Gemensamt trosdokument

Min gode vän Henrik Åström, pastor i Pingstkyrkan i Helsingborg, skriver i en debattartikel i  Dagen att pingströrelsen behöver ett gemensamt trosdokument. Han skriver:

Som en av pingströrelsens pastorer och församlingsföreståndare anser jag att vår rörelse är i skriande behov av gemensamma trosdokument som definierar och ger ramar för den pentekostala teologin och för vår rörelses teologiska samtal.

Det har han helt rätt i! Som han själv skriver, så spretar det något alldeles förfärligt i dagens pingströrelse. Jag är ju nu pastor inom EFS och Equmenia – i Kristofferkyrkan i Karlshamn – men jag har ett förflutet som pingstpastor och jag vet hur det är.

Mitt eget exempel är i sig avskräckande – om jag dristar mig skriva lite med glimten i ögat. Jag började min bana som pingstpastor år 2008 som en ganska allmänt evangelikal person och som baptist med starkt kalvinistisk lutning. Jag kallade mig aldrig kalvinist, för jag ville inte helt skriva under på hela paketet och jag var ju faktiskt baptistisk i dopsynen och bland annat inte helt för tanken på ”limited atonement”. Som pastor tvingades jag dock börja reflektera över andra frågor än bara dem om treenigheten, kristologin, bibelsynen och apologetiken. Jag fick också börja fundera över frågor om kyrkosyn, dop, nattvard, medlemskap i kyrkan etc. Och jag förändrades, successivt. Jag insåg att den teologiska övertygelse jag innerst inne har är vidare än den strikt kalvinistiskt-baptistiska. Jag insåg att jag innerst inne tror mer på både barndop och realpresens och en massa andra saker. Jag drar med andra ord mer åt det lutherska och kanske anglikanska hållet och kanske med lite annan influens också. Men i alla fall motsatsen till en rent zwingliansk symobolisk förståelse av saker och ting.

Den uppmärksamme läsaren kanske märker att det saknas något i ovanstående. Pingstteologin. Ingenting i min teologi som pingstpastor var typiskt för den svenska pingströrelsen. Jag har inte trott att andedopet är en andra upplevelse efter frälsningen eller predikat så. Jag har inte trott att tungotalet är ett nödvändigt följande tecken på ”andedop” eller andeuppfyllelse och heller aldrig predikat så. Jag tror inte att alla kan tala i tungor. Jag tror inte på läran om den fria församlingen, som är en så omhuldad lära i svensk pingströrelse. Däremot är jag Israelvän.

Men ändå var jag pingstpastor i nästan sex år och jag har haft goda relationer med mina pastorskollegor hela tiden. Ingen har ”avslöjat” mig! Jag skriver detta med värme och med glimten i ögat, inte i raljerande syfte eller något annat negativt laddat syfte.

Nu är jag inte den enda som hade eller har en annan teologi inom pingströrelsen. Jag känner till minst en pingstpastor till som är uttalat kalvinist och har mött flera med lutning åt det hållet. Och då tänker jag inte på United i Malmö som på något sätt också tycks dra sig till Martin Luther eller det kalvinistiska – osäker på vad. Jag undrar till exempel om man på United tror att en människa som Gud inte utvalt till frälsning kan bli frälst. Jag undrar om man på United tror att Gud har utvalt alla eller bara några till frälsning. Jag undrar om man på United tror att någon som är utvald av Gud till frälsning kan avfalla och gå miste om sin frälsning eller om man är evigt säker. Det kanske är frågor jag inte får svar på, men jag undrar hur kalvinistiska de är och om det är OK inom den övriga pingströrelsen. Vad Hillsong har för teologi vet jag inte, men är det svensk pingströrelse? Exemplen kan säkert mångfaldigas.

Personligen, har jag inte upplevt detta som ett problem – jag led inte av att vara mer allmänt reformert evangelikal inom pingströrelsen. Och jag tror inte att någon annan gjorde det heller. Förkunnelsen var ju sund – precis som evangelikal teologi är. Men specifika pingstdoktriner serverades icke. Det kanske vore bra om pingstpastorer vore just pingst-pastorer. Eller kanske inte?

Många av de bloggdebatter jag deltagit i under åren har också visat på behovet av någon slags bekännelseskrifter inom pingströrelsen. Många pingstpastorer är så pragmatiska i sin goda strävan att ”nå ut” att de blir alldeles för kundanpassade. De vågar inte säga det som den tänkte mottagaren av budskapet enligt deras föreställning inte ”kan ta emot”. Därför vågar de många gånger inte tala om saker som synd (allmänt eller konkret), rättfärdighet och den kommande domen (jfr Apg 24:24f). Deras förkunnelse blir därför otydligt. Vad som når fram till mottagaren blir luddigt, även om predikanten själv innerst inne inte är luddig eller liberalteologisk. I detta fallet skulle det vara bra med tydliga bekännelseskrifter där det tydligt framgår vad pingströrelsen tror.

Det skulle vara bra med bekännelseskrifter för att markera ramarna inom vilka samtal och diskussioner förs, precis som Henrik Åström skriver.

Vad hade hänt om jag på den tiden jag var pingstpastor och föreståndare hade låtit döpa mina små barn och om jag samtidigt inte sagt upp mig? Kanske ingenting? Kanske styrelsen hade gjort något för att bli av med mig? Bara Gud vet.

33 reaktioner till “Gemensamt trosdokument”

  1. Rom tycks vara inom räckhåll för dig broder … tids nog (när du blir pensionist, som norrmännen brukar säga)..

    Magnus

    1. Menar du som turistmål eller något annat? Vet inte riktigt vad det är i just detta inlägg som föranleder dina resebyråtankar.

      1. Mikael! Efter att spenderat en längre tid med att läsa s.k. omvändelseberättelser från protestanter (Scott Hahn, Devin Rose, Chris Haw) som konverterat till RKK har jag mot bakgrund av detta funnit en s a s logisk och progressiv teologisk utveckling som slutat med Rom. Dessa konvertiter började i samma upptäckande anda som dig; du har givetvis en bit kvar, men en liten sträcka bör du rimligen ha vandrat utifrån vad du skriver vad gäller: synen på dop, och eukaristi. Vad du däremot inte tydliggjort är din syn på ämbetet, traditionen och huruvida de tre sola är fundamentalt avgörande för dig..

        Jag kan (och hoppas i ärlighetens namn) ha fel (; när det gäller din teologiska utveckling..

        Allt gott
        Magnus

        1. Aha, har du läst flera omvändelseberättelser – akta dig! 🙂 skämt åsido, det finns nog tämligen många på den lutherska och anglikanska sidan som står rätt nära Rom, om man jämför med en typisk frikyrklig person, så det behöver inte betyda så mycket. Men jag ska gärna återkomma till frågorna du här nämnde i blogginlägg längre fram. De intresserar mig.

        2. Magnus

          Akta dig noga för Hahn, Kreeft, Piltz, Arborelius, Tjörholm, Ekman o alla andra konvertiter på t ex coming home network.

          Det är livsfarligt för en massa fördomar om oss.

          Varning! Smittförande!
          Virus!
          Ebola!
          Svenskdödande…

          1. Huga, är det så smittsamt ;). Har dock efter att ha läst ett antal omvändelseberättelser plus katolsk-apologetiskt litteratur funnit mig synnerligen icke-övertygad angående katolska kyrkans anspråk.

            Däremot, ju mer jag studerar NT desto mer finner jag en tydlig diskrepans mellan dessa av Gud inspirerade Skrifter och fornkyrkans teologiska utveckling.

            Magnus

    2. Magnus, det har jag sett sedan lång tid tillbaka. Varför nöja sig med sympatier med en trekvarts-katolsk protestkyrka som den Anglikanska, när man kan få allt.
      Men jag gillar dig Mikael som person även om du var feg och inte tordes ta en debatt om treenighetsläran. Men du är ju en israelvän, vilket väger upp en del. 🙂

      1. He he, du är rolig du!

        Själv fick lite bekymmersamma eftertankar på grund av det att jag nämnde den anglikanska kyrkan. Fast mitt bekymmer var att den anglikanska kyrkans motsvarighet till den augsburgska bekännelsen i de lutherska kyrkorna, dvs de 39 artiklarna, är så påfallande reformerta att de skulle kunna sätta ifråga min lutherska renlärighet! 😉 Men samtidigt tröstade jag mig med tanken att den anglikanska kyrkan är så bred att den omfattar allt ifrån anglo-pingstvänner via anglo-kalvinister till anglo-katoliker. Och då borde jag ju klara mig med en så pass slarvig och svepande formulering. 🙂

        Sedan vågar jag i och för sig ta en debatt om treenighetsläran, vilket jag visat tidigare. Men, visst är det så att jag skjutit upp att skriva om just det under en längre tid. Men det beror mer på att jag haft andra debattintressen än att debattera med antitrinitariska religiösa rörelsers företrädare just för tillfället. Själv så litar jag ju fullständigt på att Guds Ande, Hjälparen, har lett den kristna kyrkan att fatta rätt beslut angående treenighetsläran och kristologin under fornkyrkans tid. Så varför ska jag egentligen diskutera. Jag tror att Kyrkan har rätt – samma Kyrka som rätt tog emot och stadfäste Nya testamentets kanon.

        1. Jag litar också fullständigt på Guds Ande, så där är vi överens. Men jag litar absolut inte på de antijudiska kyrkofäderna som skapat treenighetsläran. Varför skulle Guds Ande leda människor som inte ville ha med Guds folk Israel att göra och som anser att Gud förkastat sitt folk? Varför inte tro att Jesus och apostlarna hade rätt som bekände sig till den judiska monoteismen?

          1. Dels kan ju Gud leda dem när de slår fast viktiga lärofrågor, därför att de tillhör hans kyrka och är insatta som ledare där – dvs oavsett om de också samtidigt är syndare och har fel eller gör överdrifter på vissa andra områden. Och dels är den tro som uttrycks genom treenighetsläran en kristen monoteism. Men vi ska inte ta just den diskussionen här i denna kommentarstråd. Det blir för oöverskådligt.

        2. Mikael

          Ja CoE är bred. Frågan är vad som håller ihop dess olika äktenskap? Håller det 20 år till?

          Tillåt mig tvivla. Ja jag otror, Herre hjälp min flämtande tynande protesttro.

        3. Mikael! Jag välkomnar en framtida bloggpost av dig om treenighetsläran.
          Det finns de som har genomgått pastorsutbildningar inom pingst och skaffat sig kunskaper om grundtextspråket som vi vanliga inte besitter. När en sådan person argumenterar utifrån grundtextens betydelse och hävdar att gängse bibelöversättningar är felaktiga – de sägs stå i en trinitaristisk tolkningstradition – då kan det vara svårt att finna övertygande och hållbara motargument för en treenig Gud.
          Nu behöver man i och för sig inte ”uppfinna hjulet på nytt” utan kan vila i att den helige Ande har väglett kyrkan. Men faktum är att kunniga antitrinitarister skapar viss oro.

          Med vänlig hälsning

          1. Förstår denna synpunkt mycket väl. Diskussionen mynnar rätt ofta ut i vem som har läst flest avhandlingar och artiklar i ämnet. Om jag har läst flest, så vinner jag, till dess att någon annan skriver som läst fler anvhandlingar. Mitt svar blir då att försöka bräda genom att läsa ännu fler än denne, varvid han svarar med samma mynt, osv. Sola-scriptura-linjen kan lätt leda till den typen av fruktlös diskussion, där det så att säga inte finns någon slutgiltig auktoritet som kan fälla domen i slutändan. Man kan väl dock säga att majoriteten av de stora och erkända exegeterna har samma grundlinje som den kristna kyrkan alltid haft. Mot det kan givetvis motståndarna hävda, att majoriteten inte alltid har rätt och att vid stora paradigmskiften, så är det först alltid en minoritet som står för det nya. Då svarar majoriteten (den kristna linjen i denna fråga) att förkastandet av treenighetsläran och inkarnationsläran knappast är någon ny företeelse utan lika gammal som kyrkans historia. Och att antitrinitariska personer ändå bygger sina hypoteser på den bibelkanon som den kristna kyrkan har gett dem. De biter så att säga i den hand som föder dem. Så kan man hålla på i det oändliga. Till syvende och sist, så är det väl så i mitt fall, att jag har blivit övertygad av exegetiska och historiska skäl att den kristna kyrkan har rätt. Och jag tror samtidigt, att man också till syvende och sist kommer till den ståndpunkten att man måste välja om man tror att Jesus menade allvar eller inte, när han sade till kyrkans ledarskap, att Sanningens Ande ska leda dem fram till hela sanningen. Antingen har den helige Ande sovit sedan 3-400-talen fram tills nu, eller också har han alltid varit vaken och lett sin kyrka.

  2. Den svenska kristenhetens förestående – eller om man så vill – pågående omvandling kan kort och drastiskt uttryckas: Det klassiska påståendet att alla vägar bär till Rom kommer att konverteras till Allas vägar bär till Rom.

    Den lilla skillnaden är lika gigantisk som ohejdbar. Ett gemensamt trosdokument bör – ifall – tryckas on demand.

    1. Hans

      ”att alla vägar bär till Rom kommer att konverteras till Allas vägar bär till Rom”

      AG: jag förstår faktiskt inte skillnaden (vilket kan bero på mig – mitt kön, skånska ursprung o kyrkotillhörighet inräknat – och minntrögfattningsförmåga).

      Om alla vägar bär till Rom (vilket jag tror är sant), kommer ju alla som söker vandra på ”riktiga vägar” (o inte bara irra i väglöst land) att hitta just Kyrkan (förr eller senare).

      Det verkar ju också rimligt, då Gud lovat att just den som söker finner.

      Så vad är problemet?
      a) att folk söker?
      b) att folk hittar?
      c) att folk just hittar något i Kyrkan?

      Alla vägar bar till Rom för Paulus, Petrus urKyrkan, medeltiden och för den bittre o buthre Fr Martin.

      Gån I o gören sammarlunda. Kanske att ni hittar just den gömda pärlan i denna minst tänkbara åker. Men det förutsätter grävande i fruktbar mylla. Att sticka sitt strutshuvud i sanden är ingen bra metod; som Jesus sa (enl Söndagskolesången); ”bygg inte hus på grus…man måste bygga huset på ett berg, på en stadig grund som inte rubbar sig.”

      Då kan vägarna hålla i tusentals år.

      Pax et bonum (även efter Pax Romanum störtade samman)!

  3. Mikael

    Du är alltid välkommen. Mi Casa, Su casa.

    PS Jag gick en hel del till anglikanska kyrkan både i Sthlm, Gbg, Thailand, Australien, NZ o i great old Brittania.

    In Sidney Cathedral was The Empire, The Queen and The Christ the most common things on The Agenda (in that order). Gosh!

  4. Magnus

    Omm du verkligen vill söka sanningen om Kyrkan, så får du gärna maila o slå en pling. Jag lovar dig ett roligt (o oroligt) samtal.

    Att påstå att du läst katolsk apologetik o blivit övertygad om Kyrkans obibliskhet. Man baxnar. Och svimmar en stund. 🙂

    Säg mig; vad har du läst, och vem övertygade dig om att Sola Scriptura är biblisk, urkyrklig, logisk o enhetsskapande???

    Jag säger (fritt citerat) som Kreeft (se gärna youtube för varför han blev katolik); I set out to study the churchfathers to see how protestant they were, the rest is history… 🙂

    ”To be deep in history is to cease to be a protestant” (Newman, f ö Anglokatolicismens störste o tyngsta förlust…).

    Allt Gott o lycka till i studiet (vilket jag från djupet av mitt hjärta menar; utan ironi).

    Vi hörs! PS Katafontelelogen på nätet har mitt nummer o hemsksidan min emailadress. DS!

    1. Anders! Jag får tacka för erbjudandet. Jag är nog dessvärre (från ditt perspektiv) immun mot den andliga villfarelsen (som t.ex. drabbat en tidigare känd framgångsteolog) att se RKK som uttryck för den sanna Kyrkan.

      Givetvis skulle jag överväga tanken att konvertera om följande ting avskaffades: helgon- och mariakult; mässoffret samt om RKK återgick till en nytestamentlig förståelse av eukaristin.

      Likaså bör RKK förkasta den ohistoriska idén om påven såsom Petri efterträdare och Kristi ställföreträdare. Slutligen bör RKK upphöra med anspråket att vara den kyrka som Kristus grundade (vilken rimligtvis borde vara församlingen i Jerusalem)..

      Sanningen om Kyrkan? Absolut, jag anser mig vara en sökare av sanningen överhuvudtaget (t.ex. den historiska sanningen att Petrus aldrig varit biskop av Rom (; ). Jag har dock funnit den sanna Kyrkan, nämligen den Kyrka (eller de församlingar) vi möter i det nytestamentliga materialet.

      Att RKK skulle utgöra den logiska och andliga följden av denna nytestamentliga kyrka (Kristi brud) är för mig en styggelse till tanke givet RKK:s oheliga frukter genom kyrkohistorien..

      Allt gott
      Magnus

      1. Magnus

        Kyrkan har en NT:lig förståelse av just eukaristin.

        Det är rätt uppenbart om du läser katolska apologeter…

        Sen har du stapplat ett antal invändningar mot Kyrkans tro. De är rätt bra genomgågna allihop på AveMarisStella.

        Och sist är RKK ö h t ingen förkortning vi använder. Då är det rött meningslöst att använda den.

        Allt Gott o gör hemläxan. Det du skrev ovan var illa dolt att du inte läst speciellt mycket apologetik alls.

        Sånt går att ändra på omm man vill. Och vågar!

        1. Anders! Jag har gjort min hemläxa och läst en del katolsk apologetik; problemet är nog att jag inte finner argumenten och svaren övertygande varpå min kritik ovan kvarstår.

          Dessutom lyssnar flera ggr i veckan på Catholic Answers Live (katolskt apologetiskt program). Hittills har detta program gjort mig än mer protestantisk i min uppfattning. Ofta finner jag mig själv tänkandes – när jag lyssnar till programmet – : ”Detta är i själva verket en annan religion” än den kristna tron såsom den framträder i NT..

          Magnus

          1. Magnus

            Har du lyssnat på Kreeft?

            Att sätta sig in i argumenten är att kunna argumentera åt båda håll.

            Kan du ge argumenten för att Petrus var i Rom?

            Sen får du gärna ge din bild (o så kan jag argumentera emot).

            Men visa en katolsk argumentation om Petri stift i Rom.

            Allt Gott

        2. Anders: ”Kyrkan har en NT:lig förståelse av just eukaristin.”

          – Ja, om ”eukaristin” betyder just tacksägelse. Annars har den inget med apostlarnas tro att göra.

          Magnus: ”Detta är i själva verket en annan religion” än den kristna tron såsom den framträder i NT”

          – Precis!

  5. Vi behöver ett dokument, skriver du Mikael. Nu har vi ju ett sådant, bibeln, men det räcker tydligen inte. På den tiden det begav sig, apostlatiden, fanns bara ett dokument, GT, det räckte för dem. Vi kanske skall återgå till det.

    Om den moderna pastorskåren inte förstår att använda NT-bibeln, varför skulle man tro att man hade lättare att använda ett mänskligt formulerat dokument? Man skulle säkert använda en oproportionerlig dyrbar tid till att diskutera, förändra och ”förbättra” det och tiden är för kort för det.

    Svenska kyrkan bl.a. har ju någon form av bekännelseskrift och du kan se hur det gått. Ibland får jag för mig att våra ledare fokuserar på fel saker.

    1. Vi behöver självklart trosbekännelser och katekeser i längre form, inte bara i form av tio sammanfattande punkter på en A4-sida. Så fort någon predikar eller undervisar utifrån Bibeln, så säger vederbörande en hel massa saker som inte bara är renodlade bibelcitat. Det han säger kan vara bra, mindre bra, dåligt, katastrofalt, grov fel eller mycket bra etc. Allt detta som är utöver rena citat av bibeltexterna är teologisk utläggning, tolkning, försök till förklaring av bibeltexternas budskap etc. Det är detta som behöver bearbetas noggrant, analyseras, förfinas, förbättras, definieras, avgränsas mot missuppfattningar och villolära etc. Det är här trosbekännelser och katekeser kommer in. Det är här man kan säga att det är onödigt att uppfinna hjulet ånyo i varje ny generation osv. Det blir väldigt mycket fokus på fel saker när kyrkor och samfund är slarviga med detta.

  6. Det många missar som förfäktar strikt Sola Scriptura är att fornkyrkan också hade apostolisk muntlig undervisning som förvaltades i traditionen. Breven är ju mestadels skrivna för att ta specifika problem, visserligen allmängitiga, men ej heltäckande. Just av den anledningen behöver vi en bekännelseskrift som fångar upp såväl det skrivna som det traderade.

    1. Håller helt med. Och ett av kriterierna för vilka skrifter som skulle inkluderas i Nya testamentets kanon och inte, var just att skriten i fråga var renlärig. Och då måste man ju i förväg ha vetat vad ren lära var, dvs innan man slutgiltigt inkluderade just den skriften.

  7. ”Det skulle vara bra med bekännelseskrifter för att markera ramarna inom vilka samtal och diskussioner förs, precis som Henrik Åström skriver, och citeras av Mikael Karlendal”.

    OK, man vill sätta gränser. Vi skall söka oss till centrum har jag också hört sägas. Enligt Paulus var centrum för honom att predika Kristus, och honom som korsfäst. Konsekvensen av detta är nedtecknat i bibeln, och är ett centralt tema
    Jag kan mycket väl tänka mig att den som predikar vill ge ett så bibliskt budskap som bara går. I ett sådant fall är det bara bibeln som gäller. Inte utöver vad skrivet är säger bibeln om sig själv. Att inte göra det, utan luta sig mot vad människor har bestämt i ett gemensamt bekännelsedokument, är att förminska Gud. Han har ju redan sagt det han vill.

    Det överensstämmer inte alltid med vad människan vill, men vad gäller?
    Det utesluter inte att man tar hjälp av vad någon annan sett i en speciell text, men att sitta och göra någon form av generell trosdokument baserad på människors tankar, vissa bibelsammanhang och andra dokument, leder oss fel, tror jag. Om det man där till äventyrs skulle komma fram till överensstämmer med bibeln, så står det ju redan där.

    Det finns ju massor som har misslyckats med att tro sig veta vad som bibeln säger och skrivit egna trosregler. Den största villan är förmodligen katolikernas traditionsskrifter, men det finns många andra ismer också, med olika trosläror
    När folket i Borea på apostelns tid ville kontrollera läran, gjorde man det mot de skrifter man hade, GT.
    Jag förmodar att GT fortfarande befinner sig ”inom ramarna”, – eller?

    1. Stig

      Du tror att katekeser leder fel o att Kyrkan är en villlfarelse.

      Hur vet du det? Med vilken auktoritet då?

      Du hänvisar till ”bara Bibeln” o Apg 17 (intet utöver skriften). Detta mantra att det ”bara är att läsa Skriften”, har trummats ut i norra västvärlden i 500 år. Den enhet som finns bland dess efterföljare är totalt osynlig o icke-existerande (möjligen med undantaget att man är överens om att man inte är överens o att påven på tusen olika sätt har fel).

      Tunnare grund för den enhet som bl a Joh 17, Apg 1:10ff o Ef 4 vittnar om, finns inte.

      Jag beundrar att du så starkt kan tro på den. Det är det snällaste jag kan säga om dina resonemang.

      Allt Gott o katolskt tillönskas dig.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.