Den fjärde artikeln om Maria – äntligen!

I dagens nummer av Världen idag publiceras så äntligen min fjärde artikel om Jesu mor Maria, den sista i serien. Jag konstaterar att det har varit en strid in i det sista om denna fjärde artikel. Det skulle nästan ta upp en hel artikel att bara berätta om det, om alla otaliga revisioner och samtal om formuleringar hit och dit. Hur den blev stoppad från publicering i onsdagens tidning i sista stund och, som det då visade sig… inte baserat på vad som faktiskt stod i artikeln utan snarare på rykten om vad som verkligen stod i texten. Förmodligen har serien frestat rejält på det religiösa sinnet hos somliga i läsekretsen.

Men det kanske inte är så konstigt ändå, för en tidning vars huvudsakliga läsekrets säkerligen i första hand kommer från den pingst-karismatiska delen av kristenheten. Orsaken kan kanske delvis stå att finna i det som också varit min ambition med serien: Jag blev ombedd av redaktionen att skriva en serie artiklar om Maria, med syftet att jämföra katolskt och evangeliskt tänkande om detta. Syftet var inte att jag skulle bedriva polemik mot någondera sidan, utan endast att beskriva och förklara. Självklart kunde jag inte låta bli att nappa på ett sådant erbjudande. Och det är exakt en sådan beskrivande och förklarande serie i folkbildande syfte jag skrivit.

Med tanke på vad jag tror mig veta om tidningens huvudsakliga läsekrets, så tänkte jag att dessa läsare nog redan vet vad de själva tror om Maria, och det kan ju inte vara så mycket egentligen. Jag beskrev det så här i min första artikel:

Evangeliska kristna har därför oftast inte så mycket mer att säga om Maria än att hon för oss har en given plats vid julen, då vi tänker lite extra på hennes roll som ung mor till Jesusbarnet. Hon anses vara ett föredöme för oss när det gäller tro, ödmjukhet och lydnad inför Gud då hon sade sitt ”ja” till ängelns ord om att hon skulle bli gravid och föda Jesus. Vi skattar henne lycklig som fick detta privilegium att få föda Guds son – det är så vi ”prisar henne salig”(Luk 1:48). Men om katoliker och ortodoxa vill framhäva hennes roll utöver detta, tänker vi evangeliska ofta på några texter där Jesus verkar relativisera hennes roll som mor och släkting (se Matt. 12:46-50 och Joh. 2:4). Utöver detta har Maria ingen särskild roll i vår fromhetsutövning.

Med tanke på att läsekretsen nog kände till det som framgår av ovanstående citat ganska väl, så såg jag det som en pedagogisk huvuduppgift att lägga min energi på att beskriva och förklara den katolska synen på Maria, då jag tänkte att läsarna nog har tämligen vaga uppfattningar om det och kanske inte heller helt så korrekt sakkunskap. Därav upplägget på mina artiklar.

Självklart har jag även velat förklara varför evangeliska kristna intar en annan ståndpunkt, och det har blivit tydligare allteftersom i serien och märks särskilt i denna fjärde artikel.

Dock skulle den allra sista meningen i artikeln egentligen lyda: ”Det kanske inte är en fråga om allt eller inget?” Det som står där nu, ”somligt kan vi bejaka, annat bör vi avvisa” är inte min formulering, utan chefredaktörens förslag på ändring. Jag trodde vi hade kommunicerat klart om detta, men det kan ha uppstått ett enkelt missförstånd här.

För mig som läst teologisk litteratur och studerat teologi i flera år vid universitet, är det inte något nytt eller konstigt att sätta mig in i teologiska och religiösa tankegångar som jag själv inte delar, men jag kan förstå att det för en vanlig lekman, som inte dagligdags ägnar sig åt teologisk litteratur och debatt, ibland kan kännas lite jobbigt att behöva konfronteras med andra uppfattningar som plötsligt kan verka ha en hel del goda argument på sin sida. Därför kan en serie av detta slaget, om ett ämne som detta, verka provocerande för en del.

Och det är nog därför som tidningen garderar sig och upplever sig ha behov av ytterligare en serie av en annan skribent för att så att säga ”rädda situationen”. Så här står det i en informationstext direkt efter min artikel:

Nästa onsdag, den 25 november, påbörjar Anders Gerdmar en serie i två delar på temat Bibeln och Maria, med syfte att ta upp de evangeliska invändningarna i synen på Maria.

Jo, jo! Jag tackar, jag!

Min fjärde artikel kan i alla fall läsas i dagens (fredagens, den 21/11) av Världen idag, och nästa vecka lägger jag ut den här på bloggen.

Sista ordet i denna debatt lär nog inte vara sagt än!

44 reaktioner till “Den fjärde artikeln om Maria – äntligen!”

  1. Hihihi

    Maria är livsfarlig. Så ock Kyrkan o allt annat uscHeligt katolschkt.

    Man tar sig för pannan. Schwimmar en stund. Och lämnar världen idag:s prenumerationserbjudande i papperskorgen (sååååå länge)!

    Kaschlonk!

    1. Vad du fjantar dig Gunnarsson. Du skrattar, raljerar och utpositionerar de som inte har samma åsikt som du och du höjer Karldendals artiklar till skyarna förmodligen för att du är katolik.
      Du påminner inte så lite om en annan person som också konverterat….
      Jag känner nämligen igen arrogansen, bristen på respekt och när nån tycker sig vara lite förmer än andra…

      Urk!

      1. Är det att jag är katolsk, som gör mig positiv till Mikaels artiklar? Luther hade varit lika stolt.

        Om du följer kommentarerna här på bloggen kring Maria, blir man mörkrädd. Historielösheten är avgrundsdjup.

        Och den som går ”Ad hominem” är du. Är det typiskt protestantiskt och symptomatiskt? I vilket fall som helst kan du sluta med det. Och dessutom borde ni protestanter lägga ner Maria-skräcken. Hur kan en judisk tonårsflicka, ge dessa känslor? Varför? På vilka grunder? 

        Allt Gott
        I Kristus med Maria

        1. Gunarsson han vet han vad Luther tycker för Gunarsson var där och pratade med honom 🙂
          Nej, ska inte raljera och vara nonchalant som Gunarsson men jag vill lyfta fram en god poäng här.
          Var försiktig med historien. Den har förmedlats vidare av människor som inte själv vad där och såg och hörde.
          Vårt urval av litteratur påverkar vår tolkning. Bibeln kan vi sätta tilltro till som Guds Ord, det är övervakat som inget annat är på så sätt.
          Historien är skriven av vinnarna, historien är förmedlad, och i vår tid skriven av författare som i sin tur tolkat dokument.
          Därmed att skriva och uttycka sig så självklart om hur det var, kan bli lite vanskligt. Så möt historien med ödmjukhet och respekt och försiktighet som läsare och ta bloggares självsäkra kommentarer med en nypa salt 🙂

        2. Gunarsson han vet han vad Luther tycker för Gunarsson var där och pratade med honom 🙂
          Nej, ska inte raljera och vara nonchalant som Gunarsson men jag vill lyfta fram en god poäng här.
          Var försiktig med historien. Den har förmedlats vidare av människor som inte själv vad där och såg och hörde.
          Vårt urval av litteratur påverkar vår tolkning. Bibeln kan vi sätta tilltro till som Guds Ord, det är övervakat som inget annat är på så sätt.
          Historien är skriven av vinnarna, historien är förmedlad, och i vår tid skriven av författare som i sin tur tolkat dokument.
          Därmed att skriva och uttycka sig så självklart om hur det var, kan bli lite vanskligt. Så möt historien med ödmjukhet och respekt och försiktighet som läsare och ta bloggares självsäkra kommentarer med en nypa salt 🙂

          1. Que…

            Jag tror jag läst mer av Fr Martin än dig, och för honom var inte hon ett parantetiskt mähä.

            Motbevisa mig jättehjärna.

            Och nej din inledning var inte rolig, snarastgoddagyxskaft!

            Allt Gott

            I Kristus med Maria.

            PS Jag läser inte Luther längre. Jag klarar inte av språket, det är lägre än lägst… DS

          2. F ö var det 2:a ggn du gick ”Ad Hominem”.

            Är det något du vill förtsätta med?

            För det anses vara extremtdålig debattteknik o jag sänker inte mig till den nivån.

            Allt Gott

            I Kristus m Maria

      2. Jonas!

        Jag har full förståelse för din reaktion över vissa kommentarer. Ofta undrar man över att de överhuvudtaget kommer med?? Tonen och alla personliga
        ”åthutningar” gör att man tappar förtroendet för dessa utfall och allt blir ..kontraproduktivt..till slut och det var nog inte tanken?? Tråkigt är det iaf och tillslut så orkar man inte läsa och det var nog heller inte meningen??

        1. Gunnarsson,

          Ad hominum hit och ad hominum dit….försöker skriva uppriktigt och ärligt till dig och försöker få dig att inse din nedsättande attityd. Dessutom skriver du om historien på ett sätt som att din uppfattning är den självklara medans jag försökt få fram goda poänger om att vi bör förhålla oss till historien med försiktighet.
          Tvärsäkerhet om historien existerar helt enkelt inte om man inte varit ögonvittne eller till 100% menar sig kan tro på ett ögonvittne.

          1. Jonas

            Jag tror jag känner till den protestantiska (totala avsaknaden) mariologin.

            Är jag raljant?
            Jag tycker faktiskt att den mesta antikatolicism är otroligt orolig, ffa dess mariaskräck.

            Protestanter har ofta tre stora invändningar mot Kyrkan;Maria, Maria o Maria.

            Omm du läst Fr Martinsmagnifikat o SKB, hade du sett att dagensantikatolicism är lika historielös som ignorant.

            F ö är jag glad att jag inte träffadeLuther, Gustav den II Adolf eller Karl X-XII.

            Då hade jag kanske inte levt imorgon.

            Allt Gott
            I Kristus m Maria!

    1. Det är alltid kul med initierade röster.

      Det protestanter behöver är sannerligen argument för sina protester (mot Lyrkans urgamla tro, lära o liv).

      Om du levererar dem – blir ingen gladare än jag – då jag inte (hittills) mött initierat argumenterande.

      När kommer f ö ditt försvar av Sola Scriptura? Gärna i bokform; med exegetiska, logiska, urkyrkliga argument för hur detta ger enhet (mot den uscheliga Kyrkans position).

      Väntar med spänning. Dock väl medveten om oddsen om att jag inte ser den tunna boken i tryck.

      PS. Till sist önskar jag dig lycka till med artikeln. Lär känna dina meningsmotståndare. Diskutera med dina bröder. Läs Scott Hahn: s himmelens drottning, katekesen o bibeln väl. Och konsultera de gamla fäderna ofta (gärna Fr Martin också, då han är evangeliskt över-katolsk). DS

      Allt Gott

    2. Absolut! Och om man ska överföra det till Världen idag, så är det väldigt positivt att tidningen låter publicera en artikelserie där även de katolska (och därmed ”den andra”) ståndpunkten blir tydligt förklarad. Den egna känner vi ju till, den är ju inte så omfattande i detta fall.

      1. Världen idag såväl som Keryx har väl inte gjort annat de sista åren än att skölja över sina läsare med överpositiva artiklar om katolska kyrkan?
        Ledaren gav ju sitt ok till det, eftersom han fick vi veta tillslut eller bekräftat snarare var på väg över till katolska kyrkan själv.
        Jag påpekade detta om artiklarna för att antal år sedan för dåvarande chefredaktören på världen idag, jag tyckte att det vore lämpligt med lite mer djupanalys kring katolska kyrkan än att göra mestadels reklam för den. Svaret jag fick tillbaka var att han minsann också var en pingstvän i botten och därmed kunna ha fog för sitt påstående att jag var en historielös pingstvän. Så var det med det objektiva intresset…

  2. Mikael, när Stefan Swärd provocerade teologer och exegeter angående bibeltolkning, så var Anders Gerdmar den som jag förstod vad han skrev bäst. Detta trots mitt stora motstånd till Livets Ord förkunnelsen i stort. Jag följer den bloggen, din och Dag Sandahl och läser teologi baklänges genom era uppfattningar. Är det kyrkohistoria, som fattas bland frikyrkofolk? Är det filosofi och systematisk teologi?
    Din undervisning passar för studerande på universitet, som är vana vid studier. Det som fattas i Sverige är bibelstudier i alla samfund och kyrkor!

    ”Tänk om Maria sagt nej! Tänk om Jesus sagt nej jag vill inte…”
    Jag har som sagt också skrivit om Maria i min blogg. I början av bibeln var det Mirjam, som fick ett viktigt uppdrag att passa Mose och andra som hade andra uppdrag i sin tid.
    Nu är vår tid – inte att förvilla och göra det svårt för oss.

    1. Nej, det är ju inte för att förvilla som jag skrivit artiklarna, utan för att bedriva folkbildning.

      1. Mikael, i varje blogg av er män har jag skrivit, att det är bibelstudier som behövs – bibelkunskap. Finns det någon, som har bibelkunskap i programmet ”Vi som vet mest” till exempel?
        Om det skall vara män, som förkunnar Guds ord, så passa på då! Det har jag skrivit till Dag Sandahl också.

    2. Gunnel – dina påpekanden andas en poäng.

      Vi som frikyrkofolk ska inte frivilligt överlåta bibeltolkningen till teologer, och så att säga professionalisera den. Vi ska inte heller göra bibeltolkningen endast beroende av kyrkan och frånsäga oss tolkningsrätt.
      Det behövs en balans i detta. Eftersom frikyrkan är i en institutionaliseringsprocess efter en kraftig nedgångstid, så är det naturligt att vi får se mer inslag av teologer som gör sig till ensamma uttolkare och försöker nå en särställning även inom frikyrkan. Vi kan också vänta oss mer sakramentala inslag och även en minskning av karismatiken som man därmed inte gör sig så beroende av utan tomrummet fylls med yttre inslag.

      1. Men vem, Jonas, ska avgöra vad som är rätt tolkning av Bibeln?

        Om det inte är påven eller professorns i exegetik eller teologerna, vem avgör då? Är det de av Anden ledda karismatikerna i Pingskyrkan eller i Svenska kyrka eller i den Reformerta kyrkan eller i Metodistkyrkan….? Vem avgör av som är Andens ledning i vad som är rätt förståelse av Bibeln?

        Är alla kristna läror ständigt öppna för omförhandling – dvs även sådana grundläggande som treenighetsläran och inkarnationsläran? Eller är vissa fredade eller slutgiltigt avgjorda sedan tidigare, och hur , när och varför i så fall?

        Du behöver egentligen inte svara här till denna kommentar. Utan hellre skriva en sådan kommentar som svar – om du vill förstås – till mitt föregående blogginlägg ”Några tankar om sola scriptura” från den 6 nov.

        1. Mikael,

          Notera att jag skrev att vi behöver en balans.

          Jag har även noterat att du gärna skriver långa utläggningar om tolkning och ibland gör du det utan att lyckas nämna det allra väsentligaste och det som gör bibeln fullständigt unik:
          Den var inte tänkt att läsas utan hjälp av sin egen författare.

          Man får akta sig så man inte helt snurrar in i den moderna bibelvetenskapens alla problematiseringar och nästintill oändliga utbud av teorier.

          1. Att jag ibland skriver långa utläggningar, vore ju dumt att försöka förneka. 🙂 Vad du menar med det andra vet jag inte. Men Bibelns böcker måste självklart förstås utifrån vad dess författare hade för avsikt att säga, inklusive den Gudomlige författaren. Och just moderna bibelvetenskapens allsköns teorier, tror jag inte att just jag är den som snöat in mest i. Du blandar nog ihop mig med någon annan här.

  3. Hej Mikael!

    Det hör inte till vanligheterna att jag kommenterar offentligt hur vi internt har bollat texter mellan skribent och redaktör. Men så har jag heller aldrig varit med om att en skribent väljer att kommentera den processen offentligt. Så det här får väl helt enkelt bli första gången. =)

    Du beskriver det som en ”strid in i det sista”. I min värld har det inte varit en strid, men däremot har det varit mer redaktörsarbete än vanligt. Jag vet faktiskt inte vad du menar med att detta skulle bero på ”rykten om vad som stod”. Vi läste helt enkelt artikeln och våra kommentarer byggde på det som faktiskt stod.

    Sedan är det inget konstigt att en artikel i en serie får vänta något publiceringsdatum, vilket jag också berättade för dig Mikael. Vi gör så ganska ofta, inte minst när en text kommer sent och vi anser att den behöver förändras i något avseende. Då går vi emellan med något annat i stället. Det stämmer mycket riktigt att det här är ett känsligt ämne för många av våra läsare, och därför är det desto mer angeläget att texter landar rätt innan vi publicerar. Det är inte heller något konstigt, åtminstone inte i min värld.

    I det här fallet tyckte varken jag eller Sven (Almkvist, redaktör för Tro & Liv) att den sista artikeln riktigt svarade mot det vi hade kommit överens om. Tanken med serien har dels varit att ge en rättvisande beskrivning av den katolska synen på Maria. Att hjälpa läsaren förstå hur katoliker tänker, även om man inte håller med. Jag tror också att många har fått en ökad förståelse genom det du skrivit.

    Uppdraget bestod vidare av tre delar. Att ur ett evangeliskt perspektiv beskriva 1. Vad vi måste tro om Maria. 2. Vad vi kan tro om Maria (men som ibland blir av mer spekulativ art). 3. Vad vi inte kan tro om Maria.

    När den fjärde, och sista, artikeln väl levererades ansåg vi inte att den svarade riktigt mot det vi hade kommit överens om. Det vi reagerade på, och som jag också berättade för dig Mikael, handlade inte om beskrivningen av katolsk tro, utan att det blev otydligt vems perspektiv som antogs i olika delar av texten. Vidare kunde nog en evangelisk kristen reagera på hur vi beskrevs i vissa delar. Därför gjorde både Sven och jag vissa förändringar. Inga förändringar i beskrivningarna av katolsk tro (vad jag vet), utan mest ändringar av typen ”enligt katolsk tro…”, ”som evangeliskt kristna tror vi att…” etc.

    Du accepterade vidare alla förändringar som gjordes, utom möjligen i något fall. Men vi kom överens om en färdig text, som jag uppfattade att båda parter var nöjda med. Den sista meningen formulerades mycket riktigt av mig, men den fanns också med i det slutliga dokument du mejlade till oss. Det du beskriver som ett ”enkelt missförstånd” beror således på att det står just så i den text som slutligt godkändes av dig.

    Vi har sedan valt att låta Anders Gerdmar skriva en serie om Maria i två delar, där han tar upp de invändningar som evangeliska kristna har emot den katolska synen på Maria. Det känns angeläget (inte minst mot bakgrund av att våra läsare mest finns i den evangeliska myllan) att också tydliggöra vilka invändningar som finns. Det du beskriver som att ”rädda situationen” skulle jag beskriva som att ”tydliggöra perspektiven”. Jag är övertygad om att även katolskt troende kristna kommer finna det intressant att ta del av detta. Vi måste ju alla orka ta in andra perspektiv än våra egna.

    Med detta, tack för en intressant artikelserie Mikael!

    Lukas Berggren
    Chefredaktör och ansvarig utgivare
    Världen idag

    1. Roligt att du också kommenterar, Lukas!

      Jo, jag upplevde det som en ”strid” i bildig bemärkelse, en strid med att ständigt bekämpa den utrymmesbrist som uppstår när man ständigt måste korta ner, revidera, skriva om med mera på grund av svårigheten att både förklara det sista om Maria och runda av serien samtidigt. Det var också en ”strid” i form av ”tekniska missförstånd”. När jag skickat in en version av artikeln och sedan av Sven får höra att jag behöver ändra något i den, så gör jag det. Ett par dagar därpå ringer han och säger att jag behöver revidera – den som jag först lämnat in, inte den revision jag redan gjort! Sedan, efter att det klarats upp, var Sven nöjd, enligt kommunikation via telefon och SMS. Denna kommunikation ägde rum tidigt förra vecka.

      I måndags kontaktade Sven mig och förberedde att det behövs ytterligare revision på grund av något skäl som inte låg hos honom utan hos dig. I tisdags pratar du och jag. Då säger du, att du saknar det evangeliska perspektivet i den sista artikeln. Då citerar jag flera stycken ur texten (alltså nästan exakt den text som nu står i tidningen) och frågar dig om inte det var ett evangeliskt perspektiv. Du svarar jakande på den frågan och ber mig skicka texten till dig! Vilket jag tolkar som att du inte hade texten och inte hade läst den, eftersom du kritiserar artikeln för att sakna något som uppenbarligen även du själv inser finns där när jag citerar det för dig. Det är ju intressant.

      När du sedan fått texten och gjort din översyn, så är det mycket riktigt mest typen ”enligt katolikerna” och ”menar katolikerna” som du infogat. Alltså dög artikelns innehåll ganska bra. Och självklart gör det inte mig någonting om det blir en aning extra övertydligt vem som tycker vad i olika stycken. Det är ju också en poäng i artiklarna. Den sista meningen trodde jag mig faktiskt ha ändrat i det jag skickade till dig. Och med ”enkelt missförstånd” i detta fall, så syftade jag på att det även kan ha varit ett ”tekniskt” missförstånd från min sida, att jag kanske glömt att spara texten i Word innan jag mejlade filen till dig och att därför den ändringen inte kom med. På grund av det jag skrev ovan om min kommunikation med Sven, så verkar det ha varit en del förvirring angående olika textfiler som bifogats vid olika tillfällen, och det i sig är kanske inte helt unikt. Lätt att bli förvirrad av sådant.

      Men min artikel kom i alla fall i detta fall inte in sent denna gång. Jag skickade första versionen den 4 november. De första tre artiklarna har inte lett till några stora krav på revisioner, så jag blev förvånad över att det plötsligt var viktigt denna gång. Min första version hade egentligen fungerat lika bra.

      Du skriver om uppdraget:

      Uppdraget bestod vidare av tre delar. Att ur ett evangeliskt perspektiv beskriva 1. Vad vi måste tro om Maria. 2. Vad vi kan tro om Maria (men som ibland blir av mer spekulativ art). 3. Vad vi inte kan tro om Maria.

      Ja, det var mitt förslag till Sven – inte hands – när han tillfrågade mig om att skriva från första början. Och det anser jag att jag har uppfyllt.

      Jag förstår mycket väl att tidningen med tanke på sin läsekrets känner behov av att markera var den står, särskilt mot bakgrund av Ulf och Birgitta Ekmans konversion till katolska kyrkan. Jag hade nog räknat med ganska mycket debatt framöver angående detta. Att tidningen inte är katolsk, vet ju alla. Och jag tycker att det var starkt av både dig och tidningen i sin helhet att ta in ett annat perspektiv på läran om Maria än ert eget. Även om jag som skribent inte är katolik utan evangelisk kristen, så har jag ju i alla fall lagt fram det katolska perspektivet och förklarat det, på ett sådant sätt som inte är vanligt i denna typ av tidning. Det var föredömligt av tidningen att ta in detta.

      1. Jag kan tillägga, att den version som nu är införd i tidningen skickades till Sven Almkvist den 6 november. Dvs förutom mindre förändringar som ovan beskrivits.

      2. Ett ytterligare tillägg:

        Hur mycket har mina tidigare artiklar fått revideras? Som svar kan jag berätta, att när jag skulle lägga in artikel två och tre här på bloggen, så tänkte jag göra det enkelt för mig och bara direkt kopiera texten från word-filerna in i bloggen. För säkerhets skull var jag då tvungen att jämföra texten i mina word-dokument med texten i den tryckta tidningen, så att de skulle vara exakt lika. Jag behövde inte göra någon förändring alls! Så mycket eller litet har det alltså behövt revideras tidigare. Så därför blev jag förvånad när jag i måndags strax före dead-line blev kontaktad om behovet att att revidera – en artikel som tidningen alltså haft i en vecka.

      3. Hej igen!

        Jag ska inte dra ut på detta. Såg det bara som nödvändigt att kommentera ett par saker. Hur mycket bollande det har varit fram och tillbaka mellan dig och Sven vet jag inte. Jag vet bara att din och min process började i tisdags. Du får kalla det för en bildlig ”strid” om du vill. För mig handlar det om normalt redaktionellt arbete.

        Jag tror inte att jag uttryckte till dig att jag saknar det evangeliska perspektivet, men däremot att det fanns behov av att tydliggöra det evangeliska perspektivet, att visa var det finns. Liksom att tydliggöra var i texten det redogörs för det katolska perspektivet. På många ställen stod det t ex tydligt formulerade påståenden, där det inte framkom vems perspektiv som antogs. Det var angeläget för mig att korrigera.

        När vi pratade på telefon i tisdags hade jag läst din text, vilket jag berättade. Jag hade dock enbart en pappersutskrift, på vilken jag hade gjort mina kommentarer och lämnat till Sven. Jag hade den inte framför mig när vi pratade, vilket jag också berättade. Därför bad jag dig mejla mig din text, så jag kunde ge dig mina kommentarer i text i stället för i tal.

        Den version som nu är publicerad i tidningen skickades in i sin färdiga form den 19 november. Kl 13:02 för att vara exakt. =)

        Med denna kommentar tror jag att det får räcka från mitt håll. Önskar dig och alla bloggläsare en fortsatt välsignad dag!

        Allt gott,
        Lukas Berggren

        1. Kl 13:02 kan säkert stämma när det gäller den slutliga versionen 🙂 Men det i stort sett samma text som Sven hade fått den 6 november. Dock med de förändringar/infogningar du nämnde. Jag vill inte heller förlänga denna diskussion i onödan, men jag gissar att orsaken till att du bland annat ville infoga ett stort antal ”enligt katolikerna” i texten, inte beror på att den egentligen var mer otydlig än någon av mina tidigare artiklar, utan snarare på att du känt en viss press från delar av den pastorala läsekretsen, och inte på några stilistiska tankar. I artikel två och tre hade Sven inte ändrat en stavelse av den text jag skickade till honom, utan de publicerades exakt såsom jag skickade in dem. Därav den stora förvåning jag uttryckte till dig både i telefon och här på bloggen, över denna till synes plötsliga stora brådska att försöka ändra så mycket i den sista artikeln.

  4. Tack till såväl Mikael som skrivit utmärkt om Maria och Lukas som tagit in artikelserien. Jag har verkligen uppskattat den och fått många aha-upplevelser. Fostrad under mitt frälsta liv inom en ibland teologiskt torftig miljö är det alltid intressant att ta del av hur andra syskon ser på olika frågor.

  5. Artikel serien om Maria har varit mycket berikande och läs värt! visst kan vi ha olika uppfattningar om synen på Maria eller på andra tros frågor! så finns det ändå en sak vi har gemensamt & det är tron på Jesus som vår frälsare & Herre oavsett om vi är Katoliker , Protestanter eller Ortedoxa. Petrus säger i 2 Petrus angående Paulus att det finns saker vi inte förstår men vi älskar vår broder på samma sätt är det med oss vi kanske inte förstår varandra i allt men vi kan ändå älska varandra 🙂
    Johannes17:21

  6. Bra, Mikael.
    Underbart men en person som kan se nyanser och förstå och redogöra för andras ståndpunkt än sin egen.

  7. Bra artikelserie av dig Mikael. Sen tror jag inte det är någon stor sak med att artikeln ändrades till fredagens tidning.

  8. Min uppfattning är att Maria saknar betydelse i annat än att hon utvaldes till att bli moder till vår Frälsare. Paulus som är hedningarnas apostel, d v s vår viktigaste apostel, nämner inget om Maria. Hon spelar ingen utmärkande roll i NT, så jag förstår inte denna fokusering på henne. Att kyrkan tidigt började syssla med henne är ointressant för de som inte vill hålla sig till fabler och myter.
    Maria har i katolsk miljö fått en gudomlig status genom den ställning hon har i ärkekatolska länder. Är det andligt sunt det som förekommer i processioner där man bär en mariastaty som tillbeds. Det är ren och skär avgudadyrkan. Detta är totalt främmande för apostlarnas tro. Inser ni inte detta?

    1. SÅ Gerdvall, Katolska Kyrkan är så stor över hela världen, att vi måste bli allmänbildade! Det är tydligen poängen med dessa artiklar. Jag vågar efterlysa bibelstudier även i Dag Sandahls blogg (Svenska Kyrkan) och i Stefan Swärds blogg (Evangeliska Frikyrkan). Detta vågar jag efterlysa även i Sveriges näst största Pingstförsamling.

      1. Gunnel, kunskap har jag inget emot, men den trend som är bland många identitetslösa och förvirrade kristna är att de köper hela mariapaketet och dras till katolska kyrkan.
        Men jag tror att det ingår i Guds plan för denna tid. Det sker en delning mellan de som tillhör Rom och de som tillhör Jerusalem. Den sistnämnda staden rekommenderas starkt. 🙂

          1. Inte alls.

            För 500 år sedan var alla svenskar katoliker.

            Ni som lägger av er nedärvda antikatolicism kan börja älska Kyrkan igen, och inte hata vad ni tror Kyrkan är (genom
            fördomar, okunskap o halmgubbar).

            Allt Gott

  9. Kanske allt och alla är viktiga? Vi är ju omgivna av vittnen, aldrig ensamma! Jag blev för lite sedan upplyst om att den grekiska grundtexten här använder ett ord som beskriver hur skyn av vittnen omger oss nu levande så nära att vi står packade som sillar. Jag förstår ju inte riktigt att man skulle kunna tilltala dem, men det behövs kanske inte ens. De ser mig och ber för mig, självklart. Så skönt.
    Tänkte i morse på kung David, hur han för det förbunds skull han slutit med Jonathan, aktivt efterforskade om det inte fanns någon mer avkomling till J. som han kunde vara god emot. Är inte det en fin attityd? Kanske man aktivt skulle efterforska vad Gud gör i olika sammanhang ocn verkligen se till att uppskatta det och säga TACK!!

  10. Gunnel skriver:”Ja, ni män var starka i Herren! Inte i påven!
    :-)”

    Vilken underbar kommentar Gunnel!

    /Ulrika

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.