Dagens väg nedför

Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen, har i dagens Dagen en utmärkt artikel inne, i vilken han på sitt sedvanliga diplomatiska sätt sågar Dagens ledarskribent Joel Halldorf längs med fotknölarna. Välbehövligt! Gustavsson visar att Halldorf är som kejsaren utan kläder och att hans utövande av ledarskribentens roll uppvisar en icke ringa brist på teologiskt och andligt ledarskap i positiv kristen bemärkelse.

Jag har i tidigare blogginlägg påvisat att Joel Halldorf uttryckligen skrivit att han inte vill vara tydlig i frågor som den om homosexuell utlevnad – om det är synd eller inte. Han har uttryckligen skrivit och markerat både offentligt på twitter och i mejl att han varken vill bejaka eller förkasta i denna fråga. Så när det gäller frågan om att offentligt ta ställning i just denna fråga, har han varit mycket tydlig. Han vill inte det. Han ser det inte som sin uppgift som ledarskribent på tidningen Dagen att vara tydlig i denna fråga, och i andra frågor där frikyrkligheten rymmer olika uppfattningar. Man kan då undra över vad som är uppgiften för tidningen och för en ledarskribent!

Nu har även Carl-Henric Jaktlund uttalat sig i debatten. Han vill ”rocka sockarna”. Han skriver och manar oss att ”i ekumeniska tider inte bli för bekymrad när någon uttrycker sig annor­lunda än den egna rösten och traditionen.” Han ser alltså diskussionen om homosexuell samlevnad, homo-vigslar med mera, som en fråga om olika sätt att formulera sig! Man kan ta sig för pannan för mindre!

Varje människa med normal begåvning inser, att de två olika uppfattningarna i homo-frågan (jag använder denna förenklade term för att beteckna alla olika ståndpunkter om homosexuell utlevnad och äktenskapsfrågan) inte båda kan vara sanna på samma gång. Den klassiskt kristna synen säger att homosexuell samlevnad är en allvarlig synd. Den som lever så riskerar sin eviga frälsning. Därför behövs omvändelse från det levnadssättet. Antingen omvändelse till ett liv i celibat eller till ett liv i vanligt heterosexuell samlevnad inom ett äktenskap. Den nya och revisionistiska synen säger att det inte alls är synd. Tvärtom, är det något fint om homosexuella kan leva i trogna homo-relationer. Därför bör man kunna viga dem.

Båda dessa uppfattningar kan inte vara sanna samtidigt. En kyrka kan inte egentligen rymma båda uppfattningarna och båda handlingssätten samtidigt. Det är visserligen så just nu inom både Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan, men i långa loppet håller det inte. Om den ene prästen säger att ”Svensson” riskerar att gå miste om sin eviga frälsning om han inte omvänder sig från sin synd, och den andre prästen säger att det inte är synd utan något fint som Gud och prästen vill välsigna, så säger det sig självt att det inte håller i längden. Det blir en kyrka som talar med kluven tunga. Om den ena sidan – den klassiska kristna – har rätt, så är detta en potentiellt frälsningsavgörande fråga. Det kan inte ses som en fråga om olika sätt att formulera sig eller olika sätt att komplettera varandra. Det är inte fint med olika ståndpunkter i denna fråga!

Här har alltså Dagen en ledarskribent som kanhända ska räknas till de intellektuella, en akademiker, som mest vill ägna sig åt att problematisera och stryka alla medhårs. En som inte vill ta ställning i en potentiellt frälsningsavgörande fråga. Akademikern Halldorf vill säkert inte bita den hand som annars föder honom – Teologiska Högskolan i Stockholm – som är Equmeniakyrkans pastorsseminarium. Det seminariet är känt för mycket liberalteologi och samfundet i sig innehåller många församlingar som är liberalteologiska – dock långt ifrån alla, men här handlar det om högskolan i Stockholm. Och Halldorf vill uppenbarligen inte kunna beslås med någon tydlig klassiskt kristen uppfattning som kan försvåra hans relationer till arbetsgivaren. Detta med hänsynen till arbetsgivaren är givetvis en tolkning jag gör, men varför skulle det annars sitta så oerhört långt inne och vara så svårt att uttrycka sig tydligt i dylika etiska frågor även offentligt, dvs när man trots allt har som sitt arbete att uttala sig offentligt?

Den andre ledarskribenten, Jaktlund, skulle jag inte beskriva som en intellektuell person som Halldorf. Han har tidigare visat sig vara en god journalist, men som ledarskribent har han inte uppvisat någon större skärpa. Han har under sin tid som ledarskribent otaliga gånger uttryckt sig i samma medvetet otydliga stil som Halldorf nu gör. Och han blir lika förnärmad varje gång han får logiska följdfrågor om vad han egentligen menar. Det verkar vara även hans allmänna linje att inte tydligt ta ställning i de frågor där frikyrkligheten rymmer olika åsikter. Och enligt hans intellektuella horisont så beror det uppenbarligen på att han endast ser det som olika och kanske kompletterande sätt att formulera sig. Att det skulle råda någon reell saklig skillnad, som att det ena uppfattningen är sanning och den andra lögn, att det är ömsesidigt motsägande uppfattningar, tycks inte föresväva honom. Det är tur att han fått något nytt att hänga upp det på – olika sockar.

Dagens tredje ledarskribent, Elisabeth Sandlund, står förmodligen där hon stått hela tiden under sin tid på tidningen, dvs i den kristna trons huvudfåra. Hon har vid tidigare tillfällen tydligt tagit ställning offentligt och stått för den klassiska kristna trons hållning i dessa frågor. När jag och andra tidigare riktat kritik mot bland annat Jaktlunds otydlighet, så har det ofta hänvisats till att ”Dagen har en linje”. Och det är Sandlund som är den linjen. Även Sandlund själv har gett uttryck för detta. När hon har försvarat Jaktlund tidigare, så har hon hänvisat till vad hon själv skrivit tidigare i tidningen.

Mitt problem med detta är att ”Dagens linje” förmodligen är den av de tre som först kommer att gå i pension. ”Dagens linje” är visserligen opinionsredaktör, men hon har av allt att döma inte så mycket att säga till om vad gäller det som skrivs av andra på ledarsidan. Det är uppenbarligen så att Dagen nu för tiden har minst två linjer, Sandlund och de andra två. Hon kan nu mot slutet av sin karriär åka runt och tala i olika sammanhang om kristen opinionsbildning och inhämta välförtjänta priser för väl uträttat arbete – observera att jag inte raljerar här! Men hennes inflytande över ”tidningens linje” är uppenbarligen på väg att fasas ut.

Personligen, har jag alltid uppfattat en tidnings linje som summan av det som skrivs av just den tidningens ledarskribenter. Jag kan förstås ha missförstått saken här, men jag tror ändå att de flesta människor skulle uppfatta det så, dvs alla utom dem som tror att tidningens linje är allt som står i tidningen.

Konklusionen av detta är därför, att Dagen nu är inne i en process av kraftig omsvängning. Borta är den tid då Dagen stod för den klassiskt kristna linjen i etiska frågor. Första punkten på förändringslistan är uppenbarligen sexualetiken, men förändring lär snart komma när det gäller andra etiska frågor och andra områden av den kristna läran. Om man ska tolka Halldorfs resonemang om att inte ta ställning offentligt i frågor där frikyrkligheten rymmer olika uppfattningar, så lär det snart komma som ett brev på posten vad gäller andra saker också. Dagens frikyrklighet rymmer allt från den mest fromma bibeltro och väckelsefromhet till den mest liberalteologiska ytterligheten.

Dagens ledarsida kommer alltså i framtiden inte att vara en ledarsida i den klassiska bemärkelse som sådana har, dvs att de med hela handen pekar ut en färdriktning. Ledarskribenterna kommer inte att vara ledare och opinionsbildare, utan snarare vindflöjlar som vill ”spegla” det som rör sig i kristenheten. Man kommer inte att ta ett kristet herde- och läraransvar.

Jag har noterat bland annat på twitterflödet, att en hel del frikyrkopastorer bland annat inom EFK yttrat sig på ett märkligt sätt i sammanhanget. De tycker att det är ”fariseiskt” att  avkräva tydlighet från Joel Halldorf. Det får väl tolkas som ett negativt omdöme. Man kan ju undra då varifrån dessa herrar hämtar sin arbetsbeskrivning som pastorer. Det kan i alla fall inte vara från Bibeln, där det råder en mycket stor tydlighet om att läraren/herden ska leda sina får, där klar undervisning, förmaning och tillrättavisning ingår i församlingsledarens roll. Klart är i alla fall, att vi nu ser en ny generation i vilken många kristna ledare (pastorer och journalister) ser det som oerhört stort personliga nederlag om man tvingas tala tydligt och stå för någonting i klassiska frågor där det råder kontrovers. Det måste undvikas till vilket pris som helst! Och då är alla medel tillåtna, inklusive att skjuta budbäraren.

Till sist, kanske någon undrar varför jag återkommande kritiserar just Dagen och inte andra tidningar som till exempel Kyrkans tidning och Sändaren där tankegångar som dessa varit normala under längre tid. Det beror på att jag fortfarande på något sätt lever med föreställningen om att Dagen ska vara någon sorts evangelisk kristen tidning som ska stå för klassisk kristen tro – de båda andra tidningarna har jag inga sådana illusioner om. Det är därför jag kritiserar just Dagen och vill kalla tidningen åter till dess evangeliska rötter. Men det är ju uppenbart att det kanske snart är för sent att hoppas på att Dagen ska gå en sund utveckling till mötes. Vad Dagens chefredaktör och ansvarige utgivare Felicia Ferreira tycker och vad hon har för möjligheter att påverka detta, verkar synnerligen oklart.