Kanske är det bäst med republik ändå?

Det Sveriges drottning Silvia nu gjort, skulle vara lättare att bära om hon hade varit vald till ämbetet av folket. Det är lättare att stå ut med okloka och omdömeslösa handlingar om de utförs av demokratiskt valda personer som man själv inte röstat på. Eller även om man röstat på dem men nu ångrat sig, då hade kunnat rösta på någon annan vid nästa val. Men nu är det en ingift drottning i ett arvkungadöme. I ett land där statschefen enligt grundlagen ska tillhöra Svenska kyrkan – som alltså inte är ett frikyrkosamfund bland andra. Den slutade inte vara statskyrka år 2000, den fick bara en något förändrad relation till staten.

Historien är kortfattat, vilket återberättats i flera tidningar, att drottningen nu på onsdag vid en ceremoni på Uppsala universitet skulle få motta ett pris för sina insatser mot trafficking med barn. Det var organisationen Scandinavian Human Rights Lawyers (SHRL) som instiftat priset och som i samarbete med Uppsala universitet nu skulle dela ut det till drottningen.

Uppsala Nya Tidning och Världen idag skrev i förväg om detta i positiva ordalag. Därefter har kritik för detta mottagande av priset riktats mot drottningen från RFSU-håll och från Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell. Orsaken till denna kritik är att  organisationen SHRL kan associeras med abortmotståndare! Ruth Nordström som skulle dela ut priset är också känd som aktiv abortmotståndare. Priset sägs vara en ”kupp”. Efter denna lilla mediastorm i Aftonbladet har nu drottningen låtit meddela att hon inte tänker ta emot priset. Ämnet ”trafficking” har blivit skymt! Även Uppsala universitet har dragit sig ur. Det är tydligen väldigt farligt att ha med ”abortmotståndare” att göra! För mer utförlig information läs i tidningarna, Dagen och Världen idag. Läs också Marcus Birros och Elisabeth Sandlunds kommentarer.

Det finns flera saker man kan säga om detta. Att man har en sådan människosyn som Eva Franchell på Aftonbladet har att hon anser att personer, som ifrågasätter den fria aborträtten därför att de anser att även mänskliga foster är människor och har ett människovärde och skyddsvärde, är så ”pestsmittade” och förskräckliga individer att man måste akta sig för att associera sig med dem och vistas i samma rum som dem, är i sig ganska anmärkningsvärt. Men då är ju Eva Franchell en vänstermänniska och de brukar ju ha svårt med dem som tänker annorlunda än dem. Tänk på Stalin!

Att en person med den typen av inskränkt mörkerseende och utsorterande av människor har sådant inflytande över kungahuset är också anmärkningsvärt.

Det är också anmärkningsvärt att vår drottning tydligen är så lättpåverkad av just Aftonbladets och RFSU:s kampanjdrev och speciella vänstervariant av politisk korrekthet.

Om vi hade haft republik i Sverige och gamle statsministern Göran Persson numera hade varit den folkvalde presidenten, med endast en ceremoniell roll, och hans fru hade tackat nej till ovanstående pris av ovanstående anledning, då hade jag knappast reagerat. Men nu är det en ingift drottning i ett arvkungadöme. Hon ska representera hela folket och inte representera något visst politiskt parti eller synsätt. Men nu agerar hon som om hon vore just Göran Perssons eller Per Nuders eller Ingvar Carlssons fru – och det tycker jag inte om.

Och det lär knappast bli bättre i framtiden heller – när ”kungabarnen” tar över. Trycket att agera politiskt korrekt och följa den verkliga maktens (massmediaelitens) agenda lär vara för stort.

Det här borde väl krossa alla illusioner om det goda ”kristna” kungahuset! Det är situationer som dessa som tydliggör det otidsenliga med den gamla tidens kungahus. I ett sekulariserat samhälle, ett samhälle där staten inte ska stå för en viss religion utan snarare för vissa gemensamma värderingar, är det otidsenligt med en arvkungadöme där kungen/drottningen måste tillhöra ett visst samfund (Svenska kyrkan) som står i en särskild relation till staten genom en särskild lag som bland annat slår fast att det ska vara evangeliskt-lutherskt.

Om nu det samfundet vänder som kappan efter vinden och följer minsta motståndets lag i de massmediala stormarna och kungahuset seglar med som lydiga megafoner för de senaste politiskt korrekta trenderna, varför ska vi då ha detta kungahus och denna särlagstiftning för Svenska kyrkan över huvud taget?

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva ett blogginlägg som detta någonsin. Jag har hittills av födsel och ohejdad vana varit mer monarkist än republikan, även om jag känt en allt större skepsis för varje år som gått. Om kungen och kungens barn gifter sig med icke-kungliga – varför ska man då ha en särskilt privilegierad kungafamilj som bara ärver sin ställning från generation till generation? Varför ska så mycket pengar från staten (och skattebetalarna) gå till kungabarnens bröllop, när de ändå bara har en sekundär ceremoniell roll, och när de gifter sig med icke-adliga? Varför en privilegierad familj som ärver sina privilegier när de ändå är helt ”vanliga”?  Då är det mer rationellt och rimligt med en folkvald president som också kan ha mest ceremoniella funktioner, men som får betala både sitt eget och sina barns bröllop ur egen ficka. Han får ju lön för att han har jobbet som president.

Drottningens val är naturligtvis inte orsaken till min med tiden växande skepsis mot arvkungadöme och monarki. Inte heller kungens eskapader och ”vändande av blad”. Men många små saker byggs med tiden upp till något större. Och när drottningen så tydligt och så tvärt och så uppenbart vänder kappan efter vinden, när hon så snabbt blir så skraj för att trotsa  Aftonbladets politiska korrekthet och närmast diktatoriska en-åsikt-är-tillåten-linje, då blir det för mig uppenbart att nu räcker det med monarkin. Det håller inte i en modern tid. Göran Perssons fru kan få göra sådant här. Hon är i alla fall sosse och hennes man är gammal socialdemokratisk statsminister. Man kan inte förvänta sig något annat. Man kan rösta på någon annan nästa gång och hoppas på det bästa. Men detta!

Nu räcker det för mig!

Vive la république!

 

32 reaktioner till “Kanske är det bäst med republik ändå?”

  1. Bravo!
    Drottning Silvia var på vippen att göra något som inte var riktigt PK, men hon klarade sig ur knipan precis. Trafficking-barnen
    hamnade nu i skuggan, men det kanske Aftonbladet, RFSU och Drottning Silvia tycker att det var värt – bara man lyckas gå med strömmen genom den breda porten och fram på PK-vägen.
    /Annika

  2. Mikael Karlendal,

    i en kommentar till ditt närmast föregående inlägg, som handlade om homosexualitet, tyckte jag: ”Det jag fascineras av är att det alltid finns personer med en beredskap för att utvecklingen i Sverige skulle gå att stoppa!

    Tids nog tänker vi nostalgiskt tillbaka på den tid då man fortfarande hade en viss valfrihet i livsfrågorna. Markeringar mot homosexualitet och annat som varit tabu kommer inte bara att motverkas och hindras. Det kommer att beivras med mycket långtgående regleringar och sanktioner. ”

    ”Och annat…”, som aborter. Drottningen gör det enda rätta. Det har gått för långt med ett och annat i Sverige medan man (jag säger ”man” så länge jag törs) inom kristenheten (jag säger ”kristenheten” innan jag måste säga ”olika men lika bra religioner”) varit upptagen med att odla goda förhoppningar om sådant man inte ids ta itu med. All reaktion kommer när det är för sent och man glömt kritiken mot dem som varit tidigt ute med obekväma förvarningar.

    Jag menar det, Drottningen gör strikt sakligt ett felval. Strategiskt och realistiskt gör hon det enda rätta. Personer före Drottningen har konstaterat ”härtill är jag nödd och tvungen” och ”jag tvår mina händer”. Hon kan inte, som Mikael Karlendal lättsinnigt (föråt!)l, säga Vive la république! Och det gör hon om hon inte spottar på fingertoppen och känner in hur Konsensusetablissemangets vindar drar snålt genom nationen.

    All heder åt Drottningen för att hon kämpar vidare för monarkin även där den personliga viljan utmanas.

    (Firandet av Victoriadagen på Öland leds traditionsenligt av den ene av våra ”rikshomosexuella”, Mark Levengood.
    Nationaldagsfirandet med Kungafamiljen berikades med att den prohomo operasångaren Rickard Söderberg sjön Jussi Björling-bravuren (för övrigt väldigt bra!). Vid det senaste officiella inslaget med kungliga sjöng homosexuelle Peter Jöback en text av Jonas Gardell. Jag måste betona att det inte är fel att öppet homosexuella får – som det förefaller – företräde, men lika fullt markerar det att Kungahuset inte är överdrivet försiktiga när det gäller vissa frågor med historiskt sett viss laddning. Vi vet också hur Kronprinsessan förhåller sig till HBT-frågorna.)

  3. Drottningen hade i det här läget inte en chans! De enda utvägen var att tacka nej. Med den nuvarande regeringen, sannolikt den mest antikristliga Sverige haft sen Blot-Sven på 1000-talet, skulle ramaskriet överröstat tre eskadrar JAS-plan om det framkommit att Drottningen tog emot pris av en organisation som i sin ledning har en person vars mosters kusins sysslings hundvakt en dag på 80-talet nämnde att det där med aborter kanske skulle diskuteras nån gång före nästa istid. PR-mässig återvändsgränd av första klass för Drottningen.

    Vill inte svartmåla de som jobbar mot aborter, men det hade å andra sidan varit tjänstefel av en organisation att inte försöka få med Drottningen. Det är den tyngsta opinionsbildare man kunnat engagera, möjligen med undantag av Barack Obama. Nån tanke har man säkert haft åt det hållet.

    För övrigt blir ingenting bättre med en president. Det blir lika mycket tjafs och gnäll vid utnämningar och under ämbetstiden (jag har god koll på tysk politik) – man tycker presidentens tidigare partifärg visas alltför tydligt. Det blir sannolikt inte mycket billigare eftersom stora delar av kungens apanage går till personal och byggnader som vi ändå inte vill (hoppas jag) låta förfalla, vi slipper också kostnaderna för presidentvalskampanjerna. Kungabarnens bröllop (republikanerna ska väl isåfall vara tacksamma för att det bara var tre st) tror jag är en nettovinst ekonomiskt, precis som många OS och VM kan vara. Vi får enorm världsvid uppmärksamhet som annars hade behövts köpas in på reklamplatser. Jag tror faktiskt att monarkin ger Sverige en krass ekonomisk nettovinst, men bevisa det kan jag inte.

    Dessutom bor vi i ett av världens mest extrema länder, ett land som vill utradera sin historia, sina traditioner och sin kultur och blanda upp oss med all världens folk och religioner. Där är kungahuset det enda bandet kvar bakåt i tiden. När jag idag tänker på Sverige så är det kungahuset som institution och den svenska naturen som ger mig goda känslor. Resten är kaos, katastrof, vansinnigheter, extrem gudlöshet och ett annalkande straff – orsakat av oss själva som är totalt ljumma och likgiltiga.

    Även om jag hade önskat mej ett mer frispråkigt och mer självständigt statsöverhuvudämbete så tänker jag fortsätta vara monarkist, även om entusiasmen var högre på Gustav VI Adolfs tid (jo, jag är faktiskt född under hans regeringstid).

    1. Redan genom Uppsala universitet meddelande i söndags att onsdagens aviserade internationella konferens om mänskliga rättigheter och trafficking ställs in, är saken i ett annat läge. Vad omvärlden anser om det något bisarra och excentriska landet i norr har vi slutat bekymra oss om, eftersom euforin över att vara världsledande övertrumfar.

      Som successionsordningen nu framstår så lär Kungahuset vara en av få frizoner från förestående kvoteringar. För en kommande president lär, med viss sannolikhet ur backspegelperspektivet, ett samkönat äktenskap vara klart meriterande och med topp för en fortgående maktväxling inom paret. Mellan växlingarna kan paret fungera som ämbetets språkrör. Alltså delat presidentskap.

      Det här funderingarna kan misstas för raljans, medges. Men vem kunde tro för några år sedan, att Centerpartiet seriöst skulle laborera med månggifte, geografiskt differentierad åldersgräns för äktenskap och en del annat högst anmärkningsvärt?

      1. Man kan naturligtvis inte ändra kungens civilstatus men jag vet inte hur säker man kan vara på att man inte skulle lyckas få igenom en grundlagsändring där man kvoterar statsöverhuvudposten (kanske på etnisk bakgrund eller kön) eller kräver HBTQ-certifiering. Går hovet inte med på det så är det villkorat med avskaffande av monarkin. Vore jag kronprinsessa skulle jag abdikera, men dessvärre är jag inte säker på att hon inte skulle gå med på vansinnigheter bara för att inte behöva gå till historien som den person som sätter punkt för vår 1000-åriga monarki.

        Ingenstans i vårt samhället är sanning och rätt särskilt högt i kurs idag. Det allra bästa är att vara tyst, krypa undan i sin vrå, inte säga något så ingen känner sig diskriminerad och hoppas att tiderna förändras. Ungefär blidka Ondskan med sin tillbakadragenhet. Tyvärr är det fel metod.

        1. Så kan man definiera sanningen. Det kan också ses som att sanningsbegreppet i Sverige alltmer omformats från faktabaserat till lämplighets- och effektbaserat. Förmedlar du en siffra som visar att den beräknade kostnaden för invandring är ett visst antal miljoner tyder kanske din benägenhet att sprida uppgiften på en viss uppfattning. Men när beloppet i sig – kanske som motvikt mot en falsk vinstsiffra – får dig att kallas främlingsfientlig, så är det ett exempel på en glidning i sanningsbegreppet. Den förödande utvecklingen är, menar jag, så etablerad – närmast permanentad (om man kan säga så om en utveckling) – i Sverige idag att den inte kan hejdas.

          Vedertagna begrepp och basal hederlighet står med ditt understatement inte särskilt högt i kurs idag.

          Min uppfattning är att det hade varit fullt möjligt att hejda utvecklingen när den var i sin linda, medan de adekvata orden behöll åtminstone sin lingvistiska betydelse. I dag är begreppsvärlden så hårt centrifugerad av vissa krafter, som vida överträffat kristenhetens engagemang, och bestämmer både dagordningen och vad som är ”sanning”. Det Drottningen får symbolisera nu, hade inte gått att få trovärdighet i som ”profetia” för ett fåtal år sedan.

          Kristenheten har i häpnadsväckande stor utsträckning funnit sig i propagandan att de kristna kan stå och sjunga lovsånger en timme i veckan, så får RFSU, Regnbågsreligionen och Svenska kyrkans vänsteryttrar och hela det övriga Konsensusetablissemanget lira på hela den sekulariserade planen. Kristenheten känner sig uppenbarligen manad att ge sig själv rött kort och lämna ifrån sig bollen frivilligt. Det må väl vara okej i någon mening. Men varför detta ständigt försenade gnölande över konsekvenserna?

  4. Utlandets bedömning av svenskarna efter riksdagsvalet är ”blöjbarn” eller vad de nu sa. Bedömningen av bakgrunden till Drottningens avhopp blir väl nå´t liknande. Förutom att det börjar bli riktigt pinsamt att vara svensk kan man undra vilken förebild Drottningen blir för våra egna barn när hon bangar för något som jag tror att hon egentligen inte själv tror på. Jag har beundrat Drottningen för hur hon orkat, klarat och hanterat situationer som jag själv aldrig skulle klara men nu undrar man ju vad som är på g. Påverkad av sina barn?

    1. Vi ses som riktigt pinsamma i utlandet, men man är ju vänlig nog att uttala sig svepande diplomatiskt. Israel kallar regeringen för Kalle Anka-regering, mina vänner i Finland berättade igår när jag var där att man undrar om vi är redigt kloka i huvudet och man tycker nu att vi har värre politiker än de nånsin har haft, nästan lika illa som de ryska. Framförallt tror de att vi kommer dra oss ur alla försvarsansträngningar helt och återigen låta Finland ta den ryska smällen.

      I Tyskland har det redan sedan länge varit en debatt om hur ett land INTE ska styras. T ex vad gäller kravet på att alla svenska barn ska tas ifrån sina föräldrar och sättas på dagis, över obegränsat söndagsöppna butiker. Man ondgör sig över att varenda fallfärdig bil på Autobahn är fullastad med migranter som ska till Sverige, man skrattar åt att familjeministern är fd RFSU-ordförande, man tror inte sina öron när det gäller hur mycket av den feministiska agendan som tränger igenom i ”normala” partier.

      En holländsk tidning skrev att det nu slutgiltigt är slut med Sverige som föredöme på något som helst plan. Danmark oroar sig för att Sverige importerar islamister utan kontroll och att de etablerar sina baser i Skåne och spiller över till Köpenhamn. Norge är upprörda över att en fd islamistkramare numera är statsråd och undrar vart vår yttrandefrihet tog vägen. New York Times skrev en otroligt kritisk artikel om Sverige för ett tag sen. För att inte tala om uttalanden från kristna kyrkor i tredje världen.

      Därutöver används svenska pass som internationell handelsvara, det gåt att beställa närmast hur många pass som helst om året, ingen kollar trovärdigheten i att dom skulle ”tappats” bort. Min svägerska säger att man på Heathrow, dit hon ofta åker, har varit med om att alla med svenska pass kollats extra noga medan nordiska kollegor vinkats igenom.

      När jag var yngre var jag stolt över att visa upp det svenska passet vid gränserna (före Schengen)! Jag har inte ens förnyat det nu.

  5. Ja Karlendal !
    Jag tycker du argumenterar på ett trovärdigt sätt.
    Vad jag reagerat mycket på genom åren är ”ovärdig representantskap”. Kungahuset består visserligen av människor med mänskliga fel och brister som alla oss andra. Men de lever på apanage – dvs. våra skattepengar finansierar hela deras hushållning. Då är det heller inte oväsentligt hur även kungabarn uppträder i samhället. När prinsessor frekventerar Sureplans inneställen och göder denna typ av ”kultur”, så solkar även det kungahusets anseende.
    Kristenheten har länge supportat kungahuset och antagit drottningens välvilja för kristna sammanhang. Men när den officiella ingifta personen fräser till mot samer vid en fjällvandring. Försvara sin egen släkts grumliga välstånd byggt på judiska trångmål under nazi-eran.
    Till detta läggs detta statement mot en behjärtansvärd organisation som Human Rights Lawyers.
    Stämplingen från drottningen (för det blir konsekvensen) mot jurist Ruth Nordström är synnerligen anmärkningsvärd.
    Det förtar drottningens eget engagemang mot trafficking, när hon påvisar denna ryggradslöshet.
    Detta var en droppe som kan få bägaren att rinna över när t.o.m. kristenhetens ledarredaktioner lyfter fram det anmärkningsvärda agerandet från hovet.
    Även om hovet haft dåliga rådgivare, så bör de kunna agera självständigt speciellt för ett sådant arrangemang som detta.
    Det är en lång väg att reparera det kungliga anseendet.

    1. Nils,
      Drottningen representerar inte bara sig själv och Kungafamiljen. Hon är en symbol för Sverige. Och hur Sverige ser ut idag känner vi till, inte minst genom exemplet i Uppsala universitets reträtt.

      Drottningen gör alldeles rätt. Det kan man inte säga om de ”krafter” som bidragit till snedvridningen i samhället och där kristenhetens hållning närmast kan beskrivas som ”aktiv passivitet”.

    2. Hovet måste vara en representant för hela folket. När landet i övrigt är så extremt sekulariserat så att abortfrågan inte ens får tas upp (jaja, det finns fler såna frågor, vi är verkligen mycket extrema vid en jämförelse) då kan inte Hovet stöta sig med folkopinionen, det skulle vara negativt för Hovet och ta bort genomslaget när de någon gång uttalar sig mot allmän konsensus. Den lösa Torekovöverenskommelsen om vad kungen får säga utan avstämning med regeringen gör också att Hovets opinionsbildande makt begränsas. Jag håller förvisso med om att jag önskade tydligare konservativa, återhållsamma uttalanden från Hovet. Det skulle omedelbart kallas reaktionärt, högerextremistiskt osv. Vilket är deras problem. Och någon mer bloggkommentator skulle väl börja yra om Drottningens fars eventuella affärer med nazister, vilket i sammanhanget är totalt irrelevant!

      Men alternativet till detta är inte en president. Det är precis samma debatt om en sådan persons uttalanden, tonvikter, frågor som tas upp, osv som det är om Hovets. Jag följer tysk politik och ser detta tydligt. Alternativet är väl isåfall en ordförande för Riksdagen, dvs Talmannen, och inget statsöverhuvud överhuvudtaget. Det är en rejäl kulturförändring till och med i Sverige.

      För övrigt är det inga kungabarn som springer på Stureplan längre. Två har småbarn. Det är isåfall värre att politiker av olika schatteringar använder skattepengar för s k representation långt över acceptabel nivå, de beter sig verkligen illa, även om jag inte ska nämna namn. Uppkomlingar som får en ”obegränsad” representationskassa, det är ingen bra kombo.

      1. Det ligger mycket i det du säger!

        För att med trovärdighet invända mot att abortfrågan tillåts påverka Drottningens engagemang när det gäller trafficking, så ska man akta sig för att tillmäta hennes fars göranden under hennes blöjålder alltför stor betydelse för hennes roll som Sveriges första dam 70 år senare.

        1. För det första så tycker jag uppträdanden är en del av representationsskapet. ”Stureplansdekadensen”, kungens ungkarlseskapader och annat som inte är representativt. Näst intill lika höga krav ställs på riksdagens talman. Så visst har det betydelse. Hade drottningen inte försökt beskriva en skimär av verklighet map sin far, så hade saken kunnat bero. Hon hade kunnat påvisa sin egen självständighet. Pss. som hon borde påvisat självständighet med att inte backa ur åtaget engagemnag vid Uppsala universitet. Med en så stor pr-stab och resurser som hovet förfogar över, så bör man stå fast vid åtaganden. Ev. research ska vara gjorda långt tidigare när man tackar ja eller nej.
          Jag är kluven om hovets vara eller inte vara. Den tredje makthavaren borde ställa tydligare krav på prinsar och prinsessor och inte frottera sina lösnummerförsäljningar baserade på tveksamma avslöjande eskapader eller t.o.m. riksdagen. När riksdagen nu är mån om hovets redovisning använda medel, så borde något etiskt uppförande kod vidläggas.
          Näringslivet tycker det är bra med seriös draghjälp för sin marknadsföring. Pss. bör samhället i övrigt kunna ställa etiska krav på representantskap.
          Men det är väl utopiskt, när valspråket ”för Sverige i tiden” följer med sekulariseringsvågen och kronprinsessan blir hyllad av Gardell & Lewengood för sin QX-insats. Vi kanske skulle behöva ett nytt kungahus… – åtten Bernadotte har nog spelat ut sin betydelse i alla fall ?
          //
          Å andra sidan blir det ett bröllop hos hovet snart, så glöms det förträngs det negativa och ”vi vänder blad”

          1. Nils, jag tycker att vi har ett alldeles enastående fint Kungahus. Kungen har visat sig vara oerhört lojal i sin roll som statschef och representant för dig och mig och flera med olika fason. Drottningen har inte Kungens formella åtagande men lever upp till ett sådant med en pliktkänsla som man kanske måste vara tysk för. När det gäller hennes förhållande till sin far kan jag inte se något som helst anmärkningsvärt utan bara det som normalt kan förväntas av ett barn gentemot föräldern. Annat vore förstås om jag såg mig som en övervintrare bland entusiaster till arvsynden. Det ligger verkligen inte ”i tiden”.

            Nej, ”kungabarn må hava rätt” att leva ut i sin naturliga miljö. Skulle jag se dem lämna min korvkö med en Trocka i ena näven och en mosbricka i den andra skulle jag se det som ett brutalt tecken på monarkins sotdöd. Kungen har det säkert inte så roligt jämt. Jag hoppas vid den makt han lovat att bekänna sig till, att han hade det livat när han begav sig. Nils, det Kungahus du drömmer om är ett gulnat gruppfoto hos Föreläsningsföreningen.

            Det är inte Drottningens följsamhet det är fel på. Felet ligger i att du och jag och flera genom passivitet släppt fram en degenerering i samhället som alltför många av oss har ett besvärande yrvaket förhållande till.

          2. Hans G,
            Jo, anser ändå att Drottningen kunde kostat på sig att ”sticka ut hakan” den här gången. Kanske mest för sin egen skull. En politiker kan sluta sitt uppdrag när den inte orkar vara PK längre vilket är svårare för en Drottning att göra. Hon borde få vara mer Silvia i sin roll ibland. Det var ju delvis därför som hon blev tillsatt som Drottning, för att hon är Silvia. Fint namn förresten, har inte tänkt på det innan. Så då kan vi konstatera att det är PK att arbeta för människan utanför kroppen men inte för människor som fortfarande lever inom den. Det som inte syns finns inte. Fast det finns undantag. Lyssnade på Kristna lokalradion för ett tag sedan där en kvinna vittnade om hur hon i en oviss situation inte visste hur hon skulle göra när hon upptäckte sin graviditet men genom en massa stöd från människor och en ny relation med Gud kunde hon föda barnet. Och idag är hon världens lyckligaste morsa med en sund man som pappa till barnet o hela kittet. Och lyckligast är nog barnet. Vet du vad Hans, Här kommer mitt årliga Halleluja-moment. Jag säger Halleluja ungefär en gång per år. Det får bli nu. Tack gode Gud för Din omsorg för var och en som ber.

            1. Ulrika, du säger så mycket fint.

              Vi kan väl vara överens om att Silvia sticker ut hakan oavsett vilket beslut hon tar i ett fall som det aktuella.

              Har du tänkt på hur vanligt det är med ”Kungen och Silvia”?

          3. Hans G,
            Du frågar:”Har du tänkt på hur vanligt det är med ”Kungen och Silvia”?”

            Mmm..njaaooovars, och då är jag ändå inte särskilt medial. Det mesta de gör syns inte annat än på Kungahusets hemsida. Det skulle bli ett stort tomrum om deras roll avskaffades. Just nu har vi till och med mer ryggrad där än i Regeringshuset? Wildwests rapport är ju chockerande. Jag kanske måste skaffa TV igen. Eller inte.

            1. Ulrika, när du väl konstaterat den flitiga förekomsten av ”Kungen och Silvia”, kan du göra en liten studie över vilka som säger så och vilka som använder Kungen och Drottningen, kungaparet, Kungahuset och så vidare! Uttryckssättet stämmer ofta med hur kommentaren i övrigt ser ut. (Bortsett från utbildade skribenter som varierar för att undvika upprepningar och där formen tar över det underliggande uttrycksbudskapet.)

              Ser du kodningen ”vår Monark” eller Statschefen kan du passa på att njuta av genuina formuleringar som annars kommer allt glesare. Och just de personerna kommer med den nuvarande utvecklingen att få en för dem tabubelagd tanke: kanske vi ska överväga republik ändå. För någon måtta får det vara på Sverige – i tiden.

  6. Jag känner precis som dig: Kanske är det dags för republik! Jag har förut tyckt att drottningen Silvia är den bästa i kungahuset, för kungabarnen verkar vara väldigt politiskt korrekta. Men nu efter detta … skulle det bli en folkomröstning om monarki eller republik, så skulle jag rösta för republik.

  7. Ang statschefens religionstillhörighet så är det väl så att han/hon fr om reformationstiden ska vara av den evangelisk-lutherska bekännelsen (osäker på ordagrann formulering) vilket i praktiken kommit betyda svenska kyrkan eftersom lutherska altermativ saknats.
    Men nu finns ju ett antal – visserligen väldigt små men dock – lutherska frilyrkor. Skulle vara intressant se hur det hanterades om statschefen begärde få tillhöra något av dem.

    1. Funderingen är intressant, men mera realistiskt är en komplettering av Successionsordningen med alternativet islam och Koranen (stavas med versal även av kristna som ger bibeln idel gemener). Den evangelisk-lutherska grenen av den kristna kyrkan är i ständig omvandling i känd riktning och blir successivt en allt mindre belastning för ett Kungahus som inte är riktigt bekväm med formuleringarna i den augsburgska bekännelsen.

      Svårare blir det för den som väljer islamalternativet. Och där upphör monarkin i Sverige. Om inte förr.

  8. Som ni kanske sett så har de tidigare pristagarna skrivit ett öppet brev ang. Drottningens agerande.
    http://www.shrl.eu/wp-content/uploads/2014/10/Öppet-brev-från-tidigare-pristagare-av-SHDA_Pdf_Smal.pdf
    Verkligen starkt och tydliggörande.

    Det är nya tider även för kungahus. Samtidigt är det nog mest förvånande att de kristna tidningarna Dagen & världen i dag flashar upp denna nyhet stort med kritik mot kungahuset http://www.dagen.se/hmd-silvia-kunde-räddat-livet-på-oskyldiga-1.275281
    Elisabeth Sandlunds välavvägda ledarkrönika var också stark.

    Tror knappast kungahuset rycker på axlarna när kristenheten påvisar detta ställningstagande. Det framgick i andra ordalag när prins Carl Philip intervjuades i TV5 igår.

    Oavsett nyansskillnader i åsikter bland kristna map. kungahuset, så är det glädjande att förra pristagarna och kristenheten markerar på detta värdiga sätt.
    Det är alltför många sekulära instanser som antar (likt Göran Skytte myntade) att ”Vi kristna kan förvänta oss att det hälls en hink skit om dan över oss”.
    När vi markerar rågångarna i olika sammanhang så ökar respekten att ta hänsyn.
    Vi är inte undersåtar som bockar och bugar när kungliga och sekulära instanser uppträder respektlöst.

    1. Heder åt de tidigare pristagarna! Bra Nils att du länkade detta.

      Vänliga hälsningar
      Hans G E

        1. Ulrika,

          ”Vad hjälper det om du säger du tror
          när ditt liv slår ihjäl dina ord? ”

          Den texten, b a, får mig att vara försiktig med att basunera ut en tro., att ha en hög bekännelse utan täckning.

          (En redogörelse för texten med koppling till händelserna på Utöja finns på Göran Schmidts hemsida, juli 2011.)

          1. Tack Hans G,
            Har surfat efter sångtexten utan resultat. Om du finner den får du gärna lägga in den på min sajt. Skön motivering by the way.(Kanske gör jag en topp-motiverings-lista också;)
            /Ulrika

            1. Ulrika,

              Jag tror sången heter På frukten ska trädet kännas (I gärning ska ses vem du är?) o s v.

              Komponerad av Arnold Börud, finns i Gula sångserien, 63. Att googla på

              Visst, lovsången fyller ett syfte, det officiella och en del annat förknippat med lovsången. Det lämnar jag därhän för nu. En annan sak är att den kväver kvalitetssångerna, varav en del gamla. Som Anders Jaktlund säger:
              De gamla sångerna sjungs inte för att de är gamla utan för att de överlevt.

              Lovsångerna sjunger på sista versen – igen och igen och igen.

    1. Ulrika,

      vänligt av dig att låta mig få veta det! Jag uppskattar verkligen om du ”vårdar” vår sångskatt. Predikan sås ut. Sångskatten är en källa att ständigt ösa ur.

      1. Hans G,
        Visst är det okej om jag lägger in ditt bidrag anonymt till listan?
        Det kom in fler idag med intressanta kommentarer. Från en anonym 7-åring bland annat=D
        /Ulrika

        Ps. Mikael, nu slutar jag sidospåra. För den här gången.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.