Har Joel Halldorf förtydligat sig?

I dagens tidning ger Halldorf vad jag menar är ett icke-svar på en kritisk artikel av en initierad och bildad läsare.

Bakgrunden är att Joel Halldorf skrev en ledare i Dagen den 18 mars, i vilken han förespråkade fördjupande samtal bland kristna i homo-frågan. Bland annat ondgjorde han sig över kristna som menar att det räcker med hänvisning till enstaka bibelord, han skrev att den amerikanske före detta pastorn Rob Bell har poänger, han som tagit ställning för homo-vigslar. Han jämför hur frikyrkorna har ändrat sig vad gäller kvinnopastorsfrågan och skilsmässa med hur diskussionen nu pågår om homo-frågorna. Han talar om hur ”syndakatalogen” åkt ut och kjollängderna lämnats fria, han talar om att att det behövs samtal och ”krävs en djupare b­earbetning av grundläggande frågor om kön, identitet, sexualitet, begär och familj.” Han skriver dock ingenting om hur han ser på det faktum att vissa kyrkor nu viger homosexuella par och inte längre anser att homosexuell samlevnad är synd. Samtal och bearbetning ska vi ha. Men vart ska det leda till? Det skriver han inget om.

Utifrån denna ledarartikel ställer sig då många läsare rätt naturligt den frågan om hur Halldorf (och därmed Dagens ledarsida) egentligen ser på den utveckling som ägt rum inom kristenheten de senaste decennierna. Ser han (och Dagen) det som positivt eller negativt att homosexuellt samliv inte längre betraktas som synd inom vissa kyrkor och att homosexuella par nu kan få kyrklig vigsel och välsignelse? Vill han se en liknande utveckling inom de kvarstående frikyrkor som inte tror och praktiserar så? Eller står han och Dagen fortfarande fast vid den traditionella kristna linjen? Det framgick inte av Halldorfs ledarartikel och det har också varit otydligt under en längre tid.

Halldorf fick därför raka frågor om detta bland annat på twitter. Han fick frågor om huruvida han anser att homosexuellt samliv är synd eller inte. På dessa frågor uppvisade han en viss irritation och skrev som svar att han inte ger raka svar på den typen av förhörsfrågor. Själv skrev jag ett blogginlägg i vilket jag gjorde den för mig mest positiva tolkningen jag kunde av Halldorf – jag skrev att jag tror att han står fast vid klassisk kristen tro i denna fråga, men att han bara var otydlig i den artikeln. Sedan skrev jag till Halldorf personligen och frågade om jag tolkat honom rätt. På den frågan har jag inte fått något svar. Däremot har han skrivit att han offentligt varken vill bejaka eller fördöma i denna fråga (om hur han ställer sig i homo-frågorna), och att han inte ser det som sin uppgift som ledarskribent i Dagen att vara tydlig i denna fråga. Den sistnämnda inställningen kan sägas vara bekräftad även av Dagens chefredaktör Felicia Ferreira i en efterföljande ledare som jag också skrivit om. Med andra ord, Dagen vill vara helt öppen inför vart ”samtalet” ska leda.

Halldorf svarar

Nu har Joel Halldorf skrivit en kort debattartikel som svar på en något längre men ändå kort debattartikel av den pensionerade och bibelkunnige pingstpastorn Daniel Wärn som kritiserat denna otydlighet. Halldorf har alltså valt att inte svara vare sig Anders Gerdmar eller Stefan Gustavsson, som i längre debattartiklar kritiserat honom i Dagen, eller mig som kritiserat honom här på bloggen i flera längre inlägg, utan han väljer att bara svara på Wärns korta artikel.  I sitt kort svar skriver Halldorf bland annat:

”Jag påstår aldrig att en sådan utveckling är önskvärd, jag ifrågasatte aldrig Dagens linje i frågan – och jag har absolut aldrig uppmuntrat tolkningar som går emot bibeltexterna…”

Han skriver också att han förespråkat en vidgning av samtalet med både etik och teologi på Bibelns grund. Han gör ett citat från en skrift från Pingströrelsens teologiska nätverk, som talar om att det är en komplex fråga där man måste söka en helhetssyn. Han påpekar att detta visst var en känslig fråga och uppmanar oss:

”Så låt oss föra samtalet – men inte drivna av rädsla och ängslan, utan av nyfikenhet och kärlek till sanningen.”

Är då detta ett tillfredsställande svar?

Verkligen inte! Det är ett icke-svar.

Nu påstår han att han inte ifrågasatte Dagens linje. Men vad är det för svar? Vad är Dagens linje? Hur vet vi vad den är? Som jag tidigare skrivit, så tycks ”Dagens linje” nu för tiden vara ett annat ord för opinionsredaktör Elisabeth Sandlund och vad hon eventuellt skrev i frågan för några år sedan. Men vem känner till det? Vem har ett tidningsarkiv hemma? Och vad har det för betydelse vad hon tyckte för några år sedan, när hon inte fick förnyat förtroende att vara chefredaktör och när hon snart går i pension och när de övriga på ledarredaktionen skriver otydliga ledare som bäddar för en liknande utveckling i frikyrkan som redan skett inom Svenska kyrkan? En tidnings linje kan väl inte bestå av en eller två artiklar som skrevs för flera år sedan av en annan person, en tidnings linje måste väl vara det som dagens ledarskribenter samfällt driver nu i tidningen i aktuella ledare, vecka efter vecka, månad efter månad!

Joel Halldorf skriver att han inte ifrågasatt ”Dagens linje” och inte förespråkat en viss utveckling och inte uppmuntrat till tolkningar som går emot bibeltexterna – jasså! Men han skrev en ledare som var fullt möjlig att tolka så, och sedan vägrade han att svara på de följdfrågor han fick som bad om förtydligande. Och han har tydligt markerat i skrift att han inte vill ta ställning i denna fråga offentligt.

Dagens läsare är inte dumma. De läser och ser vad som händer i samhället. De ser vad som hänt inom Svenska kyrkan. De ser att den ene kände kristna ledarprofilen efter den andre svänger i homo-frågan och börja förespråka homo-vigslar. Den senast kände är Rob Bell. De läser i Dagen att Halldorf anser att Bell har en poäng. De läser att Halldorf kritiserar bibeltroende kristna för deras bibelanvändning. De läser vad han skriver om bearbetning och samtal – och självklart undrar de vad Halldorf då menar om utvecklingen. För intelligenta Dagen-läsare är det inte alls självklart att Dagens linje ligger fast. Det är inte det minsta självklart för en intelligent läsare, att Joel Halldorf står fast vid den traditionella kristna linjen – den ene kristne ledaren efter den andra har ju ändrat sig. Det är helt logiskt att man undrar var han står, då man läser hans ledarartiklar som är fullständigt otydliga på den punkten.

Hur kan man då beskriva Halldorfs reaktion? Jo, i korta drag och på ren svenska: Han anser att läsarna är dumma i huvudet! De är ängsliga, rädda och inskränkta och korkade som inte fattar vad han menar. Om läsarna uppfattar honom som otydlig, så är det fel på läsarna och inte på hans artiklar. Förmodligen är det endast dem som vill ha en utveckling sådan som den i Svenska kyrkan som anser att Halldorf är tydlig, i alla fall får han beröm av dem.

I mitt första blogginlägg om Halldorfs nya Dagen-linje, gjorde jag en välvillig tolkning (fast jag inte var var övertygad om att det var en korrekt tolkning) och skrev att jag trodde att han står fast vid den traditionella kristna synen. Men eftersom han vägrat svara på enkla följdfrågor från bland annat mig om det var korrekt uppfattat, så blev jag ganska tveksam till denna min välvilliga tolkning. Och efter denna debattartikel av Halldorf, är jag än mer tveksam. Hans överslätande formuleringar om att han inte ifrågasatt ”Dagens linje” med mera, är tämligen intetsägande och förpliktigar inte till något. För hur vet man vad som är Dagens linje, när inte ledarskribenten själv vill säga var han står offentligt? När man hela tiden skriver ledarartiklar som i princip kan tolkas hur som helst i vissa frågor, så är det inte tydligt vad som är tidningens linje. Det räcker inte med att hänvisa till vad en person, Elisabeth Sandlund, skrev för flera år sedan. Lika lite som det skulle räcka med att hänvisa till Olof Djurfelts tid.

Halldorfs artikel verkar snarast vara ett sorts ”cover-up”, ett försök att dölja att man egentligen har en agenda att främja en diskussion som syftar till att bädda för en förändring inom kvarvarande delar av kristenheten som fortfarande tror på klassiskt kristet vis. En förändring som leder till att homosexuellt leverne och homo-vigslar blir allmänt accepterade även inom så kallade väckelsekristna sammanhang.

Jag tycker att detta luktar oärlighet och falskspel lång väg! Om man konsekvent vägrar att uttryckligen vara tydlig i en kontroversiell fråga som man ändå ständigt återkommer till och ständigt vill att det ska föras samtal kring, så förråder man därmed att man har en dold agenda. Genom att inte ta ställning själv, så anger man att man inte vet eller inte kan ta ställning, Då anger man att utvecklingen lika gärna kan gå åt det ena som åt det andra hållet. Om man på detta sätt inte tydligt tar ställning för den klassiska kristna synen i en kontroversiell fråga, men ändå förespråkar samtal kring det, så ger man indirekt stöd till dem som vill förändra och leda utvecklingen bort från det klassiskt kristna.

Och eftersom man på Dagens ledarredaktion inte vill ta ett tydligt ställningstagande i homo-frågorna, så bäddar man för en ökande acceptans av homosexuell utlevnad och homo-äktenskap bland den traditionella ”väckelse-kristna” läsekretsen. Som chefredaktör Felicia Ferreira skrev i sin ledare:

”Men ska inte Dagen tala om exakt hur man ska gå till väga i dessa utmaningar? Ledar­sidans uppdrag är inte att formulera vare sig syndakatalog eller normdekret.”

Svart på vitt: Inget ställningstagande från vår del!

Det spel som nu sker inför öppen ridå bäddar för ett teologiskt avfall. Tyvärr är det få kristna ledare som lyfter upp sin näsa från de lokala angelägenheterna och verksamheterna, och höjer sin röst och bjuder teologiskt motstånd mot den negativa utveckling vi sett under längre tid. Halldorfs icke-svar i dagens debattartikel visar mer på att han vill lägga en lugnande dimridå över ett upprört hav av läsare som står för traditionell kristen tro. Han vill verka som om han varit tydlig hela tiden, medan han i själva verket agerar tvärtom. Dessvärre verkar ger det signaler om att han följer en dold agenda.

Hur borde man formulerat sig i stället, för att vara tydlig?

För att göra det jag skrivit ovan extra klart, så vill jag härmed visa hur Joel Halldorf hade kunnat skriva i stället. Alternativet till den otydlighet som Dagen nu valt är att till exempel formulera sig så här:

”Den kristna läran säger att homosexuell samlevnad är synd. Det ligger fast och kan inte ändras. Det är tidningens självklara linje. Men just nu vill vi lyfta några andra frågor kring detta, som vi också behöver samtal om. Hur ska vi kunna förklara kyrkans lära i denna fråga i vårt sekulariserade samhälle som så snabbt förändrats i en helt annan riktning jämfört med dess tidigare kristna ideal? Hur ska vi kunna bemöta människor med annan tro och med andra livsval på ett kärleksfullt och respektfullt sätt, samtidigt som vi håller fast vid vår tro och förkunnar den?”

Det behöver naturligtvis inte ordagrant stå så här. Men om det understrukna i citatet ovan hade stått i början av Halldorfs ledarartikel, hade alla mina blogginlägg i denna fråga varit oskrivna. Det är Halldorfs vägran att i tydliga ordalag uttrycka sig på det sättet i ledarartiklar som gör att jag ifrågasätter honom och hela tidningen. Det gör att jag nu misstänker en dold agenda. Om man ärligt och uppriktigt står för klassisk och traditionell kristen tro i dessa frågor och har rent mjöl i påsen, så är det inga problem att uttrycka sig kortfattat och med den tydligheten. Men om man skriver som Halldorf gör i artikeln som helhet och konsekvent vägrar ta ställning offentligt, då döljer man något.

12 reaktioner till “Har Joel Halldorf förtydligat sig?”

  1. Strålande sant och viktigt att klassisk tro inte sammanblandas med tidsandans förfall.

    En kärlek som inte tål sanning, har den med kärlek att göra? Kärlek, gör aldrig avkall på sanningen. Nåd, javisst, men nåd utan omvändelse har det med evangelium att göra?

    Tyvärr blandar Halldorf korten, precis som Piensoho på sin tid, när han skulle förtydliga sig i frågan. Inget blev av detta. Själv anser jag att det är arrogant att underskatta Dagen-läsarna. Blinda ska inte leda blinda, då faller båda ner i gropen. Men tidstecknen är klara. De som förleder en av Guds minsta…

  2. Tack broder Mikael att du orkar stå upp tydligt som ljus och salt.du behövs som en klar röst som inte vill ge det som kittlas i öronen. Vi är nog ganska många likasinnade i vårt land,många mindre grupper har dock inte en större publik att sprida detta till.Gud välsigne dig och må herren ge dig kärlek och mod att fortsätta stå rakryggad. Frid uwe krause

  3. Ja det ska bli väldigt intressant att se när den progressiva moderna teologin får sitt fulla genomslag i pingströrelsen. Det bör ske ganska snart efter de sista traditionella bibeltolkande pastorerna lämnar sina ämbeten för pension.
    Det bör ta max 5-10 år enligt mina beräkningar.
    Den första predikanten som står för en utlevd homosexualitet torde träda fram på någon av våra större församlingars estrader inom 10 år, men jag har beräknat att det kan ta uppåt 10 år till det sker.

    1. Vilket sannolikt är samtidigt som könsöverskridande månggifte välsignas i Sv kyrkan…

    2. ”There are a great host of people, considered
      to be within the larger evangelical movement, who
      are desperately seeking a way to make peace with the moral
      revolution and endorse the acceptance of openly gay individuals
      and couples within the life of the church. Given the excruciating
      pressures now exerted on evangelical Christianity,
      many people — including some high-profile leaders — are
      desperately seeking an argument they can claim as both persuasive
      and biblical.”

      Free book av Albert Mohler:
      http://www.sbts.edu/god-and-the-gay-christian/

  4. Liten påskbetraktelse

    En dag skall vi stå inför Herren och inte längre se såsom i en spegel, utan ansikte mot ansikte.

    Vi kommer att inse hur lite vi har förstått, och hur mycket vi har missförstått. Hur fel vi har haft, hur liten vår kunskap har varit och hur ofta vi har sårat våra medmänniskor utan att begripa det.

    Vi kommer att inse Guds sanna väsen. Tusen gånger större och heligare än vi kan ana. Vidden av vår synd kommer att drabba oss med full kraft och vi kommer att sjunka ihop i förkrossad gråt inför Herren.

    Då säger Herren till var och en av oss: Var inte rädd mitt barn. Du tillhör mig, genom Jesus Kristus. Jag älskar dig.

    Guds oändliga nåd och vidden av Kristi frälsargärning kommer då att bli uppenbar och vi kommer att fyllas av oändlig tacksamhet till Kristus och Herren.

    Glad påsk och Guds välsignelse önskar jag alla trossyskon, oavsett vilken gren av vinträdet ni tillhör.

  5. Förhoppningsvis leder hela det här eländet till att det sker en polarisering av kristenheten i vårt land. Det finns ingen annan väg. När det gäller tidningen Dagen,har man med all önskvärd tydlighet visat på att man inte vill följa den ström som tillhör de mer bibeltrogna.

  6. Återigen så klarsynt skrivet! Tack! Apropå detta med homosexualitet, så finns det en väldigt bra bok som heter ”Homosexuality and the politics of truth” av den amerikanske judiske psykiatern dr. Jeffrey Satinover. Han skriver om homosexualitet från både judiskt och kristet perspektiv, om vad forskning kan och inte kan visa beträffande frågan om medföddhet, om olika behandlingar för den som önskar förändring osv. (Boken är från 1996 och publicerad av Baker Books).

  7. Få talar klarspråk. Mikael Karlendal är en av de sällsynta.
    Alla bör studera Crys C. Caragounis lilla och viktiga bok: ”Homerotik”, där han går igenom den bredd av livsstilar som Paulus måste ha känt till utifrån det samhälle han levde i och den kunskap i grekiska han hade. Somliga hävdar att Paulus var okunnig om ”nutida mogen homosexuell kärlek”. Caragounis visar att så inte var fallet. Om vi nu vill visa kärlek bör vi väl också ta upp hur kort livslängd homosexuella har delvis beroende på infektioner, våld från andra och den egna gruppen samt psykiska problem. De senare kan bero på intolerans, men också på problem med en egna identiteten i stort. Hela frågan måste problematiseras utifrån fakta. Var är de som har dessa kort på handen i debatten, såsom läkare? Ofta förtigs sidor för man är rädd om sin akademiska karriär. Så icke Mikael!

  8. ”Hela frågan måste problematiseras utifrån fakta. Var är de som har dessa korten på handen i debatten, såsom läkare?” skriver Guldmun ovan.
    Jag tycker det är synd att dr Jeffrey Satinovers bok ”Homosexuality and the politics of truth” inte finns översatt till svenska. Han skriver både om fysiska/medicinska, psykologiska och andliga aspekter av homosexualitet.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.