En luthersk syn på Maria

Många har tydligen förvånats över att jag som pastor inom EFS skriver fyra tidningsartiklar om Jesu mor Maria, i vilka jag på ett utifrån utrymmet grundligt sätt går igenom och förklarar vad katolska kyrkan lär om Maria. Att jag i artiklarna även visar att katolikerna resonerar utifrån bibeltexterna, har tydligen väckt extra anstöt, så pass mycket att tidningen Världen idag såg sig föranledd att be exegeten Anders Gerdmar att skriva två extra artiklar för att argumentera mot den katolska synen. Men kan jag då verkligen skriva på detta sätt i egenskap av pastor inom EFS?

Dels är svaret på frågan, ja, och dels skrev jag det i första hand i egenskap av teologisekreterare i föreningen Theofil i Lund, som är en kristen studentförening som bedriver ett arbete bland teologistudenter i syfte att främja bibeltron bland blivande präster och pastorer. Min titel som teologisekreterare stod medvetet först, eftersom det ingår i den tjänsten att skriva teologiska artiklar.

Men vad kan man då säga om detta utifrån EFS-synpunkt? Ja, man ska först komma ihåg att EFS är en rörelse inom Svenska kyrkan. Den har sitt ursprung i den nyevangeliska väckelsen på 1800-talet och har alltså inte blivit en frikyrka, utan stannat kvar inom Svenska kyrkans ram. Det betyder att det är Svenska kyrkans bekännelseskrifter som bildar en sorts teologisk grund eller ramverk. Vad kan då sägas innanför den ramen?

Som svar på det, tänker jag här återge ett längre citat från boken Ett år med Jesus – predikningar och samtal 2 av Göran Skytte och Bo Brander (2007). Det är från en predikan på Jungfru Marie bebådelsedag, av Bo Brander, som är präst inom Svenska kyrkan och teologie doktor i systematisk teologi. Jag blev tipsad om just detta citat av en  pensionerad EFS-präst som jag lärt känna sedan jag i somras blev EFS-pastor.

Bo Brander skriver på sidan 82:

Maria och ängeln. Där står en ren ängel. Men där står också en ren människa, den enda med jordiska föräldrar som är fullständigt ren ifrån synd. Det har kyrkan alltid vetat, och det är en förutsättning för att Gud skall kunna bli fullständigt mänsklig utan att samtidigt bli en hjälplös och syndig människa. För annars blir Maria bara en vattenrutschkana som Jesus rutschar igenom utan att beröra. Nu skall Gud förenas med hennes mänsklighet, då måste hon vara ren. Jag lämnar därhän när detta skedde. Det för kyrkan och för Jesus viktigaste är att det har skett. Och detta är egentligen också en självklarhet också i luthersk kristendom. Marie bebådelsedag 1538, alltså åtta år före sin död, predikar Luther över denna text, och säger: Vi tror att Gud en gång i evigheten skall ställa oss alla framför sig utan fläck och skrynkla. Om vi tror att Gud skall göra detta med oss alla, är det då så svårt att tro att Gud gör detta med en enda person, med Maria, för att bereda en kropp där hans himmelska väsen kan förenas med hennes jordiska väsen? Om man inte tror detta är man ingen kristen.

Ändå har efterföljarna i den lutherska kyrkan haft svårt med detta. Och tyvärr har kyrkan i den nordvästra delen av den euroasiatiska landmassans skärgård ofta ägnat denna dag åt att förringa Maria. Då vill jag erinra om den gamle ärkebiskopen Erling Eidems ord i boken Herrens moder. Där skriver han, att ingen skall tro att man gläder Jesus genom att tala illa om hans mor.

Lite längre fram i kapitlet skriver Brander:

En har erfarenhet av det största Gud har gjort, och det är Maria. Hon är och förblir Jesu mor. I den meningen är och förblir hon också Guds mor eftersom Jesus är Gud. Det är inte så konstigt att kristna i alla tider bett till henne att hon skall be för oss inför sin son Jesus. Även om det finns en reservation från vissa västerländska icke-katolska delar av kyrkan, tar hon emot böner. Hon som stod totalt öppen och släppte in Gud i hela sitt liv, har en lidelse för att han som föddes av henne skall handla med oss, röra vid oss. Och att han skall dra oss till sig. Det är inte rimligt annat än att Maria ständigt ber till sin son. För till skillnad från alla andra kvinnor som har fött barn, är det foster som Maria blir gravid med inte bara hennes son, utan också hennes Herre och Gud.

Så det var alltså det lutherska svaret på frågan om en luthersk pastor (inom EFS) kan skriva det han skrivit i Världen idag.

De artiklar jag skrev kan läsas här på bloggen:

http://www.mikaelkarlendal.se/uncategorized/forsta-artikeln-om-maria-i-varlden-idag/

http://www.mikaelkarlendal.se/uncategorized/andra-artikeln-om-maria-i-varlden-idag/

http://www.mikaelkarlendal.se/uncategorized/tredje-artikeln-om-maria-i-varlden-idag/

http://www.mikaelkarlendal.se/uncategorized/har-kan-ni-lasa-den-fjarde-artikeln-om-maria/

50 reaktioner till “En luthersk syn på Maria”

  1. Jag kan acceptera en del av det som sägs här, men INTE det att tron på Maria är frälsningsavgörande!

  2. Du har en poäng Mikael när det gäller Luther. Denne gick som bekant inte nog långt i sitt brott med traditionen utan behöll onödigt teologiskt (katolskt)gods som knappast är förenligt med Sola Scriptura-principen. Enligt min mening bör dock lutheraner i allmänhet och protestanter i synnerhet vara försiktig att med att hänvisa till Luther som exempel givet att denne på intet sätt var en teologiskt prickfri man. När man hänvisar till det exemplariska i att följa Luther i synen på Marias syndfrihet kan man stilla undra om man inte bör följa Luther i andra avseenden t.ex. i hans syn på judarna (”Om Judarna och dess lögner”) eller s.k. vederdöpare.

    När det gäller exemplet Luther vilket av följande alternativ är mest i enlighet med Skriften?:

    Alternativ 1.
    i. Luther har rätt om Maria
    ii. Luther har rätt om judarna

    Alternativ 2.
    i. Luther har rätt om Maria
    ii. Luther har fel om judarna

    Alternativ 3.
    i. Luther har fel om Maria
    ii. Luther har rätt om judarna

    Alternativ 4:
    i. Luther har fel om Maria
    ii. Luther har fel om judarna

    Magnus

    1. Magnus, om jag ska vara ärlig, så har jag aldrig gillat Luther som person och jag känner mig inte nödsakad att följa honom så strikt, som om han vore ett läroämbete. Luther hade rätt på vissa punkter och fel på andra. Han hade definitivt fel i sina grova antijudiska utspel som han gjorde främst mot slutet av sitt liv. Han hade fel i kanonfrågan när han ville utmönstra fyra av Nya testamentets brev från kanon, han hade fel när han överbetonade ”tron allena” så mycket att han exempelvis i sin bibelöversättning satte in det tyska ordet för ”allena” i Rom 3:28, fast det inte står där i grundtexten med mera. Jag har inte hela bilden av vad han sade om Maria, så jag kan inte bedöma det som helhet. Min enda poäng i just det här blogginlägget är att visa på den bredd som är möjlig i ett lutherskt sammanhang. Dvs. om jag skulle betona traditionellt lutherska ståndpunkter i vissa frågor, så skulle jag ur en traditionellt frikyrklig synvinkel betraktas som ”katolsk”, särskilt med tanke på var jag kommer ifrån.

      1. Du kanske också skulle blivit lite knepig teologiskt om du satte dig upp mot världens mäktigaste kyrka också Mikael, samt lite knepig i övrigt också. Man ska beakta deras situation också.

        De flesta frikyrkliga idag kan ju sitta hemma och googla och lyssna och läsa böcker de beställt billigt på amazon, gärna med lite katolsk dos i och sen plocka lite russin som man vill, och utan att behöva stå för en linje….ganska bekvämt med andra ord och så fjärran från reformatorerna och våra väckelsepionjärer man ska komma….frikyrkliga teologiska glidare med andra ord….

        1. Jag måste fråga vad du menar, Jonas. är det mig du beskriver i andra stycket eller är det ett mer generellt uttalande?

          När det gäller Luther, så kan man diskutera ganska mycket. En del attraheras kanske av vissa sidor av honom och det är viktigast för dem. Andra ser mer de knepiga dragen, som det här med judarna som inte uppfyllde hans önskemål om att bli goda lutheraner och därför skulle förkastas och förföljas, eller det här med kanon, att han helt plötsligt efter så många århundraden hade rätt att kasta ut flera böcker från både GT och NT. Plus en massa andra knepiga drag som färgat av sig negativt å hans teologi, som den mycket märkliga svartvita kontrastmålningen lag-evangelium, som knappast har stöd i Skriften.

          1. Det är mer generallt jag menar.

            Man kan också diskutera ganska mycket av en del kyrkofäder och deras teologi. Men vad jag märker är att man gärna ställer reformationen i lite dålig dager och även Luther, det ser ut som att det är lite mer objektiv bedömning men man twistar till det lite, ungefär som när Ekman och Halldorf diskuterade Luther och reformationen, plötsligt vinklas det till att vara en inomkyrklig profetisk rörelse. Jag tycker vi *generellt* bör vara noggrannare med rätt kontextbeskrivning utifrån den tid de levde och verkade i. Att Luther överhuvudtaget kommer ifrån gärningarna som frälsande är ju helt otroligt med tanke på den tid han levde i.

        2. Hm. Bibelordet och läran tål inte att reflekteras över? Är det inte så att det finns en implicit tolkningstradition i frikyrkliga sammanhang vilkens lojalitetsanspråk är väl så stark som något katolskt läroämbetes? Det skall ju vara så fritt i frikyrkan, men det finns en osynlig gräns man inte får passera i sitt tänkeri, annars får man smäll på fingrarna! Läroämbetet i RKK är åtminstone klart o tydligt. Man kan opponera sig mot det. Men det här diffusa ”läs inte, kom inte vid…” Hm. Hur kommer det sig att teologin blir som en hermetiskt tillsluten låda? Klaustrofobi! Är inte trosbekännelserna och de underbara dogmerna mer som en kärna som allting kretsar kring och graviterar mot? Ju längre bort från kärnan man kommer desto svårare blir det att ha säker kunskap. Det blir då lika vanskligt att säga att något är sant som att påstå att det inte är sant. Men är det så farligt att leva med lite öppenhet och frågetecken? Abraham drog ju ut utan en blekaste aning om vart han skulle komma. Sådan är ofta vår livsvandring och som troende accepterar vi det (försöker åtminstone! ☺). Varför skulle inte detsamma gälla vår förståelse av Gud? Livet är vidsträckt, vackert och spännande! Särskilt Gud.

    2. Jag är tveksam till om Bo Brander har en rätt förståelse om Luthers syn på Maria.
      För det andra är Luthers skrift ”judarna och deras lögner” en teologisk stridsskrift mot judarnas syn på Maria och Jesus som Messias. Luther var aldrig i modern mening judefientlig. I Pamfletter förväntades man föra ett hårt och överdrivet språkbruk som inte var avsett att tas bokstavligt. Luther skrev liknande pamfletter mot påven. Även Jesus använde överdrivna uttryck som att hugga av handen och riva ut ögat som inte var avsett att tas bokstavligt.
      Luther skrev denna bok av tre skäl:
      1. Judarna hade börjat bedriva mission bland kristna.
      2. Luther hade börjat lära sig hebreiska och då av judar fått läsa i Talmud och blivit varse de långt mer grova angreppen mot Jesus och Maria.
      3. Luther hade av en judisk man blivit uppmanad att bemöta en judisk skrift om Maria.

      1. St Luther var bättre än han låter…

        Kan du hänvisa till andra samtida pamfletter, med samma språkbruk, eller adekvat litteratur i ämnet?

        För mig låter det som ren hitte-på.

        Luther går inte att läsa. Samtida katolska författare är ofta läsbara än. Umdrar varför?

        1. Kyrka och Folk publicerade i nr. 19/2007 en artikel över ämnet Luther och judendomen av kyrkoherde Ulf Allenbäck. Jag har scannat artikeln och kan skicka den via e-post om så önskas. För att efterhöra källorna kan du nog kontakta Allenbäck direkt.

          Sista raderna i nämnda artikeln är värda att citera:

          ”Det är inte enbart judendomen
          Luther i sina skrifter bestämt avvisar.
          Detsamma gör han också med islam.
          Sin sista predikan höll Luther i sin
          födelsestad Eisleben i februari månad
          år 1546. I denna predikan skriver han
          om judarna: ”Vi vill handla med dem i
          kristen kärlek och be för dem, att de må
          bli omvända och ta emot Herren.”
          I jämförelse med Luthers samtids syn
          på och behandling av judarna framstår
          Martin Luther som human.”

          1. Anders G, det gick tyvärr inte för mig att få fram din e-postadress. Kan du lägga in den här eller skriva ut den på din blogg så skickar jag artikeln.

          2. Jae.

            Klicka på mitt namn.

            På min hemsida stpr adressen i den korta presentationenrätt högt upp.

            Gosh! Vad lär ni er i ”kyrka & folk-skolan”numera! (vilket f ö var min farmorsfavotidning). 🙂

          3. ”Standardklienten för e-post har inte installerats rätt”. Vill du ha artikeln får du allt skriva ut din e-postadress fullt synlig.

          4. Jae

            Hur svårt kan det vara.

            :att: ska ersättas med @

            PS! Jag skriver så för att slippa robotarsom spam:ar.

            Om du inte klarar av att skicka nu, kan det kvitta.

            Jag anser inte K&F vara det medium, som oförvanskatt bär Sanningen.

            Men vill fu ha konstruktiv kritik kan du få det. Du väljer!

            Allt Gott

  3. *När det gäller kryptokatoliken Brander:
    Då vill jag erinra om den gamle ärkebiskopen Erling Eidems ord i boken Herrens moder. Där skriver han, att ingen skall tro att man gläder Jesus genom att tala illa om hans mor.

    **Här bör man tillägga att det knappast gläder Jesus att man talar illa om någon av hans lärjungar eller efterföljare. Ingenstans i Skriften ger Jesus sin mor någon som helst särställning visavi t.ex. hans lärjungar..

    Magnus

    1. Den kommentaren, Magnus, ser jag som ett typiskt uttryck för ett teologiskt jantelagstänkande. ”Maria ska inte tro att hon är något bara för att hon fött Jesus”, ungefär. Självklart har Maria en särställning även ur en Skriften-allena-princip. Hon är den enda kvinnan i världshistorien som fått föda Ordet som blivit kött. Hennes frälsningshistoriska nyckelroll är fullständigt unik. Det behövs inga bibelord för att förstå att även Jesus gav sin mor en särställning; alla människor ger sin egen mor en särställning framför andra kvinnor (jag bortser här från äktenskapet och vad det innebär), om det inte skulle finnas mycket speciella skäl mot det. Den här typiskt frikyrkliga jantelagssynen på Maria framstår som mer och mer märkligt ju mer man tänker på det.

      1. Din jantelagsanalogi hamnar onekligen i kollision med hur Jesus förhåller sig mot sin mor i evangelierna.

        Jag är vidare inte så intresserad av tramsiga känsloargument av typen ”din egen mor är ju viktigaste kvinnan” utan mer intresserad av vad Skriften ger för grund för upphöjandet av en jordisk person som Gud använt som medel för att uppnå ett mål.

        Marias roll är visserligen unik med avseende på födelsetraditionerna (huruvida detta är autentisk historia kan givetvis diskuteras i ljuset av Markusevangeliet och Pauli brev) men ger detta henne en särställning?

        Magnus

        1. Ja, du påstår det i första stycket, men där har du fel. 🙂

          Jag förstår att du är rädd för känslor. Men jag tror nog inte att Jesus var av det känslokalla virket att han såg sin egen mor som ett medel för att uppnå ett mål. Och de bibliska argumenten för att se Marias unika roll är många och jag har redan redogjort i flera inlägg för detta.

          Självklart är det ett historiskt faktum att Jesus föddes av en jungfru som evangelierna beskriver. Så har kyrkan alltid trott och lärt, och det fins ingen anledning att ifrågasätta detta. Liberalteologer gör det, självklart, men inte den kristna kyrkan.

          1. Givetvis har jag läst din redogörelse av de s.k. bibliska utgångspunkterna för mariologin (också det svagaste i din för övrigt goda och informativa presentation). Bibelpassagerna som bokstavligen handlar om Maria är på intet sätt många. Vad som däremot är mångfaldigt är de katolska tolkningarna utifrån ett ytterst knapphändigt bibelunderlag.

            Utan Matteus och Lukas jungfrutraditioner så skulle det inte finnas någon grund för den senare katolska folkfromheten att utveckla den avgudakult kring Maria som RKK i nuet är känd för.

            Slutligen. Du tycks mena att pga att kyrkan har slagit fast historiciteten i födelsetraditionerna så undantages dessa från bibelvetenskapligt ifrågasättande.

            Kyrkan definierar alltså vad som är sant. Därefter skola den vetenskapligt känslige icke göra sig något besvär utan blott lyda (sic!)

            Magnus

      2. Men Jesus bör utifrån sin jordiska gestalt ha uppskattat sin mor som vem som helst av oss jordiska varelser.

        Men som Gud vore det ju märkligt om han älskade sin mor Maria mer än nån annan människa på jorden.

        Han var sann människa och sann Gud så det går utmärkt att resonera så, tycker jag.

      3. Hm. Bibelordet och läran tål inte att reflekteras över? Är det inte så att det finns en implicit tolkningstradition i frikyrkliga sammanhang vilkens lojalitetsanspråk är väl så stark som något katolskt läroämbetes? Det skall ju vara så fritt i frikyrkan, men det finns en osynlig gräns man inte får passera i sitt tänkeri, annars får man smäll på fingrarna! Läroämbetet i RKK är åtminstone klart o tydligt. Man kan opponera sig mot det. Men det här diffusa ”läs inte, kom inte vid…” Hm. Hur kommer det sig att teologin blir som en hermetiskt tillsluten låda? Klaustrofobi! Är inte trosbekännelserna och de underbara dogmerna mer som en kärna som allting kretsar kring och graviterar mot? Ju längre bort från kärnan man kommer desto svårare blir det att ha säker kunskap. Det blir då lika vanskligt att säga att något är sant som att påstå att det inte är sant. Men är det så farligt att leva med lite öppenhet och frågetecken? Abraham drog ju ut utan en blekaste aning om vart han skulle komma. Sådan är ofta vår livsvandring och som troende accepterar vi det (försöker åtminstone! ☺). Varför skulle inte detsamma gälla vår förståelse av Gud? Livet är vidsträckt, vackert och spännande! Särskilt Gud.

      4. Kommer jag till himlen en gång, vilket jag verkligen hoppas, och mina ögon då verkligen skulle få skåda Jesus i hans härlighet tillsammans med alla de heliga inkl. Maria – kanske skulle jag då upptäcka yttre likheter mellan Jesus och hans mor. Det är ju fullt naturligt med tanke på att Jesus är sann människa. Inkarnationen är fruktansvärt radikal om man funderar på saken! Kanske Jesus är lik sin mor i profil? Vi vet inte. Han har verkligen blivit en av oss! Det är precis lika sant att han är sann Gud som att han är sann människa. Vi kan inte sätta det ena före det andra. Lika mycket som Jesus är Faderns son är han Marias son. Detta av kärlek till oss. Det bara inte kan vara oviktigt. Han har fötts in i vårt syndiga släkte och inte bara ställt sig bredvid oss utan även, genom sin mor, blivit ett med den mänskliga naturen – med oss. Hur skulle han annars kunna dö i vårt ställe och uppfylla all rättfärdighet för vår för skull? Det här kommer vi att behöva hela evigheten att reflektera över. Minst!

  4. Det är märkligt att jag som katolik kan bejaka Luther på många plan (hans antisemitism o påvehets var synnerligen frånstötande), medan protestanter tycker han är katolsk.

    Känns komiskt! Speciellt gällande mariologin.

    Sanningen är (nog) att dagens protestanter ser hela tron som ett smörgåsbord, där var o en kan plocka de bitar som känns bra eller som jag förstår eller tycker passar bäst just nu!

    Det är ju också en hållning. Sanningslidelse är det i a f inte. 😀

    1. Om det är någon som plockat från ett smörgåsbord är det du bäste Anders Gunnarsson. Och sedan med din bakgrund inom frikyrkan är du ju teologiskt allvetande tycks det som. Men frågan är om du någonsin förstått pietismens hållning överhuvudtaget? Jag tvivlar utifrån hur jag ser du argumenterar (eller snarare ofta raljerar).

      1. Jonas

        Först. Dina svepande ”ad hominem” är rätt tröttsamma.

        Kom till sak. 

        2) Jag har inget smörgåsbord. Allt Kyrkan, tror, lär o bekänner; tror o bekänner jag.

        3) Jo du har rätt att jag kan oändligt mycket mer om er, än ni om Kyrkan.

        4) Vad i pietismen det är som jag inte förstått är ett stort frågetecken. Jag har växt upp i skiten. Jag har levt mitt i den. Jag har tänkt så. 

        Jag har ingen bitterhet mot uppväxten, men jag bara inte trivs… Den är förkrympt. Och tråkig. Se 
        här 

        Allt Gott

        1. Låt oss göra en undersökning vem som är tröttsammast du eller jag i debattforum. 😉
          Ditt uttalande om pietismen säger allt tycker jag.

          1. Jonas R

            Jag behandlar en sak (vilket är skiljt från person)och jag gör det ffa i en länk där jag utförligtförklarar problematiken med pietismen.

            Har du ö h t läst länken? Varför håller du INTE med om saken i fråga.

            Återigen går du ”ad hominem”.

            KAN DU SLUTA MED DET!

  5. Mikael K,
    Jag tycker inte det är minsta konstigt eller anstötligt att du har skrivit om Maria, eller att du visar hur katolikerna resonererar och tror kring detta. Det är väl bara bra att få en ökad förståelse för hur våra katolska trossyskon tror.

    Ge inte upp p.g.a. alla negativa kommentarer du får! Forsätt att verka för ökad förståelse kristna traditioner emellan. Ingen sitter på hela sanningen – Här ser vi såsom i en spegel.

  6. En sångtext av M.Luther skriven 1529.

    Skriver av texten på 1930-talssvenska vilket innebär att semikolon inte betyder “blinkande gubbe”.

    1. Vår Gud är oss en väldig borg. Han är vårt vapen trygga; På honom i all nöd och sorg Vårt hopp vi vilja bygga. Mörkrets furste stiger ned, Hotande och vred; Han rustar sig förvisst Med våld och argan list; Likväl vi oss ej frukta.

    2. Vårt egen kraft ej hjälpa kan, Vi vore snart förströdda; Men med oss står den rätte man, Vi stå av honom stödda. Frågar du, vad namn han bär? Jesus Krist det är, Han är den Herren Gud, Som, klädd i segerskrud, Sin tron för evigt grundat.

    3. Och vore världen än så stor Och full av mörkrets härar, Dock, när ibland oss Herren bor, Platt intet oss förfärar. Världens furste är ju dömd, Och hans kraft är tömd, Han på ett huvudhår Oss skada ej förmår, Ett ord kan honom fälla.

    4. Guds ord och löfte skall bestå, Vi det i hjärtat bäre. För himmel, ej för jord, vi gå Till strids och glade äre; Äre alltid väl till mods, Fast vi våga gods Och ära, liv och allt; Ske blott, som Gud befallt! Guds rike vi behålla.

    //Ulrika

    1. Kanske lite off-topic, men här har du en fantastisk psalm till: Sv. Ps. 66 ur 1937-års psalmbok:

      1. Si Jesus är ett tröstrikt namn,
      Och i all nöd vår säkra hamn.
      Igenom Jesus får vi nåd,
      Och finna på det bästa råd.

      2. Guds ende son, o Jesu huld,
      förlåt oss all vår synd och skuld.
      Vår nöd du ser och hjälpa kan,
      Du som är både Gud och man.

      3. Av Dig är all rättfärdighet.
      Av dig all frid och salighet.
      Ho sätter till Ditt namn sin tröst,
      han varder av allt ont förlöst.

        1. Nej, det är (enligt Wikipedia), en tysk nyårsbön om Jesu namn av Basilius Förtsch från 1609.

        1. Gick inte att länka så. Skriv borg i sökrutan och välj Psaltaren eller de ställen man önskar.

          /Ulrika

  7. Anders Gunnarsson du skrev:
    ”Återigen går du ”ad hominem”. och ”KAN DU SLUTA MED DET!”

    Du skrev även ”Sanningen är (nog) att dagens protestanter ser hela tron som ett smörgåsbord, där var o en kan plocka de bitar som känns bra eller som jag förstår eller tycker passar bäst just nu!
    Det är ju också en hållning. Sanningslidelse är det i a f inte. ”

    Så som protestant så ser jag alltså tron som ett smörgåsbord, där jag plockar bitar som känns bra och som jag tycker passar bäst just nu. Det är en hållning, och nåt sanningsintresse har jag inte.

    Så när Gunnarsson skriver så om mig som protestant och vet (nog) att jag inte har någon sanningslidelse, finns det något fint latinskt namn för det?

    1. Jag skulle önska att båda herrarna Rosendahl och Gunnarsson kunde iaktta en viss måttlighet. Sanningslidelse kan även protestanter ha, och det tror jag att du Jonas har. Att protestantismen kan ses som ett smörgåsbord däremot och stt den moderne protestanten många gånger faktiskt förhåller sig så, kan däremot knappast bestridas.

      1. Nja, jag retar mig mest på ditt sätt att skriva mer än dina irrläror i detta fall.
        Men om du skippar att kategorisera mig som person så kan jag göra likaledes enligt Karlendals önskemål.
        Ska vi röka fredspipa på det? 🙂

          1. Jo, vad jag kan se i och med ditt uttalande om protestanter.

            Men:

            Låter vattenpipa mer ekumeniskt? Nära på syndfritt kanske också? 🙂

  8. Jonas R

    Detta känns mer än tramsigt.

    Är inte protestant ett begrepp jag får använda?

    Detta var inte riktat till dig.

    Och bevisa gärna vad jag har fel i sak!

    Protestantismen har en gummibandsstandard. Vad-som-helst kan tros. Har jag fel, visa det då!

    1. Ja som gnesiolutheran av en högkyrklig falang.

      Det finns ju flera falanger…

      Typ plattkyrkliga, gammalkyrkliga o lågkyrkliga, philipister, okyrkliga, antikyrkliga, politikkyrkliga, låtsaskyrkliga, akyrkliga, vänkyrkliga, bredvidkyrkliga, småkyrkliga, kulturkyrkliga, Butherkyrkliga, bitterkyrkliga etc, etc lutherantyper.

      Ingen av dem kan nog tänka sig att som Fr Martin be ”Hell dig Maria, full av nåd”… 🙁

  9. Mikael Karlendal,
    Du undrar över att Världen idag kom med två artiklar av exegeten Anders Gerdmar efter dina fyra väl genomarbetade artiklar om Maria:
    ”Men kan jag då verkligen skriva på detta sätt i egenskap av pastor inom EFS?”

    Här är min upprepning igen och igen. Det är bibelundervisning jag/vi inom frikyrkan behöver efter Ulf Ekmans konvertering. Utan att ha gått på mer än ett möte med honom i första början, så har hans förkunnelse påverkat mig mycket negativt. I Joel Halldorfs doktorsavhandling har jag hittat tröst i Emil Gustavssons troskamp gentemot andras.

    Du kan inte frånta dig ansvar för din gedigna utombibliska undervisning, som EFS-pastor numera. Jag vet vad EFS står för sen Pietisten. Innan var du Pingstpastor. Deras teologi har jag inte fattat mer än andedop, som skiljer (om det numera går att se skillnad på i teologi från EFK eller andedöpta katoliker).

    Använd möjligheten till bibelundervisning! Jonasq till och med blir irriterad på mannen som konverterat till RKK. Jonasq har bjudit oss på mycket bra genomgång av frälsningsvägen i Stefan Swärds blogg tidigare. Den undervisningen behöver alla bekännande kristna! Vi är ett i Kristus – den troende Kristustroende juden tillsammans med Kristustroende svenskar idag. Men rotsystemet tillhör juden och Israel ända till Adam. Vi har inget eget rotsystem. De rötterna började inte i Rom.

    Guds välsignelse! Det är en nådegåva du fått att undervisa långt utanför EFS.
    Hälsningar
    Gunnel Bergstrand

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.