Olika uppfattningar om tusenårsriket

I samband med talet om Jesu återkomst, finns det en mängd detaljläror. Däribland hör läran om det vi i dagligt tal kallar tusenårsriket. Uttrycket bygger på det som står i Uppenbarelsebokens tjugonde kapitel, där det står om att Djävulen ska vara bunden i tusen år och därefter släppas fri. Under tiden ska Kristus regera över världen. Det finns flera olika kristna uppfattningar om vad detta kapitel egentligen handlar om och vad det betyder, premillennialism, amillennialism och postmillenialism.

Premillennialism

Denna uppfattning finns i åtminstone två huvudvarianter, den dispensationalistiska (även kallad darbyistiska) och den historiska premillenialismen.

1. Historisk premillennialism säger, att först kommer vedermödan och Antikrist. Sedan kommer Jesus kommer tillbaka synligt till jorden och förintar Antikrist. Han uppväcker de troende som dött tidigare och förvandlar de troende som då lever, så att de får härlighetskroppar. Han binder Satan för tusen år och regerar sedan på jorden från Jerusalem tillsammans med de troende, åtminstone en del av dem. Israel/judarna blir frälst. Övriga människor som levde kvar efter vedermödan men som inte var troende innan och alltså inte fått härlighetskroppar, kommer att leva på jorden och föröka sig som vanligt. De kommer att vara dödliga och dö förr eller senare, men livskvalitén kommer att öka och även livslängden. Efter de tusen åren släpps Satan lös igen och förför alla eller de flesta som inte tillhörde församlingen och fick härlighetskroppar och samlar dem till strid mot Kristus. De besegras snabbt, och sedan kommer den allmänna uppståndelsen då alla som inte var med om den första uppståndelsen uppväcks, och sedan möter Gud inför domen. Det blir en dubbel utgång och sedan kommer nya himlar och en ny jord.

Jesus kommer alltså tillbaka en gång synligt. Och uppståndelsen är uppdelad i två skilda tidpunkter, en gång före tusenårsriket för de troende och en gång efter tusenårsriket för alla andra, inklusive dem som fötts och dött under tusenårsriktet, troende såväl som otroende. Domen kommer i två etapper, en gång för de troende vid återkomsten, en gång för de andra efter tusenårsriket. Den sista fienden döden besegras vid uppståndelsen efter tusenårsriket.

2. Dispensationalistisk premillennialism säger ungefär som ovan, fast med viss modifiering. De säger att Kristus på ett osynligt och hemligt sätt kommer tillbaka sju år innan den synliga återkomsten och tusenårsrikets inledning. De säger att Kristus då uppväcker de troende som är döda och förvandlar alla troende som då lever och är redo, och rycker upp alla dessa till himlen. Sedan börjar vedermödan med Antikrist och det är då Israel blir frälst. Och sedan, efter dessa sju år kommer Jesus tillbaka synligt och sedan blir det som den historiska premillennialismen ovan beskrivit.

Jesus kommer alltså tillbaka två gånger, en gång osynligt för församlingen som rycks upp och bort från jorden och en gång synligt när han och församlingen kommer tillbaka till jorden. I övrigt är det som den förra uppfattningen.

Tilläggas kan, att det som förutom uppryckandet mest skiljer denna variant från den föregående, är den mycket speciella synen på kyrkan och Israel och på olika tidsplaner för kyrkan och Israel. Men jag går inte in på detta djupare här, då det inte är min avsikt att i just denna bloggserie diskutera just det ämnet.

 

Amillennialism

Denna uppfattning finns också i olika varianter med lite skillnader i vad man säger om detaljerna. Men i grova drag menar man att texten i Upp 20 om tusenårsriket beskriver kyrkans/församlingens tidsålder. Uttrycket ”tusen” år ska alltså förstås bildligt som en mycket lång tidsperiod och inte bokstavligt. Jesus band Satan genom sitt liv på jorden, och genom sin död och uppståndelse och himmelsfärd. Nu sitter han på Faderns högra sida och regerar. Han har fått all makt i himlen och på jorden. Att Satan är bunden innebär att han inte kan förföra folken på det sätt han kunde innan, dvs han kan inte längre hålla dem i hedniskt mörker och hindra evangelium från att predikas i hela världen. Han kan inte hindra dem från att gå över från Satans makt till Gud. Missionsbefallningen är Guds stora offensiv över hela den värld som varit i den Ondes våld. De kristna martyrer som regerar med Kristus har fått andligt liv och regera med Kristus i himlen. När kyrkans tidsålder är slut, kommer Satan att släppas lös och kunna förföra folken igen såsom förr. Antikrist framträder och vedermödan kommer. Sedan kommer Jesus tillbaka och besegrar Antikrist och Satan. Och då kommer den allmänna uppståndelsen för alla och domen. Sedan kommer nya himlar och en ny jord.

Tusenårsriket är alltså en bildlig beskrivning av kyrkans tidsålder, när Satan inte kan hindra att evangelium predikas i hela världen och inte hindra att människor från alla jordens folk och ibland i stort sett hela folk omvänder sig till Kristus. Jesus kommer tillbaka en gång synligt och då besegras allt det onda, uppståndelsen inträffar och den yttersta domen med dubbel utgång inträffar och sedan kommer nya himlar och en ny jord. Den sista fienden döden besegras när Jesus kommer tillbaka.

 

Postmillennialism

Denna riktning säger att Jesus kommer tillbaka synligt efter tusenårsriket och då besegras det onda, domen kommer, och sedan nya himlar och en ny jord. Tusenrårsriket är en bokstavlig mycket lång tidsperiod då världen blivit i stort sett helt kristen och allt är i huvudsak mycket bra. Den avslutas med att Satan släpps lös, etc. Denna församlingens tidsålder övergår alltså successivt till tusenårsriket, genom att evangelium sprids och får alltmer inflytande och till slut påverkar världen så pass mycket att de kan betraktas som i princip ”kristen”.

Jag anser denna uppfattning så knepig, att jag inte ämnar ägna mer tid åt den här. Den var mer vanlig på 1800-talet i främst reformerta kretsar, då den också passade som hand i handske med den allmänt optimistiska och ständiga-tron-på-framsteg som då var förhärskande i tidsandan. Det som slogs i kras av första världskrigets fasor. Exegetisk anser jag den vara så svag att jag inte ordar mer om detta. Striden står mellan de andra två huvudlinjerna.

 

Vad ska vi då välja?

Såsom uppvuxen i svensk pingsttradition har jag premillennialismen i blodet. Men nu tror jag på amillennialismen, som egentligen borde kallas ”förverkligad millennialism”. Skälen till min förändrade syn kan kort sammanfattas ungefär så här:

Jag har mer och mer under årens lopp tyckt att tanken på ett bokstavligt tusenårsrike mellan Jesu återkomst och den yttersta domen med allt vad det innebär, är en mycket knepig tanke i sig och att det generellt sett helt saknas stöd för den tanken överallt i Bibeln utom i möjligen Upp 20.

Jag har länge hållit fast vid historisk premillennialism, efter att i barndomen trott på dispensationalistisk premillennialism. Skälen till att jag länge hållit fast vid det har varit just texten i Upp 20, där jag har tyckt att de exegetiska skälen har talat för premillenialismen. Men man kan säga att resten av Bibeln hela tiden har drivit mig till att söka en annan förståelse av Upp 20.

I kommande inlägg ska jag försöka redogör något mer för dessa exegetiska skäl hit eller dit. Och då ska jag försöka förklara varför jag idag tolkar även Upp 20 i ljuset av resten av Bibeln.

Här vill jag bara tillägga, att det rent historiskt sett har varit premillennialism och amillenialism som haft störst stöd. Under kyrkans första fyra århundraden var historisk premillennialism mycket vanlig, men inte enda uppfattning. Från ungefär Augustinus tid i början av 400-talet blev amillenialismen med tiden den dominerande. Katolska kyrkan och de stora protestantiska kyrkorna (de lutherska, reformerta, anglikanska osv) tror ungefär detsamma, olika varianter av amillennialism. Från kanske 1700-talet och framåt har premillennialismen återkommit, och från 1800-talet i dess dispensationalistiska form. Och man kan väl säga att den är den dominerande bland pingströrelsesamfund och bland amerikanska fundamentalister. Men mer om detta framöver.

 

 

16 reaktioner till “Olika uppfattningar om tusenårsriket”

  1. Mikael, tror du att Satan är bunden nu? Förlåt mig om jag verkar trög. Bunden betyder ju stoppad och att han inte kan göra någonting. Djävulen var ju runt Jesus när Han var på jorden. Han gick in i Judas. Demonerna gick in i svinen. Om djävulen kunde göra dessa saker i närheten av Jesus, varför skulle han inte göra något nu. Jag är säker att jag måste missuppfatta du, isåfall ha tålamod!☺
    Jesaja 14:13 djävulen sitter på gudaförsamlingens berg. När Job skulle be till Gud kom också Satan. Ända sedan Jesus uppstod har vi ju sett djävulen göra mycket ont. Men om vi står honom emot så ska han fly från oss. Men inte är han bunden nu…..eller???

  2. Jag är ju en varm anhängare av principen som du framfört flera gånger tidigare, Mikael, nämligen att man skall akta sig för att lansera hemmasnickrade teologiska byggen som oftast avviker från kristen ”mainstream” varmed jag menar den väl beprövade teologin hos de stora kyrkogrenarna.

    Varför? För att de är stora? Nej, men för att de är just väl beprövade och väl förankrade i bibelns helthetsbudskap. Det har ju levt en hel del andligt upplysta personer före oss, om man säger så.

    Därför är jag amillenialist.

    1. Det är precis det, att läsa Bibeln tillsammans med den stora kristna traditionen. Det är den sunda linjen.

  3. Tack för ett intressant ämne.

    Justinus Martyren säger i följande ordningsform,
    ”att det skall ske en köttets uppståndelse, att det skall finnas en tusenårig regering, och att Jerusalem skall uppbyggas, prydas och förhärligas enligt profeternas förutsägelser.”

    Irenaeus säger följande,
    ””På sex dagar skapades världen och på sex tusen år skall hon fullkomnas, och det är i det sjunde årtusendet hon skall fullkomnas, sedan antikrist förut regerar 1260 dagar. Herren skall komma från sin himmeln i sin Faders härlighet, och då skall han kasta antikrist och dem, som lyda honom i eldsjön, men de rättfärdiga skall han giva riket och den därtill hörande vilan eller sabbaten, den heliga sjunde dagen, och sålunda skall han fullborda det år Abraham givna löftet om arvet.”

    Laktanius skriver följande,
    ”När sex tusen år äro fullkomnade, skall änden på tingens närvarande tillstånd inträffa. Då alla Guds verk fullbordades på sex dagar, så följer därav att världen skall förbliva i sitt närvarande tillstånd i sex eoner, det är sex tusen år, och då han efter att ha fullkomnat sina verk, vilade på den sjunde dagen och helgade den, så följer därav, att vid slutet av de sex tusen åren skall ondskan vara utrotad från jorden och rättfärdigheten skall vara rådande under de därpå följande tusen åren.”

    Personligen om jag ska sätta in min uppfattning i något fack så blir det nr. 2, med den skillnaden att Kristus redan tjänstgjort 3,5 år på jorden innan han korsfästes. Under vedermödan firar bruden bröllopet i 3,5 år. Därefter inträffar tusenårsriket. Vedermödan är för Israel och det är under denna period som två vittnen profeterar höljda i säcktyg och tecknar 144 000 ur Israels 12 stammar. Samtidigt är antikrist på jorden med tecknat ”fredsavtal”. Denna falska fred i Mellanöstern motsäger sig de två vittnena, som menar att Gud har en annan plan än den som antikrist påvisat. Antikrist är påven.

    Frid
    lärjungen

      1. ” Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder ‘fader’, ty en är eder Fader, han som är i himmelen.” Matt 23:9
        Nej jag räknar inte med någon annan kyrkofader än Gud Fadern själv. Vi är alla bröder, och visst ska vi lyssna även till de bröder som har dött, fast ett problem är att den i kyrka som Romarrikets kejsare grundade fick snabbt de rika och mäktiga tolkningsföreträde.

          1. Åh, att jag menar att det är fel att kalla någon människa för kyrkofader. När det gäller om den senaste påven kommer att bli Antikrist med stort A så är det en stor risk, (en önskedröm för Satan), och vi bör vara medvetna om den risken, men det är långt ifrån säkert.

            1. Anders,vad som oroar mig är när jag ser påven kysser koranen och låter sig smörjas i olja av Östern Religion. En blandning av alla religioner. Inget heligt. Vi ska ju inte ha gemenskap med demoner…
              It’s revolting!!!

          2. Påven såg väl just då mer till vad som förenar katolicism och Islam än vad som skiljer. I motsats till polyteisterna så dyrkar ju muslimerna enbart Skaparen (även om de använder ett hedniskt namn för både gudar och Gud) och de eftersträvar inte medvetet att offra till det onda för att blidka det. Muslimerna är fallna människor liksom vi men de blir inte födda på nytt och de är inte Guds barn som vi.
            Liksom katolikerna har muslimerna lagt till saker till bibeln. Den romerska allmänhetens kyrka var en statlig kyrka och den katolska kyrkan vill fortfarande vara en uppifrån kyrka även Islam är en uppifrån religion det var därför man ville döda Shalman Rushdie när han påpekade att då Mohamed varken var eller utgav sig från att vara fullkomlig kunde man inte heller räkna med att någon av dagens islamska ledare är perfekt.
            Naturligtvis gjorde påven fel när han kysste boken från en fallen eller falsk profet och när han lät sig smörjas med oljan. Vi ska varken ha med de avlidnas kvarlämnade andar (förmodligen någon sorts andlig färdskrivare som Åklagaren sätter på oss) eller andra demoner.
            Eftersom IS tycks vilja följa Satan (och utrota de mänskliga rättigheterna) och inte Skaparen så kan det här ha med ändens tid att göra.

  4. Det bjuder mig emot, men jag ansluter mig till denne kyrkans man som inte hunnit avfalla så mycket som de senare:
    Irenaeus säger följande,
    ”På sex dagar skapades världen och på sex tusen år skall hon fullkomnas, och det är i det sjunde årtusendet hon skall fullkomnas, sedan antikrist förut regerar 1260 dagar. Herren skall komma från sin himmeln i sin Faders härlighet, och då skall han kasta antikrist och dem, som lyda honom i eldsjön, men de rättfärdiga skall han giva riket och den därtill hörande vilan eller sabbaten, den heliga sjunde dagen, och sålunda skall han fullborda det år Abraham givna löftet om arvet.”

    Det kommer att bli två uppståndelser, den första vid vår Herres återkomst då de som är ”i Messias” uppstår till evigt liv. Och den andra uppståndelsen efter de tusen åren då alla övriga skall uppstå tillsammans med de som då lever. Att inte evangelierna specificerar att det är två uppståndelser behöver inte innebära att Upp. boken inte kan ses som en mer detaljerad bild av detta. Det finns ett gudomligt mönster i Skriften och veckan har sju dagar, därför tillhör de tusen åren (den sjunde dagen) denna tidsålder och sedan kommer vi in i den tillkommande tidsåldern som vi getts mycket liten insikt i annat än att det handlar om att allt skapat skall födas på nytt.
    Med mycket vänliga och ödmjuka hälsningar i dessa svåra ämnen.
    Din vän SÅ

  5. En sak i taget

    Det har blivit en hel del skrivet om sista tiden, den sista tiden, på olika bloggar.
    En av mina bloggvänner: http://unajuaje.niwega.net/ har gjort en förutsägelse om hur de olika framtida händelserna kan placeras i tid. Hans schema börjar i nutid med att Antikrist framträder och Jesus kommer tillbaka. Plus ytterligare händelser efter det. Jag har ingen anledning att ifrågasätta tågordningen.
    Men, behöver vi orda mer om hur slutet blir än fram till Antikrists tänkta framträdande.
    Om vi stannar där, därför att vetskap, olika tolkningar, gissningar om ytterligare händelsers utveckling står inte att med säkerhet få och påverkar därför inte heller våra liv i nutid på något avgörande sätt.
    Man kan uttrycka det så här, vi har inte ens klar sikt över halva banan och då behöver vi inte heller ”spola hela banan” nu. Någon annan spolar resten när tiden är inne.
    Om livet fram till att Antikrist kan identifieras är det däremot mycket intressant. Och det tror jag är möjligt. Bibeln ger oss en rätt klar bild av hur det skall se ut i världen inför den händelsen.
    Där gäller det att rätt läsa tiden.

    1. Ja, jag menade inte att den var helt försvunnen. Men jag tror att de andra uppfattningarna är mycket vanligare.

      1. Jag nämnde för dig på annan plats att eftersom Uppenbarelseboken tydligtvis är skriven ungefär så som moderna människor berättar och våra nyhetsmedia också återger saker, nämligen på det sätt att först återges en kronologisk berättelse, sedan fylls förklarande detaljer i, så dess kapitel 21 kan förstås som att första versen egentligen är avslutningen på berättelsen i kapitlet innan. Alltså, berättelsen om Nya Jerusalem är en förklaring på en företeelse innan yttersta domen som det står om i slutet på kap 20. Jag nämnde kanske att det underförstådda omnämnandet av orenhet och sjukdom i skildringen av Nya Jerusalem pekar på att det här sker innan en ny himmel och en ny jord skapas. Det finns en annan ledtråd i texten, i 21:8 står det nämligen om de fega etc att de ‘skall få’ sin del i den brinnande sjön, futurum. Alltså har ännu yttersta domen så som den skildras i kapitlet innan ännu inte skett.
        F.ö, du uttrycker tvivel på att ett tusenårsrike ska komma. Den övergripande protesten mot en sådan slutsats är förstås det du hört tusen gånger: att GT tycks utlova detta i stor detalj.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.