Svar till Felicia Ferreira

I dagens nummer av Dagen skriver så skriver chefredaktören och ansvarige utgivaren för tidningen, Felicia Ferreira, en ledarartikel i vilken hon vill klarlägga tidningens linje i den debatt som pågått efter Joel Halldorfs märkliga ledarartikel.

Hon hävdar i början av artikeln att Dagen inte har ändrat hållning i ”till exempel äktenskapsfrågan”. Sedan går hon över till att försvara Joel Halldorfs illa skrivna ledarartikel och i sina krumbukter för att försvara Halldorf, så snarare förstärker hon intrycket att tidningen antingen faktiskt har ändrat sig eller alternativt inget begriper.

Som så många andra i denna typ av debatter använder hon det vi kan kalla ”psyk-snack”. John Piper skulle kalla det ”emotionell utpressning”. Hon varnar för kärlekslöshet och förakt för avvikande. Hon talar om inkludering och varnar för diskriminering av de marginaliserade. Hon frågar, ”hur skulle Jesus göra?” Hon skriver att vi måste praktisera det Bibeln lär, att låta Gud döma.

Mitt fråga är då, vem exakt är det som förfaller till dessa negativa saker och inte gör som Jesus? Eftersom detta tydligen är ett argument i debatten, så vore det kanske bra att klargöra detta och inte bara smeta på en vag och allmän anklagelse som målar ut alla meningsmotståndare som dåliga människor.

Hon skriver:

”Då räcker det inte att enbart prata om 2000-årigt stöd i Bibeln. Vill vi leva ut Guds Ord måste vi också i vardagspraktiken lyckas göra det som Jesus gjorde; inkludera alla samtidigt som vi pekar på det goda. Bibelsynen, troheten mot skapelse och kallelse, allt detta är viktigt i det fortsatta samtalet. Principer ska vara vägledande, men de får inte användas som tillhyggen mot andra människor.”

Vadå ”räcker inte med 2000-årigt stöd i Bibeln”? Vad menas med det? Om det är sant att Bibeln säger att det är synd att leva i homosexuella relationer, och om det är sant att den kristna kyrkan enigt har stått för samma linje i 2000 år, så måste väl det vara ett starkt vägande skäl för att det är så Gud har sagt! Det är väl ett starkt skäl för att ifrågasätta de revisionister som vill ändra på den klassiska och hävdvunna kristna etiken?

Och är verkligen ordet ”inkluderande” rätt ord för att beskriva Jesus? Det är helt klart att Jesus älskade alla människor. Han gick hem till syndare och åt middag med dem. Men det betyder ju inte att han bejakade eller hummade eller jamsade med dem i deras synd eller felaktiga livsval. Han var ju tvärtom ganska skarp i tonen ibland mot vissa och han manade folk till omvändelse. En del blev till och med arga på honom och lämnade honom – här kan man bland annat tänka på den rike, ungen mannen som inte vill bli av med det han ägde, fariséerna som tog anstöt av det han sade etc. Inte ens en äktenskapsbryterska fick fortsätta att synda.

Så, visst visade Jesus stor kärlek till människor, till alla sorters syndare. Men jag skulle inte använda ordet ”inkludera” här. Det låter ju som om han skulle ha bejakat deras felaktiga livsval och sagt att det som är sant för dig är kanske inte sant för mig, etc. Och sådan var han ju definitivt inte.

Och vem är det som använder bibliska principer som tillhyggen mot andra människor? Det är i alla fall inte den kristna kyrkan och dem som står för traditionell kristen tro. Vi använder bibliska principer för att hjälpa människor. Är det åter en insinuerande och vag anklagelse? Ett sätt att stämpla dem som vågar kritisera ledarredaktionen?

Ferreira skriver också:

”Nästa steg är att våga lita på att Gud verkar med sin frälsande kraft i oss alla. Vågar vi lämna det ansvaret till Gud?

Få frågor utmanar kristna så som sexualiteten. Inte minst i vår tid där normer kring sexuell identitet starkt ifrågasätts. Men mer än någonsin, ställs då också krav på oss kristna att praktisera det som Bibeln lär; att det är Gud som dömer.”

Jasså! Men att ha en tydlig biblisk förkunnelse om rätt och fel, gott och ont, är inte att döma människor. Det är att hålla sig till uppdraget Gud har gett dem som förkunnar och att hålla sig till sanningen. Paulus skriver till Timotheos: ”Förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning.” (2 Tim 4:2, läs gärna sammanhanget!). Och när vi lever i en tid ”då normer kring sexuell identitet starkt ifrågasätts”, då är det verkligen inte tid för den typ av otydlighet om de kristna normerna som Dagens ledarskribenter har uppvisat.

Den sista meningen är också en mycket konstig formulering för att komma från en chefredaktör på en så kallat kristen tidning. Att predika det Bibeln lär om sexualetik är inte att döma. Det är ju vårt uppdrag. Punkt.

Ferreira skriver vidare, att det innebär att vi samtidigt ska låta oss vägledas av både Bibelns lära och Jesu bemötande av människor. Och hon avslutar artikeln med följande:

”Men ska inte Dagen tala om exakt hur man ska gå till väga i dessa utmaningar? Ledar­sidans uppdrag är inte att formulera vare sig syndakatalog eller normdekret. Vi vill ge våra läsare redskap att finna sig själva men också en väg till en sund och bibelförankrad tro där människan, Gud och skapelsen är tätt sammanvävd.

Låt därför samtalet fortsätta.”

Ja, det är precis vad jag skrivit själv i tidigare blogginlägg. Dagen har abdikerat från sin roll att bistå den kristna förkunnelsen och från att ta sitt kristna ledaransvar. Här får jag alltså det jag tidigare skrev bekräftat av självaste chefredaktören och ansvarige utgivaren. Men om man inte tydligt vill stå upp för den klassiska kristna läran i dessa och andra frågor, så borde tidningen sluta kalla sig en kristen tidning. Att ni på Dagen hävdar att ni är en evangelisk kristen tidning på Lausanne-deklarationens grund, att ni verkar i den andan, kan man alltså snarare tolka som en lögn. För detta är inte i Lausanne-deklarationens anda, även om den kanske inte tar upp just detta ämne.

Och här handlar det om klassisk eller traditionell kristen tro. Det är ingen i denna debatt som talat om syndakatalogen – detta gamla frikyrkospöke. Varken jag själv, Stefan Gustavsson, Anders Gerdmar eller Stefan Swärd, har förespråkat någon återgång till den ”syndakatalog” som präglade frikyrkorörelsen under första halvan eller mer av 1900-talet. Men vi förespråkar att förkunnelsen ska omfatta den bibliska och traditionella kristna etiken. Och om tidningen Dagen inte vill vara med i båten, så är det bättre att ni slutar spela detta spel! Var ärliga, för en gångs skull!

Som Dagen gör nu, så bidrar man inte till ett konstruktivt samtal i dessa frågor, utan man ägnar sig åt polarisering. Man angriper och misstänkliggör den traditionella kristna hållningen i dessa frågor genom att insinuera att de som står för den är kärlekslösa, dömande, exkluderande (ett idag grovt nedsättande ord), föraktande av oliktänkande och marginaliserade, och som förespråkare av en gammaldags hård syndakatalog. Själva står man på den ”inkluderande” och ”kärleksfulla” sidan som ”vågar” vara otydlig med vad som är rätt och fel. Och man gör detta under det att man försöker inbilla sig själva och läsarna, att man därmed försöker bidra till ett gott samtal. (Här skulle stått ett kraftfullt engelskt uttryck!)

Men låt mig då vara tydlig: Som traditionell kristen menar jag, att det är oerhört viktigt att vi likt Jesus älskar alla människor. Att vi likt Jesus kan gästa syndares hus och äta med dem. Att vi likt Jesus kan vara tydliga om vad som är rätt och fel, vad som är synd och inte – kort och gott vad som är den bibliska och kristna läran i etiska frågor. Att vi i kärlek kan säga sanningen till människor och kalla dem till omvändelse från ett syndigt liv och från felaktiga livsval. Som traditionell kristen håller jag det som en grundprincip att vi både kan och ska säga sanningen i kärlek, med andra ord: Tydlighet och kärlek går hand i hand. Vi måste inte välja antingen-eller.

Dagens ledarredaktion tycks på ett olyckligt sätt ha hamnat i ett dike, där man inte ser att olika människors olika reaktioner på budskapet inte i sig kan avgöra sanningsfrågan. Om människor blir arga eller upprörda över det vi säger, eller ledsna, så betyder det varken att det vi sagt nödvändigtvis skulle ha varit fel eller kärlekslöst. Människors reaktioner säger ingenting om sanningsfrågan och det kan inte användas för att forma teologin. Så var det för Jesus, så är det för oss. Inte alla som hörde Jesus blev heller alltid så glada.

Vad som är sant eller falskt i lärofrågor, inklusive etiska frågor, avgörs inte av mina, våra eller någon annan persons känslor och upplevelser. Det är Guds som givit sin kyrka en lära en gång för alla.

Det är när Dagens ledarskribenter inte kan se klart och tydligt i frågor som dessa, som det blir problematiskt. Om man verkligen menar allvar med det Ferreira skriver, att man ”till exempel inte har ändrat hållning i äktenskapsfrågan”, så pröva i stället att skriva ledarartiklar med till exempel denna typ av formulering (OBS! som alltså inte är Dagens formulering):

”Den kristna läran angående äktenskapet och om homosexuell samlevnad ligger fast och kan inte ändras. Det är vår självklara linje. Men det vi behöver diskutera och fundera mera över just nu, är hur vi rent pedagogiskt och rent pastoralt ska kunna hantera den situation vi just nu befinner oss i. Hur ska vi kunna förklara kyrkans hållning i vårt sekulariserade samhälle som så snabbt förändrats i en helt annan riktning jämfört med dess tidigare kristna ideal? Hur ska vi kunna bemöta människor med annan tro och med andra livsval på ett kärleksfullt och respektfullt sätt, utan att fördenskull ändra vår tro eller sticka under stol med den?”

Min uppmaning till Dagens ledarredaktion är: Pröva den typen av formuleringar – om ni nu verkligen inte har ändrat ståndpunkt eller om ni nu inte vägrar ta ställning i frågor där den kristna tron är under attack! Då kommer ni att få betydligt färre ifrågasättanden och kritik från dem som står för traditionell och klassisk kristen tro.

Problemet nu i den debatt som nu uppstått är, att ni inte vill vara tydliga på ovanstående sätt. Ni vill bara lyfta fram pastorala och relationsmässiga aspekter. Och när ni får följdfrågor som ber er förtydliga er om var ni står rent läromässigt, så beter ni er endast som om ni har blivit förnärmade och som om det är fel på läsarna. Står ni verkligen på riktigt fast vid den kristna synen i dessa frågor, så borde inte frågor som ber er förtydliga er vara ett problem. Men om ni har ändrat er och anser att kristna som öppnar upp för att det inte är en synd trots allt att leva i homosexuella relationer kan ha lika rätt som någon annan, om ni öppnat er för att det kanske inte är fel med homovigslar, då kan jag förstå att ni slingrar er.

Som det nu är, så agerar vissa på Dagens ledarredaktion och vissa andra kristna ledare som om det skulle vara så, att den största misstaget av alla och det största personliga nederlaget av alla, är om man tvingas vara tydlig i en kontroversiell fråga. Det är barnsligt!

Men ni bör sluta att försöka låtsas som att ni inte ändrat er. Särskilt när Joel Halldorf, den ene ledarskribenten, i sociala medier uttrycker att denna artikel är ”oerhört bra” – Sexualfrågor kräver ödmjukhet. Jag återkommer till den.

37 reaktioner till “Svar till Felicia Ferreira”

  1. Kristallklar text i enlighet med bibelns syn i frågan. Piensoho-debattens kritik ifrågasatte samma typ av otydlighet. Ulvarna förklädda till får. Ni känner igen dem på frukten. Tidsandan talar om inkludering, mångfald och tolerans. Jesus talade om omvändelse, ty Guds rike är nära. Ingenstans går att läsa att han var överseende med synden.

  2. Jag är ärligt talat chockad av Dagens omorientering i denna fråga.

    Dagen har trots allt var något av en väktare på muren, men nu verkar den tiden definitivt vara förbi.

    Berndt Isaksson

  3. Käre broder Mikael!
    Må Gud välsigna dig för den rakryggade, bibelförankrade tydlighet som du visar i denna fråga!

    Tack för andlig klarsynthet och mod!
    Det har tyvärr blivit så på senare tid att man blir så positivt överraskad, när andliga ledare inte söker stryka medhårs allt eftersom tidens vindar blåser, utan vågar gå som kärringen mot strömmen!

    Mvh /Birgit

  4. Du sätter ord på mångas av våra tankar här, Mikael. Jag är oerhört frustrerad över denna postmoderna dimma. För det är ju precis som jag uppfattar att du säger: många av de frågor och kompletteringar som lyfts på Dagens ledarsida är både viktiga och relevanta, men när de lyfts i form av en kritik mot de värderingar som kyrkan under 2000 år har hållit för sanna blir det något helt annat av det. Jag skulle ju själv hålla med om det mesta av det som Joel och Felicia efterlyser om det inte hade varit för att de samtidigt tycks nedvärdera just den hållning till Guds ord som Lausannedeklarationen är så bra på att ringa in … Hur hamnade vi egentligen här?

    1. Vi hamnade här på grund av den teologiska skiftningen. Jag skulle gissa att Joels och Felicias hållning är det gängse inom 10 år i alla svenska frikyrkogrenar. Då är pastorsgenerationsskiftet ett faktum.
      De med traditionell hållning kommer förmodligen att puttas utanför, och får väl återgå till möten i hemmen, en icke helt obiblisk tanke dessutom 😉

  5. Jag ber att reservationslöst hålla med Mikael Karlendal i hans syn på problemet Dagen och det ämne som kan sänka tidningen.

    När helhetstänket saknas

    Vi behöver ett helhetstänkande i denna fråga skriver en präst i Svenska Kyrkan i en debattartikel i tidningen Dagen apropå homodebatten. Ja, så är det och vad är då helheten? Summan av ditt ord är sanning, skriver aposteln. Kan detta bibelord utgöra en grund att stå på? Summan, helheten?

    Om än inte homosexualiteten är en stor sak i bibliskt perspektiv så har det blivit det i vårt samhälle. Jag har dock inte träffat någon kristen som uttalat förakt för de homosexuella, det är snarare andra grupper i samhället som står för detta hat Däremot måste vi, eftersom bibeln är vår urkund, ta ställning utifrån detta. Andra tar ställning utifrån andra utgångspunkter.

    Jag tycker nog att Mikael Löwegren argumenterar en aning trassligt. Han refererar till hätskhet I debatten. Jag tror han blandar samman hätskhet med engagemang, ett angagemang som berör all synd, inte bara denna.
    Bara för att man blir motsagt, på goda grunder, behöver man inte ta till överord.

    All synd engagerar kyrkan och kyrkans uppgift är att förkunna frihet från synd. Man måste lyda Gud mer än människor. Detta Guds ord blir svårsmält för dem som vill sätta sig i Guds ställe och avgöra vad som är synd. Om man sedan anpassar det till ett gudlöst samhälles moral har kyrkan spelat ut sin roll.
    Dagen skall inte hjälpa till med detta, er uppgift är en annan.
    Den anpassligheten är ett svårt hinder I kyrkans uppgift att rädda människor.
    —————–

    ”Hur skulle Jesus göra”, är en viktig fråga i varje situation och varje relation till våra medmänniskor, skriver Dagens chefredaktör i samma nummer av Dagen.
    Jag tror man kunde applicera Jesus ord på kvinnan som ertappats med sin synd och hotades av stening: Inte heller jag dömer dig, gå och synda icke härefter. Jag tror att om detta tillämpades mera vore mycket vunnet, både i debatten och i verkliga livet.

  6. Ja, det är mycket märkligt formulerad artikel av Felicia. Hon målar upp det här som ett gigantiskt problem. Men var nånstans i församlingarna finns det problem med förakt mot homosexuella? ( Jag talar inte om internet nu, utan aktiva engagerade kristna i församlingar). Jag har då inte mött på någon sådan person de senaste åren åtminstone inte i medelåldern som jag tillhör.
    Vad det här handlar om tror jag är pastorers oförmåga till tydlighet utifrån vad skriften faktiskt säger i de här frågorna, och det går helt emot tidsandan, så jobbigt det blir då att stå fast. Då måste detta naturligtvis målas upp som ett stort och komplext problem, både teologiskt och bland kristna då blir det ju lite lättare att bli otydligt.
    Pinsamt. Men varför är jag inte förvånad längre…?

  7. Skulle då Gud ha sagt, är begynnelsesynden…

    Antingen tror man på vad Gud uppenbarat i sin ena, heliga, katolska o apostoliska Kyrka; eller inte.

    Antingen tror man på vad Kyrkan tror, lär, lever o bekänner eller så lär man snart som man lever (eller som kulturen tror, där man lever).

    Antingen eller.

    Jag vill följa Kristus i allt! Därför är jag förpliktigad att gå i mässan [den som missar mässan, missar massa(n)] o att i bot o bikt göra upp med MINA synder.

    Svårare – o mer himlastormande – är det inte.

    Det är stort att stora syndare får vara mitt i Kristi kropp.

  8. Håller med! För att nåd ska kunna finnas måste det finnas en väg som leder fel. Finns inget fel, finns ingen nåd. Då behövdes inte heller Jesu offerdöd. Så det där med relativism är ganska viktigt ändå.

    Reagerade på prästen Mikael Löwgrens skrivning om att en ”trasslig kyrka” behövs för ”trassliga människor”. Är inte det väldigt feltänkt? En kyrka ska inte vara trasslig, en kyrka har tillgång till Guds ord och 2000 år av kristen tradition. Den ska vara ljuset på berget, hamnen som syns utifrån havet, inte nån dimmig corona av ljus där man inte vet varifrån ljuset kommer eller om det ens är ljus. Helt fel tanke om vad kyrkan är. Då kan man förstås inte heller som präst hamna rätt i sitt tänk.

  9. Tack, Mikael, för en utomordentligt tydlig och klarsynt analys av vad som skrivits i ämnet i Dagen!

  10. Jag vill också tacka för din klarsynthet! Jag känner mig oroad av Dagens hållning därför att många kristna har lätt för att känna skuldkänslor. När de då i Felicia Ferreiras artikel får budskapet att det är kärlekslöst att hålla fast vid Bibelns lära – vart ska det leda? I själva verket stämmer inte detta. Leanne Payne, som är känd för att ha hjälpt många homosexuella till helande och har skrivit flera böcker om detta, anser att inget helande är möjligt utan omvändelse också. Hon förenar själavård, förbön och klar biblisk undervisning.

  11. I beg to differ.

    Jag är verkligen inte den som tar lätt på tolkningen av klassisk kristen tro, men är trots detta inte – längre – övertygad om att utlevd homosexualitet är synd.

    Problemet med att betrakta homosexualitet som synd ligger i den oerhört starka kopplingen till personlig identitet som sexualitet utgör. Därför blir det inte en fråga om att en person GÖR fel, utan att den ÄR fel.

    Det blir som att säga att någon annan medfödd egenskap, såsom exempelvis hår- eller ögonfärg, skulle vara synd. Jaså kompis, du föddes brunögd – tough luck. Den Gud jag har lärt känna under mer än 50 år agerar helt enkelt inte på det sättet.

    Det här är dock inte på något minsta vis en enkel fråga. Jag är fortfarande ambivalent, men har lämnat det åt Herren tills vidare. Han må korrigera mig om jag har fel.

    1. PaxVobiscum62,
      du utgår från fel premiss: homosexualitet är inte medfödd. Läs: dynamisk psykiatri av Johan Cullberg.

      Bibeln är kristallklar: utlevd homosexualitet är en synd. Är du intresserad av att bli korrigerad av Herren om du har fel i frågan, kan du börja läsa Guds syn på saken i bibeln, som är Guds ord.

      1. Jag vet precis vad det står i Bibeln och att Bibeln är Guds Ord, men du vet säkert också att alla bibelord måste sättas in i en kontext .

        Och det går inte att blunda för verkligheten – det finns medfödd homosexualitet. Diskrepansen däremellan leder mig till min nuvarande ståndpunkt.

        Som sagt, jag är öppen för Herrens åsikt i frågan, men det skall vara Hans, inte en mänsklig representants.

        1. PaxVobiscum

          Hur vet du att du tolkar Skriften bättre än Kyrkan?

          Och hur blir bibeltolkningen gudomlig? Är alla männskliga instanser fel? Varför är då din rätt?

          Allt Gott 🙂

          1. Det här handlar inte alls om att jag tror att jag tolkar biblen rätt. Det jag menar är att jag känner väl till texternas innehåll.

            Problemet är det rakt motsatta – jag söker Guds ledning för att förstå HUR de skall tolkas.

            Kyrkans tolkning hjälper inte här, och ingen annans heller. Diskrepansen mellan ”teori” och ”praktik” är allför stor. Här duger bara originalet – Herren Gud. Hur han väljer att gå till väga har jag inga synpunkter på, men vad människa eller organisation X eller Y tycker sig veta bli bara partsinlagor för mig.

            1. PaxVobiscum

              Du är en ärkeprotestant i ditt resonemang. Man häpnar!

              Själv tror jag att Kyrkan är bättre än andra organisationer att just vara Mater et Magistra. Barmhärtig o läromästare. Moderlig o magistral.

              Allt Gott

        2. Det finns folk som föds med gener som ger ett hetsigt humör, det finns folk som har ett sätt så att de knappt kan låta bli att förföra. Ingen av dessa kan säga att de föddes till detta och inte kan göra nånting åt det! Lika lite som en homosexuell måste säga att han måste leva ut sin homosexualitet för att han har en gen som påverkar honom åt det hållet (jag är fortfarande synnerligen tvivlande på att det finns en sådan gen).

          Att man inte får leva ut sin sexualitet överhuvudtaget? Det har funnits hundratusentals munkar och nunnor genom århundraden som valt att inte leva ut sin sexualitet, fast de har varit heterosexuella och haft samma drift som homosexuella sägs ha. Det går alltså att hålla sig på mattan om man bestämt sig, vill och inser problemet.

          Får man däremot sig itutat från barnsben från samhället och kyrkan att det är helt okay och dessutom modernt och härligt normöverskridande att vara homosexuell – ja, då är det inte lätt att själv gå emot all denna påverkan.

          1. De exempel du ger kan inte fullt ut jämföras med sexualitet. Den driften är mycket starkare. Hunger eller törst är bättre måttstockar.

            Att frivilligt avstå är en helt annan sak, och en förmåga som är högst individuell. Alla har inte den möjligheten.

            Jag heller inte påstått att ALL homosexualitet är medfödd. Det finns även förvärvad. Den typen går att avstå ifrån, men inte den medfödda – generellt.

            Det finns de som har ändrat sitt sexuella beteende, t.ex genom förbön, men det finns också de som söker Herren år efter år i detta ärende, utan att någon förändring sker.

            Detta är så som verkligheten ser ut, och det väljer jag att se, och inte blunda för.

          2. PaxVobiscum62 – jag kan ändra mej om jag blir överbevisad om att det finns något som kallas medfödd homosexualitet. Men en sån undersökning i ett så politiskt korrekt land som Sverige kommer jag vara mycket skeptisk till. Om en saudisk forskare kommer fram till detta så är jag mera benägen att tro.

            Vet inte vad du menar med att man inte frivilligt kan avstå sex. Om man tvångsmässigt måste ha sex är man snarare ett slags djur. Då har man stora problem och bör ha vård.

            Ja, det finns de som år efter år ber till Herren om befrielse och inte klarar det och de som blir befriade ”på en gång” genom förbön. Det är samma sak som med rökning och alkoholism, en del får omedelbar befrielse, andra får kämpa. Varför det är så är en bra fråga till Vår Herre. Jag dömer dock inte homosexuella som ber om befrielse och faller dit! Det är stor skillnad mellan sådana och de som kaxigt hävdar att de vet bättre än Gud själv att homosexualitet är synd och skrävlande lever så. Det är natt och dag.

      2. Johan Cullbergs åsikter är omstridda, och vad gäller homosexualitet har han i sina memoarer skrivit att hans tidigare åsikter om homosexualitet var ett uttryck för obearbetad homofobi från ungdomsåren.

    2. Vi döms inte för vår läggning, utan för våra handlingar. Men om man upplever det som att det är ens identitet att vara homosexuell, om man upplever det som medfött, så är det säkerligen betydligt svårare att avstå än om man vet med sig om att ha valt det. Men Gud kallar oss att vara herre över våra begär och lustar oavsett hur mycket del av oss själva de upplevs att vara. Att hänge sig åt att följa dessa djupa begär, är att skada sig själv andligt på det allra djupaste planet. Och det är helgerån gentemot Guds Andes tempel.

      1. När det gäller andra drifter, framförallt sådana som skadar andra männsikor, så skulle jag hålla med dig, men inte när det gäller homosexuell kärlek mellan två människor som lever i ett parförhållande. Jag kan faktiskt ärligt inte se hur det skulle var skadligt, varken för de själva eller någon annan, varken kroppsligt eller andligt.

        Någonting skaver i resonemanget. Det är något som inte stämmer med Guds handlande i stort och med Kristumönstret att alltid utvälja det som inget är för världen. På något sätt blir oskyldiga skyldiga bara för att de visar kärlek. Jag kan inte få ihop det, men ärendet ligger som sagt på remiss hos Herren för min del.

  12. Inom Svenska Kyrkan har man sedan länge levt efter devisen. Ju mer vi inkluderar allt och alla, desto fler kommer att söka sig till våra kyrkor. Nu blev det inte riktigt så som man hade tänkt sig, utvecklingen pekar åt helt annat håll. Kristenheten i det här landet håller kort sagt på att ta död på sig själv. Bönebruset har i en del församlingar förvandlats till ett annat ljud av brus, bruset av synkretism, bruset av profan musik, etc. Nej, vänner, det känns inte vidare hoppfullt det här. Så var och hur hittar vi en framkomlig väg för att sprida doften av det sanna evangeliet? Eller stänger Dagen även den dörren?

    1. Svaret är att vägen går bakåt och inåt.

      Kristendomen kom till Sverige via en riktig Kyrka. Hon finns än. De protestantiska hitte-på-lärorna o hitte-på-liturgierna är på dödsrykningsstadiet.

      Kyrkans liv, lära o liturgi växer o är en väg inåt i ditt andliga liv. Sånt kan aldrig dö. Inte på 80-talet, inte på 800-talet, inte på 1800-talet; o ffa inte nu.

      Vincit omnia Veritas!

  13. Angående homosexualitet,
    och medfödd koppling. Ännu ett skäl till min övertygelse om att detta inte stämmer är följande: Mina barndomsvänner Ali och Amir är enäggstvillingar och har således fötts med samma dna. Amir är heterosexuell och Ali homosexuell.

    1. Det går inte att dra slutsatser om huruvida homosexualitet är medfött eller ej utifrån 2!! personer. Borde vara självklart. Nu vet man också att gener kan slås av och på, så det är inte automatiskt så att om man har genetiska förutsättningar för en viss sak så kommer det att få genomslag.

  14. Läste för många år sedan ett debattinlägg där homosexualitet diskuterades.
    En kvinna skrev där om ryska kvinnofängelser och att det enligt henne var 100% utlevd homosexualitet på dessa fängelser.
    Denne kvinna skrev att om homosexualitet är medfödd måste homosexuella kvinnor vara mycket mer brottsbenägna än heterosexuella kvinnor.

  15. Till Anders Gunnarsson,

    Du är en ärkekatolik i ditt resonemang. Man häpnar.

    1. 🙂

      fast av någonslags högkyrklig lutheran borde man vänta sig mer… (för det är du väl).

      Roligt att jag uppfyller dina förväntningar.

      1. Högkyrklig och högkyrklig… Jag vänder mig emot att placeras i ett fack. Jag söker det äkta. I alla sammanhang. Och jag har ganska lätt för att se när ett resonemang inte går ihop.

        Generellt sett är jag väldigt restriktiv med att avvika från kristen kanon. Men i den aktuella frågan är det något som inte stämmer. F.ö. ändras ju kristen kanon långsamt men säkert. Se t.ex. påve Franciskus uttalanden. De pekar åt ett visst håll.

        Frågan ligger på remiss hos Herren för min del. Får jag inte klarhet så får jag tåla mig tills vi inte längre ser såsom i en spegel.

        1. PaxV

          Du låter bättre nu. Remiss hos Herren var bra sagt…

          Gott så. Och Kyrkan kan visst ha fel i sitt bemötande. Påvens bild av ett fältsjukhus är talande. Men katolsk teologi är otroligt livsbejakande i att det visar en väg framåt i äktenskapet. En hög, helig, hisnande väg.

          En väg till maximal självutgivelse. En väg där egot får ge vika o sex, öppenhet för barn, den kära leken o Guds närvaro speglas i dess mitt; genom ett sakrament.

          Helighet är dess mening, mål o mystik. När det funkar blir det ett tecken o när det trasas sönder blir det desto mer tragiskt.

          Läs gärna Sr Sofies Kroppens teologi. Himlastormande o djupt katolsk.
          Det är skillnad på att Gud är kärlek o att kärleken blir gud.

          Allt Gott (inkl äkta kär-lek)

  16. Om nu människan födds som ett tomt ark, syndfri o könlös (vilket är vad vår kultur trummar in i oss, varje dag).

    Är det då inte konstigt att det är homosexualiteten som är det enda ABSOLUTA som sitter så djupt att den INTE kan ifrågasättas!

    Man undrar vem som satt ihop den moderna sekulära dogmatiken!

    Ta t ex kardinaldogmen; det finns inget absolut, utom ABSOLUTEN att det inte finns någon (en lika klassisk självmotsägelse som ovanstående ologik.

    PS F ö bör katekesen.se läsas 2357ff; ”Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall
    undvikas…” DS

    Allt Gott

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.