna, homosexualitet är en.

    Finns det ett budskap till människan att hon kan leva kvar med sin synd, att Jesus tog all hennes synd, och nu går livet vidare som vanligt? Finns det ett sådant evangelium? Vissa gör ett sådant eget evangelium genom att förneka att det finns synd. Och skulle den mot förmodan finnas, så gäller det inte just denna synd. När sedan kristna män och kvinnor berättar för dem att Gud inte accepterar den synden heller, att det finns räddning för ALLA synder, anklagas de för att vara dömande och lida brist på kärlek. Jag tror tvärt om att det behövs kärlek för att i ett upprört hav gå fram till relingen och kasta ut frälsarkransen. Svaret blir ibland, jag behöver inte Gud, jag kan simma själv.

    Obesvarad kärlek är tragisk. Varken Gud eller människan vill sitta för sig själv och älska. Han visar sin kärlek genom att han gav oss sin son för att försona människan med sig själv. Han skrev tom kontrakt (förbund) med henne. Hur kan då människan reagera på Gud kärleksförklaring? Det enklaste är väl att acceptera kontraktet, det gäller ju två parter, den enskilda människan och Gud.

    Överge din synd och jag skall benåda dig, säger Gud. Är det förhandlingsbart?
    Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.
(1Joh 1:6)

    Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. (Ps 119:105)

  5. Något av det bästa jag läst och samtidigt mest bävande.
    Att omvända sig och följa Jesus är absolut inte någon enkel väg, tvärtom.
    Jag vill gå min egen väg och följa mina egna begär men precis som Stig Melin skriver, till vem skulle jag gå?

  6. Även lilla jAG vill ge mitt beröm.

    Snyggt, kyrkligt, katolskt o (nästan) lutherskt.

  7. Intressant! Evigt helvete är mitt favorit hat ämne.
    Dels därför att det är fullkomligt omöjligt att tro på ett evigt helvete (”tortyrkammare”) utifrån en kärleksfull Gud. Det kan omöjligt bli en himmel för föräldrar som vet att deras barn utsätts för detta…
    Dels därför att det går bra att tolka in ett icke-helvete i bibeln. Det som då är så märkligt, är att alla de som tror på evigt helvete, borde bli glada att slippa tro på något så fruktansvärt, men vad händer, i stället börjar de försvara helvetet till varje pris…?? Det går då upp för mig att man vill inte lämna detta hemska, antagligen pga 2 saker: man har aldrig satt sig in i argumenten MOT helvetet på ett seriöst sätt, och för det andra: det finns prestige. Har man predikat ett evigt helvete hela livet så kan man ju inte ändra sig! Man kanske är djupt indoktrinerad sen barnsben dessutom…
    Och du avslöjar dig direkt, Mikael…
    Du tar upp Matt 25: ”antingen evigt liv eller evigt straff”. Det är klart att det är ett evigt straff att inte få leva längre och att inte få möta Gud!! Men det står ingenting om ett evigt helvete, eller evig plåga. Det är dina färgade glasögon…
    Du tar också upp ”en ny jord eller den brinnande sjön”. Vad händer om man hamnar i en brinnande sjö=man brinner upp. Men din solklara tolkning är: ”Eller mer kortfattat – himmel eller helvete”.
    Att dessutom ta som argument att kyrkan ”alltid” har trott så, och att det bara handlar om enstaka individer som inte ser det som du, spär bara på det hela.. . Jag tillhör ett samfund som sedan mitten 1800-talet inte har sett det så, och det finns fler.
    Förr i tiden kunde man lätt skrämma människor till tro. I dag vet vi att det funkar dåligt att skrämma någon till kärlek (kan du tänka dej att skrämma dina barn till att älska dej). Speciellt de intellektuella tar ett steg extra bort från kristendomen när det sadistiska eviga (och ologiska) helvetet kommer på fråga. Bara den vetskapen borde få ALLA de som omhuldar helvetes tanken, att åtminstone hålla tyst om den. Varför framställa Gud och kristendomen i ett dåligt ljus, helt i onödan?
    Vill till sist komma med mot-texter. Bara genom att läsa Joh 3:16 kommer man hela vägen… BARA de som tror på Jesus ska leva för evigt, inte de andra, för de ska ”förgås”, dvs förintas, försvinna, utplånas (dödas) etc.
    Psalm 37:20 ”Men de gudlösa går under…. försvinner som rök”
    Ang den brinnande sjön som du tar upp så står det vidare: ”eld föll ned från himlen och FÖRTÄRDE dem”.
    Alla ni som omhuldar evig pina, gör mig och kristenheten en tjänst och plugga på argumenten MOT (tex vad betyder ordet ”evig” etc).
    Till sist, fundera på varför Gud skulle hålla alla dessa människor vid liv för att dag och natt oavbrutet tillfoga dem pina. Fullständigt meningslöst!

    1. Janne, dina tankar är värda att fundera över mer än en ”tankerunda”. Jag håller på och skriver en serie inlägg om ”Evigheten” på min sida, kanske skulle de intressera dig?

      Rubriken är: Förminska inte Gud.
      Och de ligger under teman: Evigheten

      Det räcker att du söker på mitt namn på Google, så kommer du rätt.

      1. Tack för svar. Tycker att du lyckas bättre med tolkningen av ”Lasarus och den rike mannen” än de flesta, Om man inte snabbt inser att detta är en liknelse tex och att den inte kan tolkas bokstavligt, så har jag lite svårt att ta den personen på allvar, för det kan ju omöjligen vara ett argument för ett evigt helvete, om man tänker efter.

  8. Vill bara säga tack för dina utomordentliga och tydliga genomgångar av vad Skriften säger om saker och ting som andra debatterar utan att vinna särskilt mycket klarhet!

  9. ” Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike” (Luk 18:24-25).

  10. Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike” (Luk 18:24-25).

  11. Lars Borgström

    Att alla vägar bär till Rom, utom just Rom(-arbrevet), är ju komiskt.

    Läs om Rom-Gal och jmf med Jak 2 (det brev din hjälte f ö kallade halmepistel)

    Allt Gott på vägen (akta dig för dikena)

  12. Anders!
    Det är tvärtom Jakobs brev som skall läsas i ljuset av Romarbrevet och Galaterbrevet, de två brev i Bibeln där rättfärdiggörelseläran utläggs mest utförligt och noggrant. Att Luther kallade Jakobs brev en halmepistel berodde på a) hans höga syn på Skriften b) att han inte kunde få Jakobs brev att stämma överens med paulinerna c) att Jakobs brev redan från första början varit omstritt och därför kanoniskt osäkert.

    Luther kunde inte tänka sig att något i Guds Ord motsäger något annat i Guds Ord, eftersom Bibeln är inspirerad och ofelbar. Därför trodde han att Jakobs brev inte var inspirerad skrift.

    Man kan dock läsa Jakobs brev som handlade om rättfärdiggörelse inför människor, och inte om rättfärdiggörelse inför Gud. Därför behöver man inte förkasta Jakobsbrevet, även om det är en fri sak hur man förhåller sig till de s.k. antilegomena (de skrifter som inte var allmänt accepterade i fornkyrkan).

    Paulus är glasklar i Rom. 4:1-5, där gärningar och tro ställs i MOTSATS till varandra. Om det är av gärningar är det inte genom tro, om det är av tro är det inte genom gärningar. Det kan inte missförstås.

    /Lars Borgström

    1. Lars

      Om ett bibelställe inte kan harmoniseras med DIN bibeltolkning, släng ut boken.

      Ärligt talat; ser du inte själv hur det låter???

      Jag tror på Kyrkans uråldriga tro, inte på något hittepå av en fd Fader Martin.

      Det håller med alls 73 böcker. Jag älskar dem alla. Vill inte mista någon.

      Luther var inte ofelbar. Kyrkans magesterium är dock det i frågor som rör just tro/moral.

      Tack gode Gud för Kyrkan.

      1. Anders!
        Jag har kyrkans uråldriga tro, vilket bl.a. innefattar osäkerhet kring vissa av de s.k. antilegomena. Du ansluter dig däremot till påvens och Tridentkonciliets ”hitte-på” där man fastställde 73 kanoniska böcker i strid med vad flertalet av kyrkofäderna räknade med.

        Vilket av Kyrkans ”ofelbara” uttalanden är riktiga av dessa två:

        ”Konciliet i Florens år 1442:

        I bullan ”Cantate Domino” proklamerade påven Eugenius IV dogmen ”Extra Ecclesiam Nulla Salus” d v s ”Utanför Kyrkan ingen frälsning!”
        ”Den heliga romerska Kyrkan tror, förkunnar med stadig hand, bekänner och proklamerar att ingen som existerar utanför den Romerska Katolska Kyrkans gemenskap, inte endast hedningar, utan även judar, heretiker och schismatiker, kan bli delaktiga av det eviga livet, utan kommer att gå samma öde till mötes som dem Kristus sade i Matt. 25:42: ’Gån bort ifrån mig, I förbannade till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar’, om de inte före sitt livs slut blir upptagna i flocken. Ingen, vilket barmhärtighetsverk de än utfört, även om de utgjutit sitt blod för Kristi skull, kan erhålla frälsning, om han inte underkastar sig och är innesluten i Kristi enda Kyrkas fullkomliga enhet”.

        Den nuvarande katekesen, där vi i paragraf 841 läser:

        ”Kyrkans förhållande till muslimerna. ´Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen.´”

        /Lars

        1. Lars

          Red herring är dålig argumentering.

          Sen att du ser motsägelser i EENS förvånar inte mig.

          Var det all respons du kunde ge???

          Tala om walk-over.

          1. Jag antar att du inte har något svar på vilket av de två motsägande ”ofelbara” uttalandena som är det riktiga angående icke-katolikers frälsning (denna fråga uppkom därför att du påstod att påvekyrkans magisterium är ofelbart).

            Men vilken fråga vill du diskutera? Kanon? Vill du jag skall visa dig vilken kanon troshjälten Athanasius hade? Eller Vulgatas översättare Hieronymus?

            Eller vill du diskutera Rom. 4:1-5 där Paulus säger att Abraham förklarades rättfärdig utan gärningar?

            Eller vill du diskutera olika tolkningar av Jakobs brev?

            /Lars

  13. Tack för ett mycket bra inlägg.

    En liten sak som man måste tänka på är när det talas om nåden från Gud som ges till den som blir frälst är, Apg.2:38:
    ”Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.”

    Vi kanske inte tolkar Guds Ord lika, men jag tror att den som fått syndernas förlåtelse och blivit rätt ”kristen” inte faller över domen då alla människor ska dömas före den nya himmelen och jorden.

    Hur kan Gud döma den frälste enl. Apg. 2:38 då vi är i Kristus fullt ut. Bibeln säger också att ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren” (Upp. 20:6)

    Kristi brud har under jordelivet omvänt sig och fått alla sina synder utplånade genom Jesu blod. Så finnes ingen fördömmelse (eller dom) för dem som är i Kristus. De som kommer att dömas och få evigt liv efter deras gärningar är ex. den ovisa jungfrun m.fl.

    Frid
    lärjungen

  14. Lars

    Ja, det finns ingen motsägelse angående EENS. Den har du/”andra antikatoliker” hittat på.

    Frågan du diskuterade var ju tolkning av Rom-Gal o Jak.

    Jag gav dig en länk. Läste du den. Förstod du ngt ö h t. Eller vill du mest vara ett troll?

    Du får gärna förklara det rimliga i en luthersk syn på sola fide (som just bara nämns i Jak 2:4).

    Och kanonfrågan lämnar jag med glädje därhän. Luthersk syn på denna är minst sagt rumphuggen…

    Allt Gott (o håll dig till ett ämne i taget; för du har en otrevlig ovana – historiskt sett – att sväva ut i 68 antikatolska utfall samtidigt).

    1. Jag undrar varför Anders Gunnarsson ofta är så oförskämd, hånfull och nedlåtande mot dem som inte tycker som han?

      Mikael, varför tillåter du denna otrevliga attityd?

      1. Anna

        Jag har inga problem med att folk inte tycker som mig.

        Jag kan möjligen framstå nedlåtande mot Lars ovan. Det har sin historik. Jag ber om ursäkt för det. Sorry!

        Jag vill enkom att han håller sig på spåret. Tror tyvärr att det är liten risk att det sker. Men ingen blir gladare än jag omm det sker. Jag diskuterar gärna luthersk bibeltolkning (o inte ditt o datt om den ”uscHeliga skökan” som Lars et al i sin okunskap älskar att racka ner på).

        Allt gott. Allt glädjerikt. Allt gudomligt. Allt gladeligt påskigt.

        1. Jag har ingen aning om vem du är, Anders. Och jag ingen historik av samtal med dig. Och jag har aldrig någonsin blivit kallad troll av någon förut. Du måste ha tagit fel på person!

          /Lars

          1. Lars

            Du har varit ute en hel del på olika siter. Och du har där visat en hyfsat stor dissrespekt för Kyrkans tro, lära o liv. Och snlla kan du återgå till sakfrågan (det är när man aldrig gör det o att man spammar en tråd med sidoskott o red herrings som man bloggtrollar).

            Hur kan en luthersk soterologi försvaras! Läste du min länk? Vad är responsen?

          2. Anders!
            Luthersk soteriologi är helt enkelt Biblisk soteriologi. Läs Rom. 4:1-5! Det kan inte framställas tydligare att vi blir rättfärdiggjorda genom tro allena, utan några gärningar.

            För att visa att den lära, det evangelium, som Paulus förkunnar är också Gamla testamentets budskap, tar han först Abraham, sedan David som exempel.

            Abraham räknades som judarnas fader (Joh. 8:39) och judarna tänkte sig honom som en verklig förebild då det gällde sann rättfärdighet och fromhet. Som farisé hade Paulus tänkt att Abraham var rättfärdig, en helig man p.g.a. sitt liv, sin karaktär och sina goda gärningar. Abrahams tro räknades in bland hans goda gärningar, som gjorde att han var en Guds vän. Men nu, som omvänd till Kristus, har Paulus en helt annan uppfattning. Nu visar han att Abraham blev rättfärdig inför Gud genom tro allena, gärningarna ställs t.o.m. i motsats till tron.

            Paulus citerar 1 Mos. 15:6 för att visa att Abraham inte har något att berömma sig av inför Gud, inga goda gärningar. Där står ju: ”Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.” Aposteln kommenterar detta: ”Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd, utan som något han har förtjänat.” Här används en arbetsplats som åskådningsexempel, då han vill visa vad det betyder att Gud ”räknar” någon som rättfärdig. Om en arbetare och en arbetsgivare kommer överens om att arbetaren skall arbeta en dag för en viss summa pengar, då skulle lönen vid dagens slut vara något som arbetaren förtjänat. Som Paulus skriver: ”Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.” Det skulle i en sådan situation vara en förolämpning om arbetsgivaren vid löneutbetalningen efter den långa arbetsdagen sade till den anställde, som slitit hårt: ”Kom nu skall jag ge dig en gåva.” Pengarna är inte en gåva, det är något arbetaren har rätt till efter sitt slit. Men om någon inte arbetar och ändå får lön efter dagens slut är det sannerligen fråga om en gåva. Den icke arbetande räknas som att han uppfyllt förpliktelsen gentemot arbetsgivaren fastän han i själva verket inte har det.

            I v 5 överflyttar Paulus exemplet från arbetsplatsen till det andliga området, och säger: ”Men den som utan att bygga på gärningar tror på Honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.” Om en människa inte gjort något för att förtjäna rättfärdighet, men Gud ger honom detta ändå som en gåva, så är det fråga om ett tillräknande av rättfärdighet. Så handlade Gud med Abraham. Abraham tog emot frälsningen som en fri gåva genom tron, inte som någon lön för goda gärningar.

            Påvekyrkan lär helt felaktigt att rättfärdiggörelsen också innefattar helgelsen. I den romersk-katolska kyrkans senaste katekes läser vi t.ex. i ett citat från motreformationens koncilium i Trident (1545-1563): ”Rättfärdiggörelsen omfattar alltså syndernas förlåtelse, helgelse och förnyelse av den inre människan” (paragraf 1989).

            Den lutherska uppfattningen är istället den, att rättfärdiggörelsen innebär en frikännande dom; människan förklaras vara rättfärdig. Det är alltså inte något som förändrar människan utan istället ett konstaterande; ett friande domstolsutslag. Därav brukar man kalla den lutherska uppfattningen för forensisk. Adjektivet ”forensisk” har ju med domstolar och rättsväsen att göra. På forumet, torget, den offentliga platsen i de antika städerna, kunde domstolarna skipa rättvisa.

            Att rättfärdiggörelsen skulle vara forensisk tar den artikel du länkade till avstånd från. Den var en mycket okunnig artikel som bl.a. påstod att Luthers uppfattning skulle vara att ”tron allena” endast skulle handa om en intellektuell tro. Den som skrivit detta skulle få underkänt på grundkursen. Det är tydligt att artikelförfattaren inte läst Luther, för skulle han/hon gjort detta skulle han/hon märka att i varenda bok Luther skrivit så framkommer det att tron är hjärtats förtröstan (fiducia).

            Men hur är det nu med artikelns påstående att rättfärdiggörelsen INTE är juridisk? Vilken av de två uppfattningarna. påvekyrkan eller den lutherska, är den rätta, den bibliska? I Gamla testamentet är den hebreiska termen för rättfärdiggöra hisdi´q och en av de första gångerna vi möter detta ord är i 5 Mos. 25:1: ”Om en tvist uppstår mellan män och de kommer inför rätta, och man där dömer mellan dem, skall man fria den oskyldige och fälla den skyldige.” I svenska översättningar används olika ord för att återge hebreiskans hisdi´q, och här har Folkbibeln valt ”fria”. Bakom ”fria” ligger alltså det hebreiska ordet hisdi´q, rättfärdiggöra. Vi skulle, med otympligare svenska, kunna översätta versen så här istället: ”Om en tvist uppstår mellan män och de kommer inför rätta, och man där dömer mellan dem, skall man rättfärdiggöra den oskyldige och fälla den skyldige.” Vi förstår genast att det här inte kan vara fråga om att man förbättrar den som ställs inför rätta, att denne skulle bli moraliskt bättre under rättegångsprocessen. Det är istället fråga om att fälla en frikännande dom över den oskyldige, att förklara denne rättfärdig.

            I Ord. 17:15 står det: ”Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för Herren.” Här översätter Folkbibeln hisdi´q med ”frikänner”. Skulle vi översätta med ordet rättfärdiggöra blir versen enligt följande: ”Den som rättfärdiggör en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för Herren.” Återigen förstår vi att det inte är fråga om att förbättra en brottsling när man rättfärdiggör honom i domstolen. Det är istället fråga om ett frikännande, såsom Folkbibeln översatt ordet. Detta, att förklara en brottsling rättfärdig, är, som vi ser, något som Herren enligt Bibeln vänder sig emot. Det är en styggelse att förklara någon rättfärdig som inte är det.

            Det nytestamentliga grekiska ordet för rättfärdiggöra är dikaioún. Låt oss genast slå fast att det har precis samma forensiska, rättsliga innebörd som det hebreiska hisdi´q. Ett tydligt exempel på dikaioúns forensiska karaktär är Rom. 8:33-34: ”Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.” Bakom Folkbibelns ”frikänna” finns det grekiska ”dikaioún”, rättfärdiggöra. Det har här ”fördöma” som motsats. Skulle katolikerna ha rätt, att rättfärdiggöra innebär en gradvis moralisk förbättring, skulle motsatsen inte varit att fördöma, utan att förvärra, förhärda, försämra eller liknande.

            För att göra all vidare diskussion överflödig vilken innebörd ordet dikaioún har i Nya testamentets grekiska, vill jag lyfta fram Luk. 7:29: ”Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop.” När det här står att folket gav Gud rätt, står det att de rättfärdiggjorde Gud. Det är alltså verbet dikaioún som används. Kan folkets rättfärdiggörande av Gud innebära att Gud förbättrades och blev mer helig och sannfärdig? Naturligtvis inte! Gud kan inte förändras, Han är ”ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker” (Jak. 1:17). Folkets rättfärdiggörande av Gud innebar istället att de ansåg Honom vara rättfärdig, i detta fall att de gav Honom rätt i Hans förordning angående dopet till omvändelse och syndernas förlåtelse. Verbet dikaioún har alltså en tydlig forensisk innebörd.

            Vad gäller Jakobs brev kan man se att Jakob på flera ställen talar om hur tron tar sig yttre uttryck. Man kan därför tolka det som att Jakob talar om rättfärdiggörelse inför människor, inte inför Gud. Gud kan se vad som finns i människors hjärtan, vi människor kan det inte. om jag skall erkänna någon som rättfärdig (kristen) spelar det inte någon roll hur ortodoxt luthersk människan än är, om hon i sitt liv är otuktig eller kriminell erkänner jag henne inte som rättfärdig.

            /Lars

          3. Lars

            Se där. Du höll dig till saken. Bra.

            Respons kommer. Se längre ner senare.

            Allt Gott

  15. Jag browsade igenom Dagens artiklar om homosexualitet. Om man är en nykristen och söker ledning i denna fråga så måste man råka ut för fullständig förivrring! Här samsas alltså sinsemellan fullständigt motstridiga åsikter och alla kallar sig för kristna, påstår tjäna sin Herre och vill komma till himlen, utom en präst som inte ville komma till himlen om inte hans lesbiska dotter kom dit.

    Det är alltså inte möjligt att alla talar sanning. Någon ljuger! Och den som ljuger om det Gud har sagt är inte ute på mycket svag is utan på obefintlig is.

    Gud har skapat mig till homosexuell och därför måste jag gå emot Guds ord eller Gud får ta smällen att jag går emot hans ord när han skapat mej felaktigt. Det är så man resonerar. Sätt in folkmördare, rånare, våldtäktsman eller pedofil istället för homosexuell och se hur knäppt det blir. Det är alltid någon annans fel: det är samhället, skolan, föräldrarna, kollegorna eller Gud.

    Paulus var en människa som vi. Om Paulus skriver att man går miste om Guds rike om man utför vissa syndiga handlingar så har människan Paulus gått före Domens dag och förutsäger att en människa går evigt förlorad om denne begår synd x eller y. Så varför skulle man inte idag, typ Tommy Dahlman, kunna säga samma sak? Tommy Dahlman är, om jag förstått saken rätt, också människa. Antingen kan Paulus säga detta eller kan han det inte. Och kan han säga det så kan vi. Åtminstone i det här fallet när vi ordagrant citerar Pauli ord. Annars ska man givetvis vara försiktig att fördöma någon till helvetet.

    Världen Idag beklagar sig över att debatten varit spretig och Dan Salomonsson skriver att det skapar motsättningar. Jag tycker, trots Tommy Dahlmans debattartikel, att det varit för lite av tydlighet! Det råder fortfarande beröringsskräck att säga att det absolut inte på några villkors vis går att vara utövande glad och kaxig homosexuell och tro att man kommer till himlen! Vi begår en allvarlig synd att inte påtala det, genom att vi på det sättet låter en människa gå förlorad utan att få rätt upplysning.

    Lika sant är det att människor med problem, som inser sin synd, som inte vill synda men faller dit, räddas av nåden. Vad är det som är så svårt att sätta dessa två sanningar bredvid varandra?

    Givetvis är det klassisk diversion att komma och säga att man med hårda ord orsakar självmord, psykiska problem etc. Det är väl precis tvärtom! Det är uppenbarelsen av synd som orsakar dessa problem hos människor. Deras samvete skriker och det måste dövas. Alla homosexuella som mår dåligt med sin läggning i kyrkan – det är samvetet som försöker driva personerna till omvändelse! Det är inte den elake pastorn som hotar med helvetet. Istället är det en kärlekshandling för inte någon av oss vill att våra medmänniskor, allra minst våra familjemedlemmar och vänner ska gå evigt förlorade.

    Detta har precis blivit den cancersvulst som Åke Green talade om. Och att avlägsna en cancersvulst gör ont, mycket ont, orsakar följdproblem som också måste lösas och det tar tid.

    1. Så sant.

      Det som kanske inger mest bävan hos mig i all denna turbulens är inte att någon har fel och en annan har rätt, utan den utgång som domens dag skall visa på dem som sprider falsk trygghet för dem som egentligen behöver omvända sig. Vilken förskräckelse! Fruktar man inte Gud?

  16. Mycket bra artikel, om det som varje bibelläsare borde förstå, i de fall någon vill definiera sig som ”läsare”. Pedagogiken är så god att jag tydligt känner igen mig från 60-talets söndagsskola. Utmärkt!

    Även intressanta kommentarer.

    Det som förvånar är att dessa frågeställningar som Bibeln så tydligt och noggrant förklarar inte förstås av så många av vår tids förment kristna. Det är en sorg att så många pastorer, även vissa ”teologer”, slirar på Bibelns tydliga lära idag, något som tidigare generationer fick med sig från söndagsskolan, och även flertalet utanför de kyrkliga gemenskaperna trots allt hade en god ‘hum’ om. Därför är behovet av goda pedagoger (bibellärare) så påkallat, såsom Mikael här så tydligt visar. Logiken och utläggningen är enkel och ovedersäglig. I sammanhanget förvånar signaturen ”Janne”s naiva implikation (förstår han inte, eller har han inte läst Bibeln?). Även många som idag titulerar sig som präster, pastorer och teologer borde ta till sig denna stärkande modersmjölk.

  17. Upp 22:14-15

    ”Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. Men utanför är hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den.”

    Var i tiden är vi här? Vi är i Upp sista kapitel och sista halva av detta kapitel, vi är i Bibelns absoluta slutskede. Ser vi 1 Mos 1, som en inledning av förhållandet Gud människa, är Upp 22 fullkomnande – i ordets rätta bemärkelse. Vi är nu, i detta skede, strax efter händelsen i Upp 21:1-2.

    Det är i Upp 21:1-2 som en ny himmel och en ny jord uppenbaras och ett nytt Jerusalem sänks den från himmelen. Inte ett som skapas av människohänder likt det nuvarande, utan ett skapat av Gud själv.

    Detta Nya Jerusalem är ngt helt annat än vi kan föreställa oss. Här finns livets träd och livets flod. Solen behövs inte, Herren Gud själv är ljuset. Och här finns, in till staden, tolv portar, Upp 21:21. Dessa portar kommer aldrig att stängas om dagen – dvs aldrig – för där är aldrig någon natt, Upp 21:25.

    Genom dessa portar kommer aldrig någonsin något orent, men de är alltid öppna – underförstått – till inträde för det som är rent.

    Det är här och nu, i Upp 22:14, som presensformen av ordet tvätta används. ”Saliga de som TVÄTTAR (!) sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar.”

    Pris ske Gud!!! Vilken Mästerligt räddande fullbordan av mänsklighetens totala misslyckande som sker här – jmf 1 Mos 2 och Upp 22.

    Var är alla som ”missat” att säga ”ja” till Jesus i detta, vårt nuvarande liv – dvs ”… hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den.”? Och till dessa tror jag vi får räkna de som brutit mot Bibelns lära om att homosexualitet är något som är orent.

    De är utanför staden. Var har de varit under den tidsålder – aion – som kallas ”tusenårsriket”, är jag inte säker på, men det finns en plats dit den rike mannen skickats, det finns en plats för betalning och omskolning.

    Och nu är de där, men ännu utan tillgång till den Heliga Staden, då de ännu inte tvättat sig, i Herrens blod och valt Honom som Konung. I en total ensamhet, tomhet utan slut och mening, men med möjlighet… att låta sin klädnad tvättas ren och få tillträde till en av de tolv öppna portarna.

    Men må du, som läser detta nu, skynda dig att redan nu böja dig under Guds ordning. Den uppoffring du gör i detta liv, genom det avstånd du tar, från det som också Jesus tar avstånd från, är ingen uppoffring i jämförelse med det offer du tvingas betala ”senare” för att inse att Guds ordning gäller – för ditt eget bästa.

  18. Det handlar så mycket om att trotsa Gud och hans skapelse idag genom att ändra lagstiftningen på olika sätt. Om jag har förstått rätt så är det t ex möjligt för män att föda barn idag (detta eftersom det är juridiskt tillåtet att byta kön utan att sterilisera sig! ) Ett barn kan juridiskt sett födas av en av sina båda pappor – om mamman innan födseln känner att hon vill registrera sig som man istället. Har jag missuppfattat detta ? Eller har det verkligen blivit så galet?

  19. Allvaret. När ska kristenheten resa sig upp på allvar i det här landet? Eller är det kanske så att, där vi förväntar oss,tro, uppbygglig förkunnelse, likt det här inlägget. Så får vi till svar ännu mer distansering från den sunda läran? Men som du skrev på Twitter. Det är bara, Tommy Dahlman kvar nu, resten är för fega.

    1. Angående homodebatten så tycker jag Pelle Hörnmark yttrycker det mkt bra:
      ”Så, vem får nu komma in i himlen? En viktig och allvarlig fråga. Den stunden den frågan handlar om alla andras liv och vandel och inte mitt eget behov av frälsning så tror vi att vi kommer fel såväl pastoralt som teologiskt. Vi litar på att Gud i sin allmakt kommer att välkomna de som tillhör honom.

      Vi beklagar mycket att den debatt som seglat upp de senaste dagarna riskerar att drabba enskilda homosexuella då den i mångt och mycket har sin grund i en mer generell debatt om hur vår rörelses bibelsyn ska vara och hanteras. Vi tror att tydlighet och generositet är viktiga ledord för Pingströrelsen i den tid som är vår, en tid fylld av utmaningar men också av värdefulla relationer till medmänniskor”.

      PS. Mitt inlägg om evigt helvete blev godkänt lite sent, så många missade nog det. Kolla högre upp om du är intresserad av att diskutera det…

  20. Jag tänker ibland på Paulus samtal med ståthållaren Felix. Apg 24:25 ”Men då Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade”

    Varför blev han förskräckt av det Paulus sa? Den kommande domen?

    Men det är klart på teologiska skolor lär man sig idag att Jesus talade om en soptipp och inte helvetet, så det finns kanske då inte så mycket att bli förskräckt för då.
    Men en ståthållare i Romarriket blev förskräckt trots sin makt och grymhet, nåt att reflektera över…

  21. Lars B

    Lars du har (nog) missuppfattat både Paulus, Jakob o vad Kyrkan lärde/lär…

    LB: ”Luthersk soteriologi är helt enkelt Biblisk soteriologi.”
    AG: Så hur i hela världen kan det då vara 1500 år av tystnad, tills nominalismens Biel-student, kom på att så här lutherskt var fallet? Varför lärde inte fäderna lutherskt (PS se invändning 72ff på AveMarisStella)?

    Angående Rom 4:1-5 handlar om vadå?
    Läs bakgrunden i kap 2-3. Tron tar inte bort gärningarna (bara lagens gärningar) se; ”Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet…” (2:6f) och ”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare” (2:13) och se att genom tron befästs lagen (3:31)! Gärningar och tron är oskiljbara, se t.ex. Jak 1:2-2:26 och Rom 2:13; 4:4.

    LB: ”Påvekyrkan lär helt felaktigt att rättfärdiggörelsen också innefattar helgelsen.”

    AG: Jag väljer att bortse från dina epitet (vad är påvekyrkan), men se Invändning 71 (Extra)

    Hela beteendet är att ta ett citat och ignorera femtio-elva ställen, för att en förförståelse (i detta fallet Fr Martins soterologi) ska bekräftas. Som man ropar får man svar…

    Att rättfärdiggörelsen skulle vara forensisk, hänvisar jag bara till om Sola Fide; invändning 72

    Sen får du gärna förklara hur ett totalt förkastande av helgelsen i soterologin, ger något annat än just en intellektifierad tro. Förklara för den okunnige (=mig) skillnad mellan intellektuell tro och hjärtats förtröstan (fiducia). Jag tror du gör en höna av en fjäder o missar hela min poängi stycket… (f ö har jag tentat av Lutherkurser både på Universitetet o FFG o plöjt de flesta översatta verken på Swiensko).

    LB: ”Skulle katolikerna ha rätt, att rättfärdiggöra innebär en gradvis moralisk förbättring…”

    AG: Jag tror att du ofta slår in öppna dörrar. För att undvika att jag tror fel, kan du väl kort sammanfatta Kyrkans tro. Jag tror nämligen inte du har klart för dig vad vi tror. Inte helt ovanlig luthersk utgångspunkt. Ingen blir gladare än jag om jag har fel.

    Vad gäller Jakobs brev o din tolkning, så är den lika färgad den. Du utgår från något, klipper o klistrar sen ihop något som passar hur du ropade. Det är Ad Hoc, så det skriker om det.

    1. Anders!
      a) Det spelar ingen roll hur många som tror på sanningen. Sanning är sanning i vilket fall. Men det finns förstås nedslag av ”luthersk”, d.v.s. biblisk rättfärdiggörelselära genom århundradena (författaren till Diognetusbrevet, Ambrosius m.fl.), så 1500 års tystnad är inte korrekt.

      b) Menar du att p.g.a. vad som står i Rom. 2:6-13 och Rom. 3:31 så skall Rom. 4:1-5 läsas som att Abraham förklarades rättfärdig genom tro PLUS gärningar, trots att det står att han förklarades rättfärdig UTAN gärningar? Hoppas du själv förstår hur galet det är.

      Hur skall vi då se på Rom. 2:6-13 resp. Rom. 4:1-5? Tror man på Bibeln så låter man allt som står i Bibeln vara sant. Rom. 2:6-13 är sant. Den som gör gott och lever rättfärdigt blir på den grunden förklarad rättfärdig. Rom. 4:1-5 är också sant. Den som inte har några gärningar utan TROR på Honom som förklarar den OGUDAKTIGE rättfärdig blir rättfärdig.

      Påvekyrkan (kallar den så eftersom RKK leds av påven, Kyrkan med stort K är något helt annat) förstår inte distinktionen mellan lag och evangelium och kan därför inte förstå hur båda ovanstående bibelställen samtidigt kan vara sanna. För att spara tid klipper jag in ett avsnitt av den översättning jag håller på med av C.F.W. Walthers ”The Proper Distinction Between Law and Gospel”:

      —-
      (har trassel med datorn, skall se om jag får igång word-filerna).

      /Lars

      1. Här kommer ”inklippet” från tes IV, ”Den sanna kunskapen om åtskiljandet av lag och evangelium är inte endast ett härligt ljus som möjliggör en rätt förståelse av hela den Heliga Skrift, utan Skriften är och förblir en förseglad bok utan denna kunskap”:
        ———–
        Att bläddra genom den Heliga Skrift medan man fortfarande är okunnig om åtskiljandet av lag och evangelium ger människan intryck av att den Heliga Skrift rymmer en lång rad motsägelser; ja hela Skriften tycks bestå av idel motsägelser, värre än dem i Koranen. Ena stunden förklarar Skriften någon för salig, nästa stund fördömer den honom. När den rike ynglingen frågade Herren: ”Vad skall jag göra för att få evigt liv?” svarade Herren: ”Om du vill ärva det eviga livet så håll buden.” När fångvaktaren i Filippi ställde exakt samma fråga till Paulus och Silas, fick han detta svar: ”Tro på Herren Jesus Kristus, så skall du bli räddad med hela ditt hus.” Å ena sidan läser vi i Habackuk 2:4: ”Den rättfärdige skall ha liv genom tron”, å andra sidan lägger vi märke till att Johannes i sitt första brev säger: ”Den som gör det rätta är rättfärdig” (1 Joh. 3:7). Mot detta förkunnar aposteln Paulus: ”Alla har syndat och saknar härligheten hos Gud och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem” (Rom. 3:23-24).
        ————
        Konkordieformeln hävdar i sammanfattningen (Epitome), art. V: ”Vi tro, lära och bekänna, att man med största omsorg må såsom ett klart ljus i kyrkan fasthålla åtskillnaden mellan lag och evangelium, varigenom, såsom den helige Paulus framhåller, Guds ord rätt delas” (SKB, s 514). Detta upprepas sedan i den utförligare delen (Solida Declaratio):

        ”Då åtskiljandet av lag och evangelium sprider över Skriften ett synnerligen klart ljus, som förhjälper till att rätt dela Guds ord och förklara och förstå de heliga profeternas och apostlarnas skrifter, bör detta åtskiljande med stor omsorg iakttagas, för att icke dessa två läror må sammanblandas och evangeliet göras till en lag, vilken fördunklar Kristi förtjänst och berövar de ängsliga samvetena den tröst, som de eljest kunde hava i det rent och klart predikade heliga evangeliet och som kunde uppehålla dem i deras svåraste anfäktelser gent emot den skräck, som lagen injagar” (SKB, s 597f.)
        ——
        Påvekyrkans blindhet ifråga om soteriologin beror helt enkelt på att man sammanblandat lag och evangelium. Därför förstår man inte hur Rom. 2:6-13 och Rom. 4:1-5 båda kan vara sanna.

        /Lars

        1. Lars

          Jag förstår att du tror som du gör. Det gör dock inte saken klarare.

          För att jag ska förstå Skriften rätt måste jag först ha ett lutherskt raster (typ lag/evangelium). Sen ser jag det som du.

          För mig låter detta ren galenskap. Och sen ber jag vänligast att du slutar smeta på min Kyrka en massa hitte-på-epitet.

          Du gör ett hyfsat oseriöst intryck på det sättet. Läs f ö Rom 4:4 o låt den (tillsammans med de andra hundratals katolskt soteriologiska citaten) bli lutherifierad. Jag förstår inte hur du kan klipp-o-klistra ihop det…

          Allt Gott o katolskt tillönskas dig.

          1. Anders!
            Du vill att jag skall läsa Rom 4:4: ”Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst.”

            Denna vers visar ju att det INTE är p.g.a. gärningar som vi blir rättfärdiga inför Gud. Den ställs i kontrast mot den kristna frälsningsläran, som kommer fram i nästa vers: ”Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet” (Rom. 4:5).

            Sedan nämns David (Rom. 4:6) och Abraham (Rom. 4:9) som exempel på sådana som blivit rättfärdiga genom tron, utan gärningar. Men du tycks mena att kristna blir rättfärdiga såsom lön p.g.a. egna gärningar. Men i den vers som du hänvisar till, Rom. 4:4, sägs att det i så fall är utan nåd.

            Om det är så att du lyfter fram Rom. 4:4 därför att du tror att det är den kristna vägen till fräsning, kan jag bara hoppas att du blir omvänd från din egenrättfärdighet, inser att du inte är något annat än en fattig syndare och flyr till Honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig (Rom. 4:5).

            /Lars

    1. Jag kommer att skriva ett inlägg där jag kommenterar olika intressanta efterdyningar till debatten.

  22. Lars

    Som sagt; ska vi fortsätta, får du allt förklara vad du tror Kyrkan tror. Det kan skilja sig rejält från vad vi tror.

    Jag tror inte på tron allena. Detta pga att Skriften inte lär detta. Kyrkofäderna inte känner till det o att Kyrkan överallt o alltid trott något annat. Det är sååååå långt ifrån självfrälsning/egenrättfärdighet du kan komma…

    Allt Gott

    1. Anders!
      Kyrkan är Bibelns lydiga dotter och inte dess härskarinna. Därför har Kyrkan exakt samma lära som Bibeln: ”Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar” (Rom. 3:28).

      Men jag förstår genom ditt tidigare språkbruk att du med ”Kyrkan” menar någonting annat än vad Bibeln menar med denna term, nämligen den Romersk-katolska kyrkan (RKK).

      Enkelt skulle man kunna beskriva det kyrkosamfundets frälsningslära som ”dunderhonungs”-teologi. Bamse är en ganska liten och svag björn i normala fall, men när han får dunderhonung i sig förstärks hans krafter så att han kan göra stordåd. Så menar RKK att människan i normala fall, endast med egna krafter, inte kan göra några verkligt förtjänstfulla gärningar. Men med Guds nåd, som man oriktigt uppfattar som en kraft (enligt Bibeln är Guds nåd Hans kärleksfulla sinnelag p.g.a. Kristi verk – endast metonymiskt används ordet ”nåd” som en kraft) kan människan förvandlas och göra sådana gärningar som gör att människan kan ingå i den eviga saligheten. Endast riktigt fromma människor (helgon) hinner så långt i denna helgelseprocess att de kan ingå i Himmelriket vid döden. De flesta skall fortsätta att renas efter döden i skärselden (som är helt obiblisk). Man avvisar alltså Bibelns imputativa frälsningslära (att en främmande, d.v.s. Kristi, rättfärdighet TILLRÄKNAS den troende, se Jes. 61:10,Jer. 23:20, 1 Kor. 1:29, 2 Kor. 5:21, Gal. 3:26-27 m.fl.) och menar att människan på ett transformativt sätt blir rättfärdig (se KKK, st 1989).

      Den modernistiska RKK menar att denna nåd, som människan skall samverka med, inte finns endast i den egna kyrkan (även om den finns mest där) utan överallt. I och med Andra Vatikankonciliet har man alltså ändrat sig och blivit en kyrka, som erkänner de andra religionerna som bärare av det gudomliga ljuset. Ljuset lyser visserligen starkast i den katolska kyrkan, sedan lite svagare i de ortodoxa kyrkorna, sedan ännu lite svagare i de protestantiska kyrkorna, och sedan ytterligare lite svagare i de icke-kristna religionerna – men ändå fullt tillräckligt för att man där skall kunna bli frälst.

      I själva verket, menar man, har alla människor tillgång till detta ljus genom samvetets röst, och genom att följa denna röst tillräckligt troget blir man frälst. Den moderna katolska gärningsläran kommer t.ex. fram i Katolska kyrkans katekes, st. 847 och 1 260, där hedningar sägs bli frälsta på detta sätt.

      Om dem som utan egen skuld inte känner till Kristus och hans kyrka heter det:

      ”De som inte vet något om Kristi evangelium och hans kyrka men är utan skuld till detta, kan uppnå den eviga räddningen om de söker Gud med uppriktigt hjärta och under nådens inverkan försöker handla efter Guds vilja som de känner genom samvetets röst”
      (847).

      Och i st. 1260 heter det:

      ”Ty eftersom Kristus har dött för alla och eftersom människans kallelse sist och slutligen är en enda och identisk med kallelsen till Gud, måste vi hålla fast vid att den helige Ande erbjuder alla människor att på ett sätt som Gud känner till, få del av påskens mysterium.” Varje människa som söker sanningen och gör Guds vilja så som hon känner till den kan bli frälst. Man kan anta att sådana människor uttryckligen hade önskat att bli döpta om de hade känt till dopets nödvändighet.”

      /Lars

      1. Lars

        Jag vet inte vad du vill uppnå med din senaste kommentar. Ville du utlägga katolsk tro (soterologi) misslyckas du fatalt. Gör om gör rätt.

        I övrigt finns inte mycket att bemöta. Du staplar nidbildande epitet om Kyrkan o gör rallarsvingar här o där.

        En fråga. Vad är sanningens grund o pelare enligt NT o Paulus? Är det min egen-ihop-snickrade teologi? Eller vad?

        1. Anders!
          RKK´s lära om nåden kan träffande beskrivas som ”dunderhonungs”-teologi. Om du inte kan din egen kyrkas teologi kan du läsa på här t.ex., där en katolik förklarar på ett enkelt sätt vad actual grace and habitual grace är: http://taylormarshall.com/2007/07/actual-grace-and-habitual-grace.html

          Där kan du t.ex. lära dig att actual grace är som ”dunderhonung”: ”You might think of “actual graces” as zaps from God that enable someone to do something salutary.”

          Angående ”sanningens grund”: Vad gäller 1 Tim. 3:15, där kyrkan kallas ”sanningens pelare och grundval” visar detta att kyrkan har viss auktoritet, men det är viktigt att undersöka på vilket sätt.

          Sanningen som det talas om i denna vers är innehållet i den apostoliska kristna tron (jfr Gal. 2:5, 14, Ef. 4:21, Kol. 1:5, 2 Tess. 2:12-13, 1 Tim. 2:4, 4:3. 6:5, Tit. 1:1. 14, 2 Tim. 2:15, 18, 25, 3:7-8, 4:4). Enligt Paulus har kyrkan fått ansvar att hålla fram kristendomens sanning, liksom en pelare håller upp ett tak eller en staty.

          Vi måste också lägga märke till att Paulus INTE skriver att kyrkan=sanningen. Jesus däremot är Sanningen (Joh. 14:6) och Guds ord (Bibeln) är Sanningen (Joh. 17:17), men Kyrkan är alltså inte identisk med sanningen. Hon är sanningens pelare och grundval i den meningen att hon är kallad att hålla fast vid och förkunna sanningen, men hon är åtskild från den sanning som hon håller fast vid. Kyrkan är platsen där sanningen påträffas, men det är sanningen själv (d.v.s. Jesus och Bibeln) som är den yttersta auktoriteten.

          Detta bibelord har missbrukats av RKK-teologer, så att de underordnar Skriften under Kyrkan, eller åtminstone ställer Kyrkan och Bibeln på samma nivå. Men om denna tolkning tillämpas konsekvent, så är Kyrkan också på samma nivå eller t.o.m. högre än Kristus. Både Kristus och Skriften kallas uttryckligen ”sanningen”, Kyrkan kallas uttryckligen ”sanningens pelare och grundval”. Om detta uttryck skulle ha den innebörden att den placerar Kyrkan på samma nivå, eller t.o.m. högre än Bibeln, så placerar det henne samtidigt på samma eller t.om. högre nivå än Kristus. Men så är ju uppenbart inte fallet, åtminstone inte om vi låter Bibeln vara ledstjärna.

          /Lars

          1. Anders!
            När det gäller synen på vad Guds nåd är, kommer vi till en grundskillnad mellan å ena sidan RKK och å andra biblisk, evangelisk-luthersk uppfattning. Den förra skymmer och nedtonar Kristus och Hans välgärningar (och är därför anti-kristlig), den förra framhäver Kristus och låter Honom vara allt.

            Jag vill nu själv förklara skillnaden mellan RKK´s uppfattning och den bibliska uppfattningen. Grundbetydelsen av ordet nåd är på svenska, liksom på grekiska (charis) ett efterskänkande av straff. En brottsling, som rätteligen borde straffas, kan bli benådad och på det sättet helt undgå straff. Så används också ordet i Nya testamentet: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd (charis), därför att Kristus Jesus har friköpt dem” (Rom. 3:23-24).

            Vanligt är emellertid att man talar om nåden på ett metonymiskt sätt, vilket innebär att man omnämner nådens effekter eller följder som ”nåd”. Enligt strikt fyrkantig logik är detta ett ologiskt tal, men det levande språket använder sig ofta av sådana metonymiska uttryckssätt. Detta sker även i Nya testamentet: ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus” (1 Petr. 4:10-11).

            Vi skall notera att när ”Guds nåd” används på detta metonymiska sätt är det alltid fråga om den kristna tjänsten. Det är inte fråga om nådekrafter som ges en oomvänd människa, för att hon med hjälp av dessa nådekrafter (som RKK kallar actual grace) skall kunna bli omvänd.

            Det fatala var att under medeltiden kom det oegentliga, metonymiska talet om Guds nåd att bli allenarådande. De medeltida skolastikerna talade endast om Guds nåd på detta sätt och därför blev deras förståelse av frälsningen så felaktig. Den bibliska läran om frälsningen är ju att Jesus har fullbordat allt och genom Hans verk på korset är allting klart. ”Ty Guds nåd har (på korset) uppenbarats till frälsning för alla människor” (Tit. 2:11). (Lägg för övrigt märke till hur Paulus redan i nästa vers övergår till att tala metonymiskt om nåden, då han talar om det kristna livet: ”Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär…). De som förtröstar på vad Gud i Jesus Kristus har gjort på korset är omvända/frälsta.

            Guds nåd i egentlig mening hör alltså hemma i den ANDRA TROSARTIKELN, om Guds Son och frälsningen. Det är på korset Guds nåd, vars ursprung är i Guds kärleksfulla väsen, uppenbarar sig för människor. Men i RKK-teologin har nåden (p.g.a. förvirringen kring det metonymiska talet) förvandlats till andliga substanser (actual grace i dess olika former och sedan habitual/sanctifying grace i dess olika former), krafter som människan först skall samverka med för att bli omvänd (actual grace), och sedan samverka med för att bli frälst (habitual/sancifying grace). Guds nåd har blivit nådekrafter som förläggs till den TREDJE TROSARTIKELN, om den Helige Ande och helgelsen.

            I biblisk/evangelisk-luthersk teologi och lära är alltså Guds nåd helt koncentrerad till Guds frälsningsverk på Golgatas kors och uppståndelsen på den tredje dagen, medan det i RKK-teologin istället är så att Guds nåd är olika verkningar inom människan. Det första är kristocentriskt, det andra är, skulle jag vilja hävda, anti-kristligt, eftersom det ställer människans helgelse och gärningar i centrum istället för Kristi verk (antikrist=istället för Kristus). Det har nu, efter Andra Vatikankonciliet, gått så långt att t.o.m. hedningar, som inte känner Kristus, kan bli frälsta genom att samverka med dessa nådekrafter (dunderhonung)!

            /Lars

  23. Lars

    Du skriver mkt, men jag kan inte för mitt liv ta dig seriöst;

    1) Du återkommer med förklenande epitet (förmodligen är det lite omedvetet).

    2) Du svävar ut i saker som är hyfsat off topic.

    3) Du vägrar (vad jag kan se) ge svar på specifika frågor.

    4) Och sist får jag bara önska att du någongång faktiskt lär dig vad Kyrkan tror (och inte hatar, vad du tror hon tror).

    Amor vincit omnia.

  24. Anders!
    1) Du tyckte att ”påvekyrkan” var oförskämt, så jag bytte till RKK. Att kalla RKK för Kyrkan är helt felaktigt, ett högmodigt anspråk som faller p.g.a. RKK´s många obibliska läror. RKK är inte Kyrkan som omtalas i Bibeln.
    Annars vet jag inte vad som skulle vara ”förklenande” i mina ordval. Möjligtvis ”dunderhonungsteologi”. Det är förstås en usel teologi, men själva ordet ”dunderhonung” passar ju bra på att beskriva RKK´s uppfattning om nåden. Jfr. vad som står på den romersk-katolska hemsidan: ”You might think of ´actual graces´ as zaps from God that enable someone to do something salutary.”

    2) Har försökt hålla mig någorlunda till ämnet, även om en del andra saker kommit upp.

    3) Vet inte vilken fråga jag skulle ha vägrat att svara på.

    4) Det verkar som att jag faktiskt vet mer om din kyrkas lära om frälsningen än vad du själv gör.

    Om det inte blir mer meningsutbyte hoppas jag att du fått något att tänka på. Jag uppmanar dig att göra som judarna i Berea: Pröva det som du hör (från RKK, från mig, från de lutherska bekännelseskrifterna) med Bibeln som måttstock. Har du någon annan måttstock (t.ex. påven, RKK´s katekes, RKK´s läroämbete) kommer du aldrig att hamna rätt.
    Judarna i Berea tog inte emot Paulus undervisning rakt av. Istället jämförde de hans undervisning med Skrifterna, d.v.s. Gamla testamentet. De prövade vad de hörde och bedömde det utifrån den Heliga Skrift. Hade de prövat Paulus undervisning utifrån traditionen hade de förkastat evangeliet. Traditionen inom judendomen var så förvrängd att de som följde den var fanatiska motståndare till evangeliet. Paulus själv hade ju tidigare slaviskt följt traditionen. Han skriver att han ”gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar” (Gal. 1:14). Och detta ledde till att han ”i fråga om iver [blev] en förföljare av församlingen” (Fil. 3:6). Judarna i Berea gjorde rätt. Istället för att pröva utifrån traditionen eller rådfråga de religiösa myndigheterna gick de direkt till de heliga Skrifterna och bedömde Paulus undervisning. Därför kom de också till tro.

    /Lars

  25. Ps. Jag glömde ge själva bibelordet, där vi kan läsa om hur judarna i Berea gjorde: I Apg. 17:10-12 läser vi:

    ”Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män.”

    /Lars

  26. Lars

    1) Både RKK o dunderhonungsteologi är sånt som gör att man tappar hoppet om dig. Googla roman catholic på catholicanswers (omm du vill veta varför).

    3) Kan du beskriva katolsk soteriologi, så att jag ser att du hyfsat förstått vad vi tror!

    4) Din kommentar är ett smärre hån. Har du ingen självinsikt ö h t.

    Gör om, gör rätt; för det du presterat hittills är under all kritik. Jag skäms i ditt ställe.

    Och lycka till med att faktiskt i ord visa att du kan respektera Kyrkans tro o förklara vad vi tror.

    Allt Gott o katolskt tillönskas dig!

  27. Anders!
    Det går tydligen inte att benämna din kyrka på ett sätt som du accepterar, om man inte oriktigt vill kalla ditt kyrkosamfund ”Kyrkan” (i Bibeln är Kyrkan alla människor som är födda på nytt). RKK torde vara neutralt, så benämns ofta kyrkan i neutrala, vetenskapliga texter. Om du uppfattar RKK som förolämpande går det tyvärr inte att göra något åt saken.
    Jag har redan beskrivit romersk-katolsk soteriologi. Du säger att det jag skriver är oriktigt, fast jag citerat RKK-källor (t.ex. Katolska Kyrkans Katekes). Du säger att jag missförstått, men talar inte om på vilket sätt. Om vi skall komma vidare får du allt bemöda dig om att visa på vilket sätt jag missförstått. Gör om, gör rätt!

    Är det inte så att Guds nåd enligt RKK är en kraft som hjälper oss till frälsning? Svar: JA.
    Är det inte så att numera, efter Andra Vatikankonciliet, även hedningar som t.ex. muslimerna, kan bli frälsta genom sina gärningar? Svar: JA.
    Är det inte så att RKK förkastar den tillräknade (imputativa) rättfärdigheten? Svar: JA.

    Detta torde vara de viktigaste punkterna som vi hittills diskuterat. Som sagt, om jag missuppfattat något få du visa på vilket sätt jag missuppfattat. Jag visade ju ovan hur du/den som skrev den där undermåliga artikeln du länkade till, missförstått luthersk teologi och biblisk rättfärdiggörelselära (att den faktiskt är forensisk).

    /Lars

    1. Lars

      Om man ska ha ett samtal, bör man 1) kunna förklara vad motparten tror (så att den kan bejaka vad du beskriver, som rätt beskrivning).

      Du har inte lyckats där.

      2) använda begrepp som inte förlöjligar motparten.
      Även här har du långt kvar.

      RKK är o förblir en antikatolsk rest. Min Kyrka är katolsk (i fullt medvetande om att det finns andra kyrkor; t ex orientaliska o ortodoxa).

      Du får använda vilka begrepp du vill om Kyrkan, men påvekyrkan, romerska kyrkan osv är ö h t inte hövligt eller ens sakligt korrekt.

      Läste du på catholic answers? Eller är du en sådan som bara saxar bitar ur katolska källor för att använda dem i syfte att smutskasta???

      1. Anders!
        Jag har verkligen inte tid att ödsla på detta. Om du inte känner igen dig i beskrivningen av ditt kyrkosamfunds lära, trots att jag citerat ur er egen katekes, är det inte mitt problem. När du dessutom vägrar tala om hur jag missuppfattat ditt kyrkosamfunds lära, kan jag inte hjälpa dig med vidare förklaringar. Om du inte kan ge svar på frågan hur jag skulle ha missuppfattat, utan bara upprepar att jag missuppfattat, så sätter jag punkt för denna diskussion. Jag har mycket viktigare saker att göra.

        Jag har inte använt termen RKK i förlöjligande syfte. Det är så ditt kyrkosamfund är registrerat i Sverige och det är så man omnämner det på ett neutralt sätt. I din benämning ”Kyrkan” ligger däremot ett anspråk som omöjligt kan accepteras av bibeltroende kristna. Jag skulle hellre dödas än bekänna att RKK är Kyrkan.

        Att ditt kyrkosamfund inte är katolskt visar sig bl.a. i frälsningsläran. Kyrkans huvud Jesus Kristus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh, 14:6). Ditt kyrkosamfunds huvud (påven) säger mot detta: ”´Men frälsningsplanen omfattar också dem som erkänner Skaparen, framför allt muslimerna. De bekänner att de har Abrahams tro och tillber med oss den ende och barmhärtige Guden, som skall döma människorna på den yttersta dagen´” (KKK, st 841).

        Nej, jag hinner inte titta på den hemsida du länkat till. Om du finner något där som motsäger det jag skrivit om RKK så fram med det! Annars adjö.

        /Lars

        1. Lars

          Det är faktiskt helt rätt att du lägger ner. Du hinner inte titta, du kan inte förklara vad vi tror o kommer således ständigt göra halmgubbeavrättningar.

          Du är katolikilliterat. En vanligantikatolsk åkomma. Receptet är enkelt o gratis.

          Säg till när du seriöst kan gå in i en diskussion. Innan dess; ad Dieu

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.